Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Daniel Öhlund – Passionerad och envis inom det svåra området pankreascancer

Tyvärr, det finns inget mer att göra. Det är en mening som Daniel Öhlund med visst fog skulle kunna säga till sina patienter. Men det är ord som denne passionerade och prisbelönte pankreascancerforskare aldrig skulle drömma om att ta i sin mun. Envishet är ett av hans främsta karaktärsdrag och han är fast besluten att hitta nya behandlingar mot denna sjukdom som är en av de dödligaste cancerformerna.

Man brukar ibland säga att någon har gått den långa vägen fram till ett visst mål. När det gäller Daniel Öhlund skulle man kunna säga att han hittills har gått en ovanligt krokig väg fram i sin karriär. Trots att han bara är 41 år har denne vänlige norrlänning redan hunnit med många – och lite häpnadsväckande – saker i livet. Vi tar det från början, en början som nästan låter lite biblisk.
– Jag föddes i byn Övre Tväråsel utanför Älvsbyn i Norrbotten och jag är nummer fyra av sex bröder. Vi är födda under en 20-årsperiod och vi har alla gjort olika val i livet. Jag är bosatt i Umeå och är den som har flyttat längst från hembyn. Familjen Öhlund med de sex sönerna utgjorde en ansenlig del av befolkningen i Övre Tväråsel som består av cirka 90 invånare.

– Vi var 38 elever i skolan, fördelade på sex årskurser, berättar han och tillägger att ingen av föräldrarna har någon akademisk bakgrund. Men det som krokigt ska bli ska böjas i tid heter det och redan på lågstadiet var det uppenbart vad Daniel var intresserad av.
– Jag fick ett mikroskop som liten och jag tyckte tidigt att biologi var spännande. När vi skulle svara på frågan ”Vad vill du bli som stor” i skolan skrev jag: Jag vill bli forskare, en som upptäcker saker. Han minns att han fantiserade om att vara först med att hitta något som ingen annan hade sett – och det handlade inte bara om biologi.
– Jag var även väldigt intresserad av rymden och funderade ett tag på att läsa teknisk fysik.

Läs hela forskarporträttet

Möjlig behandling mot småcellig lungcancer presenterad på WCLC

AMG 757, en DLL3-riktad BiTE-molekyl med förlängd halveringstid, visar lovande effekt mot småcellig lungcancer. Det visar nya fas I-data som presenteras vid World Conference on Lung Cancer.

– Resultaten talar för att AMG 757 har potential att bli ett meningsfullt behandlingsalternativ för patienter med denna svårbehandlade form av lungcancer, säger Salomon Tendler, MD, PhD, specialistläkare vid onkologiska kliniken på Karolinska Universitetssjukhuset och expert på småcellig lungcancer.

Småcellig lungcancer (SCLC) är en aggressiv neuroendokrin tumörsjukdom med hög återfallsrisk och dyster prognos. I Sverige diagnostiseras cirka 400 patienter per år med SCLC, vilket motsvarar en dryg tiondel av det totala antalet lungcancerfall. Medan framstegen inom behandling av icke-småcellig lungcancer har varit många och stora på senare år har utvecklingen varit betydligt mindre gynnsam vid småcellig lungcancer.

De behandlingar som finns att tillgå idag är huvudsakligen platinabaserade cytostatikaregimer som ger begränsad terapeutisk nytta. Därmed finns ett trängande behov av nya, mer effektiva behandlingsalternativ vid SCLC.

Vid World Conference on Lung Cancer som hölls 28–31 januari, i år virtuellt, presenteras hoppingivande data från en pågående fas I-studie som utvärderar AMG 757 vid småcellig lungcancer. AMG 757 är en så kallad BiTE-molekyl med förlängd halveringstid som binder bispecifikt, dels till DLL3, ett protein som överuttrycks på ytan av tumörceller vid SCLC, dels till CD3 på patientens egna T-celler. Effekten blir att T-cellernas cytotoxiska potential kanaliseras till att döda just de celler som överuttrycker DLL3, ett protein som uttrycks i ytterst liten utsträckning av normala celler.

Resultaten visar på en lovande antitumoral aktivitet. Närmare 16 procent av patienterna uppnådde bekräftad partiell respons (PR) medan nästan var tredje, 28,9 procent uppnådde stabil sjukdom.

– Med tanke på att utvecklingen inom behandlingen av småcellig lungcancer i det närmaste stått stilla de senaste decennierna, förutom små framsteg med immunoterapi, är det hoppingivande att patienter med SCLC stadium IV som har genomgått flera behandlingsomgångar svarar på AMG 757, säger Dr. Salomon Tendler som ägnat stora delar av sin forskning åt olika aspekter av småcellig lungcancer. Dessutom är det viktigt att poängtera att biverkningsprofilen tycks vara hanterbar I de flesta fallen.

Om studien
Study Evaluating Safety, Tolerability and PK of AMG 757 in Adults With Small Cell Lung Cancer (NCT03319940) är en first-in-human doseringsstudie med utvärdering av säkerhet och tolerans för AMG 757 vid SCLC som primärt effektmått. Studien syftar också till att bestämma den maximalt tolererade dosen eller den rekommenderade fas II-dosen av AMG 757. Sekundära effektmått inkluderade farmakokinetisk karakterisering och utvärdering av preliminär antitumöraktivitet. Därutöver utvärderades immunogenicitet, biomarkörer och målprotein.

I studien administrerades AMG 757 i åtta olika dosnivåer, 0,003–10,0 mg, intravenöst varannan vecka med/utan dosstegning. De 40 patienterna i studien (medianålder 64 år) hade SCLC som progredierade eller återkom efter ≥1 platinabaserad behandling. 17 av dem hade genomgått PD-1/PD-L1-behandling. Antitumoral aktivitet bedömdes med hjälp av modifierad RECIST 1.1. Tumör-DLL3-uttryck bedömdes genom immunhistokemi. T-cellsaktivering och cytokinprofiler utvärderades före och efter behandling med AMG 757.

Stabil sjukdom rapporterades för 11 (28,9%). En patient har pågående obekräftad PR i DL8. Utvärdering av DL8 pågår. Patienter med bekräftad PR hade en median på 2 (1–4) tidigare behandlingslinjer och svarstiden var 1,9+ till 9,4+ månader. DLL3-uttryck på vilken nivå som helst observerades i 31 av 32 (96,9%) patienttumörprover, med övergripande H-score 40–300. Tumörkrympning inträffade över ett brett spektrum av DLL3-uttryck (H-score, 55–300).

