Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Cancercellers organisation kartläggs med ny metod

Hur enskilda cancerceller ändrar sig över tid, kan förklara varför hjärntumörer utvecklas så olika och varför en del cancerceller är resistenta mot vissa behandlingar. Forskare vid Uppsala universitet har tagit fram en ny metod för att kartlägga cancercellernas utveckling. I förlängningen kan metoden göra det enklare att ta fram nya effektiva läkemedelskombinationer. Forskningen presenteras i tidskriften Molecular Systems Biology.

Peer review/Experimental study/Cells

En hjärntumör består av en mängd olika sorters cancerceller med olika egenskaper som delvis liknar celltyper som finns i en frisk hjärna. Hur den här mångfalden uppkommer har tidigare varit svårt att studera men är av avgörande betydelse för vilken strategi som kan användas för läkemedelsutveckling. Om cancercellerna är hierarkiskt organiserade vore det taktiskt att angripa cellerna högst upp i hierarkin för att kunna reducera tumören. Om organisationen mellan celltyper däremot är mer flexibel behövs andra behandlingsstrategier.

– För att förstå hur de olika cancercelltyperna är organiserade var vi tvungna att utveckla en metod för att följa enskilda celler och deras avkomma över tid. Vi behövde också ett tillvägagångssätt för att kvantitativt utvärdera resultaten, och därför växte ett tvärvetenskapligt samarbete fram, säger Sven Nelander, professor.

Den nya metoden har tagits ram i samarbete med Chalmers. Forskarna har kombinerat profilering av enskilda celler med hjälp av så kallad barcoding-teknik med matematisk modellering och datorsimuleringar. Genom att applicera metoden på cancerceller från tre olika patienter med hjärntumör har forskarna visat att organisationen verkar vara hierarkisk men med ett visst mått av flexibilitet. Det finns också tydliga patientspecifika inslag. De har även visat att själva organisationen påverkas av läkemedelsbehandling.

– Det verksamma ämnet temozolomid, som är standardbehandlingen mot hjärntumörer, verkar styra cellerna mot en mer invaderande celltype. Enligt vår modell skulle temozolomid i kombination med ett läkemedel som riktar sig specifikt mot denna celltyp skulle vara ett effektivt sätt att angripa tumören, säger Ida Larsson, doktorand och en av studiens huvudförfattare.

– Vi tror att den här nya metoden har stor potential. Förutom att hjälpa utvecklingen av behandlingar mot hjärntumörer kan vår metod användas på andra cancertyper där det i dag inte finns effektiva behandlingsmetoder.

Studien har gjorts i samarbete med forskare på Chalmers tekniska högskola

För mer information:

Ida Larsson et al (2021) Modeling glioblastoma heterogeneity as a dynamic network of cell states, Molecular Systems Biology, DOI: 10.15252/msb.202010105

Patientfallsdiskussion Metastaserad bröstcancer

Tid 12:10 – 12:55
Målet med diskussionen är att ge dig som deltagare ny kunskap och helhetssyn vid onkologisk behandling av dessa patienter. Det är också en möjlighet att utbyta erfarenheter med kollegor runt om i landet. Patientfallen är tänkta att spegla patienter med metastaserad bröstcancer som ni möter i er vardag.

Mer information och anmälan

Min vårdplan inom cancerområdet har uppdaterats för sex diagnoser

Nationell Min vårdplan för bröst-, äggstock-, prostata-, penis-, tjock- och ändtarmscancer samt tumörer i centrala nervsystemet finns nu i en uppdaterad digital version anpassad till Stöd och behandlings nya invånargränssnitt.

För Min vårdplan bröstcancer och tumörer i det centrala nervsystemet har även enstaka uppdateringar av innehållet gjorts.

Nationell Min vårdplan finns tillgänglig både för utskrift på papper och digitalt via 1177 Vårdguiden. Patientinformationen som ingår uppdateras regelbundet och förvaltas nationellt av RCC. Det avlastar verksamheterna att de inte själva behöver ta fram och förvalta patientinformationen och vårdprofessionen kan vara säker på att de lämnar aktuell och relevant information till sina patienter.

Du hittar de nya versionerna av Min vårdplan för utskrift, samt information om vad som har ändrats sen föregående version på vår webbplats.

Till publicerad nationell Min vårdplan för…

Min vårdplan syftar till att öka tryggheten och delaktigheten för den enskilde patienten. I Min vårdplan får patienten information om hela vårdförloppet. Innehållet i Min vårdplan anpassas efter varje patients behov, önskemål och var i sjukdomsprocessen patienten befinner sig.

Min vårplan tas fram för fler diagnoser

Ytterligare nationella Min vårdplan är under framtagande för diagnoserna:

  • Urinblåsecancer (våren 2022)
  • Huvud-halscancer (våren 2022)
  • Barncancer (våren 2022)
  • Myelom (våren 2022)
  • Skelett- och mjukdelssarkom (våren 2022)
  • Lungcancer (våren 2022)
  • Cancer utan känd primärtumör (CUP) (våren 2022)
  • Bukspottskörtelcancer (våren 2022)
  • Hudcancer (våren 2022)

Preliminär tidpunkt för publicering inom parentes.

Hur hanteras reumatiska komplikationer vid ICI-behandling?

Klockan 12:00 – 13:00
Varmt välkommen till detta webinar där Anna Rudin tillsammans med Max Levin går igenom kliniska data samt praktiskt omhändertagande av reumatiska komplikationer vid ICI behandling. Föreläsningen syftar till att belysa de senaste riktlinjerna inom området samt diskutera de inte så självklara patientfallen.

Avslutas med Q&A. Ställ din fråga vid registrering eller under webinarets gång.

 

Läs mer och anmäl dig här

Femårsdata visar den längsta medianöverlevnaden som rapporterats i en fas III-studie hos patienter med tidigare obehandlad avancerad eller metastaserad njurcellscancer

Femårsdata från studien CheckMate -214 där Opdivo i kombination med Yervoy visar den längsta medianöverlevnaden som rapporterats i en fas III-studie hos patienter med tidigare obehandlad avancerad eller metastaserad njurcellscancer

  • Efter fem år sen start av behandlingen, levde nästan hälften av patienterna som behandlats med Opdivo (nivolumab) i kombination med Yervoy (ipilimumab) i studien CheckMate -214.
  • Opdivo i kombination med Yervoy visar fortsatt varaktiga responser med en ännu ej uppnådd mediantid efter 5 års uppföljning av alla randomiserade patienter
  • Dessa resultat presenteras på årets virtuella ESMO-kongress, European Society for Medical Oncology, 2021.

