Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Bavencio, Keytruda, Tecentriq och Opdivo vid urotelial cancer

NT-rådets rekommendation till regionerna är:
• att Bavencio bör användas vid underhållsbehandling i första linjen av vuxna patienter med lokalt avancerad eller metastaserad urotelial cancer som inte progredierat efter 4-6 kurer platinabaserad kemoterapi.

• att Keytruda eller Tecentriq kan användas vid behandling i första linjen av lokalt avancerad eller metastaserad urotelial cancer hos vuxna som inte är lämpade för cisplatinbaserad kemoterapi.
För Keytruda omfattar indikationen patienter vars tumörer uttrycker PD-L1 ≥ 10 enligt metoden Combined Positive Score (CPS) och för Tecentriq omfattar indikationen patienter vars tumörer uttrycker PD-L1≥ 5 %.

• att Keytruda kan användas vid behandling i andra linjen av urotelial cancer hos vuxna som tidigare behandlats med platinabaserad kemoterapi.

• att inte använda Opdivo eller Tecentriq vid behandling av urotelial cancer i andra linjen.

Läs hela yttrandet här

Continuing Advances in mBC: Optimizing CDK4&6 Inhibitor Treatment Outcomes

Session Time:
19:00 – 20:00

We are pleased to invite you for the next MBC TALKS webinar and live Q&A session where Prof. Eva Ciruelos, Prof. Marc Thill and Maria Noblet R.N. will discuss different CDK4&6i trials from an endocrine resistance perspective.

Agenda
Optimizing CDK4&6 Inhibitor Treatment Outcomes – 20 min

Panel Discussion and live Q&A – 40 min

For more information and registration click here

CDK 4/6 inhibitors in a moving landscape

Kl 12.10 – 12.50

Välkommen till en föreläsning av Professor Sibylle Loibl, Chief Executive Officer and Chair of the German Breast Group (GBG), vid Universitetet i Frankfurt, Tyskland. Sibylle Loibl är Professor vid Universitetet i Frankfurt och chair för German Breast Group (GBG). Hon är en framstående expert inom bröstcancer och har lett ett flertal kliniska prövningar. Professor Loibl kommer under sin föreläsning diskutera användningen av CDK 4/6-hämmare för behandling av metastaserad bröstcancer och belysa olika aspekter med stöd ifrån kliniska studier, Real World Data, riktlinjer och patientfall. Det finns även möjlighet att ställa frågor under föreläsningen.

Mer information

Anmälan

Färre fall av tarmcancer med riktade screeninginsatser

Allmän screening av 60–79-åringar för tjock- och ändtarmscancer beräknas kunna minska antalet drabbade av denna cancerform med åtminstone 400 fall årligen. Men framgångsrik screening förutsätter ett högt deltagande i screeningprogrammet och deltagandet kan vara lägre i högriskgrupper. En ny rapport från Regionala cancercentrum i samverkan (RCC) som utgår från så kallad geomapping, visar att det behövs riktade insatser för effektivare screening i geografiska upptagningsområden där screening förväntas ge mest nytta.

Cancer i tjock- och ändtarm är den tredje vanligaste cancerformen bland män och kvinnor i Sverige. Tidig upptäckt och behandling innebär att nästan alla patienter kan botas och att efterföljande besvär av behandlingen blir mindre, vilket ger en högre livskvalitet och mindre lidande för patienten. Dessutom kan förstadier till tjock- och ändtarmscancer upptäckas och tas bort så att cancer inte behöver utvecklas.

Nu visar en ny analys av data från hela Sverige att Region Stockholm Gotland, som genomfört screening för tarmcancer sedan 2008, har haft en väsentligt lägre förekomst av tjock- och ändtarmscancerfall än övriga sjukvårdsregioner som uppvisat mellan 17 och 21 procent högre cancerförekomst. Rapporten är framtagen av Ulf Strömberg, adjungerad professor vid Göteborgs universitet och FoU-handledare i Region Halland

– Studien visar också att en högre andel tjock- och ändtarmstumörer hos 60–69-åringar i Region Stockholm Gotland, som har fått en inbjudan att delta i screeningprogrammet, har diagnosticerats i tidigare skeden. Det är en tydlig nytta och vinst med organiserad tjock- och ändtarmscancerscreening. Tidig upptäckt och färre som insjuknar i cancer innebär förstås en stor lättnad för individer och närstående, och belastningen på sjukvården blir mindre, säger Ulf Strömberg.