Medianbehandlingstiden var 6,1 veckor (0,1–59,4). Biverkningar inträffade hos 39 (97,5 procent) av patienterna, vilket resulterade i behandlingsavbrott hos fyra (10,0 procent). 32 (80,0 procent) av biverkningarna var behandlingsrelaterade, inklusive sju (17,5 procent) av grad ≥3 och en (2,5 procent) grad 5 (pneumonit). Cytokinfrisättningssyndrom (CRS) rapporterades hos 18 (45,0 procent) av patienterna. Fem patienter (12,5 procent) fick CRS av grad 2, inget fall av CRS grad ≥3 rapporterades. CRS, i första hand manifesterat som feber med eller utan hypotoni, var reversibelt och kunde hanteras med stödjande vård, kortikosteroider och/eller anti-IL-6-behandling.

Kort om BiTE
BiTE (bispecific T-cell engager) är Amgens plattform för målriktade immunoonkologiska terapier. BiTE-molekyler är uppbyggda av två olika antikroppsstrukturer: en som binder till CD3 som finns på T-celler, och en som binder till ett tumörspecifikt antigen, i detta fall DLL3 (delta-like ligand 3), vilket aktiverar den cytotoxiska potentialen hos T-celler för att eliminera detekterbar cancer.

Vissa BiTE-molekyler, däribland AMG 757, är dessutom half-life extended (HLE), vilket innebär att de är konstruerade på så vis att halveringstiden är förlängd och därmed kan utöva sin effekt under längre tid innan de elimineras från kroppen.

Mer information om BiTE-plattformen finns på AmgenBiTETechnology.com.

AMG 757 kommer även att prövas vid neuroendokrin prostatacancer, A Study of AMG 757 in Participants With Neuroendocrine Prostate Cancer.

Viktigt erfarenhetsutbyte – och nya studiedata vid ESMO och CTOS

Det har varit ett annorlunda år för alla, och det har inte minst speglats i hur nationella och internationella konferenser har genomförts. Här följer ett axplock av nyheter från sarkomvärlden från två stora internationella kongresser; ESMO och CTOS, Connective Tissue Oncology Society, förmedlade av Andri Papakonstantinou, biträdande överläkare vid Sarkomcentrum på Karolinska Universitetssjukhuset.

ESMO har ett oerhört stort antal deltagare varje år och hade det numera mer och mer vanliga upplägget med presentationer och några skriftliga frågor från deltagare. CTOS hade en mycket uppskattad och lyckad helt kvinnlig programkommitté, ledd av dr Kirsten Sundby Hall från Rikshospitalet i Oslo. Dr Sundby Hall har under flera år utfört ett fantastiskt arbete för sarkomvården genom Skandinaviska Sarkomgruppen (SSG). CTOS-kommittén valde ett annorlunda upplägg för det digitala mötet som blev mycket uppskattat; det gavs mer plats för frågor och diskussioner av en expertpanel och forskare från de olika projekt som presenterades. Detta upplägg gav ökad möjlighet till utbyte av erfarenheter, en mycket viktig tillgång vid sällsynta diagnoser som sarkom.

I år firade CTOS dessutom 25 år, vilket uppmärksammades med en lysande presentation av dr Shreyas Patel. Några subtyper av sarkom är extremt sällsynta vilket försvårar forskning och utveckling i ämnet. Dr Silvia Stacchiotti och dr Paolo Casali är ledande i ett betydelsefullt försök att öka samarbetet mellan flera centra och forskare runt om i världen. Ett återkommande samtalsämne är vikten av bra och jämförbara ”real world”-data som kan kombineras för att ge mer kunskap om tumörbiologi och eventuella behandlingsmetoder, med hänsyn taget till de olika svårigheterna att genomföra stora randomiserade studier i en så ovanlig tumörgrupp. Exempelvis epiteloid hemangioendoteliom uppmärksammades med en presentation på ESMO med retrospektiva data från olika centra. Man lyfter fram variationerna i sjukdomsförlopp mellan olika fall och där ett internationellt samarbete har utvecklats för att arbeta fram expert-baserade riktlinjer för denna ovanliga sjukdom.

Patienternas preferens i det som anses viktigt vid diskussion av bromsande behandling är ett angeläget ämne och det lyftes fram på ESMO med en studie som presenterades av dr Younger.
Studien visade tydliga skillnader mellan unga patienter där samtliga uppskattar livslängden som det viktigaste, och äldre – där två tredjedelar tyckte att livskvalitet är lika viktig eller till och med viktigare än livslängden. Samma studie visade också variationer i vad olika personer förväntade sig av behandlingen, med tydliga kulturella skillnader. Denna studie betonar vikten av patientdelaktighet och respekt för den enskilda patientens kultur och värderingar när individuella bedömningar görs inför upprättande av behandlingsplan.

Läs hela referatet

Pankreasenzymbehandling vid palliation

Pankreas har en endokrin och en exokrin del. Vid pankreascancer har den endokrina delen uppmärksammats under lång tid, inte minst eftersom man haft som hypotes att diabetes typ 2 varit en etiologisk faktor för exokrin pankreascancer01–03. Avseende den exokrina pankreasfunktionen spelar den emellertid en betydande roll i den andra tidsaxeln för pankreascancer; efter radikaloperation04 respektive i det skedet då patienterna inte längre är botbara. Här redovisas en del av litteraturen som handlar om enzymbehandling vid pankreascancer som inte kunnat opereras bort.

Viktförlusten vid pankreascancer – före och efter diagnosen – drabbar i princip alla patienter. För en liten del av patienterna är den ofrivilliga viktnedgången det som för patienten till läkaren, men så gott som alla visar sig vid diagnostillfället ha gått ner signifikant i vikt. I vetenskapliga studier uppfyller cirka 85 procent av samtliga kraven på cachexi under någon del av cancersjukdomen05 och för en betydande del av patienterna är den gradvisa anorexin och malnutritionen den viktigaste negativa faktorn när patienternas livskvalitet ska värderas.

