Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Ny prototyp för cancerläkemedel slår två flugor i en smäll

Ny prototyp för cancerläkemedel slår två flugor i en smäll

Forskare vid Umeå universitet har presenterat en ny princip för ett möjligt framtida läkemedel mot vissa former av cancer. Prototypen bygger på att en och samma molekyl kan döda cancerceller via två helt olika mekanismer och därigenom döda cellerna mer effektivt.

– Genom att jobba tvärvetenskapligt över många ämnesdiscipliner inom både medicin och naturvetenskap har vi kunnat angripa cancerproblematiken från flera håll och också kunnat hitta fram till en princip för läkemedel med effekter på olika mekanismer, säger Sjoerd Wanrooij, som leder en forskargrupp vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik vid Umeå universitet. Cancer är inte bara en, utan cirka 200 olika sjukdomar. Majoriteten av cancerläkemedel är riktade mot ett specifikt cancerassocierat mål. Det forskarna i Umeå har gjort är att designa en molekyl som samtidigt angriper två cancerassocierade mål.

De två målen som molekylen angriper är G-quadraplex-strukturer samt proteinet Stat3. G-quadraplex-strukturer är fyrsträngade struktur i arvsmassan. Dessa strukturer har tidigare fångat Umeåforskarnas intresse för hur tumörer uppkommer, det handlar bland annat om att strukturerna är för stabila för att tvinnas upp vilket leder till skador i DNA-t. Stat3-proteinet är sedan tidigare känt för att driva uppkomsten av tumörer.

Bild på Erik Chorell
BildMattias Pettersson

– Vi siktar nu på att vidareutveckla den här dubbelverkande molekylen för att få fram läkemedel som på sikt kan användas kliniskt, säger Erik Chorell vid Kemiska institutionen vid Umeå universitet.

Ännu är den dubbelverkande molekylen inte testad på levande varelser utan bara i biokemiska  experiment, datorsimuleringar och i cellstudier med isolerade celler från bröstcancertumörer. Även om de resultaten är mycket lovande, är vägen till eventuellt läkemedel därför fortfarande lång. Det finns också ett antal vitt skilda mekanismer som kan orsaka okontrollerad celldelning som blir tumörer. Därmed kan man inte räkna med att ett eventuellt läkemedel mot två mekanismer innebär någon bot mot all cancer.

Nasim Sabouri
BildFoto: Markus Marcetic © Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse/Kungl. Vetenskapsakademien

– Det här arbetet har tagit lång tid eftersom det sträcker sig över många ämnesområden och vi har minst lika lång tid kvar innan vi är i mål, men med dessa resultat passerar vi en viktig milstolpe, säger Nasim Sabouri, forskare vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik vid Umeå universitet.

Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Journal of the American Chemical Society.

Allvarliga skillnader i lungcancervården i Europa

Framtidens behandlingar kräver digitala lösningar, insamling av utfallsdata. Framtiden är redan här, säger, Simon Ekman, Professor och överläkare i Onkologi vid Karolinska universitetssjukhuset.

Det visar preliminära data från en jämförande analys av lungcancervården i Europa, genomförd av The Economist Intelligence Unit på uppdrag av MSD. Den andra fasen av studien som omfattas av 27 europeiska länder presenteras idag vid European Cancer forum i Bryssel.

MSD presenterar idag preliminära resultat som visar på allvarliga skillnader i politiska åtgärder för att bekämpa lungcancer i 27 Europeiska länder. Studien visar en fragmenterad politisk strategi för att bekämpa lungcancer i Europa och understryker vikten av att bekämpa sjukdomens stigma för att säkerställa att patienter får snabb tillgång till bästa möjliga vård.

Resultaten presenteras dagarna innan Europeiska kommissionens officiella lansering av samrådet för den Europeiska cancerplanen (Europes Beating Cancer Plan).

”Det finns inget utrymme för självständighet inom lungcancer. 1 av 5 cancerfall i Europa är lungcancer och sjukdomen dödar lika många europeér som bröst- kolon- och prostatacancer tillsammans. Studien pekar på möjliga lösningar för att stärka hälso- och sjukvården i dessa länder och förbättra utsikterna för de som lever med denna behandlingsbara sjukdom”, säger Mary Bussel, från The Economist Intelligence Unit som utfört studien.

Allvarliga skillnader kvarstår

Studien visar att av de 27 länder som deltar har 15 procent (fyra länder) inte en nationell cancerplan. 14 länder med befintliga nationella cancerplaner har inte uppdaterat dem de senaste fem åren, och endast ett land har en specifik plan för lungcancer.

Nationella kliniska riktlinjer för lungcancer bör innehålla snabbspår med tidsramar för patienter som misstänks ha lungcancer och erbjuds snabbare diagnostisk testning med snabbremiss sekundär och tertiär behandling. 26 av 27 länder i studien har kliniska behandlingsriktlinjer för lungcancer men allvarliga skillnader kvarstår:

  • 11 länder saknar snabbspår för diagnostisering av patienter med misstänkt lungcancer
  • 12 länder saknar tidsram inom vilken testning ska göras patienter med misstänkt lungcancer
  • 15 länder saknar snabbspår till sekundär och tertriär behandling för patienter som konstaterad lungcancer
  • 3 länder har snabbspår för diagnos och behandling av lungcancer i politiska riktlinjer eller nationella avtal men de saknas helt i kliniska behandlingsriktlinjer

”Presentationer av dessa data kommer lägligt. Medan Europa har enats om behovet av en Europeisk cancerplan pekar den här studien på bördan av lungcancer. Det är uppenbart att hälsofrämjande och förebyggande arbete mot lungcancer är viktigt. Samtidigt vet vi att tidig upptäckt och tillgång till snabb behandling är helt avgörande för dessa patienter, lungcancer är en kamp mot tiden. Studien visar att det finns mycket kvar att göra i Europa”, säger Deepak Khanna, Onkologichef för Europa, mellanöstern, Afrika och Kanada på MSD.

Om studien

Studien ”BREATHING IN A NEW ERA”, är en jämförande analys av lungcancervården i Europa, samt analys av politiska program i 27 europeiska länder som presenterades vid European Cancer Forum. Studien analyserade 17 indikatorer i 27 länder; Österrike, Belgien, Bulgarien, Kroatien, Tjeckien, Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Ungern, Irland, Israel, Italien, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Ryssland, Serbien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Schweiz och Storbritannien.

Indikatorerna kategoriserades i fem domäner beroende på i vilken utsträckning landet anser lungcancer vara en strategisk prioritering och en folkhälsofråga, säkerställer tidiga diagnostik- och behandlingstjänster och kvaliteten på cancerregister som kan bidra till att underlätta forskning av hög kvalitet.

Varje land fick en poäng för alla 17 indikatorer. När poäng tilldelades varje land genomfördes nationella workshops med externa lokala experter för att diskutera resultaten och utveckla rekommendationer för policy- och programförbättringar. De preliminära resultaten av den första fasen av studien presenterades vid European Cancer Forum 2018 i Bryssel. Ytterligare 16 länder analyseras och de preliminära resultaten av denna andra fas presenterades vid European Cancer Forum 2020 i Bryssel.

Den slutliga rapporten med en fullständig analys av resultaten förväntas under våren 2020.

Hyperbar syrgasbehandling efter strålning mot buken kan lindra sena skador

Hyperbar syrgasbehandling efter strålning mot buken kan lindra sena skador

Syrgasbehandling i tryckkammare kan lindra självskattade symtom och biverkningar efter strålbehandling mot cancer i bäckenregionen, visar en studie. Efter 30–40 pass i kammaren upplevde många att både blödningar, läckage och smärtor dämpats.
Nicklas Oscarsson, försteförfattare till artikeln, är doktorand inom anestesiologi och intensivvård vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, samt överläkare på Angereds Närsjukhus. Han beskriver här varför metoden visat sig effektiv för många patienter som fått oönskade bieffekter efter strålning i nedre delen av buken.

Allt fler drabbas av cancer under sin livslängd och överlevnaden efter den första cancerdiagnosen blir allt längre. Strålbehandling är en vanlig och effektiv behandlingsform av flera typer av tumörer. Strålbehandling ger dock upphov till såväl akuta som sena bieffekter hos vissa patienter. Vid behandling av cancer i bäckenregionen, såsom prostata-, cervix- och ändtarmscancer, kan sena bieffekter från urinblåsan och ändtarmen uppstå. I vissa fall kommer dessa bieffekter direkt efter behandlingen, men de kan även uppstå flera år efter avslutad behandling. Symtomen inkluderar täta trängningar, läckage, smärta, stopp och blödningar som kan ha stor inverkan på den generella hälsan för drabbade patienter.

Andelen patienter som drabbas av dessa biverkningar varierar bland annat med stråldos, behandlingsteknik och modalitet, cancertyp och individuella faktorer. En del har relativt milda besvär, medan andra kan drabbas av så allvarliga blödningar att urinblåsan eller ändtarmen måste avlägsnas kirurgiskt. Exakta siffror är svåra att få fram, men cirka 50 procent drabbas av sena biverkningar på något sätt och cirka 5–15 procent av patienterna drabbas av mer allvarliga biverkningar.