Bostadsområde har betydelse
Analysen visade också att ett bostadsområdes ekonomiska standard hänger samman med både incidens (insjuknande) och tidig upptäckt av tjock- och ändtarmscancer. Incidensen av tjock- och ändtarmscancer var 16 procent högre bland 60–79-åringar i de fattigaste områdena, i jämförelse med de rikaste områdena i Sverige. Dessutom var oddset för tidig tumörupptäckt signifikant lägre för 60–69-åringar i de fattigaste områdena.

Med hjälp av en analysmetod, geomapping, har forskarna skapat incidenskartor över hela Sverige. Inom samtliga sjukvårdsregioner, utom Region Stockholm Gotland, kunde man med hjälp av geomapping ringa in områden med en förhållandevis tung börda av tjock- och ändtarmscancer.

– Analysen har gett ett viktigt underlag för att kunna rikta informationskampanjer och särskilda insatser för att främja deltagandet i den allmänna tjock- och ändtarmcancerscreeningen som kommer att erbjudas och, på sikt, minska denna cancerbörda i utsatta områden, säger Ulf Strömberg.

Läs hela artikeln och ladda ner rapporten hos Regionala cancercentrum

Digital konferens för ökat samarbete

På Världscancerdagen den 4 februariarrangerades konferensen Focus on Cancer Collaboration i Medicon Village i Lund. Konferensen är ett samarbete mellan Medicon Village, LU Innovation, Create Health samt Lund University Cancer Centre (LUCC), som också firade ettårsjubileum.

Detta var den sjunde gången som konferensen hölls.
– För sju år sedan tog Medicon Village initiativet till denna samverkansform för att främja samarbetet kring cancerforskning och för att ta ett holistiskt grepp och skapa ett koncept där akademin, industrin och den offentliga sektorn kunde mötas, säger Anette Orheim, kommunikationschef vid Medicon Village. Dessa möten inspirerar till olika former av nya kontakter och olika samverkansformer som sedan lever vidare. Sedan starten har intresset också bara växt, vilket förstås är roligt. På grund av pandemin hölls konferensen i år helt digitalt men samlade fortfarande runt 120 cancerexperter. Huvudtalare på ”Focus on Cancer Collaboration” var den välrenommerade cancerforskaren professor Douglas Hanahan.

Han har skrivit de välkända publikationerna ”The Hallmark of Cancer” vilka har blivit citerade av en stor skara forskare. Professor Hanahan har en lång och gedigen karriär bakom sig och arbetar idag på EPFL, École polytechnique fédérale de Lausanne, i Schweiz. Douglas Hanahan kommenterade efter mötet att han har ett fruktbart samarbete med Lund och särskilt med Create Health i Medicon Village.

Läs hela artikeln

Ökad känsla av ensamhet i samtalen till Cancerlinjen

Varje år tar drygt 8 000 människor kontakt med Cancerlinjen för att få svar på sina frågor om cancer. Under pandemin har antalet mejl och telefonsamtal legat på ungefär samma nivå som tidigare år.
– Men nästan alla samtal förra året handlade om en ökad känsla av ensamhet, berättar sjuksköterskan Fanny Pontán, som har arbetat med detta på Cancerfonden sedan 2018.

När den här rådgivningstjänsten startade 1994 hette den Cancerfondens informationstjänst, ett långt och lite otympligt namn som först ändrades till Informations- och stödlinjen och därefter till det tydligare Cancerlinjen.
Hit kan både patienter, anhöriga och vårdpersonal ringa eller mejla för att få svar på allt från allmänna frågorom cancer, symtom och behandlingar till var man kan få tag i informationsmaterial. 2019 kontaktade 8 500 människor Cancerlinjen. Förra året var det 500 personer färre.