Graden av prediagnostisk viktförlust korrelerar också till behandlingsframgång och återstående livslängd06–08 liksom graden av uppmätt exokrin pankreasinsufficiens09. Man bör dock förstå att övervikt är en riskfaktor för att få pankreascancer och även om den överviktige förlorar upp till 25 procent av sin kroppsvikt beroende på pankreascancern kan vederbörande fortfarande vara normalviktig om vikten bedöms med – det vanliga – Body Mass Index (BMI)10. Redovisning av pankreaspatienternas viktförlust – förutom i kilo jämfört med före sjukdomsdebuten – är svår eftersom det saknas definitioner och standardiserade behandlingsstrategier 08, 11, 12.

Cachexin vid pankreascancer är, liksom vid andra cancerformer (vad man idag vet), multifaktoriell och involverar förlust av muskelmassa med eller utan samtidig minskning av fettväven samt dessutom systemisk inflammation. Den grundläggande, utlösande faktorn är dock till största delen okänd12. Kvarstår gör dock att anorexin och malnutritionen är ett gissel för pankreascancerpatienten, och varje del av symtomen som kan behandlas är väsentlig.

Läs hela artikeln

Immunicum – del av Sveriges långsiktiga satsning på ATMP

ATMP (Advanced Therapy Medicinal Products) är förkortningen för det många anser kommer att utgöra en viktig del i framtidens cancerläkemedel. Den internationella konkurrensen är stenhård inom detta område men Sverige hoppas så småningom kunna bli världsledande när det gäller utveckling och användning av dessa avancerade terapier.

De svenska biotechbolagen Immunicum AB och Asgard Therapeutics utvecklar avancerade produkter mot cancer som baseras på en speciell typ av vita blodkroppar, så kallade dendritiska celler. Immunicum befinner sig i en framskriden klinisk utvecklingsfas medan start up-bolaget Asgard Therapeutics är i preklinisk fas. Immunicum AB grundades 2002 av en forskargrupp ledd av docent Alex Karlsson-Parra, tidigare överläkare i klinisk immunologi vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.

Bolaget har sedan grundandet gjort stora framsteg och har idag 14 anställda, en mycket välfylld kassa, GMP-produktion i Tyskland av läkemedelskandidaten ilixadencel, etablerade samarbeten med Pfizer och Merck och är sedan 2013 noterat på Nasdaq Stockholm. Bolagets huvudprodukt ilixadencel har utvärderats i flera kliniska studier i olika solida tumörindikationer, inklusive metastaserad njurcancer, metastaserad levercancer och gastrointestinala stromala tumörer (GIST) samt i kombination med olika typer av standardbehandling som tyrosinkinashämmaren sunitinib och checkpointhämmaren pembrolizumab.

SMIDIGARE PROCESS
Ilixadencel består av allogena (från främmande givare) proinflammatoriskadendritceller och har utvecklats med syfte att inducera en immunaktivering riktad mot cancerpatientens
egna unika tumörspecifika antigen (så kallade mutations-deriverade neoantigen) när ilixadencel injiceras direkt in i tumören.
– Detta angreppssätt eliminerar behovet av en tidskrävande och kostsam karaktärisering och produktion av dessa tumörspecifika antigen som vissa andra företag använder sig av vid framställning av terapeutiska cancervacciner, förklarar, Alex Karlsson-Parra, forskningschef på Immunicum.
– I början av 2020 blev vi utvalda att muntligt presentera de mycket positiva data vi erhållit från den randomiserade fas II-studien MERECA på ASCO-SITC Clinical Immuno-Oncology- symposiet i USA. Detta ser vi som ett klart erkännande från det medicinska och vetenskapliga samfundet. I MERECA-studien utvärderas den kliniska effekten av intratumoralt injicerat ilixadencel i kombination med sunitinib hos patienter med nydiagnostiserad, metastaserad njurcancer. Presenterade data visade att bekräftat objektivt tumörsvar (ORR) för ilixadencel-gruppen var 42,2 procent (19/45) jämfört med 24,0 procent (6/25) för kontrollgruppen som endast behandlades med sunitinib.

Läs hel artikeln

Nya fas II-data på WCLC: sotorasib ger tidig, kraftfull och varaktig respons hos patienter med KRAS-muterad lungcancer

– Dessa fas II-data visar att sotorasib åstadkommer tidig tumörkrympning och varaktig respons hos patienter som hittills saknat effektiva behandlingsalternativ efter progress på standardbehandling, säger docent Jan Nyman, överläkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och expert på icke-småcellig lungcancer.

Resultaten presenterades i helgen på World Conference on Lung Cancer.

Med över 80 procent av alla lungcancerfall är icke-småcellig lungcancer, NSCLC, den överlägset vanligaste formen (NSCLC = non-small-cell lung carcinoma). Tack vare stora framsteg inom forskning och utveckling på senare år har behandlingsresultaten och därmed prognosen vid NSCLC successivt förbättrats. Detta gäller emellertid inte de cirka 13 procent av patienterna som har KRASG12C-mutataion (Kirsten RAt Sarcoma virus) som alltjämt har sämre prognos. Trots att man i närmare fyra decennier försökt ta fram läkemedel som riktas mot KRAS finns ännu ingen godkänd behandling.

Vid det så kallade Presidential Symposium på öppningsdagen av World Conference on Lung Cancer presenterades nya fas II-data för data för sotorasib, den första KRASG12C-hämmaren som nått klinisk fas. De aktuella resultaten från CodeBreaK 100-studien avser 126 patienter med KRASG12C-muterad, avancerad ickesmåcellig lungcancer som behandlats med sotorasib, 960 mg peroralt en gång per dag. Samtliga patienter var tungt förbehandlade och över 80 procent av dem hade progredierat på både platinabaserad kemoterapi och behandling med PD1/L1-hämmare.

Vid en medianuppföljning på 12,2 månader hade 46 patienter en bekräftad respons varav tre kompletta och 43 partiella, vilket resulterade i en objektiv tumörrespons (ORR = Objective Response Rate) på 37,1 procent. Mediantiden till objektiv respons var 1,4 månader och responsdurationen var i median 10 månader. Fler än fyra av fem, 80,6 procent, uppnådde sjukdomskontroll (DCR = Disease Control Rate). Den progressionsfria medianöverlevnaden (mPFS) hos patienter var 6,8 månader (5,1–8,2 månader) och mediankrympningen av de responderande patienternas tumörer var 60 procent.

– Det här är starka resultat, säger Jan Nyman. Särskilt när man betänker den i sammanhanget relativt milda biverkningsprofilen, där inte ens en av fem som rapporterat behandlingsrelaterade biverkningar av grad 3.

