Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Nyupptäckta strukturer i hjärnan kan hjälpa till att bekämpa hjärntumörer

Forskare vid Uppsala universitet har upptäckt lymfkörtelliknande strukturer intill hjärntumören hos patienter, där immunceller kan aktiveras för att angripa cancern. I en musmodell har de också sett att immunterapi stimulerade uppkomsten av dessa strukturer. Upptäckten visar på nya möjligheter att reglera immunsystemets förmåga att bekämpa tumörer.

Gliom är en dödlig hjärntumör med mycket dålig prognos. En anledning till att det är så svårt att behandla hjärntumörer är att immunsystemet, som är designat för att hitta och förstöra främmande celler, inklusive cancerceller, har svårt att komma åt tumören på grund av de barriärer som finns runt hjärnan. För att immunceller som kallas mördar-T-celler ska kunna bekämpa en växande tumör måste de först aktiveras mot tumören i våra lymfkörtlar, för att sedan förflytta sig till tumören och döda cancercellerna. På grund av barriärerna runt hjärnan är det svårt för immuncellerna att komma fram.

I forskningsartikeln som nu publiceras i tidskriften Nature Communications beskriver forskarna sin upptäckt att det finns lymfkörtelliknande strukturer även i hjärnan, där mördar-T-celler skulle kunna aktiveras.

– Det var väldigt spännande att för första gången hitta lymfkörtelliknande strukturer hos gliompatienter. Dessa strukturer, som kallas tertiära lymfoida organ, finns inte i hjärnan hos friska personer och de har alla egenskaper som behövs för att aktivera immunceller i närheten av en tumör. Det betyder att de skulle kunna ha en positiv effekt på immunförsvarets förmåga att bekämpa tumören, säger Alessandra Vaccaro, doktorand vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, och en av artikelns försteförfattare.

Forskarna kunde också visa att uppkomsten av tertiära lymfoida organ kan framkallas hos musmodeller med gliom. När de behandlade mössen med immunstimulerande antikroppar som kallas αCD40 ökade uppkomsten av tertiära lymfoida organ och de bildades alltid i närheten av tumörerna.

– Att immunterapi kan påverka uppkomsten av tertiära lymfoida organ i hjärnan visar på spännande möjligheter att hitta nya sätt att reglera immunsystemets anti-tumörrespons, säger Anna Dimberg som har lett studien.

Användning av αCD40 för att behandla hjärntumörer hos människa utvärderas för närvarande i flera kliniska prövningar. I studien som nu publiceras såg forskarna att αCD40 inte bara stimulerade bildandet av tertiära lymfoida organ utan också, kontraproduktivt, bidrog till att minska T-cellernas tumördödande förmåga. Studien har därför gett viktig kunskap om de skilda effekter som behandling med αCD40 kan ge upphov till.

Luuk van Hooren, Alessandra Vaccaro, Mohanraj Ramachandran, Konstantinos Vazaios, Sylwia Libard, Tiarne van de Walle, Maria Georganaki, Hua Huang, Ilkka Pietilä, Joey Lau, Maria H. Ulvmar, Mikael C. I. Karlsson, Maria Zetterling, Sara M. Mangsbo, Asgeir S. Jakola, Thomas Olsson Bontell, Anja Smits, Magnus Essand & Anna Dimberg (2021) Agonistic CD40 therapy induces tertiary lymphoid structures but impairs responses to checkpoint blockade in glioma, Nature Communications, DOI: https://doi.org/10.1038/s41467…

Nytt utvecklingsprojekt i Region Uppsala ska undersöka hur cancerbehandling kan ges närmare hemmet

Akademiska sjukhuset i Region Uppsala genomför ett utvecklingsprojekt i samarbete med Adxto Care AB. Utvecklingsprojektet ska undersöka hur cancervården kan flyttas närmare patienterna.

Cancervården i Region Uppsala ökar kontinuerligt och således även behovet av behandlingstider. Utvecklingen beror delvis på moderna, effektiva behandlingsterapier och att allt fler får och lever med cancer. Många patienter behandlas också idag längre för sin sjukdom och vården måste därför anpassas utifrån patientens unika livssituation där tid för familj och arbete är viktiga delar. Att skapa närhet till vård är något som också pågår genom regionens arbete med effektiv och nära vård 2030.

Vården ska vara personcentrerad och kunna tillhandahållas på lika villkor för alla som bor i regionen. Det finns ett behov att undersöka hur cancerbehandling kan ges närmare patienterna i en stor geografisk region som Uppsala. Alla behöver kanske inte resa till Akademiska sjukhuset för att erhålla rutinbaserad behandling och någon kanske föredrar att få behandling under kvällar och helger?

Akademiska sjukhuset har som mål att förbättra den personcentrerade cancervården, där man behöver lyssna in patienternas behov och önskningar.

”Vi har sett en genomsnittlig ökning av patientantalet på ca 5 % under de senaste åren. Vi måste därför vända på alla stenar för att undersöka hur vi ska kunna hantera detta och ge en likvärdig vård till våra patienter.”

/Henrik Lindman, sektionschef vid onkologkliniken.

”För vissa patienter tror vi att decentraliserad cancervård skulle innebära förbättrad livskvalitet och det känns bra att få möjlighet att utforska detta tillsammans med Adxto Care AB.”

/Maria Andersson Ödman, verksamhetsutvecklare på Akademiska sjukhuset.

En nära cancervård skulle bland annat kunna innebära att viss behandling och uppföljning kan ske i patientens hem eller på filialer till Akademiska sjukhuset. Projektet ska belysa om denna typ av cancervård kan innebära att patienter klarar av vardagen enklare och inte är bundna till längre resor för att erhålla vård vid sjukhus.

Projektet ska bland annat undersöka om vård kan erhållas i Enköping, Tierp eller Östhammar – antingen via filialer till den onkologiska avdelningen vid Akademiska sjukhuset eller i patientens hem.

Inom projektet kommer det vara ett fokus på patienter med solida tumörer och med lymfom, men projektet förväntas generera resultat som är relevant för andra diagnosgrupper också. Ingen klinisk verksamhet kommer att genomföras inom projektet, utan förutsättningar och behov ska undersökas. Resultatet av projektet förväntas vara klart i slutet på 2021. Både vårdpersonal, patienter, anhöriga samt ansvariga inom Region Uppsala kommer att bidra med kunskap i detta projekt.

Unik studie av smärtbehandling vid operation av tjock- och ändtarmscancer

Forskning om två olika smärtbehandlingar vid operation av tjock- och ändtarmscancer har genomförts vid Universitetssjukhuset Örebro. ”Våra resultat visar att smärtbehandling med ryggbedövning, så kallad epiduralanalgesi, ger något bättre smärtlindring jämfört med morfin, det första dygnet men inte därefter”, säger forskaren Wiebke Falk.


Epiduralset, för att lägga in en epiduralkateter. Foto Elin Abelson.

Några andra fördelar som minskad risk för komplikationer efter operationen eller förbättrad långtidsöverlevnad har inte forskningen kunnat visa vid uppföljningen efter fem år.


Forskaren Wiebke Falk. Foto Elin Abelson.

– Vi kunde inte visa någon säker effekt av ryggbedövning på återfall i cancersjukdomen eller överlevnad fem år efter operationen. Vi kunde inte heller se att ryggbedövningen minskade komplikationerna efter operation, säger Wiebke Falk överläkare på anestesi- och intensivvårdskliniken vid Universitetssjukhuset Örebro samt tidigare doktorand på Institutionen för medicinska vetenskaper vid Örebro universitet.

Fördelar med båda smärtbehandlingsmetoderna
I studien ingick 180 cancerpatienter från Örebro, Karlstad och Linköping. De som deltog fick en fråga innan operation om de kunde tänka sig att delta i studien. De som ville delta lottades att få antingen ryggbedövning eller morfin, alla patienter har fått samma narkos och  varit sövda under operation. Det är den första studien som har undersökt om val av smärtlindringsmetod påverkar överlevnad efter kirurgi för tjock- och ändtarmscancer.

– Efter operation har patienterna fått skatta hur ont de har på en skattningsskala mellan 1-10.  Bättre smärtlindring kan ha fördelar för patienten, då vi arbetar efter ett koncept där patienten snabbt efter uppvaknandet ska upp och röra på sig efter operationen, säger hon.Det fanns även fördelar med att använda morfin istället för epidural som är en resurskrävande teknik. Epidural behöver följas upp efter operation och det händer att den inte täcker hela området som behöver vara bedövat.