– På senare år är det fler än hälften som tar kontakt med oss via mejl, vi fick 4 500 mejl förra året, säger Fanny Pontán, som tidigare har arbetat inom primärvård, onkologi och palliativ vård och har utbildning i samtalsmetodik.
– Jag har alltid haft en vilja att stanna kvar lite längre i mina möten med människor och därför trivs jag så bra med det här arbetet. Vi har ingen tidsbegränsning på samtalen,men i genomsnitt tar ett samtal cirka tolv minuter. Och man får ringa eller mejla så ofta man vill och behöver. Det är flest kvinnor som ringer och lika många patienter som anhöriga.

MÅNGA UTTRYCKER ENSAMHET
– Nästan alla samtal handlar om ett behov av känslomässigt stöd och under pandemiåret har många, både patienter och anhöriga, uttryckt en stor ensamhet på grund av den ofrivilliga sociala isoleringen. Många inleder samtalet med en informativ fråga, men det gäller att vara lyhörd och försöka ”läsa mellan raderna” för att förstå den underliggande orsaken till att de tar kontakt, säger Fanny, och tillägger att det är en utmaning att försöka få en bild av den person som söker råd.

– Det är också ganska vanligt att man kontaktar oss för att få information om en ”second opinion”. Det är inget vi på Cancerlinjen kan hjälpa till med, men vi kan ge information om hur man kan gå tillväga. Det händer även att vårdpersonal hänvisar patienter till oss för råd och stöd. Ledtiden för att besvara mejl ligger inom 72 timmar, oftast tar det dock max ett dygn. På Cancerlinjen arbetar tre sjuksköterskor på heltid medan två är timanställda.
– Alla samtal och mejl är anonyma och vi har sekretessplikt. Vi är noga med att informera om att vi inte gör några medicinska bedömningar eller ger några medicinska råd. Vi tolkar heller inte journaltexter, vi kan bara svara generellt på frågor och hänvisar alltid till vården om vi inte kan eller får svara på något. Vår uppgift är att vara ett komplement till vården, vi är inte en del av den, understryker hon.

MÄNSKLIGA STÖDET BRISTER
Under pandemin har cancerpatienter haft fortsatt hög prioritet i vården.
– Ja, det är ju en patientkategori som inte kan vänta på behandling. Det kan dock vara så att människor inte har sökt vård för sina symtom i samma utsträckning som ett vanligt år. Vi uppmanar alla som hör av sig till oss att ta kontakt med läkare om de har några misstänkta cancersymtom. Det finns nog ett stort mörkertal här.

– Nu på senare tid har vi fått en hel del frågor som rör vaccination mot covid-19. Fanny Pontán får i sitt dagliga arbete kontakt med en rad olika människor i alla åldrar och från hela landet – och hon får därmed också en tydlig bild av hur den svenska cancervården fungerar.

– Jag tycker att det mänskliga stödet ofta är bristfälligt, människor får inte det stöd de behöver och det gäller både patienter och deras anhöriga. Det finns också en stor okunskap om vad rehabilitering innebär, vilka rättigheter man har som patient. En gång i månaden har Fanny och hennes kollegor på Cancerlinjen tillgång till handledning.

– Vi har en professionell distans till vårt arbete, det måste man ha för att orka. När man går hem får man hänga av sig rocken, men nu under pandemin är det mest bara ett talesätt eftersom vi ju jobbar hemifrån allihop numera.

Läs hela artikeln

Patientöversikten – därför är den så uppskattad

Cancerresan är för de flesta patienter lång, krävande och snårig. För Karin Liljelund och Inge Nilsson är patientöversikten i cancervården ett viktigt verktyg för att kunna bli delaktiga i sin egen vård och behandling. Med hjälp av patientöversikten kan de tillsammans med vårdgivaren få en visuell helhetsbild av viktiga händelser. Verktyget skapar även förutsättningar för samtal om självupplevda erfarenheter av hälsa, sjukdom, livskvalitet samt förväntningar och farhågor.

