I denna rapport från SBU sammanställs det aktuella kunskapsläget rörande vätskebiopsier vid diagnostik av äggstockscancer. Äggstockscancer är en svår sjukdom med hög dödlighet. Prognosen är till stor del beroende av tidig diagnostik, vilket ofta är svårt då symtomen till en början är både vaga och svårfångade.

Sammanfattning

Vätskebiopsier tas från en kroppsvätska, vanligen blod. Provtagningen kan utföras på symtomfria kvinnor, kvinnor med oklara symtom eller kvinnor med förhöjd risk för sjukdomen. Analysmetoderna kan mäta mycket små koncentrationer av tumörmarkörer (exempelvis arvsmassa, proteiner, med flera). Kroppsvätskan skulle kunna ses som ett uppsamlingskärl för substanser som kommer från tumören. Teoretiskt skulle metoden kunna ställa diagnosen träffsäkert och tidigt samt för patienten helt riskfritt. Idag sker klinisk diagnostik genom mikroskopisk undersökning av vävnadsprover. Man undviker nålbiopsiering mot tumörmisstänkt cysta eftersom det ökar risken för spridning av tumörceller.
Bild: Pixabay

Idag finns ingen tumörmarkör med tillräcklig träffsäkerhet som ensam kan användas för diagnosställande. Till skillnad från vid diagnostik av andra solida tumörer, exempelvis bröst- och lungcancer, utförs inte regelmässig biopsiering vid misstänkt lokaliserad äggstockscancer då spridningsrisken är stor och försämrar prognosen. Detta särskiljer således äggstockscancer från flertalet andra maligna tillstånd med solida tumörer och ökar därmed behovet av en ny form för diagnostik.

Vår sonderade litteratursökning mellan åren 2012 och 2023 visade utifrån publicerade systematiska översikter otillräckligt med välgjorda primärstudier för att genomföra en egen systematisk översikt.

Vi har inte kunnat värdera den samlade diagnostiska träffsäkerheten på ett vetenskapligt tillförlitligt vis för olika typer av analyser av vätskebiopsier då publicerade studier har uppvisat en betydande variation avseende population, kontrollgrupper, studiedesign, vad man analyserar och analysmetoder.

Fler och större välgjorda studier behövs innan de olika närbesläktade metoderna kan utvärderas. Vätskebiopsier är således ännu inte mogna för klinisk diagnostik av äggstockscancer.

Fotnot: SBU. Vätskebiopsi vid diagnostik av äggstockscancer. Stockholm: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); 2024. SBU Bereder 376. [accessed date]. Available from: https://www.sbu.se/376

Projektgrupp

Sakkunniga

• Pernilla Dahm-Kähler, professor, överläkare, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborgs universitet
• Anders Edsjö, med dr, överläkare Region Skåne, Lunds universitet
• Anders Ståhlberg, professor, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborgs universitet

Kansli

• Jan Holst, projektledare
• Helena Domeij, biträdande projektledare
• Sigurd Vitols, biträdande projektledare
• Ann Kristine Jonsson, informationsspecialist
• Irini Åberg, projektadministratör
• Jenny Berg, hälsoekonom
• Jenny Odeberg, projektansvarig chef

Mikroskopiska förändringar i levern kan användas till att förutse om, och vart, bukspottkörtelcancer kommer att sprida sig i kroppen. Upptäckten har potential att bidra till nya sätt att förutsäga sjukdomsförloppet och förebygga att bukspottkörtelcancer sprider sig till andra organ. Studien, som letts från Weill Cornell Medicine i USA, har gjorts i samarbete med forskare vid bland annat Linköpings universitet och publicerats i Nature Medicine.

Cancerceller har flera egenskaper som skiljer dem från friska celler i samma vävnad. En sådan egenskap, som många tumörer utvecklar, är förmågan att sprida dottertumörer till andra organ. Processen kallas metastasering. Men det finns många frågetecken kring hur det går till och vad som gör att vissa tumörer av samma typ sprider sig medan andra inte gör det.

Illustration forskning av Linda Bojmar och David Lyden by Vanessa Dudley

De fyra prognostiska grupperna i levern före spridning av bukspottkörtelcancer: spridning till levern inom 6 månader (orange) respektive efter mer än 6 månader (röd), metastaser i andra organ (grön) och normal lever (blå). Av Vanessa Dudley

Den aktuella studien, som publicerats i tidskriften Nature Medicine, fokuserar på metastasering av bukspottskörtelscancer efter kirurgi. Cancer från bukspottskörteln sprider sig framför allt till levern. Det finns ett stort behov av att i ett tidigt skede kunna göra riskbedömning för att hitta patienterna som löper störst risk att få levermetastaser.

– När tumören har spridits till levern, kommer de flesta patienter med bukspottkörtelcancer tyvärr att dö av sin cancer. Ett av målen med den här studien var att försöka fånga vad som sker i de tidiga stegen när cancer metastaserar till levern, säger Constantinos Zambirinis, docent vid Linköpings universitet och kirurg vid Universitetssjukhuset i Linköping.

Redan för mer än hundra år sedan observerade forskare att spridningen inte sker slumpmässigt. Det finns mönster i vilka organ en viss typ av cancer oftast metastaserar till. Enligt en teori krävs ett samspel mellan tumören och det mottagande organet för att de nya dottertumörerna ska kunna överleva där. Denna teori kallas ”seed and soil”-hypotesen. Mycket forskning har fokuserat på egenskaper hos ”fröet”, alltså ursprungstumören, som främjar spridning. Forskarna bakom den aktuella studien ville däremot undersöka vilken roll”jorden”, det vill säga organet som cancer sprider sig till, kan spela i processen.

Tidigare forskning från forskargruppen vid Weill Cornell Medicine, ledd av David Lyden, har visat att ursprungstumören kan skicka signaler till andra organ och sätta i gång förändringar som gör det möjligt för dottertumörer att växa där. Eller uttryckt på ett annat sätt: enligt denna teori börjar metastasering långt innan cancerceller kommer till andra organ. Men dessa studier har tidigare inte gjorts på människor utan framför allt på möss. Frågan var om det fungerar på samma sätt i människor.

I samarbete med Memorial Sloan Kettering Cancer Center samlade forskarna in vävnadsprover från levern hos 49 patienter som opererades för bukspottkörtelcancer. Vid tidpunkten för operationen fanns inga tecken på spridning av cancern. De tog även prover på levern från 19 patienter som inte hade cancer men som genomgick liknande ingrepp av andra orsaker. Forskarna följde sedan hur det gick för studiedeltagarna de kommande tre åren.

Det visade sig att det fanns märkbara skillnader i levern hos patienterna med metastaserande bukspottkörtelcancer jämfört med kontrollgruppen utan cancer. Dessa förändringar i levern hos cancerpatienter var relaterade till bland annat immunsystemet och ökad inflammation. Men den grupp av patienterna vars cancer inte spred sig hade en leverprofil som var relativt lik kontrollgruppens levrar. Dessa upptäckter stärker hypotesen om att ursprungstumören skickar ut signaler som leder till förändringar i andra organ, som skapar en så kallad pre-metastatisk nisch där cancerceller har lättare för att växa till dottertumörer.

