Fas III-studien PACIFIC som presenterades på ESMO visade också att 35% av patienter med icke småcellig lungcancer inte hade progredierat efter fyra år.
Läs hela pressmeddelandet på engelska här
Imfinzi visade överlevnad på 50% efter fyra år hos patienter med stadium III NSCLC
Live-streaming from the UK and the Karolinska Universitetsjukhuset
6th OF NOVEMBER 12:00-13:00
From new data to daily clinical practice in Head and Neck Cancer: Treatment options in the first line unresectable recurrent and metastatic setting*
(By Professor Kevin Harrington, The Royal Marsden NHS Foundation)
Welcome to a webinar on treatment options in Head and Neck Cancer by Prof. Kevin Harrington,
investigator in key immunotherapy studies (The Royal Marsden NHS Foundation), and with moderation by Prof. Claes Mercke (Karolinska Institutet).
Attendance to this event is possible in two ways:
- By registering at the webcast link below at an internet-enabled device; click here
- In person, if your hospital is having a dedicated streaming site together with your fellow colleagues.
If you’re attending at a streaming site we would still appreciate that you register at the link above.
If you’re interested in having a dedicated streaming site at your hospital please contact: [email protected].
*Product information on pembrolizumab will occur based on current approved indications
RNA-analys av brösttumören kan ge skräddarsydd behandling
En ny analys av bortopererade brösttumörer kan visa vilken typ av mutation det handlar om. Det innebär att den enskilda patienten skulle kunna få skräddarsydd behandling, och därmed en bättre prognos för sjukdomen.
Forskare vid Lunds universitet har utvecklat en analysmodell som effektivt kan upptäcka och identifiera genmutationer i brösttumörer. I studien, som är den största i sitt slag i världen, redovisar de nu resultat från över 3 200 patienter med bröstcancer.
Till sin hjälp har de använt så kallad RNA-sekvensering, en teknik och ett känsligt, exakt ”verktyg” som så smått har börjat användas kliniskt, dock ännu inte vid bröstcancer som den aktuella studien berör. Studien har använt sig av brösttumörer för analys från det stora svenska SCAN-B-projektet som initierades av professor Åke Borg och kolleger för mer än tio år sedan. SCAN-B har i dag över 15 000 patienter med bröstcancer registrerade och varje månad tillkommer cirka 100 patienter.
Skräddarsydd behandling
– Vi hoppas att SCAN-B RNA-sekvensering kommer att vara i kliniskt bruk redan nästa år, främst som en hjälp för att identifiera vilka brösttumörer som är högrisk- respektive lågrisktumörer. Målet är att patienten redan en vecka efter att kirurgen opererat ut tumören, ska få veta vilken skräddarsydd behandling som passar bäst för den enskilde, säger Lao Saal, en av cancerforskarna som lett studien.
När Lundaforskarna analyserade genmutationerna i brösttumörerna hos patienterna i studien, fann de att nästan 87 procent hade minst en mutation som det finns potentiella läkemedel mot.
– När vi sedan exempelvis följde mönster av mutationer i tumörerna och relaterade till hur det gått för patienterna, såg vi att 34 procent av dem hade en mutation i en specifik gen, PIK3CA, och att dessa patienter i allmänhet hade en god prognos. Hos 3 procent av patienterna fann vi en annan gen, ERBB2, som var förknippad med en sämre prognos, säger Lao Saal.
Förbättrad prognos
– Resultaten i studien lägger till en annan dimension vad gäller om RNA-sekvensering ska användas som ett ”kliniskt verktyg” i framtiden, då vi visat att verktyget även fungerar för att upptäcka och identifiera genmutationer i bröstcancertumörer. Därför är vi är övertygade om att tekniken skulle vara en god hjälp för att förbättra prognos och behandling för patienten.
I samma studie har förstaförfattaren och doktoranden Christian Brueffer vid Lunds universitet även utvecklat en webbapplikation, SCAN-B MutationExplorer, där andra forskare kan ta del av materialet i databasen för egna studier.
– Vi vill naturligtvis att vetenskapliga framsteg ska ske så snabbt som möjligt och därför har vi gjort databasen tillgänglig även för andra forskare, säger Lao Saal.
Vetenskaplig artikel:
The Mutational Landscape of the SCAN-B Real-World Primary Breast Cancer Transcriptome, EMBO Molecular Medicine
Kontakt:
Lao Saal, cancerforskare, Lunds universitet, [email protected]
100 miljoner kronor till stärkt cancervård
Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2021 att cancervården stärks genom en ökning med 100 miljoner kronor per år 2021–2023. Regeringens satsning för att stärka cancervården uppgår därmed till 600 miljoner kronor per år 2021–2023. Förslaget bygger på en överenskommelse mellan regeringspartierna, Centerpartiet och Liberalerna.
Cancervården är ett av många områden som har påverkats under hanteringen av covid-19. Flera verksamheter rapporterar lägre antal fall av nydiagnostiserad cancer och färre patienter som söker vård för symtom som kan bero på cancer. Regeringen ser därför behov av att ytterligare stärka cancervården.
Tillgängligheten, kvaliteten och jämlikheten i cancervården ska öka, och de regionala skillnaderna minska. Områden som särskilt ska prioriteras under 2021 är tidig upptäckt av cancer, exempelvis screening av livmoderhalscancer, tjock- och ändtarmscancer, barncancer samt rehabilitering. Vidare ska verksamheterna vid regionala cancercentrum och den statliga uppföljningen av cancervården prioriteras.
Regeringen har i budgetpropositionen även avsatt fyra miljarder kronor 2021 respektive 2022 för att stärka regionernas arbete med att möta det totala vårdbehovet efter covid-19, medel som förväntas komma även cancervården till del.
Tafinlar + Mekinist visar långvarig effekt hos melanompatienter
Novartis meddelar Fas3 data från COMBI-AD studien som nyligen publicerats i The New England Journal of Medicine. Studien visar att mer än hälften av patienterna med borttagna stage III BRAF V600-mutated melanoma som behandlats med Tafinlar® (dabrafenib) + Mekinist® (trametinib) levde utan återfall efter fem år.