När Karin Liljelund fick sitt cancerbesked i februari 2014 hade hon länge kämpat med en envis rethosta. Diagnosen kom som en chock – icke-småcellig lungcancer. Det visade sig även att Karin drabbats av en ovanlig
form som beror på en mutation i den så kallade ALK-genen, därav namnet ALK-positiv lungcancer.

– Det var ett tufft besked, inte minst med tanke på att jag inte är rökare. Jag fick också veta att det inte fanns någon botbar behandling och att den genomsnittliga livslängdenär cirka två år efter diagnos. Lyckligtvis har jag nu fått tillgångtill en effektiv behandling och har levt sju år med sjukdomen. Jag känner mig tacksam, jag är 73 år, har världensbästa familj och vänner och har fått några fler år till att leva.Jag försöker resa så mycket jag kan, vara fysiskt aktiv och ta tillvara varje dag så mycket jag kan. För Inge Nilsson, 72 år, kom cancerbeskedet i sambandmed en årlig hälsokontroll. PSA-värdet var något förhöjt, men enligt läkaren på vårdcentralen fanns ingen anledning till åtgärd. Inge insisterade dock på att få komma till enurolog och remitterades vidare till specialistsjukvården. Ett vävnadsprov visade aggressiv prostatacancer och Inge opererades i januari 2014.

– I olika skeenden av sjukdomen ställs man inför svåra frågor och beslut och för mig har det varit viktigt att få vara delaktig i sjukdomsförloppet och vårdprocessen tillsammans med min läkare.

BLIXTSNABB BILD AV HÄNDELSER
Lungcancer och prostatacancer är två av åtta cancerdiagnoser som ingår i det nationella projektet införande av patientöversikter i cancervården, IPÖ. Det är ett system eller IT-stöd som ställer samman dataom patienten och används ihop med patientjournalen somett beslutsstöd.

– Det är ett jättekliv framåt och underlättar mötet och kommunikationen mellan patienter, närstående och vårdgivare. Översikten och den grafiska modellen gör att man blixtsnabbt får tillgång till relevant information. Man kan följa behandlings- och sjukdomsförloppet väldigt väl ochäven ta del av planerade åtgärder. Patientöversikten, som består av ett antal klickbara flikar, gör det också enkelt attsnabbt få tillgång till viktiga händelser om behandlingaroch information om blodprover, röntgensvar och läkemedelsbehandlingar, säger Inge Nilsson.

För Karin Liljelund och Inge Nilsson är patientöversikten ett viktigt kommunikationsverktyg i en sjukvård som brottas med många utmaningar.Många patienter vittnar om bristen på kontinuitet, mötenmed många olika läkare, känslan av att inte bli förstådd och lyssnad på.

– Tyvärr är det många som upplever att läkare inte riktigt hinner sätta sig in i journalen inför mötet med patienten. Men med patientöversikten går det att få en snabb överblick istället för att leta viktig information i patientjournalen, uppgifter som kan ligga flera år bakåt i tiden. Jag kan också backa tillbaka i tiden för att se vad jag har sagt och vad jag har lämnat för information till läkaren tidigare. Det är en effektivisering av patientmötet och ger tid över till samtal om det som är viktigt. Patient och läkare kommer närmare varandra, säger Inge Nilsson.

Läs hela artikeln

Forskning om cancerceller får Göran Gustafssonpriset i molekylär biologi

Igor Adameyko vid institutionen för fysiologi och farmakologi får priset i molekylär biologi, ”för banbrytande studier av nervassocierade multipotenta Schwanncell-prekursorer och deras roll i organogenes”. Han studerar hur vårt nervsystem bildas och styr utvecklingen i andra delar av kroppen. Hans forskning ger också viktig kunskap om varför vissa celler inte beter sig som de ska, utan istället förvandlas till cancerceller.

I vår kropp finns mängder med olika celler med olika uppgifter. Igor Adameykos forskargrupp har intresserat sig för hur stamcellerna utvecklas från tiden i embryot tills de ger upphov till de olika celltyper som bygger upp skilda delar av vår kropp. På resan mot ökad specialisering gör cellen olika vägval. Vid olika tillfällen under sin utveckling händer det att vissa celler väljer ”fel väg”. Det kan då resultera i cancer, som den mycket svåra formen av cancer i nervsystemet – neuroblastom. Igor Adameykos forskning kan ge ökad förståelse för både cellernas normala utveckling och vad det är som sker när det går fel.

