Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Ökad förståelse av blodcancersjukdomen ALL hos barn målet för ny studie

Kan ökad kunskap från blodprover av nyfödda, så kallade PKU-prov, underlätta förståelsen av akut lymfatisk leukemi (ALL), den vanligaste cancerformen hos barn? Det är målet för en ny studie ledd från Akademiska sjukhuset vilket uppmärksammas med anledning av internationella barncancerdagen 15 februari.

Gustaf Leijonhufvud, barnläkare vid barnonkologiska kliniken på Akademiska sjukhuset och doktorand vid Uppsala universitet. Foto: privat

– Akut lymfatisk leukemi (ALL) är den vanligaste cancerformen hos barn. Det är en aggressiv blodcancerform som orsakas av att omogna vita blodkroppar delar sig okontrollerat. Ungefär nio av tio barn blir friska, men cytostatikabehandlingen är intensiv och kan ge biverkningar. Tidig upptäckt och behandling är av stor vikt, säger Gustaf Leijonhufvud, barnläkare vid barnonkologiska kliniken på Akademiska sjukhuset och doktorand vid Uppsala universitet.

Enligt Gustaf Leijonhufvud är det känt att vissa genetiska förändringar/mutationer, så kallade pre maligna kloner, som kan upptäckas i samband med diagnostik av ALL, kan uppstå redan på fosterstadiet. Tidigare studier har visat att en första händelse på fosterstadiet följt av en andra händelse efter födseln kan leda till utveckling av en elakartad tumör.

Gustaf Leijonhufvud betonar samtidigt att det finns skyddande faktorer som gör att kroppen ”släcker” dessa pre maligna kloner. Exempel på skyddande faktorer är vaginal födsel, amning, äldre syskon, tidig start på förskola.

– Målet med studien är att öka kunskapen kring när en första ”händelse” mot utveckling av ALL sker. Vår hypotes är att första händelsen kan ske i livmodern och att en senare händelse efter födelsen leder till uppkomsten av ALL hos barn. På längre sikt hyser vi en förhoppning om att denna kunskap kan bidra till att förebygga sjukdomen, genom ökad kunskap kring hur genetiska förändringar kan uppstå under graviditeten. Likaså om det går att minska risken för att utveckla ALL som barn genom tidig träning av immunförsvaret, förklarar han.

I studien ska forskarna jämföra analyser av diagnostiska prover från barn med diagnostiserad ALL och prover som tagits i samband med screening av nyfödda för medfödda sjukdomar, så kallade PKU-prover.

PKU är ett blodprov som idag tas screeningmässigt när barnet är två dygn för att identifieraspecifika medfödda sjukdomar som går att bota, till exempel medfödda ämnesomsättningssjukdomar. sköldkörtelhormonbrist och svår kombinerad immunbrist, så kallad SCID (severe combined immuno deficiency). I Sverige analyseras 24 medfödda sjukdomar via PKU-blodprov. Genom tidig diagnostik och behandling förbättras möjligheterna att undvika allvarliga skador och död. Ungefär 70 till 80 av 100 000 nyfödda barn har någon av dessa sjukdomar, som om de upptäcks i tid oftast kan behandlas.

I forskningsstudien medverkar forskare vid Akademiska sjukhuset/Uppsala universitet, Karolinska Institutet samt Institute of Cancer Research (ICR), London. Forskarna kommer att använda den kliniska genomanläggningen i Uppsala som ingår i SciLifeLab:s diagnostiska utvecklingsplattform. Härigenom får man access till en rad sekvenseringstekniker och nödvändig labbexpertis.

Projektet inleds med en pilotstudie där forskarna ska analysera diagnosprover från barn som fått ALL-diagnos i Uppsala och Stockholm åren 1992-2020. Syftet är att identifiera patientspecifika genetiska förändringar för att därefter undersöka om dessa genetiska förändringar kan återfinnas vid analys av PKU-provet.

FAKTA: Forskningsstudien steg för steg

  • Data samlas in från svenska barncancerregistret gällande barn diagnostistiserade med åtta specifika genetiska förändringar.
  • Insamling av diagnostiskt material (vävnadsprover från benmärg och/eller blodprover) från barnpatienter som fått ALL-diagnos 1992-2020. Insamling av mödrarnas socialförsäkringsnummer från The National Board of Health and Welfare (motsvarande Socialstyrelsen).
  • Identifiering av dessa individers blod från screening av nyfödda (PKU)
  • Analys av diagnosprover med hjälp av helgenomsekvensering (WGS) eller qPCR för att erhålla specialdesignade primers.
  • Med hjälp av erhållna specialdesignade primers analyseras blod från screening av nyfödda (PKU) i London.

Upptäckt om orsak till prostatacancer belönas med Sjöbergpriset

Arul M. Chinnaiyan tilldelas årets Sjöbergpris på en miljon US dollar för att ha upptäckt den fusionsgen som ligger bakom mer än hälften av alla fall av prostatacancer. Hans upptäckt har avsevärt ökat förståelsen för en av de stora cancersjukdomarna. Den har redan bidragit till bättre diagnostik och har stor potential att förbättra vården för tusentals drabbade i framtiden.

Varför vissa män får prostatacancer har tidigare varit höljt i dunkel. Men ett stort genombrott skedde 2005 när Arul M. Chinnaiyan, Michigan University, USA, kunde visa att det i många fall verkar vara en så kallad fusionsgen som ligger bakom. En sådan bildas när kromosomer bryts av och två gener, eller delar av gener, sammanfogas i en ny konstellation.

–  Den här fusionsgenen har hittats i över hälften av alla fall av prostatacancer. Och det visade sig också att manligt könshormon är en starkt drivande kraft bakom sjukdomen, säger Anders Bergh, prostatacancerforskare från Umeå universitet.

Upptäckten föranleddes av en teknisk revolution inom genomforskningen som Arul Chinnaiyan drog nytta av. Han skapade en publik databas med prover som gjordes tillgängliga för hela forskarsamhället. Dessutom utvecklade han en bioinformatisk metod som innebar att han kunde identifiera avvikande genuttryck i prostatacancer. På så sätt upptäcktes den aktuella fusionsgenen.

–  Det är en mycket viktig pusselbit som har förbättrat vår förståelse av den här cancerformen. På sikt kan upptäckten även leda till bättre behandling, säger priskommitténs ordförande Bengt Westermark.

Näst efter basalcellscancer är prostatacancer den vanligaste cancerformen för män i västvärlden, och i många länder den tumörsjukdom som orsakar flest dödsfall bland män. Enligt Socialstyrelsen diagnosticeras varje år cirka 10 000 fall i Sverige och runt 2 200 män dog av sjukdomen år 2019.

Stor potential

Arul Chinnaiyans upptäckt har stor potential att förbättra överlevnad och vård av drabbade män i framtiden. Forskning om nya läkemedel pågår för fullt och det har redan varit möjligt att utveckla ny diagnostik inom området. Markörer för fusionsgenen kan hittas med ett enkelt urinprov.

Upptäckten har dessutom fått stor betydelse för vår kunskap om andra cancerformer som uppstår på ett likartat sätt. När det gäller lungcancer har det redan resulterat i nya behandlingsformer.

För Arul Chinnaiyan kom det som en mycket trevlig överraskning under isoleringen i samband med pandemin att nås av nyheten att han tilldelats Sjöbergpriset i cancerforskning.

–  Det är en stor ära att få den här utmärkelsen och sälla sig till den rad av framstående forskare som tidigare belönats. Eftersom det är vår upptäckt av återkommande genfusioner i prostatacancer som uppmärksammas planerar jag att använda forskningsstödet till våra försök med dessa och andra cancerdrivande faktorer som direkta eller indirekta måltavlor för behandling av cancer, säger han.

PRISMOTIVERING:

”… för upptäckten av återkommande genfusioner i prostatacancer”

FAKTA/PRISTAGAREN:

Arul M. Chinnaiyan föddes i Cleveland, Ohio 1969. Han blev både med.dr och fil.dr vid Michigan University 1999. I dag är han S.P. Hicks Endowed Professor of Pathology and Urology vid University of Michigan Medical School, Ann Arbor, Michigan, USA.

Arul M. Chinnaiyan, Michigan University

FAKTA/SJÖBERGPRISET:

Det här är sjätte gången som Sjöbergpriset delas ut. Kungl. Vetenskapsakademien utser pristagare och Sjöbergstiftelsen står för finansieringen. Priset inrättades efter att affärsmannen Bengt Sjöberg, som själv drabbats av cancer, donerat två miljarder kronor med syfte att främja vetenskaplig forskning med huvudsaklig inriktning på cancer, hälsa och miljö. Bengt Sjöberg kom från Lysekil men arbetade och verkade i många år i Hongkong. Sjöbergpriset är uppdelat i 100 000 US dollar i form av ett personligt pris och 900 000 US dollar som ska användas till fortsatt forskning.

Läs mer om priset

Se prisvideon på www.kva.se
Filmen går även att bädda in från Vetenskapsakademiens Youtubekanal.

Astra Zenecas Lynparza minskade sjukdomsprogression och dödsfall vid prostatacancer

Astra Zeneca och MSD meddelar att Lynparza (olaparib) tillsammans med abiraterone plus prednisone minskade risken för sjukdomsprogression och dödsfall med 34 procent jämfört med standardbehandlingen i metastatiskt kastreringsresistent prostatacancer.