Anna Stadling – blir Bröstcancerförbundets nya ambassadör
Sångerskan och artisten Anna Stadling, aktuell med låten ”När allt det här är över”, blir ny ambassadör för Bröstcancerförbundet. I rollen som ambassadör kommer hon att stödja och stärka bröstcancerdrabbade kvinnor genom att dela med sig av sin egen erfarenhet av sjukdomen. Anna diagnosticerades med bröstcancer i november 2015 och har genomgått behandling och rekonstruktion. Samarbetet inleds inför den internationella bröstcancermånaden då Anna väljer att bära Bröstcancerförbundets rosa band. Det band som symboliserar bröstcancer i hela världen, och vars intäkter odelat går till att bekämpa bröstcancer.
– Jag fick mitt bröstcancerbesked hösten 2015, bara ett par veckor efter att min man Pecka diagnosticerats med prostatacancer. Det var en helt ofattbar och turbulent situation. Vår son var fem år gammal, plötsligt befann vi oss i stormens öga, berättar Anna Stadling.
Anna Stadling har en av Sveriges bästa pop-country-röster och är känd för ett uttryck och texter som berör. 2017 gav hon ut ”Efter stormen” tillsammans med Andreas Mattson. Skivan kom till under Annas behandling mot bröstcancer och innehåller bland annat ”När allt det här är över”. En låt som kommit att beskrivas som en nationalhymn i samband med corona-pandemin, men som egentligen beskriver Annas och hennes makes oro och hopp om framtiden under cancern.
– Genom musiken ventilerar jag mina känslor. 2016 var ett omvälvande år för hela familjen. Vi kämpade envist på och längtade tillbaka till vardagen. Det ville jag förmedla i ”När allt det här är över”. Med två parallella cancerbehandlingar kommer mycket tvivel. Men vi tog oss igenom, jag är tacksam för att det är över och att vi fick stanna kvar, säger Anna.
Varje år drabbas nära 8000 kvinnor och 60 män av bröstcancer. Varje timme får en kvinna beskedet bröstcancer, den vanligaste cancerformen hos kvinnor i Sverige. För att skapa en bättre livssituation för de drabbade, och för att nå visionen om att ingen ska drabbas, bedriver Bröstcancerförbundet insamling till förmån för patientnära forskning samt stöd och rehabilitering.
– Att bli ambassadör för Bröstcancerförbundet är självklart. Jag är redo att dela, stötta och peppa andra. Jag vill ge tillbaka, sprida kunskap om vikten av tidig upptäckt och om den hjälp som finns att få både under och efter behandling. Det här är viktigt och det kan rädda liv, säger Anna, som aktivt uppmanar kvinnor i sin omgivning att gå på sin mammografi.
Anna Stadling har en lång karriär inom musik och artisteri. Hon har sjungit och samarbetat med artister som Anni-Frid Lyngstad, Helen Sjöholm, Lars Winnerbäck, Lisa Nilsson, Louise Hoffsten, Stina Wollter och Staffan Hellstrand. 1999 gav hon ut det första av sex album. I år fick Anna hedersuppdraget att sjunga in 2020 i SVTs direktsända ”Tolvslaget från Skansen”.
Bröstcancer i siffror:
- Varje timme får en kvinna beskedet bröstcancer
- Nära 8000 kvinnor om året får diagnosen bröstcancer
- 80 procent av de drabbade överlever sin cancer
- Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor
- Två av tre fall upptäcks vid screening (mammografi)
Ny analysmetod ska gynna patienter med bröstcancer
Forskare vid Lunds universitet har utvecklat en analysmodell som effektivt kan upptäcka och identifiera genmutationer i brösttumörer. I studien, som är den största i sitt slag i världen, redovisar de nu resultat från över 3 200 patienter med bröstcancer.
Lao Saal
Till sin hjälp har de använt så kallad RNA-sekvensering, en teknik och ett känsligt, exakt ”verktyg” som så smått har börjat användas kliniskt, dock ännu inte vid bröstcancer som den aktuella studien berör. Studien som publiceras i den vetenskapliga tidskriften EMBO Molecular Medicine, har använt sig av brösttumörer för analys från det stora svenska SCAN-B-projektet som initierades av professor Åke Borg och kolleger för mer än tio år sedan. SCAN-B har i dag över 15 000 patienter med bröstcancer registrerade och varje månad tillkommer cirka 100 patienter.
– Vi hoppas att SCAN-B RNA-sekvensering kommer att vara i kliniskt bruk redan nästa år, främst som en hjälp för att identifiera vilka brösttumörer som är högrisk- respektive lågrisktumörer. Målet är att patienten redan en vecka efter att kirurgen opererat ut tumören, ska få veta vilken skräddarsydd behandling som passar bäst för den enskilde, säger Lao Saal, en av cancerforskarna som lett studien.
Potentiella läkemedel
När lundaforskarna analyserade genmutationerna i brösttumörerna hos patienterna i studien, fann de att nästan 87 procent hade minst en mutation som det finns potentiella läkemedel mot.
– När vi sedan exempelvis följde mönster av mutationer i tumörerna och relaterade till hur det gått för patienterna, såg vi att 34 procent av dem hade en mutation i en specifik gen, PIK3CA, och att dessa patienter i allmänhet hade en god prognos. Hos 3 procent av patienterna fann vi en annan gen, ERBB2, som var förknippad med en sämre prognos, säger Lao Saal.
– Resultaten i studien lägger till en annan dimension vad gäller om RNA-sekvensering ska användas som ett ”kliniskt verktyg” i framtiden, då vi visat att verktyget även fungerar för att upptäcka och identifiera genmutationer i bröstcancertumörer. Därför är vi är övertygade om att tekniken skulle vara en god hjälp för att förbättra prognos och behandling för patienten.
Ny forskningsdatabas
I samma studie har förstaförfattaren och doktoranden Christian Brueffer även utvecklat en webbapplikation där andra forskare kan ta del av materialet i databasen för egna studier.
– Vi vill naturligtvis att vetenskapliga framsteg ska ske så snabbt som möjligt och därför har vi gjort databasen tillgänglig även för andra forskare, säger Lao Saal.
