Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Starkare målsökande strålbehandling bör ges initialt vid bukspottkörtelcancer

Målsökande strålbehandling med radioaktivt Lutetium-177 är en vanlig behandling vid spridda neuroendokrina tumörer i bukspottkörteln. En klinisk studie på Akademiska sjukhuset/Uppsala universitet visar att de två första cyklerna av behandlingen bidrar mest till stråldosens effekt på tumörerna.


Anders Sundin, överläkare och professor inom radiologi och molekylär avbildning, Akademiska sjukhuset/Uppsala universitet

– Resultaten talar för att behandlingen sannolikt skulle bli effektivare om man gav större mängder Lutetium-177 i de två första cyklerna, i stället för samma mängd i alla cykler, säger Anders Sundin, överläkare och professor inom radiologi och molekylär avbildning, Akademiska sjukhuset/Uppsala universitet.

Neuroendokrina tumörer, NET, bildas av celler som ska producera hormoner men som har förändrats så att de har blivit cancerceller. De är vanligast i mag-tarmkanalen och lungorna, men kan uppstå i andra organ såsom magsäcken, ändtarmen eller bukspottkörteln. NET sprider sig ofta till lymfkörtlar och lever. De flesta som drabbas är över 60 år och något fler är kvinnor. Exakt vad som orsakar NET är ännu oklart, men viss ärftlighet förekommer framförallt när sådana tumörer utgår från bukspottkörteln.

– Den enda botande behandlingen är operation. Om tumören spritt sig finns behandling med somatostatin-analoger som minskar hormonsymtom, cellgifter, mediciner som hämmar blodkärlsförsörjning till tumörerna samt så kallad målsökande strålbehandling med Lutetium-177, berättar Anders Sundin.

Det radioaktiva spårämnet Lutetium-177 är kopplat till en så kallad somatostatin-analog, som när det sprutas in i blodbanan fäster sig på tumörcellerna som utsätts för en hög stråldos, men med acceptabla stråldoser till de normala vävnaderna. Fördelen med Lutetium-177-behandling jämfört med traditionell strålbehandling är enligt Anders Sundin att man kan behandla spridda cancerceller i hela kroppen.

På Akademiska Sjukhuset finns ett nationellt och internationellt centrum inom onkologisk endokrinologi för utredning och behandling av NET-patienter och som i Norden erbjuder flest NET-patienter intern strålbehandling med Lutetium-177. Sedan starten 2010 har närmare 900 patienter behandlats. Av de cirka 80 patienter som behandlats per år kommer en fjärdedel från utlandet, framförallt från andra EU-länder.

– I dag ges samma Lutetium-177-behandling till alla NET-patienter, men vi behöver lära oss mer för att den ska kunna anpassas individuellt utifrån patientens typ av NET och dess tumörutbredning för att ge bästa möjliga effekt, framhåller Anders Sundin.

I studien registrerade forskarna den absorberade stråldosen i tumörerna och såg att den hos patienter med bukspottkörtel-NET var störst vid de två första cyklerna men därefter betydligt mindre vid följande cykler. Samma tendens sågs, fast inte statistiskt säkerställd, vid NET utgången från tunntarmen.

– Fynden antyder att man genom att öka mängden Lutetium-177 i de två första cyklerna skulle kunna öka den totala stråldosen till tumörerna, i alla fall vid bukspottkörtel-NET, och därmed sannolikt göra behandlingen effektivare, avslutar Anders Sundin.

FAKTA: Neuroendokrina tumörer – ett av fyra Centres of Excellence på Akademiska

  • Centres of Excellence (CoE) inrättades på Akademiska sjukhuset år 2012.
  • Idag har sjukhuset fyra Centres of Excellence; inom neuroendokrina tumörer, neurotrauma, inflammationer och typ 1-diabetes.
  • Fokuset för centret inom endokrina tumörer är högspecialicerad utredning, behandling, uppföljning och forskning.

Effekter av hormonell behandling av bröstcancer fokus för studie

Närmare åtta av tio kvinnor som får bröstcancer har en hormonpositiv variant vilket innebär att östrogen stimulerar till celldelning så att tumören växer. Trots att många som får antiöstrogenbehandling har påtagliga besvär, exempelvis underlivsbesvär, nedsatt sexuell funktion och försämrad livskvalitet, är kunskapen bristfällig. Nu ska en studie vid Uppsala universitet i samarbete med Akademiska sjukhuset undersöka hur vanligt det är och vilka kopplingar som finns. Syftet är att förbättra omhändertagandet och stödet till de drabbade.


Anna Wikman, biträdande lektor vid Uppsala universitet. Foto: Privat.

– Förhoppningen är att studien ska ge ny kunskap som kan bidra till bättre omhändertagande och stöd för kvinnor som drabbats av underlivsbesvär, nedsatt sexuell funktion, psykisk ohälsa och försämrad livskvalitet vid antiöstrogenbehandling, säger Anna Wikman, biträdande lektor vid Uppsala universitet.

Hormonpositiv bröstcancer är den vanligaste bröstcancerformen. Behandling med hormonella läkemedel sätts in efter avslutad primärbehandling (operation och cytostatikabehandling) och syftar till att blockera östrogenets effekter eller minska östrogennivån. Hormonbehandlingen minskar risken för spridning och återfall och pågår ofta i många år.

– Trots att det är känt att många kvinnor får besvär av antiöstrogenbehandling är kunskapen inom området bristande och tidigare studier på sambandet mellan underlivsbesvär efter bröstcancer och psykisk ohälsa saknas, säger Anna Wikman.

I studien ska forskarna undersöka och kartlägga kvinnors upplevelser av besvär vid anti-östrogenbehandling.

– Vårt mål är att studien ska ge fördjupad förståelse för de problem som kvinnor upplever, hur vanliga de är och om det finns undergrupper som löper ökad risk att drabbas. Vi kommer att studera kopplingen mellan underlivsbesvär, sexuell funktion, psykisk ohälsa och livskvalitet, förklarar Anna Wikman.

I den första delstudien, som påbörjades hösten 2020, genomförs intervjuer med cirka 50 kvinnor i Uppsala med bröstcancer som tar antihormonell behandling. I den andra delstudien, som enligt planen ska starta hösten 2021, sker urvalet via det Nationella Kvalitetsregistret för Bröstcancer. Totalt inbjuds 1000 kvinnor att besvara en enkät som syftar till att kartlägga hur vanligt förekommande det är med påverkad sexualitet och sexuell funktion, underlivsbesvär, psykisk ohälsa och nedsatt livskvalitet vid antiöstrogenbehandling för bröstcancer.

I studien, som leds av Anna Wikman, medverkar även Theodora Kunovac Kallak, Inger Sundström Poromaa, Henrik Lindman, Lisa Ljungman och Sara Nyback.

FAKTA: Studien ”Kropp och sinne efter bröstcancer”

  • Syftar till att undersöka och kartlägga kvinnors upplevelser av besvär vid anti-östrogenbehandling.
  • Riktar sig till kvinnor, 18 år eller äldre, som förstår talad och skriven svenska, som diagnosticerats med bröstcancer och har avslutat primärbehandling samt har pågående antiöstrogenbehandling.
  • Är indelad i två delar; först en intervjustudie riktad till kvinnor med bröstcancer i Uppsala som får antiöstrogenbehandling. Därefter en större, enkätbaserad studie där urvalet sker via det Nationella Kvalitetsregistret for Bröstcancer, INCA. Kvinnorna kommer att bjudas in via brev och enkäten besvaras sedan via internet.