Hittills har de flesta studier utförts på möss, men forskargruppen har också nyligen visat hur de nervassocierade multipotenta cellerna bygger upp binjurarna hos människor och hur det kan ha ett samband med neuroblastom hos barn. Något som ger nya förhoppningar om att hitta bättre behandlingar mot sjukdomen.

Igor Adameyko, forskare, institutionen för fysiologi och farmakologi. Foto: Gustav Mårtensson

– Jag förväntade mig inte att få det här priset så jag blev väldigt förvånad. Det här kommer att innebära att vi får möjlighet att göra de mer krävande sakerna framöver och kan ta större risker, säger Igor.

Nya kliniska kännetecken vid aggressiv bröstcancer

Bilden är tagen i mikroskop och föreställer bröstcancerceller som uttrycker en stamcellsmarkör (i grönt) och ett tätt sammanvuxet mitokondrielt nätverk (i rött). Foto.

Bilden föreställer bröstcancerceller som uttrycker en stamcellsmarkör (i grönt) och ett tätt sammanvuxet mitokondrielt nätverk (i rött). Foto: Maciej Ciesla

 

Forskare från Lunds universitet har upptäckt en ny mekanism där cancerceller kapar metabolismen hos ribonukleinsyra (RNA) för att påverka sin egen ämnesomsättning. Studien, nu publicerad i Molecular Cell Journal, förklarar aggressiva kliniska kännetecken i trippelnegativa bröstcancerformer.

Forskarna bakom studien; Cristain Bellodi, Maciej Ciesla och Ana Bosch. Foto.

Forskarna bakom studien; Cristian Bellodi, Maciej Ciesla och Ana Bosch. Foto: Helena Fritz

RNA-splicing är ett viktigt steg i genuttryck som formar cellens identitet under utveckling och som ofta ändras vid cancer hos människor. Processen utförs av ett komplext maskineri som kallas spliceosom och möjliggör produktion av flera proteiner från enskilda gener. Genom att titta på proteinnivåerna för RNA-splitsfaktorn SF3A3 har forskarna kunnat identifiera olika typer av bröstcancer med hög återfallsrisk och dålig prognos.– RNA-splicing förändras ofta vid cancer och vi ville därför förstå de grundläggande mekanismerna genom vilka cancerceller kapar spliceosomen för att främja tumörutveckling, förklarar Maciej Ciesla, biträdande forskare och försteförfattare till artikeln.Hämmar cellernas tumörogena aktivitet

Forskarteamet fann att förhöjda univår av proteinet SF3A3 ledde till splitsförändringar som påverkade gener som är involverade i regleringen av mitokondrier – cellernas energikraftverk.

– Eftersom avreglerad energiproduktion är ett kännetecken för cancer, antog vi att påverkan på SF3A3 skulle hämma metabolismen och bröstcancercellernas tumörogena aktivitet, förklarar forskningsledare Cristian Bellodi.

Oväntat nog såg de att om proteinet SF3A3 blockerades i bröstcancercellerna, påverkades inte bara cellernas ämnesomsättning, utan cellerna uttryckte även gener som var specifika för vissa cancerceller.

– Dessa cancerceller liknar genetiskt de stamceller som initierar cancerutvecklingen, fortsätter Cristian Bellodi.

Förklarar specifika kliniska kännetecken vid svårbehandlade bröstcancerformer

Tillsammans med Ana Bosch läkare på Skånes universitetssjukhus, analyserade forskarna information från Sweden Cancerome Analysis Network – Breast (SCAN-B), den största populationsbaserade databasen från bröstcancerpatienter i världen. Påfallande nog fann de att SF3A3-proteinnivåer kunde identifiera distinkta typer av bröstcancer, som kännetecknas av en hög risk för återfall och dålig prognos.

