Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Akademiska och Mälarsjukhuset inleder samarbete inom strålbehandling

Sektionen för onkologi på Akademiska sjukhuset har inlett ett samarbete med onkologkliniken på Mälarsjukhuset, Region Sörmland. Detta innebär att läkare vid strålbehandlingsenheten på Akademiska på distans kommer att bedöma vilket område som ska strålbehandlas och hur stor stråldos som ska ges, så kallad targetritning. Bakgrunden är ett utökat samarbete mellan klinikerna. Akademiska har även pågående diskussioner om samarbeten med andra onkologkliniker inom sjukvårdsregionen.

Ett samarbete har inletts inom strålbehandling mellan Akademiska sjukhuset och Mälarsjukhuset. Det innebär att läkare på Akademiska på distans kommer att bedöma vilket område som ska strålbehandlas och hur stor stråldos som ska ges till cancerpatienter från Sörmland, så kallad targetritning. På bilden syns Calin Radu, överläkare inom onkologi på Akademiska sjukhuset. Foto: Akademiska sjukhuset.

– Vi räknar med att bedöma tre patienter per dag på distans. Det handlar framför allt om patienter med cancer i prostata, hjärna (primära hjärntumörer, meningeom), lunga, tjock- och ändtarmscancer samt palliationer för att lindra olika symptom. Som universitetssjukhus är det positivt om vi kan avlasta andra sjukhus i Region Mellansverige. I detta fall kan läkare inom strålbehandlingen på Mälarsjukhuset fokusera på andra arbetsuppgifter, säger Calin Radu, överläkare inom onkologi på Akademiska sjukhuset.

Förutom förberedelser inför strålbehandling (targetritning) kommer läkare på Akademiska att vara tillgängliga för rådgivning via telefon/mail samt fungera som stödlinje för primärläkare i Eskilstuna som beslutar om targetdefinition ska ske via Akademiska sjukhuset.

Calin Radu beskriver targetritning som en relativt omfattande process. Ett utökat samarbete som detta menar han syftar till att förbättra patientflöden inom regionen. På sikt kan det även korta tider till start av strålbehandling samt leda till en mer jämlik vård.

Akademiska sjukhuset har även pågående diskussioner gällande olika samarbeten med andra onkologkliniker inom sjukvårdsregionen.

På strålbehandlingen vid Akademiska sjukhuset förbereds och behandlas cirka 100 patienter varje dag. Alla slags tumörsjukdomar strålbehandlas, både hos barn och vuxna. Varje patient har en individuellt anpassad behandling som pågår under varierande tid, allt ifrån ett tillfälle upp till sju veckor.

I personalgruppen ingår cancerläkare (onkologer), onkologisjuksköterskor, undersköterskor, ingenjörer och sjukhusfysiker arbetar tillsammans i ett nära samarbete.

Strålbehandling är antingen extern eller intern. Vid extern strålbehandling befinner sig strålkällan utanför patientens kropp. Vanligast är att strålningen utförs med hjälp av så kallade linjäracceleratorer, som producerar foton- och elektronstrålning. En annan variant av extern behandling är protonstrålning som ges vid Skandionkliniken i Uppsala. Vid intern strålbehandling, så kallad brachyterapi, placeras radioaktiva preparat inuti eller i direkt kontakt med det organ som ska behandlas.

Cancerfondens forskningsnämnd får ny ordförande

Professor Malin Sund, vid Umeå universitet, efterträder professor Klas Kärre, som ordförande för Cancerfondens forskningsnämnd. Valet av ny ordförande skedde på Cancerfondens huvudmannamöte som hölls onsdagen den 24 maj.

Malin Sund är ny ordförande för Cancerfondens forskningsnämnd. Foto: Sanna Percivall.

– Att efterträda Klas – en cancerforskare med internationell stjärnglans – är självklart en stor ära, men också förknippat med stort ansvar. Jag ser mycket fram emot att få medverka till att fortsätta utveckla forskningsnämndens viktiga arbete, säger Malin Sund.

Cancerfondens forskningsnämnd har till uppgift att bedöma alla de ansökningar om forskningsanslag som kommer in och därefter besluta om finansiering av de projekt som anses ha störst chans att nå framgångsrika resultat.

Under 2022 delade Cancerfonden ut hela 900 miljoner kronor till svensk cancerforskning. En kraftig ökning jämfört med föregående års 851 miljoner kronor. Cancerfonden närmar sig nu det långsiktiga målet att dela ut en miljard kronor om året till svensk cancerforskning, för att på så sätt skynda på en utveckling som leder till att färre drabbas, fler botas från sin cancer, eller kan leva ett långt liv med god livskvalitet.

Eva Hellström Lindberg ingår i valberedningen och har lett arbetet med att hitta en ny ordförande för forskningsnämnden.

– Malin har publicerat över 200 vetenskapliga artiklar och är en högt citerad internationell cancerforskare med bred förankring över hela fältet. Jag är mycket glad att valet till slut föll på henne som ny ordförande, säger Eva Hellström Lindberg.

Malin Sund har disputerat inom molekylärbiologi, är klinisk specialist i kirurgi med fokus på cancerkirurgi och professor i kirurgi vid Umeå universitet och Helsingfors Universitetssjukhus. Hon är också överläkare i kirurgi vid Norrlands universitetssjukhus och har bland annat forskat på cancer i bukspottskörteln.

Avgående professor Klas Kärre är sedan 1994 professor i molekylär immunologi vid Institutionen för Mikrobiologi, Tumör- och Cellbiologi vid Karolinska Institutet. Han bedriver forskning inom grundläggande och tillämpad immunologi med inriktning mot transplantation och cancer.

Stora framsteg i att bota hjärntumörer

Forskare vid Göteborgs universitet har tillsammans med franska kollegor lyckats ta fram en metod som har förmågan att ta död på den aggressiva hjärntumören glioblastom. Genom att blockera vissa funktioner i cellerna med en införd molekyl dör cancern av stress.

Leif Eriksson, professor i fysikalisk kemi vid Göteborgs universitet. Foto: Jesper Larsson.

Cancerceller, speciellt de som bildar aggressiva tumörformer, är celler som på ett eller annat sätt förlorat kontrollen och lever i en mycket stressad tillvaro. För att kunna hantera denna belastning kidnappar cancercellerna mekanismer som de friska cellerna använder för att reglera proteinproduktionen och ta hand om det överskott av proteiner som skapas. Utan de kidnappade mekanismerna skulle cancercellen dö.

– Vi har nu lyckats hejda cancercellernas kidnappning genom att föra in en specialutvecklad molekyl i cellerna som blockerar en av dessa kidnappade försvarsvägar hos cancercellerna. Det gör att cancern tar död på sig själv, säger Leif Eriksson, professor i fysikalisk kemi vid Göteborgs universitet.

Svenskt-franskt samarbete

Leif Erikssons forskargrupp har arbetat tillsammans med en forskargrupp vid INSERM i Rennes, Frankrike. Med hjälp av superdatorer och avancerade simuleringar tog forskarna fram en variant av molekylen som även kan ta sig genom blod-hjärn-barriären som skyddar hjärnvävnaden. Forskningsresultatet redovisas i den vetenskapliga tidskriften iScience.

Genombrottet gäller för hjärntumörer av typen glioblastom. De utgör cirka 45 procent av alla tumörer i hjärnan och drabbar cirka 400 personer i Sverige varje år. För hela EU är siffran 19 000 personer. Prognosen för malign glioblastom är i dag mycket dålig, endast några få procent överlever fem år efter diagnos och behandling.

– I dag består cancerbehandlingen av kirurgi, strålning och kemoterapi. Tyvärr lyckas man inte döda samtliga cancerceller och därför återkommer tumören. När den gör det har den ofta både spridit sig och utvecklat resistens, säger Leif Eriksson.