Positivt CHMP-utlåtande för Venclyxto för AML

AbbVie får positivt CHMP-utlåtande för Venclyxto (venetoklax) som kombinationsbehandling för patienter med nydiagnosticerad akut myeloisk leukemi, AML

  • Det positiva CHMP-utlåtandet är baserat på data från studierna VIALE-A och M14-358, som utvärderade säkerhet och effekt för Venclyxto i kombination med hypometylerande läkemedel hos vuxna nydiagnosticerade AML-patienter som inte är lämpliga för intensiv kemoterapi
  • Den utvidgade indikationen är den tredje i raden av positiva CHMP-utlåtanden och understryker den ökande nyttan av Venclyxto inom flera blodcancersjukdomar
  • AML är en svårbehandlad form av blodcancer och den vanligaste formen av akut leukemi i världen

AbbVie, ett forskande biopharmaföretag, meddelar att Europeiska läkemedelsmyndighetens kommitté för humanläkemedel (CHMP) givit ett positivt utlåtande för Venclyxto i kombination med hypo-metylerande läkemedel för behandling av vuxna nydiagnostiserade AML-patienter, som inte är lämpliga för intensiv kemoterapi. Det positiva CHMP-utlåtandet är en vetenskaplig rekommendation till Europeiska kommissionen gällande godkännande för marknadsföring. Europeiska kommissionen förväntas fatta ett slutgiltigt beslut under första halvåret 2021.

Nubeqa subventioneras vid högrisk icke-metastaserad kastrationsresistent prostatacancer

Nubeqa (darolutamid) ingår i läkemedelsförmånerna från och med den 1 maj 2021 för behandling av män med högrisk icke-metastaserad kastrationsresistent prostatacancer.

  • TLV (Tandvårds- och Läkemedelförmånsverket) har idag fattat beslut om att Nubeqa (darolutamid) i kombination med androgendeprivationsbehandling (ADT) från och med den 1 maj 2021 ingår i läkemedelsförmånerna, dvs omfattas av högkostnadsskyddet, för behandling av patienter med icke metastaserad kastrationsresistent prostatatcancer (nmCRPC) som löper hög risk att utveckla metastaser1. Subventionsbeslutet gäller endast indikationen nmCRPC.
  • TLV bedömer att svårighetsgraden för dessa patienter är mycket hög med hänsyn till risk för progression som innebär en försämrad livskvalitet och leder till en förkortad livslängd.
  • Effekten och säkerheten hos darolutamid studerades i fas 3-studien ARAMIS där darolutamid i kombination med ADT visade statistiskt signifikant förbättring i metastasfri överlevnad (MFS) samt en signifikant förbättrad överlevnad (OS) och en generellt sett fördelaktig biverkningsprofil.1-3
  • Trepartsöverläggning har ägt rum mellan TLV, regionerna och företaget. Inom ramen för överläggningen har företaget och regionerna kommit överens om att teckna en sidoöverenskommelse som innebär att kostnaderna för att använda darolutamid minskar. Kostnaden per vunnet QALY ligger under en nivå som generellt anses som rimlig för ett tillstånd med mycket hög svårighetsgrad.

Stockholm, 23 april 2021 – Bayer meddelar idag att androgenreceptorhämmaren darolutamid från 1 maj 2021 ingår i högkostnadsskyddet för behandling av vuxna män med icke-metastaserad kastrationsresistent prostatacancer (nmCRPC) som löper hög risk för att utveckla metastaserad sjukdom.1

Jan-Erik Damber, Överläkare och Senior professor i Urologi vid Göteborgs Universitet deltog som prövare i ARAMIS-studien som ligger till grund för godkännandet av darolutamid samt TLV:s beslut. Jan-Erik säger att resultaten från de tre studier som genomförts i patientgruppen är väldigt tydliga. ”En förlängd tid om två år till metastaser och därtill en statisktiskt säkerställd förlängd överlevnad är att betrakta som ett behandlingsgenombrott i denna patientgrupp med en annars mycket hotfull sjukdomsbild”. Jan-Erik fortsätter och säger; ” Det känns väldigt bra att få nyheten om TLV:s beslut. Darolutamid är ett läkemedel som är lätt att hantera eftersom biverkansprofilen är fördelaktig och behandlingen har låg potential för interaktioner med andra läkemedel”.

I Sverige är prostatacancer den vanligaste cancerformen hos män, med i medeltal runt 10 000 nya fall årligen.5 Prostatacancer som är begränsad till prostatakörteln kan behandlas med hormonbehandling såsom ADT.2 Då cancern fortsätter att progrediera, trots att nivån av testosteron är reducerad till väldigt låga nivåer i kroppen, kallas tillståndet icke-metastaserad kastrationsresistent prostatacancer (nmCRPC).4 Givet att omkring en tredjedel av män med nmCRPC utvecklar metastaser inom två år,4 så är fördröjning av metastasering hos nmCRPC patienter ett viktigt behandlingsmål.2

”Bayer välkomnar TLV:s positiva beslut för darolutamid då det säkerställer att män i Sverige med nmCRPC och hög risk för att utveckla metastaser får tillgång till ett viktigt behandlingsalternativ som fördröjer sjukdomsprogression, samtidigt som den totala överlevnaden förlängs. Darolutamids molekylära struktur ger en begränsad passage över blodhjärnbarriären vilket bekräftats i de studier som gjorts och som visar att behandlingen medför biverkningar som är milda för produktgruppen. Denna egenskap är av stor vikt för män diagnosticerade med nmCRPC, där målet är att påverka deras sjukdomsrelaterade vardag så lite som möjligt. Män med nmCRPC har vanligtvis inga symptom och det är viktigt att de behandlas tidigt för att fördröja prostatacancerns spridning med så lite påverkan på livskvaliteten som möjligt.” säger Lena Thyrell Medicinsk rådgivare på Bayer Skandinaven.

Om ARAMIS-studien

TLV:s utvärdering baseras på resultat från fas 3-studien ARAMIS, som utvärderade effekt och säkerhet av darolutamid plus ADT, jämfört med placeobo plus ADT. I ARAMIS studien visade darolutamid plus ADT en signifikant förbättring av det primära effektmåttet, metastasfri överlevnad (metastasis-free survival, MFS), med en median på 40,4 månader, jämfört med 18,4 månader för placebo plus ADT (HR 0.41, p<0.001).2 Den finala totala överlevnadsdatan (OS) , ett sekundärt utfallsmått från ARAMIS studien, visar en signifikant förbättring av OS  jämfört med placebo i kombination med ADT, med en 31 % minskad risk för död (HR 0.69, 95% CI 0.53-0.88; p=0.003).3

Den totala överlevnaden vid 3 år var 83% (95% Cl 80-86%) i darolutamid-gruppen och 77% (95% Cl 72-81%) i  placebo plus ADT-gruppen.3

Darolutamid visar till dags dato en gynnsam biverkningsprofil jämfört med enbart ADT2. Incidensen av biverkningar (adverse events, AEs) efter behandlingsstart var likvärdig mellan de två grupperna och inga nya säkerhetssignaler observerades vid den finala analysen.3

Förekomsten av de mest relevanta biverkningarna, inkluderande fall, krampanfall, hypertension, kognitiv funktionsnedsättning, nedstämdhet och depressivitet, visades vara i paritet med vad som sågs i gruppen som fick ADT enbart3. Värt att notera var att behandlingsavbrott på grund av biverkningar var oförändrat från den primära till den finala analysen och förekom hos 8.9% av patienterna i darolutamid plus ADT gruppen och i 8,7% av patienterna som fått ADT enbart.2,3

Alla övriga sekundära utfallsmått från ARAMIS studien uppvisade statistisk signifikans.3 Darolutamid plus ADT fördröjde signifikant mediantid  till smärtprogression jämfört med placebo plus ADT (40.3 månader respektive 25.4 månader; HR 0.65 [95% CI 0.53–0.79]; p<0.001]).3  Dessutom hade män som behandlades med darolutamid plus ADT en signifikant fördröjning i tid till första insättning av kemoterapi (HR 0.58 [95% CI 0.44-0.76]; p<0.001) och tid till första symtomatiska skeletthändelse (HR 0.48; [95% CI 0.29-0.82]; p=0.005) jämfört med placebo plus ADT.3 ARAMIS-studien visar också att tiden till försämring i livskvalitet är signifikant längre för män som behandlats med darolutamid relativt patienter som behandlats med ADT enbart.2

References

1 https://www.tlv.se

2 Fizazi, K, Shore, N, Tammela, T, et al. Darolutamide in Nonmetastatic Castration-Resistant Prostate Cancer. N Engl J Med. 2019.

