Ingela - Onkologi i Sverige

Forskning på Karolinska Universitetssjukhuset ska stärka canceröverlevares möjligheter att bli föräldrar

Hon är en av få i världen som lyckats återtransplantera äggstocksvävnad med så gott resultat att patienten lyckades bli gravid. Under våren startar Kenny Rodriguez-Wallberg nya forskningsprojekt för att göra metoden mer effektiv.

– Jag känner att jag har ett stort ansvar för dem som har fryst äggstocksvävnad och vill skaffa barn med hjälp av den i framtiden. Det är en drivkraft i mitt arbete, säger Kenny Rodriguez-Wallberg.

Hon är professor och överläkare vid Karolinska universitetssjukhusets sektion för reproduktionsmedicin där hon är ansvarig för fertilitetsbevarande åtgärder. Hon är också forskare vid institutionen för onkologi och patologi vid Karolinska Institutet.

Varje dag i laboratoriet passerar hon två stora kryotankar där bitar av äggstocksvävnad förvaras i flytande kväve. Det är vävnad från personer som drabbat av cancer i unga år och genomgått en aggressiv behandling för att överleva. Strålning och kemoterapi dödar tyvärr inte bara cancer utan även friska celler, om könsceller. Därför är det numera rutin att försöka spara unga cancerpatienters könsceller genom att frysa dem enskilda eller med i äggstocksvävnad för att ge patienterna en chans till att bli föräldrar i framtiden.

Svår transplantation

År 2013 föddes den första svenska babyn med hjälp av återtransplantation av äggstocksvävnad och Kenny Rodriguez-Wallberg med team hamnade i topp på Dagen Nyheters förstasida. Sedan dess har ytterligare några barn blivit till med hjälp av tekniken.

Att varje baby är ett litet mirakel är i det här fallet ingen överdrift, för återtransplantation är svårt. Ingen kirurg som utfört en sådan har lyckats få hela vävnaden att överleva.

– Jag behöver forska mer och förbättra våra metoder om jag ska kunna garantera mina patienter att deras nedfrysta vävnad ska fungera optimalt. När vi återtransplanterar idag ser vi att de flesta äggen försvinner. De klarar inte transplantationen, säger Kenny Rodriguez-Wallberg.

Tryckkammare i storlek som en diskmaskin

Nyligen fick hon och hennes forskargrupp tre nya stora nya anslag till forskningen vid Reproduktionsmedicin Huddinge. Nio miljoner kronor från Vetenskapsrådet, 2 miljoner kronor från Barncancerfonden och 3 miljoner danska kronor från Novo Nordisk Fonden.

De nya forskningsmedlen har gjord den nya ”lilla” tryckkammaren på Kenny Rodriguez-Wallbergs laboratorium möjlig. En tryckkammare gjord för forskning är ungefär lika stor som en diskmaskin, men med en vikt på cirka ett ton. Större tryckkammare används idag på Karolinska Universitetssjukhuset för att behandla patienter med till exempel dykarsjuka, men också i forskning för till exempel behandling av covid 19. Principen är den samma – att ökad syretillförseln till kroppens vävnader med hjälp av ökat tryck.

– Det tar i över ett dygn för kroppen att koppla på blodkärl till återtransplanterad äggstocksvävnad så att den kan försörjas med syre på naturlig väg. En möjlig förbättring är att förse transplantatet med bättre syretillförsel i tryckkammaren innan transplantationen, vilket kanske kan få mer av vävnaden att klara sig, berättar Kenny Rodriguez-Wallberg.

Kunskapen om äggstockarna kan hjälpa fler

Nu ska metoden testas på vävnadsbitar som donerats av kvinnor som genomgått andra gynekologiska operationer.

– I Sverige finns en fin tradition av patientengagemang för forskning. Vi hart bett friska kvinnor som opererat äggstockarna att ge oss en liten bit av vävnad, och många var beredda till det för att vi på sikt ska kunna hjälpa andra kvinnor.

Tillsammans med andra forskargrupper i världen, samarbetspartners för projektet, testas samtidigt olika läkemedel för att se om de kan förbättra äggstocksvävnadens chanser innan återtransplantation. Kenny Rodriguez-Wallberg tror att den sammantaget ökade kunskapen om äggstockar kan vara till hjälp också för andra patientgrupper, till exempel de som kommer i klimakteriet tidigt.

– Om vi lyckas förbättra funktionaliteten den här delen av äggstocken, där äggen finns, är vägen öppen för nya behandlingar för kvinnor. När vi lärt oss mer kanske det är möjligt att förlänga fertilitetsåren och flytta fram menopaus, säger hon.

Livsviktig donation till forskning om äggstockscancer

Lena Wäpplings Stiftelse fortsätter satsningen på forskning om äggstockscancer genom att i år dela ut forskningsanslag till Xiaonan Zhang och Marta Lomnytska båda vid Uppsala universitet. Dessutom mottar Twana Alkasalias vid Karolinska Institutet i Stockholm, stiftelsens anslag riktat till en mer junior forskare. De tre mottagarna delar på 1,1 miljoner kronor.

Äggstockscancer är den dödligaste gynekologiska cancern. Det finns i dagsläget inte någon allmän screeningmetod, och kvinnor är därför helt beroende av att söka vård vid upptäckt av symptom. Problemet är att symptomen ofta är vaga, vilket leder till diagnos först när cancern spridit sig och därmed sämre överlevnadsprognos. Endast cirka 45% av dem som drabbas lever 5 år efter diagnosen.

Lena Wäppling, själv drabbad av spridd äggstockscancer, startade 2019 en stiftelse för att finansiera gynekologisk forskning för att diagnostisera och behandla äggstockscancer.

— Jag är glad och tacksam att stiftelsen kan bidra med betydande summor till äggstockscancerforskning, och att vi kan stötta både etablerade och mer juniora forskare som vill ägna sig åt detta oerhört viktiga område. Tidig upptäckt och bättre behandlingsmetoder är ett måste för att öka överlevnadschanserna, säger Lena Wäppling.

Samtliga tre mottagare av forskningsanslag driver projekt som adresserar några av de stora utmaningarna med äggstockscancer: hög återfallsrisk, ofta sen upptäckt och ökad risk för kvinnor med en BRCA-mutation.

Xiaonan Zhang fokuserar på att bättre förstå mekanismerna bakom den höga återfallsrisken dvs. risken att vilande cancerceller blir aktiva igen. Precis som ugglan slumrar halvvaken för att skydda den från fara, finns det indikationer på att något förblir vaket för att skydda tumörceller när de ”sover”också. Zhang vill förstå och detektera vad som förblir vaket i cancercellen, och därmed öppna för utveckling av säkra och verksamma behandlingsalternativ för äggstockscancer.

— Jag är mycket tacksam för forskningsanslaget. Mitt mål är att forska för att rädda liv, för att ge hopp, och jag ger inte upp förrän äggstockscancer kan botas! säger Xiaonan Zhang.

Marta Lomnytska fokuserar på att ta fram en diagnostisk panel bestående av biomarkörer i trombocytmikrovesiklar som basis för tidig upptäckt av äggstockscancer. Då skulle dagens ultraljud-baserade diagnostik kunna kombineras med ett blodprov, där den diagnostiska panelen används. Det skulle kunna leda till tidigare upptäckt och förbättrad patient överlevnad.

Stiftelsen vill också uppmuntra och möjliggöra att fler forskare kan ägna sig åt forskning om äggstockscancer, och har därför instiftat ett anslag riktat till en forskare som är i början av sin forskningskarriär. Twana Alkasalias är årets mottagare. Alkasalias projekt fokuserar på den ökade risken, som kvinnor med BRCA-mutationer löper, att utveckla bröst- och äggstockscancer. I projektet undersöks om risken skulle kunna minskas med ett anti-hormon. Förutom att fastställa underliggande mekanismerna för cancerutveckling kommer nya förebyggande åtgärder kunna tas fram.

Lenas Lopp för Livet

De forskningsmedel som delas ut, har samlats in genom donationer och via stiftelsens årliga välgörenhetslopp: Lenas Lopp för Livet. Loppet genomförs varje år i början av september och 2022 deltog 1600 personer i 16 länder runt om i världen. 2023 kommer loppet genomföras i virtuell form under hela vecka 35, och dessutom ordnas lokala arrangemang i Västerås, Sundsvall och Tyresö.

— Våra deltagare samlar kilometer genom att gå, lunka eller springa och stöttar på så sätt livsviktig forskning om äggstockscancer. Möjligheten att delta var som helst och vetskapen att varenda krona går till forskning tilltalar många, säger Lena Wäppling.

Lena Wäpplings Stiftelse är den enda svenska, privata stiftelsen som finansierar gynekologisk forskning för att tidigare diagnostisera och behandla äggstockscancer. Stiftelsen har sitt säte i Västerås, men finansierar forskning över hela världen. Stiftelsen är en registrerad välgörenhetsorganisation med ett 90-konto från Svensk Insamlingskontroll. 90-kontot garanterar att minst 75% av stiftelsens intäkter går direkt till ändamålet – men idag går hela 100% till forskning!

Läs mer om stiftelsen på https://sv.lenawfoundation.com/

Ny digital rapport visar på arbetet mot cancer

Regionala cancercentrum (RCC) i samverkan lanserar en rapport som visar hur arbetet mot cancer bedrivits de senaste åren och prioriteringar framåt. Eftersom regeringen har aviserat att det planeras för en uppdaterad cancerstrategi kan rapporten användas för att tydliggöra vilka delar som behöver finnas inom ramen för en sådan.

