Ingela - Onkologi i Sverige

Incyte Nordic Grant for Hematological Research till forskning om utveckling av leukemi och myeloida maligniteter

Incyte delar varje år ut stipendiet The Incyte Nordic Grant for Hematological Research för framstående forskning inom hematologiska sjukdomar i Norden. I år går stipendiet till forskning inom klonal hematopoes och stamcellers initiering av leukemi. Stipendiet är på totalt 40 000 US dollar och delas mellan forskarna Niklas Landberg, Lunds universitet och Tsu-Yi (Franca) Su, Karolinska Institutet.

Niklas Landberg bedriver viktig forskning kring leukemi och vill öka förståelsen om vilka molekylära mekanismer som leder till sjukdomsutveckling, ett relativt outforskat område där det finns mycket kvar att upptäcka.

– Det här anslaget kommer användas för att lära oss mer om klonal hematopoes och hur det ibland utvecklas till akut myeloisk leukemi. Potentiellt kan det hjälpa oss att både förebygga insjuknande och återfall i en sjukdom som annars har mycket dålig prognos, berättar Niklas Landberg verksam inom Klinisk Genetik vid Institutionen för Laboratoriemedicin, Lunds universitet.

Landbergs forskningen fokuserar på att förstå övergången från klonal hematopoes, ett förleukemisk tillstånd, till myeloida maligniteter, såsom myelodysplastiskt syndrom (MDS) och akut myeloisk leukemi (AML). Genom att jämföra protein, genuttryck och mutationer i omogna celler från friska donatorer, personer med klonal hematopoes och patienter med akut leukemi, hoppas Niklas Landberg identifiera immunofenotypiska och molekylära skillnader. Forskningen strävar även efter att förstå terapeutiska sårbarheter och kan öppna vägen för riktade terapier i förebyggandet och behandlingen av svåra sjukdomar med potential att förstå tidiga sjukdomssteg och förbättra stratifiering av patienter för personlig vård.

Incyte stipendiet delas med Tsu-Yi (Franca) Su vid Karolinska Institutet vars forskning är inriktad på att förstå de grundläggande mekanismerna kring uppkomsten av leukemi.

– Syftet med min forskning är att utvärdera om olika typer av hematopoetiska stamceller ger upphov till olika former av leukemi. Min hypotes är att onkogenen BCR-ABL1 orsakar antingen myeloid leukemi eller lymfoid leukemi genom att rikta sig mot olika stamcellstyper. Incyte-stipendiet möjliggör genomförandet av avgörande experiment som kommer att hjälpa oss besvara centrala frågor i vår hypotes. Det ger oss även frihet att välja de bästa metoderna för att adressera våra frågeställningar, i stället för att söka alternativa metoder på grund av ekonomiska begränsningar, säger Tsu-Yi (Franca) Su vid Centre for Hematology and Regenerative Medicine, Department of Medicine, Huddinge.

Med hjälp av en musmodell och molekylära analyser vill Tsu-Yi (Franca) Su identifiera skillnader i genuttryck och regleringsmekanismer hos myeloida och lymfoida stamceller för att förstå dess roll i sjukdomsförloppet. Forskningen har potential att avslöja grundläggande mekanismer bakom leukemins uppkomst och progression, vilket kan leda till mer specifika och effektiva behandlingsmetoder för olika typer av leukemi.

The Incyte Nordic Grant for Hematological Research delas ut varje år för framstående forskning inom hematologiska sjukdomar i Norden.

– Att vi årligen kan stötta nordisk forskning inom hematologi på detta vis är mycket tillfredställande. Vi är både med och bidrar till att främja innovationsmöjligheterna i Norden samtidigt som dessa nya upptäckter och kunskaper kan leda till förbättrade möjligheter i behandlingen av patienter med hematologiska sjukdomar, säger Erik Fromm, Nordenchef för Incyte Biosciences.

Läs mer om Incyte Nordic Grant for Hematological Research.

Avancerad cancerbehandling ges nu vid Norrlands universitetssjukhus

Nu kan CAR-T-behandling ges vid Norrlands universitetssjukhus till vuxna patienter i norra sjukvårdsregionen. Den avancerade behandlingen har revolutionerat cancervården och innebär att patienter med vissa lymfom, där annan behandling inte har effekt, kan botas. Fler cancerdiagnoser står på tur.

Foto: Klas Sjöberg.

CAR-T-behandling går ut på att patientens egna T-celler, vita blodkroppar, skickas till ett laboratorium där de omvandlas för att kunna identifiera och förgöra cancerceller. Vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå kan nu vuxna patienter med två olika lymfomdiagnoser, där annan behandling inte gett önskad effekt, få CAR-T-behandling. Forskning som pågår talar för att CAR-T också kommer att kunna användas även på fler indikationer för lymfom och på fler diagnoser inom en snar framtid.

Lars Skagerlind, sjuksköterska och Cecilia Isaksson, läkare, båda vid Cancercentrums hematologiska avdelning, och Helén Fagernäs, sjuksköterska vid Laboratoriemedicin, visar hur man kontrollerar protokoll och produkt innan CAR-T-cellerna kan ges till patienten. Foto: Klas Sjöberg.

– Utvecklingen går mycket snabbt och inom de närmsta åren räknar vi med att fler hematologiska sjukdomar kan behandlas med CAR-T. Det är viktigt att avancerad behandling finns tillgänglig för patienter i hela landet, därför tyckte vi att det var dags att gå igenom kvalifikationsprocessen för att kunna ge CAR-T också här, säger Lars Skagerlind, sjuksköterska som koordinerar införandet vid Norrlands universitetssjukhus.

Tillgängligt i norra sjukvårdsregionen

Behandlingen har varit godkänd i Sverige sedan 2019, men vid Norrlands universitetssjukhus har man avvaktat då patientunderlaget här är litet. Enstaka patienter från norra sjukvårdsregionen har under dessa år fått behandlingen i Uppsala eller Lund.

Lars Skagerlind förklarar att det praktiska upplägget för CAR-T är närmast identiskt med en stamcellstransplantation. Kring det finns sedan många år ett väl fungerande samarbete med organisation och rutiner mellan Cancercentrums hematologiska sektion och Laboratoriemedicin. Den ackrediterade vävnadsinrättningen, som krävs för att hantera vävnader och celler, har Laboratoriemedicin.

Process för kvalifikation

Kvalifikationen har därför gått snabbt. I mars gjorde företaget som tillverkar CAR-T-celler en kvalitetsinspektion på Norrlands universitetssjukhus där man gick igenom rutiner, gjorde intervjuer med medarbetare och kollade lokaler, laboratorium och frysar. Sedan dess har Lars Skagerlind och hans kollegor arbetat med åtgärdslista med saker som behövde förtydligas och valideras. Parallellt med det har regionens jurister jobbat på avtalet med företaget.

CAR-T-celler klassas som ett läkemedel. Det innebär att de måste hanteras på ett särskilt sätt för att uppfylla de författningar som gäller för läkemedel. Rutiner för detta har arbetats fram av Cancercentrums apotekare tillsammans med Läkemedelscentrum. Det gäller också för rapportering av biverkningar, vilka kan vara svåra efter CAR-T-behandling.

För en tid sedan gjordes en så kallad dry run, där man gick igenom hela processen med att skörda celler från en patient, skicka de till laboratoriet och ta emot en CAR-T-produkt. Nu är avtalet på plats och behandlingen kan ges på Norrlands universitetssjukhus.

– Vi har stor fördel av att vi på hematologen och Laboratoriemedicin redan har så bra samarbete, med den dagliga kontakt vi har kring transplantationsprocessen kring stamceller. Vi har ett transplantationskontor med koordinatorer som sköter all logistik, kontakt med företaget och patienter. Vi har också en färdig kvalitetsgrupp som jobbar tillsammans med rutinförändringar och avvikelsehantering, säger Lars Skagerlind.