3 Fizazi, K, Shore, N, Tammela, T, et al. Nonmetastatic, castration-resistant prostate cancer and survival with darolutamide. N Engl J Med. 2020.

4 Kirby M, Hirst, C, Crawford. DE. Characterising the castration-resistant prostate cancer population: a systematic review. Int J Clin Pract. 2011;65(11):1180-1192.

5 Danckert B, Ferlay J, Engholm G, Hansen HL, Johannesen TB, Khan S, Køtlum JE, Ólafsdóttir E, Schmidt LKH, Virtanen A, Storm HH (2019). NORDCAN: Cancer Incidence, Mortality, Prevalence, and Survival in the Nordic Countries, Version 8.2 (26.03.2019). Association of the Nordic Cancer Registries. Danish Cancer Society. Available at NORDCAN: https://nordcan.iarc.fr/en

Tagrisso rekommenderas för godkännande av CHMP för behandling av patienter med tidig EGFR-muterad lungcancer

Beslutet baseras på resultaten från  ADAURA fas III studien där Tagrisso minskade risken för sjukdom eller död med 80%

AstraZeneca’s Tagrisso (osimertinib) has been recommended for marketing authorisation in the European Union for the adjuvant treatment of adult patients with early-stage (IB, II and IIIA) epidermal growth factor receptor-mutated (EGFRm) non-small cell lung cancer (NSCLC) after complete tumour resection with curative intent. If approved, Tagrisso will be indicated for EGFRm patients whose tumours have exon 19 deletions or exon 21 (L858R) mutations.

The Committee for Medicinal Products for Human Use (CHMP) of the European Medicines Agency based its positive opinion on results from the ADAURA Phase III trial. In the trial, Tagrisso demonstrated a statistically significant and clinically meaningful improvement in disease-free survival (DFS) in the primary analysis population of patients with Stage II and IIIA EGFRm NSCLC, and in the overall trial population of patients with Stage IB-IIIA disease. These results were published in The New England Journal of Medicine.

While up to 30% of all patients with NSCLC may be diagnosed early enough to have surgery with curative intent, recurrence is still common in early-stage disease. Historically, nearly half of patients diagnosed in Stage IB, and over three quarters of patients diagnosed in Stage IIIA, have experienced recurrence within five years.1-3

Dave Fredrickson, Executive Vice President, Oncology Business Unit, said: “With no targeted treatment options currently available for early-stage lung cancer patients after surgery in the EU, recurrence rates remain unacceptably high. This positive recommendation is a vital step towards introducing a targeted treatment option for these patients for the first time. It also reinforces the urgency to test all lung cancer patients for tumour mutations before making any treatment decisions to ensure that as many patients as possible can benefit from innovative therapies, like Tagrisso,when they become available.”

Tagrisso is approved to treat early-stage lung cancer in more than fifteen countries, including the US and China, and additional global regulatory reviews are ongoing. Tagrisso is also approved for the 1st-line treatment of patients with locally advanced or metastatic EGFRm NSCLC and for the treatment of locally advanced or metastatic EGFR T790M mutation-positive NSCLC in the EU, the US, Japan, China and many other countries.

Treating advanced urothelial cancer in a changing environment

Tid:16.00-16.50

Merck och Pfizer har nöjet att bjuda in till webinar med Dr Petros Grivas, Seattle Cancer Care Alliance, USA.
Doktor Petros Grivas, MD. PhD, Seattle Cancer Alliance, har en lång erfarenhet av behandling av urotelial cancer. Dr Grivas är också prövare i stora internationella studier och delar i den här föreläsningen med sig av sina erfarenheter och kunskaper inom området med fokus på första linjens underhållsbehandling av avancerad urotelial cancer.
Moderator för mötet är överläkare Lennart Åström, Med Dr, ansvarig uroonkolog i Halland med lång erfarenhet av behandling av patienter med urotelial can

Mer information

Anmälan

Mutationer kan minska effekten av bröstcancerbehandling

En liten del av de kvinnor som efter en bröstcanceroperation får behandling med hormonella läkemedel, skulle kanske vara mer hjälpta av en annan behandling. Det visar en studie som forskare vid Lunds universitet genomfört och som publiceras i JNCI Cancer Spectrum.


Forskarna bakom studien. Foto Olle Dahlbäck

– Kan resultaten bekräftas i ytterligare studier skulle det vara relevant att screena för de mutationer vi tittat på redan vid diagnos och då överväga andra behandlingsalternativ som fungerar bättre, säger Lao Saal, en av cancerforskarna bakom studien, som är den största i världen som gjorts på resistensmutationer i östrogenreceptorn i primär bröstcancer.

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor och enbart i Sverige insjuknar cirka 10 000 kvinnor varje år. I de allra flesta brösttumörerna återfinns en så kallad östrogenreceptor (ESR1) och efter en operation är den viktigaste behandlingen för dessa kvinnor hormonella läkemedel, som minskar östrogenreceptorns aktivitet och därmed reducerar risken för återfall.


Modell av östrogenreceptor alfa-protein, som visar dimeren av två identiska receptorer (färgade gröna och blåa), med ESR1-resistensmutationer identifierade i studien färgade i rött och två östrogenhormonmolekyler visade i grå kulor och pinnar. Fotograf: Lunds universitet

Det forskarna studerat närmare är några mutationer i genen för östrogenreceptorn som upptäcktes för några år sedan hos kvinnor som fått anti-östrogenbehandling och sedan återfallit i sin cancer. Mutationerna gjorde att tumören blev resistent mot den hormonella behandlingen. Senare studier visade dock att förekomsten av dessa resistensmutationer var försvinnande liten hos patienter vid det första insjuknandet.

Mer än 3 000 brösttumörer har analyserats

Men det hindrade inte lundaforskarnas nyfikenhet och nu har de analyserat sekvenseringsdata från mer än 3 000 brösttumörer i den stora SCAN-B-forskningsdatabasen, prover tagna innan behandling med läkemedel. Bland de 2 720 tumörer som hade östrogenreceptorn och därför var aktuella för hormonell behandling, fann de 29 tumörer med någon av resistensmutationerna. Samtliga förekom hos patienter som var äldre än 50 år.

– Vi undersökte om de resistenta mutationerna, som förekom före cancerbehandling, påverkade patienternas prognos och såg då att patienter med en mutation i sin primärtumör hade tre gånger högre risk för återfall och 2,5 gånger högre risk att dö. Kopplingen mellan mutationerna och dålig överlevnad sågs även efter statistiska korrigeringar för ålder eller för andra faktorer som kan påverka utgången för patienten, berättar doktoranden Malin Dahlgren.

– Det bekräftar vad mindre studier tidigare visat, att mutationerna är ovanliga, men vi vet nu att de här resistenta mutationerna förekommer hos cirka 1 procent av bröstcancerfallen och vi är de första att visa att dessa patienter verkar svara sämre på hormonell behandling. Kan resultaten verifieras i ytterligare studier, kan det vara relevant att överväga andra behandlingsalternativ för de här patienterna, säger Lao Saal.

OLLE DAHLBÄCK

Studien i JNCI Cancer Spectrum: Pre-existing Somatic Mutations of Estrogen Receptor Alpha (ESR1) in Early-stage Primary Breast Cancer.

Författare: Malin Dahlgren, Anthony M. George, Christian Brueffer, Sergii Gladchuk, Yilun Chen, Johan Vallon-Christersson, Cecilia Hegardt, Jari Häkkinen, Lisa Rydén, Martin Malmberg, Christer Larsson, Sofia K. Gruvberger-Saal, Anna Ehinger, Niklas Loman, Åke Borg, Lao H. Saal

Finansiärer av studien: Fru Berta Kamprads stiftelse, Cancerfonden, Vetenskapsrådet, Stiftelsen för Strategisk Forskning, Vinnova, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, Gunnar Nilssons Cancerstiftelse, Mats Paulssons stiftelse, Lund-Lausanne L2-Bridge/Biltema Foundation, Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen, BioCARE, Konung Gustaf V:s Jubileumsfond, statliga finansieringen ALF m.fl.