Undersöker användning mot annan cancer

Försöken med den nya metoden har visat mycket lovande resultat. Forskarna såg att en kombinationsbehandling med den nya substansen och en behandlingsdos med kemoterapi var tillräckligt för att helt ta död på tumörerna och dessutom förhindra att de kom tillbaka. Eftersom tumören stressas till att självdö så försvinner samtliga cancerceller och vid utförda djurförsök med möss har cancern inte återkommit efter 200 dagar. Vid jämförande försök med endast kemoterapi återkom hjärntumören efter 100 dagar, då mycket snabbväxande.

Forskarnas molekyl Z4P blockerar en av mekanismerna som reglerar proteinproduktionen i en cancercell. Blockeringen gör att cancercellen dör. Tre bilder som visar tumörens utbredning efter 20 dagars behandling hos möss. Control: Obehandlad tumör. TMZ: Efter behandling med enbart chemoterapi. Combo: Kombinationsbehandling med chemoterapi och blockeringsmolekylen Z4P. Molekylbild: X. Guillory, Bilder från djurförsöken: D. Pelizzari-Raymundo.

– Det här är första gången man har kunnat visa på så tydliga resultat för hjärntumörer, som kan leda till en behandling som helt undviker kirurgi och strålning. Vi har även börjat undersöka användning av våra substanser mot andra aggressiva tumörformer som bukspottskörtelcancer, trippel-negativ bröstcancer och viss levercancer, säger Leif Eriksson.

Det finns andra typer av hjärntumörer som inte utvecklas på samma sätt som glioblastom. För dessa fungerar inte den här nya metoden.

Uppvisar inga biverkningar

Dagens behandlingsformer av hjärntumörer har ofta svåra biverkningar. I den nya behandlingen har forskarna inte sett några biverkningar med substansen ännu – de försöksdjur som behandlades behöll vikten, hade inga uppenbara förändringar i beteende, och levern var till synes opåverkad. Men mer omfattande undersökningar behöver göras. Omfattande celltester har dock visat att substansen är icke-toxisk för friska celler även vid mycket höga doser.

Nu fortsätter forskningen på denna molekyl. Mycket återstår att göra, som optimeringen av behandlingsproceduren, vidare tester på försöksdjur med mera. Men Leif Eriksson hoppas och tror att det ska gå relativt fort att få ut läkemedlet i klinisk behandling.

– Det beror mycket på om det kommer in finansiering, för att kunna ta de olika stegen så smidigt som möjligt. Om jag tänker optimistiskt så kanske det kan ta fem år.  Det är en kort tidsrymd, men samtidigt är glioblastom en nära hundraprocentig dödlig sjukdom, så alla förbättringar i vården innebär stora framsteg, säger Leif Eriksson.

Vetenskaplig artikel i iScience: A novel IRE1 kinase inhibitor for adjuvant glioblastoma treatment.

Svensk modell för prostatacancertestning ska provas i andra länder

Prostatacancer är den vanligaste formen av cancer hos män. Nu startar ett europeiskt projekt, där Skånes universitetssjukhus ingår, för att hitta det effektivaste sättet att ställa en tidig diagnos.

Anders Bjartell, överläkare och professor inom urologi.

– Vi vet att en tidig diagnos räddar liv, säger Anders Bjartell, överläkare och professor inom urologi.

Det europeiska projektet PRAISE-U samlar organisationer från tolv länder inom EU, med syfte att utveckla ett kostnadseffektivt system för tidig prostatacancertestning och diagnos. Målet är att minska risken för sjuklighet och dödlighet – samtidigt som man hoppas kunna minska risken för överdiagnostik och överbehandling.

Från Sverige deltar Region Skåne, Västra Götalandsregionen och Region Stockholm. En del av projektet går ut på att testa en svensk modell för organiserad prostatacancertestning, som bland annat används i Region Skåne och Västra Götalandsregionen, som pilotmodell i några av de andra europeiska länderna. Modellen, som förkortas OPT, har utvecklats av bland andra Thomas Jiborn, överläkare på Skånes universitetssjukhus och chef för Prostatacancercentrum Skåne.

– Det är väldigt glädjande att vi får vara med och dela med oss av erfarenheterna kring det system vi själva tagit fram, säger Thomas Jiborn.

Inte all prostatacancer behöver behandlas

Organiserad prostatacancertestning innebär kortfattat att alla män i åldrarna 50 till 74 år får information hemskickad om fördelarna och nackdelarna med att testa sig för prostatacancer, ett så kallat PSA-prov. De män som önskar får därefter lämna ett prov, och beroende på resultat kommer männen att erbjudas nytt prov inom två eller sex år. Visar provet ett förhöjt värde leder det till magnetkameraundersökning och därefter till urologbesök och biopsi, om det finns misstanke om cancer.

– Vi vet att tidig diagnostik räddar liv och vi har i tidigare studier visat att det är viktigt att testa sig redan i 40-50-årsåldern. Samtidigt är det inte all prostatacancer som behöver behandlas, och syftet med OPT är att minska risken för överbehandling, säger Anders Bjartell, som tillsammans med Thomas Jiborn samt Max Alterbeck, specialistläkare inom urologi på Skånes universitetssjukhus och doktorand vid Lunds universitet, är Region Skånes representanter i projektet.

Pågår i tre år

Det europeiska projektet ska pågå i tre år och tanken är att länder som Irland, Spanien och Tjeckien ska undersöka om de kan införa en liknande modell i sina länder.

– Det är inte säkert att vår modell är helt tillämpbar i andra länder. Självklart påverkas det av tillgång till resurser i form av personal och tillgång till medicinsk utrustning. Men förhoppningen är att vi med vår svenska modell kan förbättra prostatacancervården för fler europeiska patienter, säger Anders Bjartell.

Fakta/ PRAISE-U

  • PRAISE-U står för Prostate cancer Awareness and Initiative for Screening in the European Union, och är ett så kallat EU4Health-program.
  • Projektet kommer att pågå i tre år. 25 organisationer och institutioner från 12 EU-länder är med.
  • PRAISE-U är multidisciplinärt, vilket betyder att man samlar kompetenser inom olika medicinska områden.
  • Läs mer om projektet här: PRAISE-U – Uroweb

Ny forskning ska leda till bättre behandling av tunna melanom

Tidig upptäckt av melanom ger nästan alltid god prognos. Nu presenterar Magdalena Claeson, docent och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, resultat från sin forskning om vad som utmärker de fall där tidig diagnos inte hjälper. Målet är mer precis behandling.

Melanom är den allvarligaste formen av hudcancer. Ny forskning på Sahlgrenska Universitetssjukhuset har som mål att leda till en mer precis behandling av tunna melanom. Fotograf/Källa: Johanna Ewalds St Michaels.

Melanom är den allvarligaste formen av hudcancer och förekomsten ökar hela tiden. Melanomen delas in i grupper beroende på tjockleken. De tjocka melanomen är mest dödliga, men de tunna ökar mest vilket ger goda skäl att titta noga på just dem. I Sverige dör ungefär 500 personer varje år av melanom.

– Patienter som diagnostiseras med tunna melanom har en mycket bra prognos, men det är allt fler som får den diagnosen. Därför är det viktigt att vi lär oss så mycket vi kan om detta, för att redan vid diagnos kunna identifiera högriskpatienter, säger Magdalena Claeson, docent och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Hon betonar att den ökning av tunna melanom som visat sig i forskningen ger positiva signaler.

– Dels kan det betyda att vården har blivit bättre på att diagnostisera melanom tidigt, dels att många är mer uppmärksamma på sin hud och tar till sig informationen om att man ska söka tidigt. Jag vill verkligen ge människor beröm för det, för det är jätteviktigt att melanom diagnostiseras redan när de är tunna.