– Arbetet mot cancer är i ständig rörelse och rapporten visar med ett par exempel på det goda arbete som görs i cancervården varje dag. Bland annat är screening för tjock- och ändtarmscancer i gång i alla 21 regioner, vilket är en effektiv åtgärd för att upptäcka cancer tidigt. Sedan våren 2021 finns uppföljningsmottagningar för barncancer i varje sjukvårdsregion. Det bidrar till att uppnå en jämlik cancervård som innebär hög livskvalitet för cancerpatienter, canceröverlevare och deras närstående, säger Kjell Ivarsson, nationell cancersamordnare.

Rapporteringen utgår från Vägen framåt, vilket är den gemensamma planen för alla Sveriges sex regionala cancercentrum. En ny plan kommer var tredje år och är en konkretisering av EU:s cancerplan och den nationella cancerstrategin.

I rapporten görs nedslag i områdena prevention, screening, uppföljning av barncancer, standardiserade vårdförlopp, exempel på kunskapsstöd i cancervården och rehabilitering. Professionen ger också sin syn på arbetet mot cancer. Såväl nya utmaningar som framgångar träder fram. Att befolkningen växer och blir allt äldre betyder att fler kommer drabbas av cancer i framtiden. Det ställer nya krav på cancervården, som till exempel att säkerställa en personcentrerad cancerrehabilitering i hela landet som bygger på hög delaktighet och egenvård. Samt att uppnå en tillräcklig bemanning av specialistutbildad personal.

– För arbetet framåt krävs en fortsatt uthållighet, breda perspektiv och en god samverkan mellan patienter, vårdgivare, forskare och andra aktörer i samhället. Tillsammans är vi förberedda att möta den framtida utvecklingen av cancerbehandlingar. Rapporten är en hävstång för arbetet mot cancer framåt, avslutar Kjell Ivarsson, nationell cancersamordnare.

Utforska hela rapporten.

Nya resultat från fas 3-studie med Jemperli (dostarlimab) vid avancerad eller recidiverande endometriecancer

GSK presenterar data från den första delen av fas 3-studien RUBY/ENGOT-EN6/GOG3031/NSGO som undersöker dostarlimab plus standardbehandling med kemoterapi (karboplatin-paklitaxel) följt av dostarlimab jämfört med placebo plus kemoterapi följt av placebo hos vuxna patienter med avancerad eller recidiverande endometriecancer.

RUBY är en randomiserad, dubbelblind multicenter-, fas III-studie med patienter med recidiverande eller avancerad endometriecancer. Del 1 utvärderar dostarlimab plus kemoterapi (karboplatin-paklitaxel) följt av dostarlimab jämfört med placebo plus karboplatin-paklitaxel följt av placebo. De primära effektmåtten i del 1 är prövningsbedömd PFS baserat på Response Evaluation Criteria in Solid Tumours (RECIST) v1.1 och total överlevnad.

— Resultaten från RUBY-studien är mycket lovande och innebär ett genombrott i behandlingen av primärt avancerad/recidiverande endometriecancer, där behandlingsalternativen hittills varit begränsade, kommenterar Magnus Frödin-Bolling, överläkare Med Dr Karolinska Universitetssjukhuset och nationell koordinator för RUBY-studien i Sverige. Då man tittar på duration of response finns nu förhoppningar om att kunna uppnå långvarig sjukdomskontroll och i vissa fall till och med bot, trots spridd sjukdom.

Läs pressmeddelandet (på engelska).

Möjlig förklaring till långtidseffekter hos leukemiöverlevare upptäckt

I motsats till vad man tidigare trott finns stamcellerna, som alla nya blodceller bildas från, kvar i benmärgen vid blodcancerformen akut lymfatisk leukemi. Men sjukdomen gör att stamcellerna har en dold defekt som gör att de över tid tappar sin förmåga att bilda nya blodceller. Fynden, som gjorts av forskare vid Linköpings universitet, kan bidra till att förklara varför de som överlevt leukemi får negativa effekter på blodbildningen årtionden senare.

Vid akut lymfatisk leukemi delar sig cancerceller ohämmat i benmärgen, där alla blodceller bildas. Illustration: Dr_Microbe/iStock.

– Man räknar med att en normal människa tillverkar så mycket blodceller under ett liv att dessa skulle fylla ett stort passagerarflygplan. Eftersom flera av blodets celler har en kort livstid i blodomloppet måste nya blodceller ständigt bildas för att vi skall hålla oss friska, säger Mikael Sigvardsson, professor vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, BKV, vid Linköpings universitet och professor vid Avdelningen för molekylär hematologi vid Lunds universitet.

Alla typer av blodceller bildas från blodstamceller som finns i benmärgen inuti skelettet. Vid normal blodbildning bildas de nya cellerna i en mognadsprocess som sker i flera steg. Men ibland blir det fel. Mikael Sigvardsson studerar en typ av blodcancer som heter B-cell akut lymfatisk leukemi, B-ALL. Vid B-ALL har en B-cell, som normalt producerar antikroppar, fastnat i ett mellanstadium i sin utveckling där den delar sig ohämmat. Ju fler cancerceller som bildas, desto trängre blir det begränsade utrymmet inne i benmärgen och den normala blodbildningen blir allt sämre. Det leder till brist på de syretransporterande röda blodkropparna, även kallat anemi. Andra symtom är ökad infektionsrisk när immunceller fungerar sämre och blåmärken och blödningar när brist på blodplättar försämrar blodets förmåga att levra sig.

Den rådande uppfattningen är att den försämrade blodbildningen vid leukemi kan bero på att blodstamcellerna trängs ut ur benmärgen av cancercellerna. Men i den aktuella studien, som publiceras i tidskriften Haematologica, visar forskarna vid Linköpings universitet att det inte stämmer.

– Vi såg att blodstamcellerna finns kvar i benmärgen. Detta skulle kunna förklara varför en stor del av B-ALL-patienterna tämligen snabbt får tillbaka en bra blodbildning efter att behandling påbörjats och cancercellernas antal har minskat. Däremot försvann de olika mellanstadierna i blodcellsbildningen, säger Mikael Sigvardsson.

Forskarna undersökte celler från benmärgen i möss, som utvecklar B-ALL till följd av att de har mutationer i två leukemirelaterade gener. Djurmodellen har utvecklats av Mikael Sigvardssons forskargrupp och har stor överensstämmelse med sjukdomen i människa. De olika blodcellerna har olika kombinationer av proteiner på cellytan, vilket forskare kan utnyttja för att sortera och räkna dem. Genom att göra analyserna vid olika tidpunkter i sjukdomsförloppet kunde forskarna ta reda på vilka celltyper som försvann först respektive sist. Forskarna analyserade också celler från benmärgen från 19 patienter med B-ALL och fick överensstämmande resultat. Andelen blodstamceller förblev densamma även i avancerade stadier av sjukdomen.

Många av de som överlever B-ALL får problem med blodcellers funktion längre fram i livet. De får brister i immunförsvaret och har också en ökad risk att få nya cancersjukdomar. Man kan hos vissa leukemiöverlevare se att ett mindre antal blodstamceller ”tar över”, så att alla blodceller i kroppen härstammar från ett fåtal stamceller – i extremfall från en enda cell. Oftast beror det på att dessa blodstamceller fått mutationer i dna som gör att de växer bättre än andra celler. Sådana mutationer kan ha orsakats av cytostatika som använts för att behandla den ursprungliga leukemin och de kan utgöra ett första steg mot utvecklande av en ny cancer.

Men den aktuella studien pekar på att även leukemin i sig självt verkar ge upphov till defekter i blodstamcellerna. Forskarna transplanterade nämligen blodstamceller från mössen med leukemi till friska möss. Det visade sig att till en början fungerade blodstamcellerna bra. Men efter flera månader började de försvinna från benmärgen och klarade inte längre att bilda nytt blod i de friska mössen.

– Det verkar som att de stamceller som finns kvar har en funktionell skada som inte kan ses förrän efter en lång tid. Vi tror detta kan förklara en del av de långtidseffekter man kan se hos vissa vuxna som överlevt cancer som barn, säger Mikael Sigvardsson.

Mikael Sigvardsson menar att sådana effekter av leukemi på blodstamcellerna kan komma att bli mer uppenbara i framtiden om klassiska cytostatika byts mot riktade behandlingar som är mindre toxiska för normala celler.

Forskningen har finansierats med stöd av Barncancerfonden, Cancerfonden och Vetenskapsrådet.

Publikationen

B-lineage acute lymphoblastic leukemia causes cell autonomous defects in long-term hematopoietic stem cell function.

Nytt sfi-projekt ska få nyanlända att upptäcka cancer i tid

Vem som insjuknar och vem som överlever cancer påverkas av utbildning, bostadsadress och inkomst. Även språkbarriärer kan vara en faktor för deltagandet i screeningprogam. Som ett led i att minska skillnaderna i insjuknande och överlevnad gör Cancerfonden nu en riktad insats mot elever på sfi-programmen.

Målet är att öka kunskapen om den svenska vården, sjukdomen cancer och hur man ska gå till väga för att hitta rätt vård i Sverige. Men också hur man kan ta hand om sin hälsa för att må bra och undvika sjukdom.

