Nytt test upptäcker fler fall av livmoderhalscancer
Forskare vid Karolinska Institutet och Innsbrucks universitet har utvecklat en enklare och mer effektiv screeningmetod för livmoderhalscancer än den metod som används idag. En omfattande studie publicerad i Nature Medicine visar att testet upptäcker betydligt fler cancerfall och förstadier till cancer.
Joakim Dillner, professor i infektionsepidemiologi vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Karolinska Institutet, fotograf: Ulf Sirborn och Martin Widschwendter, professor vid Innsbrucks universitet i Österrike och gästprofessor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, fotograf: EUTOPS Institute
Screening för livmoderhalscancer är avgörande för tidig upptäckt och prevention. De flesta länder har ett mycket omfattande screeningprogram som inleds med testning för olika varianter av humant papillomvirus (HPV) som orsakar livmoderhalscancer. Vid HPV-positivt test görs även en cytologisk analys, alltså undersökning av ett gynekologiskt cellprov med mikroskopi, vilket är beroende av mänsklig tolkning.
Det nya molekylära testet WID-qCIN, som skulle kunna ersätta den cytologiska analysen, kan på ett automatiserat sätt analysera epigenetiska förändringar i cellerna, det vill säga förändringar som påverkar vilka gener som är aktiva och inte. Dessa förändringar påverkas av faktorer som miljö, livsstil och åldrande och kan öka risken för cancer och andra sjukdomar.
Den aktuella studien inkluderade drygt 28 000 kvinnor över 30 års ålder som genomgick screening i Stockholm mellan januari och mars 2017. Forskarna analyserade totalt 2 377 HPV-positiva prover med WID-qCIN-testet kombinerat med ett test för två högrisk-HPV-typer (HPV 16 och18). På så vis kunde de upptäcka 100 procent av all invasiv livmoderhalscancer och 93 procent av alla allvarliga förstadier till cancer som uppstod inom ett år efter provtagningen.
Dessutom kunde det nya testet i kombination med HPV 16/18-testet förutsäga 69 procent av all cancer och förstadier till cancer upp till sex år efter att provet tagits. Detta kan jämföras med enbart 18 procent med dagens screeningmetod.
– Genom att integrera WID-qCIN-testet i våra screeningprogram skulle vi kunna identifiera fler cancerfall samtidigt som behovet av invasiva ingrepp minskar, säger Joakim Dillner, professor i infektionsepidemiologi vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Karolinska Institutet och medförfattare till studien.
När cellförändringar upptäcks i dagens screeningprogram genomgår kvinnan en vaginal undersökning, en så kallad kolposkopi, där gynekologen tittar på livmodertappen med hjälp av ett mikroskop och vid behov tar en biopsi. Biopsin innebär ett kirurgiskt ingrepp som bland annat kan leda till för tidig förlossning hos gravida kvinnor. Resultaten i den aktuella studien tyder på att en implementering av WID-qCIN-testet skulle kunna minska antalet kolposkopi-undersökningar med 40 procent.
– Detta skulle innebära en avsevärd förbättring jämfört med dagens screeningmetoder, som infördes på 1960-talet. Med sin enkelhet och objektiva bedömning kan WID-qCIN-testet förbättra effektiviteten i dessa program och stödja den globala strategin för att eliminera livmoderhalscancer, säger studiens sisteförfattare Martin Widschwendter, professor vid Innsbrucks universitet i Österrike ochgästprofessor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet.
Studien finansierades av förbundslandet Tyrolen och EU:s forsknings- och innovationsprogram Horizon 2020. Flera av författarna står som uppfinnare på patent som rör WID-qCIN-testet och är aktieägare i Sola Diagnostics GmbH som innehar rättigheter att kommersialisera testet. Medförfattaren Karin Sundström har erhållit konsultarvoden och forskningsanslag från Merck Sharp & Dohme för studier om HPV-vaccination i Sverige.
Publikation: “Cervical cancer screening using DNA methylation triage in a real-world population”, Lena Schreiberhuber, James E. Barrett, Jiangrong Wang, Elisa Redl, Chiara Herzog, Charlotte D. Vavourakis, Karin Sundström, Joakim Dillner, Martin Widschwendter, Nature Medicine, online 4 juni 2024, doi: 10.1038/s41591-024-03014-6