Mer forskning behövs kring hur utvecklingen av cancern kan påverkas
Tiden under och efter en canceroperation har betydelse för utvecklingen av sjukdomen. Det finns mycket data som tyder på att läkemedel som används för narkos eller speciella smärtlindringstekniker som ryggbedövning skulle kunna påverka risken för cancerspridning och återfall i sjukdomen.

– Vi vet dock inte än om det verkligen är sant och om det kan påverka sjukdomsförloppet. I min avhandling kunde jag inte påvisa att epiduralbedövning har en skyddande effekt i samband med en operation för tjock- eller ändtarmscancer men mer forskning och större studier behövs för att kunna erbjuda patienterna det bästa möjliga omhändertagandet, avslutar Wiebke Falk.

Ny behandling av svårbehandlat B-cellslymfom får positivt utlåtande från CHMP

EU:s läkemedelsmyndighets vetenskapliga kommitté, CHMP, har gett ett positivt utlåtande till tafasitamab i kombination med lenalidomid för behandling av vuxna med svårbehandlat B-cellslymfom (1). Utlåtandet bygger resultat från fas II-studien L-MIND som utvärderat tafasitamab i kombination med lenalidomid hos patienter med svårbehandlat diffust storcelligt B-cellslymfom.

– Det positiva utlåtandet från CHMP kommer att få stor betydelse för de 30–40 procent av patienterna med diffust storcelligt B-cellslymfom som inte svarat på initial behandling eller som drabbats av återfall. Efter det amerikanska FDA-godkännandet av tafasitamab i juli förra året har vi väntat på EU-kommissionens beslut och nu hoppas vi på att patienter i Sverige ska kunna få ta del av denna nya behandlingsstrategi så snart som möjligt, säger Johan Hultén, medicinsk direktör på Incyte Biosciences Nordic AB.

Utlåtandet är ett villkorat godkännande för behandling med tafasitamab i kombination med lenalidomid, till vuxna patienter som fått återfall eller har svårbehandlat diffust storcelligt B-cellslymfom (DLBCL) och som inte är berättigade till autolog stamcellstransplantation. Behandlingen ska följas av tafasitamab i monoterapi.

CHMP:s rekommendation granskas nu av EU-kommissionen, som har befogenhet att bevilja godkännande för försäljning av läkemedel i EU. Efter godkännande kommer tafasitamab att kunna förskrivas i EU under varumärket Minjuvi.

Om diffust storcelligt B-cellslymfom

Diffust storcelligt B-cellslymfom är den vanligaste typen av icke-Hodgkin-lymfom hos vuxna över hela världen och utgör 40 procent av alla fall. Det kännetecknas av snabbt ökande antal av maligna B-celler i lymfkörtlar, mjälte, lever, benmärg eller andra organ (2). Det är en aggressiv sjukdom där ungefär en av tre patienter inte svarar på initial behandling eller drabbas av återfall (3). I Sverige diagnosticeras varje år cirka 220 patienter med återfall eller svårbehandlad DLBCL (4).

Incyte delar de globala utvecklingsrättigheter till tafasitamab med MorphoSys och Incyte har exklusiva kommersialiseringsrättigheter till tafasitamab utanför USA.

Om L-MIND

L-MIND är en öppen fas 2-studie med en behandlingsarm (NCT02399085) som undersöker kombinationen av tafasitamab och lenalidomid hos patienter med återfall eller svårbehandlat diffust stort B-celllslymfom (DLBCL) och som behandlats med minst ett, men högst tre tidigare behandlingsalternativ, inklusive anti-CD20-riktad terapi (som t.ex. rituximab), och som inte är berättigade till högdosbehandling med cellgifter (HCD) eller autolog stamcellstransplantation (ASCT). Studiens primära effektmått är den totala svarsfrekvensen (ORR). Sekundära effektmått inkluderade varaktigheten av behandlingssvaret (DoR), progressionsfri överlevnad (PFS) och total överlevnad (OS). Studiens primära avslut av kombinationsbehandlingen nåddes i maj 2019 vartefter patienterna fortsatte i uppföljningsfasen av studien.

För mer information om L-MIND, läs här.

Om tafasitamab

Forskningssubstansen tafasitamab är en humaniserad monoklonal antikropp, riktad mot antigenet CD19 som finns rikligt på ytan av B-lymfocyter, en del av immunförsvaret som producerar antikroppar mot virus och bakterier. CD19 förstärker signalerna från B-lymfocyternas receptorer vilket är viktigt för B-lymfocyternas överlevnad. Därför har CD19 setts som ett potentiellt mål för behandling av patienter med B-cellsrelaterad leukemi och lymfom. Huvudfokus vid utvecklingen av tafasitamab är behandling av patienter med återfall eller svårbehandlat diffust storcelligt B-cellslymfom som inte är lämpade för kemoterapi i högdos med påföljande stamcellstransplantation, en grupp patienter som har få behandlingsalternativ och en mycket ogynnsam prognos.

Tafasitamab undersöks för närvarande som behandling vid flertalet olika B-cells maligniteter i ett antal pågående kombinationsstudier.

Läs hela pressmeddelandet på Incyte.com här.

Hopp för barn med högriskneuroblastom

Tack vare många års grundforskning om den ovanliga cancersjukdomen neuroblastom kan nu en del svårt sjuka barn bli friska. I en studie publicerad i tidskriften Journal of Clinical Oncology skriver forskare vid bland annat Karolinska Institutet och Göteborgs universitet att så kallade ALK-hämmare bör testas vid behandling av barn med högriskneuroblastom. Detta efter att en kartläggning visat att barn med mutationer i ALK-genen har sämre prognos.

Per Kogner. Foto: Ulf Sirborn.

– Detta är resultatet av ett stort europeiskt vetenskapligt arbete där vi har analyserat mutationer i ALK-genen hos fler än 1 000 barn med högriskneuroblastom. Att ha en ALK mutation visade sig ge signifikant sämre prognos, men den goda nyheten är att det finns läkemedel som hämmar denna cancergen och som har visat på lovande resultat i tidigare studier, säger Per Kogner, professor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa på Karolinska Institutet och barnonkolog på Astrid Lindgrens Barnsjukhus vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Neuroblastom är en heterogen cancersjukdom, som drabbar ett tjugotal barn per år i Sverige. Sjukdomen drabbar främst småbarn, och finns i både milda och mycket aggressiva former. Neuroblastom uppkommer i det sympatiska nervsystemet, en del av det icke-viljestyrda nervsystemet, och kan orsaka tumörer på olika platser i kroppen.

Grundforskning om hur mutationer i ALK-genen driver på utvecklingen i högriskneuroblastom har lett till att barn med dessa mutationer kunnat behandlas med ALK-hämmare. Dessa läkemedel används sedan tidigare för andra cancersjukdomar, vilket innebar att resultaten från forskningen snabbt kunnat omsättas i en effektiv behandling för barn med högriskneuroblastom.

Lovande behandling

– Ett antal barn har redan fått ALK-hämmare baserat på våra fynd, och trots relativt kort uppföljning har det oftast varit mycket bra svar på behandlingen. Jag är stolt över att vi verkligen har varit med och gjort skillnad, säger Tommy Martinsson, professor vid Göteborgs universitet.

Per Kogner och Tommy Martinsson har lett den svenska delen av studien som genomförts i totalt 19 länder. Eftersom sjukdomen är ovanlig – bara en handfull svenska barn får högriskneuroblastom med mutation i ALK varje år – krävdes ett stort europeiskt samarbete för att få ihop det patientunderlag som krävdes för genanalysen.

Nu kan alla barn med cancer i Sverige genundersökas tack vare Genomic Medicine Sweden, som är en nationell satsning för att stärka svensk vård, forskning och samverkan inom precisionsmedicin.

– De aktuella resultaten är ett viktigt genombrott för de drabbade barnen, deras familjer och för forskningen. Vi kan nu gå från att bara kartlägga genförändringarna hos några få till att hitta alla barn med neuroblastom som har ALK-förändringar och tidigt ge dem skräddarsydd, effektiv och skonsam behandling, avslutar Per Kogner.

Forskning har finansierats med hjälp av Barncancerfonden, Cancerfonden och Stiftelsen för Strategisk Forskning.