Ulrika Årehed Kågström, generalsekreterare på Cancerfonden.

– Språket kan vara en viktig barriär som hindrar många från att söka vård eller hörsamma sin kallelse till screening. Genom att kombinera språkundervisning med information om hur sjukvården fungerar i Sverigeoch hur man kan minska risken för cancer så hoppas vi kunna bidra till förändring, säger Ulrika Årehed Kågström Generalsekreterare för Cancerfonden.

Materialet innehåller övningar, underlag och handledningsstöd för sfi-lärare.Eleverna får bland annat lära sig vad olika vårdmottagningar heter, om hur ett samtal med vården kan låta och om hur screening för cancer fungerar i Sverige.

– Ett exempel på hur en övning kan vara att du får tolka en kallelse till mammografi. Då förklarar läraren vad en kallelse är för något, sen får eleverna titta på en kallelse och efter det kommer ett test där eleverna får svara på frågor om innehållet, säger Ulrika Årehed Kågström

Cancerfondsrapporten “Segregerad screening” som släpptes 2021, visade att deltagandet i screeningprogrammen skiljer sig kraftigt åt baserat på socioekonomiska faktorer. För att fler ska överleva cancer är det viktigt att nå målgrupper med lägst deltagande. Cancerfonden hoppas att undervisningsmaterialet kan vara en viktig resurs för lärare och elever i SFI-klassrum runt om i landet och att det kan bidra till att öka kunskapen om den svenska vården och på sikt bland annat öka deltagandet i screeningprogrammen.

– Ska vi besegra cancer på riktig behöver vården bli bättre på att möta människor där dom är i livet. Det här är ett sätt att möta människor redan i början av deras etablering i Sverige. Vår förhoppning är att våra regioner, som har ett stort ansvar för deltagandet i den svenska sjukvården, kan ta inspiration från insatser som dessa. Vi måste alla agera för en jämlik cancervårdsäger, Ulrika Årehed Kågström

Utbildningsmaterialet finns redan nu tillgängligt för sfi-lärare att använda sig av. Övningarna och undervisningsmaterialet går att se här: https://www.cancerfonden.se/utbildning

Uppföljningsmottagningar underlättar övergången till vuxenvården

Sedan 2020 har Regionala cancercentrum i samverkan, RCC, genomfört en omfattande genomgång av barncancervården i Sverige. Satsningen har bland annat resulterat i att uppföljningsmottagningar, som kan underlätta övergången från barn- till vuxenvård för tidigare barncancerpatienter, nu finns över hela landet.

Satsningar på barncancervården är prioriterat både av nuvarande och tidigare regering. Detta har gjort det möjligt att genomföra en omfattande kartläggning av barncancervården. Ett arbete som har pågått sedan 2020 och som har genomförts av representanter från samtliga sex Regionala cancercentrum (RCC) i Sverige. Den nationella arbetsgruppen har letts av Karin Mellgren, professor i barnonkologi och representant för RCC Väst.

Genom det gedigna arbete som gjorts med att kartlägga problem och behov inom områden som kompetensförsörjning, kvalitetsförbättring, samordning och övergång från barn- till vuxenvård finns en bra grund att utgå ifrån i det fortsatta arbetet med att utveckla barncancervården. Arbetet har också resulterat i flera konkreta insatser. Digitala utbildningar för vårdpersonal och andra aktörer i samhället såsom skola och försäkringskassa har tagits fram och insatser har även genomförts i fråga om uppföljning av barn som är färdigbehandlade från sin cancer.

– Vi identifierade tidigt ett behov av att underlätta samarbetet mellan barn- och vuxenvården. Som en följd av detta har det startats uppföljningsmottagningar i hela landet, som följer både barn och unga vuxna över 18 år. Det fanns inte överallt när vi började det här arbetet och är ett stort steg framåt för patienterna, säger Karin Mellgren.

Uppföljningsmottagningarna har möjliggjorts tack vare ett nytt nationellt vårdprogram för långtidsuppföljning efter barncancer samt ett stort engagemang från verksamheterna. En annan åtgärd för att underlätta överföringen till vuxenvården är att tillsätta kontaktsjuksköterskor för långtidsuppföljning vid de barnonkologiska centra, något som inte har funnits tidigare.

Kjell Ivarsson, nationell cancersamordnare på RCC, lyfter fram betydelsen av det arbete som gjorts inom den nationella arbetsgruppen för barncancer.

– Tack vare denna omfattande genomgång har vi nu en bra grund att stå på. Det finns ett tidigare gott samarbete och strukturer att bygga vidare på. Genom detta arbete har vi kommit en bra bit på väg i att utveckla barncancervården, säger han.

Karin Mellgren menar att svensk cancervård står sig bra även i en internationell jämförelse – även om det inte framgår av den internationella statistiken.

– Den internationella statistiken bygger på det som står i cancerplanen men att det inte står i cancerplanen betyder inte att vi inte gör det. Cancerplanen är relativt gammal och skrevs i första hand för vuxna. Med tanke på det fokus som legat på barncancerområdet de senaste åren finns anledning att se över hur planen är skriven, så att det framgår vad som faktiskt görs, säger hon.

Karin Mellgren menar dock att det återstår en del arbete innan Sverige har den bästa barncancervården i världen. I den nationella arbetsgruppens fortsatta arbete ligger fokus just nu bland annat på rehabilitering, kompetensförsörjning och tillgång till nya läkemedel.

Läs rapporten här.

Cancerfonden finansierar lovande forskare med 124,3 miljoner kronor

I takt med att fler överlever cancer ställs nya krav på att kunna leva ett bra liv både under och efter en cancerbehandling. När Cancerfonden nu beviljar 124,3 miljoner kronor till 31 forskare görs därför även en särskild satsning på forskning som just handlar om att öka patienters livskvalitet.

Foto: Olle Nordell.

Klas Kärre, ordförande för Cancerfondens forskningsnämnd. Foto: Malin Norlén.

— I tider av ekonomisk instabilitet känns det otroligt bra att vi, tack vare våra generösa givare, kan fortsätta finansiera svensk cancerforskning. Idag har vi beslutat om att finansiera 31 forskare på olika nivåer till ett värde av 124,3 miljoner kronor, säger Klas Kärre, ordförande för Cancerfondens forskningsnämnd.

Forskarna som får anslag befinner sig på olika nivåer i sin forskarkarriär och är verksamma inom en rad olika specialområden. I år gör Cancerfonden även en extra satsning på vårdforskning. Vårdforskning fokuserar på att höja livskvalitet för drabbade både under behandling och efteråt, vare sig det handlar om att man blivit botad från sin cancer eller lever ett långt liv med kronisk cancer. Något som blir allt viktigare i takt med att fler överlever cancer.

Marlene Malmström, forskare vid Lunds universitet, är en av dem som nu får en tjänst inom området vårdforskning beviljad. Hon fokuserar på bröstcancer, den vanligaste cancerdiagnosen bland kvinnor. Tack vare framgångsrik forskning kan idag behandlingen skräddarsys utefter egenskaper hos den specifika cancertumören och överlevnaden är generellt god. Däremot är inte rehabiliteringen efteråt fullt lika anpassad.

— Behovet av rehabiliteringsinsatser kan variera kraftigt från person till person. Efter en cancerbehandling lider många av trötthet, oro och nedstämdhet med sjukskrivning som följd. Trots det är dagens rehab mer baserad på tradition och medicinska faktorer snarare än varje persons individuella behov, säger Marlene Malmström.

För att rehabiliteringen ska bli effektiv behöver den, precis som själva cancerbehandlingen, skräddarsys, menar Malmström. I sin forskning kommer hon därför att utveckla en modell för hur sjukvården kan identifiera de patienter som är i behov av utökad rehabilitering och att anpassa den utefter patientens situation. Förhoppningen är att modellen ska kunna ligga till grund för en effektiv rehabilitering inom bröstcancerområdet och på sikt även inom andra cancerområden.

Forskning som gör skillnad

Cancerfonden beviljar pengar till forskning i huvudsak två gånger per år. I urvalsprocessen får alla ansökningar konkurrera med varandra. De mest lovande ansökningarna väljs ut av Cancerfondens forskningsnämnd. Sedan 1950-talet har Cancerfonden samlat in och delat ut pengar till den främsta cancerforskningen i Sverige. Då, på 50-talet, överlevde en av tre. Idag överlever två av tre.

Så fördelas pengarna i denna omgång, lärosäte för lärosäte

Karolinska Institutet: 13 forskare (54,9 miljoner kronor)
Uppsala Universitet: 7 forskare (22,7 miljoner kronor)
Lunds Universitet: 5 forskare (21,9 miljoner kronor)
Göteborgs universitet: 3 forskare (13,8 miljoner kronor)
Stockholms universitet: 1 forskare (6,3 miljoner kronor)
Umeå universitet: 2 forskare (4,6 miljoner kronor)

Här finns en fullständig lista över samtliga forskare som beviljats medel.

Anna-Karin Wennstig och Maria Helde Frankling tilldelas stipendium för cancerforskning

Anna-Karin Wennstig, överläkare i onkologi på onkologkliniken Sundsvalls sjukhus, och Maria Helde Frankling, överläkare i onkologi vid Karolinska Universitetssjukhuset, får Pfizers och Svensk Onkologisk Förenings (SOFs) forskningsstipendium inom onkologi för postdoktorer. Stipendiet på 200 000 kronor, delades ut vid årets onkologidagar i Kalmar den 23 mars.