Text: Olle Dahlbäck
Nya metoder i kampen mot livmoderhalscancer
I Sverige vaccineras flickor mot vissa typer av HPV (humant papillomvirus). Kvinnor över 23 år erbjuds undersökning, så kallad screening, för att upptäcka förstadier till livmoderhalscancer (cervixcancer). ”Genom forskningen hoppas vi kunna bidra till den samlade kunskapen för att få till bättre laborativa metoder som kan hjälpa till vid förbyggande och behandling av livmoderhalscancer”, säger forskaren Malin Kaliff på Universitetssjukhuset Örebro.
Malin Kaliff, foto: Elin Abelson.
Det finns ett behov av bättre metoder inom screeningen och vid både uppföljning och behandling av de som drabbas av sjukdomen. HPV är orsaken till nästan alla fallen av den här typen av cancer.
– Målet för studierna som vi har gjort var att undersöka så kallade biomarkörer, en biologisk markör, som i förlängningen skulle kunna användas för detta. Vi har mestadels undersökt tumörprover från kvinnor som har insjuknat i cervixcancer men också tittat på prover från screeningen, säger Malin Kaliff, molekylärbiolog på laboratoriemedicinska kliniken vid Universitetssjukhuset Örebro.
Sämre prognos då tumören innehöll fler typer av HPV
Analyserna är till största del metoder där virusets eller kvinnans DNA studeras. De har bland annat undersökt vilka genotyper av viruset som finns representerade, om det finns flera olika virustyper i samma prov och hur stor virusmängden är.
Vissa genotyper är vanligare än andra. Den grupp som Malin Kaliff har studerat är den grupp som infekterar slemhinnan i livmodertappen. Det finns högrisktyper som kan leda till cancer och sen finns det lågrisktyper som kan ge könsvårtor men som vanligtvis inte leder till cancer.
– Vi såg att i gruppen med kvinnor med cervixcancer, hade kvinnorna med tumörer som innehöll flera typer av HPV sämre prognos jämfört med dem med en typ. Det skulle kunna vara en användbar prognostisk markör i framtiden, säger Malin Kaliff.
Idag vaccinerar man för nio genotyper. Två som orsakar vårtor och sju som orsakar cancer. Kartläggning av vilka HPV-genotyper som finns i gruppen kvinnor som ännu är ovaccinerade är en viktig kunskap som man sedan kan jämföra mot när de vaccinerade grupperna av kvinnor kommer in i screeningen.
CancerRehabRapporten 2020: ”Rehabiliteringsskuld” efter corona-våren
Regionernas resurser är fortfarande för små när det kommer till att hjälpa personer som är beroende av cancerrehabilitering. Spridningen av Covid-19 har dessutom pressat vårdens resurser ytterligare. Även frivilligorganisationernas resurser har minskat genom att färre företag kunnat ställa upp med sponsring. Sammantaget skapar detta en rehabiliteringsskuld som drabbar cancerpatienter.
– Cancerdrabbade, som är vår målgrupp, är väldigt utsatta just nu, säger CancerRehabFondens generalsekreterare Pia Watkinson. Många av dem tillhör riskgruppen som kan drabbas hårt vid covid 19-smitta. Men behovet att få hjälp efter att ha gått igenom en tumörsjukdom har naturligtvis inte minskat. En undersökning av Fysioterapeuterna tyder på att en majoritet, 70 procent, av patienter med den typen av rehabiliteringsbehov bedömer att tillgången försämrats.
– Den bilden stämmer med de signaler vi får, säger Pia Watkinson. Vid sidan av ”vårdskulden” finns en rehabiliteringsskuld som ansvariga politiker och hela samhället måste förhålla sig till.
Den offentliga sjukvården har inte resurser nog att rehabilitera alla cancerdrabbade som är i behov av hjälp. Därför är frivilligorganisationer som CancerRehabFonden ett viktigt komplement till sjukvården. I CancerRehab-Rapporten redovisas uppgifter från Giva Sverige, som är en branschorganisation för civilsamhällesaktörer som lever på insamlade medel. De tyder på att hela den frivilliga sektorn drabbats av ett kraftigt intäktsbortfall under ”corona-våren”. Det kan handla om en trettioprocentig nedgång jämfört med ett normalår. Huvudorsaken är färre sponsringsavtal.
– Om en stor del av företagets marknad försvunnit över en natt är det lätt att förstå att man inte prioriterar sponsring. Så i en situation där våra insatser behövs mer än någonsin riskerar våra resurser att minska, säger Pia Watkinson.
– Nu måste politikerna ta sitt ansvar, både genom att bygga ut sina egna rehabiliteringsresurser och genom att ge frivilligorganisationerna ett tillfälligt stöd, så att vi kan hjälpa till även framöver när det offentliga inte räcker till, säger Pia Watkinson.
Nya terapier mot strålbiverkningar baseras på lokal justering av proteinet plasminogen
Mer än hälften av de cancerpatienter som behandlas för sin sjukdom erhåller någon form av strålbehandling. Strålning är mycket effektivt, men ger också biverkningar i form av skador på bestrålade hudområden – dermatit. Idag finns det ingen effektiv förebyggande terapi för att behandla uppkomst av radiodermatit. De strategier som används för att behandla dermatit är dessutom ineffektiva. Men nu visar ny forskning från Umeå lovande resultat vad gäller nya behandlingsstrategier och förhoppningsvis framtida läkemedel. Här beskriver forskarna Mahsa Fallah och Tor Ny de senaste rönen inom området, bland annat hur proteinet plasminogen kan användas.
Ungefär 50 procent av de cancerpatienter som behandlas för sin sjukdom får någon form av strålbehandling ensamt eller i kombination med andra terapier. Även om teknikerna för strålbehandling kontinuerligt utvecklas och förbättras drabbas många patienter av strålningsinducerade sidoeffekter på normal och icke cancerogen vävnad. Sådana biverkningar drabbar oftast vävnader med snabbt prolifererande celler, framförallt i huden, mag-tarmkanalen och benmärgen. När det gäller huden påverkas den faktiskt i någon form efter alla former av strålbehandling. Den tidigaste synliga reaktionen är erythem som inträffar hos över 90 procent av patienterna. Erythem
kan senare övergå till deskvamation (avfjällning av huden) och i svårare fall även till att hudsår bildas. Strålningsinducerad dermatit är väldigt smärtsamt och påverkar patienternas livskvalitet mycket negativt och ibland medför att strålterapin inte kan fullföljas. Det finns även andra biverkningar av strålbehandling som kan komma betydligt senare, från månader till år efter strålbehandlingen. Sådana sena biverkningar av strålbehandling kan bland annat innefatta sårbildning och även utveckling av fibros.
