Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.
När? 10e mars 2020, kl 09.30-16:00
Var? Stockholm City Conference Center, Norra Latin, Drottninggatan 71B, nära Stockholm Centralstation
Hur? Internationella och nationella experter delar erfarenheter och leder interaktiva diskussioner om praktiska utmaningar
Mer information och registrering
BAVENCIO (avelumab) visar signifikant förbättrad totalöverlevnad hos patienter med lokalt avancerad eller metastaserande urotelial cancer.
Merck och Pfizer rapporterar att fas III-studien JAVELIN Bladder 100 uppfyllde det primära effektmåttet för överlevnad (OS) vid den planerade interimsanalysen. I denna studie överlevde patienter med tidigare obehandlad lokalt avancerad eller metastaserande urotelial cancer (UC), vars sjukdom inte progredierat vid induktionskemoterapi och som randomiserats att få första linjens underhållsbehandling med BAVENCIO® (avelumab) och bästa stödjande vård (BSC), signifikant längre än de som bara fick BSC.1
En statistiskt signifikant förbättring av OS demonstrerades i BAVENCIO-armen i var och en av de co-primära populationerna: alla randomiserade patienter och patienter med PD-L1-positiva tumörer.1
Säkerhetsprofilen för BAVENCIO i studien var förenlig med den i JAVELIN-monoterapins kliniska utvecklingsprogram. Resultaten av studien kommer att lämnas in förpresentation vid en kommande medicinsk kongress och delas med den amerikanska läkemedelsmyndigheten (FDA) och andra läkemedelsmyndigheter.
– Det finns ett stort behov av nya effektiva behandlingsalternativ för patienter med avancerad eller metastaserad urotelial cancer, säger Anders Ullén, docent och överläkare vid Tema Cancer, PO bäckencancer, Karolinska Universitetssjukhuset, som var huvudprövare för studien JAVELIN Bladder 100 i Sverige.
– För denna patientgrupp, vars tumörer oftast utgår från urinblåsan, finns sedan tidigare tillgång till immunterapi i andra linjen efter progress på kemoterapi eller i första linjen hos patienter med högt PD-L1 uttryck som är olämpliga för cisplatinbehandling. Det som gör resultaten från denna första analys av data från studien intressanta är att man i studien gav immunterapi till patienter som utvecklat svar eller sjukdomsstabilisering på första linjens cisplatinbehandling, det vill säga som en kompletterande underhållsbehandling. Med denna nya behandlingsstrategi kunde man i JAVELIN Bladder 100 studien uppnå en signifikant förlängd överlevnad jämfört med enbart standardkemoterapi, hos alla patienter oavsett PD-L1 uttryck, avslutar Anders Ullén.
BAVENCIO är i klinisk prövningsfas som första linjens underhållsbehandling av avancerad UC och är ännu inte godkänd för den studerade indikationen.
Om det kliniska utvecklingsprogrammet JAVELIN
Merck och Pfizer har en strategisk allians för att gemensamt utveckla och kommersialisera BAVENCIO.
Det kliniska utvecklingsprogrammet för avelumab, JAVELIN, består av ca 20 kliniska studier, och fler än 10 000 patienter med över 15 olika tumörtyper. Förutom urotelial cancer även bland andra huvud- halscancer, merkelcellskarcinom, icke-småcellig lungcancer, och njurcellscancer.
Om BAVENCIO (avelumab)
Avelumab är en human antikropp mot proteinet PD-L1 (ligand 1 för programmerad celldöd – Programmed Death Ligand-1). I prekliniska modeller har BAVENCIO visats engagera både det förvärvade och det medfödda immunförsvaret. Genom att blockera interaktionen mellan PD-L1 och PD-1 receptorerna har BAVENCIO visats frigöra suppression av den T-cellmedierade antitumörresponsen i prekliniska modeller.2–4 BAVENCIO har också visats inducera NK cell-medierad direkt tumörcellslys via antikroppsberoende cellmedierad cytotoxicitet (ADCC) in vitro.4-6
Om Urinblåsecancer
I Sverige får årligen över 2800 personer diagnosen urinblåsecancer7,8. Över 90% av dessa tumörer utgår från urotelet, dvs urinblåseslemhinnan och det benämns då urotelial cancer.Varje år dör ca 700 personer till följd av sjukomen. Urinblåsecancer är tre gånger vanligare hos män än kvinnor och är tillsammans med övriga cancerformer i urinvägarna den tredje vanligaste cancerformen hos män.9 Medelåldern vid diagnos ligger i Sverige på 73år7.För patienter med lokalt avancerad urinblåsecancer är femårsöverlevnaden ca 30% till lägre än 20% om den är metastaserande.10
Godkända indikationer
BAVENCIO är godkänd i Europa som monoterapi för behandling av vuxna patienter med metastaserad Merkelcellskarcinom (mMCC). 11 I Sverige har BAVENCIO en rekommendation av NT-rådet för användning i den indikationen sedan mars 2018.
BAVENCIO är godkänd i Europa i kombination med axitinib som första linjens behandling av vuxna patienter med avancerad njurcellscancer (RCC).11
Referenser
In 2020, the Karolinska Hematology Seminar is organized for the eighteenth time. Due to the Covid-19 pandemic, the conference will now be held as a two-day webinar with the aim of offering State of the Art lectures by internationally leading experts in selected hematological areas. The lectures are about one hour and are followed by
interesting discussions and exchanges of experience between participants and lecturers. You will be able to ask questions to the speakers via an online chat.
For more information and registration click here
Welcome!
Fyrsträngat DNA som associeras med uppkomsten av cancer och utveckling av nya cancerläkemedel kan specifikt detekteras med en fluorescerande molekyl. Det visar ett forskarteam vid Umeå universitet i en ny studie som publiceras i Angewandte Chemie.
Erik Chorell, Kemiska institutionen. Nasim Sabouri och Marco Deiana, Institutionen för medicinsk kemi och biofysik. Foto: Ingrid Söderbergh
Forskarna Erik Chorell och Nasim Sabouri och deras forskargrupper vid Umeå universitet har hittat en läkemedelsliknande molekyl som kan användas i cancerceller för att detektera en viss typ av fyrsträngad DNA-struktur, som kallas parallella G-quadruplex DNA-strukturer, G4-DNA.
DNA-molekylerna i människans arvsmassa är uppbyggda av byggstenarna cytosin, guanin, adenin eller tymin och bildar oftast dubbelsträngade spiraler. Men under de senaste decennierna har forskningen visat att det även finns andra alternativa DNA-strukturer i cellen.
Fyrsträngad DNA-struktur bildas när fyra guaninbaser från en DNA-sträng binder till varandra och sedan staplar sig på varandra. G4-DNA finns ofta i närheten av regioner i arvsmassan som slår på aktiviteten av cancerdrivande gener. Detta är en av anledningarna till varför G4-strukturen är ett potentiellt mål för anti-cancerpreparat.
– I vår forskargrupp studerar vi G4-strukturer för att förstå deras biologiska funktion i friska celler och i cancerceller. Vi kan ännu inte med säkerhet säga var i cellen dessa strukturer bildas. Tidigare studier har visat att det bildas fler G4-strukturer i cancerceller än i friska celler och detta är en viktig anledning till varför G4-strukturer är ett mål inom cancerterapin som både vi och andra forskarlag fokuserar på, säger Nasim Sabouri, forskare på Institutionen för medicinsk kemi och biofysik vid Umeå universitet.
Biträdande universitetslektor Erik Chorell och hans forskningsgrupp på Kemiska institutionen vid Umeå universitet arbetar med att designa och utveckla läkemedelslika molekyler som binder till G4-strukturer för att förstå deras funktion och för att utveckla framtida cancerläkemedel. G4-strukturer kan bildas på hundratusentals positioner i den mänskliga arvsmassan så det är helt avgörande att utveckla molekyler som kan binda bara till vissa av dessa.
Genom ett långt samarbete har de två forskarlagen nu tillsammans publicerat en vetenskaplig artikel i Angewandte Chemie. I studien har forskarna designat en särskild molekyl som bildar hopfogade aggregat som är svagt fluorescerande. Dessa aggregat omvandlas endast till intensivt fluorescerande monomerer då de binder till en viss typ av G4-struktur men inte när de binder till den dubbelsträngade DNA-spiralen. När ett G4-monomermolekylpar bildas avges en fluorescerande signal som kan detekteras i provröret och inne i cancerceller.