På bilden från vänster: David Lindquist, Per Karlsson, Lars Beckman (för Anna-Karin Wennstig), Maria Helde Frankling, Signe Friesland och Daniel Nyqvist Pfizer.

Pfizers och Svensk Onkologisk Förenings (SOFs) onkologistipendium instiftades 2022 och syftar till att stimulera fler medlemmar att fortsätta forska efter disputationen för att främja translationell och klinisk cancerforskning. Anna-Karin Wennstig och Maria Helde Frankling tilldelas detta stipendium 2023 för sina forskningsinsatser inom bröstcancer respektive lungcancer.

En postdoktor är en tidsbegränsad forskningstjänst efter disputationen och är till för att den nydisputerade forskaren ska ha möjlighet att bygga en egen forskningsprofil. Translationell forskning innebär att resultat från experimentell forskning överförs till vården för att ge patientnytta, eller att iakttagelser eller problem i vården ger upphov till nya forskningsidéer.

– Det är viktigt med fler forskande läkare som kan kombinera sin kliniska tjänst med forskning för att utveckla kunskap och metoder som är av betydelse för våra patienter. Vi är mycket glada över att för andra året kunna dela ut detta forskningsstipendium till två mycket välförtjänta medlemmar, säger Signe Friesland, ordförande i Svensk Onkologisk Förening.

– Vi är mycket glada över att kunna samverka med SOF även i år med detta stipendium för att stödja satsningen på framtidens cancerforskare, säger Daniel Nyqvist, medicinsk rådgivare på Pfizer.

Anna-Karin Wennstig – ökad kunskap om risk för hjärt-kärlsjukdom och lungcancer efter strålbehandling vid bröstcancer

Anna-Karin Wennstig. Foto: Privat.

Strålbehandling utgör en viktig del av den adjuvanta behandlingen vid bröstcancer och minskar tydligt risken för lokala återfall och död i bröstcancer. Det har länge varit känt att patienter som strålas för bröstcancer har en högre risk att drabbas av förträngningar i kranskärlen, vilket kan leda till kärlkramp och hjärtinfarkt. Flera större studier har visat att för patienter behandlade på 60- och 70-talet var risken att dö i hjärt-kärlsjukdom efter en strålbehandling nästan lika stor som nyttan av själva strålbehandlingen. Ett flertal studier har också kunnat påvisa en ökad risk för lungcancer hos de kvinnor som fått strålbehandling under den här tidsperioden.

Strålbehandlingen har genomgått en enorm teknisk utveckling med sjunkande hjärt- och lungdoser som följd vilket minskat risken för långtidsbiverkningar. Anna-Karin Wennstigs avhandling 2020 studerade risken för ischemisk hjärtsjukdom och lungcancer hos kvinnor som fått adjuvant strålbehandling för bröstcancer med mer moderna tekniker. I denna forskning ingick kvinnor från Stockholm, Uppsala-Örebro och Norra regionen som mellan 1992 och 2012 behandlats för bröstcancer. Avhandlingen visade att kvinnor som får strålbehandling i höga doser mot bröstcancer löper ökad risk att drabbas av skador på hjärtats kranskärl samt lungcancer, och att det är viktigt att strålningen genomförs med så välriktad stråldos som möjligt.

Efter sin disputation har Anna-Karin Wennstig fortsatt sin forskning och är nu inriktad på att tillsammans med kollegor i forskagruppen ytterligare studera risk för hjärt-kärlsjukdom och lungcancer hos kvinnor som fått strålbehandling för bröstcancer genom att bland annat titta på data i bröstcancerregistren i de aktuella tre regionerna mellan 1992-2020 (cirka 68 000 patienter). En del av denna nya forskning kommer handla om att beräkna ett dosresponssamband för stråldos och hjärt-kärlsjukdom, en annan del är att titta specifikt på risken att få lungcancer som en biverkan genom att samköra registerdata från de aktuella tre regionerna från 1992-2012.

– Jag känner mig otroligt tacksam och hedrad över att ha tilldelats Pfizers och SOFs onkologistipendium. Det kommer att bli ett mycket värdefullt tillskott för att kunna fortsätta bedriva forskning parallellt med det kliniska arbetet med bröstcancerpatienter. De senaste åren har det skett fantastiska framsteg när det gäller bröstcancerbehandlingen, inom många olika modaliteter, vilket glädjande nog gör att fler kvinnor med bröstcancer blir botade och långtidsöverlevare. Men detta ställer också högre krav på att den behandling vi ger inte är förenad med för stora risker för biverkningar som kan ge annan sjuklighet med försämrad livskvalité och i värsta fall förkorta livet. Stipendiet är ett tacksamt tillskott för att vi ska kunna fortsätta bedriva forskning kring biverkningar av strålbehandling, säger Anna-Karin Wennstig.

Maria Helde Frankling – skörhet hos äldre med lungcancer

Marie Helde Frankling. Foto: Jan Torbjörnsson.

Hos äldre patienter med avancerad lungcancersjukdom finns det både patienter som tolererar behandling väl och får god nytta av behandlingen, och patienter som får avbryta behandlingen i förtid på grund av biverkningar och försämrat allmäntillstånd. En av de vanligaste formerna av lungcancer är icke-småcellig lungcancer. Idag är det mest effektiva alternativet cytostatika ofta i kombination med immunterapi. Här saknas i dagsläget välfungerande prognostiska verktyg för att förutse vilka av dessa äldre patienter som tolererar cytostatikabehandling, och vilka som inte gör det.

Maria Helde Frankling planerar nu att tillsammans med kollegor starta en studie. Den primära frågeställningen är om skörhet förutsäger tidiga behandlingsavbrott. Om det blir ett positivt resultat är förhoppningen att metoden även kan komma prövas på andra cancerdiagnoser. Studien kommer bland annat använda ett instrument för att skatta skörhet som forskargruppen hoppas kommer kunna hjälpa till att förutsäga vilka äldre patienter som kan genomföra planerad cytostatikabehandling med eller utan immunterapi. Studien består av två delar och kommer genomföras på Karolinska Comprehensive Cancer Centre med Karolinska Universitetssjukhuset som huvudman, i nära samarbete med Karolinska Institutet. Metodutvecklingsdelen för studien påbörjas våren 2023. Första patienten i den delen av studien som undersöker behandlingsutfall planeras inkluderas i augusti 2023, och patienter kommer sedan i denna del löpande erbjudas att delta under ett och ett halvt år. Alla medlemmar i forskargruppen är kliniskt verksamma inom Tema Cancer, Karolinska Universitetssjukhuset Solna.

– Jag är otroligt glad, och det är en stor ära och tacksam över att tilldelas detta stipendium. Det kommer bli ett mycket viktigt bidrag för vårt nya forskningsprojekt. Om detta skörhetsskattningsinstrument vi nu ska studera visar sig fungera väl hoppas vi satt detta kan hjälpa till en än mer skräddarsydd och individanpassad behandling för patienterna, säger Maria Helde Frankling.

Prisutdelningen skedde den 23 mars på onkologidagarna som arrangeras av Svensk Onkologisk Förening och som i år hölls i Kalmar den 21 till 23 mars.

Om Anna-Karin Wennstig

Anna-Karin Wennstig är överläkare i onkologi vid Sundsvalls sjukhus, och hon kombinerar sin tjänst vid onkologkliniken i Sundsvall med en deltid som postdoktor vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap vid Umeå universitet. Hon är även sjukvårdsregionala processledare på tio procent för bröstcancer inom Regionalt cancercentrum, RCC Norr. Anna-Karin Wennstig blev anställd på onkologkliniken som ST-läkare 2003, som överläkare 2013 och disputerade våren 2020 vid Umeå universitet med avhandlingen ”Long-term side effects of Radiotherapy in Breast Cancer– studies in ischemic heart disease and lung cancer” där långtidsbiverkningar av adjuvant strålbehandling för bröstcancer med fokus på ischemisk hjärtsjukdom studerades. Det var första gången en onkolog doktorerat vid onkologkliniken i Sundsvall.

Efter sin disputation 2020 kombinerar Anna-Karin Wennstig sitt kliniska arbete med forskning vid Umeå Universitet som postdoktor under ledningen av professor Malin Sund, överläkare Greger Nilsson, professor Carl Blomqvist, Universitetssjukhuset Örebro, och docent och biostatistiker Hans Garmo, Akademiska sjukhuset, Regionalt cancercentrum RCC Mellansverige.

Forskargruppen som Anna-Karin Wennstig tillhör bildades 2013 med syfte att bland annat studera biverkningar av strålbehandling, och samma år startade bland annat hennes doktorandprojekt. Gruppen består av läkare inom kirurgi och onkologi från Umeå, Sundsvall och Uppsala-Örebroregionen samt en medicinsk statistiker från RCC Uppsala. Fyra av medlemmarna i gruppen har professurer och gruppen har tre nya doktorander varav en kommer från Sundsvall och de andra två från Umeå respektive Sunderbyn. Gruppen kommer ansluta ytterligare en doktorand som Anna-Karin Wennstig kommer att vara bihandledare för.