– Detta kan förklara specifika kliniska kännetecken vid svårbehandlade bröstcancerformer och ger viktiga insikter om de molekylära mekanismer som anpassar genetisk information som bidrar till tumörutveckling, säger Ana Bosch, som är medförfattare till studien.

Publikationen är ett samarbete mellan Stem Cell Center och Lund cancer center vid Lunds universitet. 

Projektet finansieras av Cancerfonden, The Swedish Foundations’ Starting Grant (SFSG), StemTherapy & Vetenskapsrådet. Cristian Bellodi är Ragnar Söderberg Fellow i Medicine och en Cancerfonden Young Investigator. Maciej Cieśla stöds av ett Cancerfonden postdoktoralt stipendium. Ana Bosch stöds av den statliga finansieringen för unga kliniska forskare i Sverige (ALF) och Fru Berta Kamprad Foundation.

Länk till publikationen i Molecular Cell Journal:

Oncogenic translation directs spliceosome dynamics revealing an integral role for SF3A3 in breast cancer

Nobelpris och cancerforskning: Mellan framgång och skandal

I början av oktober varje år riktar forskare över hela världen blickarna mot Stockholm. Vem ska tilldelas Nobelpriset i fysiologi eller medicin? Inte bara för de enskilda laureaterna är Nobelförsamlingens beslut omvälvande. På grund av den enorma mediala uppmärksamheten världen över påverkas hela forskningsfältet där pristagarna är verksamma. Här gör vi några nedslag i prishistorien med fokus på onkologi.

Vad krävs för att tilldelas ett Nobelpris?
I Alfred Nobels testamente står att endast den är prisvärdig som gjort den «största nytta för mänskligheten» under det föregående året. Det gäller alltså för prisjuryn att ringa in enstaka forskare som gjort nydanande upptäckter, och inte minst att undvika uppenbara snedsteg som kan ifrågasätta prisets ryktbarhet. Med tanke på de otaliga medicinska uppslag inom vitt skilda fält som presenteras varje år är det en grannlaga uppgift för Nobelkommittén att kora en till tre pristagare.

Listan på Nobelpris i fysiologi eller medicin som gått till cancerforskare är lång. När James P. Allison och Tasuku Honjo fick medaljerna 2018 med den officiella motiveringen ”for their discovery of cancer therapy by inhibition of negative immune regulation” lades ytterligare två namn till raden. Andra prominenta exempel de senaste femtio åren är Harald zur Hausen ”for his discovery of human papilloma viruses causing cervical cancer” 2008, J. Michael Bishop och Harold E. Varmus ”for their discovery of the cellular origin of retroviral oncogenes” 1989 och David Baltimore, Renato Dulbecco och Howard Martin Temin ”for their discoveries concerning the interaction between tumour viruses and the genetic material of the cell” 1975. Lägger vi också till det delade priset 1966 mellan Peyton Rous ”for his discovery of tumour- inducing viruses” och Charles
Huggins ”for his discoveries concerning hormonal treatment of prostatic cancer” är nog de flesta överens om att Nobelkommittén valt ut viktiga upptäckter inom internationell cancerforskning.

Det gäller – med facit i hand – dock inte priset 1926 till Johannes Fibiger ”for his discovery of the Spiroptera carcinoma”. I Nobelprisets historia finns förvånansvärt få ”Nobel errors”. Missarna som brukar lyftas fram inom medicin-priskategorin är 1949 (António Egas Moniz och lobotomin), 1927 ( Julius Wagner-Jauregg och den så kallade malariaterapin) och just Fibiger. Alla tre hyllades av samtida experter, men med tiden blev kritiken allt hårdare. Vem var då denne Fibiger, och varför var det ett misstag att ge priset till honom?

Läs hela artikeln

P-piller minskar risk för både äggstockscancer och endometriecancer

En studie från Uppsala universitet1, där man inkluderat över 250 000 kvinnor, visar att p-piller skyddar mot både äggstocks- och endometriecancer. Den skyddande effekten består flera decennier efter att man slutat använda p-piller. Här beskriver forskargruppsledare Åsa Johansson vad den nya kunskapen kan betyda för möjligheten att i framtiden ge mer individuella råd till kvinnor.