Publikation

“Frequency and Prognostic Impact of ALK Amplifications and Mutations in the European Neuroblastoma Study Group (SIOPEN) High-Risk Neuroblastoma Trial (HR-NBL1),” Angela Bellini, Ulrike Pötschger, Virginie Bernard, Eve Lapouble, Sylvain Baulande, Peter F. Ambros, Nathalie Auger, Klaus Beiske, Marie Bernkopf, David R. Betts, Jaydutt Bhalshankar, Nick Bown, Katleen de Preter, Nathalie Clement, Valerie Combaret, Jaime Font de Mora, Sally L. George, Irene Jimenez, Marta Jeison, Barbara Marques, Tommy Martinsson, Katia Mazzocco, Martina Morini, Annick Muhlethaler-Mottet, Rosa Noguera, Gaelle Pierron, Maria Rossing, Sabine Taschner-Mandl, Nadine Van Roy, Ales Vicha, Louis Chesler, Walentyna Balwierz, Victoria Castel, Martin Elliott, Per Kogner, Genevieve Laureys, Roberto Luksch, Josef Malis, Maja Popovic-Beck, Shifra Ash, Olivier Delattre, Dominique Valteau-Couanet, Deborah A. Tweddle, Ruth Ladenstein, and Gudrun Schleiermacher, Journal of Clinical Oncology, online 11 juni, 2021, doi: 10.1200/JCO.21.00086

Uppdaterat vårdprogram för prostatacancer

Det nationella vårdprogrammet för prostatacancer har reviderats på grund av nya behandlingar för spridd prostatacancer. Vårdprogrammet godkändes av RCC i samverkan idag den 22 juni och finns nutillgängligt i Kunskapsbanken.

Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) beslutade i april om subvention för nya behandlingar för metastaserad prostatacancer. Det nationella vårdprogrammet har därför uppdaterats med förändringar i kapitel 12 (Primär behandling av prostatacancer med spridning) och kapitel 13 (Kastrationsresistent prostatacancer).

De båda perorala androgenreceptorhämmarna Nubeqa (darolutamid) och Erleada (apalutamid) subventioneras för behandling av män med icke-metastaserad kastrationsresistent prostatacancer som löper hög risk för att utveckla metastaserad prostatacancer. Hög risk definierades i registerringsstudierna som dubbleringstid för PSA under 10 månader. För att klassificeras som kastrationsresistent ska PSA vara över 2 µg/l.

Erleada (apalutamid) subventioneras dessutom som komplement till kastrationsbehandling vid primär behandling av metastaserad prostatacancer.

Ta del av hela det uppdaterade vårdprogrammet i Kunskapsbanken.

Nationellt vårdprogram för prostatacancer, Kunskapsbanken

Onureg godkänd i EU som oral underhållsbehandling för vuxna med akut myeloisk leukemi

Europeiska kommissionen godkänner Onureg (azacitidin i tablettform) som oral underhållsbehandling för vuxna med akut myeloisk leukemi

  • Onureg är den första och enda orala underhållsbehandlingen i EU, som tas en gång dagligen, för patienter med olika subtyper av akut myeloisk leukemi (AML).
  • I den pivotala studien QUAZAR AML-001 förbättrade Onureg signifikant den totala överlevnaden och den återfallsfria överlevnaden hos patienter med AML jämfört med placebo.

Bristol Myers Squibb meddelar att den Europeiska kommissionen har godkänt Onureg® (azacitidin i tablettform) som en underhållsbehandling för vuxna patienter med akut myeloisk leukemi (AML), som uppnått komplett remission (CR) eller komplett remission med inkomplett hematologiskt svar (CRi) efter induktionsbehandling, med eller utan konsolideringsbehandling, och som inte är lämpliga för hematopoietisk stamcellstransplantation (HSCT) , samt patienter som valt att inte gå vidare till HSCT. Onureg är den första och enda orala underhållsbehandlingen som tas en gång dagligen, som visar på en signifikant fördel i total överlevnad och som visar på en fördel i återfallsfri överlevnad jämfört med placebo för patienter med olika subtyper av AML.

Beslutet av EU-kommissionen innebär att Onureg nu är godkänt för marknadsföring i alla EU:s medlemsländer, inklusive Norge, Island och Liechtenstein.*

Godkännandet baserades på resultat från QUAZAR® AML-001, en internationell, randomiserad, dubbelblind fas III-studie. Patienter kvalificerade för studien var 55 år eller äldre, hade nyligen diagnostiserad AML, intermediär eller dålig cytogenetisk respons och först uppnått CR eller CRi efter att ha genomgått intensiv induktionskemoterapi med eller utan konsolideringsbehandling (enligt prövarens preferens före studieinträde) och som inte var lämpliga för HSCT vid tidpunkt för screening.

* Marknadsgodkännandet inkluderar inte Storbritannien (England, Skottland och Wales).

– Europeiska kommissionens godkännande av Onureg är ett framsteg för patienter som lever med akut myeloisk leukemi, en aggressiv typ av blodcancer, där det finns ett stort medicinskt behov att förbättra behandlingsresultaten. Vi strävar hela tiden efter att förbättra behandlingsresultaten för patienter med svårbehandlade sjukdomar, och vi ser fram emot att arbeta för att göra Onureg tillgängligt för patienter i Sverige, säger Anna Åleskog, medicinsk direktör på Bristol Myers Squibb Sverige.

Om QUAZAR AML-001

QUAZAR AML-001, en internationell, randomiserad, dubbelblind fas III-studie. Patienter kvalificerade för studien var 55 år eller äldre, hade nyligen diagnostiserad AML, intermediär eller dålig cytogenetisk respons, först uppnått CR eller CRi efter att ha genomgått intensiv induktionskemoterapi med eller utan konsolideringsbehandling (enligt prövarens preferens före studieinträde) inom fyra månader (+/- 7 dagar) innan randomisering, och som inte var lämpliga för HSCT vid tidpunkt för screening. Totalt 472 patienter randomiserades 1:1 för att en gång dagligen oralt behandlas med antingen Onureg 300mg (N=238) eller placebo (N=234), i 14 dagar under en 28-dagars cykel, samt bästa möjliga vård. Resultaten publicerades i New England Journal of Medicine i december 2020.*

Median total överlevnad (OS), studiens primära effektmått från tidpunkten för randomisering, var mer än två år (24,7 månader; 95% CI: 18,7 till 30,5) i Onureg-armen jämfört med 14,8 månader för placebo-armen (HR: 0,69, 95% CI: 0,55 till 0,86; p=0,0009). Mediantiden för behandling var 12 cykler (1 till 82) för Onureg och 6 cykler med placebo (1 till 76). Mediantiden för återfallsfri överlevnad var även signifikant längre med Onureg jämfört med placebo (10,2 månader respektive 4,8 månader; p<0,001). Den generella hälsorelaterade livskvaliteten bevarades under behandling med Onureg.

De vanligaste behandlingsrelaterade biverkningarna i båda behandlingsarmarna var gastrointestinala biverkningar av grad 1 eller 2. De vanligaste biverkningarna av grad 3 eller 4 var neutropeni (41% av patienterna som behandlades med Onureg och 24% av patienterna som fick placebo) och trombocytopeni (22% respektive 21%).

* Enskilda resultat relaterade till tillsynsmyndigheter kan skilja sig från publikationen.

Om AML

Akut myeloisk leukemi (AML) är en av de vanligaste akuta leukemierna hos vuxna. Varje år får cirka 350 personer diagnosen i Sverige. Den globala förekomsten av AML har uppskattats till mer än 350 000 fall och den 5-åriga överlevnaden för AML i Europa beräknas till 17%. AML kännetecknas av den snabba tillväxten av onormala celler i benmärgen och som då stör produktionen och funktionen av normala blodkroppar. På grund av den försämrade produktionen av röda blodkroppar, trombocyter och vita blodkroppar kan symtom som anemi, blödning och infektioner uppvisas. AML är en heterogen sjukdom associerad med olika genetiska mutationer och kan snabbt progrediera och leda till döden om det inte behandlas direkt. Behandlingssvar vid AML kan ha kort varaktighet, vilket innebär att efter patienternas initiala svar på kemoterapi återfaller cirka 50% av patienterna i sjukdomen inom ett år. Det betyder att det finns ett medicinskt behov av underhållsbehandling som alternativ, vilket förlänger den totala överlevnaden.

Om Onureg

Onureg är den första och enda underhållsbehandlingen godkänd i Europeiska unionen för patienter med olika subtyper av AML, som tas oralt en gång dagligen och är ett hypometylerande läkemedel inkorporerat i DNA och RNA. Den huvudsakliga verkningsmekanismen tros vara hypometylering av DNA samt direkt cytotoxicitet på onormala hematopoietiska celler i benmärgen. Hypometylering kan återställa normal funktion för gener som är kritiska för celldifferentiering och proliferation.

NMSC – IMMUNOTHERAPY AND SURGERGY

Time 15:00 – 17:00

NMSC – When is surgery the best option and when is it not?

We invite you to an interactive virtual meeting with a clinical dialogue from a surgical perspective on the expanding role of immunotherapy in non-melanoma skin cancer (NMSC).