De terapier man idag använder för att behandla strålningsinducerade biverkningar är inte optimala. Främst används krämer med eller utan tillsats av kortikosteroider, antibiotika eller olika typer av förband. Ibland när det gäller
svåra skador krävs även hudtransplantationer. Mekanismerna för hur vanliga sår på huden bildas och läker skiljer sig mycket från hur strålningsinducerade sår bildas och läker. När det gäller vanliga hudsår orsakas sådana sår av någon form av trauma. Det kan vara ett snabbt mekaniskt, kemiskt eller värmetrauma. Läkningsprocessen när det gäller dessa sår består av tre delvis överlappande faser (inflammations-, vävnadsbildnings- och vävnadsomlagringsfasen). Under fysiologiska förhållanden aktiveras och termineras dessa tre läkningsfaser genom en koordinerad verkan av ett stort antal olika signalmolekyler som cytokiner, kemokiner och tillväxtfaktorer som tillsammans styr denna komplicerade biologiska process. Onormal aktivering eller terminering av någon av dessa faser kan resultera i att läkningsprocessen avstannar och att kroniska sår utvecklas. När det gäller bildning av strålningsinducerad dermatit eller strålningsinducerade hudsår är processen delvis annorlunda. Dessa sår utvecklas mer över tid och är orsakade av en oxidativ stress som orsakas av strålningen följt av ett kraftigt utbrott av inflammation som sedan ofta leder till en bristfällig vävnadsomlagring.
NYA ARBETSSÄTT vid Centrum för cancerrehabilitering
Planerad specialiserad teamrehabilitering i öppen vård för patienter efter avslutad behandling har saknats i Sverige. Sedan 2017 har dock Centrum för cancerrehabilitering i Region Stockholm uppdraget att bedriva sådan rehabilitering. Här beskriver verksamhetschefen Maria Hellbom en förändrad syn på rehabilitering vid cancer.
Cancerrehabilitering förknippades länge med de rehabiliteringsvistelser som vissa landsting/ regioner erbjuder eller som bekostas via fondmedel. I samband med att Regionala cancercentrum etablerades kom begreppet att innefatta rehabiliterande åtgärder för patienten under behandling. I Region Stockholm (då Stockholms läns landsting) ingick ett Centrum för cancerrehabilitering i den regionala cancerplanen 2016–2019, och beslutades inom ramen för Framtidens Hälsooch Sjukvård. Uppdraget gick till Stockholms Läns Sjukvårdsområde och en verksamhet med det unika uppdraget planerad specialiserad cancerrehabilitering i öppenvård öppnade sommaren 2017.
REHABILITERING EFTER CANCERBEHANDLING
En tidig tanke med Centrum för cancerrehabilitering var att samla all cancerrehabilitering i Stockholmsregionen under ett tak. Det visade sig vara svårt att genomföra under åren 2016–2018 då cancervården vid storsjukhusen var inne i en intensiv förändringsprocess. Fokus blev slutligen att ta emot patienter som var i slutfas av eller hade avslutat primär cancerbehandling. Fördelen med detta har varit att uppbyggnad av verksamheten har kunnat fokusera helt på planerad specialiserad teamrehabilitering.
En tredjedel av barn med leukemi har D-vitaminbrist
En tredjedel av barn med leukemi i Sverige har för låga halter av D-vitamin redan vid diagnosen. Låga värden kan också associeras med sämre överlevnad hos barn upp till 6 år, enligt en ny forskningsstudie vid Akademiska sjukhuset och Uppsala universitet. ”Normala D-vitaminnivåer är positivt både för friska och sjuka barn. Det kan vara så att de barn som hade vitaminvärden under 50 nmol/L, som är gränsen för brist, hade en svårare cancersjukdom. Framtida studier behöver undersöka om förbättring av D-vitaminstatusen kan leda till bättre överlevnad”, skriver Natalja Jackmann, barncancerläkare och forskare, och docent Per Frisk, i den här översikten av ämnes området.
Varje år insjuknar i Sverige cirka 350 barn och ungdomar i cancer. Drygt en tredjedel av dem har leukemi. Akut lymfatisk leukemi (ALL) är den vanligaste blodcancern hos barn och utgör ca 90 procent av alla leukemier. Akut myeloisk leukemi (AML) är mindre vanlig, medan kronisk myeloisk leukemi (KML) och juvenil myelomonocytisk leukemi ( JMML) är sällsynta hos barn. Idag överlever omkring 85 procent av barn och ungdomar cancer, men priset för överlevnad kan vara högt. Cirka 70 procent av dem drabbas av sena komplikationer. Barn och ungdomar med blodcancer löper hög risk för skelettala komplikationer1-3. Detta på grund av att benmetabolismen påverkas av benmärgsinfiltration av maligna celler, minskad fysisk aktivitet och genom cytostatika och strålbehandling. Glukokortikoider stör till exempel benutvecklingen genom att inducera apoptos i mogna osteoblaster
och osteocyter4. Behandling med högdos metotrexat kan också påverka bentätheten negativt5.
D-vitamin spelar en viktig roll för benhälsan, framförallt i barn- och ungdomsåren, och D-vitaminbrist kan därför ha negativa konsekvenser på benhälsan hos både friska och sjuka barn. Utöver skelettala effekter har D-vitamin visats delta i regleringen av flera viktiga funktioner, som celldifferentiering, apoptos och kärlbildning. Låga D-vitaminvärden har visats korrelera med sämre sjukdomskontroll och överlevnad i studier på vuxna patienter med olika typer av cancer, framförallt AML6.