Fakta: SCAN-B (Sweden Cancerome Analysis Network – Breast) har i dag cirka 16 000 patienter med bröstcancer registrerade och varje månad tillkommer cirka 120 patienter.

https://www.scan-b.lu.se

Nya forskningsrön om regleringen av hormonell bröstcancer

Notch-proteinerna är viktiga faktorer som reglerar tillväxt och differentiering i såväl normala celler som cancerceller. Forskare i Åbo har nu påvisat att aktiviteten i Notch-proteinfamiljens olika medlemmar kan modifieras på olika sätt genom fosforylering. Resultaten kan utnyttjas för att ta fram nya behandlingsformer mot cancer, särskilt hormonell bröstcancer.

Bröstcancer är den vanligaste cancern bland kvinnor både i Finland och i övriga västländer. Tack vare hormonella behandlingar är prognosen för östrogenberoende bröstcancer god i jämförelse med andra undertyper av bröstcancer. Trots detta kan också den i vissa fall förändras till en mer aggressiv sjukdom som bildar metastaser och för att få bukt med den behövs nya metoder.

Forskningsgrupper under ledning av professorn i cellbiologi Cecilia Sahlgren (Åbo Akademi) och docent Päivi Koskinen, universitetslektor i cellfysiologi och molekylgenetik (Åbo universitet), har forskat i interaktionen mellan PIM- och Notch-proteiner i cancerceller. PIM-kinaserna är enzymer som fosforylerar andra proteiner. Notch-proteinerna är cellmembranreceptorer vilkas intracellulära del kan lossna och förflytta sig till cellkärnan för att reglera sina målgeners genuttryck.

Det har påvisats att en alltför hög förekomst av PIM-kinaser främjar cancercellernas livsduglighet samt deras förmåga att bilda metastaser, men det har förblivit mer oklart vilken betydelse de olika medlemmarna av Notch-familjen har för utvecklingen av cancer.

– Vi har nu påvisat att PIM-kinaserna fosforyliserar de intracellulära delarna i både Notch1- och Notch3-proteinerna, men till vår förvåning på olika ställen trots att de är mycket liknande till sin struktur, berättar universitetsläraren Niina Santio från Åbo universitet.

– Som en följd av fosforyliseringen ökar Notch1-proteinets transkriptionella aktivitet, men Notch3-proteinets aktivitet minskar. Som fosforyliserade främjar bägge proteinerna dock cancercellernas tillväxt, vilket också det är överraskande, konstaterar postdoc-forskaren Sebastian Landor från Åbo Akademi.

Utöver cellodlingar och xenografter från hönsembryon analyserade man också patientmaterial i undersökningarna. I dem observerade man att en alltför hög förekomst av PIM1- och Notch3-proteiner har ett tydligt samband med en dålig prognos för långt framskriden östrogenrelaterad bröstcancer.

– Kliniska data tillsammans med våra experimentella observationer tyder på att kombinationsläkemedel som riktas mot PIM- eller Notch-proteiner skulle kunna ge nya möjligheter i synnerhet för behandling av dessa svåraste bröstcancertumörer, preciserar Niina Santio.

Forskningsartikeln publiceras i tidskriften Journal of Biological Chemistry och kan fritt läsas på webben: https://doi.org/10.1016/j.jbc.2021.100593

Europakommissionen godkänner en andra indikation för Sarclisa vid recidiverande multipelt myelom

  • Godkännandet baseras på fas 3-studien IKEMA som visade att Sarclisa som tillägg till standardbehandlingen karfilzomib och dexametason minskade risken för sjukdomsprogression eller död med 47% hos patienter som recidiverat efter en till tre tidigare terapier
  • Sarclisa i kombinationsbehandling var associerad med odetekterbara nivåer av multipelt myelom (MM) hos nästan 30% av patienterna med recidiverande MM
  • Detta är det andra EU-godkännandet på mindre än 12 månader för Sarclisa i kombination med en standardbehandling för recidiverande eller refraktärt MM

Läs hela globala pressmeddelandet här

Hälsoekonomisk bedömning av Darzalex vid multipelt myelom

TLV har tagit fram en hälsoekonomisk bedömning till regionerna för läkemedlet Darzalex i kombination med bortezomib, melfalan och prednison (DVMP). Utvärderingen gäller behandling av vuxna patienter med nyligen diagnostiserat multipelt myelom och som inte är lämpliga för så kallad autolog stamcellstransplantation.

Multipelt myelom är en form av cancer som drabbar en typ av vita blodkroppar, plasmaceller i benmärgen. Cirka 600 svenskar insjuknar i multipelt myelom varje år med en medianålder på 72 år vid diagnos. Sjukdomen leder till komplikationer i flera olika organ med symtom som blodbrist, smärtor, infektionskänslighet och njurpåverkan.

Darzalex är en antikropp som binder till proteinet CD38 som finns i höga nivåer på ytan av myelomceller. Darzalex aktiverar immunsystemet som dödar cancercellerna.

TLV har utvärderat effekten av behandling med DVMP i relation till två jämförelsealternativ: kombinationen bortezomib, melfalan och prednison (VMP), och kombinationen lenalidomid och dexametason (Rd).

Den kliniska studien ALCYONE visade dels en förlängd tid till att antingen sjukdomen förvärrades eller patienten avled, dels förbättrad överlevnad, för de patienter som behandlades med DVMP jämfört med VMP.

Enligt TLV:s bedömning visar indirekta jämförelser att DVMP jämfört med Rd gav en förlängd tid till att antingen sjukdomen förvärrades eller patienten avled. TLV bedömer, baserat på indirekta jämförelser i kombination med publicerade studier, att det är rimligt att anta att DVMP även leder till förbättrad överlevnad jämfört med Rd.

I TLV:s analyser varierar kostnaden per vunnet kvalitetsjusterat levnadsår för DVMP med mellan 1,62 och 1,91 miljoner kronor när läkemedlet jämförs med VMP, 1,52 och 1,87 miljoner kronor när det jämförs med Rd18 (behandling under längts 18 månader) och 1,15 och 1,40 miljoner kronor när det jämförs mot Rd-mix (en mix av behandling under längst 18 månader och fram till dessa att sjukdomen förvärras). Osäkerheten i resultaten är höga.

Läs hela rapporten här

Opdivo i kombination med Cabometyx godkänt som första linjens behandling av patienter med avancerad njurcellscancer

  • Godkännandet baseras på resultat från fas III-studien CheckMate -9ER, som visar på att Opdivo (nivolumab) i kombination med Cabometyx (kabozantinib) ger en förbättrad totalöverlevnad, samt en dubblerad progressionsfri överlevnad och objektiv responsfrekvens, jämfört med sunitinib.
  • Opdivo i kombination med Cabometyx tolererades väl och antalet rapporterade behandlingsrelaterade biverkningar som ledde till avbrott i behandlingen var lågt.
  • Nu finns inom EU två godkända behandlingsregimer med Opdivo vid första linjens behandling av patienter med avancerad njurcellscancer: Opdivo i kombination med Yervoy för patienter med intermediär eller dålig prognos, och Opdivo i kombination med Cabometyx oavsett patientens riskgruppskategori.

Bristol Myers Squibb meddelar att den Europeiska kommissionen har godkänt Opdivo (nivolumab) i kombination med Cabometyx (kabozantinib) som första linjens behandling av vuxna patienter med avancerad njurcellscancer. Godkännandet baseras på resultat från fas III-studien CheckMate -9ER, som visade på en signifikant förbättring för både det primära effektmåttet progressionsfri överlevnad (PFS), samt sekundära effektmått som objektiv responsfrekvens (ORR) och totalöverlevnad (OS) för kombinationen Opdivo och Cabometyx, jämfört med sunitinib. Opdivo i kombination med Cabometyx tolererades väl, och säkerhetsprofilen för kombinationen var likvärdig med de redan kända biverkningsprofilerna för de två läkemedlen. Antalet rapporterade behandlingsrelaterade biverkningar som ledde till avbrott i kombinationsbehandlingen var lågt.