The focus in this interactive meeting is not only the new opportunities immunotherapy brings to the treatment paradigm of NMSC, but also on patient selection and treatment modality, from a surgical perspective.

More information and registration

 

Rechallenge-terapi med EGFR-hämmare ett alternativ vid spridd kolorektalcancer

Data från den prövarinitierade fas II-studien CHRONOS visar att mCRC-patienter som progredierat på tidigare anti-EGFR-behandling kan vara hjälpta av rechallenge-terapi.

– 30 procent av patienterna i studien uppnådde tumörsvar på rechallenge med panitumumab trots att de tidigare genomgått behandling med EGFR-hämmare och cytostatika, säger Sandra Eketorp Sylvan, onkolog och medicinsk chef på Amgen Sverige.

Behandlingsalternativen för patienter med metastaserande kolorektalcancer, mCRC, som progredierar efter tredje linjen är begränsade. Därför är det motiverat att optimera användningen av tidigare linjers behandlingar för de patienter som är aktuella för fortsatt behandling.

Forskarna, under ledning av professor Andrea Sartore-Bianchi vid Ospedale Niguarda i Milano, hade tidigare observerat att de resistenta subkloner som uppträder i blod vid behandling med EGFR-blockad avtar när behandlingen avslutas, vilket i sin tur kan leda till återvunnen läkemedelskänslighet. Det var denna insikt som låg till grund för utformningen av CHRONOS, en multicenterstudie för att utröna huruvida rechallenge med panitumumab kan leda till objektiv tumörrespons (ORR = Objective Response Rate) på 30 procent eller mer i en population av mCRC patienter med tumörer som är vildtyp för RAS/BRAF/EGFR efter analys av cirkulerande tumör-DNA (ctDNA).

– CHRONOS-studien är högintressant, inte minst ur ett tumörbiologiskt perspektiv, säger Arash Hamidian, MSL på Amgen och disputerad i molekylär tumörbiologi. Det är känt att sekundär resistens till följd av målriktad behandling inte enbart uppstår genom förvärv av de novo genetiska förändringar under terapins gång, utan också genom behandlingsinducerad selektion av resistenta subkloner. I dessa fall har man även sett att andelen behandlingsresistenta alleler sjunker över tid efter utsättning av anti-EGFR-antikroppar.

Han förklarar vidare:

– Forskarna har använt sig av så kallade liquid biopsies, alltså blodprov, för att fastställa och monitorera tumörernas mutationsstatus för RAS, BRAF och EGFR i ctDNA hos patienter som fått anti-EGFR-behandling tidigare. I de fall där de resistenta allelerna försvunnit helt har effekten av rechallenge med panitumumab studerats fram till progression.

Det primära effektmåttet (ORR) nåddes då åtta av de 27 patienterna, nästan 30 procent, uppnådde partiell respons. Elva patienter, eller 40 procent, nådde stabil sjukdom (SD = stable disease) som i majoriteten av fallen (8/11) varade i fyra månader eller mer. Sjukdomskontroll (PR plus SD > 4 månader) nåddes av 16 patienter, 59 procent, och den progressionsfria medianöverlevnaden var 16 veckor.

– Utifrån min erfarenhet som onkolog tycker jag att det viktigaste budskapet från CHRONOS är att man relativt enkelt kan få en uppfattning om vilka patienter som skulle kunna vara hjälpta av att återuppta den anti-EGFR-behandling som tumören en gång blivit refraktär mot, säger Sandra Eketorp Sylvan. Slutsatsen bör därför vara att ctDNA-guidad rechallenge-terapi med panitumumab kan vara ett alternativ för vissa patienter i senare behandlingslinjer.

Om CHRONOS
Rechallenge With Panitumumab Driven by RAS Dynamic of Resistance (CHRONOS) inkluderade patienter med PS ECOG 0–2 RAS/BRAF WT mCRC som först uppnått objektiv respons och därefter progredierat (oberoende av behandlingslinje) på en regim innehållande en anti-EGFR-antikropp. Patienterna skulle också uppvisa RAS, BRAF and EGFR ectodomain WT status i cirkulerande tumör-DNA (ctDNA ) vid molekylär screening efter progression till den sista anti-EGFR-fria regimen. Klonal evolution i ctDNA analyserades med ddPCR och NGS (Droplet Digital PCR respektive Next Generation Sequencing). Panitumumab 6 mg/kg administrerades IV varannan vecka fram till progression. Det primära effektmåttet var objektiv tumörrespons (ORR = Objective Response Rate) enligt RECIST version 1.1 med oberoende central granskning. 27 patienter totalt och 6 responser krävdes för att förklara studien positiv (power = 85%, typ I-fel = 0,05).

Mellan den 19 augusti 2019 och den 6 november 2020 screenades 52 patienter med liquid biopsy varav 36 (69%) var ctDNA negativa för RAS/BRAF/EGFR-mutationer. Av dessa var 27 patienter inskrivna vid fyra olika centra. Medianåldern var 64 år (intervall: 42–80). PS ECOG var 0/50%, 1/46 %, 2/4 %. Tidigare anti-EGFR-behandling hade administrerats i första linjen hos 63 %, andra linjen hos 15 % och senare hos 22 %. Medianantalet tidigare behandlingar var tre. Det primära effektmåttet nåddes med 8/27 partiella responser (PR) varav två obekräftade (ORR = 30 %, 95 % KI: 12–47 %). Stabil sjukdom (SD) uppnåddes hos 11/27 (40 %, 95 % KI: 24–59%) och varade > 4 månader för 8/11. Sjukdomskontroll (PR plus SD > 4 månader) nåddes således av 16/27 (59 %, 95 % KI: 4178 %). Median-PFS (PFS = progression free survival, progressionsfri överlevnad) var 16 veckor. Responsens varaktighet (DoR = Duration of Response) var 17 veckor (1 pågående). Maximal toxicitet var grad 3, begränsad till hudreaktioner som förekom hos 19 % av patienterna. ctDNA-dynamik studerades hos alla patienter.

Om Vectibix (panitumumab)
Vectibix (panitumumab) är en rekombinant, helt human IgG2 monoklonal antikropp som binder med hög affinitet och specificitet till EGFR (Epidermal Growth Factor Receptor). Vectibix är godkänt i Europa för behandling av vuxna patienter med metastaserande kolorektalcancer (mCRC) av RAS vildtyp:

  • som första linjens behandling i kombination med FOLFOX eller FOLFIRI.
  • som andra linjens behandling i kombination med FOLFIRI för patienter som har fått fluoropyrimidinbaserad kemoterapi (exklusive irinotekan) som första linjens behandling.
  • som monoterapi efter behandlingssvikt med kemoterapiregimer innehållande fluoropyrimidin, oxaliplatin och irinotekan.

Läs mer om Vectibix på Fass.se.

För ytterligare information, vänligen kontakta:
Sandra Eketorp Sylvan, medicinsk chef, Amgen, tel: 070–433 57 91

Mask ger hopp om ny behandling av hudcancer

En speciell gen har betydelse för möjligheten att överleva vid hudcancern malignt melanom. Den här upptäckten vid Umeå universitet bidrar med förklaring till hur tumören utvecklas samtidigt som den ger hopp om framtida möjligheter till behandling. Forskarna i Umeå har använt mikroskopiska maskar för att studera den aktuella genen.

– Maskarna är onekligen rätt olika oss på de flesta sätt, men vi bär faktiskt på en del gemensamma anlag som har bevarats genom evolutionen. Därför har det varit möjligt att studera cellerna på maskarna och sedan kontrollera på mänskliga tumörer, säger Oskar Hemmingsson, forskare vid Umeå universitet och en av studiens författare.

Den gen som har fångat forskarnas intresse har beteckningen LRIG1. Det är sedan tidigare känt att den genen har en roll vid flera former av cancer. Nu har forskare i kirurgi, onkologi och patologi kunnat visa på genens betydelse vid malignt melanom i huden.

Forskarna har upptäckt en mekanism som kan förklara varför genen LRIG1 är förknippad med bättre överlevnad vid malignt melanom. Det är här som maskarna av arten Caenorhabditis eleganskommer in i bilden. Forskarna har använt de millimeterstora maskarna som modellorganism för att studera grundläggande egenskaper hos celler. De fynd man då har gjort har sedan kontrollerats på tumörceller från människa i laboratorium.

Den goda nyheten är att forskarna har kunnat se att tumörceller växer långsammare om de behandlas med en del av det protein som LRIG1-genen kodar för. Studien ger ny kunskap om varför vissa melanom slutar svara på medicinsk behandling, och den ger hopp om att i framtiden utveckla behandlingar som baseras på LRIG1-protein för att sakta ned tumörernas tillväxt. Samtidigt visar studien att även en enkel modell i maskar kan användas för avancerad cancerforskning.