Positive results from the PROpel Phase III trial showed AstraZeneca and MSD’s Lynparza (olaparib) in combination with abiraterone demonstrated a statistically significant and clinically meaningful improvement in radiographic progression-free survival (rPFS) versus current standard-of-care abiraterone as a 1st-line treatment for patients with metastatic castration-resistant prostate cancer (mCRPC) with or without homologous recombination repair (HRR) gene mutations.

These results will be presented on 17 February at the 2022 American Society of Clinical Oncology (ASCO) Genitourinary Cancers Symposium.

Prostate cancer is the second most common cancer in male patients, causing approximately 375,000 deaths in 2020.1 Patients with advanced prostate cancer have a particularly poor prognosis and the five-year survival rate remains low.1,2,3Approximately half of patients with mCRPC receive only one line of active treatment, with diminishing benefit of subsequent therapies.4,5,6,7 HRR gene mutations occur in approximately 20-30% of patients with mCRPC.8

Fred Saad, Professor and Chairman of Urology and Director of Genitourinary Oncology at the University of Montreal Hospital Center and principal investigator in the trial, said: “It is clear to me that the prognosis for metastatic castration resistant prostate cancer (mCRPC) is extremely poor, and many patients are only able to receive one line of effective therapy. The results of the PROpel trial, which showed that olaparib in combination with abiraterone significantly delayed disease progression versus abiraterone by more than eight months, demonstrate the potential for this combination to become a new standard of care option in mCRPC if approved.”

Susan Galbraith, Executive Vice President, Oncology R&D, AstraZeneca, said: “This Lynparza combination has the potential to afford first-line patients more time without disease progression while also maintaining their quality of life. The PROpel results are impressive because active comparator trials set a high bar and, in this trial, Lynparza plus abiraterone showed a significant clinical improvement when compared to an active standard of care in patients with metastatic castration-resistant prostate cancer, regardless of whether they have an HRR gene mutation.”

Roy Baynes, Senior Vice President and Head of Global Clinical Development, Chief Medical Officer, MSD Research Laboratories, said: “Results from the PROpel trial showed that Lynparza in combination with abiraterone plus prednisone reduced the risk of disease progression or death by a third compared to abiraterone plus prednisone in the first-line setting for patients with metastatic castration-resistant prostate cancer, regardless of their biomarker status. We look forward to discussing these important results with global health authorities as quickly as possible. We thank the patients, caregivers and health care providers for participating in this study.”

In a predefined interim analysis, Lynparza in combination with abiraterone reduced the risk of disease progression or death by 34% versus abiraterone alone (based on a hazard ratio [HR] of 0.66; 95% confidence interval [CI] 0.54-0.81; p<0.0001). Median rPFS was 24.8 months for Lynparza plus abiraterone versus 16.6 for abiraterone alone.

Results also showed a favourable trend towards improved overall survival (OS) with Lynparza plus abiraterone versus abiraterone alone, however the difference did not reach statistical significance at the time of this data cut-off (analysis at 29% data maturity). The trial will continue to assess OS as a key secondary endpoint.

Additional data from efficacy endpoints such as time to first subsequent therapy (TFST), second progression-free survival (PFS2), objective response rate (ORR), as well as prostate-specific antigen levels and circulating-tumour-cell counts further support the treatment benefit of Lynparza and abiraterone compared to abiraterone alone in the overall trial population.

The safety and tolerability of Lynparza in combination with abiraterone was in line with that observed in prior clinical trials and the known profiles of the individual medicines. There was no increase in the rate of discontinuation of abiraterone in patients treated with Lynparza in combination with abiraterone, and no detrimental effect on health-related quality of life versus those treated with abiraterone alone (FACT-P (Functional Assessment of Cancer Therapy-Prostate) questionnaire).

Summary of PROpel results

Lynparza + abiraterone

(n=399)

 Placebo + abiraterone

(n=397)
rPFS by Investigator 1
Number of patients with events (%) 168 (42) 226 (57)
Median PFS (in months) 24.8 16.6
HR (95% CI)

p-value

 0.66 (0.54, 0.81)

<0.0001
rPFS by BICR2
Number of patients with events (%) 157 (39) 218 (55)
Median PFS (in months) 27.6 16.4
HR (95% CI)

p-value5

 0.61 (0.49, 0.74)

<0.0001
OS3
Number of patients with events (%) 107 (27) 121 (30)
Median OS (in months) NC4 NC
HR (95% CI)

p-value

 0.86 (0.66, 1.12)

0.2923
PFS2
Number of patients with events (%) 70 (18) 94 (24)
Median (in months) NC NC
HR (95% CI)

p-value5

 0.69 (0.51, 0.94)

0.0184
TFST
Number of patients with events (%) 183 (46) 221 (56)
Median (95% CI) (in months) 25.0 (22.2, NC) 19.9 (17.1, 22.0)
HR (95% CI)

p-value5

 0.74 (0.61, 0.90)

0.0040
Objective Response Rate
Number of evaluable patients6 161 160
Number of patients with responses (%) 94 (58) 77 (48)
Odds ratio (95% CI) 1.60 (1.02, 2.53)
p-value5 0.0409
rPFS by HRR gene mutation status7
HRRm
Number of patients randomized 111 115
Number of patients with events (%) 43 (39) 73 (63)
Median (in months) NC 13.9
HR (95% CI) 0.50 (0.34, 0.73)
Non-HRRm
Number of patients randomized 279 273
Number of patients with events (%) 119 (43) 149 (55)
Median (95% CI) (in months) 24.1 (19.6, 27.6) 19.0 (14.3, 21.9)
HR (95% CI) 0.76 (0.60, 0.97)

1. Investigator-assessed PFS data; Interim analysis with 50% maturity (394 events in 796 patients)

2. Assessed by blinded independent central review (BICR)

3. OS analysis was done at 29% maturity (228 events in 796 patients) and boundary for significance 0.001 (2-sided); statistical significance not reached. Survival follow up continues and further analyses were planned.

4. Not calculable

5. Nominal

6. Patients with measurable disease at baseline as per RECIST 1.1 criteria, investigator assessment.

7. Exploratory subgroup analysis by HRR status. The HRRm status of patients in PROpel was determined retrospectively using results from tumour tissue and plasma ctDNA HRRm tests. Patients were classified as HRRm if (one or more) HRR gene mutation was detected by either test; patients were classified as non-HRRm if no HRR gene mutation was detected by either test; 18 patients did not have a valid HRR testing result from either a tumour tissue or ctDNA test and were excluded from this subgroup analysis. The analysis was performed using a Cox proportional hazards model including terms for treatment group, the subgroup factor, and a treatment by subgroup interaction.

The most common adverse events (AEs) (greater than or equal to 20% of patients) were anaemia (45%), nausea (28%) and fatigue (28%). Grade 3 or higher AEs were anaemia (15%), hypertension (4%), urinary tract infection (2%), fatigue (1%), decreased appetite (1%), vomiting (1%), asthenia (1%), back pain (1%), diarrhoea (1%). Approximately 86% of patients treated with Lynparza in combination with abiraterone who experienced AEs remained on treatment at the time of data cut-off.

In September 2021 at a planned interim analysis, the Independent Data Monitoring Committee concluded that the PROpel trial met the primary endpoint of rPFS.

Lynparza is approved in the US for patients with HRR gene-mutated mCRPC (BRCA-mutated and other HRR gene mutations); and in the EU, Japan and China for patients with BRCA-mutated mCRPC.

Notes

Metastatic castration-resistant prostate cancer

Metastatic prostate cancer is associated with a significant mortality rate.3 Development of prostate cancer is often driven by male sex hormones called androgens, including testosterone.9

In patients with mCRPC, their prostate cancer grows and spreads to other parts of the body despite the use of androgen-deprivation therapy to block the action of male sex hormones.10 Approximately 10-20% of patients with advanced prostate cancer will develop castration-resistant prostate cancer (CRPC) within five years, and at least 84% of these patients will have metastases at the time of CRPC diagnosis.10

Of patients with no metastases at CRPC diagnosis, 33% are likely to develop metastases within two years.11 Despite the advances in mCRPC treatment in the past decade with taxane and new hormonal agent (NHA) treatment, once patients failed first line therapy, the treatment effect of second line anti-cancer therapy diminished significantly hence there is high unmet medical need in this population.10,12,13,14

PROpel

PROpel is a randomised, double-blind, multi-centre Phase III trial testing the efficacy, safety, and tolerability of Lynparza versus placebo when given in addition to abiraterone in men with mCRPC who had not received prior chemotherapy or NHAs in the 1st-line setting.

Men in both treatment groups will also receive either prednisone or prednisolone twice daily. The primary endpoint is rPFS and secondary endpoints include OS, PFS2, and TFST.

For more information about the trial please visit ClinicalTrials.gov.

Lynparza

Lynparza (olaparib) is a first-in-class PARP inhibitor and the first targeted treatment to block DNA damage response (DDR) in cells/tumours harbouring a deficiency in HRR, such as those with mutations in BRCA1 and/or BRCA2, or those where deficiency is induced by other agents (such as NHAs).