(PRINCETON, N.J., den 16 december, 2021) – Idag meddelar Bristol Myers Squibb att Opdivo (nivolumab) i kombination med Yervoy (ipilimumab) fortsätter att visa varaktig långtidsöverlevnad med en femårsöverlevnad på 48 procent hos patienter med tidigare obehandlad avancerad eller metastaserad njurcellscancer i fas III-studien CheckMate-214. Efter en medianuppföljning på 67,7 månader bibehöll Opdivo plus Yervoy en fördelaktig totalöverlevnad (OS) och responsfördelar i jämförelse med sunitinib hos patienter med intermediär och dålig prognos, populationen för studiens primära effektmått, och för alla randomiserade patienter.

Efter fem års uppföljning av patienter med intermediär eller dålig prognos (n=847), sågs en fortsatt fördel för kombinationen Opdivo plus Yervoy (n=425) avseende totalöverlevnad (OS) och objektiv svarsfrekvens (ORR), två av studiens primära effektmått, såväl som andra effektmått:

  • Totalöverlevnad (OS): Medianöverlevnaden var 47 månader för patienter med intermediär och dålig prognos som behandlades med Opdivo plus Yervoy jämfört med 26,6 månader för sunitinib (hazard ratio [HR] 0,68; 95 % konfidensintervall [KI]: 0,58-0,81, och femårsöverlevnaden var 43 procent respektive 31 procent.
  • Objektiv responsfrekvens (ORR): En bibehållen objektiv responsfrekvens visades för kombinationen Opdivo plus Yervoy, jämfört med sunitinib (42 % jämfört med 27 %). Dessutom uppnådde fler patienter som behandlades med kombinationen en komplett respons (11 % jämfört med 2 %).
  • Varaktighet av respons (DOR): För patienter som behandlades med kombinationen Opdivo plus Yervoy hade mediantiden för DOR ännu inte uppnåtts, jämfört med 19,7 månader med sunitinib (HR 0,46; 95 % KI: 0,31-0,66).

En analys av alla randomiserade patienter, ”intention-to-treat”-gruppen (ITT-populationen) (n=1 096) visade liknande långtidsfördelar för kombinationen Opdivo plus Yervoy (n=550):

  • Totalöverlevnad (OS): Medianöverlevnaden var 55,7 månader för ITT-populationen som behandlades med Opdivo plus Yervoy, vilket utgör den längsta överlevnaden som hittills finns rapporterad i en fas III-studie vid avancerad njurcellscancer, jämfört 38,4 månader för sunitinib (HR 0,72; 95 % KI: 0,62-0,85). Den totala femårsöverlevnaden var 48 procent för patienter behandlade med dubbel immunterapi och 37 procent för de som behandlades med sunitinib.
  • Objektiv responsfrekvens (ORR): Opdivo plus Yervoy fortsatte visa en högre objektiv responsfrekvens (39 % jämfört med 32 %) och fler kompletta responser jämfört med sunitinib (12% jämfört med 3%). Dessutom uppnådde fler patienter som behandlades med kombinationen en komplett respons utan efterföljande progress, 9,6 procent av patienterna som behandlades med kombinationen Opdivo plus Yervoy jämfört med 2,6 procent för sunitinib.
  • Varaktighet av respons (DOR): För patienter som behandlades med kombinationen Opdivo plus Yervoy hade mediantiden för DOR ännu inte uppnåtts, och den var 24,8 månader med sunitinib (HR 0,49; 95 % KI: 0,35-0,68).

Säkerhetsprofilen för Opdivo i kombination med Yervoy var hanterbar och inga nya säkerhetssignaler förekom vid denna femårsanalys. Resultaten från CheckMate -214 publicerades online (Abstract #661P) vid årets virtuella ESMO-kongress (European Society for Medical Oncology) den 16 september 2021.

– För fyra år sedan, under ESMO, presenterades de första resultaten från CheckMate -214, vilka har bidragit till att förändra behandlingen av patienter med avancerad njurcellscancer. Dessa femårsresultat är den längsta uppföljningen av en fas III-studie av en kombinationsbehandling med immunterapi vid avancerad njurcellscancer som hittills presenterats. Man ser en tydligt förbättrad långtidsöverlevnad för Opdivo i kombination med Yervoy. Dessa resultat ska läggas till redan tidigare presenterade positiva studiedata avseende totalöverlevnad för kombinationsbehandling med dessa två immunonkologiska preparat vid flera tumörtyper, säger Anna Åleskog, nordisk medicinsk direktör på Bristol Myers Squibb.

Femårsresultaten från CheckMate -214 som presenterades under ESMO inkluderade även konditionellade överlevnadsanalyser. Dessa uppskattade sannolikheten för att bli fri från händelser kopplat till sjukdomen (förbli vid liv, progressionsfri eller respondera) under en tidsperiod efter att en patient uppnått en milstolpe i behandlingen. Dessa analyser inkluderade resultat som visade att:

  • Patienter som levde tre år efter påbörjad behandling med Opdivo i kombination med Yervoy hade 81 procents sannolikhet att leva i ytterligare två år, jämfört med 72 procent för patienterna som behandlades med sunitinib.
  • Patienter som var progressionsfria tre år efter behandlingen påbörjades med dubbel immunterapi hade 89 procents sannolikhet att förbli progressionsfria i ytterligare två år, jämfört med 57 procents sannolikhet med sunitinib.
  • Patienter som svarade på behandling med kombinationen och som responderade i tre år hade en sannolikhet på 89 procent att svara på behandlingen i ytterligare två år kontra 63 procents sannolikhet med sunitinib.

Opdivo i kombination med Yervoy har visat en signifikant förbättrad totalöverlevnad som kombinationsbehandling i sex fas III-studier vid fem tumörtyper: avancerad njurcellscancer, icke-småcellig lungcancer, metastaserande malignt melanom, malignt pleuramesoteliom, och esofaguscancer (matstrupscancer)av skivepiteltyp.

Om CheckMate -214

CheckMate -214 är en öppen, randomiserad fas III-studie som utvärderar kombinationen av Opdivo och Yervoy jämfört med behandling med sunitinib hos patienter med tidigare obehandlad njurcellscancer (RCC). Patienter i kombinationsgruppen (n=550) fick Opdivo 3 mg/kg plus Yervoy 1 mg/kg var tredje vecka i 4 doser följt av Opdivo 3 mg/kg varannan vecka. Patienter i jämförelsegruppen (n=546) fick sunitinib 50 mg en gång dagligen i 4 veckor, följt av 2 veckor utan behandling innan behandlingen fortsatte. Patienterna behandlades tills sjukdomsprogression eller oacceptabla toxiska effekter.