Framtidsbehandling

Även om CAR-T fortfarande är relativt nytt, ser långtidsöverlevnaden för patienter som fått behandling bra ut i studier. Lars Skagerlind tror att CAR-T är en stor del av framtiden, som andra avancerade terapiläkemedel.

– Det innebär redan nu att vi har en chans att bota en patient med lymfom som annars skulle ha fått palliativ behandling. Idag är det framför allt blodsjukdomar som är aktuellt, men i framtiden kanske det blir möjligt att använda CAR-T också mot solida tumörer. Även om det är en kostsam behandling, är det något som ges vid ett tillfälle, och innebär därför på sikt också en kostnadsvinst, säger Lars Skagerlind.

Fakta: CAR-T och avancerade terapiläkemedel

CAR-T-celler framställs från patientens eget blod. På ett laboratorium förses T-cellerna (de vita blodkropparna) med en chimär antigenreceptor, CAR. Dessa känner igen antigen på tumörcellerna och kan angripa dem. Från att cellerna skördats från patienten, tar det mellan tre och fyra veckor innan CAR-T-cellerna kommer och kan ges som en intravenös infusion.

CAR-T faller inom ramen för ATMP, Advanced Therapy Medicinal Products, eller avancerade terapiläkemedel på svenska. Dessa är biologiska läkemedel som baseras på celler, vävnader och gener. CAR-T är den första avancerade cellterapibehandling som introduceras på Norrlands universitetssjukhus. Många fler behandlingar är under utveckling och förväntas bli tillgängliga de närmsta åren. Kunskap, erfarenhet och lärdomar från arbetet med CAR-T är värdefulla för införande av mer avancerade terapier inom ramen för Region Västerbottens arbete inom precisionsmedicin.

Barnonkologer positiva till införande av helgenomsekvensering vid diagnostisering av barncancer

Införandet av precisionsmedicin väcker stora förväntningar inom barnonkologin – både för att öka överlevnaden och minska sena komplikationer. Första steget för att kunna implementera precisionsmedicin är införandet av precisionsdiagnostik. Barnonkologerna inom PHO ger nu införandet sitt stöd och Barncancerfonden hoppas att det innebär att regionerna nu också tar ett finansiellt ansvar.

Barncancercentrum, Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg. Foto: Sofia Sabel.

Sektionen för pediatrisk hematologi och onkologi (PHO), en delförening inom Svenska Barnläkarföreningen, uttalar nu sitt stöd för att helgenomsekvensering blir standardmetod för diagnos av barncancer. Redan idag erbjuds alla barn som drabbats av cancer att delta i projektet GMS Barncancer och på så sätt få tillgång till en analys av barnets hela DNA i samband med insjuknandet. GMS Barncancer är ett forskningsprojekt som har stöd av både Barncancerfonden och Socialdepartementet.

– Det har kommit flera studier och uppföljningar under året som visar att helgenomsekvensering bidrar till patientnytta och ger mer information än nuvarande metoder. Det är inte förvånande att också läkarna nu ställer sig bakom förslaget att pilotprojektet ska övergå i klinisk rutin, säger Britt-Marie Frost, forskningschef på Barncancerfonden.

Idag har över 500 barn fått sina gener analyserade tack vare projektet och förutom en mer precis diagnos har det också inneburit förändringar i behandling.

– Den här typen av genetisk analys innebär att vi får information som möjliggör mer individualiserad behandling. I dagsläget betyder det att vi exempelvis kan välja bort viss behandling, eller välja helt andra läkemedel. Precisionsdiagnostik är grunden till införandet av precisionsmedicin och därigenom få både effektivare behandlingar och senare i livet, hoppas vi, färre sena biverkningar på grund av onödigt tuff behandling, säger Britt-Marie Frost, forskningschef på Barncancerfonden.

Barncancerfonden har sedan starten bidragit med över 39 miljoner kronor till projektet och regeringen genom Socialdepartementet med drygt 26 miljoner kronor. Det viktiga är nu att regionerna måste ta över den långsiktiga finansieringen konstaterar Barncancerfondens generalsekreterare Ola Mattsson.

– Vi kan bidra till att vården vågar och har möjlighet att testa projekt med lite högre riskprofil, men när det som i detta fall visar sig så värdefullt för den enskilda barncancerpatienten måste regionerna ta över och säkra att alla barn, oavsett var de bor, ska få tillgång till ny teknik och nya behandlingar på ett jämlikt sätt.

Barncancerfondens finansiering kommer att fasas ut och senast 2026 behöver regionerna ha tagit över det fulla ansvaret.

Läs rekommendationen från sektionen för pediatrisk hematologi och onkologi (PHO), en delförening inom Svenska Barnläkarföreningen.

Om GMS Barncancer:

Ett projekt inom Genomic Medicine Sweden, GMS, som drivs i nära samarbete med Barntumörbanken, en nationell biobank för barntumörer.
Arbetet startade 2019 och kom i drift 2021. Sedan dess erbjuds alla barn i Sverige som drabbas av cancer att få hela arvsmassan kartlagd genom helgenomsekvensering – något som är unikt i världen.
Barncancerfonden har finansierat GMS Barncancer sedan 2019. Först genom ett uppstartsbidrag om 15 MSEK, sedan i form av strategiska anslag om 24 MSEK, som successivt trappas ner fram till 2026.
Målet är en mer exakt diagnostik som gör det möjligt att välja rätt behandling, men också mer kunskap om varför barncancer uppstår och hur den kan bekämpas genom att den data som genereras inom ramen för projektet tillgängliggörs för forskning via Barntumörbanken.

Högre risk för 17 cancerformer efter högt tonårs-BMI

Män med övervikt eller fetma vid 18 års ålder har högre risk för 17 olika cancerformer senare i livet. Det visar studier vid Göteborgs universitet. Forskningen beskriver också hur fetmaepidemin bland unga väntas påverka cancersituationen kommande 30 år.

Aron Onerup (Foto: Anna Onerup) och Maria Åberg (Foto: Johan Wingborg).

I augusti presenterades en studie om förhöjd cancerrisk hos män som haft relativt dålig fysisk kondition uppmätt vid mönstring för militärtjänst vid 18 års ålder. Resultaten var oberoende av eventuell övervikt eller fetma vid mönstringen.

När samma forskargrupp nu återkommer i två nya studier, i tidskrifterna Obesity och Cancer Medicine, är det istället kroppsmasseindex, BMI, som står i fokus medan resultaten är oberoende av deltagarnas kondition. Och det visar sig att högre BMI i sena tonåren kan kopplas till ännu fler cancerformer senare i livet än dålig kondition vid samma ålder.

Högt BMI vid mönstring följdes av högre risk för 17 cancerformer: cancer i lungor, huvud-halsområde, hjärna, sköldkörtel, matstrupe, magsäck, bukspottkörtel, lever, tjocktarm, ändtarm, njurar och urinblåsa, samt malignt melanom, leukemi, myelom och lymfom (både Hodgkins och Non-Hodgkins).

För flera cancerformer var risken förhöjd redan vid mönstrings-BMI på 20–22,4, alltså värden inom spannet för normalvikt (18,5–24,9). Det gällde cancer i huvud-halsområde, matstrupe, magsäck, bukspottkörtel, lever och njure, samt malignt melanom och Non-Hodgkins lymfom.

Tre-fyra gånger högre cancerrisk

– Det här visar att nuvarande definitionen av normalvikt i första hand bör anses gälla för äldre vuxna, medan en normalvikt som ung vuxen verkar vara i det nedre spannet. Detta har vi från vår forskargrupp tidigare även sett gälla för hjärtkärlsjukdom, säger Maria Åberg, professor i allmänmedicin på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och senior författare.