Bland de patienter som senare fick dottertumörer i levern tycktes cancern sprida sig dit olika snabbt. I sina analyser delade forskarna därför upp cancerpatienterna i grupper: tidig spridning till levern inom ett halvår efter operation respektive sen spridning till levern efter mer än ett halvår. Det fanns också en grupp patienter vars cancer spred sig till lungorna eller andra organ och en grupp vars cancer inte spred sig alls. Forskarna fann små men viktiga skillnader i metabolism, genuttryck och immunceller i levrar som snabbt fick metastaser jämfört med levrar där spridningen tog längre tid eller helt uteblev.

Baserat på fynden från de olika analyserna utvecklade forskarteamet en maskininlärningsmodell för att förutse om och vart bukspottkörtelcancer troligtvis sprider sig baserat egenskaper i ett vävnadsprov som tas från levern i samband med diagnos.

– Den här studien förändrar de kliniska förutsättningarna för att ta prover från levern före metastastering inte bara vid bukspottkörtelcancer utan även andra cancerformer, som tjock-och ändtarmscancer samt magsäckscancer, med förhoppningen att utröna sannolikheten och tidsförlopp för metastasering i dessa patienter, säger David Lyden, Stavros S. Niarchos Professor i pediatrisk kardiologi och professor i pediatrik och cell-och utvecklingsbiologi vid Weill Cornell Medicine, New York, USA.

Sådana förutsägelser skulle kunna hjälpa läkare att skräddarsy cancerbehandlingen efter den enskilda patientens risk för återfall.

– Det mest intressanta är att det finns skillnader i levern beroende på hur det går för patienterna. Vi ser markörer för olika förändringar som verkar ha betydelse för spridningen av cancern, och som ska bli väldigt spännande att följa upp i utökade studier, säger Linda Bojmar, biträdande universitetslektor vid Linköpings universitet och forskare vid Weill Cornell Medicine i USA.

Forskarna planerar nu en större studie på bukspottkörtelcancer och flera gastrointestinala cancertyper för att se om deras fynd kan bekräftas och undersöka de cellulära mekanismerna.

Forskningen har finansierats med stöd av bland annat the National Cancer Institute, National Institutes of Health, Cancerfonden, Vetenskapsrådet och Svenska sällskapet för medicinsk forskning, SSMF.

Artikel: Multi-parametric atlas of the pre-metastatic liver for prediction of metastatic outcome in early-stage pancreatic cancer, Linda Bojmar, Constantinos P. Zambirinis, Jonathan M. Hernandez, et al. Nature Medicine, publicerad online 28 juni 2024, doi: 10.1038/s41591-024-03075-7

En ny studie från Karolinska Institutet visar att 45 gener kan ha en avgörande roll för prognosen hos patienter med binjurebarkscancer. Fynden som publiceras i tidskriften ESMO Open ger hopp om ett bättre diagnostiskt verktyg än vad som finns i dagsläget.

Binjurebarkscancer är en sällsynt men aggressiv cancerform med få behandlingsalternativ. I Sverige insjuknar cirka tio personer per år och medianöverlevnaden är omkring tre till fyra år.

I den nya studien har forskarna gjort ett viktigt fynd i kampen mot sjukdomen. Forskarna har upptäckt en grupp om 45 gener som starkt korrelerar med patienters överlevnad.

Trots ökade krav på sjukvården från Nato och erfarenheterna från pandemin känner få läkare till om arbetsgivaren har en plan för en akut kris eller krigssituation. Färre än två av tio vet vad de förväntas göra och färre än var tionde har övat. Det visar en ny undersökning från Läkarförbundet.

Vårdens beredskap är allt annat än god. Att alla medarbetare känner till de planer som finns och att de har övat är en grundläggande förutsättning för att sjukvården ska kunna hantera en kris eller krigssituation, säger Sofia Rydgren Stale, ordförande för Läkarförbundet.

Sofia Rydgren Stale, ordförande för Läkarförbundet

Regionerna har viktiga uppgifter inom svensk krisberedskap, då de ansvarar för hälso- och sjukvård. Enligt lag ska de också ha planer för detta. Natomedlemskapet har också ökat kraven på sjukvårdens kapacitet att hantera masskadehändelser.

En ny undersökning från Läkarförbundet visar dock att drygt fyra av tio läkare inte vet om arbetsgivaren har en plan. Två av tio svarar att plan saknas. Många vet inte heller vad de har för uppgift vid en kris. Färre än två av tio vet vad de förväntas göra och färre än var tionde har övat.

Drygt fyra av tio tycker att beredskapen har förbättrats efter Covid-19-pandemin. Samtidigt tycker var tredje att förmågan att hantera akuta kriser och krigssituationer är oförändrad eller försämrad.

– Det är tydligt att vårdens arbetsgivare behöver förbättra beredskapen. Trots erfarenheterna från pandemin i färskt minne saknas rutiner på många håll. Medarbetarna behöver veta vilka uppgifter de ska ha och de behöver få utrymme att öva, säger Sofia Rydgren Stale.

Läkarförbundet arrangerade ett seminarium på årets Almedalsveckan med rubriken ”Vad innebär Natos krav på svensk sjukvård”? Seminariet genomfördes den 26 juni kl. 8:40 – 9:30 och livesändes på Läkarförbundets Facebooksida.

Om undersökningen
Enkäten genomfördes 20-29 maj. 1 650 läkare svarande och svarsfrekvensen är 38 procent. Svaren är viktade för att vara representativa för medlemsgruppen. Läkarförbundet har drygt 58 000 medlemmar.

Sveriges läkarförbund

Med stöd från Cancerfonden startar Umeå universitet våren 2025 en ny cancerforskarskola. Utbildningen som är unik i Sverige vänder sig till doktorander i hela landet.

Cancerforskarskolan – precisionsbaserad cancerforskning med livstidsperspektiv är namnet på den nya utbildningen som kommer att ges på deltid om 15 högskolepoäng fördelat över tre terminer. Eftersom cancerforskarskolan vänder sig till doktorander i hela Sverige sker undervisningen i huvudsak på distans med tre fysiska träffar i Umeå. Tanken med upplägget är att studenterna parallellt ska kunna arbeta på sina avhandlingar eller andra projekt.

Cancerforskarskolan kommer att ha en stark profil mot ämnet molekylär epidemiologi, där man undersöker biomarkörer i blodet eller i tumörerna för att förstå orsakerna till cancer. Även registerbaserad forskning och forskningsetik inom biobanksområdet ingår.

– Molekylär epidemiologi är ett område som är under snabb utveckling där det finns behov av en sammanhållen utbildning för att doktorander ska kunna fördjupa sina kunskaper och för att vi, i förlängningen, ska bli ännu bättre på att behandla och bekämpa cancer, säger Sophia Harlid, cancerforskare vid Umeå universitet och en av arrangörerna bakom cancerforskarskolan.

Cancerforskarskolan drar nytta av det stora arbete med insamling av prover som har skett inom ramen för bland annat Västerbottens hälsoundersökningar och forskningsprojektet Predict vid Umeå universitet. Det har gett upphov till en unik biobank där forskare kan söka efter biomarkörer och genetiska variationer bland tiotusentals insamlade prover som i många fall är tagna långt före cancerdiagnos.