Studiens gemensamma primära effektmått var totalöverlevnad (OS), progressionsfri överlevnad (PFS) och objektiv svarsfrekvens (ORR) hos patienter med intermediär eller dålig prognos (cirka 75 % av patienterna). ORR bedömdes av en oberoende radiologisk granskningskommitté (independent radiographic review committee, IRRC).

Om njurcellscancer

Njurcellscancer (RCC) är den vanligaste typen av njurcancer hos vuxna, och globala siffror visar att varje år diagnostiseras närmare 431 000 nya fall och 179 000 personer dör till följd av sjukdomen. Män drabbas dubbelt så ofta som kvinnor och sjukdomen är vanligare i Nordamerika och Europa. 13 procent av patienter med metastatisk eller avancerad njurcancer lever fem år efter diagnosen, enligt global statistik. I Sverige får cirka 1 200 personer diagnosen njurcancer varje år. Sjukdomen är ovanlig hos personer under 40 år och medianåldern vid diagnos är cirka 63 år.

Cantargia presenterar positiva interimsdata för kombinationsterapi med nadunolimab på ESMO-konferensen

Cantargia AB presenterade idag nya interimsdata på ESMO-konferensen för nadunolimab (CAN04) i kombination med gemcitabin/cisplatin vid behandling av patienter med icke-småcellig lungcancer (NSCLC). Avläsning av data gjordes i augusti 2021 och effektanalysen inkluderar 27 patienter. Sammanfattningsvis är effekten högre jämfört med historiska kontrolldata för enbart cellgifter, med en responsfrekvens (ORR) på 53% i icke-skivepitel NSCLC. I den totala gruppen var ORR 48% och progressionsfri överlevnad (PFS) 7,2 månader i median. ORR var högst i patienter med icke-skivepitel NSCLC som tidigare behandlats med pembrolizumab monoterapi. Dessa data stödjer den fortsatta utvecklingen av nadunolimab i NSCLC; kombinationsbehandling med cellgifter i patienter med icke-skivepitel NSCLC som uppvisar progression efter immunterapi.

Läs hela pressmeddelandet

Immunonkologi – Från lab till långtidsöverlevnad

Lunchwebinar 4-8 okt 2021

I år är det 10 år sedan immunonkologisk behandling blev tillgänglig för patienter med avancerad cancer och därmed en fjärde hörnsten och ett paradigmskifte inom cancerbehandlingen. Detta vill vi uppmärksamma genom IO-veckan 2021. Ta tillfället i akt att lyssna till när internationella och svenska experter inom området samtalar om dagens behandling av avancerad cancer. Samtalen kommer att ta avstamp i frågeställningar kopplade till fall från den kliniska vardagen. IO-veckan inleds med ett samtal som tar oss hela vägen från tidig utveckling av checkpointhämmarna via Nobelpris till där vi är idag och avslutas med en paneldiskussion med de svenska experterna.

 

4 okt / 12.00-12.50

The Immunotherapy – From Lab to Long Term Survival

Docent Ana Carneiro i samtal med Prof. Jeffrey S. Weber

5 okt / 12.00-12.50

Treating Melanoma Today – Clinical Case Discussion/Q&A

Docent Lars Ny i samtal med Prof. James Larkin

6 okt / 12.00-12.50

Treating RCC Today – Clinical Case Discussion/Q&A

Docent Magnus Lindskog i samtal med Dr Laurence Albigès

7 okt / 12.00-12.50

Treating NSCLC Today – Clinical Case Discussion/Q&A

Docent Simon Ekman i samtal med Dr Luis Paz-Ares

8 okt / 12.00-12.50

10 år med checkpointbehandling – möjligheter och utmaningar i kliniken

I panelen: Docent Ana Carneiro, Docent Lars Ny, Docent Magnus Lindskog, och Docent Simon Ekman

Moderator: Ulrika Brunell-Abrahamsson, Medical Manager Oncology, Bristol Myers Squibb

 

Mer information och anmälan klicka här

 

Varmt välkommen hälsar vi som arbetar med immunonkologi på Bristol Myers Squibb.

 

Lymfatiska maligniteter – molekylär patologi och behandling – nu och i framtiden

Kursens syfte är att ge kunskap kring de senaste vetenskapliga rönen inom lymfatiska maligniteter. Målgruppen är specialister eller ST-läkare inom hematologi eller onkologi med lymfom/KLL intresse. Det är en interaktiv kurs där deltagarna kommer att få många möjligheter till diskussioner med kollegor och kursansvariga. Kursen ger poäng för delmål till ST utbildning.

Mer information och anmälan

Opdivo + Yervoy förbättrar OS efter tre års uppföljning som första linjens behandling av patienter med icke-resektabelt malignt pleuramesoteliom

Studien CheckMate -743 visar att Opdivo i kombination med Yervoy förbättrar den totala överlevnaden efter tre års uppföljning (minimum) som första linjens behandling av patienter med icke-resektabelt malignt pleuramesoteliom (lungsäckscancer)

  • Studien CheckMate -743 är den första fas III-studien som visat en överlevnadsfördel för immunterapi som första linjens behandling av patienter med icke-resektabelt malignt pleuramesoteliom, och nu visar nya resultat att denna fördel bibehålls efter tre år.
  • Dessa resultat kommer att presenteras vid en ”Proffered Paper session” på årets virtuella ESMO-kongress, European Society for Medical Oncology, 2021.
  • Mesoteliom är den fjärde tumörtyp där Opdivo (nivolumab) i kombination med Yervoy (ipilimumab) visat en överlevandsfördel som kombinationsbehandling efter tre års uppföljning eller mer.

Bristol Myers Squibb meddelar treårsresultat från fas III-studien CheckMate -743. Studien fortsätter visa att Opdivo (nivolumab) i kombination med Yervoy (ipilimumab) som första linjens behandling av vuxna patienter med icke-resektabelt malignt pleuramesoteliom (MPM) ger en överlevandsfördel, jämfört med platinabaserad kemoterapi, oavsett histologi.

Efter ett minimum av tre års uppföljning (35,5 månader) levde 23 procent av patienterna som fick kombinationen Opdivo och Yervoy, jämfört med 15 procent av patienterna som fick kemoterapi. Kombinationen med dubbel immunterapi fortsatte visa en minskad risk för dödsfall (OS), studiens primära effektmått, (hazard ratio [HR] 0,73; 95% konfidensintervall [KI]: 0,61 till 0,87), samt förbättrad mediantid för totalöverlevnad på 18,1 månader jämfört med 14,1 månader för kemoterapi.