– Vår upptäckt är spännande och motiverande för att fortsätta och fördjupa vår forskning. Molekylen är värdefull som verktyg för unika studier om hur G4-strukturer fungerar och de biologiska processer de är involverade i. Vårt långsiktiga mål är att vidareutveckla våra molekyler mot både cancerdiagnostik och läkemedel, säger Erik Chorell.
Arbetets försteförfattare, Marco Deiana, Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, blev rekryterad som postdoktor till Umeå universitet via MIMS Excellence By Choice Postdoctoral Programme för ett år sedan. Programmet har professor Emmanuelle Charpentier som mentor.
Forskarnas vetenskapliga artikel har fått statusen ”highly important”, vilket mindre än 10 procent av de accepterade artiklarna i Angewandte Chemie får.
Text: Ingrid Söderbergh
MIMS står för Laboratoriet för molekylär infektionsmedicin Sverige (MIMS) inom det nordiska EMBL-partnerskapet för molekylär medicin.
MIMS hemsida
Deiana, M., Chand, K., Jamroskovic, J., Obi, I., Chorell, E., och Sabouri, N.: A Light‐up Logic Platform for Selective Recognition of Parallel G‐Quadruplex Structures via Disaggregation‐Induced Emission. Angewante Chemie 2020 (volume 59, Issue 2)
I en ny rapport analyserar och jämför IHE cancersituationen i Europa. Rapporten ger en omfattande bild av utvecklingen av cancer i Europa mellan 1995 och 2018. Den belyser skillnader mellan europeiska länder när det gäller sjukdomsbörda, kostnader och patienternas tillgång till nya cancerläkemedel. Rapporten beskriver också den senaste medicinska utvecklingen och tar upp en rad policy-relevanta frågor avseende exempelvis effektivitet i cancervården och prissättning, värdering, och betalning av nya cancerläkemedel.
För Sveriges del visar rapporten att:
• Cancer orsakar näst flest dödsfall och funktionsjusterade levnadsår efter kardiovaskulära sjukdomar, likande som i Europa som helhet.
• Antal nya cancerfall ökade mellan 1995 och 2018, men räknat per capita låg antalet i Sverige 2018 något under värdet för Europa.
• Antal dödsfall orsakade av cancer ökade marginellt mellan 1995 och 2018, medan i några länder minskade dödsfallen (räknat per capita).
• Utifrån patientens perspektiv är överlevnad det relevanta måttet och här ligger Sverige i topp hos många olika cancertyper (senaste uppgifter är från 2014). Fem års överlevanden för äggstockscancer i Sverige är högst i Europa.
• En förhållandevis liten andel av de totala hälso- och sjukvårdkostnaderna läggs på cancer i Sverige (ungefär 4 %) jämfört med Europa som helhet (ungefär 6 %), dock utgör hälso- och sjukvårdkostnader en större andel av BNP i Sverige (ungefär 11 %) än i Europa (ungefär 10 %). Räknat per capita lades knappt 200 euro på cancer-relaterad hälso- och sjukvård i både Sverige och Europa år 2018.
• Tillgång och användning av nya cancerläkemedel var förhållandevis hög i Sverige år 2018, men nådde inte upp till den högsta nivån som uppmättes i Frankrike, Schweiz, Tyskland och Österrike. Användning av läkemedel för immunterapi, som är det senaste stora paradigmskiftet i behandling av flera olika cancertyper, var dock något sämre i Sverige. Här hamnar Sverige bara på en tolfte plats i Europa, strax bakom Slovenien.
Denna rapport gjordes på uppdrag och finansierades av EFPIA – the European Federation of Pharmaceutical Industries and Associations.
Ladda ner rapporten (pdf)
Ett vanligt och billigt läkemedel kan användas för att motverka behandlingsresistens vid akut myeloisk leukemi (AML), en av de vanligaste blodcancerformerna hos vuxna. Det visar en studie i möss och mänskliga blodceller vid Karolinska Institutet och SciLifeLab som publiceras i tidskriften EMBO Molecular Medicine. Nu ska forskarna testa en ny kombinationsbehandling i en klinisk studie.
Leukemi är cancer i blodet och innebär att vissa vita blodkroppar ökar i antal. Det finns både kroniska leukemier som kan ha ett långsamt förlopp under många år och akuta leukemier som utvecklas snabbt. AML drabbar cirka 350 människor i Sverige varje år, varav endast en av fyra överlever. Dödligheten är framförallt hög hos äldre patienter.
Ett av de vanligaste läkemedlen för att behandla AML är cytarabin (ara-C), ett cellgift som stör cellernas tillväxt. Många patienter svarar dock inte på behandlingen på grund av att de har höga halter av enzymet SAMHD1 i kroppen, vilket bryter ned det aktiva ämnet i cytarabin, ara-CTP. Dessa patienter har en signifikant sämre överlevnadsprognos än patienter med låga nivåer av SAMHD1. Att hämma detta enzyms effekter på cytarabin är därför en lovande strategi för att förbättra behandlingen av AML.
I den här studien har forskarna testat hur fler än 33 000 olika substanser påverkar aktiviteten av SAMHD1 mot ara-CTP i leukemiceller som tillförts cytarabin. Experimentet ledde till identifiering av tre olika substanser, så kallade ribonukleotidreduktashämmare (RNRi), som alla minskade SAMHD1:s förmåga att avaktivera ara-CTP: hydroxyurea, gemcitabin och triapine.
– Tillskott av var och en av dessa tre substanser förbättrade avsevärt effekten av cytarabinbehandling i cellprover med höga halter av SAMHD1. Detta kunde vi se i cellprover från både vuxna och barn. I AML-möss kunde vi även visa på en signifikant förlängd genomsnittlig överlevnad när cytarabin kombinerades med en RNR-hämmare, säger Nikolas Herold, forskare vid institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Karolinska Institutet.
Hydroxyurea är ett billigt läkemedel som används vid behandling av blodsjukdomar som AML. Dock har det inte tidigare använts i kombination med cytarabin. Gemcitabin är ett starkt läkemedel som används för att behandla flera olika typer av cancer. Det kan dock vara giftigt i upprepade doser. Triapine är ett läkemedel som för närvarande genomgår kliniska studier för cancerbehandling. I djurstudierna visade kombinationsterapierna inte på några negativa bieffekter utöver de som redan är kända vid enbart cytarabinbehandling.
Forskningsgruppen planerar nu att gå vidare med en klinisk studie som ska utvärdera effekten av att kombinera standard AML-behandling med hydroxyurea i nydiagnostiserade patienter. Studien görs i samarbete med Svenska AML-gruppen och börjar rekrytera patienter inom några veckor.
Nikolas Herold, biträdande lektor Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet. Foto: Karolinska Universitetssjukhuset
– Hydroxyurea är ett välbeprövat läkemedel som redan används för att behandla AML så vi tror det har stor potential. Skulle det visa sig att våra forskningsresultat fungerar även i kliniskt bruk så skulle behandlingen av AML kunna förbättras även i utvecklingsländer med begränsade resurser eftersom hydroxyurea är patentfritt och inte kostar mer än ibuprofen, säger Nikolas Herold.
Forskarna kunde även visa hur RNR-hämmarna påverkade SAMHD1-halterna rent mekanistiskt. Dessa enzymer förändrar den intracellulära sammansättningen av deoxynukleotidtrifosfater (dNTP), som är byggstenar för molekyler. SAMHD1 i sin tur behöver dNTP för att aktivera dess enzymatiska aktivitet. Detta leder effektivt till förlorad förmåga att bryta ned ara-CTP.
Studien är ett resultat av ett internationellt samarbete med forskare från Sverige, Tyskland, USA, Storbritannien och Sydkorea och har även involverat forskare vid SciLifeLab, ett nationellt center för molekylära biovetenskaper.
Studien har finansierats med hjälp av Barncancerfonden, Cancerfonden, Sveriges läkarförbund, Stiftelsen Clas Groschinskys Minnesfond, Mary Béve Foundation for childhood cancer research, Harald och Greta Jeanssons Stiftelse, Åke Wibergs Stiftelse, Stiftelsen Lars Hiertas Minne, ìShizu Matsumuraîs donation, Stiftelsen Sigurd och Elsa Goljes Minne, Vetenskapsrådet, Radiumhemmets Forskningsfonder, Torsten Söderbergs Stiftelse, Region Stockholm, Alex and Eva Wallström Foundation for scientific research and education, the Felix Mindus contribution to Leukemia Research, Loo and Hans Osterman Foundation for Medical Research, Märta och Gunnar V. Philipsons Stiftelse, Karolinska Institutets Stiftelser, U.S. National Institute of Health och SciLifeLab.