– Med den nya cancerforskarskolan får unga forskare en plattform för att kunna nyttja de unika resurser vi har med biobankerna i Västerbotten, säger Beatrice Melin, professor i onkologi vid Umeå universitet och ansvarig för Predict-studien.

Deltagarna i cancerforskarskolan får även individuellt mentorskap och möjlighet att skriva en vetenskaplig artikel under tiden i forskarskolan. Ansökan till cancerforskarskolan öppnar under hösten 2024. Forskarskolan ordnar boende för resande utifrån under träffarna i Umeå.

Läs mer om cancerforskarskolan här.

Hur står sig screening för bröstcancer med hjälp av AI jämfört med nuvarande praxis där två röntgenläkare granskar bilderna? Resultaten av en ny forskningssammanställning gjord på Skånes universitetssjukhus pekar på att artificiell intelligens i kombination med en röntgenläkare troligen kan hitta lika många, eller fler, fall av bröstcancer jämfört med dagens modell.

Bröstcancer är den vanligaste cancerdiagnosen bland kvinnor och bröstcancerscreening med mammografi erbjuds alla kvinnor i Sverige i åldrarna 40–74 år. Mammografibilderna från screeningen granskas idag i Södra sjukvårdsregionen av två röntgenläkare. Samtidigt har den tekniska utvecklingen med datorgenomförd bildanalys och AI för tolkning av radiologiskt bildmaterial de senaste åren gjort stora framsteg, och flera olika modeller för användning av AI vid mammografi har utvecklats och erbjuds idag som olika produkter.

Forskningssammanställningen ”Artificiell intelligens vid bröstcancerscreening med mammografi” är gjord av HTA syd vid Skånes universitetssjukhus och sakkunniga inom området. Tillsammans har de tittat på bästa tillgängliga forskning om användandet av AI i samband med bröstcancerscreening med mammografi, för att undersöka om det går att dra slutsatser kring effektivitet och resultat.

– Sammanställningen ger en del svar om prestanda vad det gäller att hitta bröstcancrar, men den visar också att många frågor om effekten av AI inom bröstcancerscreening ännu är obesvarade. Till exempel går det inte att dra någon slutsats om det är mer eller mindre farliga cancrar som hittas med AI, jämfört med nuvarande rutin, säger Maria Madestam, sakkunnig i forskningssammanställningen och överläkare vid Unilabs mammografi i Helsingborg.

AI kan frigöra tid

Sammanställningen visar att det är möjligt att användning av AI skulle kunna frigöra tid för radiologer att arbeta med annat. Men användning av AI innebär också nya kostnader och de beräkningar som gjorts pekar på att det inte skulle bli billigare för regionerna, i alla fall inte på kort sikt. Det är därför viktigt att säkerställa att AI leder till hälsovinster eller andra fördelar för vården som kan motivera dessa kostnadsökningar.

– Det är väldigt viktigt att vi får veta mer om hur användning av AI inom bröstcancerscreening påverkar antalet bröstcancrar som diagnostiseras mellan screeningtillfällena, så kallade intervallcancrar. Detta kan inte rapporten svara på, eftersom underlaget är otillräckligt, säger Maria Madestam.

Maria Madestam, sakkunnig i forskningssammanställningen och överläkare vid Unilabs mammografi i Helsingborg.

Svagt evidensläge

I forskningssammanställningen undersöks också hur AI står sig som ensam granskare (så kallad ”stand-alone”) avseende hur stor andel kvinnor som återkallas för en ny kontroll, om användning av AI påverkar upptäckten av bröstcancer mellan screeningtillfällena och om det minskar belastningen på radiologer. För dessa resultat är dock evidensläget svagt eller otillräckligt.

– AI används på flera olika sätt inom studierna i sammanställningen och det verkar som att en kombination med radiolog snarare än AI ensamt ger bättre resultat för vissa utfallsmått. Men ett av de viktigaste budskapen i sammanställningen är att evidensläget är svagt för flera centrala effekter för patienter, vilket gör att fortsatt forskning inom kliniska studier behövs, säger Sophia Frantz, överläkare inom nuklearmedicin och projektledare för forskningssammanställningen.

Processerna bakom regenerering och cancerbildning har mycket gemensamt. Forskaren Nicholas Leigh studerar både sambanden och skillnaderna. På lång sikt kan det leda till nya sätt att behandla cancer. Ett anslag om tre miljoner kronor från Lundbergs Forskningsstiftelse går till modern teknik som öppnar helt nya möjligheter för hans forskning.

Regenerering är organismers förmåga att återställa förlorade eller skadade kroppsdelar. Salamandrar är en djurart som är väldigt bra på regenerering och som utmärker sig genom att kunna återskapa ovanligt många strukturer – från lemmar och svansar till ögon och inre organ. Samtidigt verkar de vara resistenta mot cancer. Om celler från en salamander utsätts för samma omständigheter som leder till cancer i mänskliga celler så bildas det inte cancer hos salamanderns celler.

”Processerna bakom regenerering och cancer är väldigt lika. Men medan salamandrarna har god kontroll över både regenerativ tillväxt och cancertillväxt verkar vi människor ha en oförmåga att regenerera samtidigt som vi inte har kontroll över tillväxt av cancer. Vi vill förstå både likheterna och skillnaderna”, berättar Nicholas Leigh, universitetslektor och forskare på Institutionen för laboratoriemedicin vid Lunds universitet.

Hans forskargrupp studerar cellerna som styr regenereringen och jämför vad som händer i dem med det som händer i celler vid cancer.

”Vi vill veta mer om mekanismerna bakom både cancer och regenerering och ta reda på hur salamandrarnas regenerering sätts på och stängs av. Kunskap om det kan leda oss till en möjlighet att hitta en slags avstängningsknapp även för cancer.”

Kontroll över cancercellers tillväxt
Traditionell cancerbehandling går främst ut på att döda de cancerogena cellerna. Vissa nyare terapier handlar om att hindra cancercellernas skadliga tillväxt men ändå låta dem vara kvar. På liknande sätt tänker sig Nicholas Leigh att man genom att lära från regenereringens processer ska kunna få en cancercell att till exempel inte dela sig så mycket.

”Om vi har absolut kontroll över cellernas tillväxt behöver vi inte eliminera alla cancerceller. I stället kanske vi kan förändra dem till celler i en form som vi vill ha och som vi kan utveckla till något annat.”

Laboratorieforskningen förändras
Ny teknik skapar just nu stora förändringar och nya möjligheter i laboratorieforskningen generellt. Bland annat kan forskningen breddas från att främst göras på celler från möss och människor till så kallade modellorganismer*.

”Det är en enorm skillnad. Nu kan vi välja vilken organism eller modell vi vill titta på utifrån vilka egenskaper den har och det är precis det vi gör med salamandrar. De har mycket speciella och intressanta förmågor som vi vill veta hur de fungerar”, förklarar Nicholas Leigh.

Paradigmskifte
Tack vare ett anslag om tre miljoner kronor från Lundbergs Forskningsstiftelse kan Nicholas Leigh och hans kollegor bli en del av den signifikanta utvecklingen. Pengarna har använts till en apparatur kallad ”BD FACSDiscover™ S8 Cell Sorter with BD CellView™ Image Technology”. Med den kan forskarna enkelt identifiera och sortera ut de celler de vill titta närmare på. Och stora volymer kan bearbetas väldigt snabbt.

