Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Cancervården behöver utveckla stöd i frågor kring sexualitet och intimitet

Varje år insjuknar omkring 2500 personer under 40 år i en cancersjukdom i Sverige. Gruppen omfattar både de som insjuknar under barndomen och som unga vuxna (15-39 år). I gruppen som genomgår cancerbehandling före 40 års ålder är det allt fler som överlever. De klarar sig förvånansvärt bra, även om de lever med en större risk för fysiska hälsoproblem än sina jämnåriga1.

SEXUALITET EFTER EN CANCERBEHANDLING
Hur sexualitet och intimitet påverkas av att diagnostiseras och behandlas för cancer är väldigt lite studerat. Samtidigt är sex något som de flesta anser självklart och grundläggande för unga människors planer och förhoppningar om livet. Sexuella problem relaterade till cancer omfattar torra slemhinnor för kvinnor och problem att få erektion och utlösning för män2. Minskad lust, svårigheter att få orgasm samt smärta kan drabba båda könen2. Det är inte alldeles klarlagt hur många av de unga personer som behandlats för cancer i barndomen som upplever problem. Vissa forskningsresultat tyder på att 20-29% upplever inskränkningar i sexualliv eller sexuell dysfunktion3,4. En större Amerikansk undersökning fann att 52% av kvinnorna och 32% av männen hade problem med åtminstone ett område relaterat till sexualitet5. Motsvarande siffor för de som insjuknat i cancer som tonåringar eller unga vuxna (15-39 år) är också höga. 20- 50% av män med lymfom rapporterar sexuella problem6 och hos dem som diagnoseras med testikelcancer varierar andelen som uppger problem från 11% (minskad lust) till 51% som uppger svårigheter att få utlösning7. 16-52% av de unga kvinnor som behandlats för bröstcancer, har beskrivit att de haft sexuella problem det första året efter diagnos8,9. Men viktigt att poängtera är att det här forskningsområdet saknar fortfarande tydliga indikatorer på förekomst av sexuella problem för personer i åldern 15-39 år och det är särskilt påtagligt för kvinnor. Reproduktiv hälsa har uppmärksammats en hel del både nationellt och internationellt de senaste åren10. Vikten av att personer i barnalstrande ålder ska informeras om hur en cancerdiagnos eller dess behandling kan riskera att påverka fertil förmåga, samt vilka fertilitetsbevarande åtgärder som står till buds, har aktualiserats i flera studier där resultaten visat sig att informationen brustit11,12.

 

Läs hela artikeln

Fertilitet tillbaka efter cancerbehandling genom retransplantation av äggstocksvävnad

Data från år 2010 visar att 1845 patienter som fick en cancerdiagnos i  Sverige under detta år tillhörde de yngre grupperna, tonåringar och unga vuxna, 15 – 39 år.1. Tack vare de förbättringar som skett i cancerbehandling under de senaste decennierna är chans till bot allt större och flera cancerpatienter överlever, särskilt de som tillhör de yngre patientgrupperna2. Att ha blivit infertil efter cancerbehandling har vid uppföljning av långtidsöverlevare upplevts som en stor saknad. Infertilitet som bestående men efter cancerbehandling har erkänts som orsak till en försämrad livskvalité hos canceröverlevare3. Åtgärder för att bevara livskvalité hos canceröverlevare står därför nu i fokus, och man har särskilt utvecklat dem som riktas till att bevara fertiliteten4.

 

Läs hela artikeln

PATIENTTRYGGHET I CANCERVÅRDEN

Att vara cancerpatient är inte lätt. Man går till labb, läkare, kanske på operation, får behandling, går på kontroller och på undersökningar. Tryggheten för patienten bör därför uppkomma direkt i första mötet med en vårdare, eftersom en vårdsituation innebär ett givande både från vårdarens och patientens sida. Jag, som patient, anser att en god vård bör ta hela människan i beaktande, inte enbart det fysiska, utan även det psykiska och själsliga. Alla patienter är olika och som cancerpatient har man ofta en bred erfarenhet av en långvarig sjukdom. Att cancerpatienten kan mycket och efter ett tag är ”proffs på sin egen sjukdom” och på sin egen kropp, är någonting som vården kunde bli bättre på att komma ihåg i mötet med patienten. För att man som patient ska uppleva trygghet i vården behöver man känna sig sedd och lyssnad på. Att lyssna betyder att man som vårdare ser den enskilda patienten; dennes önskemål och behov, kunskap och erfarenheter. Det hjälper patienten att bli delaktig i sin sjukdom och vård. Viktigt för cancerpatienten är också att de frågor patienten har besvaras så ärligt som möjligt av vårdpersonal.