En studerad cancerform avvek från mönstret; prostatacancer var vanligare bland dem som inte haft övervikt eller fetma vid mönstring. En trolig förklaring är att män med normalvikt oftare söker vård för prostatabesvär, vilket leder till fler tidiga vårdkontakter och diagnoser.

Kopplingen till högt BMI var starkast för cancersjukdomar i buken, däribland cancer i matstrupe, magsäck och njure med tre–fyra gånger högre risk för män med fetma vid mönstring. Ohälsosam vikt såg ut att förklara cirka 15–25 procent av fallen av dessa cancerformer i Sverige i dag.

På 30 års sikt väntar enligt forskarna en ökning av andelen cancerfall med koppling till högt BMI i övre tonåren, beräknat utifrån övervikt och fetma hos dagens 18-åriga män i Sverige. För cancer i magsäck stiger andelen till 32 procent och för cancer i matstrupe till 37. I USA skulle mer än vartannat fall av dessa två cancerformer om 30 år kunna kopplas till högt BMI i övre tonåren.

Högre dödlighet med högre BMI

Aron Onerup är postdoktor på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs Universitet och St Jude Children’s Research Hospital i Memphis, USA, och försteförfattare i studierna.

– Att etablera övervikt och fetma redan i unga år verkar öka risken att det ska hinna leda till en cancerutveckling, och vi ser kopplingar mellan ohälsosam vikt och cancer i nästan alla organ. Med tanke på den alarmerande utvecklingen av fetma i barn- och ungdomsåren förstärker den här studien behovet av att sätta in kraftfulla resurser för att vända utvecklingen, säger han.

Forskarna har också studerat dödlighet efter cancerdiagnos i den aktuella gruppen. Av 1.489.115 studerade män, som mönstrade i Sverige åren 1968–2005, var det 84.621 som diagnosticerades med någon form av cancer under uppföljningstiden.

Analyserna visade att män med övervikt eller fetma hade 2–3 gånger högre risk att dö inom fem år efter en diagnos för hudcancer, Hodgkins lymfom och cancer i sköldkörtel, urinblåsa och prostata, samt 1,4–2 gånger högre risk efter cancer i huvud-halsområdet, ändtarm och njure.

Nytt otroligt resultat för Rosa Bandet

Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj har i år samlat in otroliga 100 miljoner kronor till cancerforskning. Resultatet ligger på samma rekordnivå som 2022, och är ett viktigt tillskott för att säkra en långsiktig finansiering av svensk cancerforskning. Pengarna har samlats in genom försäljningen av rosa band och armband, genom privatpersoners och föreningars egna insamlingar och inte minst genom flertalet samarbetspartners som sålt rosa produkter där en del av intäkterna går till Cancerfonden.

Rosa armbandet 2023.

– Jag vill rikta ett stort tack till alla er som bidragit till detta fina resultat. Trots svårare ekonomiska tider så har många valt att bidra i kampen mot cancer. Det är väldigt fint och väldigt hoppfullt, säger Cancerfondens generalsekreterare Ulrika Årehed Kågström.

Draghjälp av 20 designers

I år firar kampanjen 20 år och har därför fått draghjälp av 20 kända profiler som designat årets rosa band. Några av dem är Tone Sekelius, Siduri Poli, Hanna Persson, Christine Meltzer, Tareq Taylor, Amelia Adamo, Isabell Segerstedt och Marie Göranzon som hjälpt till att sprida ordet och visat ett stort engagemang.

Rosa bandet 2023.

Varje år sedan 2003 har Cancerfonden drivit Rosa Bandet-kampanjen tillsammans med olika företagspartners. Några som varit med från start är ICA och Lindex, sedan har allt fler tillkommit och i år samarbetar Cancerfonden med 16 företagspartners.

20 år av forskningsframsteg

Under de senaste 20 åren som Rosa Bandet-kampanjen funnits har mycket viktiga forskningsframsteg gjorts. Dödligheten i bröstcancer har minskat med 20 procent och idag överlever nära 9 av 10 som får diagnosen bröstcancer.

– Forskningens framsteg talar för sig själva. Nu överlever nära 9 av 10 en bröstcancerdiagnos. Det är forskningens förtjänst där nya behandlingar, mediciner och inte minst kunskap om hur cancer uppkommer och utvecklas som gör det möjligt att bota cancer och i många fall leva ett gott liv efter en cancersjukdom. Vi är väldigt stolta över att finansiera svensk cancerforskning, säger Ulrika Årehed Kågström.

Rosa stadsaktiveringar väcker uppmärksamhet

Rosa Bandet-kampanjen har haft ett antal stora aktiveringar under oktober, bland annat ett rosa spårvagnståg som rullat i linjetrafiken i Göteborg, en rosa matta och stora rosa band hängandes över Biblioteksgatan i Stockholm och en graffitimålning med ett bröst på Södergatan i Malmö.

Viss canceruppgång efter Tjernobylolyckan

Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986 ledde till att radioaktivitet spreds över Sverige och Europa. I en långtidsstudie, som nu publiceras i Environmental Epidemiology, visar forskarna med nya mer specifika beräkningsmetoder på samband mellan stråldos och vissa typer av cancer.

Martin Tondel. Foto: David Naylor.

Den nu aktuella studien är en långtidsuppföljning som omfattar samtliga invånare – 2,2 miljoner – som 1986 bodde i nio län (Norrbotten, Dalarna, Södermanland, Jämtland, Västmanland, Gävleborg, Västerbotten, Uppsala och Västernorrland). I dessa län finns personer med olika stråldosnivåer från Tjernobylnedfallet som orsakats både via intag av kontaminerade livsmedel och från markbeläggningen och som har följts i det nationella cancerregistret fram till 31 december 2020.

Tidigare uppföljningar som gjorts i Sverige, den senaste 2010, har visat på en viss ökning av all cancer sammantaget, kopplad till markbeläggningen.

– Den stora skillnaden gentemot dessa studier är att vi nu utvecklat och använt ett dosberäkningsprogram för att kunna beräkna stråldoserna till kroppens olika organ från mark och livsmedel, säger Martin Tondel, forskare i arbets- och miljömedicin vid institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset.

I studien har forskarna jämfört de beräknade stråldoserna från mark och olika livsmedel till olika kroppsorgan med förekomsten av olika cancerformer. De har också justerat för potentiellt påverkande faktorer såsom bakomliggande cancerförekomst i länen före Tjernobylolyckan, boende i tätort/glesbygd, utbildningsnivå, ålder och kön.

Resultaten visar en svagt ökad förekomst av cancer i tjocktarmen, bukspottskörteln och magsäcken hos män samt en viss ökning av lymfkörtelcancer hos kvinnor. Riskökningarna är dock små och påverkar inte bedömningen av risken på individnivå, menar forskarna och betonar att det är viktigt att tolka epidemiologiska resultat med försiktighet.

– Påvisade samband betyder inte att vi säkert kan säga att strålningen också är orsaken. Men studier efter kärnkraftsolyckor är mycket viktiga för att vinna mer kunskap om strålning och cancer och för att utveckla forskningsmetoder. Vi har t.ex. identifierat att livsstilen som jägare kan ha spelat roll för våra resultat, vilket gör att vi kommer att kunna få fram ännu säkrare slutsatser i framtida studier.

Organiserad prostatacancertestning i Sverige – en lägesbild

Prostatacancer är den vanligaste formen av cancer hos män och tidig upptäckt är avgörande för framgångsrik behandling. I Sveriges regioner pågår just nu flera projekt för att utvärdera organiserad prostatacancertestning.

Ola Bratt, ordförande för den nationella arbetsgruppen för organiserad prostatacancertestning.