”Det handlar om tusentals celler per sekund. Om jag har ett prov som består av en miljon celler så kan jag med maskinen snabbt plocka ut de 5 000 celler med vissa egenskaper som jag vill titta närmare på och då sorteras de direkt ut i ett eget provrör. Vi kommer att kunna ta fram väldigt mycket mer information, inte minst om vissa sällsynta celltyper som alltmer framstår som viktiga. Den nya utrustningen ger oss helt nya möjligheter, jag ser det som ett paradigmskifte.”

*Modellorganism: En icke mänsklig art som studeras ingående för att förstå speciella biologiska fenomen, med en förväntan att de upptäckter man gör hos modellorganismen skall leda till insikt om hur andra organismer fungerar.

För att säkra alla patienters behov av blod och rusta samhället inför och vid fredstida kriser, höjd beredskap och krig behöver Sverige dubbelt så många blodgivare som idag. En majoritet av svenskarna vill ge blod – men bara tre av hundra gör det. Det visar en ny undersökning som Socialstyrelsen låtit göra.

På den Internationella Blodgivardagen uppmärksammade Socialstyrelsen tillsammans med flera andra aktörer vårdens stora behov av blod för att kunna upprätthålla samhällets beredskap i händelse av fredstida kriser, höjd beredskap och krig.  Det försämrade geopolitiska säkerhetsläget med ett pågående krig i Europa har ytterligare satt fokus på vikten av en fungerande försörjning av blod till hälso- och sjukvården.

– Det är ofta brist på blod någonstans i Sverige. Det händer att operationer och behandlingar ställs in, och skulle en större kris uppstå finns idag inget effektivt sätt att få fram mycket blod snabbt, säger Taha Alexandersson, avdelningschef för krisberedskap och civilt försvar på Socialstyrelsen.

Foto: Lina Nyberg/Socialstyrelsen

De flesta vill ge blod – få gör det

Det finns idag ungefär 200 000 aktiva blodgivare i Sverige och Socialstyrelsens bedömning är att det antalet behöver fördubblas, så att ungefär fem procent av befolkningen regelbundet kommer för att ge blod vid landets blodcentraler.

Enligt en ny attitydundersökning som Socialstyrelsen gjort kan 64 procent av befolkningen, tänka sig att vara blodgivare. Men det är bara 3 procent som också är det.

– Det är positivt att så många kan tänka sig att ge blod och vi är helt beroende av att de som kan ge blod också gör det. Det är framförallt i storstäderna som blodgivarna skulle behöva bli fler, säger Helena Ström, sakkunnig inom blodfrågor på Socialstyrelsen.

Mest blod går till operationer och cancerbehandlingar

Ungefär hälften av allt blod som används går till cancerpatienter och behandling av kroniska sjukdomar. Det är vanligt att cancerbehandlingar ger dåliga blodvärden och en blodtransfusion gör att patienten kan orka med en tuff cancerbehandling.

– Näst mest blod används vid planerad kirurgi, till exempel hjärtoperationer. En tiondel av blodet behövs i intensivvården, till exempel för att ta hand om patienter som råkat ut för olyckor, säger Helena Ström.

Blodgivning viktig för landets beredskap

Att det finns tillräckligt med aktiva blodgivare är en kritisk del i samhällets beredskap. Efter en masskadehändelse kan vården snabbt behöva mycket blod. Då behöver det finnas redan godkända blodgivare som snabbt kan kallas in. Med fler godkända blodgivare blir det lättare för hälso- och sjukvården att kalla in blodgivare när behoven uppstår.

– Socialstyrelsen driver ett utvecklingsarbete och har flera regeringsuppdrag för att säkra och stärka blodgivningen i Sverige. Målet är att det alltid ska finnas blod till patienter oavsett var behovet uppstår. I händelse av kris, höjd beredskap och krig ska kapaciteten för blodgivning snabbt kunna skalas upp, säger Helena Ström.

Så fungerar blodgivningen i Sverige i dag

• Det är främst i storstadsregionerna det behövs fler blodgivare. Det beror på att det mesta av blodet används där, både på grund av att de flesta svenskar bor i storstäderna och även på grund av att patienter från hela landet kommer till universitetssjukhusen för specialistvård.
• Både blodbehov och resurser för att ta emot blodgivare varierar stort mellan regionerna.
• Varje region ansvarar för blodgivningen i sin egen region.
• Det finns ingen nationell samordning av blodlager eller blodgivarna men regionerna samarbetar på olika sätt för att täcka blodbehovet dag för dag.

Socialstyrelsens uppdrag inom blodområdet

• Socialstyrelsen arbetar för att fler ska vilja bli blodgivare och driver ett utvecklingsarbete i flera delar för att säkra och stärka blodgivningen i Sverige.
• Målet är att det alltid ska finnas blod till patienter oavsett var behovet uppstår.
• I händelse av kris och ytterst krig ska kapaciteten för blodgivning snabbt kunna skalas upp.
• Läs mer om Socialstyrelsens regeringsuppdrag på blodområdet här.

Om blod och blodgivning

• Det går åt ungefär en blodpåse i minuten i Sverige.
• En blodpåse kan rädda upp till tre personers liv.
• Det går inte att framställa syntetiskt blod, hälso- och sjukvården är helt beroende av att frivilliga väljer att ge blod.
• 195 081 personer var aktiva blodgivare under 2023. Hit räknas alla som gett blod minst en gång under året.
• Har du gett blod under de senaste fem åren räknas du som registrerad blodgivare, och kan kallas till blodgivning när behov uppstår. Har det gått mer än fem år sedan du gav blod senast behöver du registrera dig igen. Totalt var drygt 355 287 personer registrerade blodgivare 2023.
• Alla blodgivare testas för ett antal sjukdomar och det finns strikta regler för vilka som kan bli blodgivare. Allt för att se till att blodet är säkert för patienten som får det och för att värna blodgivarens egen hälsa.
• De flesta mellan 18-60 år kan bli blodgivare – läs mer om vad som gäller i just din region och hur du gör för att bli blodgivare på nu.

Källor: Swedish Blood Alliance sweba.se samt Geblod.nu.

Sjöbergstiftelsen har tilldelat 30 miljoner kronor till ett projekt som leds av professor Beatrice Melin, Umeå universitet. Målet för projektet är att identifiera proteiner i blodet som kan användas för tidig upptäckt av cancer.

Bild: Mattias Pettersson

Ju tidigare en cancersjukdom upptäcks, desto större är möjligheterna att den kan botas. En lovande strategi för tidig upptäckt är om man kan använda blodprover för att hitta biomarkörer (proteiner eller andra faktorer) som visar på det finns cancer någonstans i kroppen.

I projektet “Utveckling av en atlas för tidig upptäckt av cancer”, som leds av Beatrice Melin tillsammans med Tobias Sjöblom vid Uppsala universitet, ska forskarna identifiera proteiner i blodplasma som fungerar optimalt för att diagnosticera cancer. I Umeådelen av projektet kommer forskarna att analysera en bred proteinpanel i PREDICT-projektet. Det långsiktiga målet att är skapa biomarkörpaneler som kan användas för screening eller tidig diagnostik vid symptom som skulle kunna vara cancer.