– Europeiska kommissionens godkännande av kombinationen Opdivo och Cabometyx innebär att det nu finns två godkända behandlingskombinationer med Opdivo som visat signifikant överlevnadsfördel jämfört med sunitinib. 2019 kom EU-godkännandet för Opdivo i kombination med Yervoy, den första immunonkologiska kombinationsbehandlingen vid avancerad njurcellscancer, följt av denna nya kombination av immunterapi och tyrosinkinashämmare. Godkännandet innebär ännu ett viktigt steg mot vårt mål att förbättra behandlingen av avancerad njurcellscancer. Vi ser fram emot att kunna göra denna nya kombination tillgänglig för patienter i Sverige, säger Anna Åleskog, medicinsk direktör på Bristol Myers Squibb Sverige.

Opdivo i kombination med Cabometyx vid avancerad njurcellscancer är godkänt inom EU att ges med två olika doseringsintervall; Opdivo 240 mg som infusion under 30 minuter varannan vecka, eller Opdivo 480 mg givet som infusion under 60 minuter var fjärde vecka, i kombination med Cabometyx 40 mg oral administrering en gång per dag.

Förutom detta nya EU-godkännande är Opdivo i kombination med Cabometyx som första linjens behandling av vuxna patienter med avancerad njurcellscancer godkänd av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA sedan i januari 2021, och fler ansökningar om godkännande för denna indikation utvärderas av läkemedelsmyndigheter globalt. Resultaten från CheckMate -9ER publicerades i New England Journal of Medicine i mars 2021.

CheckMate -9ER resultat och säkerhet

Resultat från fas III-studien CheckMate -9ER visade en signifikant förbättring avseende PFS, ORR och OS för kombinationen Opdivo och Cabometyx, jämfört med sunitinib. Rapporterade behandlingsrelaterade biverkningar som ledde till avbrott i för kombinationsbehandlingen var låg. Resultat efter minst 10,6 månaders uppföljning visade att:

  • Studiens primära effektmått, progressionsfri överlevnad (PFS) uppnåddes. Patienter som fick behandling med kombinationen Opdivo och Cabometyx hade en dubbelt så lång progressionsfri överlevnad jämfört med patienterna som fick sunitinib: 16,6 månader jämfört med 8,3 månader (HR: 0,51; 95 % KI: 0,41-0,64; p<0,0001).
  • Opdivo i kombination med Cabometyx minskade risken för dödsfall (totalöverlevnad, OS) med 40 procent, jämfört med de patienter som fick sunitinib (HR: 0,60; 98,89 % konfidensintervall KI: 0,40-0,89; p=0,0010; medianöverlevnad (mOS) uppnåddes inte i någon av armarna).
  • Kombinationen visade en signifikant bättre objektiv responsfrekvens (ORR), där dubbelt så många patienter (55,7 %) svarade på kombinationen Opdivo och Cabometyx, jämfört med sunitinib (27,1 %).
  • Förekomsten av biverkningar grad 3 eller högre i studien var likvärdiga för kombinationen Opdivo och Cabometyx, jämfört med sunitinib (75 % jämfört med 71 %). Rapporterade behandlingsrelaterade biverkningar som ledde till avbrott i behandlingen var: 5,6 % för kombinationen, 6,6 % avbröt endast Opdivo och 7,5 % avbröt endast Cabometyx, samt 8,8 % avbröt behandling med sunitinib.

En uppdaterad analys efter minst 16,0 månaders uppföljning visade bibehållen effekt för kombinationen Opdivo och Cabometyx, jämfört med sunitinib. Resultaten presenterades vid American Society of Clinical Oncology Genitourinary Cancers Symposium, ASCO-GU, 2021.

Den vanligaste rapporterade biverkningarna, efter minst 16,0 månaders uppföljning, och som rapporterades hos minst tio procent av patienterna var: diarré (64,7 %), trötthet (51,3 %), flagande hud eller blåsor på händer och fötter (hudreaktion på hand-fot, palmar-plantar erytrodysestes) (40,0 %), stomatit (38,8 %), muskuloskeletal smärta (37,5 %), högt blodtryck (37,2 %), hudutslag (36,3 %), hypotyreos (35,6 %), minskad aptit (30,3 %), illamående (28,8 %), buksmärta (25,0 %), smakförändring i munnen eller smakförändringar (dysgeusi) (23,8 %), övre luftvägsinfektion (20,6 %), hosta (20,6 %), klåda (20,6 %), smärta i leder (artralgi) (19,4 %), kräkningar (18,4 %), dysfoni (17,8 %), huvudvärk (16,3 %), dyspepsi (15,9 %), yrsel (14,1 %), förstoppning (14,1 %), feber (14,1 %), ödem (13,4 %), muskelspasmer (12,2 %), dyspné (11,6 %), proteinuri (10,9 %) och hypertyreos (10,0 %).

Kirurg, Gynonkolog och SVF-koordinator är Årets Eldsjälar

Kirurgen Sahar Salehi på Karolinska Universitetssjukhuset hyllas med Eldsjälspris

Sahar Salehi, kirurg, Tema cancer, Gynekologi, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, har tilldelats Nätverket mot gynekologisk cancers Eldsjälspris 2021 i Region Stockholm-Gotland.


Sahar Salehi uppmärksammas för sitt stora engagemang för sina patienter och sin raka och tydliga kommunikation. Hennes arbete som kirurg, läkare och forskare bidrar till att kvinnor med gynekologisk cancer både får en större chans till överlevnad och en bättre livskvalitet efter cancern.

Nätverket mot gynekologisk cancers Eldsjälspris vill uppmärksamma viktigt arbete mot gynekologisk cancer och för cancerdrabbade kvinnor i hela landet. Målsättningen är att lyfta fram insatser och personer från de olika regionerna i Sverige. Det är nionde året som Nätverket mot gynekologisk cancer uppmärksammar eldsjälar inom sjukvård och forskning, men även privatpersoner som har gjort skillnad för cancerdrabbade. Eldsjälspriset delas ut på Gyncancerdagen den 17 april 2021, som i år arrangeras digitalt.

– Vi vill genom vårt Eldsjälspris uppmärksamma och hylla några av de eldsjälar som lyser allra starkast just nu, som Sahar Salehi. Människor som outtröttligt jobbar på med att sprida kunskap om gynekologisk cancer; människor som engagera sig i forskningsprojekt eller som finns till som stöd för patienter och anhöriga. Dessa eldsjälar gör livsavgörande insatser för så många kvinnor, säger Barbro Sjölander, ordförande i Nätverket mot gynekologisk cancer.

MOTIVERING

”Sahar är nominerad för sitt ändlösa engagemang i sina patienter. Hon är alltid rak och ärlig, även vid sämre besked, vilket gör att jag som patient kan känna mig trygg i att alla kort ligger på bordet och att viktig och kritisk information delas med mig när jag ber om det. Hon får mig att känna mig delaktig i beslut som tas och ger mig möjlighet att påverka min egen vård i både stort och smått. Sahar fick 2020 anslag från Cancerfonden för att forska på kirurgi för äggstocks­cancer under tre år. Trots att hon både forskar, opererar och arbetar på mottagningen så verkar det alltid finnas tid för oss patienter – och för allt det arbete hon lägger ner så är hon verkligen en eldsjäl som jag, och många med mig, har mycket att tacka för.”

Susanne Malander på Skånes universitetssjukhus i Lund prisas som årets Eldsjäl

Susanne Malander, gynonkolog och överläkare på Skånes universitetssjukhus i Lund, har tilldelats Nätverket mot gynekologisk cancers Eldsjälspris 2021 i Region Skåne.


