Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Metod att upptäcka hudcancer i tidigt skede avgörande för överlevnadstid

 ​​När malignt melanom, hudcancer, upptäcks har den ofta redan hunnit sprida sig till andra organ vilket drastiskt förkortar överlevnadstiden för patienten. Därför vore det väldigt värdefullt att hitta metoder att upptäcka sjukdomen i ett tidigare stadie. Aniel Sanchez Puente, laboratorieforskare vid Lunds universitet, hoppas kunna bidra till det. Nu effektiviseras hans forskning tack vare anslag från Lundbergs Forskningsstiftelse som används till en ny robot till labbet.

Aniel Sanchez Puente

Aniel Sanchez Puente

Malignt melanom är en både svårupptäckt och aggressiv cancerform. När man väl får symtom kommer dessa ofta från organ som drabbats av dottertumörer och då kan det vara svårt att operera. Därför vill Aniel Sanchez Puente, laboratorieforskare vid Institutionen för kliniska vetenskaper vid Lunds universitet, hitta tecken på sjukdomen som uppträder när patienten fortfarande bara har sin primärtumör.
”Det bästa vore att kunna testa med ett blodprov, eftersom det är så enkelt att ta”, säger Aniel Sanchez Puente.

Puente bredvid roboten fr hantering av blodprover

Puente bredvid roboten för hantering av blodprover

Hans forskningslabb har ett nära samarbete med de avdelningar på sjukhuset som tar hand om patienter med malignt melanom. På sjukhuset tas blod- och vävnadsprover. Dessa skickas till forskningslabbet där de sparas i en biobank som kan beskrivas som en gigantisk frys. I dagsläget innehåller den nästan tre miljoner prover som förvaras i minus 80 grader. Det är värdefullt forskningsmaterial som omgärdas av hög säkerhet.

Proverna i biobanken behöver vara av maximal kvalitet eftersom de ska kunna användas inom forskningen under lång tid.
”Ett tio år gammalt prov kan idag ge svar på väldigt många fler frågor än när det togs”, förklarar Aniel Sanchez Puente, och fortsätter:
”Hur kvaliteten på proverna skiljer sig åt över tid beror till 70 procent på hur de har hanterats. Ju mer processen kan automatiseras, desto bättre för kvaliteten.”

När proverna kommer till labbet hanteras de av en robot som delar upp provrörens innehåll i små prover om 70 mikroliter (miljondels liter). För varje patient sparas 192 sådana små prover. Ett anslag från Lundbergs Forskningsstiftelse har gjort det möjligt att köpa in en ny robot som kommer att fördubbla kapaciteten när det gäller att hantera patientprover och därmed effektivisera forskningen.

Vrmefrseglingsmaskinen fr 348 vggplattor

Värmeförseglingsmaskinen för 384 väggplattor

Aniel Sanchez Puente och hans kollegor jämför proteiner de hittar i tumörvävnad med proteiner de hittar i blodprover.
”Om några proteiner visar sig typiska för till exempel olika stadier av tumörutveckling eller för tumörer som bildar dottertumörer i ett visst organ, så skulle de kunna användas i diagnostisering av malignt melanom och för att bedöma vilka patienter som riskerar återfall. Kanske kommer de också att kunna användas för att utveckla ny behandling”, säger Aniel Sanchez Puente.

I de fall där man hittar malignt melanom innan den hunnit sprida sig och man kan operera, är femårsöverlevnaden 95 procent. Det vill säga 95 personer av 100 lever efter fem år. Om cancern hunnit bilda dottertumörer och kanske inte går att operera får den behandlas med cellgifter och andra typer av cancerterapi. För dessa patienter är överlevnaden i genomsnitt sex till tolv månader.

På Lundbergstiftelsens hemsida finns en intervju med Aniel Sanchez Puente
https://www.lundbergsstiftelsen.se/2019/aniel-sanchez-puente/ ‎

Foto: Annika Söderpalm

IngaBritt och Arne Lundbergs Forskningsstiftelse grundades av IngaBritt Lundberg år 1982 till minne av hennes make grosshandlaren Arne Lundberg född 1910 i Göteborg. Stiftelsen har till ändamål att främja medicinsk vetenskaplig forskning huvudsakligen rörande cancer, njursjukdomar samt ortopedi och prioriterar inköp av apparatur, hjälpmedel och utrustning. Under åren 1983 till 2019 har 539 anslag beviljats uppgående till sammanlagt drygt 852 MSEK och under 2019 delades totalt 37 MSEK ut. Forskning inom Göteborgsregionen har företräde. Stiftelsen har sitt säte i Göteborg. www.lundbergsstiftelsen.se

Bakgrundsfakta

Aniel Sanchez Puente berättar:                  
Robot för hantering av blodprover från cancerpatienter vid European Cancer Moonshot Lund Center.
European Cancer Moonshot Center vid Lunds universitet startades som en del av cancerinitiativet (Cancer Moonshot) lanserat 2016 av vicepresident Joe Biden i USA. Initiativet har i dag spridits till 14 länder och är världens största cancerprojekt genom tiderna. Som en del av vårt deltagande i Cancer Moonshot har vi utvecklat ’framtidens biobank’.
Vi har nu en robotiserad biobank på Biomedicinskt Centrum vid Lunds Universitet och samlar in kliniska prover i nära samarbete med Skånes Universitetssjukhus, andra sjukhus, vårdcentraler och våra samarbetspartners i andra länder. Biobanken har hittills lagrat två miljoner blodprov från bl.a. en hudcancerstudie och en KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom) studie, men även tusentalstals blod- och vävnadsprover från patienter med andra sjukdomar, t.ex. demens, Parkinson och hjärtkärlsjukdomar.

Vi har därför utarbetat ett standardiserat arbetsflöde – från patient till biobank. Arbetsflödet garanterar provintegritet, stabilitet och kvalitet. Den totala tiden från patient till infrysning i biobanken är mindre än två timmar. Tiden är extremt viktig eftersom blod innehåller många komponenter som snabbt förändras efter provtagning, förändringar som med dagens ultrakänsliga analysteknik kan påverka forskningsresultaten.

En vital del i processningen av patientprover är fraktionering av prover till mindre provvolymer, tillräckliga för en enskild analys. Pipetteringsroboten är en central enhet som borgar för att kvaliteten av proverna bibehålls. Antalet prover från Sverige (och från kliniker utomlands) har vuxit allteftersom antalet kliniska projekt vi deltar i har ökat under de senaste åren och det är därför nödvändigt att öka provinsamlingsenhetens kapacitet.

Vi bygger för att kunna upprätthålla nödvändig kapacitet och kvalitet under en lång tid framöver. En ny robot kommer att mer än dubblera vår kapacitet, arbeta snabbare och ha ökad flexibilitet och utgör en essentiell del i vårt dagliga arbete. Med roboten kommer vi att kunna garantera en fortsatt högklassig provkvalitet nödvändig för såväl den nuvarande som den framtida medicinska forskningen

State of the Art (SOTA) Ovarialcancer

Välkommen till State of the Art (SOTA) Ovarialcancer
Mötet anordnas av Roche AB och vetenskaplig kommitté för mötet är Elisabeth Åvall Lundqvist, Linköpings universitet, Linköping och Pernilla Dahm-Kähler, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg. Syftet är att sammanfatta och uppdatera det aktuella kunskapsläget avseende olika aspekter av epitelial ovarialcancer.

Mötet sker digitalt och riktar sig till läkare verksamma inom området gynekologisk cancer.

ONSDAG 10 NOVEMBER 2021

KL. 09.45-17.00

Mer info och anmälan

Inte bättre behandling i läkemedelsstudier

Patienter som är med i läkemedelsstudier får inte bättre medicinsk behandling än andra patienter. Det visar en ny studie ledd från Uppsala universitet som nu publiceras i BMC Cancer och som därmed bekräftar resultaten från en studie från 2004.


Tove Godskesen, forskare vid Centrum för forsknings- & bioetik (CRB) vid Uppsala universitet Foto: Mikael Wallerstedt

– Det är en vanlig uppfattning bland både vårdpersonal och patienter att det går bättre för patienter som är med i en studie. Men vi kan inte hitta något kvalificerat stöd för att det skulle vara så, säger Tove Godskesen, forskare vid Centrum för forsknings- & bioetik, CRB, vid Uppsala universitet, och studieansvarig.

Om den bästa behandling för cancerpatienter ges inom ramen för läkemedelsstudier borde alla patienter uppmuntras att delta, eftersom standardbehandlingen i sådana fall är bara näst bäst. Mot denna bakgrund gjorde JM Peppercorn, Associate Professor vid Harvard Medical School tillsammans med kollegor en studie som publicerades i Lancet 2004 (Peppercorn JM, Weeks JC, Cook EF, Joffe S: Comparison of outcomes in cancer patients treated within and outside clinical trials: conceptual framework and structured review. Lancet 2004, 363(9405):263-270. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/14751698).