Säkerhetsprofilen var likvärdig med vad som tidigare rapporterats i studier för Opdivo i kombination med Yervoy vid malignt pleuramesoteliom, och inga nya säkerhetssignaler förekom. Resultaten från CheckMate -743 kommer att presenteras på årets virtuella ESMO-kongress (European Society for Medical Oncology) vid mötets ”Proferred Paper session” (Abstract #LBA65) den 17 september 2021.

Vid uppföljningen efter tre år, då samtliga patienter enligt studieupplägget varit utan behandling i cirka ett år, uppvisade fler patienter som behandlats och svarat på behandling med Opdivo i kombination med Yervoy fortfarande ett behandlingssvar, jämfört med de patienter som fått kemoterapi. Varaktighet av respons (DOR) var längre för kombinationen med dubbel immunterapi, jämfört med kemoterapi, oavsett histologi. Resultaten visade att:

  • 28 procent av patienterna som svarat på behandling hade fortfarande behandlingssvar efter tre år med kombinationen Opdivo och Yervoy, jämfört med inga av patienterna med kemoterapi (0 %).
  • mediantiden för DOR var 11,6 månader med kombinationen av dubbel immunterapi, jämfört med 6,7 månader för kemoterapi.
  • objektiv responsfrekvens (ORR) hos patienter som behandlades med immunterapi var jämförbar med kemoterapi (39,6 % jämfört med 44,0 %).

– Resultaten från CheckMate -743 kommer sannolikt förändra hur man ser på behandlingen av malignt pleuramesoteliom, där endast begränsade framsteg skett vad gäller behandling under det senaste decenniet fram tills godkännandet av Opdivo i kombination med Yervoy. Dessa resultat ska läggas till redan tidigare presenterade positiva studiedata avseende totalöverlevnad för Opdivo i kombination med Yervoy vid flera tumörtyper. Nu har kombinationen visat att den även förbättrar den totala överlevnaden vid mesoteliom, vilket är av stor betydelse för dessa patienter, säger Anna Åleskog, medicinsk direktör på Bristol Myers Squibb Sverige.

Opdivo i kombination med Yervoy som första linjens behandling av vuxna patienter med icke-resektabelt malignt pleuramesoteliom är godkänt av 14 olika läkemedelsmyndigheter globalt, inklusive inom EU, USA, Japan och Kina, och ytterligare ansökningar behandlas av globala regulatoriska myndigheter.

Opdivo i kombination med Yervoy har visat en signifikant förbättrad totalöverlevnad som kombinationsbehandling i sex fas III-studier vid fem tumörtyper: malignt pleuramesoteliom, icke-småcellig lungcancer, metastaserande malignt melanom, avancerad njurcellscancer, och esofaguscancer av skivepiteltyp (matstrupscancer).

Om CheckMate -743

CheckMate -743 är en öppen, multi-center, randomiserad fas III-studie som utvärderar kombinationen Opdivo och Yervoy jämfört med kemoterapi (pemetrexed och cisplatin eller karboplatin) hos patienter med tidigare obehandlat, icke-resektabelt malignt pleuramesoteliom (n=605). I studien randomiserades 303 patienter till att få Opdivo 3 mg/kg varannan vecka och Yervoy 1 mg/kg var sjätte vecka, och 302 patienter randomiserades för att få 75mg/m2 cisplatin eller karboplatin (AUC 5) i kombination med pemetrexed 500 mg/m2 under sex cykler (kemoterapicykler om 21 dagar). Patienterna i studien behandlades fram till sjukdomsprogress eller toxicitet, eller upp till 24 månader för patienterna som fick kombinationen Opdivo och Yervoy. Primärt effektmått i studien var total överlevnad (OS). Sekundära effektmått inkluderade progressionsfri överlevnad (PFS), objektiv responsfrekvens (ORR), varaktighet av respons (DOR) baserade på RECIST-kriterier som utvärderas av en oberoende granskningskommitté. Explorativa effektmått för studien inkluderade säkerhet, farmakokinetik, immunogenicitet och patientrapporterade utfallsmått.

Om lungsäckscancer

Lungsäckscancer, eller malignt pleuramesoteliom, är en ovanlig men aggressiv form av cancer som bildas i lungsäcken. Varje år får cirka 100 personer diagnosen i Sverige och merparten är män. Den vanligaste orsaken är exponering för asbest. Sjukdomen upptäcks ofta sent vilket leder till att majoriteten av patienterna har en avancerad eller metastaserad sjukdom vid diagnos. Medianöverlevnaden är mellan 12 till 14 månader och femårsöverlevnaden är cirka tio procent hos patienter med tidigare obehandlad avancerad eller metastaserande lungsäckscancer.

Continuing Advances in mBC – Not all CDK4&6i are the same

We are pleased to invite you for the next MBC TALKS webinar and live Q&A session where Prof. Gilles Freyer, Prof. Joyce A. O’Shaughnessy, Prof. Patrick Neven and Prof. Michael Untch will discuss different CDK4&6i data from both efficacy & safety standpoint and how that can help improve.

Date 30 September

Session time:

15.00 – 16.00

19.00 – 20.00

For more information and registration please click here

Nya resultat från fas 3-studien OCEAN med melflufen vid multipelt myelom

Oncopeptides AB, ett globalt biotechbolag inriktat på att utveckla läkemedel mot svårbehandlade hematologiska sjukdomar, presenterar idag data från fas 3-studien OCEAN, som jämför effekt och säkerhet för melflufen (INN melfalan flufenamid) plus dexametason med pomalidomid plus dexametason i patienter med relapserande refraktärt multipelt myelom (RRMM), som är refraktära mot lenalidomid och har fått 2–4 tidigare behandlingslinjer. Resultaten presenteras av Fredrik Schjesvold, Head, Oslo Myeloma Center, Norge, på 18th International Myeloma Workshop (IMW) i Wien.

Melflufen nådde det primära målet och visade en bättre progressionsfri överlevnad (PFS) enligt studiens oberoende granskningskommittés bedömning, med en medianöverlevnad på 6.8 månader jämfört med 4.9 månader för pomalidomid, en hasardkvot (HR) på 0.79 samt ett p-värde på 0.03. De viktigaste sekundära målen var totalöverlevnad (OS), där det observerades en HR på 1.10 till fördel för pomalidomid, och tumörssvarsfrekvens, som uppgick till 33 % för melflufen jämfört med 27 % för pomalidomid.