Strålbehandlingen orsakar en kraftigt ökad oxidativ stress i den strålade vävnaden, vilket leder till att cancerceller dödas. Celler i omkringliggande vävnad drabbas också av den ökade oxidativa stressen som kan ge upphov till minskad förmåga till celldelning. De celler som finns på insidan av kapillärer, endotelceller, är speciellt känsliga för strålbehandling. Vissa endotelceller förlorar förmågan att dela sig och detta ger upphov till minskat antal kapillärer i vävnaden, vilket leder till sämre blod- och syreförsörjning. Strålbehandlingen initierar även inflammation, dels genom den celldöd som genereras av strålbehandlingen, dels genom ökad oxidativ stress. Minskat antal organspecifika celler och blodkärl samt lägre syrgasnivåer leder till att inflammationen kvarstår och riskerar att bli kronisk. Samtidigt medför den ökade oxidativa stressen och inflammationen ökad fibros, vilket ytterligare försämrar organfunktionen.

BEHANDLAS I TRYCKKAMMARE
Hyperbar syrgasbehandling är syre givet under tryck som är högre än det normala omgivande trycket. Denna behandling ges i en tryckkammare där man andas ren syrgas. Vanligen ges 30–40 behandlingar med 100 procent syrgas vid ett omgivande tryck på 240 kPa under 90 minuter. Höga nivåer av syrgas innebär bland annat en generell och kraftigt ökad oxidativ stress. Detta leder till en motreaktion med bildandet av antioxidanter, substanser som neutraliserar de fria syreradikalerna. I den tidigare strålade vävnaden ses en kraftig minskning av den oxidativa stressen efter
upprepad behandling med hyperbar syrgas. Detta leder till en nedreglering av den kroniska inflammationen och minskar läkning med fibros. Dessutom leder behandlingen till att nya blodkärl växer in i tidigare strålad vävnad och motverkar syrebristen på längre sikt.

Sahlgrenska Universitetssjukhuset tog initiativ till en randomiserad, kontrollerad multicenterstudie och bjöd in alla tryckkammarcentra i Norden att delta – RICH-ART. Samtliga patienter genomgick en omfattande screening som inkluderade cystoskopi och biopsitagning av urinblåsan. Patienterna skattade sina symtom och omfattningen av dessa i två validerade formulär (EPIC och SF-36). EPIC och SF- 36 använder sig av en skala från 0 till 100, där 0 är värsta tänkbara symtom eller inskränkning och 100 är avsaknad av symtom eller inskränkning. En grupp (behandlingsgruppen) fick 40 behandlingar i tryckkammare och den andra gruppen (kontrollgruppen) fick ingen studiespecifik behandling, utan fortsatte med tidigare mediciner. Bägge grupperna utvärderades, på samma sätt som under screeningen, 6–8 månader efter randomiseringen.

Läs hela artikeln

Neuroblastom som modell för att förstå effekt av syrebrist i tumörer

Neuroblastom som modell för att förstå effekt av syrebrist i tumörer

Nobelpriset i medicin och fysiologi för 2019 tilldelades professorerna Gregg Semenza, Peter Ratcliffe och William Kaelin som alla tre har utrett olika molekylära steg i mekanismerna bakom cellers förmåga att känna av och anpassa sig till låga syretryck, hypoxi. Från att ha varit en fråga för främst fysiologer, har insikter om cellers anpassningsmekanismer till lågt syre också kommit att bli centrala i förståelsen av cancercellers och enskilda tumörers beteenden. Här beskriver professor Sven Påhlman hur upptäckterna bakom Nobelpriset kan bana väg för ny behandling av neuroblastom.

Centrala i dessa mekanismer är några syrekänsliga proteiner, ”Hypoxia Inducible Factor” (HIF) alfa, som förekommer i tre former, HIF-1α, HIF-2α samt HIF-3α. HIF-α subenheterna stabiliseras vid låga syrenivåer och bildar då, var för sig, komplex med proteinet ARNT. Dessa proteinkomplex binder till utvalda sekvenser i DNA, sekvenser som finns i de gener som börjar uttryckas vid låga syretryck för att dels anpassa cellen och organismen till det låga syretrycket, dels motverka att det låga syretrycket i vävnader består. En av de grundläggande frågeställningarna som ledde till mekanismernas upptäckt var frågan om hur mängden röda blodkroppar kunde öka hos till exempel individer som vistades på hög höjd. Förklaring, som Semenza var först att publicera (Semenza och Wang, 1992), är att syntesen av erytropoietin, hormonet som stimulerar bildningen av röda blodkroppar, ökar på grund av att uttrycket av erytropoietin-genen vid låga syrenivåer aktiveras av HIF-komplexet, som alltså verkar som en transkriptionsfaktor. Ett annat tidigt fynd som visade sig centralt för förståelsen av normal fysiologi, var upptäckten att nybildning av blodkärl triggas av lokal vävnadshypoxi och att flera pro-angiogena faktorers gener aktiveras av HIF vid låga syrenivåer.

Solida tumörer är hypoxiska.
Det stora intresset bland tumörforskare och onkologer för dessa fynd berodde initialt på att man tidigt hade funnit att solida tumörer över lag var hypoxiska (dåligt syresatta) och att det i flera tumörformer föreligger en stark korrelation mellan dålig tumörsyresättning och aggressiv tumörsjukdom (Höckel et al., 1996). Lågt syretryck aktiverar en mängd gener och cellulära mekanismer, många kopplade till tumörväxt (Bild 1). Exempelvis är nybildningen av blodkärl centralt för solida tumörers möjligheter att växa sig större än några mm i diameter, en process som är  starkt kopplad till hypoxi och aktiveringen av HIF-komplexen, som kortfattat beskrivits ovan. Lite senare har man funnit att de gener som är involverade i nedbrytningen av HIF-α subenheterna fungerar som suppressorgener i vissa cancerformer, till exempel von Hippel-Lindau (VHL)-genen, som kodar för VHL-proteinet, vilket krävs för att HIF-α proteiner skall degraderas vid normala syretryck. Avsaknad av VHL i till exempel klarcellig njurcancer leder till att HIF aktiveras även vid normala syretryck, vilket i sin tur kan kopplas till okontrollerad tumörcellsväxt (Cho et al., 2016). Det föreligger därför ett stort medicinskt intresse att med farmakologiska medel både stimulera (blodbrist) och undertrycka (cancer) HIF-aktivitet, ansträngningar som vad gäller cancerbehandling sammanfattats i Wigerup et al. (2017).

Läs hela artikeln

PARADIGMSKIFTE – för prostatacancerdiagnostik

PARADIGMSKIFTE – för prostatacancerdiagnostik

Prostatacancerdiagnostik har de senaste 25 åren baserats på det ospecifika PSA-provet och systematiska, transrektala biopsier. Detta har lett till betydande överdiagnostik och överbehandling av kliniskt betydelselös cancer. Nu finns god evidens för att utreda män med höga PSA-värden med MR för att sedan selektivt rikta biopsier mot eventuella tumörmisstänkta områden. I 2020 års nationella vårdprogram rekommenderas en närmast total övergång till MR-baserad diagnostik. Detta kommer att vara av stort värde för patienterna och spara resurser för sjukvården, men det finns många kunskapsluckor som behöver fyllas innan det nya paradigmet är optimerat.

Prostatan är sannolikt det organ i kroppen som oftast drabbas av cancer. De flesta av dessa cancrar är små och tillväxer mycket långsamt – eller inte alls. Att med dessa förutsättningar basera tidig diagnostik av prostatacancer på ett ospecifikt blodprov och spridda, systematiska, biopsier ter sig synnerligen oförnuftigt. Icke desto mindre har detta varit standard sedan mitten av 1990-talet. Systematiska biopsier från palpatoriskt benigna prostatakörtlar har lett till att miljontals män har fått diagnosbesked och behandling för en prostatacancer som inte skulle ha gjort dem sjuka. I Sverige har mer än 50 000 män överdiagnostiserats efter PSA-prov och systematiska biopsier. Paradigmskiftet från systematiska till MR-ledda, riktade biopsier, kommer att minska överdiagnostiken betydligt och på sikt även dödligheten i prostatacancer. På befolkningsnivå är detta en av de mest betydelsefulla förändringarna någonsin inom cancersjukvården.