– Det krävs mycket mer forskning för att ge svar på om detta kan bli grunden till en framtida behandling av malignt melanom. I alla händelser är det självklart alltid bäst att förebygga att drabbas genom att helt enkelt vara försiktig med att sola i sommar, säger Oskar Hemmingsson.

Umeåforskarnas studie är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Oncogene.

Om den vetenskapliga publiceringen
LRIG1 is a conserved EGFR regulator involved in melanoma development, survival and treatment resistance
Ola Billing, Ylva Holmgren, Daniel Nosek, Håkan Hedman & Oskar Hemmingsson
Oncogene vol 40, pages 3707–3718 (2021)
https://doi.org/10.1038/s41388-021-01808-3

Ny data vid tidsbestämd kombinationsbehandling med Venclyxto inom KLL visar bibehållen PFS tre år efter avslutad behandling

Ny data vid tidsbestämd kombinationsbehandling med Venclyxto (venetoklax) inom kronisk lymfatisk leukemi visar bibehållen progressionsfri överlevnad tre år efter avslutad behandling

  • Fyraårig uppföljningsanalys från fas III-studien CLL14 (median uppföljningstid 52,4 månader) visar fortsatt förlängd progressionsfri överlevnad (PFS) efter avslutad behandling med venetoklax i kombination med obinutuzumab jämfört med kombinationen klorambucil och obinutuzumab hos tidigare obehandlade patienter med kronisk lymfatisk leukemi (KLL)
  • En majoritet av patienterna som behandlades med venetoklax i kombination med obinutuzumab har inte fått något återfall tre år efter avslutad behandling

AbbVie meddelar resultat från en fyraårig uppföljningsanalys av fas III-studien CLL14, som visar att tidigare obehandlade KLL-patienter med samsjuklighet som behandlades med venetoklax i kombination med obinutuzumab har en fortsatt förlängd progressionsfri överlevnad (PFS) och högre grad av icke-mätbar kvarvarande sjukdom (uMRD) jämfört med patienter som fick behandling med kemoimmunoterapi med obinutuzumab och klorambucil. Datan presenterades nyligen på den årliga hematologikongressen, EHA (European Hematology Association Congress).

Fullständigt globalt pressmeddelande återfinns här.

Fortsatta framgångar för sototasib – starka överlevnadsdata på ASCO 2021

På den nyligen avslutade ASCO-kongressen presenterades mogna OS-data för sotorasib vid behandling av patienter med KRASG12C-muterad icke-småcellig lungcancer.

– Vi ser inte bara en median-OS på hela 12,5 månader, utan även djup och långvarig respons, säger en glad Sandra Eketorp Sylvan, onkolog och medicinsk chef på Amgen Sverige.

Parallellt med presentationen på ASCO publiceras dessa data tillsammans med resultaten från en explorativ subgrupps- och biomarkörsanalys i New England Journal of Medicine.

På bara åtta år har sotorasib gått från lovande idé till att godkännas i USA som den första målriktade behandlingen av KRASG12C-muterad icke-småcellig lungcancer (NSCLC).

Vid en muntlig session på ASCO, världens största cancerkongress, presenteras för första gången mogna data för total överlevnad (OS) för sotorasib från fas II-studien CodeBreaK 100. Bland 124 utvärderbara patienter varav majoriteten, 81 procent, genomgått både platinumbaserad kemoterapi och immunterapi, var medianöverlevnaden 12,5 månader (data-cut off den 15 mars 2021).

Resultaten bekräftade en objektiv tumörrespons (ORR = Objective Response Rate) på 37,1 procent och responsdurationen (DOR = Duration of Response) var i median 11,1 månader. Fler än fyra av fem, 80,6 procent, uppnådde sjukdomskontroll (DCR = Disease Control Rate). I denna tungt förbehandlade population uppnådde fyra av patienterna komplett respons, medan 42 nådde partiell respons.

De data som nu publicerats i New England Journal of Medicine är uppdateringar av de resultat som presenterades vid World Conference on Lung Cancer (WCLC) som hölls i januari 2021 och baseras på en längre uppföljningstid på 15,3 månader.

– KRASG12C är i sig en prognostiskt ogynnsam mutation för patienter med icke-småcellig lungcancer, säger Sandra Eketorp Sylvan. Mot den bakgrunden är dessa överlevnadsdata oerhört glädjande och vi hoppas att även patienter utanför USA med KRASG12C muterad NSCLC snart ska kunna erbjudas målriktad behandling.

Analys av biomarkörer ger fördjupade insikter
I den explorativa biomarkörsanalysen bekräftas likvärdiga responser i flera subgrupper (PD-L1-uttryck respektive samtidig mutation i TP53, STK11 och/eller KEAP1). Bland annat bekräftas en objektiv respons på 48 procent hos PD-L1-negativa (TPS <1%). Samtidigt uppvisar gruppen med STK11-mut/wt-KEAP1 en progressionsfri överlevnad (PFS) på 11,0 månader och en median-OS på 15,3 månader.

Den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA godkände sotorasib så sent som den 28 maj i år. Sotorasib är ännu inte godkänt i Europa.

Om CodeBreaK
Det kliniska studieprogrammet CodeBreaK för sotorasib (AMG 510) är utformat för att behandla flera olika KRASG12C-muterade solida tumörer i hopp om att möta de ouppfyllda medicinska behov som länge förelegat vid dessa cancerformer. Till dags dato har över 700 patienter på fem kontinenter inkluderats i CodeBreaK-studier på 13 olika tumörtyper.

CodeBreaK 100 är en fas I och II first-in-human, oblindad multicenterstudie som inkluderat patienter med KRASG12C-muterade solida tumörer. Patienter som bedömdes lämpliga var tungt förbehandlade och hade genomgått minst två tidigare behandlingslinjer.

Det primära effektmåttet i fas I-studien är säkerhet. Viktiga sekundära effektmått inkluderar objektiv tumör-respons (ORR = Objective Response Rate) bedömd var sjätte vecka, responsduration (DOR = Duration of Response) och progressionsfri överlevnad (PFS = Progression-Free Survival). Patienterna delades in i fyra doskohorter, 180 mg, 360 mg, 720 mg och 960 mg. Sotorasib administreras peroralt en gång om dagen i samtliga kohorter.

Det primära effektmåttet i fas II-studien var centralt utvärderad objektiv tumörrespons (ORR = Objective Response Rate). En global randomiserad fas III-studie som jämför sotorasib med docetaxel (CodeBreaK 200) pågår.

Mer information om CodeBreaK-programmet finns på codebreaktrials.com.

Om sotorasib, AMG 510
Sotorasib (AMG 510) är en first-in-class småmolekylhämmare som specifikt och irreversibelt binder till KRASG12C via den cysteinaminosyra som ersätter glycin när mutationen inträffar. KRASG12C blir på så vis låst i ett inaktivt GDP-bundet tillstånd (GDP = guanosine diphosphate, guanosindifosfat).

Pandemins påverkan på klinisk cancerforskning undersöks i nationell studie

Pandemins effekter med ett minskat antal cancerpatienter är numera välkända. Däremot saknas till stor del uppgifter om hur pandemin påverkat kliniska forskningsstudier inom cancervården. RCC har därför startat en enkätstudie som riktar sig till forskningssjuksköterskor verksamma i cancervården.

Studien syftar till att undersöka hur pandemin har påverkat den kliniska cancerforskningen, en frågeställning som ingår i 2021 års överenskommelse mellan Socialdepartementet och RCC/SKR. Den nationella arbetsgruppen Cancerstudier i Sverige (CiS) har aktivt arbetat med utformningen av enkäten och säkerställt att forskningsverksamhet i hela landet omfattas av studien.

Birgitta Sundberg, projektledare på RCC Mellansverige och en av medlemmarna i gruppen, är nationell projektledare för enkätstudien.

– Förutom omfattande diskussioner med medlemmarna i Cancerstudier i Sverige har vi fått värdefulla kommentarer till enkäten från enskilda forskningssköterskor, säger hon.

Information har saknats

Johan Ahlgren, verksamhetschef på RCC Mellansverige, är övergripande ansvarig för arbetet med att ta fram statistik som belyser hur coronapandemin påverkat olika områden inom cancervården.

– Information om hur antalet patienter som inkluderats i kliniska studier påverkats av pandemin har saknats. Denna enkätundersökning kommer att ge viktiga bidrag till bilden av hur pandemin har påverkat cancervården, säger han.