 

Läs hela artikeln

ALK VERKAR PÅ MYCN

Mikael Johansson, Institutionen för Strålningsvetenskaper, Onkologi, Umeå Universitet, Damini Chand, Ganesh Umapathy, Ruth Palmer och Bengt Hallberg, Institutionen för Biomedicin, avdelningen för medicinsk kemi och cellbiologi, Göteborgs Universitet berättar. Generna ALK och MYCN är involverade i många cancersjukdomar, så även i barncancerformen neuroblastom. Sjukdomen uppstår med stor sannolikhet från neuralfårans celler av sympatikoadrenalt ursprung, vilket innebär att sjukdomen kan visa sig i hela det sympatiska nervsystemet. De flesta primärtumörerna finns i buken, följt av hals, bröst och bäcken. Trots förbättrade kliniska behandlingar är den långsiktiga överlevnaden för barn med högrisk-neuroblastom fortfarande mindre än 40 procent och den står för cirka 15 procent av alla dödsfall hos barn med cancer1. Anaplastisk lymfom kinas (ALK) är en receptor tyrosinkinas (RTK) som normalt är en cellytereceptor som tar emot signaler från omgivningen. ALK är också en onkogen vid många olika cancerformer och är då muterad eller onormalt högt uttryckt. ALK inhibitorn crizotinib är idag en etablerad behandling för patienter med ALK muterad metastaserad lungcancer. Behandling med ALK inhibitorer vid lungcancer uppvisar bättre respons och längre överlevnad jämfört med cytostatika, men botar ännu inga lungcancerpatienter.

 

Läs hela artikeln

VACCINERING MOT TUMÖRERS BLODKÄRL

En av de stora framgångarna inom human- och veterinärmedicinunder de senaste 100-150 åren är vaccinermot infektionssjukdomar. Vaccin har tillsammans medantibiotika sannolikt varit medicinens mest framgångsrika verktyg för människors och sällskapsdjurs hälsa. Breda vaccinationsprogram har hjälpt till att praktiskt taget utrota invalidiserande och livshotande tillstånd som polio, difteri och smittkoppor. Framgången med vacciner har ökat intresset för att använda dessa även för behandling av icke-smittsamma sjukdomar som allergier, autoimmunitet och cancer. Utveckling av vaccin mot icke-infektiösa sjukdomar är emellertid betydligt mer utmanande, eftersom målmolekylen oftast är kroppsegen (ett själv-antigen). Det innebär att tumörceller har utvecklat strategier för att undkomma kroppens immunsystem. Man måste därför hitta sätt att kringgå immunsystemets tolerans för att skapa ett immunsvar mot målmolekylen. Proteiner som istället uttrycks av tumörens blodkärl kan därför erbjuda intressanta alternativ för riktad behandling. För att uppnå ett anti-själv svar behövs en effektiv immuniseringsstrategi samt ett effektivt och säkert adjuvans. Hittills har detta inte funnits.