Om Maria Helde Frankling

Maria Helde Frankling är överläkare och specialistläkare i onkologi och palliativ medicin vid Tema cancer, medicinsk enhet huvud- hals- lung- och hudcancer (HHLH), Karolinska Universitetssjukhuset Solna med huvudsaklig klinisk tjänstgöring inom slutenvården. Hon arbetar tillsammans med specialistsjuksköterska Helena Ullgren i ett projekt med syfte att förbättra den palliativa vården på Tema Cancer med projektanslag från RCC Stockholm Gotland.

Maria Helde Frankling är specialist i onkologi sedan 2007 och i palliativ medicin sedan 2018. Hon har arbetat med huvud-hals-hud- och lungcancerpatienter samt patienter med okända primärtumörer på onkologkliniken Södersjukhuset, tjänstgjort inom den onkologiska konsultverksamheten på Karolinska Universitetssjukhuset och under en period varit ST-chef. 2015-2020 arbetade hon som överläkare på ASIH Stockholm Södra för att därefter återvända till Karolinska Universitetssjukhuset.

Maria Helde Frankling disputerade 2020 med avhandlingen ”Vitamin D in Pallliative Care – Aspects on Pain, Infections and Quality of Life” med Linda Björkhem-Bergman som huvudhandledare. Hon har efter disputationen fortsatt sin forskning knuten som postdoktor till Linda Björkhem Bergmans forskargrupp inom palliativ medicin vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle på Karolinska Institutet. Maria Helde Frankling har bland annat medverkat till flera publikationer baserade på data från den randomiserade studien ”Palliative-D”. 2020 engagerades hon i idéstadiet i det nu uppstartade projektet avseende skörhetsskattning av äldre patienter med lungcancer. Projekt har nu utvecklats till två delprojekt – ett kvantitativt projekt med huvudfrågeställning avseende behandlingsutfall och en metoddel där gruppen kommer studera skörhetsskattningsinstrumentet Edmonton Frail Scale i svensk kontext. Maria är nu tillsammans med Helena Ullgren ansvariga för den det första delprojektet, och som utgör huvuddelen av Marias postdoktorarbete.

Xtandi och leuprorelin i kombination förbättrar signifikant metastasfri överlevnad hos patienter med icke-metastaserad prostatacancer enligt fas III-studie

Astellas meddelar positiva topline-resultat från fas III-studien EMBARK som studerat Xtandi (enzalutamid) hos högriskpatienter efter biokemiskt återfall (BCR) vid icke-metastaserad hormonkänslig (kastrationskänslig) prostatacancer.

I studien randomiserades patienterna till en av de tre studiearmarna: kombinationen enzalutamid och leuprorelin, placebo i kombination med leuprorelin, eller enzalutamid som monoterapi. Studien uppnådde sitt primära effektmått och visade en statistisk signifikant och klinisk meningsfull förbättring av MFS (metastasfri överlevnad) för patienter som behandlades med enzalutamid i kombination med leuprorelin jämfört med placebo i kombination med leuprorelin.

Läs pressmeddelandet här.

Nya positiva fas 3-resultat för zolbetuximab som behandling av adenocarcinom i magsäcken eller magmunnen

Astellas meddelar positiva resultat från fas 3-studien GLOW som utvärderar första linjens behandling med zolbetuximab i kombination med CAPOX (en kombinationsterapi som inkluderar kapecitabin och oxaliplatin), jämfört med placebo i kombination med CAPOX hos patienter med Claudin 18.2 (CLDN 18.2)-positiv, HER2-negativ, icke-operabel, lokalt avancerad, eller metastaserande adenocarcinom i magsäcken eller magmunnen.

Dessa resultat från fas 3-studien GLOW med zolbetuximab kommer att presenteras vid denna månads ASCO Plenary Series. Studiens primära effektmått uppnåddes med statistisk signifikans, då zolbetuximab i kombination med CAPOX minskade risken för progression eller död (PFS) med 31,3 procent, jämfört med placebo i kombination med CAPOX. Studien visade också att zolbetuximab i kombination med CAPOX signifikant minskade risken för död (totalöverlevnad, OS).

Läs hela pressmeddelandet här.

Ny metod för att identifiera funktionella proteinformer och utforska deras associationer med läkemedelskänslighet

Forskare vid institutionen för onkologi-patologi har tillsammans med forskare på The European Molecular Biology Laboratory publicerat en artikel i Nature Chemical Biology där de utvecklat en ny metod som kan identifiera och urskilja viktiga skillnader mellan proteiner på ett objektivt sätt.

Rozbeh Jafari, senior forskare vid institutionen för onkologi-patologi. Foto: Privat.

Studien undersöker termostabiliteten hos proteiner med hjälp av grafteori för att identifiera fall där fraktioner av ett givet protein smälter annorlunda. I dessa fall kan metoden identifiera att proteinet sannolikt finns i flera fysiska former, så kallade proteinformer. Därför kan man få ett nytt perspektiv på variationer mellan proteiner och deras proteinformer. Metoden tillämpades på cellinjer från akut lymfatisk leukemi (ALL) hos barn för att identifiera specifika proteinformer associerade med sjukdomsbiologi och läkemedelssvar i en större strävan för att hitta förbättrade individanpassade behandlingar för patienterna.

Nytt sätt att identifiera proteinvarianter

Den cellulära miljön inne i cancercellerna avbildas bättre utav proteiner eftersom de utgör den slutliga verkställande pusselbiten och definierar den slutliga fenotypen. Utöver den stora variationen i genetisk information finns det också många fysiska orsaker till variationer hos proteiner, som inkluderar läkemedels- eller molekylbindning, omlokalisering och andra viktiga proteinmodifieringar. Proteinformer som bildas utöver sin genetiska sammansättning kan ha egenskaper som öppnar möjligheten till en bredare utveckling av anpassningsbara proteinfunktioner, och kan till och med vara en bidragande faktor till resistensutveckling i tex cancerceller. Att förstå proteinformer och deras funktioner är därför avgörande för att förstå sjukdomsprocesser, men det är en utmanande uppgift att upptäcka skillnader i proteinformer tekniskt och veta vilka skillnader man ska leta efter. Denna studie introducerar för första gången ett övergripande och objektivt sätt att identifiera många olika nya varianter av proteinformer samtidigt utan att behöva använda andra långsamma och specialiserade metoder.

Forskarna använde en panel av 20 ALL-cellinjer och samlade in masspektrometri baserade termo-stabilitets mätningar. De tillämpade också en metod för att sortera proteinfragmenten och förbättra deras identifiering, vilket möjliggjorde en djup peptidtäckning per protein. De använde en grafteori-baserad analytisk metod för att analysera datat som gjorde det möjligt för dem att sortera proteiner i sina samexisterande proteinformer. De utförde analyser för att profilera vilken typ av biologisk förändring som bidrog till viktiga proteinformer. De undersökte även proteinformernas associering med läkemedelskänslighet från 378 olika cancerläkemedel där de kunde visa att olika proteinformer av ett givet protein korrelerade olika med läkemedelskänslighet.

Viktiga resultat för läkemedelsutveckling och precisionsmedicin

– I den här studien har vi utvecklat en ny metod för att identifiera olika fysiska versioner av proteiner som tidigare inte kunde särskiljas från varandra, och vi gjorde detta baserat på deras termo-stabilitet, säger Rozbeh Jafari, seniorforskare vid institutionen för onkologi-patologi och studiens sisteförfattare.

– Att kunna identifiera dessa skillnader förbättrar tolkningen av sjukdomsbiologi och läkemedelssvar, och ger därför ett kraftfullt och unikt verktyg som kastar nytt ljus över proteinerna och deras proteinformer samt deras roll i ALL och andra cancerformer. Det har viktiga konsekvenser för läkemedelsutveckling och precisionsmedicin och kan i framtiden bana väg för effektivare behandlingar. Vi kommer nu att fortsätta att utforska ytterligare aspekter och fördelar med denna metod i kliniskt relevanta modeller.

Studien finansierades av Barncancerfonden, Vetenskapsrådet, Felix Mindus bidrag till leukemi forskning, Dr. Åke Olssons Stiftelse för hematologisk forskning, Magnus Bergvalls Stiftelse, Cancerföreningen i Stockholm och Konung Gustaf V:s Jubileumsfond.

Screening mot cancer i tjock- och ändtarmen räddar liv

Sedan mars 2021 erbjuds allmän screening i Dalarna för att upptäcka och förebygga tjock- och ändtarmscancer ”Det här är ett mycket betydelsefullt preventivt arbete” säger Daniel Sjöberg, överläkare och samordnare för tarmcancerscreeningen i Region Dalarna.

Testkit för screening.

Screeningen innebär att personer i utvalda åldersgrupper som är folkbokförda i Dalarna blir erbjudna provtagning och undersökning redan innan uppkomsten av symtom. Den som är aktuell för provtagningen blir erbjuden att lämna ett prov för att undersöka om det finns osynligt blod i avföringen.

– Sådant blod ser man inte själv men kan vara ett tidigt tecken på cancer i tjocktarm och ändtarm, säger Daniel Sjöberg.

Om provet är positivt erbjuds kameraundersökning, så kallad koloskopi, av tjocktarmen för att utreda och upptäcka eventuell cancer eller förstadium till cancer. Om koloskopiundersökningen inte visar något avvikande får den undersökte erbjudande om att ta ett nytt avföringsprov efter två år.

Bra deltagande i Dalarna

Under år 2022 har alla som är folkbokförda i Dalarna och som fyller 60, 62 och 64 år erbjudits provtagning. Av nära 11 000 invånare som fått erbjudandet deltog nästan 7000 personer. Av dessa har nästan 200 personer haft ett positivt screeningprov och blivit erbjuden koloskopi.