– Vi har skapat en plattform för precisionshälsa med PREDICT-studien, och medlen gör att vi nu till fullo kan komma i gång med analys av proverna som är insamlade inom ramen för Västerbottens Interventionsprojekt (VIP). Om vi hittar cancer tidigt, så kommer överlevnaden efter cancerdiagnos på lång sikt att förbättras, säger Beatrice Melin.

De beviljade bidragen ska användas under åren 2025–2027. Efter en utvärdering av hur projekten framskridit, kan de tilldelas ytterligare 70 miljoner kronor för de följande sju åren. Projekten ska genomföras i samarbete med forskarkollegor vid Uppsala universitet, Umeå universitet, Karolinska Institutet, SciLifeLab, Göteborgs universitet, KTH, Linköpings universitet och Lunds universitet samt Akademiska sjukhuset, Norrlands universitetssjukhus, Karolinska universitetssjukhuset och Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Om Sjöbergstiftelsen

Sjöbergstiftelsen instiftades efter en donation av affärsmannen Bengt Sjöberg. Stiftelsens ändamål är att ”främja vetenskaplig forskning med huvudsaklig inriktning på cancer, hälsa och miljö”. Under 2023 utlyste stiftelsen medel till så kallade flagship projects, där samarbetsprojekt mellan olika lärosäten skulle kunna få stöd med upp till 100 miljoner kronor under tio år.

Äggstockscancer är den dödligaste av alla gynekologiska cancerformer, med mer än 700 nya fall varje år i Sverige. För att kunna upptäcka återfall tidigare startar nu en banbrytande studie vid Uppsala universitet, Akademiska sjukhuset och Norrlands universitetssjukhus. Målet är att utvärdera om blodprover som tas i hemmet kan leda till snabbare upptäckt av återfall och därmed möjliggöra tidigare insatser.

I Sverige varierar rutinerna för uppföljning av äggstockscancer mellan två och fyra läkarbesök per år, ibland kombinerat med provtagning av tumörmarkören CA 125. Tidig upptäckt av återfall kan möjliggöra kirurgiska ingrepp som förlänger överlevnaden. Mot denna bakgrund startar en forskargrupp vid Uppsala universitet, finansierad av Vetenskapsrådet, en studie för att utvärdera uppföljning av äggstockscancer genom blodprov som tas i hemmet.

Metoden kan på sikt öka möjligheten till kirurgi eller behandling, säger Karin Stålberg, docent vid institutionen för kvinnors och barns hälsa. Foto: Peter Stålberg

– Vi har i vår forskargrupp identifierat en ny panel av proteinmarkörer i blod som, enligt retrospektiva studier, verkar kunna diagnostisera återfall i äggstockscancer tidigare än nuvarande metoder. I FOLL-OV-studien undersöker vi om tätare blodprovstagning i hemmet och analys av den nya proteinpanelen kan upptäcka återfall tidigare, säger Karin Stålberg, docent vid institutionen för kvinnors och barns hälsa.

– I retrospektiva studier har vi sett att den här uppsättningen proteiner kan upptäcka återfall upp till 60 dagar innan klinisk diagnos. Detta kan på sikt öka möjligheten till förnyad kirurgi eller snabbare insatt onkologisk behandling och därigenom förbättra prognosen.

Studien genomförs i samarbete med forskare vid Umeå universitet och omfattar 100 kvinnor från Akademiska sjukhuset i Uppsala och Norrlands universitetssjukhus. Kvinnorna kommer att ta ett blodprov i fingret en gång per månad mellan ordinarie läkarbesök under ett års tid. Blodproven analyseras med en proteinpanel skräddarsydd för äggstockscancer.

– Att på sikt kunna erbjuda kvinnor ett enkelt, evidensbaserat hemtest för uppföljning skulle kunna överföra resurser från rutinmässiga uppföljningsbesök till snabbare och bättre tillgänglighet när behov finns. Dessutom skulle blodprov i hemmet kunna användas inom fler cancerdiagnoser och andra områden, som exempelvis screeningprogram, säger Stefan Enroth, docent vid institutionen för immunologi, genetik och patologi.

Text: Robin Widing, Uppsala universitet
Foto: Unsplash

En ny studie vid Uppsala universitet ska se om blodprov i hemmet kan leda till snabbare upptäckt av återfall i äggstockscancer.

I en ny avhandling vid Karolinska Institutet har Hanna Milerad, medicinskt ansvarig och verksamhetsutvecklare Enheten för Cancerprevention & Screening, tittat på kliniska frågor som rör primärprevention (HPV-vaccination) och sekundärprevention (HPV-baserad screening) av livmoderhals- och vaginalcancer.

– Som jag ser det är de två viktigaste utmaningarna för framtiden: 1) Att nå icke-deltagare i screening- och vaccinationsprogram, 2) den medicinska bedömningen av kvinnor som fortfarande riskerar att drabbas av livmoderhalscancer trots dessa förebyggande åtgärder. För att möta framtida utmaningar behövs mer kunskap från studier, men lika viktigt är att vidta åtgärder, och jag trorstudiedesign som tillåter kvalitetskontroll samtidigt som nya strategier implementeras kan vara vägen framåt, säger Hanna Milerad.

Foto: Region Dalarna

Till avhandlingen.

Sveriges nationella cancerstrategi har, till skillnad från de flesta länder i Europa, hittills saknat ett genomgående barncancerperspektiv. Den nya cancerstrategin ska presenteras i november 2024 och Barncancerfonden ser flera områden där både drabbade barn och vuxna har gemensamma behov, inte minst ett utökat internationellt samarbete, men också områden där barnens behov tydligt skiljer sig från vuxnas.

Utöver arbetet i expert- och referensgrupper lämnar nu Barncancerfonden in ett kompletterande skriftligt underlag till utredningssekreteriatet för en ny nationell cancerstrategi.

Den nya cancerstrategin ska presenteras i november 2024 och Barncancerfonden ser flera områden där barns behov behöver tydliggöras. Foto: Helena Kyrk

– En av de saker som vi ser verkligen har förändrats sedan den förra strategin togs fram är hur EU klivit fram och satsar inom cancerområdet och vi hoppas verkligen att Sverige nu drar nytta av och inkluderar EU:s cancerplan i den nationella uppdateringen, säger Ola Mattsson, Barncancerfondens generalsekreterare.

För sällsynta diagnoser som barncancer är ett intensifierat och internationellt samarbete en viktig förutsättning för att få fram de nya läkemedel och behandlingar som kan bidra till att fler barn överlever och att sena behandlingsrelaterade komplikationer ska kunna minskas. Och här släpar barnonkologin efter vuxensidan när det handlar om tillgången till och för barn utprovade och godkända nya och mer avancerade cancerläkemedel.

– Barncancer är ett samlingsnamn för många olika sällsynta diagnoser. En konsekvens är att det svenska patientunderlaget inte är tillräckligt stort för vissa analyser. Tillgången på hälsodata är exempel på ett område som kräver utökat och förbättrat nationellt, såväl som internationellt samarbete. För ökad överlevnad och färre biverkningar, måste precisionsbehandlingar utvecklas och då behöver vi kunna jämföra data från många patienter med samma diagnos och samma mutation för att se både samband och avvikelser, säger Britt-Marie Frost Forskningschef på Barncancerfonden.