 

Läs hela artikeln

STEREOTAKTISK STRÅLBEHANDLING vid onkologkliniken i Gävle

Stereotaktisk strålbehandling av extrakraniellt belägna tumörer har utförts i Sverige sedan i början av nittiotalet. Dessförinnan hade man nått framgångar med stereotaktisk strålbehandling av intrakraniella tumörer. På Karolinska Sjukhuset utvecklades metoder med bland annat speciell fixationsutrustning som möjliggjorde behandling även av extrakraniella tumörer. Metoden har sedan kommit att användas allt mer i stora delar av världen. Den vanligaste indikationen för SBRT (Stereotactic Body Radiation Therapy) i Sverige idag är Icke småcellig lungcancer stadium 1-2 hos patienter som av medicinska skäl inte kan opereras. I socialstyrelsens riktlinjer får denna åtgärd en relativt hög rekommendationsgrad (3 på en 10-gradig skala). Fortfarande finns få randomiserade data för denna typ av behandling, men kohortstudier och retrospektiva studier har visat lovande resultat vad gäller lokal tumörkontroll (80-100%), överlevnad (43- 72% treårsöverlevnad) och lungcancerspecifik överlevnad (68-88% på tre år). Dessa siffror är jämförbara med resultaten av kirurgisk behandling. Effekten på överlevnad är dock svårbedömd eftersom andra dödsorsaker än lungcancer är vanliga hos patientgruppen.

Läs hela artikeln

Mätning av kontinuitet

I ett öppet brev i Dagens Samhälle den 19:e juni 2013 beskrev Britt-Marie Ahrnell hur hennes svårt sjuke man Rolf bollades mellan olika specialister. Kardiologer och onkologer tvistade om vem som hade ansvaret när hjärtkomplikationer tillstötte. Specialister på Radiumhemmet ansåg att det var kardiologernas ansvar, medan kardiologerna hänvisade till onkologerna. ”Hjärtläkaren vinner duellen och slipper ordna sängplats. Rolf läggs in på Radiumhemmet,” skrev Britt-Marie Ahrnell. Artikeln publicerades av fler medier och den följdes av en offentlig debatt om vikten och värdet av kontinuitet. Problemet och behovet har uppmärksammats sedan 1970-talet. Lagstiftning garanterade länge att det fanns patientansvariga läkare. Socialstyrelsen har gjort två utvärderingar av hur lagen fungerade, 1995 och 2005. Då konstaterades att ansvaret för patientens behov av samordning, kontinuitet och trygghet bör ligga på fler personer, från flera yrkesgrupper som är i kontakt med patienten, dvs. teamet, enheten eller avdelningen. Därför ändrades lagen år 2010 och det personliga läkaransvaret togs bort. I och med lagändringen övergick det till att ”Verksamhetschefen ska säkerställa att patientens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet i vården tillgodoses. Om det är nödvändigt för att tillgodose dessa behov, eller om en patient begär det, ska verksamhetschefen utse en fast vårdkontakt för patienten.” En utvärdering 2012 av förändringen visade att det fanns en stor osäkerhet om hur lagen skulle tolkas.

 

Läs hela artikeln

Rekordstort intresse för 56:e ASH-kongressen i San Francisco

Den kliniska hematologiska forskningen fokuseras alltmer på selektiva läkemedel som på olika sätt hämmar signalvägar som har betydelse för leukemiutveckling. Som vanligt på ASH-mötet presenterades en rad nya läkemedel och behandlingskombinationer, bland annat mot de svåraste formerna av Hodgkins lymfom, myelom, akut myeloisk leukemi, akut lymfatisk leukemi och myelofibros.

 

Läs hela referatet

Ny skandinavisk studie drar igång på riskpatienter med GIST

Gastrointestinal stromacellstumör, GIST, är en sällsynt form av cancer i mag-tarmkanalen. I Sverige insjuknar omkring 130 personer varje år. Ungefär 40 procent har en mycket aggressiv tumör som i många fall kan leda till döden. GIST kan uppträda var som helst från matstrupe till ändtarm, men förekommer oftast i magsäcken (60 procent av fallen) och tunntarmen (30 procent). Tumören utgår från mesynkemala celler i mag-tarmkanalen och tillhör gruppen sarkom. De vanligaste sjukdomstecknen är buksmärtor, blödningar från mag-tarmkanalen och svullnad.