– Ungefär två procent av de som skickar in avföringsprov har spår av blod i avföringen. Blod i avföringen behöver inte vara orsakat av cancer, men måste alltid utredas, säger Daniel Sjöberg.

Även om det finns vissa kommunala skillnader i deltagandet så har Dalarna nationellt sett ett högt deltagande i screeningen.

– Det är glädjande att vi kan se ett högt deltagande överlag. I Sverige är cancer i tjock- och ändtarmen den tredje vanligaste typen av cancer som både män och kvinnor insjuknar i. Ju tidigare cancern hittas, desto större chans att man kan bli helt frisk. Det är viktigt att man gör och skickar in sitt prov om man blir erbjuden provtagning, säger Daniel Sjöberg.

– Dalarna har erbjudit allmän screening sedan mars 2021 vilket är mycket bra, genom allmän screening kan vi tidigt upptäcka och förebygga koloncancer, säger Sofia Jarl (C), ordförde i hälso- och sjukvårdsnämnden.

Vilka får erbjudandet?

Under 2023 kommer personer födda 1957, 1959, 1961, och 1963 få erbjudande om avföringsprov. När programmet är fullt uppbyggt kommer personer folkbokförda i Dalarna i åldrarna 60–74 år att erbjudas provtagning vartannat år.

Effektiv behandling vid ovanlig men dödlig cancerform

En speciell kirurgisk behandling har visat sig ge mycket god effekt för patienter med ögonmelanom som spridit sig till levern. Resultaten presenteras av forskare vid Göteborgs universitet. Behandlingen innebär att levern sköljs med stora mängder cellgifter utan biverkningar för resten av kroppen.

Roger Olofsson Bagge och hans team i operationsrummet på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Foto: Paul Björkman.

Ögonmelanom (uvealt melanom) är en ovanligare form av malignt melanom, som inte startar i hudens pigmentceller, utan i ögat. I Sverige diagnostiseras omkring 80 personer per år. Hälften av patienterna får dottertumörer (metastaser) i levern, vilket innebär en mycket dålig prognos. Efter det att metastaser i levern konstaterats avlider en stor andel av patienterna inom ett år. Tyvärr har nuvarande behandlingar med immunterapi eller sedvanliga cellgifter (cytostatika) bara ytterst begränsade effekter.

De nya resultaten publiceras i tidskriften Journal of Clinical Oncology. I studien lottades 87 patienter med metastaserat ögonmelanom till att antingen få den av de etablerade behandlingarna som patientens läkare ansåg vara det bästa alternativet, eller den aktuella experimentella behandlingen leverperfusion (isolated hepatic perfusion, IHP).

40 procent fick mindre tumörer
I gruppen som fick IHP-behandling visade den efterföljande röntgenundersökningen att tumörerna krympt i 39,5 procent av fallen, vilket bara kunde ses för drygt fyra procent (4,5 procent) i den grupp patienter som fått konventionell behandling.

Roger Olofsson Bagge, professor vid Göteborgs universitet samt överläkare och kirurg på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Foto: Johan Wingborg.

– Det är den första behandlingen som visats krympa tumörer så här pass effektivt för den här patientgruppen. På sikt är det vår förhoppning att patienterna ska kunna bli cancerfria, men än så länge kan vi inte säga att behandlingen kan bota patienterna, säger Roger Olofsson Bagge, professor vid Göteborgs universitet samt överläkare och kirurg på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Studien och behandlingsmetoden har väckt stort intresse världen över. Diskussioner på internationell nivå kommer troligen att leda till att behandlingen blir den som rekommenderas för patientgruppen.

En stor operation
Själva operationen innebär ett omfattande öppet kirurgiskt ingrepp, där levern isoleras och kopplas till en hjärtlungmaskin. Extremt höga doser av cellgifter pumpas sedan runt i levern under en timmes tid, varefter alla cellgifter sköljs bort och levern kopplas in igen. Med metoden är det möjligt att ge en extremt hög dos av cellgift koncentrerat till den del av kroppen där det finns cancerceller.

– Det är ett stort ingrepp, där vi idag gör öppen kirurgi, men under det här året kommer vi att starta med en minimal-invasiv metod där levern isoleras med ballonger som förs in i blodkärlen i ljumsken, berättar Roger Olofsson Bagge.

Bara i Göteborg
Eftersom cancerformen är så ovanlig har det tagit närmare tio år att genomföra den kliniska fas III-studien. Nästan alla universitetssjukhus i Sverige har bidragit med patienter till studien, men själva IHP-behandlingen har genomförts på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Behandlingen utvecklades i USA redan under 1960-talet. Den har testats för ett flertal olika tumörsjukdomar, men det är först nu som en studie kunnat visa hur pass effektiv behandlingen är för just patienter med ögonmelanom som spridit sig med dottertumörer till levern.

Titel: Isolated Hepatic Perfusion With Melphalan for Patients With Isolated Uveal Melanoma Liver Metastases: A Multicenter, Randomized, Open-Label, Phase III Trial (the SCANDIUM trial); https://ascopubs.org/doi/full/10.1200/JCO.22.01705

Så kan vården veta att AI-system för bröstcancer funkar kliniskt

I dag finns ett tiotal godkända AI-system för bröstcancerscreening. Men hittills har det varit svårt att objektivt utvärdera dem. Nu finns en nationell valideringsplattform som kan jämföra hur bra olika AI-system är på att upptäcka tecken på bröstcancer – och utvecklingen har letts av forskare vid Karolinska Institutet.

Forskare vid bland annat KI har utvecklat en valideringsplattform för AI algoritmer som screenar för bröstcancer. Illustration: Claes Lundström.

Pilotprojektet startade 2021 och plattformen stod klar under förra året. Hittills har den använts för att påbörja utvärdering av tre olika företags algoritmer baserat på cirka 40 000 mammografibilder från tre regioner i Sverige.

Fredrik Strand. Foto: Martin Stenmark.

– Det är viktigt att utvärdera den diagnostiska träffsäkerheten hos de AI-algoritmer som kan komma att användas kliniskt. Även om de uppfyller regelkraven betyder det inte att de fungerar bra i alla sammanhang, säger projektledaren Fredrik Strand, forskare vid institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet, och röntgenläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset.

I tidskriften Journal of Medical Imaging beskriver forskarna hur de gått till väga med förhoppningen om för att fler ska kunna skapa liknande plattformar.

– Genom att göra vår kod fritt tillgänglig hoppas vi att den kommer till nytta vid utvärderingar av algoritmer för fler cancerformer än bröstcancer, säger Fredrik Strand.

Möjliggör objektiv utvärdering

Möjligheten att objektivt utvärdera olika algoritmer är efterlängtad, menar han. Flera regioner i landet ligger redan i startgroparna för att använda AI inom mammografiscreening.

– Därför är det bråttom att få system på plats som kan utvärdera algoritmer under lokalt relevanta förhållanden. Det är viktigt att varje sjukhus väljer rätt system utifrån sina förutsättningar för att inte riskera att missa en bröstcancer eller återkalla onödigt många friska kvinnor, säger Fredrik Strand.

I dag finns ingen enhetlig utvärdering av AI-algoritmers träffsäkerhet inom medicinsk diagnostik. Det beror på att tillverkarna av AI-system både tränat och testat sina algoritmer på olika mammografibilder. I plattformen får alla algoritmer bearbeta samma bilder, och resultatet jämförs sedan med ett ”facit” på faktiska cancerdiagnoser från Nationellt kvalitetsregister för bröstcancer (NKBC). Det gör det möjligt att visa skillnader hos algoritmerna som kan bero på hur de är tränade samt vilka tekniker och metoder som använts vid respektive mammografiscreening. Eftersom dagens AI-algoritmer har tränats på de specifika befolkningsgrupper som utvecklarna haft tillgång till kan de även innehålla bias som snedvrider resultatet.

– Plattformen kommer även att kunna visa vilka bias som finns hos en algoritm, främst när det gäller ålder, geografiskt ursprung och socioekonomisk status, säger Fredrik Strand.

Kan även locka tillverkarna

Förhoppningen är att detta sätt att testa algoritmer även ska locka tillverkarna. Här kan de få en oberoende bedömning som kan hjälpa dem att förbättra sina egna produkter.

– Det gäller dock att vården bidrar till utvecklingen genom att sätta som krav på tillverkarna att delta i oberoende tester, till exempel inför en upphandling, säger Fredrik Strand.

Utvecklingen av valideringsplattformen har skett inom ramen för ett forskningsprojekt som går i mål 2024. Innan dess ska projektgruppen ha tagit fram ett förslag till hur plattformen kan permanentas för nationell användning. Samtidigt bjuds fler regioner in att utnyttja plattformen redan i dag.

– Vi vill gärna att fler regioner tar chansen att ta del av denna möjlighet. Även när det gäller att utvärdera andra algoritmer än de tre som redan finns installerade, säger Fredrik Strand.

I projektet deltar förutom Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset även Lunds universitet, Region Skåne, Linköpings universitet, Region Östergötland, KTH, Bröstcancerförbundet och Medtech4Health AB.

Forskningen har finansierats av Regionala cancercentrum i samverkan och Vinnova. Flera av forskarna har rapporterat potentiella intressekonflikter, inklusive anställningar på bolag inom medicinsk bildhantering och patent på mammografiteknologi.