Publikation: “Ribonucleotide reductase inhibitors suppress SAMHD1 ara-CTPase activity enhancing cytarabine efficacy”, Sean G Rudd, Nikolaos Tsesmetzis, Kumar Sanjiv, Cynthia BJ Paulin, Lakshmi Sandhow, Juliane Kutzner, Ida Hed Myrberg, Sarah S Bunten, Hanna Axelsson, Si Min Zhang, Azita Rasti, Petri Mäkelä, Si’Ana A Coggins, Sijia Tao, Sharda Suman, Rui Mamede Branca, Georgios Mermelekas, Elisée Wiita, Sun Lee, Julian Waldfridsson, Raymond F Schinazi, Baek Kim, Janne Lehtiö, Georgios Rassidakis, Katja Pokrovskaja Tamm, Ulrika Warpman-Berglund, Mats Heyman, Dan Grandér, Sören Lehmann, Thomas Lundbäck, Hong Qian, Jan-Inge Henter, Torsten Schaller, Thomas Helleday & Nikolas Herold, EMBO Molecular Medicine, online Jan. 17, 2020, doi: 10.15252/emmm.201910419
För mer information, kontakta:
Nikolas Herold, biträdande lektor
Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet
Tel: +46 (0)73–595 6576
Email: [email protected]
Patienter svarade bättre på immunterapi om melanomtumörer innehöll särskilda kluster med B-celler. Det visar forskning som letts av forskare vid Lunds universitet.
Immunofluoroscence-analys av en melanomtumör som visar att B-celler i B-cellskluster uttrycker CXCR5, som är en markör för tertiära lymfoida strukturer. Källa: Göran Jönsson
Immunterapi, som nobelprisades 2018, stärker immunförsvaret så att det kan oskadliggöra cancercellerna på ett mer effektivt sätt. Men långt ifrån alla patienter blir hjälpta av den så kallade checkpoint-terapin(*) och intensiv forskning pågår nu för att förstå vilka som får bäst hjälp av terapin och hur behandlingen kan bli ännu mer effektiv. Stort fokus har legat på de immunceller som kallas T-celler.
En studie som publiceras i Nature kastar nytt ljus över en annan immuncells roll vid immunterapi: B-cellerna. Forskare vid Lunds universitet har tillsammans med flera andra internationella forskargrupper visat att specifika kluster av B-celler i melanomtumörer, så kallade tertiära lymfoida strukturer, har ett samband med prognos.
– Genom att studera vävnadsprover från 177 melanompatienter har vi kunnat se att när de här strukturerna av B-celler fanns i tumören hade patienten bättre prognos och svarade bättre på immunterapi, säger Göran Jönsson, professor vid Lunds universitet som lett studien.
Tidigare har man känt till att dessa strukturer med kluster av B-celler ibland förekommer i tumörer, men det är först nu man kunnat visa att de har en betydelse för prognos och behandlingssvar. Nature meddelar i ett pressmeddelande att de publicerar ytterligare två artiklar som studerat samma strukturer av B-celler, fast i andra tumörformer (mjukdelssarkom och njurcancer) – där man också såg ett samband med förbättrat behandlingssvar av immunterapi.
– Resultaten från den svenska studien bekräftar att det inte bara är T-cellerna som är viktiga, utan att även B-cellerna spelar en roll vid immunförsvaret mot cancerceller. Nu vill vi gå vidare i prospektiva studier och undersöka om det går att stimulera immunförsvaret att bilda dessa strukturer i tumörer och på så vis förbättra effekten av immunterapi, säger Ana Carneiro, överläkare vid Skånes universitetssjukhus och docent vid Lunds universitet, som också medverkat i studien.
*Checkpoint-terapi: Normalt finns det kontrollpunkter (checkpoints) som bromsar immunförsvaret från att bli för aktivt. Antikroppar mot sådana kontrollpunkter har utvecklats och verkar genom att hämma kontrollpunkternas bromsande effekt och därmed kan immunförsvaret öka vid cancer. Källa: Cancerfonden
Studien har bedrivits i nära samarbete mellan akademi och klinik och med finansiering av Cancerfonden, Vetenskapsrådet, Berta Kamprad Stiftelse, Gustav V:e Jubileumsfond, Mats Paulssons stiftelse, Stefan Paulssons stiftelse, Danish Cancer Society, Aase och Einar Danielsens fond, EU Horizon 2020 Marie Curie anslag, Region Skåne och Medicinska Fakulteten (ALF). Ana Carneiro har ett tjänsteutrymme för klinisk-translationell forskning i Region Skåne.
Vid Lunds universitet bedrivs flervetenskaplig forskning inom cancer i nära samarbete med sjukvården. Under 2019 bildades Lunds universitets cancercentrum (LUCC) som en ny strategisk organisation för cancerforskning. Parallellt söker Skånes universitetssjukhus för att bli ett internationellt ackrediterat Comprehensive Cancer Centre tillsammans med Lunds universitet, Regionalt cancercentrum syd, Medicinsk service och palliativ vård inom primärvården.
Att vara ett ackrediterat Comprehensive Cancer Centre (CCC) innebär att man uppfyller europeiska kvalitetsstandarder i fråga om bemötande, prevention, diagnos, behandling, rehabilitering samt forskning, undervisning och utbildning.
– Anledningen till att vi och våra samarbetspartners vill ackreditera oss är att vi alltid vill ge den bästa vården till våra patienter och ge utmärkta förhållanden för forskning. Vi ser att en tydligare koppling mellan forskning och cancervården gör att forskningen snabbare kommer patienterna till nytta, säger Björn Ekmehag, förvaltningschef på Skånes universitetssjukhus i ett pressmeddelande.
– Cancerforskningen är en omfattande och viktig del av den medicinska forskningen vid Lunds universitet. Medicinska fakulteten ser mycket positivt på arbetet med ackreditering som CCC. Vi förutser att det kommer att förbättra förutsättningarna för våra cancerforskare på många sätt, inte minst för att det banar vägen för att forskning enklare kommer till patientnytta, säger Erik Renström, dekan vid Medicinska fakulteten och ordförande i LUCC.
Under 2019 grundades Lunds universitets cancercentrum (LUCC) som en ny strategisk organisation för cancerforskning. LUCC invigs officellt på Världscancerdagen den 4 februari med både inomvetenskapliga arrangemang och aktiviteter för allmänheten.
– Genom starten av LUCC och det täta samarbete som vi har med Region Skåne inom ramen för CCC-ackrediteringen har vi en unik möjlighet att kraftsamla mot cancer genom att stärka banden mellan grundforskning, translationell forskning och klinisk forskning. Vi är övertygade om att detta kommer leda till en mer effektiv överföring av ny kunskap från forskning till cancervård, säger cancerforskaren Kristian Pietras, professor i molekylärmedicin vid Lunds universitet och koordinator för LUCC och representant i styrgruppen för CCC.
Cellernas kontaktpunkter kan vara cancerns akilleshäl, antyder ny forskning.
Människans celler behöver kontakter till varandra för att överleva stressituationer som är skadliga för cellers proteiner. Det visar nya forskningsresultat som nyligen publicerats i journalen Cell Reports av en forskargrupp ledd av Lea Sistonen, professor i cellbiologi vid Åbo Akademi.
Forskningsgruppens upptäckt var överraskande, eftersom de undersökta delarna vanligtvis är förknippade med andra processer inne i cellen.
– Vårt arbete visar för första gången att kontakterna mellan cellerna är livsviktiga i stressituationer. Resultaten antyder också att om kontaktpunkterna mellan cancerceller är svaga, är cellerna mera känsliga för läkemedel som orsakar proteinskadande stress, säger Sistonen.
Forskningsprojektet fokuserade på värmechockfaktor 2, ett specialiserat protein som reglerar avläsningen av gener och styr hur generna uttrycks. Syftet var att reda ut hur värmechockfaktor 2 påverkar människocellernas förmåga att överleva olika former av stress som skadar cellens proteiner. Sådan stress kan orsakas av till exempel värme, virusinfektioner eller vissa mediciner som används för behandling av cancer.
Resultaten visar att värmechockfaktor 2 styr uttrycket av de specifika gener som skapar kontaktpunkterna mellan cellerna, och på det viset skyddar celler mot proteinskadande stress.