Socialstyrelsen bedömde 2018 att regionerna inte bör erbjuda screening för prostatacancer. Däremot ställde sig Socialstyrelsen positiv till att regionerna utför projekt med organiserad PSA-testning och kompletterande undersökningar inom ramen för forskning och utveckling. Resultaten från den organiserade testningen kan tillsammans med nya forskningsresultat ligga till grund för en ny bedömning av ett nationellt screeningprogram om några år.

– Socialstyrelsen rekommenderar inte screening för prostatacancer eftersom vi fortfarande inte vet om fördelarna är tillräckligt stora för att uppväga nackdelarna. Vi vet att det är både fördelar i att dödligheten i prostatacancer kan minska med screening, men vi vet också att screening kan leda till att en cancer upptäcks och att mannen får behandling för den trots att han inte skulle känt av den under sin livstid, säger Ola Bratt som är ordförande för den nationella arbetsgruppen för organiserad prostatacancertestning.

I dagsläget är det nio regioner som har påbörjat projekt kring organiserad prostatacancertestning och inom ett par månader kommer ytterligare två regioner, Region Sörmland och Region Gävleborg att starta upp projekt.

– I de flesta regioner så är det avgränsade pilotprojekt under något eller några år som ska utvärderas innan man bestämmer om man ska breddinföra den organiserad testningen. Men det finns också regioner som redan nu har en plan för att över lång tid införa fullskalig organiserad prostatacancertestning för alla män mellan 50 och 74 år. Men eftersom tiden dit är lång så kan det ju naturligtvis ändras på vägen, berättar Ola Bratt.

Extra intressanta delar att följa

I flera regioner testas olika tillvägagångssätt inom ramen för den organiserade testningen för att utvärdera hur testningen kan utföras på bästa sätt. I Region Jönköpings län har kommunikationen med männen digitaliserats via 1177.se, endast den allra första kontakten sker med ett vanligt brev.

I den norra sjukvårdsregionen råder brist på kapacitet för magnetkameraundersökning och därför erbjuds män med ett förhöjt PSA-värde först ett ultraljud för att mäta storleken på prostatan för att beräkna PSA-densiteten (PSA-värdet dividerat med prostatavolymen). De män som har låg PSA-densitet behöver inte göra någon magnetkameraundersökning.

I Region Värmland används Stockholm3-testet som bland annat innehåller ett kompletterande blodprov. Om testet visar låg risk för prostatacancer kan män med lätt förhöjt PSA-värde slippa vidare utredning med magnetkameraundersökning. Region Stockholm räknar med att kunna utvärdera Stockholm3-testet inom ett forskningsprojekt under 2024.

Helt i linje med EU:s rekommendationer

I december 2022 rekommenderade EU sina medlemsstater att utvärdera hur det skulle fungera praktiskt med screening för tidig upptäckt av prostatacancer och hur effektivt det är att organisera testningen för prostatacancer.

– Om man räknar in planeringsfasen och förberedelsetiden så är vi fem år före alla andra EU länder. Det är ett bevis på att vi tänkte rätt när vi valde att utvärdera effekterna av att organisera testningen för prostatacancer på det sätt vi gör i Sverige idag. Nu har EU kommit till precis samma slutsats som vi kom till 2018, avslutar Ola Bratt.

Statistik organiserad prostatacancertestning

Antal regioner med pågående projekt: 10
Antal erbjudna testning 2020-2023: 113 945
Antal deltagare: 39 577
Antal diagnostiserade: ca 200

Ny och förbättrad klassifikation av aggressiv ögoncancer

Forskare vid S:t Eriks Ögonsjukhus och Karolinska Institutet har i ett internationellt samarbete utvecklat en ny och förbättrad klassifikation av den aggressiva ögoncancern uvealt melanom. Här följer en kort intervju med Gustav Stålhammar, docent vid Institutionen för klinisk neurovetenskap, KI.

Vad visar er publikation?

Gustav Stålhammar. Foto: Jens Sølvberg.

– En stor andel av de patienter som drabbas av uvealt melanom i ögat utvecklar dottertumörer och avlider av sin sjukdom. Risken för att utveckla dottertumörer är starkt kopplad till tumörens storlek och utbredning i ögat. I ett internationellt samarbete har nu forskare vid S:t Eriks Ögonsjukhus och Karolinska Institutet, tillsammans med kollegor i Storbritannien och USA utvecklat en ny och förbättrad klassifikation.

Varför är resultaten viktiga?

– Genom en enkel mätning av tumörens storlek och utbredning i ögat kan risken att utveckla dottertumörer förutsägas med stor noggrannhet. Detta innebär att drabbade patienter kan få bättre information om sin sjukdom, och att vi får bättre möjligheter att utveckla effektiv behandling – något som till stor del saknas i dag.

Hur genomförde ni studien?

– Data om över 6000 patienter användes för att utveckla en ny klassifikation. Denna bygger på beräkning av tumörens volym, medan tidigare klassifikation endast tar hänsyn till tumörens största diameter och tjocklek. Genom flera statistiska beräkningar visas att den nya klassifikationen har bättre förmåga att förutse vilka patienter som kommer utveckla dottertumörer, och vilka patienter som inte kommer göra det. Klassifikationen utvecklades även med hänsyn till kromosomavvikelser och celltyper som har visats ha stor betydelse för patientens prognos.

Vad är nästa steg i er forskning?

– Att validera den nya klassifikationen i nya kohorter och införa den i klinisk vardag världen över.

Läs publikationen här.

Högre risk för bröstcancer hos kvinnor med falskt positivt mammografiresultat

Kvinnor som får ett falskt positivt resultat vid mammografiscreening har en högre risk att under de kommande 20 åren utveckla bröstcancer. Risken är högst för kvinnor i åldrarna 60 till 75, samt de som har låg brösttäthet. Dessa fynd publiceras i tidskriften JAMA Oncology av forskare från Karolinska Institutet.

Foto: Getty Images.

Bröstcancer är internationellt sett den vanligaste cancerformen bland kvinnor. Mammografiscreening är ett viktigt verktyg för att så tidigt som möjligt fånga upp kvinnor med bröstcancer. I Sverige kallas alla kvinnor mellan 40 och 74 år till mammografiscreening med 18 till 24 månaders mellanrum.

Cirka tre procent av de som genomgår en mammografiscreening får ett så kallat falskt positivt resultat. Det innebär att kvinnan kallas tillbaka för fler undersökningar efter den första screeningen men utan att någon cancer diagnostiseras.

Falskt positiva mammografiresultat kan orsaka psykologisk oro och påverka deltagandet i framtida screening. Tidigare studier har visat att falskt positiva mammografiresultat var förknippade med en kortsiktig ökad risk för bröstcancer.

Xinhe Mao. Foto: Gunilla Sonnebring.

Den nya studien visar att kvinnor med falskt positiva resultat löper större risk att utveckla bröstcancer än andra kvinnor under de efterföljande 20 åren, med en genomsnittlig riskökning på 60 procent.

I denna studie identifierade forskarna 45 213 kvinnor med ett första falskt positivt resultat och 452 130 kvinnor i samma ålder som inte återkallades, vilka alla deltog i mammografiscreening-programmet i Stockholm.

Undersökte brösttäthet

Dessutom inkluderade forskarna 12 243 kvinnor med information om brösttäthet, så kallad mammografisk densitet från Karolinska Mammography Project for Risk Prediction of Breast Cancer (KARMA-studien).

– Den förhöjda risken var högre hos kvinnor i åldersgruppen 60 till 75 än i åldersgruppen 40 till 49, och hos kvinnor med låg jämfört med hög brösttäthet. Risken var också störst under de fyra till sex år som följde efter ett falskt positivt resultat, säger försteförfattare Xinhe Mao, postdoktor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet i Sverige och fortsätter:

– Det är viktigt att betona en långsiktig medvetenhet kring bröstcancer för kvinnor som får falskt positiva mammografiresultat. Det kan vara bra att ta fram individuella övervakningsprogram för dessa kvinnor, med en noggrann uppföljning de närmaste åren efter det falskt positiva svaret, säger Xinhe Mao.