VILKEN BEHANDLINGSTID ÄR OPTIMAL?
År 2012 publicerades en studie genomförd av Skandinaviska sarkomgruppen (SSG) vilken ligger till grund för dagens rekommendation om tre års behandling med imatinib efter kirurgi för GIST-patienter med hög återfallsrisk. Forskarna visade då att tre års behandling – jämförd med ett års behandling
– minskade återfallsrisken och förbättrade överlevnaden signifikant. Nu går de vidare och undersöker om det finns något ytterligare att vinna på att förlänga behandlingstiden till fem år. Opererade GIST-patienter som redan fått tre års behandling kommer att tillfrågas om att eventuellt få ytterligare två års behandling. De som vill vara med randomiseras till en behandlingsgrupp och en kontrollgrupp utan ytterligare behandling.

 

Läs hela artikeln

IMMUNTERAPI – Ett forskningsgenombrott i behandling av cancer

Morgonens första talare var Håkan Mellstedt, professor och överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset, som inledde med att konstatera att allt fler drabbas av cancer. I Sverige fick cirka 57 000 personer en cancerdiagnos år 2012 och med en allt mer åldrande befolkning ökar antalet drabbade kontinuerligt. År 2030 väntas antalet personer som diagnostiserats med cancersjukdom nästan ha fördubblats. Idag botas cirka 65 procent av alla som drabbats av cancer, vilket är en relativt bra siffra. Dessvärre har långtidsöverlevnad och en positiv livskvalitet varit svåra att uppnå för många patienter med avancerade cancerformer. Det finns med andra ord ett stort behov av nya effektiva behandlingar som kan förlänga överlevnaden för dessa patienter, inte minst avseende de stora cancersjukdomarna som exempelvis lung-, prostata-, bröst-, tjocktarms- och bukspottkörtelcancer. Här kan immunterapin spela en viktig roll då den visat sig vara en behandling som kan ge en ökad långtidsöverlevnad hos tidigare behandlade patienter jämfört med dagens standardbehandlingar.

 

Läs hela artikeln

San Antonio Breast Cancer Symposium

Den kliniska studien som uppmärksammades mest på konferensen var SOFT (Suppression of Ovarian Function Trial), en internationell fas III studie av drygt 3000 premenopausala kvinnor med hormonreceptor positiv bröstcancer. Patienterna randomiserades till 5 års tamoxifen (T), eller tamoxifen + ovariell suppression (T+OFS), eller exemestane + ovariell suppression (E+OFS). Dr Prudence Francis, från Peter MacCallum Cancer Centre, University of Melbourne, Australien, visade att ovariell suppression inte förbättrade den sjukdomsfria 5-års överlevnaden för hela studiepopulationen (86.6% för T+OFS mot 84.7% för T, HR=0.83, p=0.10). Däremot hade patienter i E+OFS-armen en 5 års sjukdomsfri överlevnad på 89%, vilket var signifikant bättre än i T-armen (HR = 0.68, 95% konfidensintervall 0.53-0.86). Patienter med lågrisktumörer som inte fick adjuvant kemoterapi (N=1419) hade en mycket bra prognos i alla behandlingsarmarna med risk för fjärrmetastasering efter 5 år som var 1.4% eller mindre. Högriskpatienterna (N=1628) hade som förväntat högre risk för återfall och 5-års sjukdomsfri överlevnad var 78%, 82.5% och 85.7% i T, T+OFS respektive E+OFS armen. E+OFS ledde således till en absolut minskning av återfallsrisken på 7.7% jämfört med T. Ännu större var effekten hos patienter yngre än 35 år (totalt 350 patienter, 94% av dem fick kemoterapi) med en skillnad i 5-års sjukdomsfri överlevnad på 15.7% (83.4% mot 67.7%). I samband med presentationen publicerades SOFT studien online på New England Journal of Medicine.