Inhibition of PARP proteins with Lynparza leads to the trapping of PARP bound to DNA single-strand breaks, stalling of replication forks, their collapse and the generation of DNA double-strand breaks and cancer cell death. In the PROpel Phase III trial, Lynparza is combined with abiraterone, an NHA which targets the androgen receptor (AR) pathway.

Androgen receptor signalling engages a transcriptional programme that is critical for tumour cell growth & survival in prostate cancer.15,16 Preclinical models have identified interactions between PARP signalling and the AR pathway which support the observation of a combined anti-tumour effect of Lynparzaand NHAs, like abiraterone, in both HRR deficient and HRR proficient prostate cancer.17,18,19

The PARP1 protein has been reported to be required for the transcriptional activity of androgen receptors; therefore inhibiting PARP with Lynparza may impair the expression of androgen receptor target genes and enhance the activity of NHAs.15,18,20 Additionally, it is thought that abiraterone may alter/inhibit the transcription of some HRR genes which may induce HRR deficiency and increase sensitivity to PARP inhibition.17,19,21,22

Lynparza is currently approved in a number of countries across PARP-dependent tumour types with defects and dependencies in the DDR pathway. It is approved for the maintenance treatment of platinum-sensitive relapsed ovarian cancer as a monotherapy and in combination with bevacizumab for the 1st-line maintenance treatment of BRCA-mutated (BRCAm) and homologous recombination deficiency (HRD) positive advanced ovarian cancer, respectively.

Lynparza is also approved for BRCAm, HER2-negative metastatic breast cancer (in the EU this includes locally advanced breast cancer); for germline BRCAm metastatic pancreatic cancer, and for HRR gene-mutated metastatic castration-resistant prostate cancer (BRCAm only in the EU and Japan).

Lynparza, which is being jointly developed and commercialised by AstraZeneca and MSD, is the foundation of AstraZeneca’s industry-leading portfolio of potential new medicines targeting DDR mechanisms in cancer cells.

The AstraZeneca and MSD strategic oncology collaboration

In July 2017, AstraZeneca and Merck & Co., Inc., Kenilworth, NJ, US, known as MSD outside the US and Canada, announced a global strategic oncology collaboration to co-develop and co-commercialise Lynparza (olaparib), the world’s first PARP inhibitor, and Koselugo (selumetinib), a mitogen-activated protein kinase (MEK) inhibitor, for multiple cancer types.

Working together, the companies will develop Lynparza and Koselugo in combination with other potential new medicines and as monotherapies. Independently, the companies will develop Lynparza and Koselugo in combination with their respective PD-L1 and PD-1 medicines.

AstraZeneca in oncology

AstraZeneca is leading a revolution in oncology with the ambition to provide cures for cancer in every form, following the science to understand cancer and all its complexities to discover, develop and deliver life-changing medicines to patients.

The Company’s focus is on some of the most challenging cancers. It is through persistent innovation that AstraZeneca has built one of the most diverse portfolios and pipelines in the industry, with the potential to catalyse changes in the practice of medicine and transform the patient experience.

AstraZeneca has the vision to redefine cancer care and, one day, eliminate cancer as a cause of death.

AstraZeneca

AstraZeneca (LSE/STO/Nasdaq: AZN) is a global, science-led biopharmaceutical company that focuses on the discovery, development, and commercialisation of prescription medicines in Oncology, Rare Diseases, and BioPharmaceuticals, including Cardiovascular, Renal & Metabolism, and Respiratory & Immunology. Based in Cambridge, UK, AstraZeneca operates in over 100 countries and its innovative medicines are used by millions of patients worldwide. Please visit astrazenca.com and follow the Company on Twitter @AstraZeneca.

Contacts

For details on how to contact the Investor Relations Team, please click here. For Media contacts, click here.

References

1. IARC. Cancer Today – Estimated number of new cases in 2020, worldwide, both sexes, all ages. Available at https://gco.iarc.fr/today/home. Accessed January 2022.

2. Moreira D, et al. Predicting Time From Metastasis to Overall Survival in Castration-Resistant Prostate Cancer: Results From SEARCH. Clin Genitourin Cancer. 2017;15(1):60-66.e2.

3. Chowdhury S, et al. Real-world outcomes in first-line treatment of metastatic castration-resistant prostate cancer: the prostate cancer registry. Target Oncol. 2020;15(3):301-15.

4. George DJ, et al. Treatment Patterns and Outcomes in Patients With Metastatic Castration-resistant Prostate Cancer in a Real-world Clinical Practice Setting in the United States. Clin Genitourin Cancer. 2020; 18(4):284-294.

5. de Bono JS, et al. Subsequent Chemotherapy and Treatment Patterns After Abiraterone Acetate in Patients with Metastatic Castration-resistant Prostate Cancer: Post Hoc Analysis of COU-AA-302. Eur Urol. 2017;71(4):656-664.

6. Ryan CJ, et al. Abiraterone acetate plus prednisone versus placebo plus prednisone in chemotherapy-naive men with metastatic castration-resistant prostate cancer (COU-AA-302): final overall survival analysis of a randomised, double-blind, placebo-controlled phase 3 study. Lancet Oncol. 2015;16(2):152-160.

7. Beer TM, et al. Enzalutamide in Men with Chemotherapy-naïve Metastatic Castration-resistant Prostate Cancer: Extended Analysis of the Phase 3 PREVAIL Study. Eur Urol. 2017;71(2):151-154

8. Mateo, J, et al (2015). DNA-repair defects and olaparib in metastatic prostate cancer. The New England Journal of Medicine, 373(18), pp.1697 – 1708.

9. Cancer.Net. Treatment of metastatic castration-resistant prostate cancer. Available at

www.cancer.net/research-and-advocacy/asco-care-and-treatment-recommendations-patients/treatment-metastatic-castration-resistant-prostate-cancer. Accessed January 2022.

10. Kirby, M, et al. Characterising the castration-resistant prostate cancer population: a systematic review. International Journal of Clinical Practice, 2021;65(11):1180-1192.

11. Smith MR, et al. Natural history of rising serum prostate-specific antigen in men with castrate nonmetastatic prostate cancer. J Clin Oncol. 2005;23(13):2918-25.

12. UroToday. What is Changing in Advanced Prostate Cancer? Available at

https://www.urotoday.com/journal/everyday-urology-oncology-insights/articles/122176-what-is-changing-in-advanced-prostate-cancer.html. Accessed January 2022.

13. Liu J, et al. Second-line Hormonal Therapy for the Management of Metastatic Castration-resistant Prostate Cancer: a Real-World Data Study Using a Claims Database. Scientific Report. 2020;10(4240):2020.

14. UroToday. Beyond First-line Treatment of Metastatic Castrate-resistant Prostate Cancer. Available at https://www.urotoday.com/library-resources/mcrpc-treatment/114592-beyond-first-line-treatment-of-metastatic-castrate-resistant-prostate-cancer.html. Accessed January 2022.

15. Schiewer MJ, et al. Dual roles of PARP-1 promote cancer growth and progression. Cancer Discov. 2012;2(12):1134-1149.

16. Schiewer MJ & Knudsen KE. AMPed up to treat prostate cancer: novel AMPK activators emerge for cancer therapy. EMBO Mol Med. 2014;6(4):439-441.

17. Li L, et al. Androgen receptor inhibitor–induced “BRCAness” and PARP inhibition are synthetically lethal for castration-resistant prostate cancer. Sci Signal. 2017; 10(480):eaam7479.

18. Polkinghorn WR, et al. Androgen receptor signaling regulates DNA repair in prostate cancers. Cancer Discov. 2013;3(11):1245-1253.

19. Asim M, et al. Synthetic lethality between androgen receptor signalling and the PARP pathway in prostate cancer. Nat Commun. 2017;374(8).

20. Ju B-G, et al. A topoisomerase IIbeta-mediated dsDNA break required for regulated transcription. Science. 2006;312(5781):1798-1802.

21. Goodwin JF, et al. A hormone-DNA repair circuit governs the response to genotoxic insult. Cancer Discov. 2013;3(11):1254-1271.

22. Tarish FL, et al. Castration radiosensitizes prostate cancer tissue by impairing DNA double-strand break repair. Sci Transl Med. 2015; 7(312):312re11.

Hälsoekonomisk bedömning av Jemperli vid endometriecancer

TLV har tagit fram en hälsoekonomisk bedömning till regionerna för läkemedlet Jemperli (dostarlimab) som är avsett för patienter med så kallad endometriecancer. Patienterna ska tidigare ha behandlats med cellgifter som innehåller platina och återfallit i sin sjukdom. Patienterna ska dessutom ha en genetisk instabilitet som ökar risken för flera olika cancerformer.

Endometriecancer är en vanligt förekommande gynekologisk cancersjukdom som utgår från livmoderslemhinnan. Det är en cancerform med förhållandevis god prognos eftersom den vanligtvis upptäcks innan den är spridd. För de patienter som återfaller i sin sjukdom och som tidigare har behandlats med platinainnehållande cellgifter är Jemperli ett behandlingsalternativ.