STARK EVIDENS FÖR MR OCH RIKTADE BIOPSIER
År 2019 publicerade Cochrane-institutet en systematisk översikt och metaanalys av 18 studier av värdet av MR och riktade biopsier för diagnostik av prostatacancer1. Den visade att MR och enbart riktade biopsier mot synliga misstänkta tumörer påvisar färre högt differentierade cancrar (Gleasonsumma 6 = dem vi helst inte vill diagnostisera) och fler lägre differentierade cancrar (Gleasonsumma 7–10) hos män med måttligt höga PSA-värden. Den största vinsten är att mellan en fjärdedel och hälften av männen med ett måttligt högt PSA-värde inte behöver genomgå någon prostatabiopsi. De slipper därmed såväl obehag och komplikationer av biopsier, som risken att få en cancerdiagnos och kanske även behandling för en kliniskt betydelselös cancer. En annan betydande vinst är att betydligt färre biopsikolvar tas, vilket sparar resurser för histopatologisk undersökning. En grov uppskattning talar för att den nya algoritmen (Figur 1), kommer att minska överdiagnostiken med omkring 1 000 fall per år. Patologerna kommer att behöva bedöma omkring 80 000 färre prostatabiopsikolvar per år. Till detta kommer sparade resurser för sjukhusvård av infektiösa komplikationer och för aktiv monitorering av män med högt till medelhögt differentierad prostatacancer.

Läs hela artikeln

Det stora intresset en slags opportunism

Det stora intresset en slags opportunism – men gensaxens upptäckare bryr sig inte om avundsjuka

Som barn var hon en riktig plugghäst. På fritiden ville hon mest läsa detektiv böcker och bara vara i fred på sitt rum. Men en klok och klarsynt faster förutspådde tidigt att hon skulle få ett både framgångsrikt och äventyrligt liv. Idag nämns professor Emmanuelle Charpentiers namn allt oftare
i Nobelprissammanhang i samband med hennes pionjärarbete inom genteknologi – framförallt hur CRISPR-Cas9, den så kallade gensaxen – fungerar.

Det första man kan slå fast när man möter denna 51-åriga fransyska är att hon inte på något vis ser ut som Nobelpristagare av tradition tenderar att göra. Emmanuelle Charpentier ser faktiskt mer ut som en ung rockstjärna med sitt ostyriga lockiga hår och sin ovanligt ungdomliga utstrålning. Inget av detta hade man förstås påpekat om hon hade varit en man, men det första intrycket när vi träffas i samband med årets Scheelepris är minst sagt frapperande.
– Voilá, nu blir det tydligt hur gammal jag faktiskt är, säger hon med ett vänligt skratt när hon tar fram sina läsglasögon för att kolla ett textstycke om CRISPR-Cas9 i ett internationellt magasin. Att denna professor råkar vara född i Frankrike under revolutionsåret 1968 kanske har gett henne ett permanent skydd mot att bli gammal, vem vet.
– Ja, jag är definitivt a ”Child of the Revolution”. Min mamma var ute och demonstrerade med mig i magen under studentupproret i maj 1968, säger Emmanuelle som föddes och växte upp i en förort 25 kilometer söder om Paris. Hennes mamma har arbetat som sjuksköterska inom psykiatrin och hennes pappa som trädgårdsmästare och botaniker.
– Min mammas yrke är min enda koppling till vården och under en period hade jag faktiskt planer på att utbilda mig inom psykiatrin. Min pappa som är som ett levande uppslagsverk inom botanik gav mig en förkärlek för biologi och det vetenskapliga kunnandet. Båda är väldigt aktiva och energiska personer, raka motsatsen till soffpotatisar. De var också väldigt tidigt ute med att vara jämställda i praktiken. Min husliga pappa passade mina syskon redan på 50-talet, min mamma hatade Barbie-dockor och jag lekte ofta med pojkar.

– Faktum är att jag aldrig har sett mig själv som en kvinna utan i första hand ”bara” som en person. Det är kanske därför jag egentligen aldrig har sett några könsbundna begränsningar. Hon växte upp med betydligt äldre syskon och visade tidigt en stark självständig ådra.
– Jag behövde nästan ingen tillsyn, jag gjorde aldrig något busigt utan var mest en allvarlig liten plugghäst som älskade skolan och skötte mig exemplariskt med högsta betyg i nästan alla ämnen. För att vara född under ett revolutionsår var jag allt annat än ett rebelliskt barn, jag hade faktiskt inte ens någon tonårskris.
– Det enda jag ville var att vara ifred, göra mina läxor och läsa detektivböcker. Jag har alltid älskat att analysera, lösa problem och få en förklaring till allt. Länge drömde jag om att bli en kvinnlig detektiv, tillägger hon. Och det är väl inte helt fel att konstatera att en stor del av den drömmen skulle komma att gå i uppfyllelse. Att vara forskare har ju många likheter med att vara detektiv, det är bara arten av upptäckter som är annorlunda.

Att Emmanuelle, som ju älskade att studera, skulle fortsätta till universitetet var självklart. Och att hon skulle stanna i Frankrike var från början också en självklarhet.
– Jag valde bort att läsa medicin eftersom jag helt saknar Florence Nightingale-genen, jag tog omvägen dit via biologin. Det som intresserade mig i medicin var det vetenskapliga, inte det kliniska. Men eftersom jag tyckte att allt var spännande och helst också ville studera nästan allt hade jag faktiskt problem med att välja ämne för min PhD, men det blev inom mikrobiologi. Som ung kunde hon aldrig föreställa sig att hon en dag skulle bo och arbeta utanför Frankrike.
– På den tiden hade jag knappt en tanke på att lämna mina kvarter. Så när min faster, som jag inte träffade så ofta, sade till mig när jag var 10 år att jag skulle komma att få ett äventyrligt liv skrattade jag högt. Det var så fullständigt otänkbart. Ordet äventyr passade verkligen inte ihop med min personlighet.

Läs hela artikeln

CTOS I TOKYO

CTOS I TOKYO – Inspirerande möte banar väg för fortsatt utveckling

Varje år i november arrangerar Connective Tissue Oncology Society (CTOS), den internationella föreningen för sarkom-onkologi, sitt årliga möte. Arrangemanget har hittills växlat mellan USA och Europa, men senast ägde mötet för första gången rum i Asien och mer specifikt i Japans huvudstad Tokyo. Här redogör biträdande överläkare Andri Papakonstantinou, överläkare Christina Linder-Stragliotto och Lilian Smedberg, onkologisjuksköterska, för den viktigaste nya kunskapen som presenterades på sarkomområdet.

Deltagare ges en fantastisk möjlighet att träffa sarkomintresserade och experter från olika discipliner: onkologer, kirurger, ortopeder, radiologer, patologer, forskare, sjuksköterskor, fysioterapeuter, patient-representanter, och listan kan göras ännu längre. Som vanligt varmötet mycket intressant och innehöll lovande forskningsresultat, men egentligen saknas fortfarande de riktigt stora framgångarna som kan leda till en längre överlevnad för sarkompatienter. Första dagen ägnades först åt uppdateringen av WHO:s (Världshälsoorganisationen) klassificering där större vikt läggs på molekylära förändringar. Årets fokus var på ”små rundcelliga tumörer” och en intressant föreläsning handlade om sarkom med CIC-DUX4-fusion, som är den vanligaste genetiska avvikelsen hos EWSR-1-negativa små rundcellstumörer. CIC-DUX4-fusion uppstår från t(4;19)(q35;q13) eller t(10;19)(q26;q13). Denna genetiska avvikelse förekommer framförallt i mjukdelstumörer och är förknippad med ett aggressivt kliniskt förlopp samt betydligt sämre överlevnad än hos patienter med klassiskt Ewing sarkom.

KRÄVS INTERNATIONELLT SAMARBETE
En annan typ av förändring är sarkom med BCORCCNB3- fusion. Fusionen är vanligast vid små rundcellstumörer i ben, hos patienter av manligt kön, och dessa patienter har betydligt bättre överlevnad än patienter med tumörer med CIC-DUX4-fusion; de så kallade 3 Bs (boys, bone, better). BCOR-CCNB3-positiva tumörer svarar också betydligtbättre på kemoterapi och har hittills inkluderats i olika Ewing-studier, tidigare feldiagnostiserade som Ewing. Värt att nämna är att ”små rundcelliga tumörer” är en mycket sällsynt tumörform totalt sett, och internationellt samarbete krävs för att få tillräckligt med tumörmaterial. En annan föreläsning ägnades åt Next Generation Sequencing (NGS) där man konstaterar att vi kan få ut väldigt mycket information om genetiska förändringar som kan förbättra diagnostiken i omkring 11 procent av fallen, men det är trots allt få förändringar som vi i nuläget har något läkemedel att rikta mot. Exempelvis utgör tumörer med förändringar i kinasuttryck som idag kan behandlas med läkemedel endast cirka 4–5 procent. Vid sarkom fann man också att TMB (tumor mutational burden) ofta är låg men kan skilja mycket mellan enskilda tumörer, samt att MSI (microsatellitinstabilitet) är anmärkningsvärt låg vid denna tumörform. Immunterapi har heller inte varit särskilt framgångsrikt vid sarkom där MSI kan vara en viktig markör för chans till respons vid immunterapi vid andra tumörformer. Vidare diskuterades klonal heterogeneitet vid sarkom. Hur förändras kloner under utveckling av primärtumören? Är speciella kloner ansvariga för återfall/metastasering? Kan behandling riktas mot specifika kloner för att undvika metastasering? Sammanfattningsvis tros progression av primärtumören först drivas av förlust av olika kloner och sedan leds utvecklingen av en enskild klon. Lokalt återfall är polyklonalt i större utsträckning och metastasering drivs slutligen av en klon som selekteras fram. Viktigt är att göra ny biopsi på metastaserna för att få bättre kunskap om hur kloner med metastaserande egenskaper selekteras!