Det är en slutsats som forskarna kunnat dra efter att de bland annat har studerat hur cancerceller reagerar på ett läkemedel som är vanligt i klinisk behandling av cancer. Det finns en iögonfallande markant skillnad mellan hur cancerceller med normala respektive minskade kontaktpunkter klarar av medicinering med detta läkemedel.
– Kontaktpunkter mellan celler är viktiga för vävnaders normala funktioner och mekanik, och cancerceller utnyttjar dessa kontakter för att bilda aggressiva tumörer och metastaser. Våra resultat visar att cancercellerna blir mycket mera sårbara för mediciner, när man rubbar proteinerna som bildar cell-cell-kontakten, säger Sistonen.
– Sannolikt för de proteiner som förmedlar kontakt mellan cellerna, kadherinerna, signaler vidare inåt cellen, men för att beskriva den processen behövs mera forskning. Individuella skillnader i de här processerna kunde förklara varför läkemedel fungerar väldigt bra för vissa människor och mindre bra för andra.
Projektet som pågår i professor Sistonens forskargrupp hör till CellMech som är en av Åbo Akademis interna spetsforskningsenheter (2019–2023) och undersöker hur mekanisk belastning påverkar cellers och vävnaders signalering och funktioner. Spetsenhetens direktör är professor Cecilia Sahlgren. Läkemedelsutveckling och diagnostik är ett av forskningens profileringsområden vid Åbo Akademi.
Läs artikeln i Cell Reports: https://doi.org/10.1016/j.celrep.2019.12.037
Mera information:
Lea Sistonen
Professor i cellbiologi vid Åbo Akademi
Tfn: +358 50 401 3513
E-post: [email protected]
Överläkare Tobias Nordström är ansvarig forskare för studien som utvärderar en förbättrad metod att upptäcka prostatacancer. Foto: Cecilia Larsson Lantz.
Den nya metoden förbättrar inte bara diagnostiken, den bidrar även till ökad patientsäkerhet. Den som drabbas av prostatacancer får snabbt en diagnos och behandling, och den som har ofarliga förändringar som inte behöver behandlas slipper både oro och onödiga ingrepp.
– Det här är en stor studie som kommer att gynna våra patienter inom en snar framtid, säger ansvarig forskare Tobias Nordström.
Det handlar om ett forskningsprojekt som heter STHLM3-MR och drivs av Tobias Nordström, överläkare inom Kirurg- och Urologkliniken vid Danderyds sjukhus. Målet med projektet är att utveckla och utvärdera bättre metoder för att upptäcka och diagnosticera prostatacancer.
Under två år (2019-2020) bjuder projektet in 60 000 män i åldern 50–74 år för att studera risken för prostatacancer med hjälp av en ny metod som är skonsammare och mer precis för deltagarna än det traditionella sättet att diagnosticera prostatacancer.
– Det är väldigt spännande att arbeta med ett projekt som ligger så nära den kliniska verksamheten. Det här är en stor studie som ger mycket värdefull kunskap och som kommer att gynna våra patienter inom en snar framtid, säger Tobias Nordström.
Magnetkamera ger exakta resultat
STHLM3-MR studerar om blodprovet ”Stockholm3”, i kombination med magnetkamera-undersökning (MR) innan vävnadsprovtagning, kan vara ett bättre sätt att upptäcka prostatacancer. Blodprovet utvecklades inom projektet i ett tidigare skede och har använts framgångsrikt under flera år.
– Traditionellt tas vävnadsprover med ultraljudsvägledning, men en undersökning med magnetkamera visar exakt var eventuella cellförändringar i prostatan finns, vilket gör att man kan ta riktade vävnadsprov därifrån. Det ger mer representativa resultat, men det är också skonsammare för patienten. I framtiden kan det bli så att vi inte behöver genomföra vävnadsprovtagning hos patienter som gjort en magnetröntgen och den inte på några förändringar, säger Tobias Nordström.
Patientsäkerhet och riktade insatser
Den nya metoden syftar till att göra vården bättre bland annat genom förbättrad diagnostik, men även bidra till ökad patientsäkerhet. Den som drabbas av prostatacancer ska snabbt få diagnos och behandling, och den som har ofarliga förändringar som inte behöver behandlas ska slippa både oro och onödiga ingrepp.
Under året ska STHLM3-MR-metoden jämföras med den traditionella, och resultatet ska svara på om man kan öka möjligheten att upptäcka behandlingskrävande cancer samtidigt som färre män behöver genomgå undersökningar.
– Det handlar helt enkelt om att vi ska bli bättre på att erbjuda rätt män rätt undersökning och behandling. Förhoppningen är att vi i inom något år har så mycket kunskap om den nya metoden att Socialstyrelsen kan fatta ett beslut kring hur en organiserad prostatacancertestning kan utformas, säger Tobias Nordström.
Cancerfonden beslutade i november 2019 om att stödja Tobias Nordströms forskning om förbättrad diagnostik och behandling av prostatacancer med 800 000 SEK/år i tre år. Projektet är resultatet av ett samarbete mellan flera kliniker inom Region Stockholm. Forskningen genomförs vid Institutet för kliniska vetenskaper vid Danderyds sjukhus och institutionen för Medicinsk Epidemiologi och Biostatistik vid Karolinska Institutet.
Därför finns ett behov av bättre undersökningsmetoder
Prostatacancer är den främsta orsaken till cancerdöd bland män i Sverige. I Sverige drabbas årligen omkring 10 000 män av prostatacancer och cirka fem procent av män avlider av prostatacancer. Ungefär två tredjedelar av män över 50 år i Stockholmsregionen har tagit blodprovet PSA för att se om de har, eller har ökad risk att drabbas av prostatacancer.
Men det traditionella PSA-provet är ett ”trubbigt verktyg” som kan missa behandlingskrävande cancer, men det kan också bidra till överdiagnosticering och onödig vård av ofarliga cellförändringar. Män som har ett förhöjt PSA-prov genomgår vävnadsprov på flera, förbestämda ställen i prostatan, oavsett var cellförändringarna finns. Detta medför både obehag och risk för infektioner och blödning efteråt.
Mot bakgrund av denna problematik startade STHLM3-projektet 2012, vars syfte är att förbättra metoder för att upptäcka och diagnosticera prostatacancer.
Inom projektet har ett nytt blodprov ”Stockholm3” utvecklats. Det upptäcker minst lika många män med behandlingskrävande cancer, samtidigt som det minskar antalet genomförda vävnadsprover och minskar risken att upptäcka små, ofarliga förändringar.
STHLM3-MR är en utveckling av det tidigare arbetet och kombinerar Stockholm3 med undersökning av prostatan med magnetkamera som har god förmåga att avbilda tumörer i prostatan. Resultatet från MR-undersökningen visar var i prostatan ett vävnadsprov bör tas. Hos cirka en tredjedel av patienterna indikerar inte MR något område med cellförändringar och onödig vävnadsprovtagning kan då undvikas.
Inom STHLM3-projektet har man även utvecklat ett verktyg som genom artificiell intelligens (AI) som kan hjälpa patologen att tolka svar från vävnadsprovtagning. AI-metoden kan i princip felfritt avgöra om ett vävnadsprov innehåller cancer eller inte, samt uppskatta cancertumörens utbredning i biopsin. Detta ger patologen mer tid att fokusera på de svårdiagnostiserade fallen. Läs mer om det verktyget här.
Vid frågor kontakta:
Tobias Nordström, ansvarig forskare
Överläkare, Med Dr Kirurg- och Urologkliniken
Danderyds Sjukhus
Mobil: 070-5391791
Nära 30 procent av de som behandlats för bröstcancer har gått tillbaka till arbetet innan de känt sig redo. Det visar en enkätundersökning bland Bröstcancerförbundets medlemmar på temat bröstcancer och arbetsliv. Dessutom lämnade 15 procent sitt arbete som en direkt konsekvens av sjukdomen. En bröstcancerdiagnos ställer livet på sin spets och ger för många en livslång nedsatt arbetsförmåga.
Varje år får nära 8000 kvinnor och 60 män i Sverige bröstcancer, och idag lever det 100 000 personer med egen erfarenhet av sjukdomen. En bröstcancerbehandling kan ge biverkningar och seneffekter i form av exempelvis cancerrelaterad trötthet, koncentrationssvårigheter och smärta. Seneffekterna kan sitta i under lång tid och påverka arbetsförmågan. Det vittnar bröstcancerförbundets medlemmar om, 28 procent menar att de gått tillbaka till arbetet innan de känt sig redo.