Reglering av gensplitsning kan ge svar på varför leukemi utvecklas

En forskargrupp vid Lunds universitet har identifierat en ny mekanism som kopplar metabolismen av RNA, ribonukleinsyra, till utvecklingen av leukemi hos patienter med blodsjukdomen myelodysplastiskt syndrom, MDS. När viktiga komponenter i RNA-metabolismen störs, ökar antalet genetiska mutationer vilket leder till utveckling av cancer. Studien publiceras nu i Molecular Cell.

Cristian Bellodi och Maciej Cieśla, forskare vid Lunds universitet. Foto: Helena Fritz, Lunds universitet.

Vår genetiska information finns i vårt DNA, men för att cellerna ska kunna läsa genomet och informationen kunna omsättas till kroppens byggstenar proteinerna, måste budskapet kopieras till RNA. Byggplanen för ett specifikt protein kan finnas utspridd över genens hela längd, och de olika delarna av ett proteins sekvenser måste klippas ut och sättas ihop för att kunna generera olika proteinvarianter från samma gen i en process som kallas RNA-splitsning. Processen utförs av ett komplext maskineri som kallas spliceosom, som består av ett flertal komponenter, så kallade splitsningsfaktorer.

Mutationer i splitsningsfaktorer är vanligt förekommande i myelodysplastiskt syndrom (MDS), en blodsjukdom som beror på olika genetiska förändringar i de blodbildande stamcellerna som finns i blodet och benmärgen. En del personer kan leva med MDS under många år, men många utvecklar cancersjukdomen akut myeloisk leukemi (AML).

En viktig splitsningsfaktor har visat sig vara proteinet SF3B1 som också ofta är muterat i olika cancerformer och mutationer av SF3B1 är särskilt vanligt hos MDS-patienter. Utöver detta så uttrycks också SF3B1- proteinet i högre nivåer hos MDS-patienter som inte har någon mutation i dess gen.

– Fynden av mutationer i SF3B1 hos MDS-patienter visar på att dysreglerad splitsning har en viktig roll i sjukdomsförloppet. Hittills är dock kunskapen om vilken roll normalt, icke-muterat, SF3B1 har i cancerutveckling väldigt begränsad, säger Maciej Cieśla, postdoktor vid Lunds universitet och huvudförfattare till studien.

SF3B1 är viktigt för att skydda det genetiska materialet och verkar ha en stor inverkan på hur blodbildande stamceller klarar stress vid tumörutveckling, genom att kontrollera andra proteiner som är viktiga för att reparera DNA. Tillsammans med professor Eva Hellström-Lindbergs grupp vid Karolinska Institutet upptäckte forskarna att SF3B1 är dynamiskt reglerat under malign transformation från MDS till leukemi.

– Det verkar som att proteinet hjälper till att kontrollera de stamceller som ännu inte utvecklat leukemi, genom att skydda genomet från mutationer. Blockering av SF3B1 i MDS leder till drastisk acceleration av sjukdomen och utveckling av aggressiv leukemi, förklarar Maciej Cieśla.

Forskarna upptäckte också att en enda molekylär signal – en så kallad RNA-markör (m6A) i RNA:t som kodar för SF3B1– utgör en stoppsignal som begränsar produktionen av SF3B1. Denna molekylära markör begränsar alltså produktionen av proteinet, vilket i sin tur leder till ett ökat antal cancerfrämjande genmutationer och en försämrad sjukdomsprognos. Vidare undersökningar visade också att distinkta molekylära program, som reglerar epigenetiska markörer samt reparation av DNA, är direkt beroende av SF3B1 – något som kan förklara hur låga nivåer av SF3B1 är associerat till defekt aktivering av cellulära DNA-reparationsprocesser, vilket resulterar i ackumulering av mutationer och försämrad prognos för patienter.

– Våra resultat visar på en ny viktig koppling mellan RNA-metabolism och genomets integritet i blodbildande stamceller, vilket ger nya insikter i de mekanismerna som driver cancerutveckling hos MDS-patienter. Det är betydelsefullt, eftersom ökande bevis tyder på att RNA-modifiering och splitsningsförändringar kan vara en terapeutisk möjlighet för behandling av hematologiska och solida cancertumörspatienter, avslutar forskaren Cristian Bellodi som lett studien vid Lunds universitet.

Enkelt hemmatest kan avslöja förstadier till tarmcancer

Fredag den 17 mars infaller nationella tarmcancerdagen. En dag värd att uppmärksamma med tanke på att tjock- och ändtarmscancer är en av de vanligaste cancerformerna hos både män och kvinnor. Men också för att den tarmcancerscreening som inleddes 2021 i länet redan gjort att man hos 140 personer upptäckt och tagit bort förstadier till cancer.

Överläkare Nils Nyhlin hoppas att ännu fler ska välja att delta i tarmcancerscreeningen. Foto: Håkan Risberg Region Örebro län / Getty Images.

Sedan Region Örebro län började med undersökningar i stor skala, så kallad screening, är det länsbor i åldersgruppen 60-70 år som vartannat år får hem ett vadderat kuvert med posten.

Pålitlig testmetod

I den finns enkel utrustning för att ta ett test hemma och skicka iväg. Med en tops tar man ett prov på sin egen avföring, stoppar i en tub och skickar iväg. Svårare än så är det inte.

Trots det är det bara 60 procent av alla som erbjudits att delta i screeningen som hittills nappat på erbjudandet.

– Screeningmetoden man valt i Sverige är avföringsprov för att påvisa spår av blod, förklarar överläkare Nils Nyhlin, som varit ansvarig i regionen för införandet av screening . Att göra testet hemma tar inte många minuter och metoden har visat sig vara väldigt pålitlig för att hitta både förstadier till cancer och fullt utvecklad cancer i änd- och tjocktarm.

Förstadier till cancer tas bort

Om testet visar spår av blod i avföringen, erbjuds man en koloskopiundersökning, en kameraundersökning av tjocktarmen, på Universitetssjukhuset Örebro eller på Karlskoga lasarett.

– Skulle man under koloskopiundersökningen upptäcka polyper i tarmen, förstadier till cancer, så tar man oftast bort dem vid samma undersökningstillfälle, säger Nils Nyhlin.

”Fler fynd än vi trodde vi skulle hitta”

Hittills har 200 personer, eller 2% av alla som skickat in tester, kallats till uppföljande undersökningar. Av dessa har man upptäckt och tagit bort polyper hos 140 personer. Hos 10 personer har man hittat cancer.

– Det är fler fynd än vad vi trodde vi skulle hitta men glädjande nog har vi kunnat åtgärda de flesta förändringar direkt vid undersökningen, säger Sara Lingärde som är ordförande i arbetsgruppen för screeningen i region Mellansverige. Troligtvis har vi också hittat cancrarna tidigare än vad man annars skulle gjort och prognosen har därmed förbättrats.

Hoppas på ännu större deltagande

2024 kommer screeningen i vår region vara fullt utbyggd och inkluderar då alla 60-74 åringar, nästan 50 000 invånare.

– Vår förhoppning är att fler ska förstå den nytta screeningen gör och att fler ska välja att delta, säger Nils Nyhlin

Ny teknik kartlägger var och hur celler läser av sin arvsmassa

En ny studie publicerad i Nature visar att en teknik kallad spatial omik kan användas för att samtidigt kartlägga hur gener slås på och av samt hur de uttrycks på olika platser i våra vävnader och organ. Den förbättrade teknologin, som utvecklats av forskare vid Yale University och Karolinska Institutet, kan öka förståelsen för hur vävnader utvecklas men också hur vissa sjukdomar uppstår och hur de kan behandlas.

Ökad förståelse för hur våra celler läser av genomet vid olika sjukdomar kan bidra till nya individanpassade behandlingar. Bild: Getty Images.

I princip alla celler i kroppen har samma uppsättning gener och möjlighet att bli vilken slags cell som helst. Det som skiljer cellerna åt är hur generna i vårt DNA används. Under senare år har tekniken spatial (rumslig) omik bidragit till en djupare förståelse för hur celler läser av genomet på specifika platser i våra vävnader. Nu har forskare vidareutvecklat denna teknik i syfte att öka kunskapen om hur vävnader utvecklas och hur olika sjukdomar uppstår.

Ett viktigt framsteg är att forskarna samtidigt har lyckats kartlägga två avgörande komponenter i vår genetik, epigenomet och transkriptomet. Epigenomet reglerar hur gener slås på och av i enskilda celler, medan transkriptomet är resultatet av detta genuttryck och det som gör varje cell unik.

Detekterar input och output samtidigt

Epigenomet kan ses som ett proppskåp med säkringar som kan slås på eller av, men om det inte går att se om lamporna tänds är informationen begränsad. Genom att kartlägga både epigenomet och transkriptomet samtidigt har forskarna utvecklat en teknik där både input (att slå på eller av en gen) och output (genuttryck) kan detekteras i samma vävnadssektion. Tekniken ger helt nya insikter om hur gener regleras på specifika platser i en vävnad.

Professor Gonçalo Castelo-Branco. Foto: Stefan Zimmerman.

– Nu när vi kan kombinera dessa två tekniker kan vi se både mekanismerna för hur generna slås på och av och vilket resultat detta får. Det har lett till några oväntade observationer som gett oss ytterligare insikter i hur de här processerna regleras på olika platser i vävnaderna och hur det bidrar till olika cellöden, säger Gonçalo Castelo-Branco, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet, och en studiens korresponderande författare.