Studien ingick i Xinhe Maos doktorsavhandling, och hon kommer nu att fortsätta sin forskning med målet att motivera fler kvinnor att genomgå regelbunden mammografiscreening.

– Radiologi och bröstcancerscreening befinner sig just nu i en fas av snabb utveckling, delvis tack vare användningen av AI. Vår studie är en del av det övergripande arbetet med att uppnå bättre screeningresultat och höja deltagarfrekvensen i programmet för mammografiscreening, säger studiens sisteförfattare Kamila Czene, professor vid samma institution.

Forskningen finansierades av Vetenskapsrådet, Cancerfonden, Region Stockholm, FORTE och China Scholarship Council. Forskarna rapporterar att det inte finns någon intressekonflikt.

Läs publikationen här.

Svenska palliativregistrets årsrapport 2022

Nu är Svenska palliativregistrets Årsrapport för 2022 publicerad!

Ta del av rapporten på Svenska palliativregistrets hemsida.

Potentiell överbehandling i livets slutskede hos äldre personer

En ny avhandling från Karolinska Institutet förespråkar vård i livets slutskede som prioriterar högsta möjliga livskvalitet, undviker onödiga eller förebyggbara risker och respekterar patientens egna önskemål.

Máté Szilcz. Foto: Gunilla Sonnebring.

I sin avhandling går doktorand Máté Szilcz vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik in på de komplexa frågorna kring åldrande och vård i livets slutskede, med särskild fokus på potentiell överbehandling av äldre i livets slutskede . När döden är nära förestående brukar man inom vården ändra fokus från att förlänga livet till att lindra symtom och ge tröst. Behandlingar som gör nytta på lång sikt blir mindre relevanta, särskilt för äldre individer. Dock har det visat sig att långsiktiga behandlingar ändå ofta sätts in för patienter som närmar sig livets slut, vilket kan leda till ”potentiell överbehandling”. Studierna i Mátés avhandling har genomförts med hjälp av svensk hälsovårdsdata, och undersöker förekomst, mönster och konsekvenser av potentiell överbehandling.

Avhandlingen omfattar fyra studier som behandlar bland annat potentiell överbehandling hos äldre individer med solida cancerformer, oplanerade sjukhusvistelser under det sista året i livet, påbörjande och fortsättning av endokrin behandling vid metastaserande bröstcancer och konsekvenserna av läkemedelsinteraktioner hos personer med livsbegränsande sjukdom.

Vad är de viktigaste resultaten i din avhandling?

– Våra resultat visar att en betydande del av äldre personer med livsbegränsande sjukdomar utsätts för potentiell överbehandling i livets slutskede.

Varför blev du intresserad av det här ämnet?

– Jag blev intresserad av att studera ämnet på grund av personliga erfarenheter. När min morfar diagnosticerades med en dödlig sjukdom såg jag utmaningarna och hur svårt det var att navigera och ta beslut inom hälsovården under sjukdomsperioden. Upplevelsen väckte frågor om balansen mellan att ge tröst och värdighet åt den döende och tendensen inom vårt hälso- och sjukvårdssystem att ta till aggressiva behandlingar som kanske gör liten nytta men som kan minska livskvaliteten avsevärt. Detta väckte en önskan att lära mig mer och att förespråka mer informerade och medkännande tillvägagångssätt där man prioriterar patientens välbefinnande och önskemål.

Vad tycker du bör göras i framtida forskning?

– Framtida forskningsinsatser krävs för att ge mer kunskapsunderlag om potentiell överbehandling. Enligt min åsikt bör forskningen främst fokusera på att fastställa de skadliga effekterna av potentiell överbehandling (till exempel interaktioner mellan läkemedel, onödiga sjukhusvistelser, potentiellt olämpliga läkemedel) på hälsan hos äldre personer i livets slutskede. Om det visar sig att överbehandling faktiskt inte bara är meningslös utan också leder till negativa resultat kan det leda till förändrad praxis inom olika delar av hälso- och sjukvårdssystemet.

DNA:s organisation påverkar tillväxten av dödliga hjärntumörer som svar på neuronala signaler

En studie vid Umeå universitet visar att DNA:s tredimensionella organisation kan påverka utvecklingen av den aggressiva hjärntumören glioblastom. Efter att ha identifierat de faktorer som glioblastom använder för att svara på nervceller genom att växa och sprida sig, banar denna upptäckt väg för vidare forskning om nya behandlingar av hjärntumörer.

Silvia Remeseiro, studiens huvudförfattare. Foto: Mattias Pettersson.

– Vi har nu identifierat de viktigaste faktorerna bakom hur tumören reagerar på nervceller och därmed blir farligare. Fynden ger hopp i vår långsiktiga kamp mot denna svårbehandlade cancer, där prognosen inte har förbättrats på decennier, säger Silvia Remeseiro, Wallenberg fellow vid WCMM, forskare vid Umeå universitet och försteförfattare till studien.

Glioblastom är den mest dödliga typen av hjärntumör bland vuxna och det finns idag ingen botande behandling. Patienter med glioblastom har vanligtvis en överlevnad på ungefär ett år efter diagnos. Med nuvarande behandlingar som inkluderar kirurgi, strålbehandling och kemoterapi, är bara fyra procent av patienterna fortfarande vid liv fem år efter diagnos.

Ett möjligt sätt att förstå och tackla denna cancerform är genom DNA. Det är sedan tidigare känt att förändringar, mutationer, i delar av DNA som inte innehåller gener kan öka risken för cancer och påverka hur gener fungerar. Det beror på att DNA innehåller så kallade förstärkare, ”switchar” som ser till att rätt gener slås på i rätt celler vid rätt tidpunkt. En noggrann kontroll av generna är avgörande. Om det finns fel i dessa ”switchar” eller avvikelser i hur de kommer i kontakt med generna uppstår förändringar i genuttrycket, vilket på sikt kan leda till cancer. Ytterligare ett steg framåt togs när forskare upptäckte synaptiska kopplingar mellan nervceller och hjärntumörer. Nervceller kan skicka elektriska signaler till hjärntumörceller som får tumören att växa och sprida sig.

Den aktuella studien av Umeåforskare visar att förändringar i DNA-struktur och förstärkare, som i sin tur påverkar hur gener uttrycks, är avgörande för kommunikationen mellan nervceller och tumörceller. Den ger insikter i hur glioblastomcellerna blir farligare som svar på signalerna från nervcellerna. Med hjälp av celler från glioblastompatienter och avancerade tekniker för att analysera DNA-struktur och epigenetik har forskarna identifierat nyckelspelarna som är centrala för denna nerv-till-tumör-kommunikation, benämnda SMAD3 och PITX1. Dessa två proteiner binder till och styr de DNA-omkopplare som reglerar genuttrycket. I försök på både cellkulturer och möss kunde man se hur SMAD3-hämning, tillsammans med signalerna från nervcellerna, förstärker tumörens förmåga att växa och sprida sig.

– Vi är optimistiska om att vår upptäckt kan vägleda arbetet med att angripa glioblastom genom att kontrollera hur nervceller och hjärntumörer samverkar. Detta skulle möjliggöra utveckling av nya behandlingsstrategier riktade mot denna kritiska kommunikation, som förhoppningsvis skulle kunna förbättra prognosen för glioblastompatienter, säger Silvia Remeseiro.

Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications.