De hävdade att det finns en allmänt utbredd åsikt inom onkologin att kliniska prövningar i läkemedelsstudier är den bästa behandlingen för cancerpatienter. Därför gjorde de en litteraturgranskning för att se om det förhöll sig så. De hittade inga starka bevis på att det skulle gå bättre för patienter som deltar i studier.

I och med den snabba utvecklingen som skett inom cancerbehandlingar och användningen av målinriktad terapi och immunterapi ville forskarna upprepa studien. Det har nu gjorts i ett samarbete mellan Uppsala universitet, Köpenhamns universitetssjukhus Rigshospitalet, Karolinska Institutet, Oslo universitetssjukhus och Ersta Sköndal Bräcke högskola. De intervjuade 57 läkare och sjuksköterskor inom onkologi och hematologi i Danmark och Sverige för att ta reda på om läkare och sjuksköterskor bedömer att läkemedelsstudier erbjuder den bästa behandlingen. De gjorde också en systematisk litteraturgenomgång för att undersöka om det är välgrundat att hävda att deltagande i läkemedelsstudier ger den bästa behandlingen.

– Intervjuerna visade att många läkare och sjuksköterskor tycker att det är bättre för patienter att delta i läkemedelsstudier, men vi hittade i litteraturgenomgången inget högkvalitativt stöd för att deltagande ger bättre resultat än den vanliga vården. Våra nya resultat är alltså i linje med studien som JM Peppercorn gjorde 2004, säger Zandra Engelbak Nielsen vid Köpenhamns universitetssjukhus Rigshospitalet och studiens försteförfattare.

Förutom direkta effekter skulle deltagande i läkemedelsstudier även kunna tänkas ge indirekta positiva effekter, som att patienten får bättre vård runt om. Den kanske får tätare uppföljningar, lämna fler prover eller oftare träffa en forskningssjuksköterska. Här menar forskarna att eftersom betydelsen av sådana indirekta effekter är beroende av personens specifika omständigheter och preferenser, kan man inte generellt påstå att behandling i läkemedelsstudier är bättre. Det vore vilseledande, skriver forskarna.

– Läkemedelsstudier är viktiga och en grundläggande förutsättning för att få fram nya, effektiva och säkra cancerbehandlingar. Norden med sin väl utbygda hälso- och sjukvård borde bedriva mycket mer studier än idag. En förutsättning för att driva läkemedelslstudier med hög etisk standard i enlighet med Helsingforsdeklarationen är att ge saklig information, säger Tove Godskesen, forskare vid Centrum för forsknings- & bioetik (CRB) vid Uppsala universitet.

I stället bör tyngdpunkten i den information som ges patienterna ligga på att de som frivilligt deltar ska göra det för att ge ett altruistiskt bidrag till att främja kunskap och på den potentiella nyttan för framtida patienter.

– Här behöver också media och läkemedelsindustrin ta sitt ansvar. Ofta framstår små framsteg i studier som genombrott vilket är problematiskt. Läkemedelsstudier är komplexa och patienter som blir tillfrågade om att delta måste förlita sig på det sjukvårdspersonalen berättar. Här står enskilda patienters välmående så väl som samhällets förtroende för hälso- och sjukvården på spel, säger Zandra Engelbak Nielsen.

Zandra Engelbak Nielsen, Stefan Eriksson, Laurine Bente Schram Harsløf, Suzanne Petri, Gert Helgesson, Margrete Mangset och Tove E Godskesen  (2020); Are cancer patients better off if they participate in clinical trials? A mixed methods study. BMC Cancer,  https://bmccancer.biomedcentral.com/track/pdf/10.1186/s12885-020-06916-z

Tidigare forskning

Bristfällig information om experimentella studier (2018) https://www.uu.se/nyheter-press/nyheter/artikel/?id=11392&typ=artikel&lang=sv

Patienter förstår inte alltid syftet med läkemedelsstudier (2015) https://www.uu.se/nyheter-press/nyheter/artikel/?id=4996&typ=artikel&lang=sv

Positivt utlåtande för Braftovi i kombination med Erbitux vid BRAF-muterad metastaserande kolorektalcancer

Positivt utlåtande för Braftovi (enkorafenib) i kombination med Erbitux (cetuximab) vid BRAFV600E-muterad metastaserande kolorektalcancer

CHMP har givit ett positivt utlåtande om att rekommendera ett godkännande för Braftovi (enkorafenib) i kombination med Erbitux (cetuximab) för behandling av vuxna patienter med BRAFV600E-muterad metastaserande kolorektalcancer som har fått tidigare behandling. Det positiva utlåtandet baseras på den pivotala fas III studien BEACON CRC.

Läs mer i det engelska pressmeddelandet nedan:

https://www.ema.europa.eu/en/medicines/human/summaries-opinion/braftovi-0

Höga samhällskostnader för äggstockscancer

Ny rapport från Nätverket mot gynekologisk cancer:

Inför världsäggstockscancerdagen – World Ovarian Cancer Day – den 8 maj släpps en rapport om samhällskostnaderna för äggstockscancer. Rapporten visar att på grund av att cancerformen har en så hög dödlighet, blir såväl det mänskliga lidandet som samhällskostnaderna av sjukdomen betydande, och det är därför särskilt viktigt att ökade resurser satsas på forskning inom tidig upptäckt i kombination med effektiv behandling.

Enligt rapporten beräknas äggstockscancer ha kostat samhället minst 824 miljoner kronor år 2018, men anger samtidigt att kostnaderna sannolikt är betydligt högre*.

– Tidig upptäckt tillsammans med effektiv behandling är nyckeln till överlevnad, och därför är det otroligt viktigt att forskning inom dessa områden prioriteras. Men vi tycker också att det är viktigt att lyfta fram att det betydande fysiska, psykiska, sociala och existentiella lidandet inte är medtaget i beräkningarna, säger Barbro Sjölander, ordförande i Nätverket mot gynekologisk cancer.

Rapporten ”Samhällskostnader för ovarialcancer 2018” är framtagen av NordIQ Analytics på uppdrag av Nätverket mot gynekologisk cancer, genom bidragsstöd från Cancerfonden. Uppdraget har varit att belysa samhällsekonomiska kostnader relaterat till äggstockscancer.

Nätverket mot gynekologisk cancer vill lyfta frågan om hur siffrorna i rapporten hade sett ut om sjukdomen oftare upptäcktes i tidigare stadier, och om fler kvinnor hade överlevt sjukdomen. Det här hade varit möjligt om forskningen kommit längre och det hade funnits fungerande metoder för screening och effektivare behandlingar.

– Det enda vi kvinnor kan göra idag är att söka vård om vi upplever något av de diffusa symtom som förknippas med äggstockscancer. Alla gör inte det. Dessutom finns det brister inom primärvården när det gäller att slussa kvinnor vidare till specialistvården när de söker vård för besvär som skulle kunna vara tecken på äggstockscancer, säger Barbro Sjölander.

Åtgärder som räddar liv

Nätverket mot gynekologiska cancer vill framför allt se ökade resurser till forskning, men det finns fler viktiga åtgärder som enligt Nätverket behöver vidtas för att minska sjukdomens skadeverkningar:

  1. Tillförlitliga sätt att screena för äggstockscancer och upptäcka sjukdomen tidigt
  2. Effektivare behandlingsmetoder och uppföljning av ärftlighet.
  3. Snabbare implementering av nya läkemedel, såväl på EU-nivå (EMA) som regionalt i Sverige.
  4. Göra det obligatoriskt att följa de nationella vårdprogrammen för äggstockscancer.

– Långsam implementering av nya läkemedel och en godtycklighet i att följa nationella vårdprogram skapar en ojämlik vård. Vi måste få en jämlik bästa vård och omhändertagande oavsett var i landet vi bor, säger Barbro Sjölander.

Om äggstockscancer

Äggstockscancer är den dödligaste av alla gynekologiska cancersjukdomar. Årligen diagnosticeras ungefär 700 kvinnor med äggstockscancer och 550 kvinnor dör till följd av sjukdomen. Idag upptäcks majoriteten av all äggstockscancer i sena stadier vilket leder till betydande samhällsekonomiska kostnader och givetvis ett stort mänskligt lidande.

Rapporten

Rapportens slutsats: ”Andelen som insjuknar i ovarialcancer årligen, relaterat till dess höga dödlighet, leder till höga samhällsekonomiska kostnader. För att undvika mänskligt lidande samt betydande samhällskostnader, bör resurser prioriteras för ytterligare forskning inom områden såsom tidig upptäckt i kombination med effektiv behandling”.