Jemperli verkar genom att förmå kroppens immunförsvar att angripa cancercellerna. Behandling med Jemperli syftar till att förlänga tiden till dess sjukdomen förvärras och därmed förlänga livslängden. Idag behandlas patienter som återfallit efter tidigare behandling med platinabaserade cellgifter vanligen med platinabaserade cellgifter igen om det gått längre tid än ett halvår sedan tidigare behandling.

Jemperli har undersökts i en studie som fortfarande pågår. Det är osäkert vilken effekt läkemedlet har på tid till återfall respektive överlevnad. Det är också osäkert vilken effekt Jemperli har jämfört med befintlig behandling eftersom samtliga patienter i studien fick Jemperli. Effekten i förhållande till platinabaserade cellgifter respektive annan behandling har uppskattats genom indirekta jämförelser mot andra studier.

TLV har genomfört analyser som illustrerar hur kostnaden per vunnet kvalitetsjusterat levnadsår beror av vilken effekt som antas på kort och lång sikt jämfört med befintlig behandling. TLV har också genomfört analyser som visar hur kostnaden per kvalitetsjusterat levnadsår beror av hur länge patienter behandlas.

Läs hela bedömningen här

Tretton miljoner kronor till prostatacancerforskning

– Under den senaste ansökningsperioden fick vi in 30 ansökningar och kvaliteten på dessa projekt var genomgående mycket god. Det känns fantastiskt roligt att vi har möjlighet att stödja så många intressanta projekt 2022. Det ska bli spännande att följa samtliga projekt, säger Kent Lewén, ordförande i forskningsrådet och styrelseordförande.

Dessa forsknings- och utvecklingsprojekt har tilldelats pengar hittills under 2022:

  • Anders Bjartell, Inst f translationell medicin, Lunds universitet.
  • Anders Widmark, Inst f strålningsvetenskaper, onkologi, Umeå universitet.
  • Andreas Josefsson, Inst f kirurgi och perioperativa vetenskaper, Umeå universitet.
  • Anna Bill-Axelson, Kirurgiska vetenskaper/urologi, Uppsala universitet.
  • Anna Lantz, Inst f Molekylär medicin och kirurgi, Karolinska.
  • Elin Trägårdh, Klinisk fysiologi och nuklearmedicin, Lunds universitet.
  • Ingela Franck Lissbrant, Inst för kliniska vetenskaper, avd för onkologi, Sahlgrenska.
  • Jonas Hugosson, Inst f kliniska vetenskaper, Göteborgs universitet.
  • Maréne Landström, Medicinsk Biovetenskap, Umeå universitet.
  • Marie Lundholm, Inst f medicinsk biovetenskap, Umeå universitet.
  • Martin Eklund, MEB, KI.
  • Pernilla Wikström, Medicinsk Biovetenskap, Umeå universitet.
  • Rebecka Arnsrud Godtman, Kliniska vetenskaper, Sahlgrenska.
  • Rebecka Hellsten, Translationell medicin, Lunds universitet.
  • Sead Crnalic, Kirurgisk och perioperativ vetenskap/Ortopedi, Umeå universitet.
  • Tufve Nyholm, Inst Strålningsvetenskaper, Umeå universitet.
  • Yvonne Ceder, Laboratoriemedicin, Lunds universitet.

Mer information om de olika projekten finns på Prostatacancerförbundets webbplats.

Forskningsmedlen utlyses för ansökan i november varje år. Stöd ges främst till projekt om tidig och säker diagnostik, mer effektiva och skonsamma behandlingsmetoder samt rehabilitering. Projekten granskas av förbundets forskningsråd med expertis från urologi, onkologi och rehabilitering. Därefter beslutar Prostatacancerförbundets styrelse vilka projekt som ska tilldelas medel.

Molekylär onkologi – från signalväg till organ i klinisk vardag

Kursens syfte är att ge kunskap kring de senaste vetenskapliga rönen inom tumörbiologi, diagnostik, patologi och kliniska data inom onkologin. Kursen riktar sig till läkare som är i slutet av sin ST-utbildning eller är färdiga specialister inom onkologi, patologi och lungmedicin. Det är en interaktiv kurs där deltagarna kommer att få många möjligheter till diskussioner med kollegor och kursansvariga.

För mer information och anmälan

ERC-anslag till forskning om hjärntumörer

Cancerforskaren Fredrik Swartling får ERC Proof of Concept-bidrag från Europeiska forskningsrådet (ERC). Bidraget är på 150 000 Euro och ska användas till att utveckla verktyg för diagnos och behandling av hjärntumörer, med framtida kommersialisering som mål.

Fredrik Swartlings forskning handlar om hjärntumörer som vanligen behandlas med strålning och cellgifter. Tyvärr utvecklas ofta behandlingsresistens vilket är den huvudsakliga dödsorsaken vid elakartade hjärntumörer hos barn och vuxna. I det nu finansierade projektet planerar Fredrik Swartling och hans team att ta fram ett nytt diagnostiskt verktyg för att identifiera celler som blivit resistenta mot standardbehandlingen för elakartade hjärntumörer.

– Vår strategi bygger på resultat från vårt tidigare ERC Starting Grant-projekt. Där upptäckte vi ett ökat antal vilande cancerceller i vävnadsprover som tagits vid operationer på barn som fått återfall av sin hjärntumör. De vilande cellerna är mer resistenta mot standardbehandling än huvuddelen av cellerna som svarar bra på standardbehandling, säger Fredrik Swartling.

Fredrik Swartling, universitetslektor vid institutionen
för immunologi, genetik och patologi.
Foto: Maria Swartling

Potential att utnyttja forskningsresultaten kommersiellt

Bidragen inom ERC Proof of Concept kan sökas av forskare som sedan tidigare har ett ERC-bidrag, som stöd för att undersöka om det finns potential att utnyttja forskningresultaten kommersiellt eller i samhället.

– Vi hoppas att våra nya verktyg kan användas för att screena celler som tas ut från biopsier i samband med en hjärntumöroperation och på så sätt bättre kunna identifiera patienter som riskerar allvarliga återfall. Det nya bidraget är mycket välkommet och kommer att förbättra möjligheterna för oss att nå det målet, säger forskaren Sonja Hutter som leder den experimentella utvecklingen av projektet i Fredrik Swartlings grupp.

I utlysningen av medel inom ERC Proof of Concept har totalt 166 ansökningar från 21 länder beviljats. Av dessa gick sju till svenska forskare.

Hälsoekonomisk bedömning av Opdivo vid cancer i matstrupen eller i övre magmunnen

TLV har tagit fram en hälsoekonomisk bedömning till regionerna för läkemedlet Opdivo (nivolumab). Bedömningen gäller behandling av vuxna patienter med matstrupscancer eller cancer i övre magmunnen som genomgått kirurgi. Patienterna ska dessutom ha behandlats med en kombination av cellgifter och strålning före kirurgin och ska uppvisa tecken på att sjukdomen är kvar efter att tumören tagits bort med hjälp av kirurgi.

Årligen insjuknar cirka 700 svenskar i matstrupscancer eller cancer i övre magmunnen. Patienternas genomsnittsålder vid insjuknande är cirka 64 år och 75 procent av de drabbade är män. Omkring 20 till 30 procent av patienterna opereras men en stor andel av dessa får återfall i sin sjukdom relativt snart. Trots detta finns det i dagsläget ingen specifik behandling att sätta in efter operationen för att minska risken för återfall. Prognosen för dessa patienter är därför generellt dålig och fem år efter operationen är endast 30 till 35 procent av patienterna fortfarande vid liv.

Opdivo är en typ av immunterapi som aktiverar immunsystemet till att döda cancercellerna.

Syftet med behandling med Opdivo är att minska risken för att patienten får tillbaka sjukdomen eller avlider efter att tumören tagits bort kirurgiskt. Eftersom det saknas behandlingsalternativ för detta syfte i dagsläget bedömer TLV att aktiv uppföljning av sjukdomen är det mest relevanta jämförelsealternativet till att behandla med Opdivo.

En studie som direkt har jämfört Opdivo med placebo visar att det tar längre tid för patienter som behandlas med Opdivo att få sjukdomen tillbaka eller avlida jämfört med patienter som endast genomgått aktiv uppföljning.

Beroende på vilka antaganden som görs i den hälsoekonomiska modellen hamnar kostnaden per vunnet kvalitetsjusterat levnadsår mellan 400 000 och 700 000 kronor i TLV:s analyser. Resultatet baseras på Opdivos officiella pris. Det finns dock konfidentiella nationella avtal mellan regionerna och det företag som marknadsför Opdivo som resulterar i att de verkliga kostnaderna för användning av Opdivo blir lägre.

Läs hela bedömningen här

14,7 miljoner kronor till forsknings- och utvecklingsprojekt inom prostatacancer

Varje år delar Prostatacancerförbundet ut medel till svenska forsknings- och utvecklingsprojekt inom prostatacancerområdet. Tack vare generösa bidrag från allmänhet och företag har Prostatacancerförbundets fond, Prostatacancerfonden, utvecklats till att ha betydande möjligheter att stödja projekt som syftar till att förbättra diagnostik och vård inom prostatacancerområdet.

Aldrig tidigare har Prostatacancerfonden delat ut en så hög summa till forskning och utveckling som 2021.