”Late-breaking” resultat för zolbetuximab vid cancer i magsäcken eller magmunnen

Astellas har presenterat uppdaterade effekt- och säkerhetsdata att presenteras från fas 3-studien GLOW och fas 3-studien SPOTLIGHT och som båda utvärderar behandling med zolbetuximab hos patienter med Claudin 18.2 (CLDN 18.2)-positiv, HER2-negativ, icke-operabel, lokalt avancerad, eller metastaserande adenocarcinom i magsäcken eller magmunnen. Resultaten presenterades muntligen den 21 oktober som ”late-breaking” (Abstract #LBA81 och Abstract #LBA82 ) på årets ESMO-kongress, European Society for Medical Oncology, den 20-24 oktober 2023.

Studien GLOW utvärderar första linjens behandling med zolbetuximab i kombination med CAPOX (en kombinationsterapi som inkluderar kapecitabin och oxaliplatin), jämfört med placebo i kombination med CAPOX. De nya data med 8,7 månader längre uppföljning bekräftar de tidiga data som presenterades på ASCO GI 2023 och publicerades i juli i år i Nature Medicine. Zolbetuximab i kombination med CAPOX fortsatte att visa statistiskt signifikant förbättring av progressionsfri överlevnad (PFS) och total överlevnad (OS) jämfört med placebo + CAPOX.

Fas 3-studien SPOTLIGHT utvärderar första linjens behandling med zolbetuximab i kombination med mFOLFOX6 (en kombinationsterapi som inkluderar oxaliplatin, leucovorin och fluorouracil), jämfört med placebo i kombination med mFOLFOX6. De nya data med 9,7 månader längre uppföljning bekräftar tidigare presentrede data från SPOTLIGHT och som publicerades 2023 i maj i Lancet, och visar att zolbetuximab i kombination med mFOLFOX6 fortsatte att visa statistiskt signifikant förbättring av progressionsfri överlevnad (PFS) och total överlevnad (OS), jämfört med placebo i kombination med mFOLFOX6.

Dessa senaste resultat stödjer betydelsen av Claudin 18.2 som biomarkör för metastaserande adenocarcinom i magsäcken eller magmunnen, och där fas 3-studierna SPOTLIGHT och GLOW är en del av Astellas utvecklingsprogram för zolbetuximab och som ligger till grund för ansökningar om godkännande hos regulatoriska myndigheter.

Utmaningar med att lämna svåra besked om sjukdom

Svåra besked om sjukdom är inte bara tunga att ta emot. För den som ger beskedet är utmaningarna också stora. Det vittnar 22 djupintervjuade läkare om i en ny studie från Lunds universitet.

Mattias Tranberg, psykolog, forskare vid Institutionen för kliniska vetenskaper i Lund och Palliativt utvecklingscentrum, Lunds universitet. Fotograf: Ingemar Hultquist, Lunds universitet.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Qualitative Health Research.

För alla läkare som vill uppnå specialistnivå, är ett av utbildningsmålen att de på ett empatiskt sätt ska kunna lämna svåra besked. Mattias Tranberg är psykolog och forskar vid Palliativt utvecklingscentrum, Lunds universitet. Han har undersökt hur det upplevs för en läkare att ge en patient ett dåligt besked, ett som ger patienten ”en negativ syn på sin egen framtid”.

– Det kan vara besked om obotlig sjukdom, men även sådant som att en yrkesförare aldrig kommer att kunna köra bil igen. Att ha en person framför sig vars framtid står på spel är en situation som både stressar och utmanar läkarens kommunikativa förmåga, säger Mattias Tranberg.

I studien framträder fem olika – men sammanlänkade – delar av processen att ge svåra besked:

Att vara den dåliga budbäraren
Att förvänta sig det oförutsägbara
Att ”vara på scen”
Att hantera hopp på ett professionellt sätt

Medvetenhet om den känslomässiga relationen

Läkaren vet att hen måste lämna det negativa beskedet, och försöker ge det under så bra omständigheter som möjligt.

– Läkare och patient ska känna varandra sedan tidigare och en närstående ska vara på plats. Det ska finnas ett avskilt rum och tillräcklig tid för samtalet. Sedan behöver läkaren vara beredd på att patienten reagerar på ett sätt som hen inte väntat sig. Det finns alltid en rädsla för att skada, att genom sina ord skapa ett lidande. Även om orden i sig inte skadar, så aktualiserar orden lidandet, säger Mattias Tranberg.

De intervjuade läkarna jämför givandet av ett svårt besked med att uppträda på scen: de måste vara koncentrerade, lyhörda och närvarande utan att visa rädsla eller nervositet. De behöver vara mänskligt närvarande, inte bara professionellt. Flera vittnar om att de ibland koncentrerar sig för mycket på det kliniska budskapet och tappar bort mottagarens känslor och reaktioner. I intervjuerna skildrades även hur man som läkare brottas med att balansera patienternas möjlighet till hopp med deras informationsbehov, särskilt när prognosen är dålig.

Empatitrötthet och slimmad vårdorganisation

Den känslomässiga relationen till patienten präglas oftast av en vilja att vara närvarande och omsorgsfull. I den svåra situationen finns ofta också en stark känsla av meningsfullhet – det är viktigt att samtalet blir så bra som möjligt. Men flera läkare vittnar om att de håller ett känslomässigt avstånd för att skydda sig själva. Mattias Tranberg pratar om så kallad empatitrötthet som kan uppstå när läkaren upplever sig ge och ge av omsorg och medkänsla, men utan att få professionell tillfredsställelse tillbaka.

– Inte sällan beror sådan trötthet på en slimmad vårdorganisation, där ett negativt besked inte ges mer patienttid än ett positivt besked. Resultaten tyder på att vårdutbildning och klinik behöver ta hänsyn även till läkarens lidande, och försöka förebygga eller lindra det lidandet. Alltså ha medkänsla inte endast med andra utan även med personalen.

Tillräcklig tid för samtal, och rutinen att ha en sjuksköterska närvarande vid dåliga besked, skulle göra vården mer hållbar och få medarbetarna att må bättre, säger Mattias Tranberg.

– Det går inte att bortse från vikten av kontinuitet i vården när både patienter och läkare lider när den brister.

Återfallsfri överlevnad hos patienter med urotelcellscancer behandlade med erdafitinib jämfört med kemoterapi

Resultat från fas 2 studien THOR-2 visar återfallsfri överlevnad hos patienter med icke-muskelinvasiv högrisk urotelcellscancer med förändringar i fibroblast tillväxt faktorreceptorn som behandlades med erdafitinib jämfört med kemoterapi.

Data från kohort 1 av fas 2 studien THOR-2 visade att oral erdafitinib minskade risken för sjukdomsåterfall eller död jämfört med intravesikal kemoterapi.

Resultaten presenterades vid den pågående kongressen ESMO (European Society for Medical Oncology) i Madrid och har även publicerats i Annals of Oncology. Av de 73 patienterna som ingick i kohort 1, randomiserades 49 till behandling med erdafitinib och 24 till kemoterapi. Erdafitinib minskade risken för återfall eller död med 72 procent jämfört med intravesikal kemoterapi hos patienter med resekterad högrisk papillär Ta/T1 icke-muskelinvasiv urotelcellscancer (NMIBC) som bar på mutationer eller fusioner i fibroblast tillväxt faktorreceptorn (FGFR) och som fick återfall efter Bacillus Calmette–Guérin (BCG) behandling och som antingen avstod eller inte var lämpade för radikal cystektomi.

– Idag finns det begränsade behandlingsmöjligheter för patienter med högrisk papillär Ta/T1 NMIBC som fått återfall eller inte är lämpade för dagens standardbehandling. Resultaten från THOR-2 studien bekräftar även vikten av att identifiera behandlingsprediktiva biomarkörer för att identifiera de patienter som skulle svara bäst på en behandling med erdafitinib, säger Anders Ullén, överläkare vid enheten bäckencancer, Tema cancer vid Karolinska Universitetssjukhuset.