 

Läs hela artikeln

SNO mötet 2014 i Miami

I Sverige insjuknar årligen ca 1300 patienter med tumörer i centrala nervsystemet. Cirka 300 av dessa har högmaligna tumörer (glioblastom). Behandlingen för patienter med glioblastom har förändrats radikalt de senaste 20 åren och inkluderar nu multimodalitetsbehandling med kirurgi, strålbehandling samt cellgiftsbehandling. Högmaligma
tumörer är en tumörsjukdom som till skillnad från många andra tumörentiteter uppvisar tydliga skillnader vad gäller histopatologi och överlevnad beroende på patientens ålder. För patienter i åldersgruppen 18-39 år är överlevnaden efter 5 års uppföljning 40% medan motsvarande siffror för patienter 40-59 är 10%1. Patienter i åldergruppen 60-69 år uppvisar en kraftig ökning i medianöverlevnaden, från 5,8 månader till 10,5 månader över tid2. Nyligen har en omfattande sammanställning publicerats från det svenska kvalitetsregistret för hjärntumörer1, vilket bland annat visar på behovet att genomföra radikala resektioner (om kirurgiskt möjligt) för denna patientkategori. Patienter som genomgår radikal resektion av tumören har en median överlevnad på 14,4 månader medan överlevnaden för patienter som genomgår partiell resektion är 8,9 månader. Patienter som enbart kan genomgå biopsi uppvisar enbart 5 månaders överlevnad1. Patienter med högmaligna tumörer utvecklar ofta venös tromboembolism under sjukdomsperioden. Ett mindre antal studier har undersökt om denna patientkategori skall erhålla profylaktisk antikoagulantia men aktuella data styrker inte detta. Dr Yust-Katz och kollegor visade i sin poster SP-05, i vilken de hade retrospektivt undersökt samtliga patienter som behandlats för glioblastom vid MD Anderson mellan åren 2005-2011 (totalt 440 patienter) att av dessa så utvecklade 64 patienter (14,5 %) venös tromboembolism. Patienter med BMI>35, KPS>80 samt patienter som erhöll behandling med kortikosterioder visade en ökad risk för att utveckla venös tromboembolism. Författarna konkluderade att ytterligare studier måste genomföras för att kunna bygga bättre prediktiva modeller som kan identifiera patienter i riskzonen för venös tromboembolism.

 

Läs hela artikeln

BILKÖRNING BLAND PATIENTER INSKRIVNA FÖR PALLIATIV VÅRD

Vår studie med patienter inskrivna i palliativ vård i hemmet visar att ämnet är aktuellt. Av de tillfrågade patienterna är det 39% som kör bil regelbundet inklusive de som har förhoppning att köra. Hela gruppen anser att det är viktigt att behålla körkortet även om det inte används. Kunskap om lagstiftningen rekommenderas därför förskrivande läkare. Bilkörning är en viktig del i svenskens liv, åtminstone utanför storstäderna. Svår sjukdom kan inskränka möjligheterna att köra bil, men drömmen om att åter kunna köra finns kvar långt efter inskrivning i palliativ vård. Vår studie visar att 23 % av patienterna anser att de fortfarande kör bil under uppföljningstiden. Lägger man till de som anger att de hoppas få köra igen stiger siffran till 39 %. Trenden är tydligare bland män än kvinnor. De som kör bil är något piggare än de som avstår. De har något lägre medelålder och bättre funktionsstatus. Stabil medicinering tycks inte påverka körandet. När det gäller medicinering skiljer sig inte den körande gruppen i någon större utsträckning från övriga patienter. Man avstår sällan från medicin för att´kunna köra bil. Tillgången till allmänna kommunikationer tycks inte heller spela någon roll. Individuella faktorer är avgörande för viljan, möjligheten och förmågan att köra. Det finns inga undersökningar gjorda när det gäller palliativ vård och bilkörning. Kanske beroende på att frågan kan vara känslig för både patient och läkare. I våra kontakter med patienterna har vi funnit att ämnet i hög grad är aktuellt även för anhöriga.

 

Läs hela artikeln

NATIONELLT REGISTER BEHÖVS ÄVEN FÖR METASTASERAD BRÖSTCANCER

Det nationella bröstcancerregistret omfattar så gott som alla nya fall av primär bröstcancer. En stor mängd data om diagnos, tumörtyp, behandlingar, effekter och biverkningar registreras, men inrapporteringen av uppgifter efter de primära behandlingarna är bristfällig. Det saknas till exempel data om långtidsresultat och hur de respektive behandlingarna påverkar överlevnaden. Behandlingen av metastaserad bröstcancer har successivt blivit allt bättre, och idag används många olika nya läkemedel och terapiformer. Allt fler kvinnor lever därför länge med spridd sjukdom, men det saknas systematisk registrering av vilka behandlingar de får, hur effektiva de är och vilka biverkningar de medför. Randomiserade studier ger viktig information, men det är mindre än tio procent av kvinnor med spridd bröstcancer som ingår i kliniska studier.