Med den forskning hon lägger fram nu vill Magdalena Claesson lägga grunden till större kunskap om cancerformen, för att i förlängningen kunna minska dess skadeverkningar.

Forskningen har bedrivits under tre år i Australien, i samarbete med University of Queensland och QIMR Berghofer Medical Research Institute, i Brisbane. Där är melanom vanligare och andelen tunna ännu större. Magdalena Claeson har samlat kunskap om olika faktorer hos patienterna eller tumörerna som talar för att det är ett högriskmelanom.

– Vi opererar bort alla melanom som upptäcks, men vi har mycket att vinna på att få fler faktorer i våra riktlinjer, när vi ska bedöma tunna melanom. Målet är att kunna erbjuda mer precis vård inom den breda och växande patientgrupp som får tunna melanom.

I sin forskning har hon hittills sett att:

  • tunna melanom är mer dödliga om de sitter på skalpen
  • tunna melanom är mer dödliga om de hör till de tjockare bland de tunna (0,8-1,0 mm)
  • tunna melanom är mindre dödliga om de har en mutation som kallas BRAF-V600E
  • tunna melanom är mindre dödliga om de har sitt ursprung i ett födelsemärke, jämfört med i helt normal hud
  • tunna melanom med kraftig celldelning, många mitoser, innebär ökad dödlighet

– Det här är en början, men vi behöver förstå mer, säger Magdalena Claeson.

Effektiv och skonsammare cancerbehandling

Forskare i Umeå, Frankrike och Sydkorea har upptäckt en ny och effektiv förening för behandling av cancer. Förutom att föreningen skonar frisk vävnad, är föreningen verksam vid väldigt låga koncentrationer och dessutom enklare och billigare att framställa än de nuvarande på marknaden.

Föreningen är tänkt att användas vid s.k. fotodynamisk terapi. Det innebär att det område som skall behandlas först ljussensibiliseras (görs känsligare för ljus) med ett lokalt eller intravenöst givet ämne, i framtiden förhoppningsvis den nyupptäckta föreningen.

Det aktuella området aktiveras sedan genom belysning med en ljuskälla med kontrollerad energimängd och definierad våglängd. För djupare tumörer kan detta göras med titthålskirurgi, annars kan även speciella ljusrum användas. Aktivering i cancerceller leder till kemiska reaktioner som resulterar i cancercelldöd.

”Väldigt lovande resultat”

Nio forskare från tre institutioner vid Umeå universitet ingår i den grupp som gjort upptäckten.

Nasim Sabouri, universitetslektor vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik. Foto: Mattias Pettersson.

– Upptäckten är resultatet av omkring tre års arbete. Det har varit ett omfattande projekt med många olika typer av experiment mellan olika forskningsdiscipliner. Självklart känns det spännande att vi har fått väldigt lovande resultat, säger Nasim Sabouri, universitetslektor vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik.

Forskarna har påbörjat arbetet med patent och kommersialisering, med hjälp från Umeå universitet Holding och Umeå Biotech Incubator AB.

Minimera biverkningar

Forskarna har visat att den nyupptäckta föreningen är fluorescerande (återutsänder ljus), vilket gör det lättare att följa var i cellen den finns. Det har gjort det möjligt att visa att föreningen binder till vissa DNA-strukturer i cellen, vilket inte registrerats för någon tidigare fotosensibiliserande förening.

Detta kan möjligen vara nyckeln till att denna förening är extremt effektiv vid låga koncentrationer och skulle i framtiden kunna minimera biverkningarna på patientens friska vävnader. Effektiviteten har inte bara verifierats genom experiment i provrör, utan också i cancerceller och tumörmodeller samt i zebrafisk.

Arbetet har publicerats i den välrenommerade tidskriften Nucleic Acids Research. Artikelns förste författare Marco Deiana, Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, kunde bli rekryterad som postdoktor till Umeå universitet tack vare Excellence By Choice (EC) Postdoctoral Programme och har även tilldelats Cancerfondens postdoktortjänst. EC-programmet stöder unga lovande forskare och har nobelpristagaren, professor Emmanuelle Charpentier, som mentor. Ytterligare studier pågår för att bekräfta möjligheten att utvidga dessa resultat till framtida kliniska användningar.

Ny metod hjälper immunceller att angripa hjärntumörer

Forskare vid Uppsala universitet har tagit fram en metod som underlättar för immunceller att ta sig ut från blodkärlen in i tumörer och där känna igen och döda cancerceller. Målet är att förbättra möjligheterna att behandla allvarliga hjärntumörer. Studien har publicerats i tidskriften Cancer Cell.

AAV-LIGHT-terapi förändrar tumörens blodkärl och förbättrar deras förmåga att transportera T celler till tumören. Illustrationen gjordes med Biorender.

Glioblastom är en aggressiv hjärntumör som ännu saknar effektiv behandling. En anledning är tumörens förmåga att trycka ner eller helt undgå kroppens naturliga immunförsvar mot cancer. Immunterapi med så kallade checkpointhämmare syftar till att återaktivera kroppens immunsvar mot cancer men för att det ska bli effektivt krävs det att specifika immunceller, kända som mördar-T-celler, finns tillgängliga i tumören.

Blodkärlen i hjärntumörer är dysfunktionella och fungerar som en barriär, vilket hindrar mördar-T-cellerna från att nå tumören. Därför fungerar inte denna annars så effektiva typ av immunterapi på hjärntumörer.

In den nya studien har Uppsalaforskarna utvecklat en metod för att hjälpa mördar-T-celler att ta sig till tumören och döda cancercellerna. De utvecklade och använde en särskild virusvektor som fick blodkärlen att producera en faktor som kallas LIGHT. Behandlingen förändrade funktionen hos tumörens blodkärl så att de blev bättre på att låta mördar-T-celler passera från blodbanan in i tumören.

Anna Dimberg, professor vid Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Vaskulärbiologi. Foto: Mikael Wallerstedt.

– Vi såg att tumörens blodkärl ändrade både form och funktion när vi använde AAV-LIGHT-vektorn som behandling i våra experimentella modeller av glioblastom. Virusvektorn gör att blodkärlen börjar producera LIGHT och då skräddarsys deras funktion till att föra in mördar-T-celler i tumören. Det skapar också en miljö kring blodkärlen som är välgörande för T-cellernas funktion, säger Anna Dimberg, professor vid Uppsala universitet, som har lett studien tillsammans med professor Magnus Essand.

Behandlingen med AAV-LIGHT ledde också till att ansamlingar av immunceller som kallas tertiära lymfoida strukturer (TLS) bildas i anslutning till hjärntumören. Sådana strukturer har tidigare kopplats till en ökad känslighet för immunterapi.

– Att TLS bildas då vi behandlar med AAV-LIGHT är spännande eftersom mycket tyder på att T-cellerna kan aktiveras mot tumörcellerna i dessa strukturer. Vi såg också att behandlingen gav en förlängd överlevnad eller till och med ledde till bot i våra experimentella modeller, säger forskaren Mohanraj Ramachandran som är studiens förstaförfattare tillsammans med doktoranderna Alessandra Vaccaro och Tiarne van de Walle.

Forskarna fann också att AAV-LIGHT-terapi förändrade kompositionen av immunceller i de tertiära lymfoida strukturerna till att framförallt innehålla T-celler.

Magnus Essand, professor vid Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Klinisk immunologi. Foto: Mikael Wallerstedt.

– Det var fascinerande att vi kunde påverka cellkompositionen i TLS med en fördel för T-celler, vilket verkar öka den terapeutiska förmågan. Det här är ny kunskap som skulle kunna användas för att förändra funktionen hos dessa strukturer i olika behandlingar, säger Alessandra Vaccaro.