Behandlingsrelaterade biverkningar (TRAE = Treatment-Related Adverse Events) inträffade hos 88 (69,8 procent) patienter och varav nio (7,1 procent) fick avbryta behandlingen. TRAE av grad 3 rapporterades hos 25 (19,8 procent) patienter. De vanligast förekommande var förhöjt alaninaminotransferas (ALAT) (8/126, 6,3 procent), förhöjt aspartataminotransferas (ASAT) (7/126, 5,6 procent) och diarré (5/126, 4,0 procent). Inga behandlingsrelaterade dödsfall förekom.

Fas II-registreringsstudien genomfördes på rekordtid och i december 2020 lämnade Amgen in ansökan om godkännande till såväl den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA som den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA för sotorasib vid behandling av patienter med KRASG12C-muterad lokalt avancerad eller metastaserad NSCLC efter minst en tidigare systemisk behandling.

World Conference on Lung Cancer anordnas av International Association for the Study of Lung Cancer (IASLC). Årets upplaga hölls virtuellt.

FGFR2-hämmaren pemigatinib får positivt utlåtande för behandling av lokalt framskriden eller metastaserande gallgångscancer

I fredags fick ett nytt läkemedel, pemigatinib, en så kallad FGFR2-hämmare, positivt utlåtande från det europeiska läkemedelsverkets vetenskapliga kommitté CHMP för behandling av vuxna patienter med lokalt framskriden eller metastaserande gallgångscancer, så kallat kolangiocarcinom med FGFR2 fusioner eller omarrangemang där patienten fått återfall eller inte svarat på första linjens behandling.

Efter CHMPs positiva utlåtande ska EU-kommissionen fatta det formella beslutet om marknadsgodkännande inom EU. Om det blir ett godkännande så kommer den här behandlingen vara den första målinriktade behandlingen för patienter med lokalt spridd eller metastaserande gallgångscancer(kolangiocarcinom) som inte går att operera. Bakom utvecklingen av pemigatinib står läkemedelsbolaget Incyte.

CHMPs positiva bedömning är baserad på data från Fight-202 en klinisk studie fas II som utvärderade effekt och säkerhet av behandlingen. Studien visade att tumören krympte hos 36 procent av de totalt 107 tidigare behandlade patienterna med lokalt avancerad eller spridd gallgångscancer med FGFR2-fusioner eller omarrangemang. Hos tre av dessa försvann tumören helt.  Hos 35 av 107 patienter uppnåddes partiell respons, det vill säga tumören minskade men försvann inte helt.

Gallgångscancer(kolangiocarcinom) är en ovanlig men svår cancerform som drabbar 1–2 per 100 000. Diagnosen kan vara svår att ställa då symtomen kan likna dem vid andra sjukdomar och prognosen är ofta dålig. Omkring hälften av alla patienter med gallgångscancer har någon genetisk abnormitet. FGFR2-fusioner eller omarrangemang förekommer nästan enbart vid en form av gallgångscancer så kallad intrahepatisk kolangiocarcinom.

För mer detaljerad information och referenser se hela pressmeddelandet

Icke-invasiv mikrovågsteknik ger ny möjlighet att diagnostisera tumörer

Bröstcancer är en av de vanligaste cancerformerna och upptäcks genom bland annat mammografi. Vid Mälardalens Högskola utvecklar forskare ny teknik som gör det möjligt att upptäcka tumörer i ett tidigare skede än röntgen, utan att behöva utsätta patienten för stark strålning.
”Genom vår speciella mikrovågsteknik kan vi se längre in mot bröstmuskeln och alltså upptäcka tumörer som sitter långt in i vävnaden. Vår mikrovågsteknik gör det också möjligt att utveckla billigare utrustning än om vi skulle använt röntgen. Dessutom slipper patienten utsättas för den joniserande strålning som röntgen medför”, skriver här forskaren Per Olov Risman och Nikola Petrovic, projektledare för forskningsprojektet Microwave technology systems vid Mälardalens Högskola.

De flesta vet hur radar fungerar: man skickar ut mikrovågor från en parabolantenn, de som går rakt mot målet reflekteras tillbaka från det och kan sedan tas emot av samma parabol. Men för att mottagandet ska fungera fordras dels att antennen samtidigt inte är upptagen av att skicka ut en ny puls, dels att objektet verkligen reflekterar en signal rakt tillbaka, dels att mottagaren måste var mycket känslig för den svaga signalen. Man kan i princip tillämpa denna så kallade radarprincip även då avståndet mellan sändare och objekt är kort – men inte hur kort som helst.

Man måste för det första kunna starta och stänga av pulsen så snabbt att den blir så kort i rymden eller i det stora objektet där ”målet” finns att man verkligen kan mäta tiden för den återvända signalen och därmed få fram avståndet till målet. För det andra måste pulsen ha en sådan mikrovågsfrekvens – och därmed våglängd – att absorptionen i det stora objektet blir acceptabelt liten. Vilka mikrovågsfrekvenser som skulle kunna vara användbara framgår av den intressanta Figur 1. Absorp tionen i vatten (som ju vi till stor del består av) blir opraktiskt stor någonstans kring y-axelvärdet 1, så mikrovågsfrekvensen 3 GHz (motsvarande våglängden 10 cm i fria luften) blir den högsta lämpliga; i vart fall är 10 GHz klart alltför hög frekvens.

Redan här blir det klart att eftersom en puls måste vara åtminstone två våglängder lång blir det mycket svårt att med radarmetoder mäta i exempelvis kvinnobröst och få en bra rumsupplösning, detta trots att våglängden dras ihop med en faktor som är roten ur dieltalet som typiskt är upp till 40 för aktuella mänskliga vävnader. Om man går uppåt i frekvens nås vid våglängder kring 0,5 μm ett kraftigt absorptionsmimimum, som vi ju alla med våra ögon kan se att det existerar. Men redan från några få μm är absorptionen stark, vilket vi ju använder oss av vid grillning. Först i röntgenområdet minskar absorptionen så mycket att låg absorption fås.

Läs hela artikeln

Den historiska utvecklingen av Jubileumsklinikerna

Av en tillfällighet hittade fotografen Jacob Forsell, som med sin fotografiska verksamhet gjort Cancerfonden och Radiumhemmet stora tjänster, ett exemplar av Almanack för Alla från 1929. I denna finns två avsnitt, sammanlagt tio sidor, om Konung Gustaf V:s 70-årsfirande och bakgrunden till vad som senare blev Konung Gustaf V:s Jubileumsfond. Detta initierade ett önskemål från Onkologi i Sverige omen tillbakablick på den historiska utvecklingen som är knuten till Konung Gustaf V:s Jubileumsfond och Jubileumskliniker.