Susanne Malander uppmärksammas för sitt engagemang för att patienter med gynekologisk cancer ska få bästa möjliga och moderna behandling enligt de senaste forskningsrönen. Hon uppmärksammas även för sin forskning kring äggstockscancer vilken har bidragit till förbättrad diagnostik som medfört att patientens risk för återfall minskat.

Nätverket mot gynekologisk cancers Eldsjälspris vill uppmärksamma viktigt arbete mot gynekologisk cancer och för cancerdrabbade kvinnor i hela landet. Målsättningen är att lyfta fram insatser och personer från de olika regionerna i Sverige. Det är nionde året som Nätverket mot gynekologisk cancer uppmärksammar eldsjälar inom sjukvård och forskning som har gjort skillnad för cancerdrabbade. Eldsjälspriset delas ut på Gyncancerdagen den 17 april 2021, som i år arrangeras digitalt.

– Vi vill genom vårt Eldsjälspris uppmärksamma och hylla några av de eldsjälar som lyser allra starkast just nu, som Susanne Malander. Människor som outtröttligt jobbar på med att sprida kunskap om gynekologisk cancer; människor som engagera sig i forskningsprojekt eller som finns till som stöd för patienter och anhöriga. Dessa eldsjälar gör livsavgörande insatser för så många kvinnor, säger Barbro Sjölander, ordförande i Nätverket mot gynekologisk cancer.

MOTIVERING

”Susanne Malander är en läkare som brinner för att patienter med gynekologisk cancer ska få bästa möjliga och moderna behandling i överensstämmelse med de senaste forskningsrönen. Hennes specialområde är patienter med äggstockscancer där hennes forskning och engagemang starkt bidragit till att mutationsanalyser vid äggstockscancer och medicinska behandlingar har införts på bred front i hela Sverige. Analyserna medför förbättrad diagnostik och de medicinska behandlingarna till att patienternas risk för återfall avsevärt minskar. Susanne är en sann eldsjäl!”

Helena Svensson på Sundsvalls sjukhus hyllas med Nätverket mot gynekologisk cancers Eldsjälspris

Helena Svensson, SVF-koordinator på Sundsvalls sjukhus, Region Västernorrland har tilldelats Nätverket mot gynekologisk cancers Eldsjälspris 2021.


Helena Svensson arbetar som koordinator för standardiserade vårdförlopp på Sundsvalls sjukhus. Hon uppmärksammas för sitt patientfokuserade arbete för att skapa goda samarbeten mellan olika avdelningar, kliniker och sjukhus, vilket gör att patienten får ett bättre omhändertagande.

Nätverket mot gynekologisk cancers Eldsjälspris vill uppmärksamma viktigt arbete mot gynekologisk cancer och för cancerdrabbade kvinnor i hela landet. Målsättningen är att lyfta fram insatser och personer från de olika regionerna i Sverige. Det är nionde året som Nätverket mot gynekologisk cancer uppmärksammar eldsjälar inom sjukvård och forskning, men även privatpersoner som har gjort skillnad för cancerdrabbade. Eldsjälspriset delas ut på Gyncancerdagen den 17 april 2021, som i år arrangeras digitalt.

– Vi vill genom vårt Eldsjälspris uppmärksamma och hylla några av de eldsjälar som lyser allra starkast just nu, som Helena Svensson. Människor som outtröttligt jobbar på med att sprida kunskap om gynekologisk cancer; människor som engagera sig i forskningsprojekt eller som finns till som stöd för patienter och anhöriga. Dessa eldsjälar gör livsavgörande insatser för så många kvinnor, säger Barbro Sjölander, ordförande i Nätverket mot gynekologisk cancer.

MOTIVERING

”Helena Svensson är som en gående, heltäckande arbetsbeskrivning för vad en SVF-koordinator är och ska göra. Hon vågar vara obekväm och är svår att stoppa – alltid med patientens bästa i fokus! Helena är verkligen rätt kvinna på rätt plats. Med sin personlighet har hon skapat ett fantastiskt samarbete med röntgen, patologen och övriga kliniker. Detta fina samarbete har underlättat och ökat förståelsen mellan avdelningar och det i sin tur gör att patienten får ett bättre omhändertagande. Förutom samarbetet i region Västernorrland har hon även skapat bra kontaktvägar till övriga regioner vilket är mycket värdefullt, för patienter som behöver åka långt för sin behandling. Helena brinner för kvinnokliniken i varje fråga och i varje situation. Inte bara för våra patienter utan för alla som jobbar här tillsammans. Helena är absolut en eldsjäl!”

ÅRETS PRISTAGARE

Region Skåne
Susanne Malander, gynonkolog, överläkare, Skånes universitetssjukhus, Lund.

Region Stockholm-Gotland
Sahar Salehi, kirurg, Tema cancer, Gynekologi, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm.

Region Västernorrland
Helena Svensson, SVF-koordinator, Sundsvalls sjukhus, Sundsvall.

Priset delades ut på Gyncancerdagen den 17 april 2021.

Pristagarna av Nätverket mot gynekologisk cancers Eldsjälspris har nominerats i en öppen process där alla har kunnat nominera. Pristagare utses per region, men inte nödvändigtvis från alla regioner varje år. Det är Nätverket mot gynekologisk cancers styrelse som utser mottagarna av Eldsjälspriset.

NEDRE GASTROINTESTINAL CANCER

Vi vill inbjuda till kurs i nedre gastrointestinal cancer. Vår ambition med denna kurs är att täcka in hela fältet gällande handläggning av patienter med nedre gastrointestinal cancer. Kursen vänder sig främst till specialistläkare inom området, men ST-läkare antas i mån av plats (max 30 deltagare). Vi kommer att fokusera på nedre GI och på frågeställningar som rör den kliniska vardagen.

 

Mer info och anmälan

 

Tecentriq i kombination med bevacizumab vid hepatocellulärt carcinom

NT–rådet har en arbetsmodell för framtagande av rekommendationer gällande PD1–och PD–L1–hämmare, som innebär att det finns möjlighet att utvärdera nya indikationer av PD1–och PD–L1–hämmare baserat på en bedömning av relativ effekt och säkerhet som görs av aktuell nationell vårdprogramgrupp samt det upphandlade priset för läkemedlet.
Denna rekommendation har fastställts utan hälsoekonomisk värdering av TLV. Bedömningen har gjorts i samråd med NAC och aktuell nationell vårdprogramgrupp inom Regionala cancercentrum (RCC) i samverkan på uppdrag av NT–rådet.

Rekommendationen baseras på solida överlevnadsdata från en randomiserad fas III studie, IMbrave150, där Tecentriq i kombination med bevacizumab jämförs med Nexavar (sorafenib), som är en av dagens standardbehandlingar vid hepatocellulärt carciom (HCC). Resultatet i studien visade statistiskt signifikant och klinisk förbättring för både totalöverlevnad och progressionsfri överlevnad vid behandling med Tecentriq i kombination med bevacizumab jämfört med endast Nexavar.

Inom ramen för regionernas samverkansmodell för läkemedel har nationella upphandlingar genomförts för samtliga nu godkända PD1–och PD–L1–hämmare. Avtal har tecknats som gäller från och med 2021–01–01. Avtalen innebär att regionerna får en del av kostnaden återbetald.

Tecentriq i kombination med bevacizumab graderas 5 av 5 på ESMO MCBS skalan för bedömning av patientnytta. Kombinationen har bedömts som kostnadseffektiv i relation till dagens standardbehandling med Nexavar eller Lenvima (lenvatinib) baserat på patientnytta, upphandlat pris för Tecentriq, pris för bevacizumab samt pris för Nexavar och Lenvima. En sammanvägd bedömning av ovanstående faktorer gör att behandling med Tecentriq i kombination med bevacizumab vid hepatocellulärt carcinom kan betraktas som kostnadseffektivt.