Information om och länk till enkäten:
Enkätundersökning för kliniska cancerstudier

Stor oro efter njurcancer men många vill inte verka svaga och pratar därför inte om det

40 procent av personer med njurcancer upplever så stor oro relaterat till sjukdomen att det stör deras koncentration. Samtidigt pratar inte var fjärde person med njurcancer med någon om sina känslor runt den och hur de mår rent psykiskt.

– Att prata om hur vi mår kan vara det första steget att må bättre när man är klar med det mest akuta. Många tänker nog att det bara är att bita ihop och vara glad över att man är färdigbehandlad och kapslar därför in de psykiska delarna, säger Jörgen Jehander, ordförande i Njurcancerföreningen.

Det är Internationella Njurcancerföreningen, IKCC, som genomfört en undersökning där Sverige är ett av 40 medverkande länder. Undersökningen ger svar på frågor om hur man mår psykiskt till följd av sin njurcancer och nu presenteras resultat. Majoriteten av de svenskar som medverkat har haft njurcancer och anses färdigbehandlade och 54 % tänker inte speciellt mycket på att cancern eventuellt kan komma tillbaka.

Däremot påverkas 40 % av oro relaterat till sjukdomen, vilket bland annat stör deras koncentration. Men att prata om detta, tar emot för många. De vanligaste orsakerna till att inte förmå prata om sina känslor relaterade till sin cancer är:

  • 38 % vill inte framstå som svag eller att andra tycker synd om en (internationellt 29 %).
  • 23 % känner sig obekväma med att prata om känslor knutna till sin njurcancerdiagnos, man har överlag svårt att prata om och sätta ord på sina känslor och sluter det därför inom sig (internationellt 21 %).
  • 23 % föredrar att inte prata med andra om hur njurcancern påverkar dem (internationellt 26 %).
  • 8 % vill inte vara en börda eller för behövande för familj och vänner (internationellt 20 %).

– Jag tror att det finns ett uppdämt behov av att få prata men att många helst gör det med andra i samma situation. Vi ser på vår slutna Facebook-grupp att många är aktiva och öppna med känslor och funderingar. Det diskuteras, stöttas och ges råd. Här kan man känna sig fri att vara öppen och särskilt under pandemin är förstås digitala kontakter ovärderliga. Som patientförening kan vi spela roll och ingjuta HOPP, kanske är det vårt största bidrag, säger Jörgen Jehander.

Länk till undersökningen

Tumörblodkärl – vad spelar de för roll?

Tid 12:10 – 12:50
Vascular endothelial growth factor (VEGF) produceras i höga nivåer i många tumörer.
VEGF driver på blodkärlsnybildning i tumören. De nybildade kärlen är ofta instabila och dysfunktionella, dvs, deras lumen har i stor utsträckning kollapsat, vilket försämrar blodledningsförmågan. Kärlens väggar släpper igenom vätska och molekyler in i tumörvävnaden som blir ödematös och ischemisk, vilket bidrar till ökad malignitet och försämrat behandlingsutfall. Genom de läckande blodkärlen tar sig tumörceller ut i blodet och sätter metastaser.

Lena Claesson-Welshs forskning har hittills kartlagt hur blodkärlsläckage uppstår i musmodeller men fokus är nu på lungcancer hos människa.
Föreläsningen kommer att handla om hur blodkärlsläckage relaterar till det kliniska förloppet och fördelar med att stoppa blodkärlsläckage utan att döda tumörblodkärlen.

Mer info och anmälan

Karolinska Universitetssjukhuset inför ny metod i Sverige för behandling av svårt sjuka cancerpatienter

En metod för kemoterapi som aldrig tidigare använts i Sverige har införts på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge där förångade cellgifter ska minska risken för canceråterfall. Behandlingsmetoden ska förbättra livskvaliteten för patienter med långt gången magsäckscancer, men också minska risken för metastaser hos patienter i ett tidigare skede av sjukdomen. 

Vid PIPAC, Pressurized IntraPeritoneal Aerosol Chemotherapy, skickas förångad cytostatika in i bukhinnan under högt tryck.
Metoden har hittills använts för tre patienter som fått sin behandling i samband med operation av magsäckscancer på Karolinska i Huddinge. I två av fallen gavs behandlingen palliativt för att minska antal metastaser i bukhinnan och därmed den stora mängd vätska som kan samlas i buken vid sådana tillstånd. Det här är beprövad metod som kan minska smärta och andra besvär som dessa patienter kan ha.
I en ny studie ska PIPAC användas också för att försöka förebygga metastaser i bukhinnan för patienter med avancerad magcancer som ännu inte spridit sig.
–    Magsäckscancer upptäcks ofta sent och har då tyvärr många gånger hunnit sprida sig till andra organ. Vanligast är att den sprider sig till bukhinnan, berättar Ioannis Rouvelas, kirurg, som leder arbetet med att införa metoden på Karolinska Universitetssjukhuset.

Det här är en nystartad forskningsstudie som leds av Odense Universitetssjukhus i Danmark. Ett utbildnings-och forskningsutbyte pågår mellan sjukhusen kring PIPAC, som ursprungligen kommer ifrån Tyskland.
–    Fördelen med att använda cytostatika som aerosol under högt tryck tror vi kan vara att cytostatikan når ut i vävnaden på ett effektivt sätt, så att den kan absorberas i större mängder än vid andra metoder, säger Ioannis Rouvelas.

Vid PIPAC kopplas en högtrycksinjektor till ett instrument som liknar en stålpenna och som omvandlar cytostatika till gas. Gasen sprutas sedan in bukhinnan under högt tryck. Behandlingen ges i slutet av en magsäcksoperation under titthålskirurgi. Den förångade cytostatikan tar fem minuter att ge, och får 25 minuter på sig att verka.
Säkerhetsförberedelserna innan den första behandlingen har varit omfattande och metodens utförande har godkänts av Arbetsmiljöverket.
–    Behandlingen ges i ett slutet system, så inget av aerosolen ska kunna läcka ut i rummet. All personal i operationssalen har fått utbildning i metoden och har speciell skyddsutrustning på sig, säger Ioannis Rouvelas.

Magsäckscancer drabbar ca 600 patienter per år i Sverige. Till studien med PIPAC kommer cirka 10-12 svenska patienter att inkluderas.  Ett 20-tal patienter kommer att få PIPAC som palliativ behandling under det närmaste året.

Ökat kliniskt värde av fortsatt behandling till progression med EGFR-hämmare vid spridd kolorektalcancer

Nya data på ASCO 2021: Ökat kliniskt värde av fortsatt behandling till progression med EGFR-hämmare vid spridd kolorektalcancer

Nya data från PanaMa-studien visar att fortsatt behandling med panitumumab (Vectibix) och cytostatika som underhållsterapi förlänger den progressionsfria överlevnaden för patienter med metastaserande kolorektalcancer.

– Det terapeutiska värdet av att inkludera EGFR-hämmare har varit föremål för diskussion, men här ser vi tre månaders förlängd progressionsfri överlevnad av att fortsätta behandla med panitumumab, säger Jan-Erik Frödin, docent i onkologi och en av landets mest erfarna experter på området.

På den stora cancerkongressen ASCO som i år hålls virtuellt presenterades data från den så kallade PanaMa-studien där EGFR-hämmaren panitumumab i kombination med 5-fluorouracil/leukovorin (5FU/LV) utvärderas som underhållsbehandling vid metastaserad kolorektalcancer (mCRC). PanaMa kan sägas utgöra den tredje, och avgörande, delen i den trilogi av studier som inleddes med SAPPHIRE och fortsatte med VALENTINO.

I SAPPHIRE kunde man visa att underhållsbehandling med 5-FU/LV plus panitumumab gav motsvarande effekt som kombinationen mFOLFOX6 och panitumumab, men med väsentligt reducerad förekomst av oxaliplatin-associerad perifer neuropati. Av VALENTINO-studien framgick att kombinationen 5-FU/LV plus panitumumab i sin tur gav bättre utfall än vid monoterapi med panitumumab.

I den nu aktuella studien randomiserades patienter med RAS vildtyp mCRC till underhållsbehandling med antingen 5FU/LV plus panitumumab eller enbart 5FU/LV. Efter 218 händelser vid data-cut off var den progressionsfria överlevnaden (PFS) i den grupp som fått tillägg av panitumumab 8,8 månader jämfört med 5,7 månader för dem som fått underhållsbehandling med 5FU/LV enbart. Även när det gäller total överlevnad där data ännu ej är mogna (OS, händelsefrekvens 54,4%), sågs en numerisk fördel för panitumumab-gruppen, 28,7 månader jämfört med 25,7 månader för 5FU/LV-gruppen. Grundat på dessa resultat menar PanaMa-prövarna att 5FU/LV plus panitumumab bör övervägas som standard vid underhållsbehandling för patienter med metastaserande kolorektalcancer.