Wilhelm Conrad Röntgen upptäckte röntgenstrålningen 1895 och Marie Curie radium 1898. Thor Stenbeck i Stockholm informerades tidigt om Wilhelm Conrad Röntgens upptäckt och redan 1896 inrättades ett institut för kliniska studier av behandling med röntgenstrålning. Vid Svenska Medicinska Sällskapets sammankomst 1899 presenterade han tillsammans med Tage Sjögren en patient med hudcancer som botats med röntgenstrålning, sannolikt den första patienten någonsin som botats med strålbehandling.

Redan år 1900 fanns det röntgen-institut vid nio svenska sjukhus, det mest innovativa vid Serafimerlasarettet (dåvarande universitetssjukhus) under ledning av Gösta Forssell,
en pionjär både vad gäller diagnostisk och terapeutisk radiologi. Intresset för cancersjukdomarna ökade och en Cancerforskningskommitté inrättades 1905. En inventering av
cancerpatienter i landet 1906 identifierade 1 757 patienter. Svenska Cancerföreningen, ur vilken Stockholms Cancerförening avknoppades, grundades 1910 som en följd av det
ökade intresset för cancersjukdomarna och finansierade det första Radiumhemmet som inrymdes i två lägenheter på Scheelegatan åren 1910-16, nära Serafimerlasarettet.

Läs hela artikeln

Vi ska bli världsledande inom avancerade terapier till 2030

Baserat i Sverige, grundat av portugiser, inspirerat av grekisk mytologi och ett fornnordiskt företagsnamn. Start up-bolaget Asgard Therapeutics i Lund arbetar med att utveckla en ny, unik onkologisk immunterapi där cancerceller omprogrammeras till dendritiska celler som är immunogena.

’TrojanDC heter det koncept som de tre portugisiska forskarna Cristiana Pires, Filipe Pereira och Fábio Fiúza Rosa arbetar med sedan fem år tillbaka, varav de senaste tre åren i Lund. VD Cristiana Pires har en mycket logisk förklaring till varför man valt namnet TrojanDC på produkten och döpt bolaget till Asgard.

– I den grekiska mytologin vann grekerna det tioåriga kriget med Troja genom att ta sig in i den belägrade staden via en insmugglad ihålig trähäst full av soldater som krossade fienderna inifrån. Många av de besegrade trojanerna sägs ha flytt norrut efter nederlaget. När de kom till Balticum byggde de Asgård, en stad som liknade Troja, säger hon och förklarar att bolagets produkt TrojanDC också angriper fienden cancer inifrån, precis som en ”trojansk häst”.RISE

– Och 2017 flyttade vårt forskarteam precis som trojanerna till norra Europa, till Lund där vi grundade vårt Asgård. Redan 2015 började Filipe Perieras forskarteam på universitetet i Coimbra i Portugal arbeta med direktprogrammering av celler som har förmågan att aktivera immunsystemet – så kallade dendritiska celler. Dessa celler identifierar attacker på immunsystemet och beordrar därefter T-celler att angripa inkräktaren
genom en process som heter ”antigen-presentation”.

Läs hela artikeln

Nya undersökningsmetoder kan förbättra behandlingen av urinblåsecancer

En ny radiologisk undersökning med PET/CT upptäcker spridning av aggressiv urinblåsecancer bättre än en vanlig röntgenutredning. Undersökningen ger dessutom tydligare information om prognos och gör det lättare för vården att välja behandling för den enskilde patienten. Resultaten framkommer i en ny avhandling från Lunds universitet signerad Petter Kollberg.

Urinblåsecancer är en vanlig cancerform. Årligen drabbas cirka 2 800 svenskar av denna sjukdom och det är den tredje–fjärde vanligaste cancern som drabbar svenska män. I drygt hälften av fallen är tumören från början ytligt växande, men i en knapp fjärdedel av fallen är den från början djupväxande och engagerar underliggande blåsmuskel. Den muskelinvasiva blåscancern (MIBC) är ofta en hastigt förlöpande cancersjukdom med snabb tillväxt, tidig spridning till lymfknutor och en dålig prognos för överlevnad. MIBC kan behandlas med operation, strålning och cellgifter i olika kombinationer.

Det vanligaste behandlingsupplägget för en i övrigt ganska frisk person med nyupptäckt tumör, är förbehandling med cellgifter och sedan ett större ingrepp där man tar bort urinblåsan (cystektomi), närliggande organ inkluderande prostata alternativt livmoder/ främre vaginalvägg, samt de lymfknutor som dränerar urinblåsan. Efter att blåsan tagits bort måste urinkanalen rekonstrueras. Vanligen sker detta genom att patienten får en urostomi. I uppemot hälften av de fall som är aktuella för cystektomi kan man räkna med att sjukdomen i verkligheten är spridd till närliggande lymfknutor. En del av dessa patienter med tidig spridning av sin cancersjukdom kan upptäckas vid en datortomografiundersökning (CT) på grund av att tumörangripna lymfknutor är förstorade. Dock kommer en del patienter att felaktigt betraktas vara fria från spridning till lymfknutor, eftersom datortomografins upplösning inte förmår ange när små mängder tumör finns i lymfknutor som ännu inte blivit synligt förstorade.

Läs hela artikeln

Varför inför inte Sverige alarmsystem för cancer på vårdcentralerna?

Många patienter söker för symptom som kan vara tecken på cancer, men där vårdcentralerna inte tänker cancer i första hand. Alldeles för ofta vittnar människor om två-siffriga antal besök på vårdcentral innan de slutligen får remiss för vidare utredning om eventuell cancer. Detta kan ta flera år.

– Cancer är en akutsjukdom och att tidigt upptäcka cancer, få en diagnos och behandling kan vara livsavgörande. För de flesta cancersjukdomar avgör tidpunkten för diagnos hur det ska gå för den som drabbas, om det går att sätta in effektiv behandling och om patienten överlever, säger Margareta Haag, ordförande Nätverket mot cancer.