Kan bidra till individanpassad behandling

Arbetet kan öka förståelsen för potentiella genetiska mål för läkemedelsbehandling och bidra till mer individanpassade behandlingar.

– I framtiden kommer vi kunna använda den här tekniken för att verkligen förstå hur cancerfrämjande och cancerhämmande gener regleras av epigenetiska mekanismer hos varje enskild patient. Forskningsområdet epigenetisk behandling håller precis på att växa fram, men jag tror att vår teknik skulle kunna underlätta upptäckterna av epigenetiska läkemedel, säger Rong Fan, professor vid Yale University och studiens sisteförfattare.

Immuncell möjlig förklaring till könsskillnader vid pankreascancer

Immunterapi är i dag en effektiv behandlingsform av olika typer av cancer. Men för cancer i bukspottkörteln, pankreas, har immunterapi liten och varierande effekt hos män och kvinnor. Nu har forskare vid Karolinska Institutet hittat en möjlig förklaring till denna könsskillnad. Studien, som publiceras i Cancer Research, visar att hos kvinnor med pankreascancer finns en immuncell som motarbetar kroppens immunförsvar. Resultaten kan öppna för mer könsanpassad behandling av svår cancer.

Fei He, tidigare gästforskare vid institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska Institutet. Foto: Yifei Chen.

– Allt fler studier visar att manliga och kvinnliga hormoner påverkar vårt immunsvar, men det finns mycket kvar att göra för att kön ska bli en självklar biologisk faktor i medicinsk forskning och behandling. Våra resultat ger nya perspektiv som kan få stor betydelse för cancerbehandling, säger Fei He, tidigare gästforskare vid institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska Institutet, och studiens försteförfattare.

Under senare år har immunterapi, att stimulera kroppens eget immunförsvar att angripa cancerceller, fått stor betydelse för behandling av olika typer av cancer. Bland dem melanom samt lung-, njur- och levercancer. Men immunterapi har inte samma goda effekt på bukspottkörtelcancer, pankreascancer, som förblir en av de dödligaste cancertyperna. I genomsnitt har patienten 4–6 månader att leva efter diagnos.

Könsbundna skillnader i immunförsvaret

Tidigare forskning har visat att det finns könsbundna, biologiska skillnader i mäns och kvinnors immunförsvar som bland annat påverkar utvecklingen av cancertumörer och kroppens förmåga att försvara sig mot dem. Nu har forskare vid bland annat Karolinska Institutet studerat vad immunsystemets skillnader i bukspottkörtelcancer hos olika kön kan bero på.

Studien visade en avgörande skillnad mellan cancertumörens egenskaper hos män och kvinnor med pankreascancer. Hos kvinnor förekommer en typ av immunceller som skyddar tumören och hindrar immunförsvarets T-celler från att infiltrera tumören och angripa cancercellerna.

– Denna undergrupp av immunceller korrelerar med dålig överlevnad hos enbart kvinnliga cancerpatienter. Våra resultat visar att immuncellerna uttrycker ett specifikt protein som kallas FPR2 och kan fungera både som en könsspecifik prognostisk faktor och en måltavla för behandling, säger Dhifaf Sarhan, biträdande lektor vid institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska Institutet, korresponderande författare och forskningsgruppledaren.

Ny måltavla för immunterapi hos kvinnor

Resultaten kan bidra till utvecklade diagnosverktyg och immunterapi mot pankreascancer som tar hänsyn till biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Studien bygger på flera metoder, bland dem enkelcells-RNA-sekvensering, proteomik, validering i provrör och patienter, samt behandlingar av möss och 3D-modeller av pankreascancer.

Dhifaf Sarhan, biträdande lektor vid institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska Institutet. Foto: Stefan Zimmerman.

– Nästa steg är att följa upp vår nya måltavla för immunterapi hos kvinnor. Vi genomför också omfattande analyser för att förstå hur immunologiska könsskillnader driver tumörutveckling på olika sätt hos manliga och kvinnliga cancerpatienter. Målet är att hitta och utveckla immunterapimål för respektive grupp, säger Dhifaf Sarhan.

Studien är resultatet av ett nära samarbete mellan Sarhans forskningsgrupp och forskare vid Karolinska Institutet, Karolinska Universitetssjukhuset, Pronoxis AB, Uppsala universitet, samt universitet i Kanada, Singapore och Kina.

Forskningen finansierades i huvudsak av Cancerfonden, KI fonder, CIMED och Radiumhemmets forskningsfonder (se studien för komplett förteckning). Peter Olofsson‐Sahl är verksam vid Pronoxis som utvecklar antagonister mot FPR1 och FPR2. Övriga forskare rapporterar inga intressekonflikter.

Publikation: ”FPR2 shapes an immune-excluded pancreatic tumor microenvironment and drives T-cell exhaustion in a sex-dependent manner”. Fei He, Apple Hui Min Tay, Ahmed Calandigary, Enana Malki, Sayaka Suzuki, Tianjie Liu, Qi Wang, Carlos Fernández Moro, Marina Kaisso, Peter Olofsson‐ Sahl, Marit Melssen, Siu Kwan Sze, Mikael Björnstedt, Matthias Löhr, Mikael C I Karlsson, Rainer Heuchel, Dhifaf Sarhan. Cancer Research, online 15 mars 2023, doi: 10.1158/0008-5472.CAN-22-2932.

Ultraljudsbehandling mot prostatacancer gav få biverkningar

Våren 2020 var Akademiska sjukhuset först i Sverige med att introducera högintensivt fokuserat ultraljud, HIFU, som potentiellt botande behandling mot prostatacancer. Hittills har nära 130 patienter behandlats med goda resultat. Jämfört med operation och strålning var biverkningarna små beträffande kontinens och potens.

Hittills har nära 130 patienter behandlats med högintensivt fokuserat ultraljud, HIFU, på Akademiska. En utvärdering visar att metoden har små biverkningar beträffande kontinens och potens Jämfört med operation och strålning. På bilden syns Sam Ladjevardi, överläkare i urologi. Foto: Akademiska sjukhuset.

– En fördel med HIFU-behandling är precisionen, att ultraljudet kan riktas bättre mot tumörer i prostata jämfört med exempelvis strålbehandling. Det innebär att man enbart behandlar själva tumörområdet och kan undvika större områden med de komplikationsrisker detta innebär. En annan fördel är kortare vårdtid. Behandlingen ges under narkos, men kan göras i dagkirurgi och patienten kan gå hem efter några timmar, säger Michael Häggman, överläkare i urologi på Akademiska sjukhuset.

Högintensivt fokuserat ultraljud, HIFU, är en potentiellt botande behandling som innebär att tumörvävnad bränns bort med ultraljud riktat enbart mot själva tumörområdet inne i prostata. Det är en slags fusionsteknik som innebär att operatören, guidad av magnetkameraundersökning, fusionerat med ultraljud, får bilder av tumörens storlek och placering. Högintensivt ultraljud riktas och fokuseras från en sond i ändtarmen, mot de områden i prostata som ska behandlas. När ultraljudsenergin koncentreras ger den upphov till hetta som dödar tumörvävnaden.

På Akademiska sjukhuset introducerades metoden 2020 inom ramen för en klinisk studie. Hittills har 128 män med prostatacancer från hela landet behandlats. Enligt Michael Häggman görs för närvarande två HIPEC-behandlingar varannan tisdag och tillströmningen av patienter är ganska jämn. För att komma i fråga ska magnetkamera och vävnadsprover ha påvisat tumör endast på få ställen inom prostatan. Patienten ska heller inte ha metastaser på andra ställen.

– Vår uppföljning visar att det är små biverkningar beträffande kontinens och potens, till skillnad från operation och strålning. Av de 72 som genomgått biopsi, dvs analys av vävnadsprov, ett år efter ingreppet hade 18 procent otillräcklig behandlingseffekt. Tio av dessa patienter har opererats med prostatektomier, att prostatan och sädesblåsorna tas bort, tre följs med aktiv övervakning. Endast sex procent rapporterade problem med inkontinens tre månader respektive ett år efter ingreppet. 12 procent rapporterade signifikant försämrad potens tre månader efter HIFU-behandlingen och tio procent ett år efter HIFU, säger Michael Häggman och fortsätter:

– På det stora hela är resultaten som förväntat och i linje med andra centra som erbjuder denna behandling. Resultaten presenterades tillsammans med schweiziska kolleger på European Association of Urology’s kongress i Milano den 13 mars.

Enligt Häggman lämpar sig den nya ultraljudsbehandlingen bäst för två patientgrupper. En är män som ännu inte behandlats för sin prostatacancer där ökande risk för spridning kan förväntas över tid. Den andra gruppen är män som strålbehandlats men fått återfall. De har ofta en kraftigt förminskad prostata efter strålbehandlingen.

– Det som bidragit till utvecklingen av metoden är med den medicintekniska utvecklingen, särskilt framsteg inom bilddiagnostik, som underlättar urvalet av patienter. Nya tumörmarkörer kan också spela in. Detta mycket viktigt, inte minst eftersom PSA-screening sannolikt kommer att införas på sikt vilket kommer att öka upptäckten av misstänkt cancer i prostata, avrundar han.