Dessutom främjade den nya behandlingen en speciell population av stamcellslika mördar-T-celler, som lokaliserades både inom TLS och i specialiserade nischer som bildades runt blodkärlen i tumören.

– Vi var glada över att konstatera att AAV-LIGHT-behandling ökade närvaron av stamcellslika T-celler, eftersom de är kända för att öka effekten av immunterapi. Att hitta dem inom TLS och nischer påvisar vikten av samspelet mellan de olika effekterna som AAV-LIGHT ger upphov till, säger Tiarne van de Walle.

Forskarna vill nu utveckla terapin vidare för att pröva om AAV-LIGHT kan användas som ny behandling för patienter med glioblastom.

– Vi behöver förbättra virusvektorn ytterligare innan vi kan påbörja kliniska studier. Men våra resultat är mycket lovande och vi hoppas att detta ska kunna förbättra chanserna för patienter med glioblastom i framtiden, säger Magnus Essand.

Bortom mammografi – kompletterande metoder inom bröströntgen

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor och chansen att överleva sjukdomen är högre om cancern upptäcks tidigt och tumören är relativt liten och inte aggressiv.

Bröstcancer. Illustration: Getty Images (SciePro).

Mammografi-screening används för att identifiera tidig bröstcancer genom en röntgenundersökning av brösten. Metodens tillförlitlighet är dock sämre hos kvinnor som har en stor andel körtel- och bindväv i sina bröst jämfört med kvinnor som har en stor andel fettvävnad. Dessa kvinnor skulle dra nytta av ytterligare bildmetoder såsom ultraljud eller magnetkamera (MRI). Ett stort hinder för att använda sådana metoder är den drastiska kostnadsökningen för varje extra upptäckt cancer.

I sin avhandling testade doktorand Roxanna Hellgren vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik och och överläkare/verksamhetschef vid Södersjukhusets mammografiavdelning därför några alternativa metoder som potentiellt kan vara mindre kostsamma. I sina studier jämförde hon bland annat en ny ultraljudsmetod (ABVS) mot traditionell ultraljudsundersökning och fann att den hade en liknande förmåga att upptäcka bröstcancer. Hon testade också om tillägg av infraröd bildgivning till mammografi-screening skulle leda till ökad upptäck av bröstcancer. Dessutom jämförde hon en MRI-undersökning på 5 minuter istället för 30 minuter och fann att den kortare undersökningen var tillräcklig för att upptäcka samma proportion av bröstcancerfall.

Vad är de viktigaste resultaten i din avhandling?

–Vi kunde ge en ökad kunskap om den diagnostiska tillförlitligheten av två olika bildmetoder, vilket förhoppningsvis kommer att leda till ytterligare studier. Vi visade också på vikten av en god studiedesign vid utvärdering av nya diagnostiska metoder.

Varför valde du att forska om just detta?

–Det är viktigt att förbättra cancervården genom tidig upptäckt. Det leder både till mindre aggressiv behandling och bättre överlevnad. Det gynnar framför allt patienten men även samhället i stort.

Hur tycker du att forskningen ska fortsätta framöver på det här området?

–Den verkliga kostnaden för varje extra bröstcancerfall som kan upptäckas med hjälp av de metoder vi har undersökt behöver studeras vidare i framtida screeningstudier. Vi behöver också fokusera resurser på att förstå kvinnor som inte deltar i screening och överbrygga hindren för deltagande i hälsofrämjande åtgärder.

Interaktiv årsrapport om tjock- och ändtarmscancerscreening publicerad

Den första interaktiva årsrapporten från Svenskt kvalitetsregister för koloskopier och tjock- och ändtarmscancerscreening (SveReKKS) har nu publicerats och är en del av kvalitetsmätningen inom det nationella screeningprogrammet för tjock- och ändtarmscancer. Alla regioner i Sverige har anslutit till screeningprogrammet och samtliga registrerar i SveReKKS vilket framöver kommer att ge viktigt underlag för det fortsatta screeningarbetet, både nationellt och regionalt.

Provkit tjock- och ändtarmscancerscreening.

Den interaktiva årsrapporten innehåller data från alla regioners arbete med screeningprogrammet för tjock- och ändtarmscancer. Även om data ännu inte är tillräckliga för att göra jämförelser nationellt – framför allt på grund av att screeningprogrammet så nyligen införts och ännu inte är implementerat för alla åldersgrupper – är rapporten ett viktigt steg framåt.

Andreas Pischel, gastroenterolog och SveReKKS registerhållare säger:

– Införandet av screening för tjock- och ändtarmscancer har inte skett enhetlig över Sverige. Stockholm startade redan 2008 medan resten av landets regioner startade under 2021- 2022 och alla rekommenderade årskullar har ännu inte fått inbjudan att delta. Detta innebär att andelen koloskopier som gjorts per invånare skiljer sig mycket över landet och det gör att datan inte kan anses vara tillförlitliga för tolkning än. Små skillnader kan ge stor variation i resultaten. Detta kommer dock att harmoniseras över tid, i takt med att screeningprogrammet införs i alla aktuella årskullar i landet.

Registret viktigt för att mäta kvaliteten

SveReKKS är ett nationellt kvalitetsregister som skapades 2018 för att möjliggöra uppföljning av det nationella screeningprogrammet för tjock- och ändtarmscancer. Syftet är att registrera alla koloskopier och kunna jämföra kvaliteten i all koloskopiverksamhet men också att följa upp koloskopierna i det nationella screeningsprogrammet för tjock och ändtarmscancer.

Ett nationellt samordningskansli vid Regionala cancercentrum överför automatiskt data om de två första stegen i screeningprogrammet, det vill säga utskick och svar på inbjudan att delta i screeningprogrammet samt resultat från avföringsproverna till SveRReks. Koloskopier som görs i de fall dolt blod har hittats i avföringen registreras av regionernas egna koloskopienheter. Där registreras bland annat förekomst och borttagande av polyper som kan, men inte behöver vara, mycket tidiga förstadier till cancer.

Andreas Pischel kommenterar:

– Ett kvalitetsregister som SveReKKS ger möjlighet att följa och säkerställa en god endoskopikvalitet över hela Sverige. Med hjälp av kvalitetsindikatorer kan man jämföra koloskopikvaliteten mellan enheterna i landet och man kan även följa den egna verksamheten. Till exempel, eftersom man även registrerar att en koloskopi görs under handledning kan en läkare under sin träning följa den egna utvecklingen och identifiera eventuella förbättringspotentialer. Vidare kan verksamhetscheferna följa verksamhetens och endoskopisternas resultat och ansvara för att åtgärda eventuella brister. Sist men inte minst kan patienterna se att en koloskopi har en god kvalitet vilket förhoppningsvis minskar eventuella tvivel för att gå till en koloskopi, vilket i sin tur minskar risken att insjukna eller dö i tjock- och ändtarmscancer. Nationellt innebär det att kostnaderna för behandling av cancer och rehabilitering minskar och ur ett politiskt perspektiv ger registret underlag för att bättre utvärdera koloskopier och lättare leverera en god kvalitet så att folkhälsan kan öka.

Deltagandet i screeningen mäts

Även deltagandet registreras. Från andra screeningsprogram som redan är etablerade i Sverige är det känt att deltagandet i screeningen kan variera mycket och det är viktigt att kunna mäta och följa deltagandet över tid och även geografiskt. I årsrapporten kan användaren till exempel välja att se data om svarsfrekvens på inbjudan, resultat från avföringsproverna samt kontakt med koloskopienheterna på nationell, regional och ner till kommunnivå. Detta ger en helhetsbild av hur väl screeningprogrammet fungerar, vilket framöver gör det möjligt att identifiera eventuella brister och möjliga förbättringar.

Läs rapporten här.