Slutligen vill Barncancerfonden framhålla vikten av att strategin bidrar till en ambitionshöjning avseende systematisk inkludering och tillvaratagande av både vuxna- och barnpatienters samt deras närståendes perspektiv, erfarenheter och åsikter genom hela kedjan, från forskning och läkemedelsutveckling till utvecklingen av cancervården i stort.  Och om man inom ett område inte tar med ett barncancerperspektiv, vill Barncancerfonden att det kompletteras med en konsekvensanalys vilken också ska kommuniceras.

– När ett barn drabbas av cancer drabbas hela familjen, inte minst syskon kan behöva extra stöd vilket vi försöker bidra med genom våra regionala föreningar och deras aktiviteter men också genom de extraresurser som Barncancerfonden möjliggör inom barnonkologin genom konsultsjuksköterskor och syskonstödjare. Men även strategin behöv ta höjd för de sociala behov som följer av en barncancerdiagnos, avslutar Ola Mattsson

Läs hela inspelet här:

https://www.barncancerfonden.se/globalassets/bilder/om-oss/politik-och-paverkan/remissvar/barncancerfonden-kompletterande-inspel-till-uppdateringen-av-den-nationella-cancerstrategin-20240612.pdf

RaySearch Laboratories AB (publ) inleder sitt tioårsjubileum vid Particle Therapy Cooperative Group (PTCOG) Conference i Singapore den 10-15 juni 2024. Här visas de senaste nyheterna i dosplaneringssystemet RayStation®*, onkologiinformationssystemet RayCare®* och det molnbaserade analyssystemet RayIntelligence®. Boka en demonstration i RaySearchs monter #8.

2014 genomfördes den första leveransen av en protondosplan med RayStation vid Provision Center for Proton Therapy i Knoxville, Tennessee, USA. Sedan denna banbrytande leverans har fler än 120 kliniker över hela världen valt RayStation för dosplanering till partikelbehandling.^[1] Detta motsvarar de flesta protoncenter som för närvarande är i drift, under uppbyggnad eller i planeringsstadiet och visar på RayStations ledande position och förtroende inom området.^[2] Förmågan att i ett tidigt skede förstå de unika behoven för proton- och partikelbehandlingsmodaliteter, samt anpassa till förändrade behov, har bidragit till RaySearchs framgång. Robust optimering, supersnabb Monte Carlo-dosberäkning och optimering baserad på linjär energiöverföring (LET) är några exempel på funktionalitet inom dosplanering för partikelbehandling där RaySearch varit pionjärer.

På PTCOG 62 kommer RaySearch att visa upp de senaste framstegen inom dosplanering för partikelbehandling, onkologiinformationssystem och analyssystem för onkologi genom att demonstrera sina produkter i montern:

• RayStation har funktionalitet såsom den nya automatiserade omplaneringsmodulen för snabb adaptiv planering både online och offline, LET-optimering, proton-arc- planering, dosberäkningar på konverterade CBCT-bilder för protoner och lätta joner^†, robust planering för kol- och heliumjoner^†, helautomatisk deep learning-baserad planering med robusthet^†, planering för FLASH ^‡, flerjonsplanering^‡ och BNCT-behandling^†.
• RayCare är ett nästa generationens onkologiinformationssystem som förbättrar precisionvården i alla discipliner inom onkologi genom sömlös koordinering, automatisering av uppgifter och resursoptimering genom förbättrad effektivitet i arbetsflödet.
• RayIntelligence är ett molnbaserat analyssystem för onkologi som effektiviserar arbetsflöden genom att integrera och omvandla data till insikter. Det ger möjlighet till välgrundat beslutsfattande för alla typer av cancervård, inklusive strålbehandling, medicinsk onkologi och kirurgisk onkologi.

Johan Löf, grundare och vd, RaySearch: ”Vi firar 10 år av avancerad protonplanering genom fortsatt fokus på kontinuerlig innovation inom mjukvara för dosplanering till partikelbehandling. Vi tänjer ständigt på gränserna för att hjälpa kliniker att erbjuda den bästa behandlingen till sina patienter.”

Programvara från RaySearch har sålts till drygt 1 000 kliniker i 43 länder. Företaget grundades år 2000 som en avknoppning från Karolinska Institutet i Stockholm och aktien är noterad på Nasdaq Stockholm sedan 2003.

Om RayIntelligence

Datadriven onkologi representerar en ny era inom vården. RayIntelligence® är ett molnbaserat analyssystem för onkologi (OAS) som ger mening till data och stärker cancerklinikens möjligheter att nå nya nivåer av individbaserad vård genom insikter baserade på kliniska data.

* Regulatoriskt godkännande krävs på vissa marknader.

† Regulatoriskt godkännande krävs på vissa marknader. Ej för marknadsföring i USA, Kanada eller Japan.

 ‡ Tillgänglig i forskningsversioner av RayStation.

Sobi® kommer att presentera data som understryker bolagets engagemang inom sällsynta och svåra hematologiska sjukdomar vid EHA:s (European Haematology Association) hybridkongress i Madrid den 13–16 juni. Vid kongressen kommer Sobi presentera de senaste framstegen inom behandling av immunologisk trombocytopeni (ITP), myelofibros, hemofili A och paroxysmal nokturn hemoglobinuri (PNH).

”Vi ser fram emot att dela med oss av nya data inom flera av Sobis terapiområden vid årets EHA-kongress”, säger Lydia Abad-Franch, MD, Head of R&D and Medical Affairs och Chief Medical Officer på Sobi. ”Vårt fortlöpande arbete med att förbättra vården och möta de särskilda utmaningar som unga patienter med ITP står inför kommer att belysas med primära data från den pediatriska fas 3-studien med avatrombopag. Ytterligare presentationer kommer att redogöra för våra framsteg inom behandling av ett brett spektrum av hematologiska tillstånd. Vi fortsätter vår strävan att höja vårdstandarden för sällsynta hematologiska sjukdomar och ser framemot att träffa och samarbeta med kollegor vid detta viktiga event.”

Umeåprofessorn Beatrice Melin är en av två nya svenska ledamöter i Kungliga Vetenskapsakademien, KVA, klassen för medicinska vetenskaper. Hon forskar om hjärntumörer.

Beatrice Melin är professor i onkologi vid Institutionen för diagnostik och intervention, Umeå universitet, och överläkare vid Norrlands universitetssjukhus. Bland annat vill hon ta reda på varför vissa får hjärntumörer, och hur det genetiska landskapet utvecklas från en normal cell till en tumör. Hon har särskilt intresserat sig för gliom, tumörer i den vävnad som omger hjärnan.

I sin forskning har hon bland annat använt sig av stora nationella register. Hon har dessutom själv initierat insamlingar av prover från tusentals patienter med gliom. Målsättningen har varit att fastställa om faktorer somslump, arv eller miljö kan spela en roll för uppkomsten av sjukdomen.

Forskningsgruppen använder sig av flera molekylärepidemiologiska metoder, däribland registerstudier och genetiska analyser. På så sätt har Beatrice Melin gjort den första upptäckten av vanliga genetiska varianter som associeras med gliom. Det har också visat sig att gliom är mindre vanligt hos personer med astma och allergier än hos andra.

Hennes nuvarande forskning är inriktad på att hitta nya diagnostiska verktyg för att kunna upptäcka tumörerna i ett tidigt skede. Det skulle bland annat kunna ske genom att mäta nivån av fria syreradikaler i blodet.