 

Läs hela artikeln

NYA LÄKEMEDEL mot ER-positiv bröstcancer

Hormonterapi med antiöstrogen och aromatashämmare har inneburit stora genombrott i behandlingen av östrogenberoende (ER-positiv) bröstcancer, och för de kvinnor som dessutom är HER2-positiva är trastuzumab och pertuzumab  effektiva tillägg. Vilka nya selektiva läkemedel mot ER-positiv bröstcancer kan vi förvänta oss i framtiden? Och hur kan man bättre bedöma prognosen hos dessa kvinnor så att påfrestande och i vissa fall onödig cytostatikabehandling kan reduceras/minimeras? Det aktuella forskningsläget presenterades på en konferens den 1 oktober i Stockholm Waterfront Congress Centre, ”New strategies and therapy options for ER-positive disease”, ett satellitsymposium till SOTA Breast Cancer Meeting i Stockholm den 2-3 oktober.

Läs hela referatet

Fortbildningsdagarna i Hematologi i Linköping – Mikromiljön i FOKUS

Fortbildningsdagarna brukar vara en uppskattad mötesplats för hematologer, hematopatologer och onkologer. I år samlades drygt 230 deltagare i Linköping för tre dagars expertföreläsningar med ett återkommande tema: interaktionen mellan tumörcellen och mikromiljön. Professor M. Hallek från Köln, Tyskland öppnade förmötet med temat ”CLL: With and without chemotherapy.” Efter många år med fokus på KLL-cellen har mikromiljön på senare tid fått ökad uppmärksamhet. Exempelvis är det effekten av Cyclofosfamid på makrofagerna i mikromiljön som tros bidra till effekten av antikroppsbehandling på tumörcellen. Det är således en synergistisk effekt som gör behandlingen framgångsrik. Många nya läkemedel har introducerats och fler är på väg in på marknaden. Senaste generationens CD20-antikropp Obinutuzumab har visat lovande resultat hos ”fit” patienter. En studie jämförande Obinutuzumab (O) + Chlorambucil (C) vs C vs C + Rituximab (R) hos patienter med komorbiditet visar högre komplett remission (CR) och total överlevnad (OS) i O+C jämfört med C, medan O+C har högre MRD och dubblad progressionsfri överlevnad (PFS) jämfört med R+C. Idelalisib (kinasinhibitor) visar i en fas 3 dubbel-blind randomiserad studie hos patienter med komorbiditet och KLL recidiv bättre PFS och OS i kombination med Rituximab jämfört med R+Placebo. Detsamma gäller för Ibrutinib vs Rituximab. I en fas 1 studie hos patienter med recidiv av KLL eller behandlingsrefraktär sjukdom har ABT 199 (Bcl 2 inhibitor)kunnat reducera lymfadenopatier med 50 % på en mediantid av 1.4 månader. Professor Hallek ägnade även tid åt att beskriva möjliga framtida behandlingsstrategier. Ett tänkbart alternativ menade han var ett tre fas-schema. Först Fludarabin eller Bendamustin- baserad regim för reducering av tumörbördan (1-2 månader), därefter en längre induktion (6-12 månader) och slutligen underhåll med Novel agents (Bcl2 inhibitor, TKI) eller antikroppsbehandling (Rituximab, Obinutuzumab). Det saknas studier jämförande dessa nya preparat mot Fludarabin- eller Bendamustinbaserad standardregim. Starkare vetenskapliga evidens behövs.

 

Läs hela referatet här

MAKROSKOPISK HEMATURI – varningsflagga för urologisk cancer

Hematuri är ett alarmsymtom som signalerar hög risk för urologisk tumörsjukdom. I syfte att effektivisera hematuriutredning har Skånes Universitetssjukhus startat ett snabbspår för utredning – Röda Telefonen. De första resultaten från projektet visar hög träffsäkerhet med urologisk sjukdom hos 2 av 3 patienter.