En genomgripande analys av data i fördefinierade subgrupper visade att förbättrad PFS för melflufen framför allt drevs av patienter som inte tidigare genomgått en autolog stamcellstransplantation (ASCT), med en median-PFS på 9.3 månader jämfört med 4.6 månader för pomalidomid och en HR på 0.59. För dessa patienter observerades en fördel för melflufen avseende totalöverlevnad med en median-OS på 21.6 månader jämfört med 16.5 månader för pomalidomid, och en HR på 0.78. För patienter som tidigare genomgått en ASCT observerades i stället en fördel för pomalidomid avseende totalöverlevnad, med en median-OS på 31.0 månader jämfört med 16.7 månader för melflufen, och en HR på 1.61. Den här fördelen för pomalidomid i transplanterade patienter, bidrog till att HR uppgick till 1,10 för totalpopulationen.

Behandling med melflufen plus dexametason ledde till betydligt fler hematologiska biverkningar av grad 3/4 jämfört med pomalidomid. Dessa var kliniskt hanterbara och i linje med tidigare rapporter, men fler dosjusteringar behövdes för melflufen jämfört med pomalidomid.

Den 2 september meddelade FDA att ett publikt rådgivande möte med Oncologic Drugs Advisory Committee (ODAC), kommer att hållas den 28 oktober 2021, för att följa upp det säkerhetsmeddelande som FDA gick ut med den 28 juli 2021 samt diskutera säkerhetsdata från OCEAN-studien.

”Den muntliga presentationen av resultaten från OCEAN-studien på IMW är en viktig milstolpe för Oncopeptides”, säger Marty J Duvall, VD för Oncopeptides. ”Vi har stor tilltro till resultaten från OCEAN-studien och arbetar nära FDA för att hantera de regulatoriska utmaningarna för Pepaxto®.”

”Effekt- och säkerhetsdata från OCEAN ger nya och viktiga kunskaper för dem som behandlar multipelt myelom”, säger Pieter Sonneveld, MD, PhD, Professor i Hematology vid Erasmus University of Rotterdam, som är huvudprövare för OCEAN-studien.

“Resultaten från OCEAN-studien tyder på att melflufen och dexametason kan komma att bli en potentiell behandling för patienter med RRMM som är refraktära mot lenalidomid och har fått 2–4 behandlingslinjer men som inte tidigare genomgått en autolog stamcellstransplantation”, säger Fredrik Schjesvold, Head of Oslo Myeloma Center, Oslo, Norge. “Dessa patienter utgör en grupp med ett mycket stort medicinskt behov.”

Imfinzi och tremelimumab plus kemoterapi förbättrade PFS och OS vid NSCLC i stadium IV

Imfinzi and tremelimumab with chemotherapy improved progression-free survival by 28% and overall survival by 23% in 1st-line Stage IV non-small cell lung cancer vs. chemotherapy

POSEIDON Phase III trial showed the addition of a short course of tremelimumab to Imfinzi plus chemotherapy improved patient outcomes without an increase in treatment discontinuation.

Läs hela pressmeddelandet här

”Jag önskar att sjukvården var mer öppen för att diskutera frågor och råd om levnadsvanor”

När Anna för andra gången insjuknade i bröstcancer ville hon göra allt för att öka sina chanser att överleva och minska risken för återfall. Vad skulle hon tänka på? Beskedet från sjukvården var att fortsätta leva som vanligt. Efter några år kom nästa cancerbesked. Återigen fick hon beskedet att fortsätta leva som vanligt. Besvikelsen över att inte få stöd och råd kring frågor om livsstil och levnadsvanor gjorde att Anna sökte kunskap utanför sjukvården.

Det har gått drygt 13 år sedan Anna upptäckte en knöl i bröstet, stor som ett ägg. Vid den här tiden var hon 37 år gammal, sambo och mamma till två små söner.
– Jag grät och blev fullständigt chockad. Det märkliga var ju att jag inte kände av cancersjukdomen, jag upplevde att jag var helt frisk, trots att jag hade en dödlig sjukdom. Det var en stark obehaglig känsla, som om kroppen svek mig.

Knölen visade sig vara en icke ärftlig hormonkänslig bröstcancer. Under pågående behandling med cytostatika och strålbehandling försökte hon orientera sig bland den uppsjö av råd och rön från nära och kära samt den information som fanns tillgänglig på internet. Vad kunde hon själv göra för att optimera sin behandling och sina möjligheter att överleva, vad och vem skulle hon lita på?
– Jag var livrädd och ställde massor med frågor till sjukvården om det fanns något jag själv kunde göra. Svaret var bara att jag skulle leva på som vanligt, men akta mig för rökning. Då kände jag en stor maktlöshet. Det fanns så mycket information ute på nätet som varnade för exempelvis socker, snabba kolhydrater och annat för att inte förvärra cancersjukdomen. Det var så förvirrande. Jag pendlade hit och dit mellan skolmedicin och alternativ medicin. I det här läget kände jag mig desperat och sökte svar lite överallt. Jag hade önskat att sjukvården var öppen för att samtala om de frågor jag hade.

Läs hela artikeln

 

Venös trombos vid cancer – Ny kunskap och kliniska dilemman

VÄLKOMMEN TILL EN DIREKTSÄND WEBBFÖRELÄSNING

Torsdag 30 september 2021, kl 17.00-18.00

Trombos och förekomst av blödning är vanligt vid cancersjukdom. Kunskapen om hur dessa ska hanteras, val av trombosprofylax och interaktioner med cytostatika är komplexa. På webbföreläsningen diskuteras aktuell kunskap från studier, aktuella riktlinjer och praktiska behandlingsfrågor.

För mer information och anmälan klicka här

eller scanna

Nya rön om sambandet mellan cellidentitet och barncancerformen neuroblastom

Neuroblastom är en typ av barncancer som utvecklas hos spädbarn och små barn. Även om det är en relativt sällsynt form av cancer, är den fortfarande ansvarig för cirka 15 procent av dödsfallen i barncancer. I en ny studie som publicerats i Nature Communications, har forskare vid Karolinska Institutet upptäckt att neuroblastom med låg risk samt hög risk har olika cellidentiteter, vilket kan påverka överlevnaden hos de som drabbas.

Susanne Schlisio.

Susanne Schlisio. Foto: Flynn Larsen.

Neuroblastom startar oftast i det sympatiska nervsystemet eller binjurarna. Hur denna typ av cancer utvecklas varierar stort – allt från spontan regression och fullständigt försvinnande till obeveklig sjukdomsprogression med få behandlingsalternativ. Barnets ålder vid diagnos är en av de viktigaste prognostiska faktorerna för en gynnsam utgång. Varför åldern är viktig är dock en fråga som tidigare har lämnats obesvarad.