*De samhällsekonomiska kalkylerna bör tolkas med viss försiktighet då dessa likt alla ekonomiska analyser är byggda på en rad olika antaganden. Avsaknad av data begränsar skattningarna. Verklighetens siffror är med stor sannolikhet högre än vad resultatet visar.

Rapporten finns på svenska och engelska på Nätverket mot gynekologisk cancers hemsida:

www.gyncancer.se

FDA beviljar MIV-818 som särläkemedel för behandling av hepatocellulär cancer

FDA beviljar MIV-818 som särläkemedel för behandling av hepatocellulär cancer

Medivir meddelade idag att den amerikanska läkemedels-myndigheten FDA beviljar särläkemedelsklassificering (orphan drug designation) till MIV-818 för behandling av hepatocellulär cancer (HCC), den vanligaste formen av primär levercancer.

FDA beviljar särläkemedelsklassificering för läkemedel som är tänkta att behandla sällsynta sjukdomar som förekommer hos färre än 200 000 personer i USA. Särläkemedelsklassificering möjliggör en rad fördelar under läkemedelsutveckling, bland annat skattelättnader för kliniska studier utförda i USA, befrielse från avgifter vid ansökan om marknadsföringsgodkännande samt möjlighet till sju års marknadsexklusivitet efter godkännande.

”Det är mycket tillfredsställande att MIV-818 klassificeras som särläkemedel för behandling av HCC både av EMA och FDA”, säger Uli Hacksell, VD på Medivir.

För ytterligare information kontakta:
Dr Uli Hacksell, VD Medivir AB, tel: +46 (0)8-5468 3100.

Denna information är sådan som Medivir AB (publ) ska offentliggöra enligt EU:s marknadsmissbruksförordning. Informationen lämnades, genom ovanstående kontaktpersons försorg, för offentliggörande den 6 maj 2020, kl 08.30.

Om MIV-818
MIV-818 är en prodrog som har utformats för att ge en riktad anti-tumör effekt i levern samtidigt som eventuella biverkningar minimeras. MIV-818 har potential att bli det första oralt administrerade leverriktade läkemedlet för patienter med HCC.

Nya behandlingsstrategier mot spridd prostatacancer

Avhandling: Nya behandlingsstrategier mot spridd prostatacancer

Ett nytt möjligt läkemedel i kombination med befintliga preparat som hämmar könshormon har i djurförsök kunnat hindra tillväxt av tumörer som var resistenta mot läkemedel vid prostatacancer. Det visas i en ny avhandling.

– Studierna bidrar med förståelse om molekylära mekanismer för bidrar till spridning av prostatacancer, säger Julius Semenas, doktorand vid Institutionen för molekylärbiologi.

I sin avhandling visar Julius Semenas på ett möjligt nytt läkemedel med beteckningen ISA-2011B som har visat lovande resultat. Medlet är framtaget av en forskargrupp i Umeå som tidigare jobbade i Lund i samarbete med kemister vid Lunds universitet.

Genom att använda ISA-2011B i kombination med preparatet enzalutamid kunde man se att tillväxt förhindrades i tumörer som var resistenta mot ursprungliga läkemedel. Enzalutamid är ett så kallat antiandrogen, det vill säga det hämmar ett manligt könshormon och används idag vid behandling av metastaserande och kastrationsresistent prostatacancer.

Det gick också att se att även genom att kombinera ett annat preparat, tamoxifen, med ISA-2011B, blev den tumörhämmande effekten betydligt kraftigare än om det preparatet användes ensamt. Tamixofen är en så kallad östrogenhämmare som användas för behandlingen av bröstcancer.

– Sammantaget är våra resultat de första som antyder en ny terapeutisk potential för att hämma eller utnyttja mekanismer som är relaterade till könshormonets receptorer för att behandla resistent och metastaserande prostatacancer, säger Julius Semenas.

Prostatacancer är Sveriges vanligaste cancerform med ungefär 10 000 nya fall diagnostiserade varje år. Prostatacancerpatienter får ofta återfall då tumören inte svarar på initial behandling längre. Dessutom kan patienter få mer aggressiva cancerformer vid återfall. Cancern kan spridas till avlägsna organ som lungor, lever och skelett. Det finns förnärvarande ingen effektiv behandling av cancermetastater. Cirka 2 500 män i Sverige avlider årligen till följd av prostatacancer.

I studierna i avhandlingen man använt bioinformatik för att analysera biomarköer i stora patientmaterial. Vi har också använt cancercellinjer modeller och så kallade xenograftmöss, där mänskliga tumörceller har planterats in och växt till tumörer som man har kunnat studera och testa läkemedelsbehandling på.

Julius Semenas är född i Litauen och har bott i Malmö innan han kom till Umeå universitet.

Text: Ola Nilsson

Till avhandlingen

Om disputationen

Julius Semenas, Institutionen för molekylärbiologi, försvarar fredag 8 maj kl. 09.00 sin avhandling Molekylära mekanismer av prostatacancer spridning och nya målriktade cancerterapi. Fakultetsopponent Lukas Kenner, Wien, Österrike. Huvudhandledare Jenny L. Persson. Plats: Sal Thymine, byggnad 6K.

Positiva resultat vid behandling av obehandlat pleuramesoteliom

Bristol Myers Squibb meddelar positiva resultat från en pivotal fas III-studie där Opdivo (nivolumab) i kombination med Yervoy (ipilimumab) jämförts med kemoterapi hos patienter med tidigare obehandlat malignt pleuramesoteliom

  • Interimsanalysen från studien CheckMate -743 visar att Opdivo i kombination med Yervoy förlänger överlevnaden jämfört med kemoterapi
  • Malignt pleuramesoteliom (lungsäckscancer) är en ovanlig och aggressiv cancer med begränsade behandlingsalternativ

Bristol Myers Squibb presenterar resultat från CheckMate -743, en pivotal fas III-studie som utvärderar kombinationen Opdivo (nivolumab) och Yervoy (ipilimumab) hos patienter med tidigare obehandlad malignt pleuramesoteliom (MPM). Den i förväg planerade interimsanalysen, som genomfördes av den oberoende datakontrollkommittén, visar att studiens primära effektmått, total överlevnad (OS), uppnåtts för kombinationen. Opdivo i kombination med Yervoy visar en statistiskt signifikant och kliniskt förbättrad totalöverlevnad (OS) jämfört med behandling med kemoterapi (pemetrexed och cisplatin eller karboplatin). Säkerhetsprofilen var likvärdig med vad som tidigare rapporterats i andra studier för Opdivo i kombination med Yervoy.

– Malignt pleuramesoteliom, även kallat lungsäckscancer, är en svår sjukdom där begränsade framsteg skett vad gäller behandling under det senaste decenniet. Dessa resultat från studien CheckMate -743 visar potentialen för Opdivo i kombination med Yervoy hos patienter med tidigare obehandlad malignt pleuramesoteliom. Dessa resultat är ytterligare ett exempel på den redan etablerade effekten och säkerheten som visats för denna kombination av två immunterapier vid flera andra tumörtyper. Vi ser fram emot att arbeta med studieprövarna för att presentera resultaten vid ett kommande medicinskt möte samt diskutera dem med regulatoriska myndigheter, säger Anna Åleskog, medicinsk direktör på Bristol Myers Squibb Sverige.

Om CheckMate -743

CheckMate -743 är en öppen, multi-center, randomiserad fas III-studie som utvärderar kombinationen Opdivo och Yervoy jämfört med kemoterapi (pemetrexed och cisplatin eller karboplatin) hos patienter med tidigare obehandlad malignt pleuramesoteliom (MPM). I studien administreras Opdivo med 3 mg/kg varannan vecka och Yervoy med 1 mg/kg var sjätte vecka. Primärt effektmått i studien var total överlevnad (OS). Sekundära effektmått inkluderade objektiv responsfrekvens (ORR), sjukdomskontroll (DCR) och effekten av behandlingen med avseende på PD-L1 uttryck.

Om lungsäckscancer

Lungsäckscancer, eller malignt pleuramesoteliom, är en ovanlig men aggressiv form av cancer som bildas i lungsäcken. Varje år får cirka 100 personer diagnosen i Sverige och merparten är män. Den vanligaste orsaken är exponering för asbest. Sjukdomen upptäcks ofta sent vilket leder till att majoriteten av patienterna har en avancerad eller metastaserad sjukdom vid diagnos. Medianöverlevnaden är mindre än ett år och femårsöverlevnaden är cirka tio procent hos patienter med tidigare obehandlade avancerad eller metastaserande lungsäckscancer.