Jan-Erik Frödin anser att PanaMa förvisso utgör ett värdefullt komplement till de lärdomar som tidigare studier gett, men han är tveksam till prövarnas tankar om att inkludera EGFR-hämmare i standardbehandlingen vid underhållsterapi.

– Vinsterna med en behandling måste alltid vägas mot dess biverkningar, säger han. Man kan inte bortse från att EGFR-hämmare ger en del biverkningar och många patienter uppskattar stort att få en behandlingspaus.

PanaMa leds av professor Dominik Paul Modest, Charité Universitätsmedizin i Berlin, internationellt ansedd som en av de ledande experterna inom kolorektalcancer. Se abstract från ASCO. Maintenance Therapy with 5-Fluorouracil/Leucovorin (5FU/LV) Plus Panitumumab (pmab) or 5FU/LV Alone in RAS Wildtype (WT) Metastatic Colorectal Cancer (mCRC) – The PANAMA Trial (AIO KRK 0212)

Signifikant förlängd överlevnad för två Opdivokombinationer hos patienter med icke-resektabel avancerad eller metastaserande esofaguscancer av skivepiteltyp

Resultat från CheckMate -648 visar signifikant förlängd överlevnad för två Opdivokombinationer jämfört med enbart kemoterapi hos patienter med icke-resektabel avancerad eller metastaserande esofaguscancer av skivepiteltyp (matstrupscancer)

  • Opdivo (nivolumab) i kombination med kemoterapi samt Opdivo i kombination med Yervoy (ipilimumab), jämfört med enbart kemoterapi ger i båda behandlingsarmarna en signifikant förlängd överlevnad jämfört med enbart kemoterapi för både PD-L1-positiva såväl som samtliga randomiserade patienter
  • CheckMate -648 är den tredje globala studie där Opdivo uppvisar en signifikant fördel vid behandling av vuxna patienter med cancer i övre mag-tarmkanalen
  • Resultaten presenterades muntligen under ASCO 2021 den 5 juni 2021

Bristol Myers Squibb presenterade resultat från fas III-studien CheckMate -648. Studien utvärderar Opdivo (nivolumab) i kombination med kemoterapi respektive Opdivo i kombination med Yervoy (ipilimumab), jämfört med enbart kemoterapi hos patienter med icke-resektabel avancerad eller metastaserande esofaguscancer av skivepiteltyp (matstrupscancer). Resultaten visar att de två Opdivobaserade kombinationerna ger en statistisk signifikant förbättrad totalöverlevnad (OS), jämfört med kemoterapi. Fördelen sågs både hos patienter med ett PD-L1-uttryck ≥1% liksom hos samtliga som randomiserades att behandlas med Opdivo. Kombinationen Opdivo och Yervoy är den första behandling med dubbel immunterapi som visat en signifikant överlevnadsfördel, jämfört med kemoterapi, för denna patientgrupp. Dessa resultat presenterades muntligen (Abstract #LBA4001) på årets virtuella ASCO-kongress, American Society of Clinical Oncology, den 5 juni 2021.

Studiens två primära effektmått var totalöverlevnad (OS) och progressionsfri överlevnad (PFS) hos patienter med tumörer med PD‑L1-uttryck. Progressionsfri överlevnad utvärderades av en oberoende granskningskommitté (BICR). Opdivo i kombination med kemoterapi hos patienter med PD‑L1-uttryck visade en mediantid för totalöverlevnad på 15,4 månader, jämfört med 9,1 månader med enbart kemoterapi, (hazard ratio [HR] 0,54, 99,5% KI: 0,37-0,80, p<0,0001). Opdivo i kombination med kemoterapi hos patienter med PD‑L1-uttryck visade även statistiskt signifikant fördel avseende progressionsfri överlevnad. Mediantid var 6,9 månader för Opdivo i kombination med kemoterapi, jämfört med 4,4 månader med enbart kemoterapi (HR: 0,65, 98,5 % KI: 0,46-0,92, p=0,0023).

Sekundärt effektmått i studien inkluderade totalöverlevnad och progressionsfri överlevnad hos samtliga patienter i studien. Opdivo i kombination med kemoterapi hos samtliga patienter visade en mediantid för totalöverlevnad på 13,2 månader, jämfört med 10,7 månader för enbart kemoterapi (HR 0,74, 99,1 % KI: 0,58-0,96, p=0,0021). Progressionsfri överlevnad för Opdivo i kombination med kemoterapi hos samtliga patienter uppnåddes ej (5,8 månader jämfört med 5,6 månader; HR 0,81, 98,5 % KI: 0,64-1,04, p=0,0355).

Opdivo i kombination med Yervoy hos patienter med ett PD‑L1-uttryck visade en mediantid för totalöverlevnad på 13,7 månader, jämfört med 9,1 månader för enbart kemoterapi (HR 0,64, 98,6% KI: 0,46-0,90, p=0,001). Kombinationen Opdivo och Yervoy hos samtliga patienter visade en mediantid för totalöverlevnad på 12,8 månader, jämfört med 10,7 månader för enbart kemoterapi (HR: 0,78, 98,2 % KI: 0,62-0,98, p=0,011). Progressionsfri överlevnad för Opdivo i kombination med Yervoy hos patienter med PD‑L1-uttryck uppnåddes ej (4,0 månader jämfört med 4,4 månader; HR 1,02, 98,5 % KI: 0,73-1,43, p=0,8958).

Säkerhetsprofilen för Opdivo i kombination med kemoterapi respektive Yervoy, var likvärdig med vad som rapporterats i tidigare studier med dessa kombinationsbehandlingar för andra tumörtyper. Behandlingsrelaterade biverkningar av grad 3 eller 4 rapporterades hos 47 procent för kombinationen Opdivo med kemoterapi, hos 32 procent för kombinationen Opdivo och Yervoy, samt hos 36 procent av patienterna som fick kemoterapi. Säkerhetsprofilen för patienter med PD-L1-uttryck på högre eller lika med en procent (≥1%) var likvärdig den som rapporterats för respektive behandling hos alla randomiserat.

Mediantiden för varaktighet av respons (DOR), och som utvärderades av en oberoende granskningskommitté (BICR), hos patienter med PD-L1-uttryck var 8,4 månader för Opdivo i kombination med kemoterapi, 11,8 månader för Opdivo i kombination med Yervoy och 5,7 månader för enbart kemoterapi, jämfört med 8,2 månader, 11,1 månader och 7,1 månader för respektive behandling hos alla patienter randomiserat.

Opdivo i kombination med kemoterapi visade också en kliniskt meningsfull ökning avseende andel patienter med PD-L1-uttryck som svarade på behandlingen, objektiv responsfrekvens (ORR). Enligt BICR var den objektiv responsfrekvens 53 procent för Opdivo i kombination med kemoterapi, 35 procent för Opdivo i kombination med Yervoy och 20 procent för enbart kemoterapi, jämfört med 47 procent, 28 procent samt 27 procent för respektive behandling hos alla patienter randomiserat.

CheckMate –648 är den första globala fas III-studien som utvärderar både en kombination av immunterapi och kemoterapi samt en kombination av dubbel immunterapi vid metastaserad esofaguscancer av skivepiteltyp (ESCC, matstrupscancer).

– Dessa data ska läggas till redan tidigare presenterade studiedata som visat på positiva resultat för Opdivo vid både metastaserad sjukdom och tidiga stadier av cancer i övre mag-tarmkanalen. Opdivo har nu visat klinisk effekt som behandling i första linjen vid flera olika former av cancer i övre mag-tarmkanalen, och med olika histologi och tumörlokalisation, säger Anna Åleskog, medicinsk direktör på Bristol Myers Squibb Sverige.

Om CheckMate -648

CheckMate -648 är en multi-center, randomiserad fas III-studie som utvärderar kombinationen Opdivo och Yervoy, eller Opdivo och kemoterapi (fluorouracil och cisplatin), jämfört med enbart kemoterapi (fluorouracil och cisplatin) hos patienter med icke-resektabel avancerad eller metastaserande esofaguscancer av skivepiteltyp (ESCC, matstrupscancer).

Primärt effektmått i studien var total överlevnad (OS) och progressionsfri överlevnad (PFS) och som utvärderas av en oberoende granskningskommitté (BICR) hos patienter med PD-LI-uttryck på ≥1%. Sekundära effektmått inkluderade total överlevnad (OS), progressionsfri överlevnad (PFS) enligt BICR, hos alla patienter randomiserat.