  • Anders Bjartell, Inst för translationell medicin, enh för urologisk cancerforskning, Lunds universitet, får 800 000 kronor. Projekt: PRO-PET – En prospektiv studie för implementering av PSMA PET-CT vid primär staging av intemediär och högrisk prostatacancer.
  • Anders Bjartell, VO Urologi, Skånes universitetssjukvård, Region Skåne får 150 000 kronor. Projekt: Tidig upptäckt av prostatacancer, så kallad organiserad prostatacancertestning.
  • Anna Bill-Axelsson, Inst för Kirurgiska vetenskaper, Uppsala universitet, får 900 000 kronor. Projekt: SPCG-17: Prostate cancer active surveillance trigger trial (PCASTT).
  • Carina Danemalm Jägervall, Kirurgkliniken Växjö, Region Kronoberg får 37 000 kronor. Projekt: Digitalisering av cancerrehabilitering med fokus på sexuell hälsa.
  • Charlotte Alverbratt, Inst för kliniska vetenskaper, Göteborgs universitet, får 500 000 kronor. Projekt: The influence of using PROM in the clinical encounter on patient experienced symptom relief in men with metastatic castration resistant prostate cancer.
  • Elin Trädgårdh, Klinisk fysiologi och nuklearmedicin, Lunds universitet, får 450 000 kronor. Projekt: Utveckling av PSMA-PET-CT-bildbiomarkörer baserat på artificiell intelligens (AI) hos patienter med prostatacancer. Vi vill utveckla automatiska mått, baserat på avancerad AI, för tumörbörda ur PET-CT-bilder och se hur dessa korrelerar till överlevnad och effekt av behandling.
  • Filip Szczepankiewicz, Inst för Kliniska vetenskaper, Lunds universitet, får 375 000 kronor. Projekt: Multidimensional MRI for non-invasive detection and diagnosis of prostate cancer.
  • Jens Sörensen, Kirurgiska Vetenskaper, Uppsala universitet, får 400 000 kronor. Projekt: PROCAP- Evalution of prostate cancer aggressiveness using quantitative perfusion measurements.
  • Karin Söderkvist, Strålningsvetenskaper, Umeå universitet, får 450 000 kronor. Projekt: Metastasis directed stereotactic body radiotherapy for oligo metastatic hormone sensitive prostate cancer, METRO.
  • Karin Welén, Kliniska Vetenskaper, Sahlgrenska Center for Cancer Research, får 450 000 kronor. Projekt: Promeniche – en studie av en premetastatiska nischen i skelettet för att identifiera biomarkörer och nya behandlingsmöjligheter för tidig spridning av prostatacancer.
  • Katja Fall, Medicinska vetenskaper, Örebro universitet, får 450 000 kronor. Projekt: Prostatacancer, TMPRSS2 och covid-19 – slumpsamband eller öppning för intervention?
  • Kristine Hagelsteen, Institutionen för kliniska vetenskaper Lund, Kirurgi, Skåne Universitetssjukhus får 650 000 kronor. Projekt: Lämplighetsutvärdering av blivande kirurger/urologer.
  • Lars E Olsson, Inst för translationell medicin Lunds universitet, får 450 000 kronor. Projekt: Utveckling av syntetisk CT för att möjliggöra MR-baserad strålbehandling av patienter med höftproteser.
  • Malin Hagberg Thulin, Inst för Medicin, Göteborgs universitet, får 450 000 kronor. Projekt: Hormonal regulation of sclerotic prostate cancer – Pre-clinical disease modeling to improve treatments for patients with metastatic bone disease.
  • Martin Eklund, Inst för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, får 900 000 kronor. Projekt: Artificiell intelligens och genomisk profilering för att förbättra prognostik och behandlingsval för män med prostatacancer.
  • Masood Kamali-Moghaddam, Biomedicinskt centrum, IGP, Uppsala universitet, får 450 000 kronor. Projekt: Development and clinical implementation of advanced technologies for detection and characterization of exosomes as biomarkers for prostate cancer.
  • Michael Häggman, Inst för kirurgiska vetenskaper, Uppsala universitet, får 450 000 kronor. Projekt: Minimalt invasiv proteinbiomarkörbaserad diagnostik och behandlingsprediktion.
  • Nationella prostatacancerregistrets (NPCR) projekt Individuell patientöversikt prostatacancer; IPÖ prostatacancer (tidigare Patientöversikt prostatacancer; PPC) får 1,5 miljoner kronor för fortsatt utveckling.
  • Pernilla Wikström, Medicinsk biovetenskap, Umeå universitet, får 900 000 kronor. Projekt: Betydelse av micro-RNA och DNA-metylering för utveckling av olika sorters metastaserande prostatacancer.
  • Rebecka Hellsten, Inst för translationell medicin, Lunds universitet, får 367 500 kronor. Projekt: STAT3 and immunosuppressive cells in prostate cancer.
  • Stefan Carlsson, Urologkliniken NKS samt MMK, Karolinska Institutet, får 900 000 kronor. Projekt: En nationell randomiserad studie jämförande ”salvage” strålbehandling och individualiserad PSMA-PET CT styrd behandling hos patienter med PSA-återfall efter operation.
  • Stina Rudolfsson/Andreas Josefsson, Kirurgi och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, får 450 000 kronor. Projekt: Application for funding for one of the projects in the APACA-trial: Androgen deprivation therapy induced apoptosis and its implication of early resistant mechanism, senescence and proliferation in metastatic prostate cancer.
  • Thuy Tran, Onkologi och Patologi, Karolinska Institutet, får 500 000 kronor. Projekt: Clinical implementation of the bombesin peptide radiotracer: A first PET pharmacokinetics and dosimetry study in prostate cancer patients.
  • Tobias Nordström, Karolinska Institutet, får 900 000 kronor. Projekt: Transforming detection of prostate cancer using blood-based risk prediction and imaging-targeted biopsies-completing the STHLM3MRI project.
  • Ulrika Warpman Berglund, Onkologi-Patologi, Karolinska institutet, får 450 000 kronor. Projekt: Continuation application: PAICS inhibitors as novel treatment options for castrationresistant prostate cancer.
  • Yvonne Ceder, Laboratoriemedicin, Lunds universitet, får 450 000 kronor. Projekt: The role of miR-379 in metastatic dissemination to bone.

Överläkare i Lund larmar om cancerköer – tumörer växer bortom hjälp

Årets Cancernätverkare 2022 tilldelas Richard Rosenquist Brandell

Richard Rosenquist Brandell, professor Karolinska Institutet, föreståndare GMS och ledamot Nobelkommittén

 

Motivering:
Richard är en verklig eldsjäl som brinner för en bättre och jämlik cancervård i Sverige och för patientsamverkan i forskning och vård. Han är omtyckt bland patienter, kollegor och i alla nätverk. Richard har stöttat Nätverket mot cancers målsättning att stärka patientens möjligheter till optimal vård. Hans forskning och engagemang i precisionsmedicin inspirerar såväl profession, akademi, patienter och näringsliv som politiska beslutsfattare.

– ­Vi är oerhört glada över att få ge Richard Rosenquist Brandell titeln Årets Cancernätverkare. Han är en person som med sitt stora engagemang inspirerar alla som lyssnar till honom. Hans sätt att prata om precisionsmedicin skapar kunskap hos alla. Lyckats han är den i Sverige so lyckats föra ihop akademi icg sjukvård så att de samarbetar på nationell nivå för patienternas bästa. För att få till gensekvensering för olika sjukdomar. Bildat precisionmedicincenter Karolinska – både KI och NKS tillsammans.

– Vilken härlig överraskning, jag blir både hedrad och stolt över den fina utmärkelsen! Särskilt roligt för mig som doktor att det kommer från er/Nätverket mot cancer. Är tacksam för mycket bra samarbete hittills – för att det ska bli precisionsmedicin på riktigt så måste patienterna vara med redan från början. Ser fram emot att fortsätta jobba tillsammans för att möjliggöra jämlik tillgång till precisionsmedicin över hela landet.

Cellprover från livmoderhalsen kan upptäcka risk för bröst- och äggstockscancer

Ett internationellt forskarlag från bland annat Karolinska Institutet har hittat ett sätt att identifiera risk för bröst- och äggstockscancer genom att analysera cellprover från livmoderhalsen. Genom att mäta epigenetiska förändringar i livmoderhalsprover från över tusen kvinnor hittade forskarna två unika signaturer för bröst- och äggstockscancer. Resultaten presenteras i två studier i tidskriften Nature Communications.

Portrait of Joakim Dillner.

Professor Joakim Dillner, foto: Ulf Sirborn.

– Det unika i dessa studier är att vi hittat ett sätt att mäta risk för cancer i andra vävnader än dem vi provtagit. Det ger nya insikter i hur cancer uppkommer och öppnar för möjligheten att kunna förutsäga risk för cancer mer allmänt i stället för en cancerform i taget, säger Joakim Dillner, professor vid institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska Institutet, och en av studiens författare.

Gynekologiska cellprover används i dag rutinmässigt i vården för att upptäcka cellförändringar som kan leda till livmoderhalscancer. Upptäckten har möjliggjort tidig behandling och drastiskt minskat antalet fall av livmoderhalscancer de senaste årtionden. Nu hoppas forskare kunna använda samma cellprover för att identifiera en individs risk för andra cancerformer.