Positivt utlåtande för ny subkutan beredning av Darzalex vid multipelt myelom

  • Den nya beredningen av Darzalex ges subkutant som en injektion under huden under cirka tre till fem minuter, vilket kan minska behandlingstiden med flera timmar, med likvärdig effekt och färre infusionsrelaterade reaktioner jämfört med intravenös administrering.1,2
  • Det positiva utlåtandet från CHMP baseras på resultaten från fas 3-studien COLUMBA och fas 2-studien PLEIADES.

Stockholm, 4 maj 2020 – Janssen meddelade (30 april 2020) att den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA:s rådgivande kommitté (CHMP) har givit ett positivt utlåtande om att rekommendera ett godkännande för Darzalex (daratumumab) som subkutan beredning för behandling av patienter med multipelt myelom.3

Om EU-kommissionen formellt godkänner denna subkutana beredning kan Darzalex bli den första godkända monoklonala antikroppen i Europa som kan ges i subkutan injektionsform för behandling av patienter med multipelt myelom.

Läs mer här i det engelska pressmeddelandet från Janssen den 30 april 2020.

Om Darzalex

Darzalex (daratumumab) är den första monoklonala antikroppen som godkänts för behandling av multipelt myelom och är även den första immunterapi- och antikroppbehandlingen riktad mot CD38 för behandling av sjukdomen.5 CD38 är ett protein som uttrycks i hög grad på ytan av alla myelomceller oberoende av sjukdomsstadium.6 Darzalex binder till CD38 och aktiverar på så sätt immunsystemet att attackera myelomcellerna.

I augusti 2012 ingick Janssen Biotech, Inc. och Genmab A/S ett globalt avtal som gav Janssen en exklusiv licens att utveckla, tillverka och marknadsföra daratumumab.7

Sex indikationer vid multipelt myelom

Darzalex godkändes inom EU för första gången 2016 som monoterapi för behandling av vuxna patienter med recidiverande och refraktärt multipelt myelom där tidigare behandling inkluderade en proteasomhämmare och ett immunmodulerande medel och med uppvisad sjukdomsprogression vid senast givna behandling. Godkännandet baserades på resultat från fas 2-studien SIRIUS. Sedan den 19 april 2018 rekommenderar NT-rådet landstingen att använda Darzalex vid denna indikation.7

I april 2017 godkändes Darzalex i kombination med lenalidomid och dexametason (DRd), eller bortezomib och dexametason (DVd), för behandling av vuxna patienter med multipelt myelom som har genomgått minst en tidigare behandling. Dessa två godkännanden baserades på resultat från fas 3-studierna POLLUX och CASTOR.

Darzalex fick i augusti 2018 ett fjärde godkännande i kombination med bortezomib, melfalan och prednison för behandling av vuxna patienter med nyligen diagnostiserat multipelt myelom och som inte är lämpliga för autolog stamcellstransplantation. Till grund för denna indikation låg resultat från fas 3-studien ALCYONE.

Den femte indikationen för Darzalex för behandling av patienter med multipelt myelom kom i november 2019. Darzalex godkändes inom EU att ges i kombination med lenalidomid och dexametason (DRd) för behandling av vuxna patienter med nyligen diagnostiserat multipelt myelom och som inte är lämpliga för autolog stamcellstransplantation. Godkännandet baserades på resultat från fas 3-studien MAIA.

Darzalex sjätte och senaste utökade indikation inom EU kom i januari 2020 då Darzalex godkändes i kombination med bortezomib, talidomid och dexametason (DVTd) för behandling av vuxna patienter med nyligen diagnostiserat multipelt myelom och som är lämpliga för autolog stamcellstransplantation. Beslutet baserades på resultat från fas 3-studien CASSIOPEIA.

Darzalex utvärderas inom ramen för ett omfattande kliniskt utvecklingsprogram som behandling vid en rad olika behandlingslinjer och kombinationer vid multipelt myelom.8-15 Ytterligare studier pågår och planeras för att bedöma daratumumab vid andra hematologiska sjukdomar med ett CD38-uttryck.16,17 För mer information vänligen läs på clinicaltrials.gov

För mer information om Darzalex se www.fass.se

Akademiska pionjär på mer skonsam operationsmetod vid munhålecancer

Akademiska är först med en mer skonsam operationsmetod vid munhålecancer, sentinel node, som innebär ett mer begränsat ingrepp på halsen.

Munhålecancer blir allt vanligare i Sverige. Under perioden 2008-2016 skedde en ökning med 30 procent. Vid tidig upptäckt utan metastaser är den vanligaste behandlingen kirurgi, ofta i kombination med halskörtelutrymning eller strålbehandling. Som första sjukhus i Sverige har Akademiska infört en alternativ metod, sentinel node, portvaktskörtelbiopsi, som innebär ett mer begränsat ingrepp på halsen.

– Det finns flera fördelar med sentinel node. Det är en mer skonsam behandling med betydligt kortare operationstid. I kanske åtta av tio fall kan man dessutom undvika en mer omfattande operation. Vid undersökningen kan vi också upptäcka om patienten har ett avvikande lymfavflöde till lymfkörtlar som normalt inte skulle undersökas vid en diagnostisk halskörtelutrymning, säger Tomas Ekberg, överläkare inom öron-näsa-halssjukdomar på Akademiska sjukhuset.

Tillsammans med kollegan Anna-Karin Haylock har han handlagt alla patienter i uppstartsfasen, totalt ett tiotal patienter.

Cancer i munhålan kan bland annat uppstå på tungan, i munbotten, tandköttet eller på kindernas och läpparnas insida. Det är den vanligaste cancerformen inom huvud-halsområdet med knappt 450 fall per år i Sverige.

– Även vid tidig upptäckt, då man inte kan diagnostisera metastaser, rekommenderas oftast aktiv behandling av halsens lymfkörtlar eftersom risken för så kallad mikroskopisk spridning är cirka 20-25 procent, berättar Tomas Ekberg.

Som alternativ till halskörtelutrymning eller strålbehandling finns nu portvaktskörtelbiopsi, eller sentinel node som metoden kallas. Den innebär att kirurgen gör ett mycket mer begränsat ingrepp på halsen, och i händelse av positiv körtel, det vill säga en lymfkörtel som visar sig innehålla cancermetastas, går vidare med halskörtelutrymning.

– Sentinel mode används även för exempelvis malignt melanom, men patologens arbete med mikroskopisk undersökning av portvaktskörteln är mycket mer omfattande vid munhålecancer eftersom konsekvensen av en falskt negativ biopsi är mycket större, förklarar Tomas Ekberg.

Den nya metoden steg för steg

Dagen före operation injiceras ett radioaktivt ämne runt tumören i munhålan. Patienten placeras i en gammakamera och man kan detektera och avbilda de lymfkörtlar som först tar emot lymfflödet från tumören, dvs är portvaktskörtlar. Vid operationen följande dag avlägsnas tumören i munnen, och därefter söker man med en detektor, en så kallad gammaprob, rätt på portvaktkörtlarna som avlägsnas selektivt.

Metoden används kliniskt i flera länder i Europa. Akademiska sjukhuset är först i Sverige där planen är att den ska införas på ett likartat sätt vid fler universitetssjukhus. På Akademiska har man gått igenom introduktionsfasen, som innebär att berörd personal gått en ”head start” kurs i London. Därefter har de första tio patienterna opererats, väl medvetna om att det handlade om metodutveckling och kvalitetssäkring i relation till både portvaktskörtelbiopsi och halskörtelutrymning som var den tidigare aktuella behandlingsprincipen.

– Vi har inte haft någon förekomst av falskt negativa portvaktskörtlar under introduktionsfasen vilket är ett krav. Därför kan vi nu erbjuda patienter med munhålecancer i tidigt stadium denna nya operationsmetod i stället för som tidigare halskörtelutrymning, säger Tomas Ekberg.

Sprint Bioscience publicerar nya positiva data från Vps34-projektet

Nypublicerade forskningsresultat visar att Sprint Bioscience läkemedelskandidat SB02024 aktiverar immunförsvaret i tumörer vid malignt melanom och kolorektalcancer. Den vetenskapliga studien har publicerats i Science Advances, meddelar bolaget. Resultaten stärker potentialen för SB02024 som en del i framtida immunonkologiska behandlingar.

Sprint Biosciences läkemedelskandidat SB02024 hämmar proteinet Vps34 som tros spela en viktig roll när tumörceller blockerar immunförsvarets förmåga att attackera tumörceller. I en studie som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Science Advances presenteras prekliniska resultat som visar att SB02024 kraftigt aktiverar immunförsvaret i tumörer av malignt melanom och kolorektalcancer med minskad tumörtillväxt som följd. Resultaten stödjer den fortsatta utvecklingen av SB02024 både som ett enskilt läkemedel och i kombination med andra immunonkologiska läkemedel.

