Ny analysmetod för att visa på risk och effekt vid immunterapi
Vi har i en nyligen publicerad artikel1 beskrivit användandetav en ny analysmetod (loopmodellen) som en i framtiden potentiellt möjlig metod att värdera anti-tumöreffekt samt risken för bieffekter vid immunterapier. Målriktade antikroppsläkemedel har sedan mer än 20 år använts inom onkologi/hematologi och deras användningsområde, och antalet nya antikroppar ökar stadigt. Initialt utvecklades läkemedel som riktades mot tumörceller och dess ytproteiner, vilket leder till cellavdödning genom ADCC (antibody-dependent cellular cytotoxicity) och CDC (complement-dependent cyotoxicity). Idag används också antikroppar för att målsöka immunceller och aktivera immunförsvaret
genom att blockera negativa reglermekanismer. Exempel på detta är antikroppar mot check-point-molekyler (PD1/PDL1 eller CTLA-4) som förhindrar en negativ inhibering av immunförsvaret2, 3. En annan mekanism är agonistiska antikroppar som aktiverar receptorer inom tumörnekros-receptorfamiljen (TNFR) som stimulerar vårt immunförsvar1, 4. CD20, som målsöks av rituximab, uttrycks både på friska B-celler och maligna tumörceller. Rituximab är också den antikropp som alltsedan godkännandet 1997 fått störst användning inom onkologi/hematologi. Från att ha utvecklats för att behandla hematologiska sjukdomar har användningsområdet växt och idag behandlas bland annat även ett stort antal patienter med olika typer av autoimmuna sjukdomar5. Infusionsrelaterade reaktioner är välkända och vanliga, och en klinisk riskvärdering (tumörbörda, övrig sjuklighet
mm) görs före behandlingsstart. Trots det föreligger en stor individuell skillnad i biverkningar av behandlingen. Behandlingseffekten varierar också från patient till patient.