INGEN KONSENSUS OM NIVÅER
I dagsläget råder det ingen konsensus avseende vilka Dvitaminnivåer som ska anses som optimala. European Society for Paediatric Gastroenterology, Hepatology and Nutrition rekommenderar att 25(OH)D nivå ≥ 50 nmol/L ska anses som tillräcklig (sufficiency) och 25 nmol/L som mycket otillräcklig (severe deficiency). I vårt arbete har vi använt följande definition: < 25 nmol/L – deficiency, 25-50 nmol/L – insufficiency, 50-75 nmol/L – sufficiency, ≥ 75 nmol/L optimal. Dessutom använder vi benämningen ”normal” vitamin D-nivå för nivåer ≥ 50 nmol/L och ”inadekvat” nivå eller D-vitaminbrist för nivåer < 50 nmol/L. Projektet ”Vitamin D hos barn med cancer” startades 2015 i samarbete mellan de barnonkologiska sektionerna i Uppsala och Stockholm. Första delen av projektet är en historisk studie som baseras på prover från barn med cancer som finns insamlade i Uppsala Biobank sedan 90-talet. De proverna togs i samband med diagnos av cancer. Proverna analyserades för 25(OH)D och PTH. Målet i den studien är att kartlägga prevalens av D-vitaminbrist hos barn med cancer och undersöka vilka av följande faktorer som påverkar utvecklingen av D-vitaminbrist: ålder, kön, diagnos, årstid och kalenderår för provtagning.
Nytt behandlingsalternativ för svenska patienter med tidigare behandlat aggressivt lymfom
NT-rådets rekommendation till regionerna
NT-rådets rekommendation till regionerna är att Polivy
kan användas i kombination med bendamustin och rituximab för behandling av vuxna patienter med relapserande/refraktärt diffust storcelligt B-cellslymfom (DLBCL) som inte är kandidater för hematopoetisk stamcellstransplantation. Läs hela NT-rådets rekommendation här.
Nytt behandlingsalternativ
Godkännandet av Polivy är mycket välkommet och innebär ett nytt behandlingsalternativ för en svårbehandlad grupp, säger Kristina Drott, lymfomonkolog på Skånes universitetssjukhus i Lund. För de personer med diffust storcelligt B-cellslymfom som återfallit eller som inte svarat på tidigare behandling är prognosen dålig och få behandlingar finns tillgängliga, fortsätter hon. Nu finns det större möjlighet att förlänga livet ytterligare för en redan hårt drabbad grupp.
Accelererad godkännandeprocess
Polivygodkändes av EMA (European Medicines Agency) i januari i år. Godkännandet grundades på positiva resultat från GO2936-studien. Studieresultaten ledde tidigt till en accelererad godkännandeprocess från EMA och har också utvärderats inom EUnetHTA (European Network for Health Technology Assessment) som har det övergripande syftet att förkorta processen så att behövande patienter snabbare kan få tillgång till läkemedlet. Läs det globala pressmeddelandet här
Därmed är Polivy regulatoriskt och hälsoekonomiskt utvärderad och tillgängligt för patienter i Sverige.
Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning. Rapporteringen ska göras till Läkemedelsverket www.lakemedelsverket.se eller direkt till Roche på [email protected] eller via telefon 08 – 726 12 00.
Ny studie: Strålbehandling mot cancer kan orsaka skador på hjärtats kranskärl
Kvinnor som får strålbehandling i höga doser mot bröstcancer löper ökad risk att drabbas av skador på hjärtats kranskärl. Även risken för lungcancer ökar. Det visar en ny avhandling vid Umeå universitet signerad Anna-Karin Wennstig. I en sammanfattning pekar hon här på att det är viktigt att strålningen genomförs med så välriktad stråldos som möjligt och förklarar:
– Man ska inte av vara rädd för strålbehandling i sig. För många patienter är den en viktig del av behandlingen för att förebygga återfall. Men patienter och sjukvård bör vara medvetna om riskerna och vidta de åtgärder som går för att minimera dem.
Bröstcancer är en av våra vanligaste cancersjukdomar och drabbar cirka 8000 kvinnor per år i Sverige1. Tidigare diagnos till följd av införandet av mammografiscreeningen och stora framsteg inom den adjuvanta behandlingen de senaste decennierna har förbättrat överlevnaden i bröstcancer betydligt, och de flesta kvinnor som diagnostiseras med bröstcancer i tidigt stadium blir idag långtidsöverlevare. Denna glädjande utveckling ställer höga krav på de behandlingar som ges, och under senare år har ett ökat fokus lagts på biverkningar av behandling som på sikt kan påverka kvinnors hälsa och livskvalitet negativt. Strålbehandling utgör en viktig del av den adjuvanta behandlingen vid bröstcancer och minskar tydligt risken för lokala återfall och död i bröstcancer2, 3.
ENORM TEKNISK UTVECKLING
Den absoluta tilläggsnyttan av strålbehandling är avhängig den primära risken för återfall av cancersjukdomen och varierar betydligt mellan patienter. Under 1990-talet publicerades flera större studier där man såg en ökad dödlighet i ischemisk hjärtsjukdom hos kvinnor som erhållit strålbehandling och vid de behandlingar som gavs under 1960-och 1970-talen övervägde risken för död i hjärtsjukdom i princip nyttan av strålbehandling4, 5. Ett flertal studier kunde också påvisa en ökad risk för lungcancer hos de kvinnor som fått strålbehandling under den här tidsperioden6, 7. Strålbehandlingen har genomgått en enorm teknisk utveckling med sjunkande hjärt- och lungdoser som följd vilket minskat risken för långtidsbiverkningar 8, 9.
En övergång till att ge thorax- och bröstbestrålning med tangentiella strålfält har minskat medelhjärtdosen betydligt men de delar av kranskärlen som ligger nära thoraxväggen, fram för allt LAD (left anterior descending artery), kan fortfarande erhålla höga stråldoser trots att medelhjärtdosen ligger inom de dosrestriktioner som rekommenderas10. Det övergripande målet i min avhandling var att studera risken för ischemisk hjärtsjukdom och lungcancer hos kvinnor som fått adjuvant strålbehandling för bröstcancer med mer moderna tekniker.
Patientöversikt – tillskott för kliniken och tidsbesparande för användaren
Patientöversikten ger en snabb översiktlig sammanfattning av journalinnehåll som förutom i mötet med patienten är användbart vid terapikonferenser och alla tillfällen då man önskar en sammanfattning, exempelvis inför remisser. Då patientöversikten är etablerad blir det ett tillskott för kliniken och tidsbesparande för användaren. Det skriver här docent Ulrika Harmenberg i en redogörelse för utvecklingen av projektet patientöversikt njurcancer.