En stor utmaning inom immunonkologi är att åstadkomma ett tillräckligt starkt svar från kroppens eget immunsystem. Eftersom det är ett komplext system är den allmänna uppfattningen att det kommer att krävas en kombination av olika läkemedel för att uppnå en tillräckligt stark aktivering av immunsystemet. Globala läkemedelsföretag fokuserar därför på att hitta de mest effektiva kombinationerna för bästa möjliga behandling som fler patienter svarar på.

Resultaten som presenterats visar att Sprint Bioscience läkemedelskandidat SB02024 kan bli en kraftfull komponent i framtida behandlingar. Substansen ökade antalet aktiva immunceller som NK-celler och T-celler i tumören, vilket visar på läkemedelskandidatens förmåga att aktivera kroppens egna försvar mot cancer.

För att vidimera Vps34-hämning som drivande av de effekter som påvisats har studier gjorts med tumörer där Vps34-genen slagits ut och även studier av ytterligare en känd Vps34-hämmande molekyl, SAR405. Båda dessa valideringsstudier visade samma effekt som SB02024 och bekräftar värdet av Vps34-hämning i cancerterapi.

Samtidigt visade studier i möss att SB02024 har en förmåga att signifikant förbättra den terapeutiska effekten av PD-1 checkpointhämmare, den klass av immunonkologiska läkemedel som just nu leder fältet men som i flera cancerindikationer visat sig ha otillräcklig effekt som monoterapi. Det här är första gången vetenskapliga data presenteras som tydligt visar att Vps34-inhibition gör tumörer i huden och tarmen mer mottagliga för behandling med checkpointhämmare.

”Sprint Bioscience affärsidé är att i tidig preklinisk fas identifiera lovande läkemedelskandidater som är attraktiva för globala läkemedelsföretag att utveckla vidare till klinisk användning i patienter. De studieresultat som presenterats visar att en av våra läkemedelskandidater på ett helt nytt sätt förstärker den immunonkologiska responsen i tumörer, något som är nödvändigt för att ta nästa steg i utvecklingen inom immunonkologi”, säger Jessica Martinsson, vd på Sprint Bioscience.

Forskningen som presenteras i Science Advances har utförs tillsammans med dr Bassam Janji vid Luxembourg Institute of Health.

Referens: Artikeln i Science Advances finns att läsa i sin helhet här: https://advances.sciencemag.org/content/6/18/eaax7881.full

NT-rådets nya yttrande om Kymriah vid diffust storcelligt B-cellslymfom

NT-rådets yttrande till regionerna

Rekommendation och sammanvägd bedömning
NT-rådet har tidigare publicerat ett yttrande för Kymriah vid akut lymfatisk B-cellsleukemi. Nedanstående bedömning avser Kymriah vid diffust storcelligt B-cellslymfom (DLBCL).

NT-rådet lämnade 2019-06-24 ett yttrande gällande Kymriah vid diffust storcelligt B-cellslymfom (DLBCL). TLV har efter beställning av NT-rådet gjort en tilläggsanalys av Kymriah vid DLBCL, vilket ligger till grund för den här uppdateringen av rekommendationen. I tilläggsanalysen bedömer TLV att den mycket stora osäkerheten kvarstår gällande behandlingseffekt och relativ effekt utifrån den kliniska studien för Kymriah. NT-rådet anser inte att det finns skäl att ändra rekommendationen utan den tidigare bedömningen att inte rekommendera Kymriah vid DLBCL kvarstår.

I det tidigare beslutsunderlag TLV levererat till NT-rådet bedömer TLV att osäkerheten i det hälsoekonomiska underlaget för Kymriah är alltför hög för att fastställa en ICER, det vill säga kostnad per vunnet QALY (kvalitetsjusterat levnadsår). Från beslutsunderlaget:”Den kliniska effekten av Kymriah är mycket osäker och försök att fastställa den relativa effekten bedöms med nuvarande underlag innebära en alltför oprecis uppskattning för att utgöra en vägledning vid bedömningen av rimlig kostnad för åtgärden. Sammantaget blir osäkerheten oacceptabelt hög varför TLV bedömer att en fastställd ICER för Kymriah skulle innehålla alltför stora osäkerheter för att vara informativ.”

NT-rådet bedömer att: Tillståndets svårighetsgrad är mycket hög. Tillståndet är sällsynt. Åtgärdens effektstorlek går inte att bedöma eftersom tillförlitligheten i den vetenskapliga dokumentationen är för låg. En sammanvägning av ovanstående faktorer gör att NT-rådet rekommenderar regionerna att inte använda Kymriah vid behandling av DLBCL.

Läs hela yttrandet här

Cancervården anpassas till covid-19-pandemin

Det är nödvändigt med en omfattande anpassning av cancersjukvården och den kliniska cancerforskningen till covid-19-pandemin, konstaterar forskare och läkare vid Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset i tidskriften Nature Medicine. I artikeln ger sju ledande cancercentrum i Europa förslag på anpassningar för att skydda patienterna.

– Cancerpatienter är särskilt sårbara för komplikationer om de smittas av covid-19. Med största möjliga bibehållna kvalitet i cancersjukvården måste vi därför skydda patienterna från infektionen, säger Jonas Bergh, ordförande i Cancer Research KI, professor vid institutionen för onkologi-patologi på Karolinska Institutet och överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Artikeln är skriven av företrädare för de sju centrum som ingår i Cancer Core Europe, som tillsammans representerar omfattande klinisk forskning och 70 000 nya cancerpatienter årligen. Medverkande cancercentrum i Milano, Barcelona, Cambridge, Paris, Amsterdam och Heidelberg har liksom Karolinska Institutet ställts inför stora utmaningar under pandemin.

Flera genomförda förändringar

– Avsikten är att snabbt förmedla erfarenheterna från de första månaderna av pandemin och att ge allmänna råd och riktlinjer till andra cancerkliniker. Vi befinner oss i en tidigare väsentligen okänd medicinsk och etisk verklighet som innebär att den medicinska personalen tvingas uppbåda hela sin know-how och erfarenhet för att fatta viktiga kliniska beslut, säger Ingemar Ernberg, ordförande för Karolinska Institutets Personalised Cancer Medicine-program (PCM) och professor vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi på Karolinska Institutet.

Behandlingar har fått skjutas upp eller modifieras för att skydda patienternas immunförsvar. Patientuppföljningar sker i större utsträckning digitalt och på distans. Vissa kliniska forskningsstudier har fått läggas om eller ta en paus om de bedömts utsätta patienter för extra risker.

– Tillsammans med andra cancercentrum runt om i världen kommer vi att fortsätta sammanställa och redovisa nya data om pandemins konsekvenser för cancersjukvården som grund för kvalificerade framtida vägval och avvägningar. Detta kommer att vara en dynamisk och snabbt framskridande process, där vi hoppas att våra gemensamma erfarenheter blir till nytta för andra, säger Luigi De Petris, onkolog vid Tema Cancer, Karolinska Universitetssjukhuset och forskare vid institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet.

Förslag på anpassningar

I artikeln ges exempel på verksamheter som behöver beaktas och eventuellt förändras för att klara fortsatt god cancervård under pandemin:

  • Anpassning av den kliniska verksamheten för att om möjligt hålla centrum smittfria, justering av behandlingsregimer och anpassning av protokoll av säkerhetsskäl
  • Hög ambition för kommunikation och psykosocialt stöd till patienterna
  • Se till att kvalificerad personal i största möjliga mån kan arbeta, genom tillgänglig och snabb covid-19-testning
  • Beakta möjligheterna till alternativa behandlingar såsom strålbehandling och/eller systembehandling, senareläggning av elektiv kirurgi och accelerering av behandlingar när möjlighet och kapacitet finns
  • Utökat regionalt och nationellt samarbete för att jämna ut belastningen på cancervården

Radiumhemmets Forskningsfonder har bidragit med finansiering.

Publikation

”Caring for patients with cancer in the COVID-19 era”. Joris van de Haar, Louisa R. Hoes, Charlotte E. Coles, Kenneth Seamon, Stefan Fröhling, Dirk Jäger, Franco Valenza, Filippo de Braud, Luigi De Petris, Jonas Bergh, Ingemar Ernberg, Benjamin Besse, Fabrice Barlesi, Elena Garralda, Alejandro Piris-Giménez, Michael Baumann, Giovanni Apolone, Jean Charles Soria, Josep Tabernero , Carlos Caldas , Emile E. Voest. Nature Medicine, online 16 april 2020, doi: 10.1038/s41591-020-0874-8.