För mer information, vänligen se det engelska pressmeddelandet.

Rybrevant plus lazertinib minskade sjukdomsprogression eller död vid lungcancer jämfört med osimertinib

Fas 3 studien MARIPOSA visar att Rybrevant (amivantamab) plus lazertinib resulterade i en 30-procentig minskning av sjukdomsprogression eller död jämfört med osimertinib hos patienter med EGFR-muterad icke-småcellig lungcancer.

Data visar en gynnsam överlevnadstrend för kombinationen av amivantamab och lazertinib jämfört med osimertinib; jämbördiga resultat observerades hos både patienter med och utan hjärnmetastaser.

Resultaten från MARIPOSA visar att Rybrevant (amivantamab) i kombination med lazertinib jämfört med osimertinib resulterade i en minskning av sjukdomsprogression eller död med 30 procent (Hazard Ratio [HR]=0,70; 95 procent Konfidensintervall [CI], 0,58–0,85; P<0,001) vid förstalinjens behandling av patienter med lokalt avancerad eller metastaserad icke-småcellig lungcancer med EGFR-mutationerna exon 19-deletion (ex19del) eller substitutionsmutation L858R. Resultaten visar även en gynnsam trend i total överlevnad (OS) för patienter i förstalinjens behandling jämfört med osimertinib (HR=0,80; 95 procent CI, 0,61–1,05; P=0,11) vid en första interimistisk analys.

Vid en median uppföljningstid på 22 månader var median progressionsfri överlevnad (PFS) för Rybrevant och lazertinib 23,7 månader jämfört med 16,6 månader för osimertinib (HR=0,70; 95 procent CI, 0,58–0,85; P<0,001).

– Trots stora framsteg inom behandlingen av EGFR-muterad icke-småcellig lungcancer behövs nya målinriktade terapier för att tackla resistens och sjukdomsprogression. De fina resultat av signifikant förbättrad progressionsfri överlevnad som kombinationsbehandling med Rybrevant och lazertinib visat på tidigare obehandlade patienter, kan potentiellt innebära en ny behandlingsstrategi för dessa patienter, säger Ronny Öhman, överläkare i lungmedicin vid Skånes Universitetssjukhus.

För mer information, vänligen se det engelska pressmeddelandet.

Kompetenssatsning ökar screeningtakten för mammografi i Stockholm

Under våren har tre sjuksköterskor och fem undersköterskor på Södersjukhusets mammografienhet utbildats i mammografi. Genom kompetenssatsningen har verksamheten kunnat ta emot 6 000 fler kvinnor till bröstcancerscreeningen jämfört med samma period förra året. Satsningen är ett led i arbetet med att komma i kapp med mammografiundersökningarna efter pandemin, men också för att få bukt med rådande kompetensförsörjningsutmaningar.

Det är röntgensjuksköterskor som genomför screeningundersökningen vid mammografi. Att mammografienheten på Södersjukhuset nu utbildar undersköterskor och sjuksköterskor är ett stort steg i ny riktning.

– Det handlar absolut inte om att röntgensjuksköterskorna inte gör ett bra jobb utan om att de idag inte hinner med. Genom att låta undersköterskor och sjuksköterskor utbilda sig kan röntgensjuksköterskorna fokusera på de mer avancerade uppgifterna, säger Karin Leifland, överläkare, med. dr. och processledare för Mammografi och Radiologi på RCC Stockholm Gotland.

En gedigen utbildning som ger stor effekt

Kompetensatsningen på Södersjukhuset startade i början på 2023 och pågick under våren. I juni avslutade man med ett kunskapstest. I utbildningen ingår strålfysik och praktisk kunskap om hur man tar screeningbilder, utbildning om utredning och behandling av bröstcancer samt hur man arbetar på en mammografiavdelning. Till exempel hur man assisterar vid ultraljudsundersökningar och vid punktioner, receptionsarbete, telefonbokningar etcetera.

Undersköterskorna utbildas för att genomföra själva screeningundersökningarna och ta de standardiserade bilderna. Det är ny kunskap då de annars utför uppgifter som bokning och ombokning av tider för mammografi eller är med och assisterar under ultraljud. Sjuksköterskorna har legitimation från högskola/universitet och får efter utbildningen därför utföra alla de uppgifter som röntgensjuksköterskorna gör idag.

– Det här hjälper otroligt mycket. Sjuksköterskorna och undersköterskorna höjer sin kompetens. Satsningen gör också att man kan screena mer. På Södersjukhuset har de ökat antalet screenade kvinnor med 6 000 jämfört med förra året i september. Man har legat efter under pandemin så att komma i kapp är väldigt viktigt.

– Satsningen är ett initiativ från Södersjukhuset. RCC Stockholm Gotland stöttar ekonomiskt och med kunskap till utbildningen. Det har gått bra och personalen är nöjd. Jag tror det här kommer spridas vidare. Något som är bra eftersom vi behöver mer personal som kan mammografi. Vi behöver upptäcka bröstcancer så tidigt som möjligt, det är en cancerform som ökar, avslutar Karin Leifland.

Framgångsrikt arbete med Min vårdplan lungcancer i Sörmland

På lungmottagningen vid Mälarsjukhuset i Eskilstuna har man lyckats väl med att implementera Min vårdplan lungcancer i sitt arbete. Sedan slutet av juni 2022 har merparten av patienterna med misstänkt lungcancer fått tillgång till Min vårdplan via 1177.

Annelie Hjelm och Rada Vukeljic.

Rada Vukeljic och Annelie Hjelm arbetar till vardags som kontaktsjuksköterskor men hjälper utöver det till med mottagningsarbetet på lungmottagningen. I början av sommaren 2022 utbildades de för att kunna införa Min vårdplan på mottagningen. Implementeringen innebar att man nu fick möjlighet att ha en överblick över patienterna som utreddes för lungcancer och att de fick ett effektivt kommunikationsmedel.

– Den digitala vårdplanen används främst som kommunikationsmedel med patienterna där de kan ställa frågor via meddelandefunktionen och känna sig säkra på att vi svarar snabbt. Meddelandefunktion använder vi som ett alternativ till vår rådgivningstelefon som enbart är öppen för inringning under förmiddagarna medan meddelandefunktion finns tillgänglig för patienter att skriva till oss via dygnet runt. Det gör det lättare för oss att kunna föra en dialog med våra patienter, säger Annelie och Rada.

En jämförelse mellan antalet nyinsjuknade patienter och antalet startade Min vårdplan visar att arbetet med att införa och erbjuda Min vårdplan lungcancer till patienterna på mottagningen varit framgångsrik, och kontaktsjuksköterskorna bekräftar att merparten av alla patienter som utreds för lungcancer fått en digital vårdplan (Min vårdplan) startad.

– Vi på lungmottagningen har hand om utredningen av misstänkt lungcancer och om patienter sedan får diagnosen lungcancer tas de över av onkologimottagningen på Mälarsjukhuset, om inga andra beslut tas om behandling såsom operation. Lungmottagningen tillhör Infektions- och lungkliniken som är den enda specialistvårdskliniken för infektions- och lungsjukvård i Sörmland, säger Rada och Annelie.

Framgångsrik rutin

Något som varit en framgångsfaktor i arbetet för att lyckas med att så många som möjligt får en Min vårdplan har varit en rutin som applicerats varje gång en ny patient kommer till mottagningen.

– Det är en fördel att vi träffar patienterna vid deras första besök hos oss och att har samtal med dem efter deras läkarbesök och att vi följer upp patienterna under hela utredningen. Vårt tips är att logga in i digitala vårdplanen flera gånger dagligen och svara direkt eller åtminstone samma dag på patienternas meddelanden. Vi har också en fördel att vi är två kontaktsjuksköterskor som hjälps åt.