Möjlighet att arbeta förebyggande

Kristina Gemzell Danielsson, foto: Ulf Sirborn.

– Om vi vet vilka individer som har en ökad risk att utveckla en viss typ av cancer så öppnar det för möjligheten till utökad screening och förebyggande behandling, säger medförfattaren Kristina Gemzell Danielsson, professor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet.

I studierna analyserade forskarna så kallade epigenetiska förändringar i livmoderhalsprover, det vill säga förändringar i genuttryck som påverkats av faktorer som miljö, livsstil och åldrande. Livmoderhalsprover från över tusen kvinnor samlades in från flera europeiska vårdinrättningar samt den biobank av livmoderhalsprover som upprättades vid Karolinska Institutet i början på 2010-talet och i dag ägs av Karolinska Universitetssjukhuset. Knappt en tredjedel av kvinnorna hade antingen bröst- eller äggstockscancer medan resterande var friska.

Hög träffsäkerhet

Genom att systematiskt screena samtliga möjliga metyleringsställen i hela genomet hittade forskarna två unika epigenetiska signaturer som identifierade 76,6 procent av kvinnorna med hög risk för bröstcancer och 61,7 procent med hög risk för äggstockscancer. Jämfört med nuvarande gentester upptäckte metoden som kallas WID-testet (Women’s risk IDentification) upp till 30 procent fler kvinnor med bröst- eller äggstockscancer. Enligt forskarna kan testet användas i ett tidigt skede för att upptäcka förändringar som ökar risken för cancer.

– Våra resultat hittills visar att WID-testet överträffar nuvarande metoder och vi ser fram emot att validera dessa initiala fynd i kliniska studier på ett stort antal kvinnor, säger Martin Widschwendter, professor vid University of Innsbruck, Österrike, och University College London, Storbritannien, samt gästprofessor vid Karolinska Institutet, i en nyhetsartikel från The Eve Appeal.

Forskningen har delvis finansierats av Europeiska unionens Horizon 2020 Research and Innovation Programme, välgörenhetsorganisationen The Eve Appeal och Europeiska Vetenskapsrådet (ERC).

Publikationer

The WID-BC-index identifies women with primary poor prognostic breast cancer based on DNA methylation in cervical samples, James E Barrett et al, Nature Communications, online 1 februari 2022, doi: 10.1038/s41467-021-27918-w

The DNA methylome of cervical cells can predict the presence of ovarian cancer, James E Barrett et al, Nature Communications, online 1 februari 2022, doi: 10.1038/s41467-021-26615-y

Ny IHE rapport om skillnader i behandling av NSCLC i Europa

På Världscancerdagen publiceradas en ny IHE-rapport som visar att många patienter med en lungcancerdiagnos förblir obehandlade i Europa.

Patienternas chanser att få någon form av cancerläkemedelsbehandling är tex mycket högre i Portugal än i Storbritannien. Varför behandlas inte vissa patienter? Och får behandlade patienter moderna och rekommenderade behandlingsalternativ?

Läs mer och ladda ner rapporten

 

Immunterapi vinner terräng i behandling av spridd svårbehandlad bröstcancer

Omkring var tionde kvinna som drabbas av bröstcancer har en så kallad trippelnegativ variant, som främst drabbar kvinnor under 50 år. Den är mer svårbehandlad och innebär större risk för återfall än andra cancerformer. I november i fjol godkändes immunbehandling av spridd sjukdom och inom kort väntas beslut om förebyggande behandling i samband med operation, med potentiell bot som mål. Detta uppmärksammades i samband med världscancerdagen 4 februari.

 

Patienter med immunkänslig, spridd bröstcancer kan numera erbjudas en ny immunterapi, pembrolizumab, som, i kombination med cytostatika kan förlänga överlevnaden. Antikropparna blockerar tumörens förmåga att ”gömma sig” från kroppens eget immunsystem. Bild: Mostphotos


Patienter med immunkänslig, spridd bröstcancer kan numera erbjudas en ny immunterapi, pembrolizumab, som, i kombination med cytostatika kan förlänga överlevnaden. Antikropparna blockerar tumörens förmåga att ”gömma sig” från kroppens eget immunsystem. Bild: Mostphotos

– Det är oerhört positivt att vi nu har ett bra behandlingsalternativ mot spridd trippelnegativ bröstcancer. Det är den mest svårbehandlade varianten av bröstcancer som oftast drabbar yngre kvinnor och med mycket sämre prognos än de andra varianterna. Immunterapin kan innebära förlängt liv och bot för patienterna, säger Henrik Lindman, tf verksamhetschef för blod- och tumörsjukdomar vid Akademiska sjukhuset.

Trippelnegativ bröstcancerär ett samlingsnamn för bröstcancerformer som kännetecknas av att tumörcellerna saknar tre typer av receptorer, för östrogen, progesteron och HER2. Det rör sig om ungefär tio procent av alla nya bröstcancerfall, en variant som inte är mottaglig för de behandlingar som brukar användas vid spridd bröstcancer. Det är s.a.s. svårare att rikta läkemedelsbehandling mot cancercellerna på samma sätt som vid exempelvis hormonkänsliga bröstcancerdiagnoser.

Grundtanken med immunterapi är att trimma immunförsvaret så att det blir bättre på att bekämpa tumörceller. Den aktuella immunterapin pembrolizumab är en antikropp som ges som dropp var tredje vecka med eller utan cytostatika. Antikropparna blockerar tumörens förmåga att ”gömma sig” från kroppens eget immunsystem.

I november i fjol godkände NT-rådet (regionernas gemensamma organ för införande av nya terapier) en ny immunterapi mot spridd bröstcancer vilket, enligt Henrik Lindman, innebär att de patienter som har immunkänslig spridd bröstcancer kan erbjudas kombinationen cytostatika och pembrolizumab.

Bakom beslutet ligger en studie som visat att överlevnaden ökar när man lägger till immunbehandling till standardbehandling med cystostatika. Studien visade att överlevnaden förlängdes med 27 procent, en ökning från i genomsnitt 16 till 23 månader. Den behandlingen kräver, enligt Lindman, att man gör en analys av tumören först för att se att den kan fungera.

– Akademiska sjukhuset har även deltagit studien Keynote-522, där immunbehandlingen getts tillsammans med cytostatika innan operation av bröstcancer och sedan fortsatt utan cytostatika till en total behandlingstid på cirka ett år. Resultaten var mycket positiva och kommer att leda till att vi kommer att kunna bota fler patienter som har trippelnegativ bröstcancer. Återfallen minskade med 37 procent, från cirka 24 till 16 procent inom tre år, berättar Henrik Lindman och fortsätter:

– Syftet var förebyggande behandling i samband med operation för att slå ut mikroskopiska metastaser och slutgiltigt bota patienter. Här väntas ett godkännande under 2022.

Minska lungcancer med rätt radonåtgärder

Idag är det internationella världscancerdagen och Svensk radonförening vill särskilt uppmärksamma de 200 liv per år som skulle kunna räddas med rätt radonåtgärder.

-Det är väl belagt i olika forskningsstudier att radon ökar risken att få lungcancer. I Sverige beräknas att cirka 500 människor varje år får lungcancer som en följd av radon i luft. Kombinationen rökning och radon innebär en ökad risk för uppkomst av lungcancer. Risken för icke-rökare är betydligt lägre än för rökare, men inte försumbar. Ansvariga myndigheter bedömer att radon är orsak till att ungefär 50 icke-rökare i Sverige varje år drabbas av lungcancer, säger Dag Sedin ordförande för Svensk Radonförening.

Strålsäkerhetsmyndigheten är den myndighet som har ansvar för strålsäkerhet där radon ingår.

Myndigheten är tydlig att radon är den vanligaste orsaken att drabbas av lungcancer förutom rökning. Studier gjorda i bostäder visar att radon ökar risken för lungcancer med 16 procent (av grundrisken) per 100 becquerel per kubikmeter (Bq/m3) inomhusluft under långvarig exponering. En långvarig exponering kan, i detta sammanhang, vara medelhalten av radon i din bostad under de senaste 20 åren. Det kan ta mellan 15 och 40 år från det att någon utsatts för radon till dess att lungcancer kan påvisas.

Strålsäkerhetsmyndigheten uppskattar att ungefär 14 procent av antalet lungcancerfall i Sverige är orsakade av radon. Det motsvarar cirka 500 lungcancerfall per år. 450 av dessa är orsakade av radon i kombination med rökning medan 50 av fallen är icke-rökare. Genom att sänka radonhalten i hus med radonvärden över 200 Bq/m3 till nivåer runt 100 Bq/m3 eller ännu lägre går det uppskattningsvis att på sikt undvika omkring 200 lungcancerfall om året, skriver myndigheten på sin hemsida.

-Resultaten från forskningen om hälsorisker med radon visar att det inte finns ett tröskelvärde när radonhalten plötsligt blir farlig. Även låga radonhalter kan alltså orsaka lungcancer, men ju högre radonhalter vi utsätts för desto större är risken att drabbas. I Sverige beräknas radon orsaka cirka 500 lungcancerfall per år. Av dessa har cirka 50 personer aldrig varit rökare. Hälsorisken med radon kan också uttryckas så att sedan mitten av 1960-talet till nu har cirka 25 000 människor drabbats av lungcancer i Sverige på grund av radon, säger Dag Sedin, ordförande Svensk Radonförening.