– I vår forskning har vi studerat encellssekvensering i friska binjurar hos foster, spädbarn
och äldre barn, och jämfört detta med neuroblastomvävnad från olika riskgrupper, säger Susanne Schlisio, docent vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, Karolinska Institutet, och medförfattare till studien.

Olika celltyper med olika sjukdomspotential

Tumörvävnadsproverna har samlats in från barn där diagnosåldern varierar från mindre en månad gammal till 6,5 år. Cirka 50 procent klassificerades som högrisktumörer och 50 procent som lågrisktumörer.

– Vi upptäckte att tumörer med låg risk respektive hög risk består av olika celltyper. De olika celltyperna visade sig också ha olika sjukdomspotential, förklarar Susanne Schlisio.

Forskargruppen kunde matcha lågriskneuroblastom med en celltyp som växer under utvecklingen av fostrets binjurar, medan aggressivt högriskneuroblastom matchades med en celltyp som bara finns i barns binjurevävnad efter födseln.

Forskaren Oscar Bedoya Reina.

Oscar Bedoya Reina. Foto: Karolinska Institutet.

Analyser av båda celltyper visade också på olika genuttrycksprogram som styr förutsättningarna för överlevnad vilket korrelerar med ålder vid diagnos. Dessutom tyder studien på att den celltyp som finns i den friska vävnaden hos barn efter födseln har egenskaper liknande en föregångscell, en typ av stamcell, som kan utvecklas till specialiserade celltyper.

– Dessa specialiserade celler kan hjälpa till att regenerera den friska vävnaden efter födseln, men när de blir onormala och aggressiva kan de också vara ansvariga för det elakartade neuroblastomet. Detta kan förklara varför högriskneuroblastom uppstår hos äldre barn, men inte hos foster eller mycket små barn, säger Oscar Bedoya Reina, studiens försteförfattare och biträdande lektor vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, Karolinska Institutet i Solna.

Ökad förståelse kan bidra till mindre elakartade tumörer

Forskarna ska nu utöka sin studie för att skapa förståelse för hur den identifierade stamcellstypen ytterligare förändras efter födseln för att skapa specialiserade celltyper.

– Om vi kan förstå denna typ av föregångscell i detalj kan vi kanske förutse och göra preliminära valideringar av framtida behandlingsstrategier baserat på tumördifferentiering. Att upptäcka vägar som kan leda till att barntumörer blir mindre elakartade kommer att vara viktigt för utvecklingen av nya behandlingar som för närvarande saknas för högriskneuroblastom, avslutar Susanne Schlisio.

I slutet på 2020 publicerade Schlisios forskargrupp en annan studie inom samma område i publikationen Cancer Cell.

Den nu aktuella studien har finansierats med anslag från bland annat Vetenskapsrådet, Barncancerfonden, Cancerfonden, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Paradifference Foundation och ERC Synergy grant (projekt “Döda eller differentiera”).

Publikation

”Single-nuclei transcriptomes from human adrenal gland reveal distinct cellular identities of low and high-risk neuroblastoma tumors”, Bedoya Reina O.C., Li W., Arceo M., Plescher M., Bullova P., Pui H., Kaucka M., Kharchenko P., Martinsson T., Holmberg J., Adameyko I., Deng Q., Larsson C., Juhlin C.C., Kogner P., Schlisio S.” Nature Communications, online Sept. 7, 2021, doi: 10.1038/s41467-021-24870-7

Håkan Olsson till minne – Utmanade dogmer och gick nya vägar

Håkan Olsson, aktiv seniorprofessor i onkologi vid Lunds universitet, har vid 71 års ålder avlidit i sviterna av en cancersjukdom.

Håkan var född i Malung där han avlade realexamen följd av studentexamen i Mora. Till skillnad från många kollegor växte Håkan inte fast i den första akademiska miljön; efter genomförd läkarutbildning på Karolinska Institutet flyttade han till Lund. I Lund genomgick Håkan utbildning i klinisk onkologi, samtidigt som han inledde sina sedermera mycket omfattande forskningsaktiviteter inom ett antal centrala områden: varför vissa individer utvecklar cancer, vilka riskfaktorerna är, hur de samverkar och hur vår genetik påverkar risken för cancer.

I sitt avhandlingsarbete vid Lunds universitet påvisade Håkan att yrkesmässig exponering för organiska lösningsmedel kopplas till ökad risk för lymfom. Håkan disputerade 1984 och enligt den tidens tradition blev han, baserat på en avhandling av hög kvalitet, docent samma år. År 1988 utnämndes Håkan Olsson till universitetslektor och 1996 blev han professor i onkologi. Håkans drygt 700 publikationer, varav ett 50-tal i de högst renommerade prekliniska och kliniska tidskrifterna, har nu citerats 31 000 gånger och har resulterat i ett mycket imponerande H-index på 81. Håkan var också engagerad i utbildningen av nya generationer av läkare och forskare och har varit handledare för 25 forskarstuderande.

Läs hela artikeln

Prisbelönt kontaktsjuksköterska vill se förbättrad rehabilitering

– När vi befinner oss mitt i stormens öga ska vi vara som bäst. I det här yrket får man inte vara rädd för att möta människor i kris, men det är också viktigt att hålla en professionell distans. De kloka orden kommer från Petra Lindroos Kölqvist, som i våras utsågs till Årets kontaktsjuksköterska i Västra sjukvårdsregionen för sitt arbete på Hematologimottagningen vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Sedan 2004 är Petra Lindroos Kölqvist tillsammans med läkaren Hege Garelius teamansvarig för anemi- och leukemi-teamet på hematologens öppenvård där tre kontaktsjuksköterskor arbetar. Hon blev färdig sjuksköterska 1996 och har arbetat inom hematologi sedan dess.
– Ja, det är ingen slump att jag firar 25-årsjubileum i år. Jag kände från allra första början att detta var ett område som skulle passa mig. Den medicinska utvecklingen de senaste 20 åren, med bland annat utformandet av standardiserade vårdförlopp, har varit mycket spännande att följa. Och vårt sätt att arbeta här med diagnosbaserade team har visat sig vara ett vinnande koncept som är väldigt uppskattat av våra patienter, säger Petra, som är mycket stolt och hedrad över utmärkelsen.
– Det känns bra att vi kontaktsjuksköterskor blir uppmärksammade, det jobb vi gör är viktigt. Det här priset går till hela teamet, detta är ingen ”one man show”, påpekar hon.