Läs hela artikeln

HER2-positiv bröstcancer: Ny skonsammare neoadjuvant terapi

HER2-positiv bröstcancer: Ny skonsammare neoadjuvant terapi

Lika effektiv men skonsammare neoadjuvant terapi mot HER2-positiv bröstcancer, förlängd överlevnad med checkpoint-blockad mot trippelnegativ bröstcancer samt betydelsen av fysisk aktivitet även under cytostatikaterapi. Det var några teman för 2019 års symposium om precisionsmedicin vid bröstcancer, som hölls i Stockholm den 25 oktober under ledning av Ana Bosch, onkolog och forskare vid Lunds universitet och Jonas Bergh, professor och överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Thomas Hatschek, docent och överläkare, Bröstcentrum, Karolinska Universitetssjukhuset och institutionen för onkologi och patologi, Karolinska Institutet, Stockholm, redogjorde för data från den svenska studien PREDIX HER21, som presenterades vid 2019 års ASCO (American Society of Clinical Oncology). För närvarande rekommenderas neoadjuvant terapi vid HER2-positiv bröstcancer i stadium II och III. Nuvarande standardbehandling är kemoterapi plus trastuzumab och pertuzumab (DTB), som visat sig resultera i hög frekvens av patologisk komplett respons (45–80 procent beroende på subtyp av tumör och på vilka cytostatika som använts). I fas II-studien PREDIX HER2 ingick 202 kvinnor med HER2-positiv bröstcancer med en tumör större än 20 millimeter eller verifierade lymfkörtelmetastaser. Patienterna randomiserades till antingen neoadjuvant standardbehandling med sex kurer av docetaxel, trastuzumab och pertuzumab, (DTP) eller till behandling med trastuzumab emtansin (T-DM1). Behandlingarna gavs var tredje vecka. Vid utebliven respons eller svår läkemedelsrelaterad toxicitet under pågående behandling tillät protokollet byte till den andra behandlingen. Båda grupperna fick postoperativ behandling med epirubicin och cyklofosfamid och därefter ytterligare 11 behandlingar med trastuzumab samt endokrin behandling i 5–10 år för patienter med hormonreceptor-positiv (HRpositiv) bröstcancer. Sammanlagt 190 kvinnor kunde utvärderas med avseende på patologisk komplett respons, pCR. Medianåldern var 52 år (26–74 år), och båda grupperna var likvärdiga när det gällde exempelvis tumörernas histologiska typ och grad. Knappt två tredjedelar av tumörerna var HR-positiva.

LIKVÄRDIG EFFEKT MEN BÄTTRE LIVSKVALITET
Totalt uppnåddes patologisk komplett respons (pCR) hos 45,3 procent av patienterna, 46,4 procent av de som fick standardbehandlingen DTP och 44,1 procent av de som fick T-DM1. Av de kvinnor vars tumörer var HR-positiva uppnåddes pCR hos 35,3 procent, 35,9 procent i DTP-gruppen och 34,6 procent i T-DM1-gruppen. Bland kvinnor med HR-negativa tumörer uppnåddes pCR hos totalt 62,0 procent, 66,7 procent i DTP-gruppen och 57,9 procent i T-DM1-gruppen. Svåra biverkningar (grad 3–4) relaterade till behandlingen var betydligt vanligare i DTP-gruppen, 68 tillfällen jämfört med 16 tillfällen i T-DM1- gruppen. Febril neutropeni var också Thomas Hatschek presenterade den svenska studien PREDIX HER2 som visade att trastuzumab emtasin gav likvärdig effekt men mindre biverkningar än nuvarande neoadjuvant standardterapi mot HER2-positiv bröstcancer i stadium II och III. 42 onkologi i sverige nr 1 – 20 betydligt vanligare hos de som fick DTP (28) än hos de som fick T-DM1. Forskarna konstaterade att neoadjuvant behandling med TDM-1 gav likartad effekt men mindre toxicitet än DTP, oavsett hormonreceptorstatus, och att T-DM1 har potential att bli en ny standard för neoadjuvant terapi.

I en separat livskvalitetsstudie2 användes EORTC QLQ-C30 och EORTC-BR23 för att utvärdera de 190 kvinnornas upplevda livskvalitet efter de sex cyklerna av neoadjuvant terapi. För sju av de femton variablerna i EORTC QLQ-C30 och fem av sju subskalor i EORTC-BR23 visade resultaten statistiskt signifikanta fördelar för T-DM1-gruppen jämfört med DTPgruppen. Alla statistiska skillnader var av moderat eller stor klinisk signifikans (10 eller fler skalpoäng). Forskarnas slutsats är att trastuzumab emtansin kan vara ett användbart behandlingsalternativ på grund av att terapin ger lägre toxicitet och förbättrad livskvalitet jämfört med DTP. Sammanfattningsvis konstaterade Thomas Hatschek att resultaten från PREDIX HER2 inte visat några statistiskt signifikanta skillnader i pCR-frekvensen mellan den grupp av kvinnor som fått neoadjuvant behandling med docetaxel, trastuzumab och pertuzumab och den grupp som istället fått trastuzumab emtansin. I båda grupperna uppnådde kvinnor med HER2- postitiv och hormonreceptornegativ bröstcancer högre pCR-frekvens än de som både var HER2-positiva och ERoch/ eller PR-positiva. Effekten var likartad oavsett tumörens storlek. Däremot var antalet biverkningar färre och livskvaliteten betydligt bättre hos de kvinnor som fick behandling med T-DM1. Thomas Hatschek hoppades därför att resultaten från PREDIX HER2 kan bidra till en skonsammare, ”nedtrappad”, standard för neoadjuvant terapi vid HER2-positiv bröstcancer. Han framhöll dock att dessa data behöver verifieras genom liknande studier, och det behövs kompletterande analyser för att närmare identifiera de subgrupper av patienter som är lämpliga för behandlingsalternativet trastuzumab emtasin.

Läs hela artikeln

Emerging Expert Program – Lung Cancer

Inbjudan

Emerging Expert Program – Lung Cancer (EEP lungcancer)

Svenska lungcancerstudiegruppen (SLUSG) har genom Emerging Expert Program Lung Cancer (EEP lungcancer) skapat ett utbildningskoncept för att möta den snabba utvecklingen inom lungcancerområdet. Utbildningen tar avstamp i de utmaningar lungcancerorienterade läkare möter i den kliniska vardagen. Föreläsningar och seminarier utgår från att deltagaren har god ämneskunskap och har som målsättning att utmana deltagarna till ytterligare fördjupning i ämnet.

EEP lungcancer ges som utbildningsinternat en gång per termin under fyra terminer. Målet är att deltagare skall följa hela utbildningsprogrammet men i mån av plats kommer möjlighet ges att delta i enstaka utbildningsinternat. En uttalad målsättning med utbildningen är att ett nationellt nätverk mellan lungcancerorienterade läkare byggs upp för att möjliggöra kunskapsutbyte.

MÅLGRUPP

Utbildningsprogrammet vänder sig till läkare inom specialiteterna Lungmedicin, Onkologi, Thoraxkirurgi, Thoraxradiologi och Patologi. Deltagare bör ha ett tydligt fokus mot behandling och utred­ning av lungcancer och vara förtrogen med current practice. Utbild­ningsplatser kommer dock även erbjudas ST-läkare med tydligt lungcancerfokus och seniora läkare med önskan om att uppdatera sin kunskap.

KURSDATUM

Kurs 1 – Molekylär patologi och målstyrda terapier, kursansvariga Maria Planck, Lund,
Patrick Micke, Uppsala, 10 – 11 november 2020 – sista ansökningsdag 9 oktober via www.cancerakademin.se

Kurs 2 – Utredning och SVF, kursansvariga Anders Vikström, Linköping, Stefan Barath, Lund,
16 – 17 mars 2021

Kurs 3 – Lokalt avancerad sjukdom, kursansvariga Per Landelius, Uppsala, Andreas Hallqvist,

Göteborg, hösten 2021

Kurs 4 – Cytostatika och Immunterapi, kursansvariga Mikael Johansson, Umeå, Ana Carneiro, Lund, våren 2022.

LOKAL

Lejondals slott, Lejondals allé 6, Bro
http://www.lejondalsslott.se/

Kursavgift
Ca 3.000 kr exkl moms per kurstillfälle.

KURSINTYG

Kursintyg utfärdas efter varje kurstillfälle.

INFORMATION OM KURSEN SAMT ANMÄLAN

Ytterligare information om kursen, program samt anmälan finner ni via nedanstående länk:

https://cancerakademin.se/evenemang/6413/

Välkomna!