Han fortsätter:

-Vi instämmer med Strålsäkerjetsmyndigheten om vikten av att sänka radonhalterna. Det är 200 liv per år som kan räddas om radonhalten sänks till under riktvärdet 200 Bq/m3 i alla svenska bostäder. Noteras kan att världshälsoorganisationen WHO rekommenderar ett riktvärde för radon i bostäder på 100 Bq/m3.

-Det är bra att myndigheten är tydlig att det skulle gå att undvika 200 dödsfall per år om radonåtgärderna var bättre. Det är bara anmärkningsvärt och synd att politiken inte möter upp detta, avslutar Dag Sedin, ordförande Svensk Radonförening.

Nytt samarbete mellan Tamro och läkemedelsföretag ska stimulera egenmonitorering i cancervården

Nu inleder Tamro och läkemedelsföretagen AbbVie, AstraZeneca, Bristol Myers Squibb och Janssen ett unikt samarbete för att stärka förutsättningarna för egenmonitorering inom cancervården. Samarbetet vill bidra till att patienter och vård kan tillgodogöra sig de nyttor som forskningen om egenmonitorering redovisar. I den gemensamma satsningen skapas långsiktiga förutsättningar för lärande mellan vård, patienter och akademi.

Det finns indikationer på att när vården följer upp och agerar på patienternas egenrapporterade hälsostatus bidrar det till ökad trygghet, högre livskvalitet, bättre medicinska resultat och effektivare vård. Dessa utfall stärks i allt högre grad av forskningen. Till exempel visar en fransk studie att patienter med svår lungcancer som ges möjlighet till egenmonitorering i genomsnitt lever sju månader längre och med bättre livskvalitet än de utan[i]. I Sverige pågår flera försök med egenmonitorering, men än så länge är det mindre vanligt att cancerpatienter har tillgång till egenmonitorering i vardagen. Patienter går därmed miste om de positiva resultat som forskningen visar är möjliga att uppnå.

Målen för samarbetet är att ta ett samlat grepp om läkemedelsbranschens bidrag för att:

  • Möjliggöra att patienter som vill ska få tillgång till egenmonitorering.
  • Erbjuda en ny arena för branschöverskridande lärande.
  • Patientrapporterade underlag ska vara jämförbara, aktuella och tillgängliga på ett ändamålsenligt vis.

Flera aktörer ser styrkan i att samverka, därför tog Tamro initiativet att formera och driva arbetet.

– Att leda en så bred aktörssammanslutning för att bidra till tryggare patienter och en stärkt life sciencesektor är en del av vårt livsviktiga uppdrag, säger Anne-Lie Lind, VD Tamro.

Från patienternas sida ser man positivt på initiativ som syftar till att stärka individen.

– Detta är ett spännande och innovativt arbete som skapar incitament för utvecklingen av nära vård inom cancer. Vi ser fram emot att vara delaktiga i arbetet, säger Margareta Haag, ordförande Nätverket mot cancer.

I Region Jönköpings Län ser man positivt på nya arenor för ett gemensamt lärande.

– Det är intressant att flera läkemedelsföretag går samman i gemensamma ansatser, då det underlättar för regioner att delta i lärandet. Vi är nyfikna på vad initiativet kan bidra med för patienternas autonomi och vårdens arbete, säger Göran Henriks, Utvecklingsdirektör i Region Jönköpings län.

[i] Randomized Trial Comparing a Web-Mediated Follow-up With Routine Surveillance in Lung Cancer Patients, Fabrice Denis et al, JNCI J Natl Cancer Inst (2017) 109(9), 2017. doi: 10.1093/jnci/djx029

Kroppens fantastiska försvar får hjälp i kampen mot cancer

T-celler, antikroppar, immunförsvar – begrepp som vi har lärt oss mer om efter ett par år med global coronavirus-pandemi. Förståelsen för hur immunförsvaret fungerar vid cancer är en annan stor fråga för forskningen och utvecklingen av nya behandlingar.
– Användningen av antikroppar i cancervården har pågått i närmare 25 års tid men det är de senaste fem åren som nya tekniker och behandlingar tagit en ny riktning, berättar Mats Jerkeman, överläkare inom onkologi på Skånes universitetssjukhus och professor i klinisk onkologi, Lunds universitet.


Mats Jerkeman är med och driver forskning mot nya typer av antikroppsbaserade behandlingar som är smartare och därför mer verksamma än tidigare behandlingar. Foto: Kennet Ruona

Nya kunskaper om hur kroppens celler kan omprogrammeras för att attackera sina angripare ger hopp för allt fler patientgrupper. Nya tekniker testas för att fler patienter och fler cancerformer ska kunna behandlas effektivt och med mindre biverkningar och flera läkemedel används redan.

Ett sätt att få fart på immunförsvaret mot cancer är att använda antikroppar. Det är proteiner som är en del av immunförsvaret, men de kan även tillverkas utanför kroppen och ges i form av läkemedel. Mats Jerkeman förklarar framstegen med de nya behandlingsformerna och hur patienter påverkas:

– För vissa typer av bröstcancer och lymfom har antikroppar använts i behandling länge. Den första generationens antikroppsbehandlingar består av en antikropp som är riktad mot något som finns på ytan av tumörceller. En annan typ av antikroppar som är väldigt effektiva och nu har använts i flera år är de som aktiverar immunförsvaret, och som varit en revolution inom behandling av malignt melanom.

Smartare antikroppar

Nu sker det en utveckling mot nya typer av antikroppsbaserade behandlingar. De är mycket mer verksamma och blir allt smartare. En metod innebär att antikroppar kopplas till cytostatika, en form av gifter som används för att stoppa cellernas tillväxt. Skillnaden med de nya antikroppar vi kan använda är att de binder sig till tumörcellen, tar sig in i cellen, där cytostatika-molekylerna klipps av och dödar cancercellen.

Utmaningen är att hitta dessa nya ytproteiner eller antigen, som är bra mål för dessa läkemedel. Det är viktigt att hitta rätt antigen så att preparatet inte dödar friska celler, för det har det potential att göra.

Engagerande T-celler

En annan användning av ny antikroppsteknologi går ut på att man gör antikroppar där en del binder till tumörcellen och en annan till immunförsvarets celler, framförallt till de som kallas T-celler. Då kan man fysiskt koppla ihop tumörceller med immunförsvarets celler. När dessa två kommer nära varandra aktiveras immunförsvarets celler och dödar tumörcellerna, T-cellerna engageras.

– Nu sker en snabb utveckling av molekyler som fungerar på det här sättet, fortsätter Mats Jerkeman. Det är positiva nyheter för behandling av lymfom, olika blodcancerformer samt prostatacancer.

Patienterna får enorm hjälp av kroppens immunförsvar. Forskare ser nu till att dra immunförsvarets celler till tumörcellerna och sen gör de jobbet. Vid Lunds universitet deltar forskare i flera kliniska prövningar med den här typen av så kallade bi-specifika antikroppar eller T-cells-engagerare och man har sett imponerande resultat.

Immunförsvaret omprogrammeras

Vid sidan om antikroppsteknologi är cellbaserade läkemedel ett område med stora framgångar. Ett första läkemedel av den här typen som det talas mycket om heter CAR-T-celler. Behandlingen går ut på att man tar ut eller skördar patientens immunsvarsceller, T-celler. Med hjälp av ett virus stoppar man in en gen i dessa celler som då börjar utveckla ett protein på sin yta.

Det här proteinet finns normalt inte i människan utan det är ett helt designat, syntetiskt protein. Det har en del på utsidan som binder till ett antigen på tumörcellens yta, och har en del på insidan som aktiverar T-cellerna som blir aggressiva.

– Förenklat kan man beskriva CAR-T som att vi omprogrammerar kroppens egna T-celler. Patientens vita blodkroppar samlas in och skickas till ett speciallaboratorium. I denna fabrik får de växa till sig och när de är klara skickas de tillbaka till sjukhuset. Där ges de till patienter i form av dropp, berättar Mats Jerkeman.

Inne i kroppen attackerar de tumörcellerna väldigt effektivt. Den här behandlingen har visat sig inte bara lindra utan även bota cancer. Även med denna behandling finns det redan några registrerade läkemedel.

Är det alltså bara goda nyheter för patienter? Till stor del så är det så men den här formen av behandling kan ge väldigt kraftig aktivering av immunförsvaret. Det kan ge hög feber, sänkt blodtryck och kräva sjukhusvistelse under en tid. För en del kan reaktionerna kräva intensivvård.

Ett annat problem är att det idag är en väldigt dyr behandling men prognosen är ändå att fler patienter på sikt kommer att kunna behandlas med denna metod. I dagsläget har Mats Jerkeman och kollegorna i Lund tillgång till en produkt som bygger på CAR-T-cells för behandling av lymfom och en för myelom i en studie.