Läs hela rekommendationen här

Jonpumpen ska kunna användas i behandling av hjärncancer

– Det här är första gången en jonpump har testats som möjlig behandling mot elakartade hjärntumörer. Vi gjorde försöken på cancerceller i laboratoriemiljö och resultaten är väldigt lovande. Men det kommer nog dröja fem till tio år innan vi ser den här nya tekniken användas som medicinsk behandling mot hjärncancer, säger Daniel Simon, biträdande professor på Laboratoriet för organisk elektronik på Institutionen för teknik och naturvetenskap vid Linköpings universitet.

I försöken har forskarna använt glioblastom som är den vanligaste och mest aggressiva cancertypen som kan uppstå i hjärnan. När en hjärntumör har opererats bort finns ofta små delar av tumören kvar, inbäddat mellan hjärncellerna. Trots hög kirurgisk precision går de inte att ta bort utan att skada kringliggande frisk hjärnsubstans. Därför används också radioaktiv strålning och cytostatika för att stoppa återväxten av cancertumören.

I Sverige finns ett 30-tal cytostatika för behandling av olika typer av cancer. Läkemedlet, eller cytostatikan, ges oftast intravenöst eller som tabletter. Men för att det ska kunna nå hjärnan behöver det först spridas i blodomloppet och sedan passera blod-hjärnbarriären. Den utgörs av att kärlväggarna i hjärnans små blodkärl är mycket tätare än blodkärlen i resten av kroppen och hindrar många ämnen i blodet från att komma in i hjärnan. Det innebär att endast ett fåtal effektiva läkemedel mot cancer kan passera.

Nu har forskare vi Linköpings universitet tillsammans med Medicinska universitet i Graz utvecklat en metod där en implanterad jonpump kan användas för att kringgå blod-hjärnbarriären och tillföra gemcitabin – ett mycket effektivt cellgift som inte kan passera blod-hjärnbarriären på egen hand – direkt i hjärnan med stor precision. Gemcitabin används idag som behandling av bland annat cancer i bukspottskörteln, urinblåsan och bröstcancer och verkar genom att störa celldelningen i snabbväxande tumörer. Det innebär också att gemcitabin inte påverkar hjärncellerna som i regel inte delar sig.

– Behandlingen mot glioblastom som används idag skadar både cancer- och nervceller i samma utsträckning. Men med gemcitabin-jonpumpen påverkas endast cancercellerna, medan nervcellerna förblir intakta. Dessutom visar våra experiment på odlade glioblastomceller att fler cancerceller dör när vi använder jonpumpen än vid manuell behandling, säger Linda Waldherr, postdoktor vid medicinska universitet i Graz som genomfört studien tillsammans med forskarna på Linköpings universitet.

När jonpumpen ska transportera gemcitabin från en behållare med elektrolytlösning till hjärnan, används en svag ström som ”pumpar” det positivt laddade läkemedlet genom en transportkanal. Metoden kallas elektrofores. Jonpumpen behöver endast låg strömstyrka för att pumpa fram gemcitabin, vilket är en fördel då inga hjärnceller riskerar att aktiveras och skicka nervsignaler av misstag. Den låga strömstyrkan och spänningen innebär också att framtida behandlingsteknik inte kommer behöva kraftig strömförsörjning eller tunga batterier eller för att fungera.

Enlig Rainer Schindl, biträdande professor på medicinska universitetet i Graz, finns det även andra fördelar.

– Trycket inuti hjärnan är väldigt känsligt och genom att använda en jonpump för att transportera läkemedlet kan trycket förbli opåverkat. Dessutom styrs doseringen med elektrisk laddning vilket gör att tillförseln av cellgiftet blir väldigt precis. Nästa steg är att använda jonpumpen för att utvärdera olika cellgifter som tidigare har gett för stora biverkningar eller som inte kunnat passera blod-hjärnbarriären, säger Rainer Schindl.

Forskningen finansieras i huvudsak av Österrikes vetenskapsfond, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse samt Stiftelsen för strategisk forskning.

Artikeln: Targeted chemotherapy of glioblastoma spheroids with an iontronic pump Linda Waldherr, Maria Seitanidou, Marie Jakešová, Verena Handl, Sophie Honeder, Marta Nowakowska, Tamara Tomin, Meysam Karami Rad, Tony Schmidt, Joachim Distl, Ruth Birner-Gruenberger, Gord von Campe, Ute Schäfer, Beate Rinner, Martin Asslaber, Nassim Ghaffari-Tabrizi-Wizsy, Silke. Patz, Daniel T. Simon, Rainer Schindl Advanced Materials Technologies 2021 doi: 10.1002/admt.202001302

The role of PARP-inhibition in Prostate Cancer

The role of PARP-inhibition in Prostate Cancer

Virtuellt utbildningsmöte: Torsdagen 6 maj 2021 kl. 18:00-19:50
Målgrupp: Patologer samt vårdpersonal som arbetar med metastaserad prostatacancer

MSD och AstraZeneca bjuder in till en nordisk webbföreläsning om Prostatacancer. I programmet återfinns bland annat:

  • The role of HRRm in mCRPC
  • PARP-inhibitor in mCRPC
  • Precision Medicine in Prostate Cancer; where do we go from here?

En föreläsning med Elena Castro, onkolog vid Malaga University Hospital,
Investigator Responsible for Translational Research in Genitourinary Oncology och Andreas Stensvold, onkolog och ledare för Canceravdelningen Sykehuset Østfold

Moderator för föreläsningen är Jon Kindblom, onkolog vid Jubileumskliniken, Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Varmt välkomna!

 

Mer information och anmälan

Uppdaterat nationellt vårdprogram för prostatacancer

En reviderad version av det nationella vårdprogrammet för prostatacancer finns nu publicerat på cancercentrum.se. Ny riskgruppsindelning och utökad indikation för remiss till onkogenetisk mottagning är några av nyheterna.

Den reviderade versionen av vårdprogrammet fastställdes av RCC i samverkan den 13 april 2021. Nedan redogörs för några av de viktigaste nyheterna jämfört med 2020 års version.

Ny riskgruppsindelning

Den tidigare riskgruppen högriskcancer har delats upp i grupperna hög och mycket hög risk. Vårdprogrammet rekommenderar utredning med DT buk enbart vid mycket hög risk, vilket minskar antalet DT .

Utökad indikation för remiss till onkogenetisk mottagning

Män med mutation i BRCA 2 har kraftigt ökad risk för att drabbas av snabbt förlöpande prostatacancer i förhållandevis unga år. Bara en liten andel av mutationsbärarna är identifierade.

Vårdprogrammet rekommenderar därför nu att män med förhöjd risk för att vara mutationsbärare erbjuds remiss till onkogenetisk mottagning för att diskutera genetisk testning. Denna grupp definieras som män som före 60 års ålder diagnostiseras med prostatacancer med metastaser och/eller Gleasonmönster 5, och som har en eller flera med förstagradssläktingar med cancer i bröst, äggstock, prostata eller bukspottkörtel. Av dessa har 5-10 procent en mutation i BRCA 2. Att identifiera dessa män kan vara av betydelse både för deras egen behandling och för deras släktingar.

Hänvisa till kurator

Vårdprogrammet rekommenderar nu tydligare att alla vårdenheter som utreder och behandlar patienter med prostatacancer bör kunna hänvisa till en kurator.

Patologi och aktiv monitorering

Gleasonmönster 4 med kribriformt utseende har sämre prognos än andra former av Gleasonmönster 4. Eventuellt kribriformt mönster ska nu alltid anges i PAD-utlåtandet. Aktiv monitorering är olämpligt för män med inslag av kribriformt monster i sin cancer. Även perineural infiltration av cancern talar emot aktiv monitorering.

Stigande PSA vid singelbehandling med bikalutamid

I ett helt nytt avsnitt finns rekommendationer som kan vara av värde för denna patientgrupp.

PSMA-PET/DT

PSMA-PET/DT finns nu vid samtliga svenska universitetssjukhus. Undersökningen har betydligt högre sensitivitet och specificitet för att detektera metastaser än datortomografi och skelettskintigrafi. Trots att det ännu saknas evidens för vilken nytta en eventuell ändring av behandlingen har för patienterna kan PSMA-PET/DT övervägas vid hög risk för metastatiskt återfall efter radikal prostatektomi, om strålbehandling är aktuell i frånvaro av metastasmisstänkta fynd. Andra modaliteter för bilddiagnostik bör inte användas i denna situation.