Oscar Grundberg
Kursansvarig

Mötet genomförs i samarbete med Cancerakademin och med stöd från Läkemedelsindustrin

Högintensivt fokuserat ultraljud ny möjlighet mot prostatacancer

Högintensivt fokuserat ultraljud ny möjlighet mot prostatacancer

Akademiska blir första sjukhuset i Sverige med att införa högintensivt fokuserat ultraljud, HIFU, som potentiellt botande behandling mot prostatacancer. Metoden innebär att tumörvävnad bränns bort med ultraljud riktat enbart mot själva tumörområdet inne i prostata. Behandlingen startar efter årsskiftet inom ramen för en klinisk studie. Här beskriver docent Michael Häggman fördelarna med den nya behandlingen.

Vid många tumörformer i parenkymatösa organ har en central behandlingsprincip varit att behandla hela det tumörbärande organet, till exempel vid bröst-, njur-, urinblåseoch prostatacancer. Vid flera av dessa tumörformer har dock en mer konservativ, organbevarande kirurgisk behandlingsstrategi vunnit insteg, med andra ord sektorsresektion vid bröstcancer, partiell nefrektomi eller värmeablation vid njurcancer, öppen urinblåseresektion i tillämpliga fall. Prostatacancer har hitintills kurativt behandlats med helorganbehandling (radikal prostatektomi eller strålbehandling). Prostatacancer är till yttermera visso mannens vanligaste tumörsjukdom med omkring 10 000 nya fall per år och med 2 500 dödsfall/år också den vanligaste orsaken till manlig cancerdöd.

Helorganbehandling av prostatacancer – med radikal prostatektomi eller fulldos strålbehandling – är dock belastat med livskvalitetspåverkande bieffekter (impotens, inkontinens, rektala biverkningar av strålning och sena strålningsrelaterade bieffekter med fistlar etc). Robotassisterad prostatektomi har inte kunnat visas ha lägre incidens av impotens eller inkontinens jämfört med öppen operation. Behovet av en mindre biverkningsbelastad kurativ behandling för prostatacancer står klart. Det främsta argumentet mot en organbevarande (fokal) behandling av prostatacancer har varit att tumören i de flesta fall är multifokal. Tidigare bilddiagnostik med transrektalt ultraljud, CT, har inte kunnat påvisa enskilda tumörer, med transrektalt ultraljud ses mindre än 50 procent av tumörerna som en iakttagbar förändring. MR prostata har under de sista 5–10 åren förfinats och standardiserats med det så kallade PIRADS-systemet, där enstaka lesioner karaktäriseras standardiserat. Detta har gett möjlighet till korrelation med operationspreparat, tumörgradering, staging etc och öppnat nya möjligheter både för riktad biopsidiagnostik och i förlängningen riktad, fokal behandling. Fusion av MR och ultraljud i realtid har gett möjlighet att rikta biopsier och med stor säkerhet diagnostisera enskilda tumörlesioner i prostata ned till storleksordning 5 mm. Detta öppnar för möjligheten att med fusionsledning rikta en fokal behandling.

Läs hela artikeln

American Pancreatic Association – 50 – årsjubileum med fokus på uppmuntrande samarbeten

American Pancreatic Association – 50 – årsjubileum med fokus på uppmuntrande samarbeten

Mötet var denna gång – som de tidiga gångerna man genomfört mötet på Hawaii – hållet tillsammans med Japan Pancreatic Society, vilket var en av grunderna till det stora antalet deltagare – fler än tusen betalande.

Det låter exklusivt att lägga ett vetenskapligt möte på Hawaii, men vulkanön Maui med cirka 150 000 invånare erbjuder i övrigt inte mycket utöver vackra vyer, mild värme, badande, god mat och golfspel (och en vingård) – vilket sannolikt var en orsak till att en stor del av deltagarna faktiskt var på två och ett halvt-dagarsmötet större delen av tiden. Medelåldern på deltagarna var sannolik sådan att vetenskapliga diskussioner var väl så intressanta som solande vid poolerna. Jämfört med exempelvis European Pancreatic Club är det amerikanska mötet mycket mer inriktat på basal vetenskap; även de sessioner som kategoriseras som clinical är ofta att betraktas som basala, inklusive tämligen avancerad statistik (och powerpoints överlastade med kurvor, statistik och obegripliga bilder). Alla sammanfattningar (abstracts) från mötet (cirka 800) finns redovisade i Pancreas 2019; 48: 1401–1563. Redovisningen ska ses endast som vissa nedslag bland allt det presenterade, och enbart rörande cancer, även om man redovisade nyheter om fysiologi, farmakologi, akut och kronisk pankreatit som var minst lika intressanta. Som ”bifynd” kan påpekas att de unga amerikanska föredragshållarna nästan alltid är enormt mycket mera övertygande/ självcentrerade än vad man är van vid avseende europeiska och asiatiska föreläsare – amerikanarna är inlärda att det de talar om är bland det viktigaste som hänt inom den vetenskapliga världen och att deras resultat är värda mycket stor uppmärksamhet. Det var en rad amerikanska och europiska ”stor-pankreatologer”, vilka dock hellre talar om det som varit än det som kan förväntas komma. På den kliniska sidan kan också understrykas att allt fler resultat kommer från samarbeten mellan olika kliniker och olika länder, vilket är uppmuntrande. Nedan följer några nedslag i kavalkaden av nya rön – ibland sedda i ljuset av de gamla.

Läs hela referatet

 

LITIUM – kan lindra strålskador efter att barn behandlats för hjärntumör

LITIUM – kan lindra strålskador efter att barn behandlats för hjärntumör

Barn som fått strålning mot hjärnan för att behandla tumörer kan få kognitiva problem senare i livet. Nu har forskare vid Karolinska Institutet i studier på möss visat att läkemedlet litium kan bidra till läkningen av dessa skador, långt efter att de uppkommit. Studien publiceras i tidskriften Molecular Psychiatry och forskarna planerar nu att testa behandlingen i kliniska prövningar. Här beskriver ST-läkaren i pediatrik, Gustaf Hellspong, hur de fortsatta forskningsplanerna ska läggas upp.

Varje år diagnostiseras knappt 100 barn med hjärntumör i Sverige, och av dem kommer en del att strålbehandlas mot hjärnan. Det är sedan länge känt att joniserande strålning har potential att orsaka skada i både sjuk och frisk vävnad, och hjärnan är inget undantag. Tvärtom är ett barns växande hjärna, och dess intrikata och mångfacetterade utveckling som pågår under hela uppväxten, mycket känslig för strålningens skadliga effekter. En av de mest påtagliga konsekvenserna av detta inträffar inte omedelbart efter behandlingen, utan visar sig månader till år efter avslutad strålterapi: kognitiv nedsättning1. Ju yngre barnen är vid strålbehandlingen, och ju högre stråldosen är, desto värre blir de kognitiva biverkningarna. Detta tar sig uttryck på flera sätt – inte bara i specifika kognitiva tester, utan även i en försvårad skolgång med sämre utgångsbetyg, lägre behörigheter till högre utbildning, sämre karriärmöjligheter, och inte minst subjektiv intellektuell tröghet och uttröttbarhet, ibland kallad hjärntrötthet. Inte sällan leder detta till lägre grad av självständighet, lägre självskattad livskvalitet och nedstämdhet. Nuförtiden strålbehandlas de flesta barn i Sverige med protonstrålning, vilket kanske orsakar mindre skador på frisk hjärnvävnad jämfört med fotonstrålning. Ännu finns endast begränsat med uppföljningsdata hos protonstrålade barn, men även denna stråltyp orsakar kognitiva seneffekter2.

BILDAR FRIA RADIKALER
Den joniserande strålningen orsakar bildning av fria radikaler i exponerad vävnad och utsätter celler för oxidativ stress, aktiverar mikrogliaceller, utlöser frisättning av proinflammatoriska cytokiner och orsakar en direkt DNA-skada
– vilket i slutändan leder till apoptotiska processer i hjärncellerna. Exakt i vilka, och i hur många, hjärnceller detta sker är avhängigt strålfältet och stråldosen. I många fall ges dels en högre stråldos riktad enbart till tumörbädden (efter kirurgiskt avlägsnande), dels ges en lägre dos till hela hjärnan.
Kognition är ett begrepp nästan lika komplext som hjärnan själv, och många olika kognitiva domäner – såsom verbalt och visuospatialt minne, uppmärksamhetsförmåga och processhastighet – utgör delar av det som inom vetenskapen definieras som intelligens, oftast bedömt via IQ-testning, och sammansatt till ett fullskale-IQ. Vissa kognitiva domäner tycks känsligare än andra för strålningens skadliga effekt. En av dessa domäner är processhastighet, vilken är en grundläggande komponent i kognitiv funktion. Den är ett mått på hur snabbt en individ kan behandla information och agera korrekt utifrån den – till exempel hur snabbt en person kan identifiera och namnge specifika föremål på en bild. Flera studier har visat att strålbehandlade barn uppvisar signifikanta nedsättningar just i processhastighet, och att detta också i sin tur kan förklara försämringar även i andra kognitiva domäner som är beroende av normal processförmåga. En förutsättning för en bevarad processhastighet är förekomst av välfungerande myeliniserade bansystem. Detta avspeglas i att påverkan på dessa bansystem har identifierats radiologiskt efter strålbehandling och korrelerats med samtidiga processhastighetsbegränsningar3.