Donerade celler

Idag används patienternas egna T-celler i behandlingen. Det tar upp till fyra veckor att odla fram dessa celler och det kan vara en lång tid vid en aggressiv cancersjukdom.  Nu börjar det komma varianter där man använder donerade celler. En donator kan ge den här typen av celler till många olika patienter och då slipper man vänta på den individuella produktionen för varje patient.

Celler från en donator kan göras färdiga och ligga i en frys och plockas fram vid behov. Man kan också odla fram vävnadsceller i ett laboratorium som kan göras om till T-celler. Ytterligare ett alternativ är att man använder en annan typ av celler som kallas Natural Killer-celler. De anses vara ännu mer effektiva och dessutom ge mindre biverkningar.

– Det är en spännande tid att hålla på med cancerbehandlingar, konstaterar Mats Jerkeman, och då är vi bara i början av den här utvecklingen. Det här är ett hett ämne för både oss forskare och praktiker men också för patientgrupper och intresserad allmänhet. VI lär oss otroligt mycket nytt hela tiden.

”Äntligen är vi i gång!” – positiva erfarenheter av screening för tarmcancer i Skåne och Dalarna

Tjock- och ändtarmscancer är den cancerform som är vanligast hos män och kvinnor i Sverige. Drygt 6 000 personer insjuknar varje år och lite färre än hälften dör till följd av sjukdomen. Ju tidigare den kan upptäckas, desto större är chansen till överlevnad. Studier har visat att screening kan minska risken att avlida till följd av tjock- och ändtarmscancer med cirka 15 procent.

Daniel Sjöberg och Jan Lillienau, Bild: Pernilla Svensson och Annika Englund

– Hittar vi den tidigt kan vi bota så gott som alla, därför är tidig upptäckt så oerhört viktigt. Det är en lurig sjukdom och utvecklas i regel långsamt, det kan dröja flera år innan man märker av några symtom och då kan det i värsta fall vara för sent, säger Daniel Sjöberg, specialist i gastroenterologi vid Falu lasarett och ansvarig för införandet av tarmscreening i Region Dalarna.

Smidigt införande

Beslutet om att införa ett nationellt screeningprogram stöttas av samtliga regioner i Sverige. Men olika regioner har kommit olika långt när det gäller ett införande. Tanken är dock att alla män och kvinnor mellan 60–74 år ska erbjudas screening. Ett testpaket med självprovtagning skickas automatiskt hem till utvalda åldersgrupper. I ett första skede riktar sig programmet till personer som har fyllt 60 år, men successivt kommer programmet att byggas ut och omfatta ålderskullar upp till 74 år.

– Om man ser till alla undersökningar som vi gör, är andelen koloskopier till följd av screening inte särskilt betungande. Vi gör detta stegvis och räknar med att programmet ska vara helt utbyggt 2024. Då kommer alla mellan 60 och 74 år att erbjudas screening vartannat år, säger Daniel Sjöberg.

Genom att införa allmän screening för tjock- och ändtarmscancer beräknas 300 liv per år att kunna räddas i Sverige.
Det nationella screeningprogrammet, som Regionala cancercentrum (RCC) ansvarar för, stöttas av RCC:s samordningskansli i Stockholm (GSK). Det gemensamma kallelsesystemet (GAS) är också centralt i RCC:s stöd för införandet, dels erbjuds regionerna en färdig teknisk lösning, dels säkerställs att alla medborgare får samma, i förhand testade, information. Alla landets regioner kan ansluta sig till det nationella systemet och ta del av gemensamma funktioner.

– Det har varit och är en jättestor hjälp för oss. Alla frågor kring screening, utskick av testpaketet och analyser av prover sköts av det gemensamma kansliet. Nu kan vi fokusera på att så snabbt som möjligt hantera remisser och på bästa sätt ta hand om våra patienter. Det har varit otroligt enkelt och smidigt att starta screeningsprogrammet, säger Daniel Sjöberg.

Region Dalarna är den andra sjukvårdsregionen i Sverige som infört screening för tidig upptäckt av tjock- och ändtarmscancer. De startade i april 2021 (sedan många år erbjuder Region Stockholm- Gotland sina invånare självprovtagning).

Den tredje regionen att införa allmän screening är Skåne som startade i april 2021.

– Det har fungerat otroligt bra, ett viktigt skäl är det gemensamma samordningskansliet och kallelsesystemet. Det innebär en stor administrativ lättnad, säger Jan Lillienau, överläkare i gastroenterologi och ansvarig för att införa tarmcancerscreening i Region Skåne.

Ta del av hela artikeln här

Provtagning för tidig upptäckt av cancer införs i Värmland

Nu inför Region Värmland allmän provtagning för att tidigt upptäcka och förebygga tjock- och ändtarmscancer. Alla värmlänningar som fyller 60 eller 62 år under 2022 kommer under året att erbjudas provtagning.

– Genom allmän provtagning kan vi hitta tjock- och ändtarmscancer tidigt, redan innan symtom börjat visa sig. Vi kan också hitta och ta bort polyper som riskerar att utvecklas till cancer. Det gör att vi på sikt kommer att minska antalet fall med tjock- eller ändtarmscancer, säger Dimitrios Oikonomou specialistläkare på medicinkliniken, Centralsjukhuset i Karlstad.

Fullt utbyggt 2024

Socialstyrelsen rekommenderar allmän provtagning för tidig upptäckt av tjock- och ändtarmscancer, för alla i åldern 60–74 år. Samtliga regioner i Sverige har fattat beslut om allmän provtagning och flera har också infört det.

I Värmland börjar erbjudanden om provtagning att skickas ut nu i februari. Under året kommer personer som är födda 1960 eller 1962 att få erbjudandet. Fullt utbyggt i Värmland ska programmet vara 2024. Då kommer alla i åldersgruppen 60–74 år att erbjudas provtagning vartannat år.

Erbjudandet skickas hem

De som ingår i årets åldersgrupp får ett brev med erbjudandet hem till sin folkbokföringsadress. I brevet finns instruktion, provtub, hygienpåse och svarskuvert. Provet visar om det finns osynligt blod i avföringen, vilket kan vara ett tidigt tecken på cancer i tjocktarm eller ändtarm.

– Blod i avföringen behöver inte vara orsakat av cancer, men måste alltid utredas. Ungefär två procent av de som skickar in test har spår av blod i avföringen.

Den som lämnar ett prov som visar spår av blod erbjuds koloskopi (kameraundersökning) av tjocktarmen. Om cancer eller förstadium till cancer upptäcks diskuteras utredning och behandling.

– Provtagningen kommer att leda till att färre behöver operation och behandling. För många av dem som ändå behöver behandling kommer efterföljande besvär att bli mindre och sjukskrivningstiden kortare. Och eftersom tidig upptäckt ger ökad chans till lyckad behandling, kommer de allra flesta som får den här typen av cancer att bli friska.

Kan inte beställa prov

Det går inte att beställa ett prov. Endast de som ingår i årets åldersgrupp får erbjudandet. Den som upplever symtom från tarmen ska söka vård. Symtom kan exempelvis vara synligt blod i avföringen, blodbrist utan annan förklaring eller förändrade avföringsvanor.

Mer info

NT-rådet rekommenderar Opdivo i kombination med Yervoy som andra linjens behandling vid kolorektalcancer

NT-rådet rekommenderar Opdivo (nivolumab) i kombination med Yervoy (ipilimumab) vid den godkända indikationen som andra linjens behandling för vuxna med metastaserande kolorektalcancer som uppvisar defekt mismatch repair eller hög mikrosatellitinstabilitet, efter att tidigare ha behandlats med fluoropyrimidinbaserad kemoterapi.

Tjock- och ändtarmscancer (kolorektalcancer) är Sveriges tredje vanligaste tumörsjukdom och fler än 7 000 personer i landet insjuknar årligen (enligt Socialstyrelsen 2020).

Europeiska kommissionen (EC) godkände i juni 2021 Opdivo i kombination med Yervoy som andra linjens behandling för vuxna vid metastaserande kolorektalcancer som uppvisar defekt mismatch repair (dMMR) eller hög mikrosatellitinstabilitet (MSI-H), efter att tidigare ha behandlats med fluoropyrimidinbaserad kemoterapi.

EC-godkännandet baserades på resultat från fas II-studien CheckMate-142. Opdivo i kombination med Yervoy blev därmed den första dubbla immunterapibehandlingen som godkändes i EU för behandling av kolorektalcancer.

– Kolorektalcancer är en aggressiv cancerform där tillgängliggörandet av flera behandlingsalternativ är viktigt. Att kombinationen av Opdivo och Yervoy nu är upptagen i NT-rådets behandlingsöversikt vid denna indikation innebär att BMS kan bidra med en av våra allra viktigaste uppgifter – att ge ytterligare behandlingsmöjligheter för en patientgrupp med stort medicinskt behov, säger Jessica Lundström, Market Access Director på Bristol Myers Squibb Sverige.

Från och med januari 2022 publicerar NT-rådet inte längre enskilda yttranden för kommande indikationer utan sammanställer istället godkända indikationer för nationellt upphandlade PD‑(L)1-hämmare i en översikt. När ett läkemedel ingår i översikten vid en viss indikation rekommenderar NT-rådet att det används vid den indikationen.

Se NT-rådets rekommendation – www.janusinfo.se