Läs hela artikeln

3D-mammografi minskar antalet fall av bröstcancer mellan screeningomgångar

Screening med 3D-mammografi, så kallad brösttomosyntes ger en lägre andel intervallcancerfrekvens jämfört med screening med mammografi. Resultaten hittills innebär att brösttomosyntes kan göra större nytta som screeningmetod än mammografi. Fler studier med resultat i samma riktning behövs dock, skriver här Kristin Johnson, ST-läkare i radiologi på Skånes universitetssjukhus och doktorand inom medicinsk radiologi vid Lunds universitet. Hon påpekar att för att bedöma om brösttomosyntes ska ersätta eller komplettera mammografi är det även viktigt att exempelvis ta hänsyn till hälsoekonomiska analyser och falskt positiva undersökningar. Arbeten kring detta pågår i forskningsgruppen.

Kvinnor i Sverige erbjuds regelbunden screening för bröstcancer från 40 till 74 års ålder. I Sverige och övriga Europa används mammografi som screeningmetod. Två bilder i olika projektioner tas av varje bröst. Men mammografi som metod har begränsningar och man uppskattar att cirka 20 procent av bröstcancerfallen kan missas1. Det beror till stora delar på att vissa tumörer skyms av normal bröstvävnad och de är då mycket svåra eller omöjliga att upptäcka för den granskande radiologen.

TAR MÅNGA LÅGDOSBILDER
Därför har en annan metod, brösttomosyntes, blivit aktuell för att komplettera eller ersätta mammografi i screening. Brösttomosyntesmaskinen rör sig i en båge över bröstet och
tar många lågdosbilder ur olika vinklar. Bilderna läggs sedan samman i en stack som radiologen kan scrolla igenom och resultatet kan liknas vid en tredimensionell mammografi
där effekten från eventuell skymmande överlappande vävnad minskar.

I en stor prospektiv studie i screeningpopulationen i Malmö, Malmö Breast Tomosynthesis Screening Trial, där 14 848 kvinnor deltog från 2010 till 2015 jämfördes brösttomosyntes i en projektion med standard-mammografi i två projektioner2. Kvinnorna undersöktes med båda metoderna vid ett screeningtillfälle och bilderna från de två metoderna granskades separat av bröstradiologer. Resultaten visar att med hjälp av brösttomosyntes hittades knappt 40 procent fler fall av bröstcancer jämfört med mammografi. Flera proavspektiva europeiska screeningstudier har visat liknande resultat3- 5. De extra cancerfall som upptäcktes med enbart brösttomosyntes i Malmö-studien har liknande biologisk profil, inklusive mer aggressiv typ som till exempel trippelnegativ bröstcancer, som cancerfall upptäckta med hjälp av mammografi6.

VISAT HÖGRE DETEKTION
När en ny screeningmetod ska utvärderas är förstås cancerdetektion en mycket viktig parameter, och där har brösttomosyntes visat en högre detektion än mammografi. Men även andra parametrar är av stort intresse. För att veta om de extra cancerfall om upptäcks med enbart brösttomosyntes bidrar till en lägre sjuklighet och i förlängningen lägre dödlighet i bröstcancer kan studier av intervallcancer ge viktig information. Intervallcancer är cancerfall som diagnostiseras efter ett screeningtillfälle där kvinnan har friats från cancer, men före nästa planerade screening. Om intervallcancerfrekvensen sjunker efter screening med brösttomosyntes indikerar det att metoden upptäcker cancer som är relevant och som annars skulle ha orsakat sjuklighet. Vi har studerat intervallcancer i Malmö-studien och jämfört den med en kontrollgrupp för att se om intervallcancerfrekvensen sjönk efter brösttomosyntes. Kontrollgruppen bestod av kvinnor screenade med mammografi i Malmö under samma tidsperiod som Malmö-studien.

Varje studiekvinna matchades sedan med två kvinnor i kontrollgruppen avseende ålder vid screening (+/- ett år) och datum för screening. Av de 14 848 kvinnorna i studien fanns matchade kontrollkvinnor för 13 369 kvinnor. Kontrollgruppen bestod av 26 738 kvinnor. Medelåldern i båda grupperna var 56 år. Intervallcancerfrekvensen i studien var 1,6 per 1 000 screenade kvinnor, 21 av 13 369 med 95 % konfidensintervall 1,0–2,4 jämfört med kontrollgruppen 2,8 per 1 000 screenade kvinnor, 76 av 26 738 med 95 % konfidensintervall 2,2–3,6, conditional odds ratio 0,6 (95 % konfidensintervall 0,3–0,9, p=0,02). Resultaten visar alltså att det är 40 procent lägre odds att drabbas av intervallcancer i studiegruppen, där kvinnorna hade screenats med brösttomosyntes och mammografi, jämfört med kontrollgruppen där kvinnorna hade screenats med mammografi.

Läs hela artikeln

Stötta yngre och bjuda på kunskap – viktigt för Eva Tiensuu Janson, erfaren expert på NET

Hennes bästa ämne i skolan var svenska och ett tag funderade hon på att bli historielärare. Musiken, fiolspelandet, har också alltid spelat en viktig roll i livet.
– Men om man hade bra betyg skulle man utbilda sig till ett ”riktigt” jobb som läkare eller jurist, och jag ville arbeta med något som kunde hjälpa människor, säger professor Eva Tiensuu Janson, som valde att ägna sig åt neuroendokrinologi, men aldrig släppte det stora intresset för pedagogik. Idag är hon ställföreträdande vicerektor för vetenskapsområdet medicin och farmaci på Uppsala universitet.

Inom forskarvärlden, både den nationella och internationella, är denna osedvanligt vänliga professor ett ytterst välrenommerat namn inom området NET–neuroendokrina tumörer (carcinoider), framförallt den ärftliga varianten som drabbar tunntarmen, som är hennes eget forskningsområde. NET är den näst vanligaste bukcancerformen efter tjocktarmscancer. Utan att gå händelserna i förväg ska det redan här sägas att Eva Tiensuu Janson varit ytterst delaktig i att bygga upp det Center of Excellence i Uppsala som är världsledande när det gäller neuroendokrina tumörer.

Men först en fråga om det ovanliga efternamnet Tiensuu.
– Det är ett finskt namn som kommer från Tornedalen, förklarar hon, och det märks att det inte är första gången någon undrar. Eva Tiensuu Jansons farfar var potatisodlare i Tornedalen och hennes morfar var glasblåsare i Småland, en ovanligt stor geografisk spännvidd i DNA:et som kanske har gjort avtryck i karaktären. Hennes far blev agronom, mamman arbetade inom storhushåll och föräldrarna som alltså kom farandes från norr och söder träffades i Uppsala.