Världsunik robot för supramikrokirurgi ökar möjligheterna att hjälpa patienter med lymfödem

Tack vare anslag från Lundbergs Forskningsstiftelse blir Akademiska sjukhuset i Uppsala inom kort först i världen, utanför det center i Nederländerna där roboten tagits fram, att använda en robot för så kallad supramikrokirurgi. Redan i vår planerar man att göra de första operationerna på människa med robotassisterad mikrokirurgi hos patienter med lymfödem. På sikt hoppas man kunna hjälpa patienter med kroniska sår som annars ofta inte erbjuds operation på grund av små och skadade kärl, till exempel diabetespatienter.

Maria Rydevik Mani

Maria Rydevik Mani 

Mikrokirurgisk teknik används för att sy samman (anastomosera) små blodkärl vid vävnadsförflyttning. Dessa s k mikrokirurgiska lambåer används för att möjliggöra sårläkning vid omfattande vävnadsdefekter efter stora extremitetstrauma, vid tumörkirurgi, missbildningar eller kroniska sår t.ex. vid diabetes. Tekniken används även för att sy ihop kärl vid avancerad lymfödembehandling. Idag används operationsmikroskop för att optimera kirurgens bild av vävnaderna vid mikrokirurgi, men själva anastomoserna görs av kirurgen som håller mikroinstrumenten i sin hand.

Anastomosering av sm krl krver mnga rs vning

Anastomosering av små kärl kräver många års övning.

Mikrokirurgisk anastomosering av kärl är ett kritiskt moment som är viktigt för ett lyckat kirurgiskt resultat och detta manuella moment är ofta svårt att optimera. En mikrokirurgisk robot som utvecklats i Nederländerna med syfte att optimera det manuella kirurgiska momentet vid mikrokirurgisk anastomosering av små kärl kommer nu att utvärderas vetenskapligt i olika delstudier inom det aktuella projektet. Genom de planerade studierna kommer robotassisterad mikrokirurgi att introduceras och utvärderas utanför det centra där roboten tagits fram, för första gången. Projektet kommer att möjliggöra utveckling och införande av nya och förbättrade behandlingsmodaliteter för patienter med bl.a. cancer- eller traumaorsakade sår eller lymfödem.

Fre operation sprutas ett frgmne in i huden fr att synliggra lymfbanorna

Före operation sprutas ett färgämne in i huden för att synliggöra lymfbanorna.

En prototyp av roboten för mikrokirurgi har tagits fram i Nederländerna. Sedan 2015 har Maria Rydevik Mani, plastikkirurg vid Akademiska sjukhuset och docent vid Institutionen för kirurgiska vetenskaper vid Uppsala universitet, varit med i diskussionerna om utvecklingen av roboten. Vid ett besök vid universitetssjukhuset i Maastricht nyligen lärde hon sig, tillsammans med operations- och forskningssköterskan Anna Nilsson, att använda den.

”Det handlar om att lära sig att styra med joysticks. Jag som har arbetat med mikrokirurgi i över tio år måste delvis lära om. För nästa generation kirurger, som får lära sig den här tekniken från början, blir det nog lättare. Vi tränar genom att bl.a. sy ihop små silikonslangar,” berättar Maria Rydevik Mani.

Roboten i Uppsala finansieras med anslag från Lundbergs Forskningsstiftelse. I vår testas den i ett laboratorium och man räknar med att vara igång med operationer på patienter senare under året.

”Om cirka ett år bör vi kunna använda den regelbundet. Tekniken medför ökad precision och vi hoppas kunna behandla nya patientgrupper, patienter som vi inte kan operera idag för att de har för små eller för skadade kärl. Det gäller till exempel diabetespatienter med komplexa sår och patienter som har sår på armar eller ben efter canceroperation. I de fallen måste man flytta en bit vävnad för att täcka såret. För att det ska fungera krävs att man syr ihop åtminstone en artär och en ven. Det är svårt med dagens metoder. Med den nya roboten hoppas vi kunna arbeta med mindre kärl och med större precision vilket kan öka chanserna att lyckas.”

Den första studien av den nya roboten ska baseras på mikrokirurgiska operationer av lymfödem, ett område som sedan en tid har byggts upp till en stor verksamhet vid Akademiska sjukhuset. Lymfödem är en svullnad som beror på att lymfvätskan inte transporteras iväg som den ska utan samlas på ett ställe. Det drabbar ofta cancerpatienter som har opererat bort eller strålbehandlat lymfkörtlarna. Lymfödem kan orsaka smärta och gör det svårare för patienten att röra sig. Ett sätt att behandla lymfödem är att sy ihop ett lymfkärl med en ven i vävnaden vilket gör att lymfvätskan kan transporteras vidare. Lymfkärlen är mycket små, mindre än en millimeter i diameter, och kirurgin som används kallas supramikrokirurgi.

Mikrokirurgi är operationer av strukturer ner till ett par millimeter i storlek. Det kräver mikroskop och en mycket stadig hand. Begreppet supramikrokirurgi används vid anastomosering av kärl mindre än en millimeter i diameter. Robotassisterad kirurgi används redan idag för att komma åt i trånga områden och för att operera genom mindre operationssår. Men robotassisteradmikrokirurgi erbjuds inte vid någon annan enhet i världen än i Maastricht, där prototypen är framtagen, och nu snart i Uppsala.

Nytt vårdprogram för tjock- och ändtarmscancer

Det nationella vårdprogrammet för tjock- och ändtarmscancer riktar sig till hälso- och sjukvårdspersonal som möter patienter före, under och efter behandling. Nu har vårdprogrammet uppdaterats.

Med tjock- och ändtarmscancer avses tumörer med patologisk diagnos adenocarcinom i tjocktarmen (från caekum till och med sigmoideum) och i ändtarmen (inom 15 cm från analöppningen). Vårdprogrammet omfattar inte tumörer med annan morfologisk diagnos i tjock- och ändtarm.

Förändringar jämfört med tidigare version

  • Adjuvant cytostatikabehandling under tre i stället för sex månader för en del patienter, där risken för återfall inte är så hög.
  • Färre patienter med ändtarmscancer kommer att rekommenderas preoperativ strålbehandling.
  • Patienter med lokalt avancerad ändtarmscancer erbjuds lång radiokemoterapi endast om riskfaktorer talar för låg risk för spridning. Övriga erbjuds 5×5 Gy följt av cytostatika.
  • Patienter med ändtarmscancer som erhållit preoperativ onkologisk behandling och uppvisar total tumörregress kan erbjudas uppföljning med MRT och endoskopi med täta intervaller inom ramen för nationell studie (watch & wait).
  • Ökad molekylärpatologisk testning för behandlingsprediktion och onkogenetisk bedömning.
  • Uppdatering till TNM 8.
  • FDG-PET-DT är ej obligat vid utredning inför kurativt syftande metastaskirurgi.
  • Samtliga patienter som är aktuella för kurativt syftande leverkirurgi p.g.a. metastaser skall bedömas på MDK där leverkirurg medverkar.

RCC i samverkan fastställde det reviderade vårdprogrammet den 25 mars 2020.

Den första versionen av vårdprogrammet skrevs med utgångspunkt i Socialstyrelsens riktlinjer från 2014. Dessa riktlinjer kommer inte att uppdateras. Det innebär att det kan finnas skillnader mellan vårdprogrammets rekommendationer och Socialstyrens riktlinjer. I de fallen är det vårdprogrammets rekommendationer som bör följas.

Nationellt vårdprogram för tjock- och ändtarmscancer, Kunskapsbanken

Sidan publicerades 28 april 2020

Nya data för CABOMETYX ® (cabozantinib) i kombination med Opdivo ® (nivolumab)

Nya data för CABOMETYX ® (cabozantinib) i kombination med Opdivo ® (nivolumab)

Positiva resultat från fas III-studie som utvärderar CABOMETYX ® (cabozantinib) i kombination med Opdivo ® (nivolumab) för tidigare obehandlad avancerad njurcellscancer
  • Den pivotala fas III CheckMate -9ER-studien uppfyllde det primära effektmåttet för signifikant förbättrad progressionsfri överlevnad och sekundära effektmått för total överlevnad och objektiv responsfrekvens, jämfört med sunitinib
  • CABOMETYX i kombination med Opdivo visar värdefulla effektresultat för samtliga effektmått och en preliminär bedömning visar en gynnsam säkerhetsprofil
  • Studien är medfinansierad av Bristol Myers Squibb, Exelixis, Ipsen och Takeda

CheckMate -9ER, en pivotal fas III-studie som utvärderar CABOMETYX® (cabozantinib) i kombination med Opdivo® (nivolumab) jämfört med sunitinib för tidigare obehandlad avancerad eller metastaserad njurcellscancer (RCC), uppfyllde det primära effektmåttet för progressionsfri överlevnad (PFS, hazard ratio [HR]=0.51) i den slutliga analysen. Även de sekundära effektmåtten för total överlevnad (OS hazard ratio [HR]=0.60) och objektiv responsfrekvens (ORR) uppfylldes.