– Arbetsförmåga är komplext och uppstår och påverkas av en rad olika faktorer. Ofta är det först när du är tillbaka i sammanhanget på jobbet som du märker vad som fungerar och vad du klarar av, säger Hanna Rönnqvist, arbetsterapeut på Centrum för cancerrehabilitering vis Sabbatsbergs sjukhus.
Bröstcancern bromsar karriären
En bröstcancerdiagnos sätter livet och karriären på paus. Nära 40 procent av respondenterna i undersökningen anser att bröstcancern haft en negativ påverkan på deras möjligheter att utvecklas och göra karriär. Dessutom svarar drygt 30 procent att sjukdomen påverkat löneutvecklingen negativt. För 15 procent går det så långt att de helt slutar arbeta som en konsekvens av diagnosen. En dryg tredjedel (32 procent) av de som valde att sluta sa upp sig själva.
– Arbetsgivare behöver lära sig mer om vad det innebär att behandlas för cancer och hur det påverkar arbetsförmågan. På så sätt kan fler canceröverleverare få ett bra och hållbart arbetsliv. Något som kommer gynna alla parter i slutändan, säger Elisabeth Schesny, specialist inom arbetslivsfrågor och ledamot i Bröstcancerförbundets styrelse.
Kollegor viktigaste stödet
Majoriteten av bröstcancerpatienterna upplever att de fått ett bra stöd från sin arbetsgivare, 65 procent svarar att de fått ett bra stöd under sjukdomsperioden. Det viktigaste stödet var det från kollegor (47 procent), följt av anpassning av arbetstider (39 procent). Majoriteten av respondenterna (53 procent) var helt sjukskrivna under behandlingsperioden. Men samtidigt valde hela 20 procent att arbeta under tiden för behandling och 25 procent arbetade vissa perioder av behandlingsperioden.
Bröstcancer i siffror:
Ytterligare insikter från undersökningen:
Topp-fem viktigaste stödet från arbetsplatsen:
15 procent lämnade sitt arbete, de fem vanligaste anledningarna var:
Om undersökningen:
I oktober 2019 genomförde Bröstcancerförbundet en undersökning bland sina medlemmar för att ta reda på bröstcancerdrabbades erfarenhet av arbete under och efter behandling. 2462 medlemmar deltog i en webbenkät. Respondenterna är kvinnor och var vid tillfället för diagnos i åldrarna: 31-40 år (10 procent), 41-50 år (30 procent), 51-60 år (36 procent), 61-70 år (18 procent) och 71-80 år (5 procent).
En ”snackis” bland cancerforskare är vesiklar, nanopartiklar som i miljardtal flödar i våra blodådror och som visat sig bära på information om kroppen håller på att bli sjuk. Nu finns hopp om att kunna fånga in och avkoda vesiklarnas budskap via ett vanligt blodprov.
Thomas Laurell, professor i biomedicinsk teknik vid LTH, blev nyligen utnämnd till rådsprofessor av Vetenskapsrådet. I utnämningen ingick 48 miljoner kronor för att utveckla en teknik som kan fånga in extracellulära vesiklar, alltså vesiklar utanför cellerna, med hjälp av ultraljud.
Vesiklar kan beskrivas som små bubblor som utsöndras från cellerna och som innehåller olika typer av biomolekyler som kan tas upp av, och påverka, andra celler. Enligt Thomas Laurell har det uppstått en stor uppmärksamhet inom cancerforskningen kring dessa små budbärare.
– I våra kroppar finns fler vesiklar än celler. De fungerar som vårt eget internet. Även om det inte finns bakterier eller patogener i blodet, finns vesiklarna där och bär på information om patientens sjukdomstillstånd. Det gäller bara att kunna fånga och avkoda dem.
En av sjukdomarna som han vill testa om den tidigt går att spåra via vesiklar är sepsis, en sjukdom som skördar fler dödsoffer än de vanligaste cancerformerna.
– I sju fall av tio går inte sjukdomen att upptäcka via ett vanligt blodprov. Bakterierna finns i andra organ. Dessutom är sepsis en heterogen sjukdom och kunskapsläget är rätt skralt, säger han.
Tillsammans med bland andra Johan Malmström, professor i infektionsmedicin vid Medicinska fakulteten, ska han de närmaste åren utveckla en ultraljudsteknik som ska kunna ge besked om en patient bär på sjukdomen, även om det inte råkar finns några bakterier i blodet.
Dessutom skulle analystiden kunna kapas från ett dygn såsom idag, till bara någon timme, är tanken.
Tekniken är kommersiell inom tio år om allt går väl, spår Laurell.
Den bärande idén är att tvinga in vätskan i extremt smala kanaler, så kallad mikrofluidik, och fånga in dem med ultraljud. När vätskor flödar i mikrometersmala kretsar i exempelvis ett mikrochip beter de sig inte längre kaotiskt utan väldigt förutsägbart.
Det gör det lättare att separera och anrika partiklar, vilket Laurell gör med hjälp av ultraljud eller akustofores. Partiklar reagerar nämligen olika på ljud beroende på fysikaliska egenskaper.
I första skedet är utmaningen att kartlägga den grundläggande fysiken kring hur akustiska fält påverkar vesiklarna.
– När vi förstår detta bättre, kan vi börja utforma mikrochip som både effektivt och selektivt fångar in extracellulära vesiklar.
För Thomas Laurell innebär anslaget en möjlighet att förverkliga en dröm som han burit på länge:
– Beskedet är en lättnad och en fantastisk möjlighet. Vi har sökt pengar tidigare men inte nått ändra fram. Fortfarande vaknar jag och tänker ”wow, hur gick detta till”. Det ska bli kul, nu är det mer forskning och mindre ansökningsskrivande som gäller.
Utöver Johan Malmström kommer Thomas Laurell i projektet även samarbeta med medicinforskarna Adam Linder, David Erlinge, Stefan Scheding, Hans Lilja, Yvonne Ceder och David Ley.
FAKTA Rådsprofessor
Rådsprofessorsprogrammet är en bidragssatsning från Vetenskapsrådet som syftar till att stödja forskning av allra högsta kvalitet. De beviljade medlen ska ge de mest framstående forskarna en möjlighet att koncentrera sig på sin forskning och långsiktigt planera och ta risker för att åstadkomma banbrytande resultat. Åtta forskare i Sverige utsågs till rådsprofessor 2019 av Vetenskapsrådet. Thomas Laurell får 48 miljoner kronor fördelat under en tioårsperiod. Läs mer https://www.vr.se/soka-finansiering/beslut/2019-06-25-radsprofessorprogrammet.html
Thomas Laurell, Professor, +46 46 222 75 40 [email protected]
Patienter som har den inflammatoriska tarmsjukdomen ulcerös kolit löper ökad risk att dö av tjocktarmscancer eller ändtarmscancer, trots modern behandling. Risken har dock minskat under senare år. Det visar en ny studie som forskare vid Karolinska Institutet, i samarbete med danska forskare, publicerat i den vetenskapliga tidskriften The Lancet.
Även tidigare forskning har visat att patienter som har ulcerös kolit har en ökad risk för tjocktarms- och ändtarmscancer (kolorektal cancer). Därför finns screening-rekommendationer för patientgruppen. Men i vilken utsträckning har nya behandlingsmetoder gjort att cancerrisken minskat? Den omdiskuterade frågan får nya svar i en stor studie där 96 000 patienter som diagnostiserades med ulcerös kolit under åren 1969-2017 ingår. Resultatet visar att patienter med ulcerös kolit fortfarande löper en ökad risk att utveckla och dö av kolorektal cancer.
Ola Olén, forskare vid Institutionen för medicin Solna, Karolinska Institutet. Fotograf: Sjukhusfotograferna på SÖS
– Risken för kolorektal cancer har minskat kraftigt under de senaste 30 åren. Men trots det har patienter som fått tillgång till modern behandling för ulcerös kolit och screening för kolorektal cancer en klart förhöjd risk, säger Ola Olén, forskare vid Karolinska Institutet.
Sett över hela studieperioden 1969 – 2017 var risken för att en patient med ulcerös kolit skulle få diagnosen kolorektal cancer 66 procent högre än för kontrollgruppen. Motsvarande siffra för dödlighet i kolorektal cancer var 59 procent högre. Begränsat till den senaste femårsperioden var riskökningen 38 procent för kolorektal cancer och 25 procent för dödlighet i samma cancer.