I början av 1960-talet godkändes det första p-pillret som preventivmedel, och det beräknas att 80 procent av alla kvinnor i Västeuropa idag använder p-piller någon gång under sin livstid2. En av de första biverkningarna av p-piller, som rapporterades redan 1961, var en ökad risk för blodpropp3. Sedan dess har studier indikerat att p-piller kan kopplas till en akut ökad risk för såväl hjärtinfarkt som andra kardiovaskulära sjukdomar4,5. Under det senaste 15 åren har användandet av p-piller minska något i Sverige (Figur 1), delvis till följd av rapporter som belyser de skadliga effekterna. Denna minskning har till viss del kompenserats av en ökning av andra typer av hormonella preventivmedel. Det finns även belägg för att p-piller kan påverka risken för cancer. Även tidigare studier har visat att p-piller faktiskt kan skydda mot äggstockscancer och endometriecancer7,8.

I den aktuella studien från Uppsala universitet1, har forskarna säkerställt dessa resultat och visar på att den skyddande effekten varar många årtionden efter det att kvinnorna slutat använda p-piller. Såväl äggstocks- som endometriecancer drabbar framförallt äldre kvinnor, långt efter att de slutat med p-piller. Dock kan mutationerna som orsakar cancern ha skett flera decennier före själva diagnosen. Det finns även ett mycket tydligt samband mellan hur stor den skyddande effekten är och hur många år en kvinna ätit p-piller (Figur 2).

Läs hela artikeln

effektivare behandling vid KML

Genom att växla mellan eller kombinera olika läkemedel mot en speciell typ av leukemi, kan sjukdomen behandlas mer effektivt. Det visar Jonathan Lindström i sin avhandling från Linnéuniversitetet. Han har genom simulationer undersökt sjukdomen kronisk myeloisk leukemi (KML). Jonathan Lindström ville se hur olika typer av behandlingar påverkade risken för cancercellerna att bli resistenta, och redogör här för upplägget av studien och hur den nya kunskapen kan användas.

Det finns i dagsläget effektiva behandlingar för kronisk myeloisk leukemi (KML) och andra cancerformer som drivs av philadelphiakromosomen och tyrosinkinaset Bcr-Abl1. Tack vare att Bcr-Abl1 är centralt för cancerns tillväxt, kan man med hjälp av tyrosinkinashämmare (TKI) effektivt blockera tillväxtsignaleringen. För KML innebär det en drastisk minskning av cancerceller i blodet. Dock kan behandling med TKI normalt sett inte bota KML, och förr eller senare utvecklas en resistent variant som kräver modifierad behandling, och kan leda till att cancern övergår från den långsamma kroniska fasen till aggressiva och svårbehandlade slutfaser.

KML kan delas in i cancerstamceller (CSC), celler som kan dela sig obegränsat men som är få till antalet, och mer differentierade celler som sprider sig i blodomloppet men som inte själva kan ge upphov till en ny tumör. De differentierade cellerna är vad som främst orsakar direkta symptom när de konkurrerar med fungerande blodkroppar. Men det är CSC som i grunden producerar fler differentierade celler, och så länge det finns CSC kvar så kan cancern återkomma1. Vid behandling med TKI påverkas tillväxten av alla cancerceller, men CSC elimineras inte av behandlingen utan de växer istället sakta i bakgrunden. Det finns alltså en konstant eller långsamt växande population av CSC även under en effektiv behandling och förr eller senare kommer en CSC utveckla någon form av resistens, vilket marginellt eller drastiskt ökar dess tolerans mot behandlingen.