Läs hela artikeln

 

Förbättrat stöd för unga vuxna som lever med cancer

Stödet för unga vuxna som drabbas av cancer måste förbättras. Det är utgångspunkten i ett projekt som Regionalt cancercentrum norr nu genomför, med en samfinansiering av den ideella organisationen Ung Cancer och Cancerforskningsfonden i Norrland. Projektet vänder sig till unga vuxna, 16–30 år, i norra sjukvårdsregionen, som lever med cancer. Wannes Van Assche har nyligen rekryterats som projektkoordinator. Tanken är att han under det närmaste två åren ska utforma och införa en stödfunktion utifrån de ungas behov. Arbetet omfattar även dem som har haft cancer som barn.

Wannes Van Assche, projektkoordinator för stöd till unga med cancer. Foto Anna Selberg

– Unga vuxna med cancer är en bortglömd grupp som lätt kan hamna mellan stolarna. Att kunna bidra till ett bättre stöd för den här gruppen känns väldigt viktigt och givande för mig, säger Wannes Van Assche.

Projektet ligger organisatoriskt under RCC Norr, med lokalisering i Umeå, men projektkoordinatorn kommer att driva arbetet i nära samverkan med Ung cancer. Det finns även en styrgrupp med företrädare både från cancervården i norra sjukvårdsregionen och från Ung cancer.

– Vi är så glada att få göra detta tillsammans med Wannes, RCC norr och cancerforskningsfonden i Norrland. Att få möjlighet att bygga upp ett livsviktigt stöd för unga vuxna cancerdrabbade, en bortglömd målgrupp i samhället och vården, är något som vi jobbat för länge, säger Emma Tonnes, generalsekreterare för Ung Cancer.

Projektet innebär samverkan med många olika verksamheter i hela norra sjukvårdsregionen, med involverade vårdgivare och med flera externa aktörer. Målsättningen är att förbättra cancervården för unga vuxna, utifrån deras perspektiv.

– Att Ung Cancer och Cancerforskningsfonden i Norrland ger oss förutsättningar att bygga upp denna stödfunktion, är en fantastisk möjlighet för norra sjukvårdsregionen. Jag tror att detta projekt kommer att kunna göra skillnad både för de drabbade och för personalen som möter dem, säger Mirjam Bergknut, psykoterapeut och kurator vid Cancercentrum, Norrlands universitetssjukhus.

En tredjedel av barn med leukemi har D-vitaminbrist

En tredjedel av barn med leukemi har D-vitaminbrist

En tredjedel av barn med leukemi i Sverige har för låga halter av D-vitamin redan vid diagnosen. Låga värden kan också associeras med sämre överlevnad hos barn upp till 6 år, enligt en ny forskningsstudie vid Akademiska sjukhuset/Uppsala universitet.

– Normala D-vitaminnivåer är positivt både för friska och sjuka barn. Det kan vara så att de barn som hade vitaminvärden under 50 nmol/L, som är gränsen för brist, hade en svårare cancersjukdom. Framtida studier behöver undersöka om förbättring av D-vitaminstatusen kan leda till bättre överlevnad, säger Natalja Jackmann, barncancerläkare och forskare vid Akademiska sjukhuset/Uppsala universitet.

I den aktuella studien undersöktes blodprover från närmare 300 barn med olika former av leukemi, framförallt akuta lymfatiska och myeloiska leukemier. Blodproverna, som sparats vid Uppsala Biobank, togs i samband med cancerdiagnostik.

– Resultaten visar att drygt en tredjedel av barnen med leukemi hade D-vitaminbrist, dvs värden under 50 nmol/L och bara 27 procent hade optimala nivåer på 75 nmol/L eller mer, säger Natalja Jackmann.

D-vitamin bildas i huden när man vistas i solsken. Man kan också få i sig vitaminet genom ett intag av D-vitaminrik kost såsom fet fisk, ägg och kött samt D-vitaminberikade mjölkprodukter. Tidigare forskningsstudier har visat att 20-50 procent av friska barn i Sverige har D-vitaminbrist (halter under 50 nmol/L). Det är också känt att äldre barn är mer utsatta än yngre, vilket kan bero på mer stillasittande aktiviteter och mindre lek utomhus.

Barn som genomgår cytostatikabehandling kan ha svårt att få i sig tillräckligt allsidig kost vilket kan leda till D-vitaminbrist. De rör sig ofta mindre och bör dessutom undvika direkt solljus under strålbehandling och under en viss tid efter blodstamcellstransplantation. Låga D-vitaminhalter kan påverka kalciumnivåerna i blodet negativt vilket i sin tur kan leda till att skelettet blir mjukt och missformat, bensmärtor och problem med tänderna. Även risken för benbrott ökar.

Forskningsstudier i Uppsala visar att ålder och årstid (höst, vinter, vår) vid diagnos, samt AML-diagnos påverkar D-vitaminstatusen negativt. Likaså att D-vitaminbrist blivit vanligare med tiden. Barn som insjuknar nu har lägre D-vitaminnivåer än barn som insjuknade på 1990-talet. När forskarna i den aktuella studien justerade för dessa faktorer stod det klart att en för låg D-vitaminstatus (under 50 nmol/L) var associerad med sämre överlevnad hos barn upp till sex års ålder.

Borde inte de nya rönen leda till rekommendationer om screening för alla barn med leukemidiagnos?

– Det är för tidigt att dra den slutsatsen. I likhet med friska barn rekommenderas D-vitamindroppar till alla under två år. Medvetenheten har också blivit bättre inom barncancervården, exempelvis att barn med mörk hud och dålig nutritionsstatus snabbare kan utveckla D-vitaminbrist. Vissa riskgrupper screenas för D-vitaminbrist och får extra D-vitamintillskott om detta behövs, bland annat barn med akut lymfatisk leukemi och barn som genomgår blodstamcellstransplantation. Dessutom får alla barn med cancer träffa en dietist, säger Natalja Jackmann.

Just nu pågår en prospektiv studie i Uppsala, i samarbete med Karolinska universitetssjukhuset, där man analyserar barnens mående och livsstil under behandlingstiden. Föräldrar får svara på en enkät om livsstil, mat samt härkomst. Dessutom tas blodprover var tredje månad under två års tid som fryses ned för analys av bland annat D-vitaminvärden.

– Om det visar sig att barn med cancer, som har höga D-vitaminvärden, mår bättre än de med låga värden kan det bli aktuellt med en större, randomiserad studie där den ena gruppen får vitamintillskott och den andra placebo. På sikt kan behandlingsrekommendationerna behöva ändras och screening införas, men innan dess krävs mer forskning, avrundar Natalja Jackmann.

Nota bene: Forskningsstudierna finansieras av Barncancerfonden.

FAKTA: Hälsoeffekter av D-vitamin

  • D-vitamin bildas i huden när man vistas i solsken och bidrar till normala kalciumnivåer i blodet. Man kan också få i sig vitaminet genom ett intag av D-vitaminrik kost såsom fet fisk, ägg och kött samt D-vitaminberikade livsmedel såsom mjölk.
  • Vitaminet har en avgörande roll för kalciumomsättning och uppbyggnad av skelettet. Brist på D-vitamin medför ökad risk för rakit (engelska sjukan) som leder till ett mjukt och missformat skelett samt ben- och muskelsmärtor. Numera är rakit betydligt ovanligare i Sverige än för 20-30 år sedan. Bristsjukdomen förekommer dock ofta i samband med lever- eller tarmsjukdomar, men även hos njursjuka barn.
  • Ny forskning tyder också på att D-vitamin har betydelse för uppkomsten av andra sjukdomar. Man diskuterar bland annat samband mellan D-vitaminbrist och cancersjukdomar, hjärtsjukdomar, diabetes, depression och alzheimer.


För mer information, kontakta:
Natalja Jackmann, barncancerläkare och forskare vid Akademiska barnsjukhuset/Uppsala universitet,
tel: 018-611 27 84 eller 073-866 48 66
e-post: [email protected] eller [email protected]

Ny metod upptäcker fler antikroppar – öppnar för fler läkemedel mot cancer

Ny metod upptäcker fler antikroppar – öppnar för fler läkemedel mot cancer

En ny förbättrad metod för att upptäcka nya antikroppar för behandling av exempelvis cancer har tagits fram vid LTH i samarbete med BioInvent International AB. Tekniken skapar stora möjligheter att hitta många fler antikroppar än tidigare, visar Anne Ljungars i en ny avhandling. Redan nu har metoden resulterat i en ny antikropp för behandling av leukemi som nu befinner sig i klinisk prövning på människor. Opponent vid disputationen är ingen mindre än Nobelpristagaren i kemi 2018, Sir Gregory Winter.