Säkerhetsprofilerna för CABOMETYX och Opdivo som observerades i studien speglar kända säkerhetsprofiler för immunoterapi och tyrosinkinashämmare för första linjens behandling av RCC.

“Med resultaten från studien både kring effekt och säkerhet, ser vi fram emot att efter regulatoriskt godkännande kunna diskutera med olika hälsomyndigheter i syfte att kunna erbjuda den nya kombinationsbehandlingen till tidigare obehandlade njurcancerpatienter. Det är en grupp, som trots framsteg på senare tid, fortfarande behöver ytterligare behandlingsalternativ som förlänger överlevnaden,” säger Sofia Nordin, Nordic Medical Director, Ipsen. ”Denna behandlingskombination hoppas vi kommer kunna bli ett första linjens behandlingsalternativ för patienter med denna cancerform.”

Mer utförlig information om studieresultaten i Exelixis Form 8-K finns i en fil som du hittar här.

Företagen planerar också att presentera utförliga resultat av CheckMate -9ER under en kommande medicinsk konferens.         Mer information om denna studie finns på ClinicalTrials.gov

     Pressmeddelandet i sin helhet:  press release

Kontakt: Sofia Nordin, Nordic Medical Director, Ipsen. +468-451 60 00 [email protected]

Protein kan bli läkemedel mot strålbiverkningar

Det kan bli möjligt att utveckla ett läkemedel mot de biverkningar som ibland uppstår vid strålbehandling av tumörer. Det visar forskare vid Umeå universitet i en ny studie. Hudskador, dermatit, är en av de vanligaste biverkningarna vid strålbehandling.

Bild på Tor Ny

Tor Ny, Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, foto Mattias Pettersson

– Vi har upptäckt att ett protein som naturligt finns i kroppen kan påskynda läkningen av dermatit. Det gör att vi hoppas att vår forskning skall leda till att ett läkemedel som påskyndar läkning av skadade hudpartier kan tas fram, säger Tor Ny, professor vid Umeå universitet och ledare för en av forskargrupperna bakom studien.

Det protein som Umeåforskarna intresserar sig för är plasminogen. Det är ett naturligt förekommande protein som finns i plasma och kroppsvätskor. I studier på möss kunde forskarna se att plasminogen förbättrar och påskyndar läkning av strålningsinducerade hudbiverkningar.

p

Schematisk bild av strukturen hos plasminogen

Schematisk bild av strukturen hos plasminogen, Bild Umeå Universitet

Plasminogenet verkar på gennivå och ändrar uttrycket på ett stort antal gener. Det nedreglerar uttrycket av vissa gener och uppreglerar andra. Resultatet blir en minskad inflammation och en ökad omlagring av granulationsvävnad. Detta leder till att läkningsprocessen påskyndas och blir mer fysiologisk så att den mera liknar kroppens naturliga läkning.  Därigenom minskar risken för att skadan utvecklas till fibros.

Mer än hälften av de patienter som behandlas för cancer får någon form av strålbehandling. Nio patienter av tio av dessa drabbas också av någon grad av biverkning i bestrålade områden. En vanlig biverkning är akuta hudreaktioner, så kallad dermatit. Strålningsinducerad dermatit är mycket smärtsamt och begränsar i vissa fall möjligheten att ge en tillräcklig stråldos.  För närvarande finns inga biologiska läkemedel som påskyndar eller förbättrar läkningen av dessa skador.

– Fortsatt forskning behövs för att se om plasminogen påverkar effekten av strålbehandlingen. Men våra resultat är klart lovande och vi tror att plasminogen  kan bli ett läkemedel för behandling av strålbiverkning, säger Tor Ny.

Forskningen är ett samarbete mellan Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, Institutionen för Medicinsk biovetenskap samt Institutionen för Strålningsvetenskaper vid Umeå universitet. Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Cell Death and Disease.

Om publiceringen

Plasminogen is a master regulator and a potential drug candidate for the healing of radiation wounds
Mahsa Fallah, Emil Viklund, Assar Bäckman, Jessica Brodén, Bertil Lundskog, Michael Johansson, Michael Blomquist4 Malgorzata Wilczynska, Tor Ny
Cell Death and Disease (2020)
11:201 https://doi.org/10.1038/s41419-020-2397-0

Kan antihistaminer hjälpa patienter med malignt melanom?

Kan en högst vanlig allergimedicin förbättra överlevnaden hos patienter med den allvarliga hudcancersjukdomen malignt melanom? En ny forskningsstudie från Lunds universitet tyder på att så kan vara fallet.

Kortfakta om studien: Klinisk, epidemiologisk forskning. Studiedesign: forskarinitierad kvantitativ, registerbaserad studie. Observationsstudie: prospektiv kohortstudie med 24 562 individer.

– Tidigare studier har visat att samma antihistaminer har överlevnadsvinster i bröstcancer. Nu ser vi samma sak när det gäller malignt melanom. Men det krävs mer forskning för att konfirmera resultaten, understryker professor Håkan Olsson, Lunds universitet. Han är en av forskarna bakom studien som nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Allergy.

I studien har forskarna studerat användningen av sex stycken antihistaminer hos patienter med diagnosen malignt melanom; desloratadin, cetirizin, loratadin, klemastin, ebastin och fexofenadin.

Samkört läkemedelsregistret, cancerregistret och dödsorsaksregistret
De har samkört uppgifter från tre stora register (läkemedelsregistret, cancerregistret och dödsorsaksregistret) för alla i Sverige som mellan åren 2006-2014 fått sin första diagnos i hudcancersjukdomen, totalt 24 562 individer. Av dessa individer var 1 253 antihistaminanvändare. De flesta använde desloratadin (395 stycken) cetirizin (324), loratadin (251) eller klemastin (192). De andra två antihistaminerna användes av markant färre individer. Uppföljning av individerna gjordes till den 31 december 2018.

– Vi såg en förbättrad överlevnad hos de som använt desloratadin och till viss del även loratadin, särskilt i åldersgruppen 65 år och äldre, när vi jämförde med de som inte använt antihistaminer. Användningen av de andra antihistaminerna visade ingen signifikant överlevnad. Användning av desloratadin och loratadin tycktes även minska risken för att få ett nytt malignt melanom, säger Håkan Olsson.

– Fyndet är intressant som ett framtida läkemedel mot melanom och som även kan hjälpa vid avancerad sjukdom. Medicinerna saknar dessutom nästan helt biverkningar.

Forskagruppen planerar nu djurförsök och randomiserade studier för att förstå mekanismer bakom effekt, lämplig dos och längd av behandling.

– Vi samarbetar med forskare i Barcelona och Stockholm. I Lund är vi på gång med studier på både djur och människa, där olika doser av antihistaminer ska jämföras med de individer som inte får antihistaminer, för att mäta behandlingseffekten.

Publikation:
Desloratadine and loratadine use associated with improved melanoma survival
Allergy, https://doi.org/10.1111/all.14273

Genetiken bakom svår form av melanom kartlagd

Forskare vid Sahlgrenska akademin och Sahlgrenska Universitetssjukhuset har kartlagt arvsmassan i metastaser från uvealt melanom, som är den svåra formen av melanom som utgår från ögat. Kartläggningen ger bland annat nya insikter om hur metastaser uppkommer och hur immunceller som infiltrerar tumörerna ser ut. Studien publiceras nu i Nature Communications och ger hopp om nya angreppssätt på tumörformen.

Styrning av genuttryck kopplat till prognos

Malignt melanom är en cancerform som utvecklas i pigmentceller, oftast i huden, men det finns också en ovanligare form som startar i ögat. I ögat kallas sjukdomen uvealt melanom, och den drabbar cirka 80 personer per år i Sverige. Tumören i ögat behandlas ofta med strålbehandling eller, i vissa fall genom att ögat opereras bort, vilket botar omkring hälften av patienterna.


– Intressant nog sammanfaller prognosen med hur avläsningen av genuttrycket styrs, alltså avläsningen av generna i tumörens arvsmassa. Om patientens tumör har en viss gensignatur uppkommer strängt taget aldrig metastaser. Har tumören däremot en annan gensignatur så kommer metastaser, framförallt i levern, att utvecklas och sjukdomen blir då obotbar, säger Jonas Nilsson, professor i experimentell cancer kirurgi vid Sahlgrenska akademin.

Första sekvenseringen av metastasers arvsmassa

Flera stora studier har tidigare kartlagt, eller sekvenserat, genomet hos ögonmelanom. Dessa studier har bland annat lett till ett diagnostiskt test baserat på gensignaturen. Studierna har dock fokuserat på tumörer som växt i ögat, och inte på tumörer som växt som metastaser i exempelvis levern. En anledning till att metastasernas arvsmassa inte sekvenserats i lika stor utsträckning är att det sällan tas tumörprover på patienter med uvealt melanom när de fått metastaser. Därför har det inte funnits en biobank av högkvalitativt material för sekvensering.