– Det finns ingen i släkten som har arbetat inom vården och heller inga sjukdomar som möjligen kunde ha väckt ett intresse för att arbeta som läkare, konstaterar Eva som föddes i Luleå 1963 och så småningom flyttade söderut i olika omgångar, först till Umeå och Östersund och därefter Uppsala som har varit hennes hemvist sedan hon tog läkarexamen där 1988. När hon började läsa medicin 1983 var det kö till läkarutbildningen och hon blev bortlottad vid första försöket.

– Det innebar att jag arbetade med annat hemma i Östersund under ett halvår. Min mamma som var chef för ett storkök hjälpte mig att få ett vikariat på ett av sjukhusköken där jag sommarjobbat tidigare. Jag skrev bland annat matsedlar och skalade hundratals kilo morötter och lök. Det var faktiskt ett riktigt kul extrajobb.

VIKTIGT MED ETT ”RIKTIGT YRKE”
Med sina toppbetyg blev hon sedan antagen till läkarutbildningen i Uppsala 1983. Men det var långt ifrån en självklarhet att unga Eva skulle välja den medicinska banan.

– Jag var betydligt mer intresserad av humanistiska ämnen i skolan, som svenska och historia. Jag älskade att skriva uppsatser och funderade även på att bli historielärare – eller att få ägna mig åt mitt stora intresse, musik – professionellt. Ämnet naturvetenskap hankade jag mig hjälpligt igenom, det enda jag tyckte var lite kul var biologi. Men på den tiden ansågs det att ett sådant ”läshuvud” som hon hade begåvats med skulle användas till att utbilda sig till ett ”riktigt” yrke. Att hålla på med musik ansågs inte riktigt seriöst. Varken Eva själv eller alla de patienter – och studenter – som hon har hjälpt genom åren har haft anledning att beklaga det yrkesval hon gjorde. Och musiken, främst fiolspelande, har
hon ägnat sig helhjärtat åt privat under en stor del av livet. Intresset för forskning blev tydligt redan efter några terminer på läkarutbildningen.

– Ja, det fanns där från början. Jag lutade nog mer åt forskning än kliniskt arbete men insåg ändå tidigt att de bästa resultaten uppnås om man både arbetar i labbet OCH träffar patienter. Som kliniker är det viktigt att förstå hur laboratorieforskning går till och vice versa, säger hon. Hennes livslånga intresse för hormonproducerande tumörer väcktes redan under patologistudierna under utbildningen.

Läs hela artikeln

Tjock- och ändtarmscancer ökar inte efter fetmakirurgi

Risken för kolorektalcancer ökar inte efter fetmakirurgi, visar en studie från Göteborgs universitet. Resultaten väntas få betydelse för personer som överväger att genomgå fetmakirurgi. Fetma är en känd riskfaktor för flera cancerformer, däribland kolorektalcancer, alltså cancer i tjock- eller ändtarm. Det är sedan tidigare känt att den totala cancerrisken minskar för patienter med fetma om de genomgår fetmakirurgi, så kallad bariatrisk kirurgi.

Beträffande just kolorektalcancer har det dock kommit studier som visat på ökad risk efter bariatrisk kirurgi, medan andra rapporterat om minskad risk. Dessa motstridiga resultat har väckt oro kring kirurgin, och visat på behovet av mer långsiktiga studier som analyserar effekten av bariatrisk kirurgi på risken för kolorektalcancer, skriver här Magdalena Taube, docent i molekylär medicin vid Sahlgrenska akademin, och studiens försteförfattare.

Globalt har förekomsten av fetma nästan tredubblats sedan 1975. Fetma ökar risken för ett flertal allvarliga sjukdomar som hjärt-kärlsjukdom, diabetes och cancer. Risken att drabbas av någon eller några av de vanligaste cancerformerna – såsom bröstcancer, levercancer, njurcancer, bukspottkörtelcancer och magsäckscancer – ökar med stigande Body Mass Index (BMI).1 Kopplingen mellan fetma och 13 specifika cancertyper är i dagsläget vetenskapligt styrkt.2 Andelen av dessa fetma-relaterade cancerformer har i sin tur visat sig vara högre hos kvinnor än hos män. Som ett exempel har Centers for Disease and Control och National Institutes of Health rapporterat att – i USA – utgörs 55 procent av alla cancerformer som diagnostiserats hos kvinnor och 24 procent av de som diagnostiserats hos män av cancer som är associerade med övervikt och fetma.

Den globala fetmaepidemin medför därmed en ökning av antalet fetma-relaterade cancerfall, framförallt hos kvinnor. Fetma leder också till ökad risk för förtida död, och de vanligaste dödsorsakerna hos patienter med fetma utgörs av hjärt-kärlsjukdom och cancer.3 Allvaret kring fetma som en cancerriskfaktor illustreras ytterligare av cancerresearchuk. org som beräknar att fetma, under de närmaste 10–15 åren, kan komma att passera rökning som den största påverkbara riskfaktorn för cancer i Storbritannien.

FÖRLÄNGER LIVET MED TRE ÅR
Det är angeläget att fler cancerförebyggande strategier utvecklas för att bromsa denna utveckling. Ett flertal studier har tidigare visat att bariatrisk kirurgi leder till en substantiell
och långvarig viktnedgång, samt minskar cancerrisk och dödlighet hos patienter med fetma.4-6 Vi har nyligen kunnat visa att bariatrisk kirurgi förlänger den genomsnittliga livslängden hos patienter med fetma med tre år.7 Trots de många studier som fastställer att bariatrisk kirurgi leder till minskad cancerrisk, finns en ovisshet kring effekten på kolorektalcancerrisk.8 Ett antal retrospektiva studier med patienter från flera europeiska länder har rapporterat en ökad risk för kolorektalcancer efter bariatrisk kirurgi.9, 10 Samtidigt har andra retrospektiva studier visat att bariatrisk kirurgi är förknippad med en minskad risk för kolorektalcancer.5, 11, 12

Detta har skapat en oro kring kirurgisk behandling av fetma, hos såväl patienter som fetmakirurger vilket visar på det stora behovet av fler studier. En utmaning i sådana studier utgörs av att latensperioden vid kolorektal carcinogenes, vilket innebär att effekterna av bariatrisk kirurgi på efterföljande risk kan ta decennier att uppenbaras. För att bättre förstå effekten av bariatrisk kirurgi på kolorektalcancerrisk är det därför viktigt att använda välkontrollerade studiepopulationer med lång uppföljningstid. För detta ändamål har vi undersökt den långvariga förekomsten av kolorektalcancer efter bariatrisk kirurgi och konventionell fetmabehandling i SOS-studien, vilket är en pågående, matchad, prospektiv, kontrollerad interventionsstudie som undersöker långtidseffekterna av bariatrisk kirurgi.

Läs hela artikeln