Ny ledamot är också Rickard Sandberg, professor i molekylär genetik vid Karolinska Institutet. Han forskar om de processer som reglerar människans arvsmassa och är en av pionjärerna inom utvecklingen av single cell RNA-sekvensering.

Eva Jolly- en eldsjäl som tar täten för cancervården.
Det är svårt att föreställa sig någon person i Sverige, kanske även i Europa, som förtjänar utmärkelsen Årets Cancernätverkare bättre än Eva Jolly. Hon är specialistsjuksköterska, chef, forskare, koordinator på Karolinska CCC, engagerad i otaliga EU-projekt och har ägnat hela sitt liv åt cancer. Lugnt och metodiskt, utan åthävor, har Eva Jolly de senaste 35 åren oförtrutet arbetat med att förändra cancervården i Sverige, inte minst genom att stärka det internationella samarbetet och bygga upp Sveriges första Comprehensive Cancer Center. Men drivkraften för denna ödmjuka inflytelserika ledare är idag densamma som när hon en gång med stor målmedvetenhet valde yrkesbana, att arbeta för och tillsammans med cancerpatienter och deras närstående. Läs hela intervjun med Eva Jolly i senaste numret av Onkologi i Sverige här.

Sofia Segergren är ny generalsekreterare för Blodcancerförbundet och har gedigen erfarenhet av både patientföreningar och politiken. Nu rivstartar hon med är att sätta sig in de frågor som Blodcancerförbundets medlemmar, föreningar och styrelse prioriterar.

Sofia Segergren står stadigt i den starka försommarvinden, utstrålar både energi och lugn.

– Jag är bra på att lyssna in, och förstår att människor kan ha olika perspektiv – även i en organisation som driver gruppens gemensamma intressen, säger Blodcancerförbundets nya generalsekreterare Sofia Segergren, 52 år. Nu ser hon fram emot att möta medlemmarna och fortsätta opinionsarbetet för bättre vård och behandlingar i hela landet.

– Patientföreningar spelar en viktig roll för att människor i hela landet ska få tillgång till nya behandlingar och bra rehabilitering. Den erfarenheten har jag med mig från mina år som förbundssekreterare i Epilepsiförbundet och som kommunikatör i Personskadeförbundet. Båda dessa patientgrupper behöver ju specialistläkare i neurologi som det är brist på i stora delar av landet.

I projekt med smärtproblematik
I Personskadeförbundet jobbade hon bland annat med internkommunikation och med ett smärtprojekt:

– Många medlemmar i Personskadeförbundet har neuropatisk smärta, nervsmärta, på grund av sina skador. Det kan ju även blodcancerpatienter få, ofta som biverkning av tuffa behandlingar. Jag vet hur stora insatser som krävs för att komma till rätta med den typen av smärtproblematik, säger Sofia Segergren.

När hon arbetade på Personskadeförbundet hamnade medlemmarna i politisk motvind och hon fick kavla upp ärmarna.

– Man drog ner på socialförsäkringarna och folk blev utförsäkrade vilket ju drabbade våra medlemmar. Tänk dig att du fått veta att du aldrig skulle bli frisk och arbetsför och sedan ska du plötsligt försörja dig själv ändå.

Grunden i opinionsarbetet var den medlemsundersökning som Sofia Segergren höll i. Kampanjen kulminerade i Almedalen där man lyckades lyfta medlemmarnas situation i Nyhetsmorgon i tv4.

– Vi hade medvind. Det året var det fokus på utförsäkringarna och vi hade ju patientperspektivet så tajmingen var perfekt.

Kommunikatör för både Sveriges arbetsterapeuter & läkarförbund
Sofia Segergren har också inblick i vården från professionsorganisationer. Som kommunikatör på fackförbundet Sveriges Arbetsterapeuter lärde hon sig vad rehabiliteringen betyder för livskvalitén, inte minst efter en svår sjukdomsperiod med tuffa behandlingar.

– Det är så viktigt att få de vardagliga rutinerna att fungera med bland annat rätt hjälpmedel. Bäst är ju om arbetsterapeuten jobbar i team med en fysioterapeut som hjälper till att få i gång kroppens funktioner, och psykolog eller kurator som kan ge stöd till patienten och anhöriga.

När hon gick vidare till kommunikationsavdelningen vid Sveriges läkarförbund fick hon ansvar för den interna kommunikationen mellan ledning, förtroendevalda och medlemmar.

– Där var vi ju fler medarbetare och hade större muskler. Jag skrev förbundssidan i Läkartidningen och stöttade professionsavdelningen när det gällde de frågor som förbundsledningen drev. Det är ju viktigt att ledningen vet var medlemmarna står och att medlemmarna vet hur ledningen tillvaratar deras intressen och varför man prioriterar vissa frågor.

Stort engagemang och vilja till påverkan
Det går inte att ta miste på Sofia Segergrens engagemang i de organisationer hon varit anställd men viljan att påverka har funnits sedan hon var ung.

– Jag gick det som kallades Förvaltningslinjen på den tiden, vid Högskolan i Örebro, en bred samhällsvetenskaplig utbildning. Det var då mina värderingar formades, hur viktigt det är att man engagerar sig i samhällsfrågor.

Hon är uppväxt i Surahammar och hennes ”ingångsjobb” var inom Centerpartiets ungdomsförbund i Örebro.

– Den tiden gav mig väldigt mycket, inte minst kunskap om organisationer som jag haft nytta av i mitt yrkesliv. Jag fick ta eget ansvar, lärde mig att våga ta initiativ och styra upp saker. När jag senare blev kommunalpolitiker i Vallentuna fick jag lära mig att hantera motstridiga intressen och åsikter, både inom det egna partiet och mellan samarbetspartierna, så den politiska världen kan jag vid det här laget.

Hennes engagemang för att förbättra ersättningstrafiken på Roslagsbanan under en lång avstängningstid gjorde att hon blev ”uppkryssad” i valet.

– Då var jag jättepeppad att ta en större roll i kommunpolitiken. När det var dags att välja gruppledare räckte jag upp handen och det slutade med att jag var vice ordförande i kommunstyrelsen och arvoderad politiker på deltid.

Trädgårds- och träningsintresse i Vallentuna
I Vallentuna kommun norr om Stockholm växte hennes barn upp, en son som går i gymnasiet och en dotter som pluggar i Göteborg. Nu är hon i full färd med att bygga nytt hus där tillsammans med sin nya man.

– Vi hoppas kunna flytta in vid årsskiftet, och så drömmer jag om att ha ett växthus. Att få ett frö att gro och växa till en planta, det är lika fascinerande varje gång.
Trädgårdarbetet har hjälpt henne under en period när hon hade det stressigt. Hon har också haft stor nytta av att hålla i gång med konditionsträning, danspass och yoga.

– Träningen har gett mig väldigt mycket under livet. Den är avstressande och bra för hälsan. Jag har haft diskbråck tidigare som jag var ju tvungen att träna mig tillbaka ifrån. Yogan är också bra för psyket och känslolivet när det snurrar lite för fort, en rutin att hålla sig i när det blåser hårt, säger Sofia Segergren.