Testikelcancer kopplas till autism och adhd

Män med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, som autism eller adhd, löper en något ökad risk att drabbas av en typ av testikelcancer. Tidiga livshändelser kan spela roll i sammanhanget, menar forskare.

Testikelcancer är den vanligaste cancersjukdomen hos unga män. De bakomliggande orsakerna är fortfarande i stort sett okända.

I en ny studie har forskare undersökt personer i Sverige som har haft testikelcancer. Via registerdata har forskarna studerat om psykiatriska diagnoser före cancerdiagnosen var vanligare hos dem som drabbats av testikelcancer än hos en kontrollgrupp.

Signifikant ökad risk

Överlag fann forskarna ingen ökad risk för testikelcancer vid en psykiatrisk diagnos. Men just vad gäller neuropsykiatriska diagnoser, som autism och adhd, fann de en signifikant ökning av risken att drabbas av testikelcancertypen seminom.

Även om risken var förhöjd för denna grupp är den absoluta riskhöjningen låg, poängterar forskarna – under en procent. Och risken överlag att drabbas av testikelcancer är fortfarande mycket låg även bland pojkar och män med exempelvis autism och adhd. Resultaten är dock intressanta för den som vill förstå varför testikelcancer uppstår.

Tidiga livshändelser kan påverka

Det här är första gången en forskningsstudie visar på en koppling mellan neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och risken för testikelcancer. Exempel på riskfaktorer man känner till sedan tidigare är om man som bebis haft en icke nedvandrad testikel eller om man har en far eller bror med testikelcancer.

– Vi vet inte varför vi ser ett samband mellan neuropsykiatriska diagnoser och risken för testikelcancer, men vi tror att tidiga livshändelser påverkar. Kanske till och med så tidiga som under fosterstadiet, säger Anna Jansson, doktorand vid Uppsala universitet och läkare vid Akademiska sjukhuset.

Blir sjuka tidigare

I studien såg forskarna även att personer med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning i median var fyra år yngre när de insjuknade i testikelcancer och oftare hade en mer avancerad sjukdom vid diagnosen.

– Vi såg också att personer med en tidigare psykiatrisk diagnos hade en något ökad risk att dö av sin testikelcancer jämfört med personer utan en tidigare psykiatrisk diagnos, även om överlevnaden i testikelcancer överlag var mycket god i båda grupperna, säger Anna Jansson.

Ingrid Glimelius, överläkare på onkologkliniken vid Akademiska sjukhuset och professor vid Uppsala universitet, säger:

– Eftersom vi ser en försämrad överlevnad hos personer som har psykisk sjukdom är det viktigt att vården, personerna själva och även närstående uppmärksammar att man även kan drabbas av annan ohälsa och känner man en knöl i testikeln ska man söka vård. Den här sjukdomen går att bota hos de allra flesta idag.

 

Nytt machine learning-verktyg för snabb upptäckt av biomarkörer från strålbehandling

Flera veckors sökande efter biomarkörer i cancerprover har nu kortats ner till sekunders eller på sin höjd minuters arbete. Genom ett samarbetsprojekt mellan Bioinformatics and Data Centre (BDC) och Britta Langens vid Sahlgrenska Cancer Center, har ett machine learning-program utvecklats som bland annat kan visa effekter av strålbehandling på olika vävnader samt ge indikation på om stråldoser behöver justeras.

Bioinformatiker Björn Andersson och enhetschef Marcela Dávila vid Bioinformatics and Data Centre (BDC). Foto: Charbel Sader.

– Att identifiera biomarkörer för strålningsdosimetri med hjälp av maskininlärning är ett relativt nytt sätt att arbeta med inom cancerbehandling, vilket tidigare varit ett manuell och tidskrävande metod som också kan påverkas av den mänskliga faktorn. Genom försök på mus och råtta har dessutom Britta Langens en mycket stor mängd data där olika typer av strålning utförts på vävnader så som njure, lever och lungor. För att få en ännu mer effektiv och säker analysmetod vände de sig till oss, säger Björn Andersson som är bioinformatiker och den som utvecklat programmet.

Optimera algoritmer

Genom att anpassa och optimera algoritmer i programmeringsspråket R, har verktyget skräddarsytts för att snabbt kunna köra igenom de upp emot 10 000 gener som kan finnas i ett enda prov. Men verktyget kan också med enkelhet läras om för att och kunna analysera andra typer av expressionsdata, exempelvis från proteiner.

– De vinster vi får rent metodologiskt blir att vi dels inte behöver leta manuellt efter biomarkörer en gen åt gången, vilket sparar mycket tid. Dessutom kan vi minska eller i många fall eliminera den mänskliga faktorn eftersom dataanalysen blir automatiskt reproducerbar och enkelt kan verifieras, vilket ger säkrare data utan risk för mänskliga feltolkningar eller missar, säger Björn.

Patientnytta största vinsten

I slutändan är de största vinsterna de som kommer patienterna till gagn.

– Genom snabb och säker analys av data kan patienter följas genom strålbehandlingen på ett helt nytt sätt där optimal och individanpassad cancerbehandling är målet, säger Björn som också lyfter fram framtida möjligheter så som ett webbaserat verktyg där data kan laddas upp och enkelt analyseras utifrån olika behov och prover.

Upptäckt av gener bakom hjärntumör

Ett internationellt team med deltagande från Umeå universitet har spårat varianter i sju gener som har betydelse för uppkomsten av gliom, den vanligaste formen av hjärntumör. Resultaten av studier utan motstycke i världen är publicerade i tidskriften Science Advances.

Beatrice Melin, professor och överläkare vid Institutionen för strålningsvetenskaper. Foto: Mattias Pettersson.

Teamet bakom studierna heter The Gliogene Consortium, som bildades 2007 och som består av omkring 25 forskare från 15 olika centra. Sedan starten har de tillfrågat 15 000 patienter med hjärntumör om deras familjehistoria av hjärntumörer och cancer, och samlat in blodprov.

– Det är den största samlingen av gliomfamiljer i världen, säger Beatrice Melin, professor och överläkare vid Institutionen för strålningsvetenskaper, Umeå universitet, som grundade konsortiet tillsammans med Melissa Bondy vid Stanford University.

I Sverige får ungefär 500 personer gliom varje år, och både unga och gamla kan insjukna. Gliogene-konsortiet har arbetat med att förstå de genetiska orsakerna för gliom. Att flera personer i samma familj drabbas av gliom är lyckligtvis ovanligt; det förekommer i ungefär 5 procent av alla fall.

Gentest och behandlingar?

En nyligen avslutad studie omfattade 203 gliompatienter från 189 gliomfamiljer. Teamet såg en överrepresentation av 54 varianter i 28 gener, inklusive sju gener påverkade av sällsynta skadliga mutationer. Det gäller bland annat genen HERC2.

– Vår studie är den första som kopplar HERC2 till gliom. Vi behöver nu hitta fler gliomfamiljer som har HERC2-genanlagen för att kunna förstå vilken typ av gliom dessa individer riskerar att få och hur stark genomslagskraft genanlaget har. Först när man vet det, så kan se om man kan erbjuda någon form av gentest till familjemedlemmar i dessa familjer. Ett annat möjligt sätt att kunna använda kunskapen är om det skapas målinriktade behandlingar mot genen, då kan det även användas för gliom. Det är en utveckling av forskningen som jag gärna skulle vilja se i framtiden, säger Beatrice Melin.

Barn som insjuknar i cancer ska få en mer precis diagnostik och behandling

Regeringen fortsätter att stödja Genomic Medicine Swedens (GMS) pilotprojekt för att kunna erbjuda helgenomsekvensering till alla barn som diagnosticerats med cancer. Det är en metod som bland annat ger bättre diagnostik och en mer individanpassad behandling möjligt.