Studien skiljer sig från tidigare undersökningar eftersom den tagit hänsyn till patienternas tumörstadier när cancerrisken värderats och dessutom undersökt dödlighet. På det sättet ville forskarna säkerställa att riskerna inte överskattas. Bakgrunden är att regelbunden screening, i form av endoskopiundersökningar, kan tänkas upptäcka även relativt tidiga former av kolorektal cancer som annars inte hittas.
– Ett viktigt resultat i studien är att riskerna verkligen är förhöjda, men det är stor skillnad mellan olika patientgrupper, säger Ola Olén.
Särskilt hög risk att drabbas av kolorektal cancer har patienter med utbredd inflammation (extensiv kolit), leverkomplikationen primär skleroserande kolangit, ärftlighet för kolorektal cancer eller sjukdomsdebut i barndomen.
Studien pekar på ett behov av att utveckla vården, enligt Jonas F Ludvigsson som också är medförfattare.
Jonas F Ludvigsson, professor vid Karolinska Institutet.Fotograf: Gustav Mårtensson
– Screeningen skulle kunna fungera ännu bättre eftersom patienter med ulcerös kolit fortfarande löper en ökad risk att dö av tjocktarmscancer. Vår studie visar att screening och behandling av de här patienterna kan förbättras ytterligare, säger Jonas F Ludvigsson, professor vid Karolinska Institutet.
Forskning har finansierats av bland annat Sveriges läkarförbund, Mag-tarmfonden, Karolinska Institutet stiftelser, det Strategiska forskningsområdet i Epidemiologi vid Karolinska Institutet, Cancerfonden, Region Stockholm, Vetenskapsrådet, Stiftelsen för Strategisk Forskning, FORTE och Independent Research Fund Denmark.
Publikation: “Colorectal cancer in ulcerative colitis: A Scandinavian population-based cohort study”. Ola Olén, Rune Erichsen, Michael C Sachs, Lars Pedersen, Jonas Halfvarson, Johan Askling, Anders Ekbom, Henrik Toft Sørensen, Jonas F Ludvigsson, The Lancet, online januari 2020.
För mer information, kontakta:
Ola Olén, forskare
Institutionen för medicin Solna, Karolinska Institutet
Tel: 070-327 09 74
E-post: [email protected]
Terapiinriktad kurs i tumörimmunologi
PÅ PROGRAMMET
Immunologi
Tumörimmunologi
Cancervacciner
Antikroppsterapi
Adoptiv cellterapi
CAR-T-celler
Immunterapi i kliniken
Gruppdiskussioner
21-22 Oktober 2020,
7A Centralen, Vasagatan 7, 3 trappor,
Stockholm
Sista anmälningsdag 2 oktober
Forskare vid Karolinska Institutet och Tammerfors universitet i Finland har utvecklat en metod baserat på artificiell intelligens (AI) för att bättre diagnostisera och gradera prostatacancer vid patologisk bedömning av vävnadsprover. AI-systemet har potentialen att lösa flaskhalsar i dagens prostatacancerdiagnostik genom att ge säkrare diagnoser och bättre klinisk handläggning. Studien, som presenteras i den vetenskapliga tidskriften The Lancet Oncology, visar att AI-systemet var lika bra på att identifiera och gradera prostatacancer som ledande uropatologer.
– Våra resultat visar att det är möjligt att träna ett AI-system att upptäcka och gradera prostatacancer lika bra som internationellt ledande experter inom prostatacancerpatologi. Detta har potentialen att markant minska arbetsbördan hos uropatologer och frigöra tid för att fokusera på de svårdiagnostiserade fallen, säger Martin Eklund, lektor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska Institutet som har lett studien.
Ett problem i dagens prostata-patologi är att det finns ett mått av subjektivitet i bedömningarna av vävnadsproverna. Olika patologer kan komma till olika slutsatser trots att de studerar samma vävnadsprover. Detta leder till ett kliniskt problem där läkarna måste välja behandling baserat på osäker information. Här ser forskarna stor potential för att använda AI-teknik för att förbättra reproducerbarheten, dvs. att bedömningen av vävnadsproverna i större utsträckning överensstämmer oavsett vilken patolog som utfört den.
För att träna och testa AI-systemet digitaliserade forskarna fler än 8 000 vävnadsprover tagna från drygt 1 200 svenska män i åldrarna 50–69 till högupplösta bilder med hjälp av digitala patologi-skannrar. Av dessa användes drygt 6 600 prover till att lära AI-systemet att se skillnad mellan biopsier med och utan cancer samt bedöma cancerns allvarlighetsgrad. Resterande prover användes sedan tillsammans med ytterligare uppsättningar prover för att testa AI-systemet. Dess resultat jämfördes även med bedömningar gjorda av 23 världsledande uropatologer.
Träffsäker diagnostik
Resultatet visade att AI-systemet var i princip felfritt på att avgöra om ett vävnadsprov innehöll cancer eller inte, samt på att uppskatta cancertumörens utbredning i biopsin. När det kom till bedömningen av prostatacancerns allvarlighet, den så kallade Gleason-graderingen, var AI-systemet likvärdigt med de internationella experterna.
– När det gäller gradering av prostatacancerns allvarlighet ligger AI:n i samma spann som de internationella experterna, vilket är oerhört imponerande, och när det gäller diagnostiken, att avgöra om det är cancer eller inte, är AI:n alldeles sanslöst bra, säger Lars Egevad, professor i patologi vid Karolinska Institutet och medförfattare till artikeln.
De initiala fynden är lovande men ytterligare validering behövs innan AI-systemet kan introduceras brett i prostatacancervården, enligt forskarna. Därför genomförs nu en multicenterstudie i nio europeiska länder. Studien, som finansieras av EIT Health, pågår fram till slutet av 2020 och syftar till att AI-systemet ska tränas på att känna igen cancer i vävnadsprover som tagits från olika laboratorier, med olika typer av digitala skannrar och med mycket ovanliga växtsätt. Utöver detta kommer forskarna under 2020 att starta en randomiserad studie som ska bedöma hur AI-systemet på bästa sätt kan införas i den svenska vården.
Ersätter inte människan
– AI-baserad utvärdering av prostatacancerbiopsier kan komma att revolutionera den framtida vården. Den har potentialen att förbättra den diagnostiska kvalitén, och därigenom säkerställa en mer jämlik vård till en lägre kostnad, säger medförfattaren Henrik Grönberg, professor i cancerepidemiologi vid Karolinska Institutet och ansvarig för Capio S:t Göran Prostatacancercenter.
– Tanken är inte att AI ska ersätta den mänskliga bedömningen, utan snarare agera som ett säkerhetsnät för att patologer inte ska missa cancerfall, samt hjälpa till med att standardisera bedömningarna. Därutöver kan det vara ett alternativ i delar av världen där det helt saknas patologisk expertis idag, säger Martin Eklund.
Studien finanseriades med hjälp av Vetenskapsrådet, Cancerfonden, Forte, Swedish eScience Research Center, Finlands akademi, Cancerorganisationerna i Finland, Emil Aaltonen Foundation, Finnish Foundation of Technology Promotion, Industrial Research Fund of Tampere Foundation of Technology, KAUTE Foundation, Orion Research Foundation, Svenska Tekniska Vetenskapsakademin i Finland, Tampere University Foundation, Tampere University graduate school, the Finnish Society of Information Technology and Electronics, TUT on World Tour programme and the European Research Council.
Fakta:
Publikation: “Artificial intelligence for diagnosis and grading of prostate cancer in biopsies: a population-based, diagnostic study”, Peter Ström, Kimmo Kartasalo, Henrik Olsson, Leslie Solorzano, Brett Delahunt, Daniel M Berney, David G Bostwick, Andrew J. Evans , David J Grignon, Peter A Humphrey, Kenneth A Iczkowski, James G Kench, Glen Kristiansen, Theodorus H van der Kwast, Katia RM Leite, Jesse K McKenney, Jon Oxley, Chin-Chen Pan, Hemamali Samaratunga, John R Srigley, Hiroyuki Takahashi, Toyonori Tsuzuki, Murali Varma, Ming Zhou, Johan Lindberg, Cecilia Lindskog, Pekka Ruusuvuori, Carolina Wählby, Henrik Grönberg, Mattias Rantalainen, Lars Egevad, Martin Eklund, Lancet Oncology, Jan. 8, 2020, doi: 10.1016/S1470-2045(19)30738-7
För mer information, kontakta:
Martin Eklund, lektor
Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet
Tel: 073-712 1611
Email: [email protected]
WILMINGTON, Delaware, USA – 7. januari, 2020 – Incyte (Nasdaq:INCY) tillkännagav idag valideringen av företagets ansökan om godkännande för försäljning (Marketing Authorization Application, MAA) av pemigatinib för behandling av vuxna personer med lokalt avancerad eller metastatisk cholangiocarcinom med en fibroblasttillväxtfaktorreceptor 2 (fibroblast growth factor receptor 2, FGFR2) fusion eller rearrangemang, som fått återfall eller är refraktär efter minst en linje av systemisk behandling. Den europeiska läkemedelsmyndighetens (EMA:s) validering av MAA bekräftar att ansökningen är tillräckligt fullständig för att påbörja den formella granskningsprocessen.
