Ny ordförande vill att vårdprogrammet för cancerrehabilitering blir ett självklart arbetsredskap

Berätta lite om dig själv och din bakgrund

Jag bor på Gotland med min familj och här i regionen arbetar jag som verksamhetsutvecklare i hälso- och sjukvårdsförvaltningen. Mitt arbete handlar framförallt om implementering av nationell kunskapsstyrning i region Gotland, så det ligger inte alltför långt bort från mitt nya uppdrag som ordförande i den nationella vårdprogramgruppen för cancerrehabilitering, eftersom vårdprogrammen är en del av den nationella kunskapsstyrningen i hälso- och sjukvården.

Jag är utbildad sjuksköterska och för några år sedan disputerade jag med en avhandling om psykologisk återhämtning hos patienter som behandlats för cancer i matstrupen. Det är i frågorna som rör det psykosociala omhändertagandet av patienter som drabbats av cancer som jag har mitt största engagemang samt forskning kring vilka psykologiska åtgärder som är effektiva inom cancerrehabilitering.

Du är ny ordförande för nationella vårdprogramgruppen för cancerrehabilitering, vilka är dina viktigaste uppdrag i din nya roll?

Jag vill arbeta för att göra vårdprogrammet i cancerrehabilitering till ett självklart arbetsredskap i det kliniska rehabiliteringsarbetet med patienterna. Jag hoppas att i rollen som kliniker, oavsett profession, ska man få hjälp och stöd kring vilka åtgärder som finns att vidta när man träffar en patient inom sin verksamhet som har ett eller flera rehabiliteringsbehov. Det är därför vi i vårdprogramgruppen tycker att det är så viktigt med just skattning av rehabiliteringsbehov och att det finns på plats en dokumenterad rehabiliteringsplan. Då ökar förutsättningar att kunna sätta in rätt åtgärder i rätt tid.

Vad ser du för utmaningar i detta arbete?

En av de stora utmaningarna är de regionala skillnader vi har i Sverige när det kommer till cancerrehabilitering. Det påverkar ju även förutsättningarna att implementera vårdprogrammet i regionerna, eftersom olika regioner är olika mottagliga beroende på vilka resurser man har att tillgå. Sedan årsskiftet har vi en specifik implementeringsgrupp tillsatt, där syftet är just att samla kraft nationellt för att ge regionerna det stöd de behöver i implementeringen av vårdprogrammet.

En annan utmaning som vi behöver jobba aktivt med i vårdprogramgruppen, är vad begreppet cancerrehabilitering egentligen innefattar.  Vad är rehabilitering och när startar den? Vad skiljer prehabilitering från rehabilitering och egenvård eller är det samma sak? Vad är vårdens ansvar och vad är mitt eget ansvar som patient? Det ska inte behöva finnas otydligheter i detta, det behöver vi hjälpa till att reda ut.

Vårdprogrammet har nyligen reviderats, kan du berätta lite om det?

Vårt vårdprogram omfattar rehabilitering av vuxna patienter med cancer oberoende av cancerform. Det vi har försökt lyfta fram denna gång är just vikten av att få sina rehabiliteringsbehov bedömda med hjälp av en systematisk skattning, så tidigt som möjligt, och därefter få rehabiliteringsbehoven dokumenterade i en rehabiliteringsplan som både vården och patienten kan läsa. Vi har även försökt förtydliga rekommendationerna till regioner, sjukhus och verksamheter samt vem som är regionalt ansvarig utförare av cancerrehabilitering. Kapitlet om lymfödem har uppdaterats och vi har lagt mer fokus på prehabilitering och egenvård.