– Barn som drabbas av cancer ska erbjudas bästa möjliga vård. Det ska vara en självklarhet för både barnet, dess anhöriga och samhället i stort. Genom att erbjuda alla barn med cancer helgenomsekvensering har vi tagit ett mycket viktigt steg inom barncancervården, ett steg som möjliggör en mer precis diagnos och effektivare behandling. Det gör också Sverige till ett föregångsland inom detta område, säger sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson.

Regeringen avsätter 10 miljoner kronor för att inom ramen för projektet Genomic Medicine Sweden genomföra piloter för att implementera genetisk och molekylär diagnostik i klinisk praxis. Detta är en fortsättning av det arbete om genomfördes 2022 och som ledde till att samtliga barn med cancer idag erbjuds helgenomsekvensering.

Helgenomsekvensering är ett mycket viktigt verktyg för att bekämpa barncancer och som ökar kunskapen kring orsakerna till barncancer, möjliggör en snabbare och mer precis diagnos samt en mer effektiv behandling. Ett av målen i den nationella life-science strategin är att Sverige ska vara ett föregångsland när det gäller att implementera individanpassad diagnostik och behandling i hälso- och sjukvården. Projektet Genomic Medicine Sweden Barncancer är en central del för att förverkliga det målet.

Socialstyrelsen får i uppdrag att betala ut medlen till Region Skåne som ansvarar för att i samverkan med styrgruppen för GMS fördela medlen till övriga parter inom projektet.

Fler patienter med akut leukemi kan vårdas hemma – arbetet prisas

Årets vinnare av Diabasen är verksamheten hematologi och verksamhetsområde hematologi, onkologi och strålningsfysik vid Skånes universitetssjukvård. Vinsten består av ett konsthantverk i diabas och 120 000 kronor.

Louise Öhrström, sjuksköterska, Therese Grant, sjuksköterska, Anna Lübking, läkare, Johan Theander, sektionschef och Malin Axelsson, områdeschef, hematologen vid Skånes universitetssjukvård, tog emot priset Diabasen.

Diabasen är Region Skånes pris för bästa förbättringsarbete inom den offentligt drivna vården och delas ut en gång om året. I år har konkurrensen om priset varit extra hård med 26 inkomna nomineringar, varav tre gick vidare till en slutlig bedömning. Den vinnande verksamheten har gjort att fler patienter med akut leukemi nu kan vårdas hemma. Den som är sjuk kan nu själv sköta sin cytostatikabehandling med hjälp av en mobil pump, med bibehållen patientsäkerhet.

– Patienterna överlag är väldigt nöjda, de upplever ett ökat välmående och förbättrad återhämtning och tycker att det är lättare att ta sig an de psykosociala påfrestningar som sjukdomen innebär, säger Louise Öhrström, sjuksköterska på hematologen, Skånes universitetssjukvård.

Tillsammans med kollegorna tog hon på torsdagen emot priset i samband med hälso- och sjukvårdsnämndens sammanträde.

– Det känns fantastiskt att få uppskattning härifrån också – i vanliga fall får vi ju så mycket uppskattning från patienterna, säger Johan Theander, sektionschef på hematologen.

Patienten mer delaktig
Arbetet har lett till förbättrad livskvalitet för personer med akut leukemi, som nu i större omfattning kan vårdas i hemmet. Utöver alla fördelar för patienterna, har lösningarna lett till att kapacitet har frigjorts i vården.

Anna Mannfalk (M), regionråd och ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden, var den som delade ut priset:

– Det är roligt att belöna ett förbättringsarbete som fokuserar på att förbättra behandlingsupplevelsen för en grupp patienter som är utsatta för svår sjukdom. Resultaten är imponerande för patienterna men även för medarbetarna.

– Ett viktigt förbättringsarbete med fokus på personcentrering, som utgår från individens behov och stärker patienternas egen förmåga att blir delaktig i sin behandling, säger Pia Lundbom, hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Skåne.

Ny metod räknar hur många RNA-molekyler som tar sig in i cellen

Forskare vid Lunds universitet har utvecklat en metod för att mäta hur många RNA-molekyler som levereras in i en cell. Kunskapen är värdefull när man undersöker dosmängd vid RNA-läkemedels- och vaccinforskning, inte minst inom områden som cancer, virus- och bakterieinfektioner.

Det orangea i bilden är dubbelsträngade RNA-molekyler, siRNA, som levererats till livmoderhalscancer-celler (cellkärnorna visas i blått). Den diffusa orangea signalen runt kärnan är från RNA som nått det inre av cellen, cytosolen. Bild: Hampus Hedlund.

Under pandemin blev det tydligt vilka möjligheter de genetiska budbärarmolekylerna (mRNA) öppnar upp för, då man för första gången utvecklade och använde ett mRNA-vaccin. I det fallet handlade det om vaccin mot covid, men det har sedan 1990-talet pågått intensiva studier för att använda mRNA, så kallat budbärar-RNA, även för andra tillämpningar, bland annat som cancervacciner.

En annan användning av RNA som läkemedel bygger på så kallade siRNA. Det är små dubbelsträngade RNA-molekyler som kan användas för att stänga av eller nedreglera i princip vilken gen som helst, ett fenomen som kallas RNA-interferens.  Möjligheten att med siRNA nedreglera eller stänga av sjukdomsframkallande gener gör dem mycket attraktiva som potentiella läkemedel och ett flertal läkemedel som bygger på siRNA har blivit godkända de senaste åren.

Anders Wittrup, forskare vid Lunds universitet och onkolog på Skånes universitetssjukhus. Foto: Tove Smeds.

– Förhoppningarna är också stora kring hur terapier baserade på mRNA ska hjälpa våra kroppar att tillverka sina egna läkemedel för att behandla sjukdom. Detta görs genom att mRNA skickar instruktioner till kroppens celler om vilka proteiner som behöver produceras. Gemensamt för alla RNA-läkemedel är dock att man än så länge endast kan leverera RNA-molekylerna till några få organ, framför allt levern, vilket starkt begränsar vilka sjukdomar som kan angripas, säger Anders Wittrup, forskare vid Lunds universitet och cancerläkare vid Skånes universitetssjukhus, som lett studien.

Studien som har publicerats i Nature Communication och som letts från Lunds universitet, visar hur forskarnas metod kan användas för att räkna antalet RNA-molekyler som levereras in i en cell vid ett givet tillfälle, vilket kommer att vara vägledande i försöken att nå fler vävnader.

– Detta har inte gått att mäta på cellnivå tidigare. Det här ger verktyg som hjälper oss att beräkna så kallad dos-respons, alltså hur många molekyler behöver vi få in i en cell för en önskad effekt. Vi kan för första gången mäta ned till hundratalet molekyler i en enstaka cell. Detta är värdefullt i arbetet med att identifiera lovande nya metoder för att leverera RNA till vävnader och celler vi inte tidigare kunnat nå, som tumörer, säger Anders Wittrup.

Anders Wittrup och hans forskargrupp utvecklar metoder för att studera själva leveransen av RNA. De studerar även metoder för att bättre kunna leverera RNA till tumörer, för att på så vis kunna stänga av drivande cancergener och på så vis bromsa cancertillväxten.

Jonas Wallin, universitetslektor och forskare i statistik vid Lunds universitet. Foto: Tove Smeds.

Det finns flera utmaningar i utvecklingen av dessa läkemedel och vacciner. En handlar om att hur RNA ska ta sig till just de organ och vävnader där de gör nytta. En metod som fått stor användning i bland annat covid-vaccinen är att paketera RNA-molekylerna i mycket små fettpartiklar vilket underlättar leveransen av dessa molekyler till det inre av cellerna, men processen är för närvarande mycket ineffektiv och mindre än 1 procent av RNA-molekylerna tros hamna på rätt plats. För att forskarvärlden ska lyckas hitta lösningar behövs nya metoder som hjälper forskarna att se hur många av RNA-molekylerna som verkligen når in i cellerna de studerar.