När en misstanke om lungcancer finns, så erbjuds patienterna en digital vårdplan av sjuksköterskorna. Rada och Annelie deltar alltid vid nybesöket och pratar med patienten efter denne träffat läkaren, vilket gör det lättare att snabbt kunna starta eller avsluta vårdplanen.

– Vi erbjuder en digital vårdplan om det finns misstankar om lungcancer. När patienterna blivit diagnostiserade med lungcancer eller annan cancer har de då redan en digital vårdplan, och om det visar det sig vara annan cancerform än lungcancer kan vi snabbt avsluta vårdplanen för lungcancer.

Aktiva överlämningar

– Oftast lämnar vi över enbart till onkologimottagningen Mälarsjukhuset som sköter behandlingen och tar emot från dem också om patienter återkommer till oss efter behandling. I vissa fall får patienter fortsatt behandling eller kontroller på Akademiska sjukhuset.

På frågan om vad de tror ligger bakom framgången med att så många patienter har tackat ja till en vårdplan via 1177 lyfter de:

– Att vi jobbar kontinuerligt med att följa vår rutin med att tillfråga patienterna och se till att de får all information de behöver. Vi träffar ju nästan alla patienter som startar en utredning med misstanke av lungcancer och i vissa fall även de patienter som går på kontroller efter lungcancerbehandling. Att föra en nära dialog med patienten och berätta om stödet som finns tror vi spelar en viktig roll i att få patienten att tacka ja till en digital vårdplan.

Om Min vårdplan

Min vårdplan innehåller en sammanhållen nationellt framtagen patientinformation.
Verktyget kan användas genom hela sjukdomsförloppet, från utredning vid välgrundad misstanke, under behandling och även under uppföljningstiden.
Den digitala versionen via 1177 har även interaktiva funktioner som möjliggör kommunikation och patientdelaktighet.
När vården blir mer tillgänglig och begriplig ökar förutsättningarna för att patienterna ska känna sig trygga.

Se Min vårdplan lungcancer.

Rybrevant kan minska risken för progression eller död vid icke-småcellig lungcancer

Nya resultat från fas 3-studien PAPILLON visar att Rybrevant (amivantamab) i kombination med kemoterapi minskar risken för progression eller död med 60 procent hos patienter med en obehandlad avancerad eller metastaserad icke-småcellig lungcancer med påvisad insertionsmutation i EGFR-exon 20

Ny data från PAPILLON visar att Rybrevant i kombination med carboplatin-pemetrexed jämfört med enbart carboplatin-pemetrexed som förstalinjesbehandling minskade risken för progression eller död med 60 procent (Hazard Ratio [HR]=0.395; 95 procent konfidensintervall [CI], 0.30–0.53; P<0.0001) hos patienter med avancerad eller metastaserad icke-småcellig lungcancer och som har påvisad insertionsmutation i EGFR-exon 20 jämfört med de patienter som fick endast kemoterapi.

Resultaten visade också att behandling med amivantamab plus kemoterapi signifikant förbättrade objektiv svarsfrekvens (ORR) och progressionsfri överlevnad (PFS) efter första efterföljande behandlingen (PFS2).

– Den signifikant förbättrade progressionsfria överlevnaden som har visats i Papillon kan potentiellt innebära att Rybrevant i kombination med kemoterapi blir ny förstalinjens behandling för denna undergrupp av EGFR-muterade lungcancrar, säger Anders Vikström, överläkare vid lungkliniken på Universitetssjukhuset i Linköping. När studiedata framöver mognar ytterligare är det min förhoppning att kunna se att resultaten också kan visa på en ökad median överlevnad.

Resultaten är publicerade i The New England Journal of Medicine.

Lovande resultat med panitumumab i tillägg till neoadjuvant kemoterapi vid kolorektalcancer

En förstärkt trend till förbättrad återfallsfri överlevnad i och med signifikant förbättrad sjukdomsfri överlevnad och lägre risk för cancerspecifik död. Det är resultatet av tillägg av Vectibix till neoadjuvant kemoterapi för patienter med operabel tjocktarmscancer av RAS/BRAF-vildtyp.

Den nya analysen från FOxTROT-studien presenterades på den nyligen avslutade ESMO-kongressen i Madrid. Foto: Åsa Sandin.

– Behandlingen visar lovande aktivitet, och när den ges till rätt patienter tycks den ha effekt på överlevnad, säger Daniel Brattström, överläkare vid sektionen för GI-cancer, Tema Cancer, på Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm.

Den nya analysen från FOxTROT-studien presenterades på ESMO-kongressen i Madrid.

Kolorektalcancer är världens näst vanligaste form av cancer. Standardbehandlingen är kirurgi, ibland följt av adjuvant behandling med cytostatika. Men trots adjuvant behandling återfaller 20–30 procent av patienterna i sjukdom som vanligtvis är obotlig.

Så sent som i mars i år publicerades en artikel i Journal of Clinical Oncology där man konstaterade att ”endast sex veckors preoperativ oxaliplatin-fluoropyrimidin-kemoterapi för operabel tjocktarmscancer kan ges säkert utan att öka perioperativ morbiditet. Denna kemoterapiregim, när den ges preoperativt, ger markant histopatologisk downstaging [minskning av tumörvolym], färre ofullständiga resektioner och bättre sjukdomskontroll efter två år”. Här kunde patienter med RAS-vildtyptumörer randomiseras till att få tillägg av Vectibix (panitumumab) till neoadjuvant kemoterapi. Det primära effektmåttet för subrandomiseringen, djupet av extramural tumörutbredning, nåddes emellertid inte då skillnaden inte var signifikant.

Till den analys som nu presenterats på ESMO har forskarna lagt en utökad biomarkörstestning. Biomarkörsdata fanns tillgänglig för 232 (83 procent) av de randomiserade patienterna. Med hjälp av NGS, Next Generation Sequencing, kunde man då se att 22 (9,5 procent) av dessa hade RAS-mutation och 41/210 (19,5 procent) hade BRAF-mutation – alltså mutationer som är associerade med sämre svar på anti-EGFR-behandling, något som potentiellt påverkat de tidigare resultaten.

Efter en medianuppföljning på 42 månader av de 169 patienter som hade RAS/BRAF-vildtyp kunde man se att 88,1 procent av dem som fått tillägg av panitumumab nådde återfallsfri överlevnad (RFS = Recurrence-Free Survival) medan motsvarande andel bland dem som enbart fått FOLFOX var 79,5 procent.

– Troligen hade signalen rörande återfallsfri överlevnad varit än mer tydlig ifall man analyserat tillägg av panitumumab i mer avancerade stadier, säger Daniel Brattström.

Trots att tillägg av panitumumab inte resulterade i större patologisk respons eller minskning av tumörvolym jämfört med enbart FOLFOX, ledde tillägget ändå till en förbättring ifråga om koloncancerspecifik överlevnad.

– Det här är en explorativ analys som genererar intressanta hypoteser och visar på potentialen av att selektera patienter till en viss behandling utifrån biomarkörstatus, säger Daniel Brattström.

Forskarna bakom studien noterar att, med undantag för checkpointhämmare till patienter med hög mikrosatellitinstabilitet, är detta första gången ett biologiskt läkemedel visar effekt vid neoadjuvant behandling av kolorektalcancer.

Panitumumab-behandling var associerad med högre frekvens av grad 3 diarré (8 % vs 3 %) och utslag (22 % vs 2 %) jämfört med enbart FOLFOX. En icke signifikant ökning i antalet postoperativa komplikationer, anastomosläckage och abscessutveckling, syntes också (8,6 % vs 3,1 %). Inga postoperativa komplikationer av tillägget föranledde förlängda sjukhusvistelser.