Alarmsystem för 18 cancersjukdomar

Det finns idag färdiga riskvärderingsinstrument, alarmsystem, för cancer som kan införas på vårdcentraler i Sverige. Storbritannien är ett föregångsland och har ett riskvärderingsinstrument för 18 olika cancersjukdomar. Metoden tittar tillbaka ett år i patientens journalsystem och larmar läkaren på vårdcentralen om en patient har symptom, eller mönster av symptom, som kan vara cancer.

– Svensk forskning från Göteborg visar att sådana system även skulle fungera väl på svenska vårdcentraler. Varför är larmsystemet inte infört? Finns det några planer på att göra det? Under tiden detta utreds dör tusentals patienter i förtid, säger Margareta Haag.

Nätverket mot cancer har låtit SIFO göra en undersökning av lägesbilden för denna fråga och har intervjuat politiker inom hälso- och sjukvårdsnämnderna i de 21 regionerna, de sex Regionala cancercentrumen (RCC) samt RCC i Samverkan.

SIFO-undersökningen kommer att presenteras på Världscancerdagen 4 februari.

Tagrisso förlängde sjukdomsfri överlevnad oavsett tidigare adjuvant kemoterapi vid early-stage EGFR-muterad lungcancer

Data presenterade vid WCLC visade att patienter i fas-III studien ADAURA bibehöll sin livskvalitet baserat på patientrapporterat utfall.

Nya data förstärker Tagrissos förmåga att penetrera blod-hjärn-barriären hos patienter med CNS-metastaser.

Läs hela pressmeddelandet här

EU-kommissionen godkänner BAVENCIO (avelumab) som första linjens underhållsbehandling vid lokalt avancerad eller metastaserad urotelial cancer (UC)

EU-kommissionen har godkänt Bavencio som monoterapi för första linjens underhållsbehandling av vuxna patienter med lokalt avancerad eller metastaserad urotelial cancer (UC) vars sjukdom inte har progredierat med platinabaserad induktionskemoterapi.

  • I studien JAVELIN Bladder 100 (N=700), hade patienter som behandlades med BAVENCIO som första linjens underhållsbehandling en statistiskt signifikant fördel i total överlevnad (OS) jämfört med patienter i kontrollarmen1
  • BAVENCIO som första linjens underhållsbehandling rekommenderas av ESMO Bladder Cancer Guidelines2

Godkännandet baseras på resultaten från Fas III-studien JAVELIN Bladder 100. Resultaten finns publicerade i The New England Journal of Medicine sedan September.1

I JAVELIN Bladder 100-studien var OS signifikant längre med BAVENCIO tillsammans med best supportive care (BSC, bästa stödjande vård) jämfört med enbart BSC i den primära studiepopulationen av alla randomiserade patienter (N=700) vars sjukdom inte hade progredierat med första-linjens platinabaserad kombinationskemoterapi:

  • Median OS var 21.4 månader (95% CI, 18,9 to 26,1) jämfört med 14,3 månader (95% CI, 12,9 to 17,9), respektive (HR 0,69; 95% CI, 0,56 till 0,86; P=0.001).1
  • Efter 1 års uppföljning var 71,3% av patienterna (95% CI, 66,0% till 76,0%) i BAVENCIO-armen fortfarande vid liv jämfört med 58,4% (95% CI, 52,7% till 63,7%) av patienterna som fick enbart BSC.1

– För denna grupp av patienter med lokalt avancerad eller metastaserad sjukdom och vars tumörer oftast utgår från urinblåsan, finns sedan tidigare tillgång till immunterapi i första linjen hos patienter med högt PD-L1 uttryck som är olämpliga för cisplatinbehandling och i andra linjen efter progress på kemoterapi, oavsett PD-L1 status, säger Anders Ullén, Docent och Överläkare vid Tema Cancer, Karolinska Sjukhuset och prövare i JAVELIN Bladder 100 studien.

– Det som gör resultaten från JAVELIN Bladder 100 studien särskilt intressanta är att man gav immunterapi till patienter som utvecklat svar eller sjukdomsstabilisering på första linjens cisplatinbehandling, det vill säga som en kompletterande underhållsbehandling. Med denna nya behandlingsstrategi uppnåddes en signifikant förlängd och kliniskt betydelsefull överlevnadsvinst jämfört med enbart standardkemoterapi hos patienter med både högt och lågt PD-L1 uttryck, avslutar Anders Ullén.

Ny metod kan ge bättre träffsäkerhet vid cancer i urinblåsan

Det kan bli möjligt att i förväg se vilka patienter med cancer i urinblåsan som svarar på cellgiftbehandling. Därmed kan man istället direkt gå över till annan behandling för patienter som inte svarar på cellgifter, något som ökar chansen till överlevnad. Detta enligt en ny studie av forskare vid Umeå universitet och universitetssjukhuset Charité i Berlin.

– Resultaten är mycket lovande. Om de bekräftas i fortsatt forskning, är det ingen överdrift att kalla det för ett genombrott som i förlängningen kan få stor betydelse för behandlingen av väldigt många patienter med urinblåsecancer, säger Amir Sherif, forskare vid Umeå universitet.

Standardbehandlingen vid svår urinblåsecancer är att först ge tre till fyra omgångar med cellgift, cytostatika, under en period av tre månader, för att därefter kirurgiskt ta bort urinblåsan och istället leda ut urinen via ett slags stomi. Denna kombination, cellgift plus kirurgi, som har rekommenderats sedan slutet på 1990-talet har förbättrat överlevnaden kraftigt jämfört med enbart kirurgi, för de patienter som svarar på cellgifterna.

Problemet är att ungefär hälften av patienterna inte alls svarar på cellgiftsbehandlingen. För dem innebär dagens rekommenderade kombinationsbehandling istället onödiga biverkningar och att tumören fortsätter att växa under dessa tre månader, vilket försämrar utsikterna till överlevnad. Idealet vore att i förväg kunna säga vilka patienter som kommer att svara på cellgifter, och vilka som inte gör det. Då kan de som svarar få högre dos, och för dem som inte svarar kan man istället gå direkt på kirurgi eller annan behandling. Detta skulle innebära större chans till tillfrisknande och överlevnad för bägge grupperna.

Ett flertal internationella forskargrupper har under flera år utan framgång sökt efter markörer för att kunna se vilka som svarar cellgifter. Det är detta som nu forskare i Berlin och Umeå av allt att döma har lyckats med. Metoden går i korthet ut på att redan i samband med den första provtagningen mäta en immunologiskt aktiverande signalsubstans, CXCL11, samt substansens receptor i tumörvävnaden, CXCR3. Kombinationen av dessa två värden låg under en gränslinje på x/y-axel för patienter som inte svarade på cellgifter, medan patienter som svarade på cellgiftsbehandling låg över samma gränslinje.