”EMA:s validering av Incytes ansökan om godkännande för försäljning startar granskningsprocessen vilket är en del i vår strävan att ge Europa den första målriktade behandlingen för patienter med cholangiocarcinom,” säger Peter Langmuir, M.D., Group Vice President, Targeted Therapeutics, Incyte. ”Behovet av nya terapier för cholangiocarcinom bekräftades också nyligen då det amerikanska läkemedelsverkets (FDA) accepterade en prioriterad granskning av vår ansökan om nytt läkemedel (New Drug Application) för pemigatinib i november. Vi ser fram emot ett fortsatt samarbete med tillsynsmyndigheter för att ge behövande patienter runtom i världen denna nya målriktade terapi”.
MAA-ansökan är baserad på data från FIGHT-202-studien som utvärderar pemigatinib som en behandling för patienter med tidigare behandlad, lokalt avancerad eller metastaserande cholangiocarcinom (1).
Cholangiocarcinom är en sällsynt cancer som uppstår i gallgångarna. Den är klassificerad enligt dess ursprung: intrahepatisk cholangiocarcinom (iCCA) uppstår i gallgångar inuti levern och extrahepatisk cholangiocarcinom uppstår i gallgångar utanför levern. Patienter med cholangiocarcinom får ofta sin diagnos i ett sent eller avancerat stadium när prognosen är dålig (2,3). Incidensen av cholangiocarcinom varierar regionalt, men ligger i intervallet 0,4 till 1,8 per 100 000 i Europa (4). FGFR2 med fusioner eller rearrangemang uppstår nästan bara i iCCA där de observeras hos 10 till 16 procent av patienter (5,6,7).
Om FIGHT-202
FIGHT-202, en öppen multicenter fas 2 studie (NCT02924376), utvärderar säkerheten och effektiviteten hos pemigatinib – en selektiv hämmare av fibroblasttillväxtfaktorreceptor (FGFR) – hos vuxna (ålder ≥ 18 år) patienter med tidigare behandlad, lokalt avancerad eller metastatisk cholangiocarcinom med dokumenterad FGF-/FGFR-status.
Patienter fördelades till en av tre kohorter – kohort A (FGFR2 med fusioner eller rearrangemang), kohort B (FGF/FGFR med andra genetiska förändringar) eller kohort C (FGF/FGFR utan genetiska förändringar). Alla patienter fick 13,5 mg pemigatinib oralt en gång dagligen (QD) under en 21 dagar lång cykel (två veckor på/en vecka av) fram till radiologisk sjukdomsprogression eller oacceptabel toxicitet.
Det primära effektmåttet för FIGHT-202 är tumörsvarsfrekvens (overall response rate, ORR) i kohort A, bedömd genom oberoende granskning enligt RECIST v1.1. Sekundära effektmått innefattar ORR hos kohorter B, A plus B, och C; progressionsfri överlevnad (progression free survival, PFS), total överlevnad (overall survival, OS), varaktighet av respons (duration of response, DOR), sjukdomskontrollfrekvens (disease control rate, DCR) och säkerhet i alla kohorter.
För mer information om FIGHT-202, besök https://clinicaltrials.gov/ct2/show/NCT02924376.
Om FIGHT
Det kliniska prövningsprogrammet FIGHT (FIbroblast Growth factor receptor in oncology and Hematology Trials) omfattar pågående studier i fas 2 och 3 som undersöker säkerheten och effektiviteten av pemigatinib-terapi för flera olika FGFR-drivna maligniteter. Monoterapistudier i fas 2 innefattar FIGHT-202 samt FIGHT-201 som undersöker pemigatinib hos patienter med metastatisk eller kirurgiskt inoperabel urinblåsecancer, med aktiverande FGFR3-mutationer eller fusioner/rearrangemang; FIGHT-203 hos patienter med myeloproliferativa neoplasmer med aktiverande FGFR1-fusioner/rearrangemang; FIGHT-207 hos patienter med tidigare behandlade, lokalt avancerade/metastatiska eller kirurgiskt inoperabla solida tumörmaligniteter som hyser aktiverande FGFR-mutationer eller fusioner/rearrangemang, oavsett tumörtyp. FIGHT-205 är en fas 2 studie som undersöker kombinationsterapin pemigatinib plus pembrolizumab och pemigatinib-monoterapi hos patienter med tidigare obehandlad, metastatisk eller inoperabel urinblåsecancer som hyser FGFR3-mutationer eller fusioner/rearrangemang som inte är aktuella för cisplatin behandling. FIGHT-302 är en nyligen initierad fas 3 studie som undersöker pemigatinib som en första linjens behandling för patienter med cholangiocarcinom med FGFR2-fusioner eller rearrangemang.
Om FGFR och pemigatinib
Fibroblasttillväxtfaktorreceptorer (FGFR:er) spelar en viktig roll i tumörcellers tillväxt och överlevnad, spridning och angiogenes (formationen av nya blodkärl). Aktiverande fusioner, rearrangemang, translokationer och genamplifikationer i FGFR:er har en stark korrelation till utvecklingen av olika cancertyper.
Pemigatinib är en potent, selektiv, oral hämmare av FGFR-isoformerna 1, 2 och 3 som, i prekliniska studier, har påvisat selektiv farmakologisk aktivitet mot cancerceller med FGFR-förändringar.
Referenser:
[1]Vogel A, et al. FIGHT-202: A Phase 2 Study of Pemigatinib in Patients with Previously Treated Locally Advanced or Metastatic Cholangiocarcinoma. Proffered paper #2550. European Society for Medical Oncology. 2019.
[2]Banales JM, et al. Nat Rev Gastroenterol Hepatol. 2016;13:261‒280.
[3]Uhlig J, et al. Ann Surg Oncol. 2019;26:1993–2000.
[4]Blechacz B, et al. Gut and Liver. 2017; 11(1):13-26
[5]Graham RP, et al. Hum Pathol. 2014;45:1630‒1638.
[6]Farshidfar F, et al. Cell Rep. 2017;18(11):2780–2794.
[7]Ross JS et al. The Oncologist. 2014;19:235–242.
Det är inte rimligt att bedömningen av nya cancerläkemedel kan ta flera år längre i Sverige än i exempelvis Danmark, skriver företrädare för tre patientorganisationer.
Under de senaste åren har flera livsavgörande cancerläkemedel tagits fram, men introduktionsprocessen i Sverige är orimligt långsam. Den process som i genomsnitt tar drygt två månader i Danmark, tar ibland upp till tre år i Sverige. Till detta kommer att det sedan är respektive sjukvårdsregion som beslutar om läkemedlet ska användas eller inte. Resultatet blir stora regionala skillnader, och vilka patienter som får tillgång till nya effektiva läkemedel är därför en fråga om var man bor i landet.
I två aktuella rapporter från Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi (IHE) i Lund ligger Sverige på sjunde plats i Europas BNP per capita, men först på 14:e plats – just före Slovenien – när det gäller hur mycket pengar vi satsar på cancerläkemedel.
En föreläsning av Professor Kristian Pietras, Lunds Universitet
Cancer uppkommer genom en rad olika förändringar i arvsmassan hos tidigare helt normal vävnad. Nya studier betonar vikten av tumörcellernas kommunikation med omkringliggande vävnad för att cancer överhuvudtaget ska kunna utvecklas. Olika celltyper i cancerns omgivning hjälper tumörcellerna genom att tillhandahålla en mängd faktorer som underlättar deras uppkomst, tillväxt, spridning och resistens mot behandling. Professor Pietras studier söker grundläggande förståelse om de olika celltyper som tillsammans utgör en tumör och försöker omsätta denna nya kunskap till nya strategier för diagnostik eller behandling av cancer.