Hur fungerar då metoden som lundaforskarna utvecklat?

Enkelt uttryck mäter forskarna signaler från RNA-molekylerna i cellen och med hjälp av matematiska och statistiska metoder kan de räkna ut hur många de är.

– Felmarginalen är väldigt liten. I de fall där vi har hög signal från cellerna vid mätning har vi cirka 10 procents felmarginal, medan vi vid svag signal hade 30 procents felmarginal. Det är väldigt stabila resultat, säger Jonas Wallin, forskare i statistik vid Lunds universitet och en av medförfattarna till studien.

Publikation

Single-cell quantification and dose-response of cytosolic siRNA delivery. Nature Communication, februari 2023, DOI: 10.1038/s41467-023-36752-1

 

EU-kommissionen godkänner AKEEGA vid metastaserad kastrationsresistent prostatacancer

EU-kommissionen godkänner AKEEGA (niraparib i kombination med abiratirone) som första linjens behandling av patienter med metastaserad kastrationsresistent prostatacancer och BRCA 1/2-mutationer och där kemoterapi inte är kliniskt indicerad.

AKEEGA som är en dubbelverkande tablett, plus prednison eller prednisolon, förbättrade signifikant radiografisk progressionsfri överlevnad (rPFS) jämfört med standardbehandling hos obehandlade mCRPC-patienter med BRCA1/2-mutationer.

— Det är mycket glädjande att Akeega nu har godkänts i Europa. I ProBio-studien som jag ansvarar för, undersöker vi om ett enkelt blodprov, där vi analyserar cirkulerande tumör-DNA, kan förbättra valet av behandling för patienter med spridd prostatacancer. Beroende på den genetiska analysen kan vi bestämma om patienten ska ha cytostatika, hormonbehandling, eller riktad behandling som Akeega. Just nu testar vi sju läkemedel varav Akeega är ett. Studien pågår i tolv svenska sjukhus och på flera kliniker utomlands, säger Henrik Grönberg, överläkare vid Prostatacancercentrum Capio Sankt Görans sjukhus och professor i cancerepidemiologi på Karolinska Institutet.

Godkännandet för AKEEGA baseras på resultat från fas 3-studien MAGNITUDE, en prospektivt utformad precisionsmedicinstudie som inkluderar den hittills största kohorten av BRCA1/2-positiva patienter med obehandlad metastaserad kastrationsresistent prostatacancer.

Stråla tumörer men skydda hjärnan

Varje år drabbas cirka 100 barn i Sverige av en hjärntumör. Detta är den vanligaste solida tumörformen hos barn, men också den dödligaste, och förknippad med stor sjuklighet. Detta motiverar en ofta tuff behandling, som i de flesta fall innebär kirurgiskt avlägsnande av tumören, och i fall av elakartade tumörer även behandling med cellgifter och strålning mot hela eller delar av hjärnan. I denna artikel beskriver Gustaf Hellspong, Karolinska Institutet, bakgrunden till en ny läkemedelsstudie, som kan bidra till att skydda hjärnan efter behandlingen.

Det är välkänt att både hjärntumören i sig, men även behandlingen mot den, är förknippad med olika komplikationer – och bland de mest handikappande är de kognitiva biverkningarna. Särskilt strålbehandlingen anses vara en stark riskfaktor. Den innebär att hjärnan utsätts för högenergetisk joniserande strålning, som visserligen är effektiv i behandlingen mot de maligna cellerna, men som också skadar den friska omkringliggande hjärnvävnaden.

Mest skadlig är den strålning som, för att minska utvecklingen av metastaser av särskilt elakartade tumörer, ges till hela hjärnan och inte bara till tumörbädden. Denna typ av strålning används exempelvis ofta vid medulloblastom – en lillhjärnstumör av embryonalt ursprung som är den vanligaste elakartade hjärntumören hos barn. Strålning är en behandlingsform som är under ständig utveckling, i syfte att kunna använda mer skonsamma protokoll och strålkällor. Ett sådant exempel är protonstrålning, vilken i stor utsträckning har ersatt den traditionella fotonstrålningen vid hjärntumörbehandling hos barn, och som ser ut att i vissa fall kunna ge lindrigare kognitiva biverkningar.

Läs hela artikeln här.

Nya rekommendationer för PD-(L)1-hämmare vid malignt melanom och icke småcellig lungcancer

NT-rådet har valt att underlätta för vårdprogramgrupperna och förskrivarna genom att förtydliga vilka läkemedel som rekommenderas i första hand vid malignt melanom och lungcancer.

Det finns sju nationellt upphandlade läkemedel inom gruppen PD-(L)1-hämmare: Bavencio, Imfinzi, Jemperli, Keytruda, Libtayo, Opdivo och Tecentriq. NT-rådet förtydligar nu vilka läkemedel som rekommenderas i första hand vid malignt melanom och lungcancer.

Vid behandling av icke-småcellig lungcancer i första linjen rekommenderas Libtayo i första hand. Vid behandling av malignt melanom rekommenderas Opdivo i första hand.

– Uppföljning visar att det finns utrymme att göra mer kostnadseffektiva läkemedelsval inom gruppen PD-(L)1-hämmare, och lungcancer och malignt melanom är de två största användningsområdena. Därför tror vi att detta förtydligande kan bidra till att minska kostnaderna för regionerna, säger Gerd Lärfars, ordförande för NT-rådet.

Alla läkemedel i gruppen är nationellt upphandlade, men priserna är sekretessbelagda, vilket försvårar prisjämförelser.

– Direkt berörda personer inom regionerna har information om avtalspriserna, men det är en utmaning för regionerna att kontinuerligt uppdatera och nå ut med information om rekommenderade läkemedel inom ett så föränderligt område, säger Gerd Lärfars.

Förenklat arbetssätt

Sedan 2015 har det varit nationellt ordnat införande för gruppen PD-(L)1-hämmare. Eftersom det är ett stort område med många indikationer har NT-rådet förenklat arbetssättet stegvis sedan 2020.

I januari 2022 infördes en generell rekommendation för PD-(L)1-hämmare för att använda NT-rådets och TLV:s resurser på ett effektivt sätt och samtidigt ge ett stöd till regionerna. Rekommendationen lyder:

När flera PD-(L)1-hämmare är godkända vid samma indikation ska det läkemedel eller den läkemedelskombination som har lägst årskostnad övervägas i första hand. Aktuell vårdprogramgrupp beslutar om plats i terapin i förhållande till andra behandlingsinsatser i sitt ordinarie arbete med vårdprogram.

Lista över rekommenderade PD-(L)1-hämmare.

Adjuvant hormonbehandling hos bröstcancerpatienter – varför avbryter kvinnor behandlingen?

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen som drabbar kvinnor och många kvinnor efterbehandlas för att förhindra att cancern återkommer, exempelvis med adjuvant hormonbehandling. Denna behandling innebär att man tar en tablett dagligen för patienter med östrogenreceptor-positiv bröstcancer (cirka 80% av alla fall) under minst fem år.

Erweis fyra studier illustrerade av Hengsha Li.

Trots att adjuvant hormonbehandling är gynnsam för patienter med ER-positiv bröstcancer, slutar många med behandlingen innan den rekommenderade perioden är över, vilket kan påverka överlevnaden negativt. I sitt doktorandprojekt har Erwei Zeng vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik utvärderat varför detta händer och hur det påverkar behandlingsresultaten hos bröstcancerpatienter som diagnosticerats i Stockholm-Gotlandsregionen.

Vad är de viktigaste resultaten i din avhandling?