I behandlingsarmen med Opdivo i kombination med kemoterapi randomiserades 321 patienter till att få Opdivo 240 mg dag 1 och dag 15, fluorouracil 800 mg/m² per dag i fem dagar (dag 1 till dag 5) och cisplatin 75 mg/m2 dag 1 i cykler om fyra veckor. Patienterna behandlades med Opdivo upp till 24 månader eller tills sjukdomsprogression alternativt toxicitet, och med kemoterapi tills sjukdomsprogression eller oacceptabel toxicitet.

I behandlingsarmen med Opdivo i kombination med Yervoy randomiserades 325 patienter till att få Opdivo 3 mg/kg varannan vecka och Yervoy 1 mg/kg var sjätte vecka upp till 24 månader eller tills sjukdomsprogression alternativt oacceptabel toxicitet.

Tidplanen klar för regionernas anslutning till screening för tidig upptäckt av tjock- och ändtarmscancer

Nu är tidplanen klar för införandet av allmän screening för tidig upptäckt av cancer i tjock- och ändtarm. Regionernas anslutning kommer att ske planerat över de kommande två åren. Hittills i år har regionerna Dalarna och Skåne har startat verksamhet och region Örebro och Östergötland står nu på tur. Därefter kommer övriga regioner att successivt införa screening med start 2022.

Cancer i tjock- och ändtarm är den tredje vanligaste cancerformen bland män och kvinnor i Sverige. Chansen att bli botad ökar om sjukdomen upptäcks tidigt. Socialstyrelsen rekommenderar screening för alla i Sverige i åldern 60-74 år.

Screeningen innebär att personer i utvalda åldersgrupper får hem ett brev med ett erbjudande om att göra och skicka in ett avföringsprov. Brevet innehåller instruktioner, en provtub och ett svarskuvert. Avföringsprovet görs hemma och skickas därefter till laboratorium för analys. Om det finns spår av blod i avföringsprovet erbjuds personen en uppföljande koloskopiundersökning i sjukvården.

När det är dags för en region att ansluta kommer man att börja med att erbjuda alla personer som fyller 60 år att delta i provtagningen. Därefter utökas erbjudandet till alla som fyller 60, 62 och 64 år. När programmet är fullt uppbyggt kommer alla kvinnor och män i åldrarna 60–74 år erbjudas provtagning vartannat år.

– Nästan 400 personer dör varje år på grund av cancer i tjock- och ändtarmen. Kan vi minska dödligheten med minst 15 %, vilket studier tyder på är möjligt, skulle vi varje år rädda många liv, säger Hans Hägglund, nationell cancersamordnare vid SKR och ordförande i Regionala cancercentrum i samverkan, RCC.

Goda erfarenheter från Stockholm och Gotland

Regionerna Stockholm och Gotland har erbjudit screening till invånarna mellan 60-69 år i drygt tio år. I år kommer de utöka verksamheten till att omfatta även 70-åringar.

Att övriga regioner avvaktat med att införa screening beror främst på att regionerna först ville slutföra genomförandet av den nationella screeningstudien SCREESCO, som 18 av landets regioner deltog i 2014-2019.

Stora vinster för både individen och samhället

– Pandemin gjorde 2020 till något av ett förlorat år för införandet av det här screeningprogrammet. Det är extra glädjande och betydelsefullt att flera regioner nu dragit igång under 2021 och att övriga följer i planerad anslutning, säger Hans Hägglund.

För att screeningprogrammet ska ge de önskade effekterna är det viktigt att en stor del av befolkningen väljer att delta. Därför är det centralt att informera befolkningen dels om hur vanlig och allvarlig den här sjukdomen är, dels om vikten av att de som bjuds in att delta verkligen gör och skickar in sitt avföringsprov. Att nå ut och förmedla den kunskapen till så många samhällsgrupper som möjligt är ur jämlikhetssynpunkt särskilt viktigt.

Hans Hägglund påpekar att det är frivilligt att delta i screeningprogrammet men att fördelarna är många, både för samhället och för individen.

– På nationell nivå, när alla regioner är igång med fullt utbyggda screeningprogram räknar vi med att vi kan spara många liv i Sverige med den här screeningen. Det betyder också att färre patienter får en mindre allvarlig sjukdom, vilket innebär mindre personligt lidande och lägre sjukvårds- och sjukförsäkringskostnader för samhället.

Tidplan för regionernas anslutning till screening för tjock- och ändtarmscancer

För mer information, kontakta [email protected] 

Bemarituzumab förlänger överlevnaden hos patienter med FGFR2b-positiv cancer i ventrikel och gastroesofagala övergången

Nya data som presenterats på ASCO visar att tillägg av bemarituzumab till kemoterapi vid behandling av ventrikelcancer och cancer i den gastroesofagala övergången (GEJ) ger signifikant förlängd överlevnad. Vid en uppföljning på 12,5 månader var medianöverlevnaden 5,7 månader längre bland patienter som fått tillägg av bemarituzumab jämfört med dem som enbart fått kemoterapi.

– Det finns ett stort behov av nya effektivare behandlingsalternativ för patienter med de här aggressiva cancerformerna, säger David Borg, överläkare vid Skånes universitetssjukhus och expert inom området.

Det var på ASCO, världens största onkologikongress, som uppdaterade data från fas II-studien FIGHT presenterades. I studien utvärderas bemarituzumab, en monoklonal antikropp riktad mot FGFR2b, i kombination med kemoterapi (mFOLFOX6) vid behandling av patienter med avancerad HER2-negativ ventrikelcancer och GEJ-cancer (GEJ =gastroesophageal junction) vars tumörer överuttrycker FGFR2b (fibroblast growth factor, type 2 = fibroblasttillväxtfaktor typ 2). Man beräknar att avancerad ventrikel- respektive GEJ-cancer är HER2-negativ i över 80 procent av fallen och att cirka 30 procent av dessa tumörer överuttrycker FGFR2b.

De nya data presenterades vid en muntlig session på ASCO:s Gastrointestinal Cancers Symposium: en medianuppföljning på 12,5 månader visade att den totala överlevnaden (median-OS) för patienter som behandlats med bemarituzumab plus kemoterapi var 19,2 månader vilket ska jämföras med 13,5 månader för dem som enbart fått kemoterapi – en skillnad på 5,7 månader. I en prespecificerad subgruppsanalys av patienter med överuttryck av FGFR2b i minst 10 procent av tumörcellerna (bekräftat med immunhistokemi, IHC) var överlevnadsfördelen för bemarituzumab-gruppen ännu större, 25,4 månader mot 11,1 månader.

Förekomsten av biverkningar oavsett grad var likartad grupperna emellan medan hornhinnerelaterade biverkningar var vanligare i bemarituzumab-gruppen, 67,1 mot 10,4 procent. Den vanligast förekommande okulära biverkningen var torra ögon som drabbade 26,3 procent. Majoriteten av dessa biverkningar var reversibla.

– Det är mycket intressanta resultat med imponerande överlevnadsdata. Det ska bli spännande att se hur det står sig i kommande fas III:or, med eller utan tillägg av immunterapi, säger David Borg.

I april 2021 beviljades bemarituzumab Breakthrough Therapy Designation av amerikanska FDA baserat på en subgrupp av patienter från FIGHT-studien med minst 10 procent tumörceller som överuttryckte FGFR2b.

– Vi ser nu fram emot fas III av studieprogrammet inom vilket vi hoppas kunna ge även svenska patienter möjlighet att delta, säger Sandra Eketorp Sylvan, onkolog och medicinsk chef på Amgen Sverige.

Om bemarituzumab
Bemarituzumab (anti-FGFR2b) är en potentiell first-in-class monoklonal antikropp som är utformad för att blockera specifika fibroblasttillväxtfaktorer (FGF) från att binda till och aktivera FGFR2b, vilket hämmar flera nedströms tumörsignalvägar och potentiellt bromsar cancerprogression. Bemarituzumab utvecklas som en målriktad terapi för tumörer med överuttryck av FGFR2b. Amgen utvärderar också potentialen för bemarituzumab vid andra cancerformer som överuttrycker FGFR2b. I april 2021 beviljades bemarituzumab Breakthrough Therapy designation av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA.

Se även abstract av Daniel V.T. Catenacci et al., FIGHT: A Randomized, Double-Blind, Placebo-Controlled, Phase 2 Study of Bemarituzumab (Bema) Combined with Modified FOLFOX6 in 1L FGFR2b+ Advanced Gastric/Gastroesophageal Junction Adenocarcinoma (GC/GEJ)