Fakta om tillsättningen

Efter en omfattande och grundlig rekryteringsprocess har Blodcancerförbundets styrelse tillsatt Sofia Segergren som ny generalsekreterare för Blodcancerförbundet. Hon började sin tjänst den 3 juni 2024.

Blodcancerförbundets medarbetare och styrelse välkomnar Sofia Segergren varmt i det nya uppdraget, att leda förbundets arbete in i framtiden.

Sofia Segergren har efterträtt Blodcancerförbundets första generalsekreterare Lise-lott Eriksson, som efter flera års hårt opionsarbete verkligen satt Blodcancerförbundet på Vårdsverigekartan. Blodcancerförbundet är ett offensivt, starkt och växande medlemsförbund. Ett förbund som på riktigt påverkar förtroendevalda och andra beslutsfattare inom den svenska cancervården, som de senaste åren blivit allt bättre genom forskning och utbildning. Det gör att allt fler överlever sin blodcancersjukdom med god livskvalitet under kommande år.

Blodcancerförbundets forskningsfond, Blodcancerfonden, delar årligen ut ekonomiska bidrag till en rad olika forskningsprojekt inom hematologin och medel till utbildning och fortbildning av vårdpersonal inom hematologin (blodsjukdomar). Med i prioriteringsarbetet för Blodcancerfondens utdelningar finns Patientpanelen. Det är en grupp av intresserade och kunniga medlemmar i Blodcancerförbundet, som också utbildas till detta viktiga arbete och skapar därmed patientmakt på riktigt.

Text: Gunilla Eldh, redaktör för medlemstidningen Haema, Blodcancerförbundet
Foto: Susanne Kronholm, frilans

För patienter med spridd hudcancer, malignt melanom, har immunterapi med så kallade checkpointhämmare blivit en allt vanligare behandling. Behandlingen har god effekt på lång sikt för cirka hälften av patienterna. En studie från Lunds universitet visar att molekylära mekanismer i tumörvävnad kan förklara varför andra får återfall.

Checkpointhämmare är en typ av immunterapi som aktiverar kroppens egna immunförsvar så att dess T-celler tar död på cancercellerna.

– Tyvärr svarar inte alla patienter bra på behandlingen och vi behöver förstå de biologiska mekanismerna som leder till resistens och återfall vid malignt melanom, säger Göran Jönsson, professor i molekylär onkologi vid Lunds universitet som lett studien.

Molekylära mönster

Tillsammans med forskare vid det nationella centret för cancerimmunterapi (CCIT) i Danmark har forskarna vid Lunds universitet analyserat tumörceller från patienter som fått återfall efter att ha fått immunterapi och behandlats med checkpointhämmarna PD1 och CTLA4.

Forskarna fann molekylära mönster i tumörvävnaden som förklarar resistensen. De patienter som var resistenta mot PD1-hämmare hade väldigt få immunceller (särskilt få tumörreaktiva T-celler. Deras tumörer hade också en mindre mogen, så kallad odifferentierad” karaktär. Patienter resistenta mot CTLA4-hämmare hade istället fler immunceller, men många av dessa var immundämpande regulatoriska T-celler.

Nya behandlingar

Studien bidrar till en ökad förståelse för varför immunterapi inte fungerar för alla patienter och är viktig för alla patienter som kan komma i fråga för immunterapibehandling.

– I vårt laboratorium undersöker vi nu de olika mekanismerna vidare i mänskliga celler och möss. Vår förhoppning är att nya behandlingar ska kunna tackla resistensmekanismerna som uppkommer vid immunterapi med checkpointhämmare så att fler ska ha nytta av behandlingen i framtiden, säger Göran Jönsson.

Göran Jönsson, professor i molekylär onkologi, Institutionen för kliniska vetenskaper i Lund, Lunds universitet

Screening för livmoderhalscancer är avgörande för tidig upptäckt och prevention. De flesta länder har ett mycket omfattande screeningprogram som inleds med testning för olika varianter av humant papillomvirus (HPV) som orsakar livmoderhalscancer. Vid HPV-positivt test görs även en cytologisk analys, alltså undersökning av ett gynekologiskt cellprov med mikroskopi, vilket är beroende av mänsklig tolkning.

Det nya molekylära testet WID-qCIN, som skulle kunna ersätta den cytologiska analysen, kan på ett automatiserat sätt analysera epigenetiska förändringar i cellerna, det vill säga förändringar som påverkar vilka gener som är aktiva och inte. Dessa förändringar påverkas av faktorer som miljö, livsstil och åldrande och kan öka risken för cancer och andra sjukdomar.

Den aktuella studien inkluderade drygt 28 000 kvinnor över 30 års ålder som genomgick screening i Stockholm mellan januari och mars 2017. Forskarna analyserade totalt 2 377 HPV-positiva prover med WID-qCIN-testet kombinerat med ett test för två högrisk-HPV-typer (HPV 16 och18). På så vis kunde de upptäcka 100 procent av all invasiv livmoderhalscancer och 93 procent av alla allvarliga förstadier till cancer som uppstod inom ett år efter provtagningen.

Dessutom kunde det nya testet i kombination med HPV 16/18-testet förutsäga 69 procent av all cancer och förstadier till cancer upp till sex år efter att provet tagits. Detta kan jämföras med enbart 18 procent med dagens screeningmetod.

– Genom att integrera WID-qCIN-testet i våra screeningprogram skulle vi kunna identifiera fler cancerfall samtidigt som behovet av invasiva ingrepp minskar, säger Joakim Dillner, professor i infektionsepidemiologi vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Karolinska Institutet och medförfattare till studien.

När cellförändringar upptäcks i dagens screeningprogram genomgår kvinnan en vaginal undersökning, en så kallad kolposkopi, där gynekologen tittar på livmodertappen med hjälp av ett mikroskop och vid behov tar en biopsi. Biopsin innebär ett kirurgiskt ingrepp som bland annat kan leda till för tidig förlossning hos gravida kvinnor. Resultaten i den aktuella studien tyder på att en implementering av WID-qCIN-testet skulle kunna minska antalet kolposkopi-undersökningar med 40 procent.

– Detta skulle innebära en avsevärd förbättring jämfört med dagens screeningmetoder, som infördes på 1960-talet. Med sin enkelhet och objektiva bedömning kan WID-qCIN-testet förbättra effektiviteten i dessa program och stödja den globala strategin för att eliminera livmoderhalscancer, säger studiens sisteförfattare Martin Widschwendter, professor vid Innsbrucks universitet i Österrike ochgästprofessor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet.

Studien finansierades av förbundslandet Tyrolen och EU:s forsknings- och innovationsprogram Horizon 2020. Flera av författarna står som uppfinnare på patent som rör WID-qCIN-testet och är aktieägare i Sola Diagnostics GmbH som innehar rättigheter att kommersialisera testet. Medförfattaren Karin Sundström har erhållit konsultarvoden och forskningsanslag från Merck Sharp & Dohme för studier om HPV-vaccination i Sverige.

Publikation: “Cervical cancer screening using DNA methylation triage in a real-world population”, Lena Schreiberhuber, James E. Barrett, Jiangrong Wang, Elisa Redl, Chiara Herzog, Charlotte D. Vavourakis, Karin Sundström, Joakim Dillner, Martin Widschwendter, Nature Medicine, online 4 juni 2024, doi: 10.1038/s41591-024-03014-6