Studie gav nödvändiga biopsier

I Göteborg drivs sedan några år tillbaka en klinisk prövning som kallas SCANDIUM-studien, för patienter med levermetastaser från uvealt melanom.

– Vi kopplar levern till en hjärt-lung-maskin och sköljer levern med extremt höga doser av cytostatika, en behandling som kallas isolerad hepatisk perfusion. Vi vet sedan tidigare att patienter svarat på denna behandling, men vi vet ännu inte om behandlingen kan förlänga överlevnaden för denna patientgrupp. Vi gör därför en randomiserad studie där hälften av patienterna får isolerad hepatisk perfusion och den andra hälften får annan systemisk behandling, berättar Roger Olofsson Bagge, kirurg på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och docent vid Sahlgrenska akademin.

I samband med behandlingen kunde kirurgen skära bort ytliga biopsier av metastaser i levern. Biopsierna skickades genast till laboratoriet, och professor Jonas Nilsson berättar att det var mycket fördelaktigt att få tillgång till så färska tumörprover:

– Vi kunde spara en bit för att analysera dess genom och dess RNA, och en annan bit för att odla fram de immunceller som fanns i tumören. Ytterligare en bit av biopsin kunde vi använda i den djurmodell som kallas PDX-möss, där möss blir bärare av mänskliga tumörer och på så vis blir en slags avatar för patientens tumörsjukdom.

Identifierar genetisk förändring

Studien visar att majoriteten av metastaserna, 90 procent, hade förändringar i genen BAP1. Ett par av metastaserna hade också tappat genen CDKN2A. Förändringar i vissa större kromosomsegment visade sig vara vanligare än vad man tidigare kunnat se i tumörer som växer i ögat. En del av mutationerna i genen BAP1 kräver att man även undersöker regioner som inte direkt kodar för protein.

– Eftersom BAP1-mutationer visade sig vara mycket mer vanliga i uvealt melanom än vi tidigare trott, ville vi undersöka vilken funktion den här genen har i tumörcellerna, säger Jonas Nilsson.

Gensignatur kopplas till prognos

Tumörceller som först fått växa i en PDX-mus, skapad av forskaren Lisa Nilsson, visade sig sedan kunna växa även i cellodlingsinkubator. Hon använde ett virus för att sätta in en korrekt form av BAP1 i cellen, som då plötsligt fick tillbaka BAP1-proteinet. När forskarlaget sedan jämförde genuttryck i de celler som saknade BAP1 med de som återfått BAP1 noterade de något väldigt överraskande:

– Det visade sig att en stor del av den gensignatur som man tidigare sett kan skilja uvealt melanom med dålig prognos från de med god prognos i själva verket kan styras av BAP1, berättar Joakim Karlsson.

Skada från UV-ljus

Ett annat överraskande fynd var att arvsmassan från en av tumörerna verkade vara skadat av UV-ljus, precis som hudmelanom. Exponering av solljus anses vanligen inte vara en riskfaktor för ögonmelanom. Vid närmare undersökning visade sig tumören ha uppkommit i iris, som är väldigt ytligt belägen i ögat och därför mycket väl kunnat träffas av solens UV-strålar. Irismelanom är extremt ovanligt, och utgör endast en procent av alla uveala melanom, vilket förklarar varför kopplingen mellan ögonmelanom och exponering för UV-ljus inte gjorts tidigare. Forskarlaget fick tillgång till prover från ytterligare en patient med irismelanom, som också visade tecken på UV-skador i genomet.

Studier korsbefruktas

Studien presenterar också intressanta fynd om de immunceller, kallade T-lymfocyter, som infiltrerar tumörerna. Genom sekvensering av enskilda celler kunde både genuttryck och receptorer hos T-cellerna studeras. Olika patienters tumörer visade sig ha olika uppsättningar av T-celler, som uttryckte delvis andra gener än de som är vanliga bland de T-celler som infiltrerar hudmelanom. Detta kan vara en delförklaring till varför uvealt melanom är mer svårbehandlat med så kallad immunterapi än hudmelanom. Forskargruppen analyserar just nu resultaten av en annan klinisk studie (PEMDAC-studien), som koordineras av onkologen Lars Ny. I den studien används en kombinationsbehandling med läkemedel som förändrar genuttryck och läkemedel av typen PD1-hämmare, som är en framgångsrik immunterapi mot melanom i huden.

– Den studie vi nu kunnat publicera i Nature Communications har bidragit med värdefull kunskap i real-tid för de två pågående studierna SCANDIUM och PEMDAC, och kommer med stor sannolikhet att påverka framtida studier för patienter med metastaserat ögonmelanom, säger Jonas Nilsson.

Analysarbetet av arvsmassan i denna studie genomfördes först av SciLifeLab i Stockholm och senare av Genomiskt medicincentrum Väst (GMC Väst – en del av Genomic Medicine Sweden). Det bioinformatiska arbetet genomfördes av Joakim Karlsson, som tidigare var doktorand i Erik Lekholms grupp, och numera är verksam som postdoktor hos Jonas Nilsson.

Nature Communications: Molecular profiling of driver events in metastatic uveal melanoma

SCANDIUM-studien

Clinical Genomics Gothenburg

Radikalbehandling ökar överlevnaden hos män med allvarlig prostatacancer

Varje år diagnostiseras runt 10 000 män i Sverige med prostatacancer, varav en tiondel har en allvarlig form där cancern spridit sig utanför prostatakapseln. Utan behandling är prognosen för de patienterna dålig. En registerstudie från Uppsala universitet visar att radikalbehandling, det vill säga strålterapi eller operation, allt oftare sätts in på de här männen vilket minskat dödligheten.

Flera kliniska studier har tidigare kommit fram till att strålbehandling tillsammans med hormonbehandling förlänger livet på män med lokalt avancerad prostatacancer. Forskningsresultaten har påverkat riktlinjerna för hur patienter med den här diagnosen ska behandlas. Uppsalaforskarna har nu gått igenom data från Nationella prostatacancerregistret och Dödsorsaksregistret för att försöka ta reda på hur rekommendationerna följts och hur det påverkat överlevnaden. Totalt har data från 20 350 män analyserats i studien som publicerats i British Journal of Urology International.

Utifrån registren granskade forskarna alla män som diagnostiserats med lokalt avancerad prostatacancer mellan 2000 och 2016 i Sverige. De undersökte hur stor andel av dessa män som fått radikalbehandling under fyra olika tidsperioder mellan åren 2000 och 2016 och hur detta påverkat död i prostatacancer. Det visade sig att andelen män under 85 år som radikalbehandlats tredubblats – från 17 procent till 51 procent.

När sifforna för samtliga män med lokalt avancerad prostatacancer analyserades sågs en 25-procentig minskning av dödligheten fem år efter att diagnosen ställts. Andelen dödsfall sjönk från 19 procentenheter till 15 procentenheter under tidsperioden. Störst var minskningen i åldersgruppen 65-74 år där dödligheten sjunkit med 50 procent – från 16 procentenheter till 7 procentenheter.

– Åtminstone en del av den minskade dödligheten i prostatacancer förklaras av ökad radikalbehandling. Vår studie visar att svenska urologer och onkologer överlag följer rekommendationer i vårdprogram för prostatacancer vilket ger längre överlevnad hos männen. Det är glädjande att se att följsamheten till det nationella vårdprogrammet är god, säger Andri Wilberg Orrason, doktorand vid institutionen för kirurgiska vetenskaper vid Uppsala universitet.

Studier, som den här, som baseras på alla patienter med en viss typ av cancer i en hel befolkning, är viktiga som komplement till randomiserade studier där deltagarna väljs ut enligt strikta kriterier. Till exempel rekryteras ofta relativt unga och enbart personer som, bortsett från sin cancer, inte har några andra sjukdomar. Det gör att överlevnaden ofta är högre i en randomiserad studie än för alla patienter med samma sjukdom. Därför kan det vara det svårt att veta om resultaten är överförbara på alla patienter med ett visst sjukdomsstadium.

För mer information kontakta:
Andri Wilberg Orrason doktorand vid institutionen för kirurgiska vetenskaper, Urologkirurgi, Uppsala universitet och underläkare i urologi vid Akademiska sjukhuset
Tel: Tel: 070-935 00 90
[email protected]

Referens:
Andri Wilberg Orrason, Marcus Westerberg, Hans Garmo, Ingela Franck Lissbrant, David Robinson, Pär Stattin. (2020) Changes in treatment and mortality in men with locally advanced prostate cancer between 2000-2016. Nationwide, population-based study in Sweden. British Journal of Urology International. DOI: 10.1111/bju.15077