Vid undersökning av 20 patienter kunde man med denna metod i samtliga fall förutsäga vilka som skulle svara respektive inte svara på cellgiftbehandling.

– Träffsäkerheten är hittills exceptionell. Men metoden behöver utvärderas på fler sätt i flera oberoende serier innan den kan användas kliniskt. Arbetet med sådana studier är redan påbörjat. Det är också värt att studera om metoden kan användas vid andra cancerformer, säger Amir Sherif.

Kliniska data och tumörvävnader i studien har kommit från Kirurgcentrum vid Norrlands universitetssjukhus och Biobanken norr. Den laborativa forskningen har utförts vid universitetssjukhuset Charité i Berlin. Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Science Translational Medicine. Studien är delfinansierad av Region Västerbotten och Cancerforskningsfonden i Norrland

Urinblåsecancer är en av de vanligare cancerformerna. Årligen upptäcks närmare 3 000 nya fall i Sverige. Sjukdomen kan drabba alla, men är vanligare bland män och debuterar oftast efter 65 års ålder. För närvarande ligger överlevnaden i Sverige vid avancerad urinblåsecancer på cirka 50 procent efter fem år vid enbart kirurgisk behandling, 58 procent vid behandling med cellgifter plus kirurgi. För patienter som svarar på cellgiftbehandling är överlevnaden efter fem år över 80 procent. Ett vanligt första symtom vid urinblåsecancer är synligt blod i urinen.

Om den vetenskapliga publiceringen

The intratumoral CXCR3 chemokine system is predictive of chemotherapy response in human bladder cancer
Tino Vollmer, Stephan Schlickeiser, Leila Amini, Sarah Schulenberg, Desiree J. Wendering, Viqar Banday, Anke Jurisch, Rebecca Noster, Desiree Kunkel, Ioannis Savidis, Levent Akyüz Jochen Hecht, Ulrik Stervbo, Toralf Roch, Nina Babel, Petra Reinke, Ola Winqvist, Amir Sherif, Hans-Dieter Volk, Michael Schmueck-Henneresse
Science Translational Medicine  13 Jan 2021:Vol. 13, Issue 576, eabb3735
DOI: 10.1126/scitranslmed.abb3735
https://stm.sciencemag.org/content/13/576/eabb3735

Mobilapp minskade upplevda symtom hos patienter med bröstcancer

Maria Fjell, forskare vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet har nyligen försvarat sin avhandling ”Supportive care for patients with breast cancer by using an interactive app during neoadjuvant chemotherapy – A randomized controlled trial”. Vad handlar den om?

porträtt av Maria Fjell.

Maria Fjell, doktorand vid sektionen för omvårdnad, NVS. Foto: Privat.

Min avhandling handlar om att undersöka hur patienter med bröstcancer kan få stöd genom att använda en mobilapp under neoadjuvant cytostatikabehandling. Via appen rapporterade patienterna sina symtom till sin kontaktsjuksköterska som i sin tur ringde upp patienterna vid alarmerande symtom. I appen kunde patienterna även läsa egenvårdsråd samt se grafer över tidigare rapporterade symtom.

Vilka är de viktigaste resultaten?

Patienterna som använt appen under behandlingstiden upplevde färre symtom två veckor efter avslutad behandling jämfört med de i kontrollgruppen som inte använt appen. Signifikanta skillnader fanns för symtomen illamående, kräkningar, aptitlöshet, förstoppning samt symtom kopplade till känslomässig funktion såsom oro, irritation och nedstämdhet. Patienterna använde appen i hög grad och uppskattade dess användarvänlighet. Överlag var patienterna från båda grupperna nöjda med vården som de fått under behandlingen och patienterna som använt appen upplevde den som ett extra stöd. Stödet uttrycktes i form av tillgängliga egenvårdsråd, egen monitorering av symtom och ett lätt sätt att komma i kontakt med vården, vilket skapade känsla av trygghet och delaktighet.

Hur kan den kunskapen bidra till att förbättra människors hälsa?

Genom att regelbundet rapportera symtom till en sjuksköterska kan patienter med cancer få stöd i att hantera symtom samt uppleva trygghet i omhändertagandet och delaktighet i sin vård. Detta kan vara ett enkelt och uppskattat sätt att göra vården mer lättillgänglig.

Vad ska du göra nu? Kommer du fortsätta att forska?

Nu kommer jag att fortsätta analysera kvarvarande data från studien men även utforska vidare hur ett stöd med en app kan implementeras i den dagliga cancervården. Jag kommer också att genom min undervisning på sektionen för omvårdnad fortsätta att motivera och visa studenter på såväl grund- som specialistutbildningen för sjuksköterskor, hur viktigt det är med omvårdnadsforskning.

Länk till avhandlingen:

Supportive care for patients with breast cancer by using an interactive app during neoadjuvant chemotherapy : a randomized controlled trial

Medicon Village och Lunds universitet samlar 120 cancerexperter

Medicon Village och Lunds universitet har genom åren samlat forskare, företag och kliniker runt gemensamma initiativ för att förena forskning och patientnytta inom cancerområdet. På Världscancerdagen den 4 februari är det dags för den helt digitala samverkansdagen Focus on Cancer Collaboration. Mötet samlar drygt 120 cancerforskare, entreprenörer och kliniker med målet att nyttiggöra forskning.

-För sjunde gången ordnar vi nu Focus on Cancer Collaboration, som normalt sett brukar vara ett myllrande fysiskt möte. Cirka en fjärdedel av cancerforskarna på Lunds universitet sitter på Medicon Village i Lund och här finns också bolag inom cancerforskning. Därför vill vi gärna öppna upp till en dag för samverkan. Även bolag, forskare och kliniker som inte befinner sig i vår miljö är självklart välkomna att vara med för att lära och skapa nya kontaktytor, säger Anette Orheim, kommunikationschef på Medicon Village.