ALARMSYMTOM
Alarmsymtom på cancer är viktiga att känna igen och utreda korrekt. Majoriteten av patienter med cancer söker först i primärvården. Nästan hälften av patienterna söker på grund av ett alarmsymtom, medan resterande del uppvisar allmänsymtom eller ospecifika symtom.1,2 Flera studier har visat låg kännedom om alarmsymtom på cancer i befolkningen.3,4 Endast tre av fyra patienter med alarmsymtom har i en studie från Danmark sökt vård. Hälften av alla patienter med alarmsymtom väntade en månad innan de sökte vård.5 Individer från grupper med lägre socioekonomisk status, män och äldre personer har i flera studier visat lägre kännedom om alarmsymtom. Patienter som inte känner igen alarmsymtom har en längre tid till diagnos.6 Medianåldern hos patienter med alarmsymtom är 70 år.2 Generellt är det positiva prediktiva värdet för ett alarmsymtom högre om det är nytillkommet och uppträder i högre ålder. Av patienter med alarmsymtom söker 20-30% flera gånger för alarmsymtom. Upprepade konsultationer kopplas till ökade cancerrisker –vid två eller fler konsultationer fördubblas andelen patienter med en cancerdiagnos. För att säkra effektiv och adekvat utredning vid misstanke om cancer skulle kunskapen om alarmsymtom i befolkningen behöva öka och primärvården erbjudas tydliga riktlinjer och snabba utredningsvägar.

 

Läs hela artikeln

Vikten av dubbelblockad och ökad kunskap om TUMÖRENS BIOLOGI

Programkommitténs representanter, professorerna Jonas Bergh och Mårten Fernö inledde med att hälsa deltagarna välkomna. Eftermiddagens första talare var ett bekant ansikte för åhörarna, Per-Eystein Lönning, professor i onkologi vid Universitetet i Bergen. TUMÖRUTVECKLING OCH BIOLOGISKA SIGNALVÄGAR Årets föreläsning fokuserade på signalvägarna inuti bröstcancercellerna och hur dessa kan ge ledtrådar om framtida behandlingar. För att hitta möjliga mål för nya läkemedel kan man antingen stirra in i snöstormen genom att analysera genuttryck hos olika tumörer eller studera kartan över signalvägarna som styr cellens tillväxt, inledde Per-Eystein Lönning. Det är markörerna ER, HER2, BRCA1/2, PI3KPTEN, P53 och RBI som tilldrar sig hans intresse. Östrogenreceptorn, ER, är sedan länge en bevisat prediktiv faktor. Förekomsten av receptorn förutsäger på ett bra sätt huruvida patienten kommer att ha nytta av antihormonell behandling eller ej.
– Den andra klassiska markören är HER2 och den har visat sig vara en kliniskt betydelsefull prediktiv faktor. Det vi har fått veta de senaste åren är att trastuzumab ökar överlevnad och minskar antalet återfall. Vi har även börjat se en trend där neo-  adjuvant behandling med HER2-blockad innan kirurgi ger fler patienter som tillfrisknar enbart av läkemedelsbehandling, fortsatter Per-Eystein Lönning.

 