Många nya cancerläkemedel, till exempel målriktade läkemedel, nya cytostatika och hormonbehandlingar har avsevärt förbättrat prognosen samtidigt som nya immunologiska behandlingar har inneburit ett paradigmskifte för många cancersjukdomar. Det är oklart om publicerade resultat från kliniska prövningar av dessa läkemedel är applicerbara på svensk sjukvård. Vilken behandling är mest effektiv, hur skiljer sig toxiciteten åt mellan patienter som får dessa läkemedel, är det ekonomiskt försvarbart att behandla med dessa nya dyrbara läkemedel? Utvecklingen av strålbehandling är intensiv och utöver konventionell palliativ strålbehandling blir i många fall stereotaktisk strålbehandling aktuell för patienter med metastaserad njurcancer.
Vi insåg tidigt att det finns ett stort behov av en strukturerad utvärdering av den behandling som används i den kliniska vardagen. Dagens datajournaler är inte konstruerade för detta. Vid mottagningen för urologiska tumörer på Radiumhemmet genomfördes tidigt ett projekt, KidneyCare, där programvara utvecklades och utprovades under 2007–2009. En kvalitetsregistrering av njurcancer genomfördes i ett samarbetsprojekt1. Erfarenheter av detta projekt var mycket goda och det fanns en vilja att utöka detta kvalitetsregistreringsprojekt genom att tillföra ytterligare diagnoser – prostatacancer och urotelial cancer – under samlingsnamnet UroCare. Ett utvecklingsprojekt med medel från Cancerfonden genomfördes 2011–2012 med målet att utveckla nationella onkologiska kvalitetsregister med patientöversikter. Delar av licenskostnader och utvecklingskostnader för den programvara som användes i projektet finansierades via avtal med företag i läkemedelsindustrin som prenumererade på vissa rapporter levererade ur registret2.
2014 påbörjades en nationell registrering i en patientöversikt för njurcancer under Regionala Cancercentra i ITplattformen INCA. Redan samma år infördes en nationell registrering i en patientöversikt för prostatacancer, fler diagnoser har tillkommit och nu pågår en samlad nationell satsning för åtta diagnoser. Utvecklingspotentialen är stor. Data för patienter som registrerades under tiden för Kidney Care eller UroCare-projektet har migrerats över till patientöversikt njurcancer vid två tillfällen. Dels 2014 vid övergången till INCA och tillsammans med alla övriga datauppgifter som registrerats i patientöversikt njurcancer till IPÖ, den nya gemensamma generiska plattformen för flera diagnoser, april 2020.
Idag finns mer än 1 400 patienter registrerade i patientöversikt njurcancer. Endast patienter med metastatisk sjukdom är registrerade, men målet är att på sikt också inkludera njurcancerpatienter från och med första recidiv oavsett om det är lokalt eller metastas. Därmed kommer även patienter att registreras vid urologiska enheter. De primära frågeställningarna inför projektet och utvecklingen av patientöversikt njurcancer var:
• Hur kan vi bättre utvärdera de cancerbehandlingar vi använder?
• Hur kan vi utvärdera cancerläkemedlen?
• Hur kan vi utvärdera strålbehandling och metastaskirurgi?
• Hur påverkar andra kliniska data som performance status, prognostiska faktorer och relevanta laboratoriedata utfallet av behandlingarna?
Ny metod upptäcker fler antikroppar – öppnar för fler läkemedel mot cancer
En ny förbättrad metod för att upptäcka nya antikroppar för behandling av exempelvis cancer har tagits fram vid Lunds tekniska högskola i samarbete med BioInvent International AB. Tekniken skapar stora möjligheter att hitta många fler antikroppar än tidigare. Redan nu har metoden resulterat i en ny antikropp för behandling av leukemi som nu befinner sig i klinisk prövning på människor. Här sammanfattar forskaren Anne Ljungars den nya kunskapen på det högintressanta området.
Antikroppar ingår naturligt i vårt immunförsvar där de bland annat skyddar oss genom att identifiera och oskadliggöra infekterade eller sjuka celler, såsom cancerceller. Detta gör antikroppen genom att binda specifikt till olika receptorer på ytan av målcellen och därefter antingen döda cellen direkt genom att inducera apoptos eller genom aktivering av andra immunceller, så kallade effektor-celler som i sin tur dödar målcellen. Dessa egenskaper hos antikroppar utnyttjas i antikroppsläkemedel vilka används framgångsrikt för behandling av många olika sjukdomar inklusive cancer. Att förutspå vilka receptorer som lämpar sig för antikroppsutveckling är dock inte helt lätt vilket har resulterat i att det utvecklas många antikroppar mot några få målstrukturer1. Det behövs således metoder för att identifiera antikroppar mot nya målstrukturer och signalvägar för att kunna ta fram ännu fler antikroppsläkemedel och förbättra dagens cancerbehandling.
LETAR FÖRUTSÄTTNINGSLÖST
Traditionellt används en target-baserad strategi för att ta fram antikroppsläkemedel där man utgår från en hypotes att antikroppar mot en viss receptor, ett target, kan påverka sjukdomsbilden. Men potentiellt kan alla receptorer som är uppreglerade eller utrycks specifikt på målcellen jämfört med friska normala celler användas för behandling med antikroppar. Därför använder vi en funktionsbaserad fenotypisk strategi, F.I.R.S.TTM, där man letar efter
funktionellt aktiva antikroppar förutsättningslöst (Figur 1). Vilka antikroppar binder till målcellen men inte till friska celler och kan till exempel döda en tumörcell? Efter att dessa antikroppar har identifierats genom olika funktionella tester bestämmer man vilka receptorer de binder till. Vi letar alltså samtidigt efter antikroppar och targets. Det finns studier som visar att fler nya targets hittas för småmolekylära läkemedel om man använder ett sådant här fenotypiskt tillvägagångssätt än en target- baserad strategi2. Swinney’s studie har bidragit till att öka intresset för att använda en fenotypisk strategi även för framtagning av antikroppar (För en summering se Minter et al3). Förhoppningen är att på så sätt hitta flera nya antikroppar och targets.