Jag tog ett djupt andetag av den lätt kyliga höstluften innan jag klev in genom dörrarna till Varberg Arena där Fortbildningsdagarna i hematologi skulle äga rum. Där var redan cirka 200 personer (som senare skulle bli omkring 300) som stod och pratade förväntansfullt i små grupper.
Innan mötet drog igång fick vi en uppdatering i benign hematologi. Honar Cherif från Akademiska sjukhuset pratade om hemoglobinopatier där 7 procent av världens befolkning bär på dessa anlag och sjukdomarna har blivit vanligare i Sverige de senaste åren med tanke på ökad invandring. I USA är kostnaden för en patient med beta-thalassemi cirka 1 miljon kronor per år (framförallt kelering och transfusioner). Vid thalassemi får man en intramedullär hemolys och en ineffektiv erytropoes med ökad proliferation (EPO-orsakad) men minskad utmognad (GDF-/aktivinorsakad). ”Erythroid maturation agent”, EMA, är en ny grupp av läkemedel som hämmar erytropoes-hämmande signaler. Luspatercept är det första preparatet. Det ger minskat transfusionbehov och 20 procent får en ihållande effekt. Man har även startat genterapi via autolog HSC med ex vivo transduktion med βA-T87Q-globin, lentiGlobin. Preparatet är indicerat vid transfusionsberoende beta-thalassemi där man inte finner någon lämplig donator för SCT. NT-rådet handlägger nu detta ärende som i USA kostar cirka 15 miljoner kronor per patient. Honar gick sedan över till sicklecellsjukdom som är en hereditär hemoglobinopati där en aminosyra i hemoglobinets globinkedja blir utbytt och ger ett instabilt Hb (HbS) och polymerisering. Detta ger deformerade, månskäreformade och trögflytande erytrocyter med kort överlevnad (hemolys). Hos dessa patienter ser man en endoteldysfunktion och kärlocklusion (mikrotrombotiseringar) och sicklecellsjukdomen betraktas som en kronisk multiorgansystemisk sjukdom. Hemoglobin-O2-affinitetsmodulerare som ökar hemoglobinets O2-affinitet har tyvärr inte visat någon signifikant effekt på antalet sicklingskriser. Glutamin (ej registrerat) har hittills visat lovande resultat och får eventuellt en större plats i framtiden.
FÖRÄNDRAD HANDLÄGGNING AV ITP
Därefter gick han kort igenom ITP där handläggningen de senaste åren har förändrats. Det går en trend i att behandla med rituximab allt tidigare och patienterna genomgår nu splenektomi senare i förloppet vilket det egentligen inte finns evidens för. Akut ITP behandlas med steroider och IVIG, medan splenektomi först genomförs vid kronisk ITP
det vill säga efter 12 månader. Vid utebliven effekt kan man använda rituximab eller TPO-R-agonister. Det är idag oklart om man bör avsluta, byta eller upprepa behandlingen med TPO-R-agonister. Man har sett att det finns ett samband mellan S-TPO-koncentration och svar på TPO-Ragonister, men ännu finns det inget trombopoietinprov tillgängligt i Sverige. Fostamatinib är en tyrosinkinashämmare som bidrar till fagocytoshämning och har visat lovande studier vid RA. Nu genomförs även fas I-III-studier vid ITP där man sett ett stabilt svar på cirka 18 procent, men biverkningar i form av diaréer, hypertoni, illamående och levertoxicitet. ITP ökar risken för hematologiska maligniteter och levercancer men även andra cancerformer. Sedan belystes TTP som är ett sällsynt autoimmunt tillstånd. Man har då antikroppar mot proteaset ADAMTS13 vilket innebär en utebliven delning av von Willebrandfaktorn. Detta ger mikrotrombotisering, organskador, trombocytkonsumtion, blödning och intravasal hemolys. Tillståndet orsakas framförallt av infektioner, autoimmuna sjukdomar, cancer och graviditet. Behandlingen innebär i första hand plasmautbyte och därefter immunmodulerande behandling med bland annat steroider och rituximab. Det finns nu också en antikropp, caplacizumab, som inhiberar bindningen mellan von Willebrandfaktorn och trombocyterna. Här väntar man på en rekommendation från NT-rådet.
Risken för cancer hos barn och unga vuxna med medfödda hjärtfel är mer än dubbelt så hög jämfört med kontroller utan medfött hjärtfel. Samtidigt är den absoluta risken låg. Det visar en ny studie som här sammanfattas av Christina Karazisi, Mikael Dellborg och Zacharias Mandalenakis, samtliga vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. De tre konstaterar att fler studier behövs för att kartlägga orsaker till varför cancerrisken är högre hos dessa patienter.
Nästan 1 av 100 barn föds med ett medfött hjärtfel. De senaste decenniernas framsteg inom barnsjukvården, gällande exempelvis diagnostik, hjärtoperationer och kateterinterventioner, har lett till att mer än 95 procent av barn med medfödda hjärtfel uppnår vuxen ålder1. Detta leder till att antalet vuxna med medfödda hjärtfel ökar över tid och dessa individer kan naturligtvis drabbas av förvärvade sjukdomar. Enstaka tidigare studier har antytt en association mellan risk för cancersjukdom och
medfödda hjärtfel2. I vår nyligen publicerade studie tittade vi på risken att drabbas av cancer hos patienter med medfödda hjärtfel jämfört med matchade kontroller utan medfött hjärtfel3. Via Patientregistret identifierades alla patienter med medfödda hjärtfel i Sverige som var födda mellan 1970 och 1993 (n=21 982). Därefter matchades varje patient med medfött hjärtfel med tio kontroller utan medfött hjärtfel hämtade från befolkningsregistret (n=219 816), avseende födelseår, kön och län. Patienterna med medfött hjärtfel och kontrollerna följdes från födseln till förekomst av cancer, död eller till slutet av studien 31 december 2011, med en maximal uppföljningstid på 41 år.
MER ÄN DUBBELT SÅ HÖG RISK
428 patienter med medfött hjärtfel (2 procent) och 2 072 kontroller (0.9 procent) utvecklade cancer under uppföljningstiden. Detta innebär att 1 av 50 patienter med medfött hjärtfel diagnostiserades med cancer före 41 års ålder. Risken för cancer var mer än dubbelt (hazard ratio (HR) 2.24, 95% CI, 2.01-2.48) så hög för patienter med medfödda hjärtfel jämfört med kontroller utan medfött hjärtfel. Den kumulativa cancerincidensen ökade med stigande ålder, och ökningen var större hos patienter med medfött hjärtfel jämfört med kontroller, 4.5 procent och 2.5 procent kumulativ cancerincidens vid 41 års ålder i respektive grupp. Vi fann också att den kumulativa incidensen av cancer ökade exponentiellt i alla födelsekohorterna (födda 1970– 1979, 1980–1989, 1990–1993) hos både patienter med medfött hjärtfel och hos kontrollerna. Samtidigt noterade vi att patienter med medfött hjärtfel från den senaste födelsekohorten (födda 1990–1993) hade den högsta relativa risken att utveckla cancer (HR 3.37, 95% CI, 2.60-4.35) jämfört med tidigare födelsekohorter (1970–1979 och 1980–1989). Skillnaden mellan patienter med medfött hjärtfel och kontrollgruppen ökade alltså under senare delen av 1900-talet. Medfödda hjärtfel spänner över ett brett spektrum, från mycket enkla och okomplicerade fel som i en del fall växer bort till extremt komplexa hjärtfel där upprepade thoraxkirurgiska operationer och/eller kateteringrepp krävs för överlevnad. Vi delade in patienterna med medfött hjärtfel efter komplexitet och fann att den relativa risken för cancer var större för samtliga grupper av medfödda hjärtfel jämfört med kontrollerna, oavsett komplexitet. Den högsta risken fann vi hos patienter med conotruncala defekter (medfödda missbildningar som drabbar de stora artärerna och kammarutflödesvägarna), med HR på 2.29 (95% CI, 1.62-3.25). Dock fann vi även att patienter med relativt enkla medfödda hjärtfel, såsom coarctatio aortae (HR 2.00; 95% CI, 1.27- 3.16) eller kammarseptumdefekt, VSD, (HR 2.00, 95% CI, 1.57-2.56) hade en liknande och signifikant ökad risk för att utveckla cancer. Den högsta incidenskvoten observerades under de första fyra levnadsåren samt i vuxen ålder, speciellt bland patienter med conotruncala defekter och kammarseptumdefekter.