Läs hela artikeln

Innovationer inom behandling av HER2-positiv cancer

Ian Krop är onkolog vid Dana-Farber›s Breast Cancer Treatment Center vid Harvard Medical School, Boston, USA. Han är medlem i ASCO och vice ordförande för arbetsgruppen kring HER2 på Translational Breast Cancer Research Consortium. Ian Krop har lång erfarenhet av cancerforskning och många publikationer bakom sig inom bröstcancer, främst gällande HER2-receptorn och immunologiska aspekter. Här följer ett referat från när han föreläste för bröstonkologer vid Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm.
– Då senaste årens forskning inom HER2-området har fokuserat på behandling innan kirurgi och vid spridd sjukdom, kommer även jag inrikta mig på det i min föreläsning, inledde Ian Krop. Krop började sin föreläsning med att ge en summerande bakgrund av området. Mycket har förändrats i behandlingen sedan introduktionen av Herceptin (trastuzumab) 1998. Han vill speciellt lyfta fram tre betydelsefulla insikter som vuxitfram sedan dess. Vikten av att fortsätta behandla med HER2- blockad även efter sjukdomsprogress, användandet av kombinationsbehandlingar vid HER2-positiv sjukdom och den nya generationens HER2-läkemedel. Numera finns flera olika sätt att attackera HER2-receptorn. Frågan är hur vi ska integrera de nya behandlingarna med de existerande behandlingarna på bästa sätt, säger Ian Krop. Ett aktuellt exempel är pertuzumab, som likt trastuzumab är en antikropp som binder till HER2. Verkningsmekanismerna hos pertuzumab och trastuzumab kompletterar varandra eftersom båda binder till HER2-receptorn men på olika ställen av receptorn, vilka har olika funktioner för cellens signalering (figur 1).

 

Läs hela artikeln

Professor Eva Kimby – Efter pensionen känns det viktigt att knyta bra kontakter

Onkologi i Sverige träffar Eva Kimby en dryg vecka innan hon tar emot en patient för sista gången. Hon är 67 år och säger att den förestående pensioneringen känns som en milstolpe.
– Nu kommer jag att bestämma mer över min tid. Det är en stor förändring. Som hematolog möter hon människor med allvarliga sjukdomar. Arbetet med patienterna är för henne något som berikar, men som också kan kännas som ett tungt ansvar. Därför tror hon att saknaden efter patientkontakterna kan komma att blandas med en viss lättnad. Inför intervjun kommer hon oss snabbt till mötes i folkvimlet i den breda korridoren på Huddinge sjukhus, bärande på ett par välfyllda väskor som matchar de röda skorna.
– Jag bär alltid med mig en massa som jag ska läsa. Det kommer så mycket nytt inom mina områden hela tiden och jag läser hellre på papper än på datorn, förklarar hon. Hennes specialområden är lymfoida maligniteter av B-cellstyp, som kronisk lymfatisk leukemi och olika typer av lymfom. Tack vare en intensiv forskning som hon själv i högsta grad bidragit och bidrar i utvecklas behandlingsmöjligheterna på dessa områden snabbt.

Professor Eva Kimby reser mycket i jobbet, men hennes bästa reseminne är från en mer privat resa. ”Jag och min dotter galopperade fram på stranden på Santa Margarita i Venezuela, det är ett av mitt livs lyckligaste ögonblick”, säger hon. Vid exempelvis kronisk lymfatisk leukemi, KLL, den vanligaste leukemin i västvärlden, var symtomlindring med cytostatikumet klorambucil under flera decennier den dominerande farmakologiska behandlingen. I dag finns betydligt fler läkemedel – och kombinationer av dessa – att välja mellan för olika typer av KLL och för olika stadier av sjukdomen. Bland nytillskotten finns immunmodulerande medel och så kallad målstyrd behandling med monoklonala antikroppar. Eva Kimby var med och drog i gång de nordiska studier som ledde till att antikroppen rituximab inkluderades i arsenalen för indolenta lymfom. Även andra läkemedel har visat sig vara värdefulla och nyligen godkändes exempelvis kinashämmaren idelalisib av EU-kommissionen för behandling av KLL och follikulärt lymfom. Att möjligheten till individualiserad behandling ökar är en stor fördel eftersom KLL är en heterogen sjukdom med ett mycket variabelt förlopp. Med dagens behandling kan många patienter uppnå långa remissioner med symtomfrihet, även om sjukdomen fortfarande inte botas.
– Jag minns så väl en ung patient som jag mötte som medicine kandidat på Södersjukhuset. Patienten hade leukemi och hennes läkare berättade för mig att de inte hade någon behandling att ge henne, säger Eva Kimby.
– I dag kan vi behandla alla patienter, även när de får återfall finns bra behandlingar att ge. Det är verkligen en mycket positiv utveckling.

Läs hela porträttet