Syftet med Focus on Cancer Collaboration är att skapa plats för interaktion kring forskning och innovation inom onkologi. Mötet äger rum årligen. En av medarrangörerna för dagen är Lunds universitets nya cancercentrum, Lund University Cancer Centre (LUCC), som samma dag även firar ettårsjubileum. Lund University Cancer Centre bildades för att samordna olika initiativ som berör cancerforskning och vara kontaktpunkt för både interna och externa aktörer som vill samverka med forskare. Create Health och LU Innovation, även de inom Lunds universitet, är också med och ordnar den digitala cancerdagen tillsammans med Medicon Village.

Huvudtalare på Focus on Cancer Collaboration är professor Douglas Hanahan, vid Swiss Federal Institute of Technology i Lausanne. Ett etablerat samarbete finns redan mellan Create Health vid Lunds universitet och Swiss Cancer Center Leman. Vid den digitala cancerdagen kommer Douglas Hanahan att ge en inblick i nya behandlingsterapier.

Nytt för året är också de diskussionsgrupper, Challenges, där samverkan för att nyttiggöra forskningen står i centrum. Här möts forskare, entreprenörer och kliniker inom cancerområdet. Ämnena i diskussionsgrupperna är framtagna av koordinatorerna för några av fokusområdena inom Lund University Cancer Centre och belyser utmaningar inom respektive område. För att komma framåt i dessa utmaningar krävs ofta samarbete mellan forskning, industri och sjukvården.

– Ambitionen är att få med personer med olika kompetens och expertis i grupperna för att få fram olika aspekter på frågan och syn på vägar framåt. Vi hoppas att gruppdiskussionerna kan leda till att nya idéer och samarbeten skapas genom gränsöverskridande arbete mellan industri, akademi och sjukvård. Eftersom vi befinner oss i en pandemi är det många som saknar den direkta interaktionen mellan människor. Med detta digitala diskussionsupplägg hoppas vi ändå kunna skapa ett forum för en interaktiv dialog för att fortsätta utveckla lösningar på gemensamma utmaningar inom cancer, säger Cecilia Jädert, affärsutvecklare på LU Innovation och medverkande i projektgruppen för den digitala cancerdagen.

Läs mer om Focus on Cancer Collaboration här:
https://www.mediconvillage.se/sv/evenemang/focus-cancer-collaboration-2

Riksdagsmajoritet finns för att utrota livmoderhalscancer

En enkätundersökning från Cancerfonden visar att en överväldigande riksdagsmajoritet vill anta ett nationellt mål för att utrota livmoderhalscancer. Livmoderhalscancer dödar 150 kvinnor varje år i Sverige.

– Det är väldigt positivt att det finns en sådan tydlig riksdagsmajoritet för att Sverige ska anta ett eget nationellt mål. Nu är det öppet mål för regeringen att gå vidare med de insatser som behövs för att utrota livmoderhalscancer i Sverige, säger Ulrika Årehed Kågström, generalsekreterare på Cancerfonden.

Livmoderhalscancer är den första cancersjukdomen som Världshälsoorganisationen (WHO) har satt som mål att utrota.Humant papillomvirus (HPV) är den främsta orsaken till livmoderhalscancer och vaccinering mot HPV- ger ett säkert och effektivt sätt att skydda sig mot HPV. Om 23–26 åringar erbjuds vaccin när de ändå gör ett besök hos en barnmorska för gynekologisk cellprovtagning i vården skulle det ge ett kraftigt ökat skydd mot HPV som innebär att viruset elimineras inom en 5-årsperiod.

– Att utrota en cancerform kanske låter utopiskt men faktum är att WHO nyligen har beslutat att samla världens länder kring ett gemensamt mål att utrota livmoderhalscancer, säger Ulrika Årehed Kågström

Livmoderhalscancer är den fjärde vanligaste formen av cancer bland kvinnor över hela världen. 530 kvinnor i Sverige fick diagnosen år 2019 och runt 150 kvinnor avlider årligen i livmoderhalscancer i vårt land.

Cancerfondens enkätundersökning: Samtliga partier i Sveriges riksdag har fått svara på frågan 1, Står ert parti bakom WHO:s mål att utrota livmoderhalscancer, 2: Anser ert parti att Sverige bör anta ett eget mål att utrota livmoderhalscancer?

För att se undersökningen och svaren i sin helhet se bifogat dokument.

NT-rekommendation för Bavencio i första linjens behandling av avancerad njurcellscancer

Nu rekommenderar NT-rådet BAVENCIO i kombination med axitinib i första linjen vid behandling av avancerad njurcellscancer hos vuxna oberoende av prognostisk riskgrupp.

NT-rådet rekommenderar checkpointhämmaren BAVENCIO (avelumab), en PD-L1-hämmare, i kombination med axitinib, en tyrosinkinashämmare (VEGFR-hämmare) som första linjens behandling av vuxna patienter med avancerad njurcellscancer (RCC). Rekommendationen är uppdaterad utifrån de nya avtalen som gäller från 2021-01-01 och ersätter den tidigare rekommendationen från 2020-06-25.

NT-rådets bedömning baseras på den vetenskapliga dokumentationen från fas III-studien JAVELIN Renal 101, en randomiserad, öppen multicenterstudie som inkluderar 886 patienter. Studien visade signifikant minskad risk för sjukdomsprogression eller död med 31% (HR: 0,69 [95% CI: 0,574-0,825; p<0.0001]) och närmare dubblerad objektiv responsfrekvens (ORR; 52,5% [95% CI: 47,7-57,2] vs. 27,3% [95% CI: 23,2-31,6] jämfört med sunitinib för patienter med avancerad njurcancer (RCC) oavsett uttryck av PD-L1.1

Merck och Pfizer har en strategisk allians för att gemensamt utveckla och kommersialisera BAVENCIO.

Uppdaterade resultat för total överlevnad från fas II-studien TASCO1 med Lonsurf + bevacizumab i första linjen för patienter med icke resektabel mCRC

Servier har presenterat uppdaterade resultat från den explorativa fas II-studien TASCO1 där man utvärderar LONSURF® (trifluridin/tipiracil) + bevacizumab och kapecitabin + bevacizumab (C-B) som första linjens behandling för patienter med icke resektabel metastaserad kolorektalcancer (mCRC) som inte kan genomgå intensiv behandling.

Uppgifterna tillkännagavs den 16 januari under en muntlig presentation på ASCO Gastrointestinal Cancers Symposium (ASCO-GI) 2021. Patienter med mCRC som inte är lämpliga kandidater för kemoterapi har färre tillgängliga behandlingsalternativ och lägre överlevnadsgrad.

Läs hela pressmeddelandet här