–En vanlig biverkan av adjuvant hormonbehandling är värmevallningar, vilket har kopplats till bättre prognos i tidigare kliniska prövningar, eftersom dessa biverkningar tyder på att behandlingen fungerar för patienterna. Vår studie visade att kvinnor som upplevde behandlingsrelaterade vallningar hade en sämre sjukdomsprognos, troligen eftersom de slutade ta medicinen på grund av de negativa biverkningarna. Andra orsaker till att avsluta behandlingen i förtid inkluderade motstånd från familjen, t ex på grund av materiell brist, negativa familjerelationer eller sorg. Vi såg dessutom att bröstcancerpatienter som slutade med läkemedlet också hade större risk att sluta ta sina kardiovaskulära läkemedel, vilket kombinerat ökade risken att dö, inte bara av bröstcancer, utan också av hjärt-kärlsjukdom. Positivt nog fann vi att kvinnor som fortsatte med adjuvant hormonbehandling längre än fem år hade bättre chans att förbli fria från cancer.

Vad tycker du bör göras för dessa kvinnor?

–Bröstcancerpatienter bör följa den rekommenderade planen med adjuvant hormonbehandling för att maximera sina chanser att förbli cancerfria. Baserat på mina studier har vi några konkreta förslag; för det första behöver patienter vara medvetna om potentiella biverkningar och prata med sina läkare om de är oroliga. För det andra kan patienter som saknar stöd från familjen behöva extra stöd från vården för att fullfölja behandlingen. För det tredje är det tufft för bröstcancerpatienter att ta flera mediciner samtidigt, vilket kräver att deras läkare är uppmärksamma och hjälper patienterna att hantera detta. Slutligen, om det rekommenderas av läkaren så bör patienter överväga att förlänga behandlingens varaktighet efter de första fem åren för att förbättra sin långsiktiga överlevnad.

Arvsmassa från 240 däggdjur förklarar sjukdomsrisker hos människor

Arvsmassan hos 240 olika däggdjur har kartlagts och analyserats. Resultaten, som publiceras i 11 artiklar i tidskriften Science, visar hur arvsmassan hos människan och andra däggdjur har utvecklats under evolutionen. Forskningen visar vilka regioner som har viktiga funktioner hos däggdjur, vilka mutationer som leder till vissa egenskaper hos olika arter samt vilka mutationer som kan orsaka sjukdom. Forskningen har skett inom ett omfattande internationellt forskningsprojekt, som letts i samarbete mellan Uppsala universitet och Broad Institute.

Professor Kerstin Lindblad-Toh, vars internationella forskningsprojekt nu publicerar 11 artiklar i tidskriften Science, om hur arvsmassan hos människan och andra däggdjur har utvecklats under evolutionen.

Kerstin Lindblad-Toh, professor i komparativ genomik vid Institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Jämförande genetik och funktionell genomik. Foto: Mikael Wallerstedt.

– Totalt ger våra 11 artiklar som vi nu publicerar i Science en enorm mängd information om hur däggdjurs arvsmassor fungerar och utvecklas. Vi har också tagit fram data som kan användas för studier av evolution och för medicinsk forskning i många år framöver, säger Kerstin Lindblad-Toh, professor i komparativ genomik vid Uppsala universitet och en av två ledare av det internationella konsortiet av forskare.

I ett stort internationellt projekt som letts i samarbete mellan Uppsala universitet och Broad Institute har över 30 forskargrupper tillsammans kartlagt och analyserat arvsmassan hos 240 däggdjur. Resultaten som nu publiceras i 11 artiklar i tidskriften Science visar hur människans och andra däggdjurs arvsmassa har utvecklats under evolutionen.

Människans arvsmassa innehåller cirka 20 000 gener som utgör en kod för att tillverka samtliga av kroppens proteiner. Arvsmassan innehåller även instruktioner som talar om var, när och hur mycket av proteinerna som skall tillverkas. Den här delen av arvsmassan, som kallas reglerande element, är mycket svårare att analysera än de delar som ger upphov till proteiner. Men genom att studera väldigt många däggdjurs arvsmassor kan man få ett bättre resultat.

Den gemensamma hypotesen för forskarna bakom den massiva publiceringen i Science har varit att om en position i arvsmassan bevarats under 100 miljoner år av evolution är det sannolikt att den har en funktion hos alla däggdjur. För första gången har det varit möjligt att testa i stor skala. Genom att i detalj kartlägga arvsmassorna från 240 däggdjur och sedan systematiskt jämföra dem har forskarna fått information om vilka regioner i arvsmassan som är reglerande element och är viktiga för korrekt funktion av arvsmassan. Mutationer i dessa kan vara viktiga för uppkomst av sjukdomar eller för däggdjursarternas särarter.

Forskarna hittade mer än 3 miljoner viktiga reglerelement i människans arvsmassa, varav cirka hälften var tidigare okända. De kunde även identifiera att minst 10 procent av arvsmassan har betydelse, vilket är mycket mer än de cirka en procent som kodar för proteiner.

De 240 olika däggdjuren i studien har ett stort spektrum av egenskaper, bland annat olika känsligt luktsinne eller hjärnstorlek. Forskarna kunde hitta regioner i arvsmassan som leder till att vissa arter har extra bra luktsinne eller att ett flertal arter går i ide på vintern.

– Det är spännande att nu ha en bild av vilka mutationer som styrt utvecklingen av specifika egenskaper hos de sinsemellan mycket olika däggdjuren, säger Matthew Christmas, forskare och delad försteförfattare till en av artiklarna som fokuserar på arvsmassans funktion och hur den påverkar olika särdrag hos olika arter.

En av studierna visar att redan innan jorden träffades av den asteroid som dödade dinosaurierna, för cirka 65 miljoner år sedan, hade däggdjuren börjat förändras och särskilja sig från varandra.

– Våra resultat kan också ge viktig information om däggdjur är i riskzonen för att utrotas, beroende på hur mycket variation de har i sin arvsmassa. Det är information som kan lägga grunden till att förstå hur en art skall förvaltas för att överleva, säger professor Kerstin Lindblad-Toh.

­­De nya kunskaperna hjälper även forskarna att förstå hur sjukdomar uppstår, genom att koppla de evolutionärt konserverade positionerna i arvsmassan till kända sjukdomstillstånd. Det kan göras för alla arter och kommer också kunna användas för mänskliga sjukdomar.

– Våra analyser av 240 däggdjur gör att vi bättre förstår vilka regleringssignaler som finns i arvsmassan. Detta är mycket viktigt för att förstå vilka mutationer som leder till sjukdomar som till exempel schizofreni och astma, säger Jennifer Meadows, forskare och delad försteförfattare på den andra artikeln som fokuserar på hur projektets data kan bidra till kunskapen om sjukdomar.

För att förstå vilka mutationer som leder till sjukdom jämförs arvsmassan hos friska och sjuka människor. Man får då en bild av vilken region i arvsmassan som kan vara viktig, men man kan inte veta exakt vilken mutation som är orsaken till sjukdomen.

– En stor del av de mutationer som leder till vanliga sjukdomar ligger utanför generna och har med genregleringen att göra. Våra studier gör det lättare att identifiera de mutationer som leder till sjukdomen samt förstå vad som går fel, säger Kerstin Lindblad-Toh.

Forskarna studerade även cancertypen medulloblastom, som är den vanligaste typen av elakartad hjärntumör hos barn. Trots att moderna behandlingsformer förbättrat prognosen kan inte alla barn botas. Dessutom får de som överlever ofta livslånga biverkningar av den aggressiva behandlingen.

– Hos patienter med medulloblastom hittade vi många nya mutationer i evolutionärt konserverade positioner. Med dessa som utgångspunkt hoppas vi kunna utveckla ny diagnostisk och behandling, något som det finns ett stort behov av, säger Karin Forsberg-Nilsson, professor i stamcellsforskning vid Uppsala universitet och som lett cancerdelen av studien.