Robotkirurgen som brinner för att förbättra vården vid ovarialcancer
Att hon skulle bli en framgångsrik robotkirurg som vuxen hade hon förstås ingen aning om som barn, men hon lärde sig tidigt att skickligt hantera en kniv när hon rensade fisk.
– Jag har alltid gillat att använda händerna, att satsa på kirurgi var ett självklart val, säger Pernilla Dahm- Kähler, docent vid Kvinnokliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och en av landets främsta tumörkirurger inom gynekologi.
Det är oftast ingen slump att en person väljer att arbeta inom vården. Och Pernilla Dahm- Kähler är inget undantag.
– Jag är praktiskt taget född in i vården. Min pappa, som kom från Norge, var sjukhusintendent på Mölndals sjukhus och vi bodde i tjänstebostaden på området, berättar hon. När hon var nio år insjuknade hennes pappa i akut hjärntumör. Efter bara tre månader avled han.
– Det blev en svår chock för hela familjen. Eftersom det gick så fort kändes det som om han hade råkat ut för en trafikolycka. Jag har inget minne alls av min pappa som sjuk. Pappan och hans livsöde kom att prägla hela Pernillas liv starkt. Det var pappan som lärde henne att rensa fisk på somrarna uppe i hytten som farföräldrarna byggde i Norge.
– Jag var inte gammal när jag fick hålla i en kniv för första gången och redan då var jag noga med att göra rena, snygga snitt. Att jag som vuxen ville arbeta med händerna kände jag tidigt, jag är allmänt händig.
INTE RÄDD FÖR DET SVÅRA
Pappans dramatiska sjukdomsprocess avskräckte inte henne från att välja att arbeta med cancer.
– Jag har aldrig haft svårt för det svåra, har aldrig varit rädd för cancer. Pappas sjukdom bidrog nog starkt till att både min äldre bror, som är narkosläkare, och jag valde att arbeta i vården. Jag är övertygad om att pappa skulle ha varit glad över våra yrkesval. Trots att hennes yrkesliv är rena framgångssagan säger hon själv att hon aldrig brytt sig särskilt mycket om att göra karriär inom yrket. – Nej, jag har inte tänkt i sådana banor.
Jag har drivits framåt av energi och framtidstro och satsat på det jag ville göra. Jag visste från början att jag ville bli kirurg och fick ett vikariat på Kvinnokliniken i Mölndal direkt efter examen. Jag trivdes jättebra där, fick lära
mig mycket, bland annat att göra manuella kejsarsnitt. Efter ett vikariat i Varberg återvände jag till Mölndal där jag gjorde min AT-tjänstgöring. Intresset för kvinnosjukdomar började med andra ord tidigt. Hon fick rådet att fortsätta på KK och har aldrig ångrat sig.
– När man arbetar inom gynekologi har man hela panoramat, det blir aldrig ensidigt, säger Pernilla som efter STtjänstgöring på Sahlgrenska Universitetssjukhuset blev rekryterad till enheten för gynekologisk tumörkirurgi.
Att delta i läkemedelsstudier: Bidrar till mer kunskap – men ger inte bättre medicinsk behandling
Patienter som är med i läkemedelsstudier får inte bättre medicinsk behandling än andra patienter. Det visar en ny studie ledd från Uppsala universitet som publicerats i BMC Cancer och som därmed bekräftar resultaten från en studie från 2004. ”Det är en vanlig uppfattning bland både vårdpersonal och patienter att det går bättre för patienter som är med i en studie. Men vi kan inte hitta något kvalificerat stöd för att det skulle vara så”, skriver här Tove Godskesen, forskare vid Centrum för forsknings- & bioetik, CRB, vid Uppsala universitet, och studieansvarig.
Enligt WHO orsakas ett dödsfall av sex av cancer1. I Sverige drabbas var tredje person av cancer under sin livstid2. En viktig förutsättning för framtagandet av nya eller bättre cancerbehandlingar är att de kan testas på frivilliga patienter i vetenskapliga studier, så kallade kliniska prövningar. Därför är forskning och cancervård idag nära sammanflätade. Vi har i tidigare gjorda studier i Sverige sett att många patienter deltar i kliniska prövningar för att därigenom få tillgång till bästa möjliga behandling3-6. Patienter letar ofta efter studier på nätet och vi har funnit att de riskerar få bristfällig information om tidiga kliniska prövningar, ofta utan att de risker som de experimentella studierna kan innebära saknas7.
Denna problematik förstärks av medias ofta mycket positiva men onyanserade rapportering om genombrott som sker i studier. Hur ser vårdpersonal på saken? I en studie av Peppercorn och kollegor8 från 2004 hävdade författarna att det finns en allmänt utbredd åsikt inom onkologin om att kliniska prövningar är den bästa behandlingen för cancerpatienter. Detta är betydelsefullt: Om den bästa behandlingen för cancerpatienter ges inom ramen för läkemedelsstudier borde alla patienter uppmuntras att delta, eftersom standardbehandlingen bara skulle vara näst bäst, enligt författarna.
Ny kunskap om uvealt melanom – implikationer för behandling
Forskare vid Sahlgrenska akademin och Sahlgrenska Universitetssjukhuset har kartlagt arvsmassan i metastaser från uvealt melanom, den svåra formen av melanom som utgår från ögat. Kartläggningen ger bland annat nya insikter om hur metastaser uppkommer och hur immunceller som infiltrerar tumörerna ser ut. Studien ger hopp om nya angreppssätt och refereras här av Jonas Nilsson, professor i experimentell cancerkirurgi på Sahlgrenska Center för cancerforskning.