Antikroppsläkemedel är den snabbast växande typen av läkemedel och används redan i dag för behandling av en rad olika sjukdomar, bland annat cancer. Antikroppar är en del av immunförsvaret, med uppgift att identifiera främmande föremål, som exempelvis bakterier eller parasiter i kroppen. Genom att binda till en specifik målstruktur på en cell kan antikroppen antingen förmå cellen att begå självmord eller aktivera andra delar av immunförsvaret till att oskadliggöra den infekterade cellen.

På ytan av alla celler finns hundratals olika receptorer, proteiner. Vilka receptorerna är varierar och alla som skiljer sig åt mellan sjuka och friska celler kan potentiellt användas för behandling med antikroppsbaserade läkemedel. Det är svårt att på förhand veta vilka receptorer – eller målstrukturer – som passar för att utveckla antikroppsbaserade läkemedel. Det gör att det i dag utvecklas många antikroppar parallellt som på olika sätt använder de fåtal målstrukturer som man vet är lämpliga för antikroppsbehandling.

– Det är ett problem eftersom få nya typer av antikroppsläkemedel upptäcks, säger Anne Ljungars.

Ett sätt att hitta antikroppar för läkemedel är att använda fagdisplay där man letar i ett jättelikt bibliotek ofta med mer än tio miljarder olika antikroppar. Att då hitta den enskilda antikropp som fungerar bäst kräver mycket arbete.

Traditionellt arbetar man efter en hypotes där man först hittar en receptor som man tror är lämplig för antikroppsläkemedel. Därefter letar man efter antikroppar som binder till den receptorn. Men genom att kombinera nya tekniker med att samtidigt leta efter både antikroppar och de receptorer de fäster på kan man hitta många fler antikroppar än tidigare.

– Det vi gör är att vi hittar antikroppar mot massor av olika receptorer på cellen och tittar på dessa antikroppars funktion direkt. Strategin är att förutsättningslöst testa antikroppens funktion, till exempel om den kan döda en tumörcell. När man har identifierat vilka antikroppar som fungerar bestämmer man sedan genom olika försök vilken receptor som dessa binder till. På så sätt har vi hittat antikroppar som binder till cancerceller, men inte till normala celler hos friska personer, säger Anne Ljungars.

Hon letar alltså efter antikroppar och målstrukturer samtidigt i stället för att först hitta en målstruktur och därefter leta efter en passande antikropp. Det är denna strategi kombinerad med modern teknik som gör att man kan hitta många fler antikroppar än tidigare.

– Metoden kommer att vara viktig för utvecklingen av framtida antikroppsläkemedel, vilka kan användas för behandling av många olika sjukdomar, säger Anne Ljungars.

Ett resultat är att hon hittade antikroppar mot en ny målstruktur som är bättre på att döda tumörceller för en viss typ av leukemi än den typ av antikropp som används idag. En antikropp mot denna nya målstruktur håller nu på att utvecklas till ett nytt läkemedel och testas just nu på människor.

Tekniken i grunden bygger på fagdisplay av antikroppar, en metod som utvecklats av nobelpristagaren Sir Gregory Winter. Detta kompletterat med nya tekniker har lett fram till den nya metoden. Och nu kommer han till Lund för att vara opponent vid disputationen.

– Det känns väldigt roligt, även om det också är lite nervöst. Men man kan inte tänka sig någon bättre. Dels utvecklade han fagdisplay-tekniken så att den kan användas för att hitta antikroppar, dels är han en framgångsrik entreprenör som har startat flera bolag som utvecklat antikroppar till läkemedel, säger Anne Ljungars.

Anne Ljungars är industridoktorand vid Institutionen för Immunteknologi vid LTH. Forskningen har finansierats av Stiftelsen för Strategisk forskning och BioInvent International AB. Disputationen äger rum fredagen 24 januari.

Läs mer: Doktorsavhandlingen heter ”Phenotypic antibody discovery and mining of complex antibody libraries”. Den finns att ladda ner här https://www.lu.se/lup/publication/5794c8b8-eb52-44c4-9e19-f5c20163a3a6

Kontakt:
Anne Ljungars, [email protected], telefon: 0709-60 66 28

 

Tio år med nationella cancerstrategin – ett lyft för cancervården

Tio års utvecklingsarbete enligt nationella cancerstrategin har gjort tydliga avtryck i svensk cancervård. Idag utreds och behandlas patienter med cancer i hela landet enligt standardiserade vårdförlopp, nationella vårdprogram och nationella läkemedelsregimer. Ett antal steg har tagits på vägen mot en mer jämlik cancervård.

Allt fler patienter bedöms i behandlingskonferenser av team med olika specialister. Patienter med sällsynta och komplexa behandlingsbehov remitteras till högspecialiserade nationella vårdenheter. De medicinska resultaten följs upp i nationella kvalitetsregister. Av dem framgår bland annat att överlevnaden i cancer stadigt har ökat trots att antalet som insjuknar blivit fler.

Framgångsexempel och förebild
Cancerstrategin ses av många som en framgång som bidragit till den positiva utvecklingen. Främst beror det på att mycket av utvecklingsarbetet gjorts av ledande läkare, sjuksköterskor och andra professionsföreträdare från hela landet. Det menar Hans Hägglund, cancersamordnare vid Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och ordförande i Regionala cancercentrum i samverkan.

– Under många år har det även funnits en bred politisk och professionell enighet och samsyn om både behov, mål och inriktning för arbetet. Det har också haft stor betydelse, liksom regeringens engagerade stöd under alla år, säger han.

Skillnad för patienter och närstående
– Cancerstrategin och de senaste tio årens utveckling inom cancervården har gjort skillnad för patienterna, säger Ingrid Kössler, processledare inom Patient- och närståenderådet vid RCC Väst.

Ingrid Kössler var patientrepresentant i den statliga utredning som ledde fram till cancerstrategin. Hon menar att genomförandet av strategin har bidragit till att vi nu ser bättre behandlingar, bemötande och omhändertagande, men också en längre överlevnad och förbättrade möjligheter att lindra biverkningar av olika behandlingar.

Fortsatta utmaningar inför 2030
Arbetet har pågått i tio år men det finns mycket kvar att göra. Regeringen och SKR har nyligen slutit en treårig överenskommelse om fortsatta insatser för att stärka cancervården. Arbetet med att få bort onödiga väntetider ska intensifieras, inte minst för att minska skillnaderna mellan regioner och olika patientgrupper. I överenskommelsen ingår även en ny satsning på att stärka barncancervården.

Jubileumsarrangemang 3 februari kl. 9.00 – 17.30
Måndagen den 3 februari kl. 09.00 – 17.30 arrangerar Regionala cancercentrum i samverkan och Socialdepartementet en jubileumsdag i Aula Medica på Karolinska Institutet i Stockholm för att uppmärksamma att nationella cancerstrategin fyllt 10 år.

Betydelsefulla personer för cancerstrategins genomförande kommer tillsammans med moderator Kattis Ahlström att bjuda på en tillbaka- och framåtblickande jubileumsdag som dels sätter ljus på resultaten från tio år med cancerstrategin, dels lyfter fram vad som behöver göras framåt för att cancervården ska bli än mer jämlik, tillgänglig och patientfokuserad.

Under eftermiddagen överlämnar H.K.H Kronprinsessan Victoria utmärkelserna Årets kontaktsjuksköterska och Årets processledare till medarbetare i cancervården inom respektive sjukvårdsregion.

Dagen avslutas med tal av socialminister Lena Hallengren.

Medierepresentanter välkomna
Representanter från medierna är välkomna att bevaka jubileumsdagen efter anmälan via länk nedan. Giltig presslegitimation ska visas upp på plats.

Program och information

Anmälan för medierepresentanter

Fakta

  • Jubileumsdagen samlar drygt 800 personer som är engagerade i utvecklingen av cancervården i Sverige; vårdprofessioner, ledningar och beslutsfattare i hälso- och sjukvården, patientföreträdare, patienter, närstående, akademi, näringsliv, politik, myndigheter, medier och andra organisationer.
  • Omkring 60 personer talar, diskuterar, spelar och sjunger under dagen.
  • Efter programmets avslutning kan den som önskar stanna och mingla fram till kl. 19.00.
  • Jubileumsdagen kommer att livesändas på cancercentrum.se.

Ny indikation för Darzalex (daratumumab) i kombination med bortezomib, talidomid och dexametason

Ny indikation för Darzalex (daratumumab) i kombination med bortezomib, talidomid och dexametason

Europeiska kommissionen godkänner Darzalex (daratumumab) i kombination med bortezomib, talidomid och dexametason (VTd) för behandling av nydiagnostiserade patienter med multipelt myelom lämpliga för stamcellstransplantation

  • Daratumumab-VTd är den första godkända kombinationsbehandlingen på över sex år för patienter lämpliga för stamcellstransplantation1.
  • Godkännandet baseras på resultat från fas 3-studien CASSIOPEIA, som visar att tillägg av daratumumab visade djupare behandlingssvar och förbättrad progressionsfri överlevnad (PFS), jämfört med endast behandling med VTd2.
  • Daratumumab har använts för behandling av mer än 100 000 patienter globalt3.
  • Detta är den sjätte godkända indikationen för daratumumab och tre av dessa är för första linjens behandling4.