PSMA-PET/DT är ett alternativ till utredning med datortomografi och skelettskintigrafi vid prostatacancer med hög eller mycket hög risk, men med reservationen att det är oklart hur begränsad metastasering detekterad med PSMA-PET/DT bör påverka behandlingen.

Ta del av hela det reviderade vårdprogrammet:
Nationellt vårdprogram prostatacancer, Kunskapsbanken

Studie stöder att TK1 kan förutsäga död i prostatacancer

En nyligen publicerad doktorsavhandling fördjupar kunskapen kring tidig upptäckt, förlopp och förutsägelse av behandlingseffekter vid prostatacancer. Avhandlingen heter ”Prostate cancer: population based screening and markers for long-term clinical outcome”. Den är skriven av Per-Olof Lundgren vid Karolinska Institutet, Stockholm.

Ett av delarbetena i avhandlingen undersöker i vilken utsträckning koncentrationen av enzymet Tymidinkinas 1 (TK1) i blodet kan användas för att förutsäga om mannen kommer att avlida i prostatacancer. Blodproverna insamlades under 1988 och 1989 från 330 män. Av dem fick 96 diagnosen prostatacancer och 36 avled av sjukdomen under uppföljningen på upp till 30 år. Proverna har förvarats frysta och har nu analyserats med AroCell TK 210 ELISA. Dödligheten i prostatacancer var högre bland de män som hade en hög koncentration av TK1 i blodet jämfört med de som hade en låg koncentration. 

”Detta är den tredje studien som indikerar att TK1 kan vara en värdefull biomarkör för prostatacancer”, säger AroCells CMO Gunnar Steineck. ”Inte minst vid metastatisk sjukdom torde biomarkörer kunna hjälpa läkare och patient att planera behandlingen. Förutom medicinsk kastration finns det läkemedel för prostatacancer med tre olika verkningsmekanismer. Biomarkörer kan troligen vara till hjälp för att förstå när och till vilka män de olika medlen bäst används.” 

NT-rådet rekommenderar Kyprolis i kombination med lenalidomid och dexametason som andra linjens myelombehandling

Rådet för nya terapier, NT-rådet, har utfärdat en rekommendation till Sveriges regioner om att erbjuda trippelkombinationen Kyprolis-lenalidomid-dexametason (KRd) som andra linjens behandling till vuxna patienter med myelom.

– Det är glädjande att vi nu får tillgång till en dokumenterat effektiv behandling som signifikant förlänger överlevnaden i denna sårbara patientgrupp, säger docent Ulf-Henrik Mellqvist, överläkare vid Södra Älvsborgs sjukhus i Borås.

Varje år får närmare 700 personer i Sverige diagnosen myelom, även kallat multipelt myelom, en malign tumörsjukdom i benmärgen. Då myelom inte kan botas är målet med behandlingen att bromsa sjukdomen och mildra dess symtom. Tack vare stora framsteg inom myelombehandling på senare år kan många patienter numera leva länge med god livskvalitet. Även om den första behandlingen kan ha god effekt över många år så får snart sagt alla patienter återfall tids nog.

Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, har på uppdrag av NT-rådet gjort en hälsoekonomisk utvärdering av Kyprolis i kombination med Revlimid (lenalidomid) och dexametason som andra linjens behandling vid myelom. Det är denna bedömning som ligger till grund för NT-rådets rekommendation som innebär att regionerna nu kan använda KRd som behandling i andra linjen, men inte övriga linjer.

Ulf-Henrik Mellqvist, som också är verksam vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, välkomnar möjligheten att kunna erbjuda KRd till patienter som fått återfall i sin sjukdom.

– När Kyprolis godkändes år 2015 var det just i den här kombinationen och sedan dess har det hunnit komma stora mängder data som styrker både säkerhet och effekt. Tillägget av Kyprolis har i studier visats förlänga den totala överlevnaden med över 20 procent jämfört med enbart lenalidomid och dexametason medan den progressionsfria överlevnaden ökade med nästan 50 procent.

Ta del av NT-rådets yttrande till regionerna i sin helhet.

Ny ordförande vill att vårdprogrammet för cancerrehabilitering blir ett självklart arbetsredskap

Den nationella vårdprogramgruppen för cancerrehabilitering inom RCC har en ny ordförande, Ylva Hellstadius.

Berätta lite om dig själv och din bakgrund

Jag bor på Gotland med min familj och här i regionen arbetar jag som verksamhetsutvecklare i hälso- och sjukvårdsförvaltningen. Mitt arbete handlar framförallt om implementering av nationell kunskapsstyrning i region Gotland, så det ligger inte alltför långt bort från mitt nya uppdrag som ordförande i den nationella vårdprogramgruppen för cancerrehabilitering, eftersom vårdprogrammen är en del av den nationella kunskapsstyrningen i hälso- och sjukvården.

Ylva Hellstadius

Jag är utbildad sjuksköterska och för några år sedan disputerade jag med en avhandling om psykologisk återhämtning hos patienter som behandlats för cancer i matstrupen. Det är i frågorna som rör det psykosociala omhändertagandet av patienter som drabbats av cancer som jag har mitt största engagemang samt forskning kring vilka psykologiska åtgärder som är effektiva inom cancerrehabilitering.

Du är ny ordförande för nationella vårdprogramgruppen för cancerrehabilitering, vilka är dina viktigaste uppdrag i din nya roll?

Jag vill arbeta för att göra vårdprogrammet i cancerrehabilitering till ett självklart arbetsredskap i det kliniska rehabiliteringsarbetet med patienterna. Jag hoppas att i rollen som kliniker, oavsett profession, ska man få hjälp och stöd kring vilka åtgärder som finns att vidta när man träffar en patient inom sin verksamhet som har ett eller flera rehabiliteringsbehov. Det är därför vi i vårdprogramgruppen tycker att det är så viktigt med just skattning av rehabiliteringsbehov och att det finns på plats en dokumenterad rehabiliteringsplan. Då ökar förutsättningar att kunna sätta in rätt åtgärder i rätt tid.

Vad ser du för utmaningar i detta arbete?

En av de stora utmaningarna är de regionala skillnader vi har i Sverige när det kommer till cancerrehabilitering. Det påverkar ju även förutsättningarna att implementera vårdprogrammet i regionerna, eftersom olika regioner är olika mottagliga beroende på vilka resurser man har att tillgå. Sedan årsskiftet har vi en specifik implementeringsgrupp tillsatt, där syftet är just att samla kraft nationellt för att ge regionerna det stöd de behöver i implementeringen av vårdprogrammet.

En annan utmaning som vi behöver jobba aktivt med i vårdprogramgruppen, är vad begreppet cancerrehabilitering egentligen innefattar.  Vad är rehabilitering och när startar den? Vad skiljer prehabilitering från rehabilitering och egenvård eller är det samma sak? Vad är vårdens ansvar och vad är mitt eget ansvar som patient? Det ska inte behöva finnas otydligheter i detta, det behöver vi hjälpa till att reda ut.

Vårdprogrammet har nyligen reviderats, kan du berätta lite om det?

Vårt vårdprogram omfattar rehabilitering av vuxna patienter med cancer oberoende av cancerform. Det vi har försökt lyfta fram denna gång är just vikten av att få sina rehabiliteringsbehov bedömda med hjälp av en systematisk skattning, så tidigt som möjligt, och därefter få rehabiliteringsbehoven dokumenterade i en rehabiliteringsplan som både vården och patienten kan läsa. Vi har även försökt förtydliga rekommendationerna till regioner, sjukhus och verksamheter samt vem som är regionalt ansvarig utförare av cancerrehabilitering. Kapitlet om lymfödem har uppdaterats och vi har lagt mer fokus på prehabilitering och egenvård.