Melanom uppkommer när pigmentcellerna, melanocyterna, drar på sig mutationer och börjar dela sig okontrollerat. Eftersom solens UV-ljus kan leda till både mutationer och inflammation i huden är den vanligaste platsen från vilken melanom uppkommer i ljushyade just i den solexponerade delen av huden. Mörkhyade personer däremot har inte lika mycket solningsinducerad melanom utan kan istället utveckla melanom i exempelvis handflatan eller under huden, så kallat akralt melanom. Dessutom kan både ljus- och mörkhyade personer utveckla slemhinnemelanom exempelvis i mun, läpp, näsa och anus, även om det är ovanligt. En annan ovanlig melanomform är uvealt melanom som utgår från ögat. Uvealt melanom uppkommer i ögats uvea som består av regnbågshinnan (iris), ciliärkroppen och åderhinnan. 80 individer om året i Sverige utvecklar uvealt melanom. Inga säkra riskfaktorer finns, förutom en nord-sydlig gradient av fall i Europa med flest patienter i Norden. En del studier antyder att blått ljus såsom vid svetsning och från dataskärmar skulle kunna vara en riskfaktor, men givet att sjukdomen är relativt ovanlig är inte epidemiologin enkel att göra för att få fram starka bevis.
Behandlingen sker genom att antingen strålbehandla tumören i ögat eller i vissa fall operera bort hela ögat, och detta botar cirka 50 procent av patienterna. Om däremot tumören sprider sig utanför ögat är prognosen mycket dålig och ytterst få överlever. Metastaser av uvealt melanom kan uppkomma tidigt efter strålning eller kirurgi av ögat, men ibland tar det flera år efter den primära tumören behandlats innan metastaser detekteras. Uvealt melanom sprider sig framförallt till lever, vilket är svårupptäckt med radiologi, och anledningen till denna tropism är inte utrett. Det finns hypoteser om att mikromiljön passar bäst i levern, att levern producerar olika tillväxtfaktorer eller att tumörcellerna lättare kan gömma sig för immunsystemet i den immunsuppressiva miljön som finns i levern. Samtliga är rimliga hypoteser med vissa prekliniska evidens men i avsaknad av en riktigt bra djurmodell för uvealt melanom har det varit svårt att helt reda ut denna process.
Rektalcancer: Risk för lokalt recidiv är beroende av RESEKTIONSMARGINAL
Rektalcancer är en sjukdom där behandlingsresultaten förbättrats kraftigt de senaste decennierna. Behandling för ändtarmscancer sker med antingen endast kirurgi eller kirurgi i kombination med onkologisk neoadjuvant behandling. Kirurgisk radikalitet, mikroskopisk marginal mellan tumörvävnad och frisk vävnad, är av stor betydelse för att minska risken för lokalrecidiv och öka överlevnaden. Det skriver specialistläkaren Erik Agger med flera i en översikt av ämnesområdet.
Ändtarmscancer är en av Sveriges vanligaste cancerformer och incidensen ökar i alla åldersgrupper. Varje år diagnostiseras cirka 2000 fall1. Prognosen är starkt beroende av hur långt cancern har hunnit växa i kroppen. Av stor betydelse för möjligheten till botande behandling är om primärtumören hunnit sprida sig från ändtarmen till något annat organ eller om sjukdomen är lokaliserad endast till ändtarmen. Primärtumören kan ha hunnit växa olika mycket i omgivande vävnad vid diagnos vilket har betydelse för vilken behandling som blir aktuell. Ändtarmscancer som växer långt ut i omgivande vävnad eller redan har vuxit över på omgivande organ är att betrakta som lokalt avancerad och kräver ofta onkologisk förbehandling för att radikal, botande, kirurgi ska bli möjlig. Förbehandling kan ges som endast strålbehandling eller i kombination med kemoterapi. Över tid kan allt fler patienter erbjudas botande behandling med kirurgisk och onkologisk behandling.
ALLT FÄRRE LOKALRECIDIV
För att kirurgi vid ändtarmscancer ska anses vara potentiellt botande krävs att all tumörvävnad med tillhörande blodkärl och lymfkörtlar avlägsnas vid operationen med adekvata marginaler. Alla preparat undersöks efter operationen av patolog enligt ett standardiserat protokoll. I samband med denna undersökning mäts resektionsmarginalen, alltså avståndet mellan tumörvävnad och där kirurgen skurit bort preparatet. Storleken på den cirkumferenta resektionsmarginalen (CRM) har visat sig ha stor betydelse för risken att återfå cancersjukdomen i lilla bäckenet, så kallat lokalrecidiv2. Historiskt har lokalrecidiv av ändtarmscancer varit ett betydande problem för patienten med stort lidande och liten möjlighet till bot som följd. Förekomsten av lokalrecidiv har minskat och Svenska kolorektalcancerregistret (SCRCR) anger incidensen efter ändtarmscancer i stadium I-III till 2,7–4,3%3.
Idag anses risken för lokalrecidiv kraftigt öka ifall CRM är ≤1,0 mm4,5. Noggrann planering av kirurgin och onkologisk förbehandling visar att lokalt radikal kirurgi uppnås i omkring nio fall av tio enligt siffror från SCRCR3. Alla patienter som har en resektionsmarginal ≤1,0 mm utvecklar dock inte lokalrecidiv. Det gäller både om marginalen är strax under 1,0 mm eller kanske i värsta fall om det inte finns någon marginal mellan tumör och frisk vävnad; det vill säga CRM 0,0 mm. Vi har studerat hur det gått för patienter som har blivit behandlade för ändtarmscancer men där den kirurgiska resektionsmarginalen varit ≤1,0 mm6. Huvudsyftet med denna retrospektiva studie var att ta reda på hur det gått för patienterna avseende risken för lokalrecidiv. Patientdata inhämtades från SCRCR för åren 2005 – 2013 och medeluppföljningstiden var 51 månader. Totalt identifierades 12 146 patienter under perioden varav 8 392 uppfyllde inklusionskriterierna. 739 patienter var opererade med CRM ≤1 mm och 7 653 med CRM >1 mm (Figur 1). Patienterna indelades i undergrupper utifrån exakt CRM (0 mm, 0,1 – 1 mm, 1,1 – 1,9 mm och ≥2 mm) som sedan följdes upp avseende förekomsten av lokalrecidiv. Som väntat var lokalrecidiv vanligare bland patienterna med resektionsmarginal ≤1 mm och 8,9 % (n=66) lokalrecidiv diagnostiserades i denna grupp. Bland patienterna med resektionsmarginal >1 mm förekom lokalrecidiv hos 3,3 % (n=256)6. Även om risken alltså var större för lokalrecidiv bland patienterna med CRM under nivån som anses adekvat (>1,0 mm) var det över 90 % som inte utvecklade lokalrecidiv.