Läs mer i det engelska pressmeddelandet från Janssen den 20 januari 2020: http://www.mynewsdesk.com/se/janssen-cilag_ab/pressreleases/europeiska-kommissionen-godkaenner-darzalex-daratumumab-i-kombination-med-bortezomib-talidomid-och-dexametason-vtd-foer-behandling-av-punkt-punkt-punkt-2962947

Ny behandlingsmetod ger cancerpatienter hopp om bot

Mats Jerkeman, överläkare inom onkologi på Skånes universitetssjukhus och professor på Lunds universitet. Bild: Kennet Ruona/Lunds universitet

Som första sjukhus i Norden inför Skånes universitetssjukhus en ny behandlingsmetod som ger hopp om bot för cancerpatienter med diffust storcelligt B-cellslymfom. Genom att genmodifiera patientens egna celler attackeras cancern.

Varje år insjuknar runt 500 personer i Sverige i den aggressiva lymfomcancern diffust storcelligt B-cellslymfom. De som drabbas är främst personer som är 50 år och uppåt. Ungefär 10 procent av de som insjuknar svarar inte på den vanliga cancerbehandlingen – eller får snabbt återfall.

— Hittills har det inte funnits någon alternativ behandling för dessa patienter. Men när vi nu inför en behandling som kallas CAR T-cellsterapi i rutinsjukvården för just denna cancerform, kan vi ge dem hopp om bot, säger Mats Jerkeman, överläkare inom onkologi på Skånes universitetssjukhus och professor på Lunds universitet.

Han påpekar att det inte är alla patienter som kommer att vara aktuella för behandlingen. Faktorer som till exempel ålder spelar in.

Celler skickas till USA

I dagarna behandlas den första patienten på Skånes universitetssjukhus med den nya metoden, som innebär att så kallade T-celler tas ut ur patienten och skickas till ett laboratorium i USA. Väl där omvandlas T-cellerna till aggressiva celler som, när de förs tillbaka in i kroppen, attackerar ett särskilt protein på cancercellerna.

— Efter ungefär sex veckor skiktröntgas patienten och då vet vi om behandlingen haft effekt. I tidigare studier har man kunnat se att ungefär 40 procent av de som får behandlingen får långvarig behandlingseffekt, och förhoppningsvis uppnår bot, säger Mats Jerkeman.

Svåra men övergående biverkningar

Behandlingen kan medföra svåra biverkningar för patienten, bland annat tal- och skrivsvårigheter och ett sepsisliknande tillstånd som kan innebära intensivvård. Men biverkningarna är övergående.

— Oftast går de över på några veckor, säger Mats Jerkeman.

Tanken är att 10 till 12 lymfompatienter per år ska behandlas med CAR T-cellsterapi på Skånes universitetssjukhus. Och Mats Jerkeman tror att metoden kommer att användas för behandling av andra cancerformer.

— Vi hoppas att inom kort bli certifierade för att få ge samma behandling till patienter med akut lymfatisk leukemi. Inom tre till fyra år används metoden troligtvis även vid ännu fler former av cancer.

Fakta: CAR T-cellsterapi

Varje dag uppstår nya celler i vår kropp, bland annat cancerceller.

Kroppens T-celler är en del av immunförsvaret som ser till att döda cancercellerna innan de blir för många.

I den här behandlingen tar man ut T-cellerna och genmodifierar med hjälp av CAR (CAR är ett speciellt protein på cellernas yta som känner igen tumörceller) för att göra dem mer aggressiva och föröka dem. De känner igen cancercellerna och angriper och dödar dessa.

Källa: Kristina Drott, överläkare inom onkologi, Skånes universitetssjukhus, docent vid Lunds universitet.

Fakta: Diffust storcelligt B-cellslymfom

Diffust storcelligt B-cellslymfom är en elakartad tumörsjukdom som utgår från immunssystemets B-lymfocyter. Det är en aggressiv form av lymfom och obehandlad är överlevnaden kort.

Vanliga symtom är oömma, snabbt växande körtlar på hals, armhålor eller ljumskar, viktnedgång, trötthet och feber.

Sjukdomen behandlas med cytostatika och antikroppsbehandling, och ca 60 procent blir botade med denna behandling.

Källa: 1177, internetmedicin.se

 

Bröstcancerförbundet utlyser forskningsanslag 2020 för patientnära klinisk forskning

Nu ligger 2020 års utlysning av forskningsanslag ute på Bröstcancerförbundets webbplats.

Sista ansökningsdag är fredag 5 juni.

Mer information hittar ni med hjälp av länken nedan.

Forskningsanslag

Nyheter – kriterier 2020

  • Huvudsökande ska vara disputerad.
  • Definitioner på befattning/yrkesroll som kan ansöka är borttaget.
  • Kravet att huvudsökande ska vara kliniskt verksam är borttaget.
  • Vikt läggs vid bedömningen på att projektet är ”patientnära” dvs forskning där ”patienten/människan” är måttenheten.
  • Klinisk relevans ges än högre vikt, då kraven ovan ändrats i detta års utlysning.
  • Endast en projektansökan per huvudsökande och år får insändas.

Möjlighet att utveckla ny klass av cancerläkemedel

Efter mångårig forskning om så kallade Frizzled-receptorer på cellernas yta har forskare vid Karolinska Institutet nu kunnat visa att dessa receptorer kan påverkas med småmolekylära läkemedel. Resultaten, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications, öppnar för nya sätt att behandla olika typer av cancer.

Sedan mer än 20 år tillbaka har Frizzled-receptorer betraktats som lämpliga mål för behandling av olika cancerformer och andra sjukdomar, såsom fibros eller hjärt-kärlsjukdomar. De tillhör familjen G‑proteinkopplade receptorer, som har betydelse för många olika sjukdomsförlopp och är mycket vanliga mål för läkemedelsbehandling.

Omfattande arbete har gjorts för att inverka på Frizzled-receptorer med antikroppar och andra biologiska läkemedel. Men hittills har man inte kunnat designa små molekyler som farmakologiskt påverkar Frizzled‑receptorer. Gunnar Schultes forskargrupp vid institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet, har nu lyckats identifiera ett befintligt småmolekylärt läkemedel riktat mot en besläktad receptor och visat att det kan binda till och aktivera Frizzled-receptorer.

Kan resultera i nya cancerbehandlingar

Missing ALT text.

Gunnar Schulte. Foto: Stefan Zimmerman

– Vår studie ger belägg för att det går att påverka Frizzled-receptorer med små molekyler. Detta är ett genombrott som lägger grunden för nya och bättre läkemedelssubstanser riktade mot Frizzled-receptorer för behandling av olika typer av cancer, säger professor Gunnar Schulte, som har lett studien.

Nyckeln till upptäckten var dels en ökad grundläggande förståelse för Frizzled-receptorer som farmakologiska receptorer, dels tekniska framsteg inom läkemedelsscreening.

Första substansen som aktiverar Frizzled

– Den viktigaste förutsättningen för arbetet var en smart tillämpningsidé av forskaren Pawel Kozielewicz i mitt labb, som upptäckte den första småmolekylära substans som aktiverar en Frizzled‑receptor. Genom forskaren Ainoleena Turkus datorsimuleringar kunde vi sedan validera laboratorieexperimenten och få en grundlig strukturell förståelse av interaktionen mellan receptor och läkemedel, säger Gunnar Schulte.

Datorsimuleringen visar interaktionen mellan Frizzled-receptorn FZD6 (illustrerad i vitt) och läkemedelsmolekylen SAG1.3 (lila sfärer). SAG1.3 fungerar som en så kallad partiell agonist.

Studien genomfördes i samarbete med forskare i Tyskland och Japan och finansierades bland annat av Karolinska Institutet, Vetenskapsrådet, Cancerfonden, danska Novo Nordisk Fonden, Marie Skłodowska‑Curie Actions (FP7), Wenner-Gren Stiftelserna och Stiftelsen Olle Engkvist Byggmästare. För studien behövdes tillgång till den svenska nationella forskningsinfrastrukturen SNIC. Författarna uppger inga potentiella intressekonflikter.

Publikation

”Structural insight into small molecule action on Frizzleds”. Paweł Kozielewicz, Ainoleena Turku, Carl-Fredrik Bowin, Julian Petersen, Jana Valnohova, Maria Consuelo Alonso Cañizal, Yuki Ono, Asuka Inoue, Carsten Hoffmann, Gunnar Schulte. Nature Communications, online 21 januari 2020, doi: 10.1038/s41467-019-14149-3.