Resistenta CSC kommer att växa snabbare, och potentiellt konkurrera ut de andra cancerstamcellerna; behandlingen har alltså skapat ett selektionstryck som driver evolutionen mot läkemedelsresistens. De differentierade celler som bildats från en resistent stamcell har samma behandlingstålighet, och när ett sådant skifte sker i stamcellspopulationen leder det till att en resistent cancer uppstår. Den vanligaste resistensanpassningen är en mutation i Bcr-Abl1 som minskar affiniteten för en eller flera TKI. Andra mekanismer som kan orsaka resistens är en uppregulering av Bcr-Abl1-produktionen vilket ökar tillväxtsignaleringen, eller en modifikation i transportöraktiviteten så att inhibitorer transporteras ut eller inte transporteras in i samma utsträckning2. Det finns fem olika TKI som används vid behandling av KML, imatinib, nilotinib, dasatinib, bosutinib och ponatinib.

Varje medicin har ett mer eller mindre unikt spektrum av mutationer i Bcr-Abl1 som kan orskaka resistens i någon utsträckning (Figur 1). Det gör att man ofta, men inte alltid, kan behandla en resistenscancer genom att byta medicin till en av de andra. Ponatinib är unik då ingen enkel mutation (mer specifikt ingen förändring av endast en nukleotid) ger betydande resistens. Alla de andra är bland annat känsliga mot den så kallade gatekeeper-mutationen T315I. Ponatinib har dock mer allvarliga biverkningar och används därför bara om det är nödvändigt.

Läs hela artikeln

Prisbelönt arbetssätt i Karlstad

”Hela mottagningen är en sådan oas. Trots att de arbetar med en tung patientgrupp känner man redan när man kliver in genom dörren att alla är på rätt plats och trivs med sitt arbete.”
Dessa ord, som kommer från den tacksamma patienten Jessica Dahlin, bidrog till att gynekologiska onkologimottagningen vid Centralsjukhuset i Karlstad i höstas fick Patientpriset 2020 av Forum för Healthpolicy.

Juryns motivering lyder:
Gynekologiska onkologimottagningen är ett fint exempel där samarbete sker över gränserna, patienten är i centrum, alla läkare är pålästa om patientens tillstånd och de digitala verktygen fungerar. Patienterna vittnar om en verkligt patientcentrerad vård, med en koordinerande kontaktsjuksköterska som är spindeln i nätet. Här berättar en handfull stolta medarbetare om den välfungerande verksamheten på mottagningen där helhetstänk, kontinuitet, samordning, smidig logistik och tätt teamarbete är några av nyckelorden:

Här berättar en handfull stolta  medarbetare om den välfungerande verksamheten på mottagningen där helhetstänk, kontinuitet, samordning, smidig logistik och tätt teamarbete är några av nyckelorden:

Emma Johansson, barnmorska och kontaktsjuksköterska:

”Jag har varit anställd inom kvinnosjukvården i 15 år. Sedan fem år arbetar jag på gyn-onkologiska mottagningen och jag trivs väldigt bra med att arbeta med den här patientgruppen.»
Under några år roterade jag mellan den här mottagningen och förlossningsvården, två olika delar av livet. Det som lockade mig att stanna här på gyn-onkologen är att man kan skapa längre relationer med patienterna, att man får följa dem under hela vårdprocessen, oavsett utgång. Vi har även ett nära samarbete med det palliativa teamet.
Eftersom vi är en liten enhet där allt är samlat på ett ställe – utredning, diagnos, behandling, (både kirurgi och cytostatika) och uppföljning
– får vi en helhetsbild av patienten. Den enda strålbehandling vi inte utför här i Karlstad är brakyterapi, den görs i Örebro, men vi hjälper alltid patienten med all logistik, all planering och alla bokningar oavsett vilken behandling det gäller. Alla sjuksköterskor här är utbildade kontaktsjuksköterskor och patienten kan ringa oss vid behov. Om det är jourtid ringer de till avdelning 14 som vi har ett nära samarbete med. Eftersom de kan ringa direkt till vår avdelning där vi har direktinläggning behöver de aldrig gå via akuten (förutom nu i coronatider om de har förkylningssymtom).
Att kunna arbeta på ett så genomtänkt sätt är verkligen givande och att vi fick det här fina priset visar att även patienterna uppskattar det vi gör.”

Läs hela reportaget

AI kan identifiera bröstcancer lika bra som en röntgenläkare

Forskare vid Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset har jämfört tre olika AI-algoritmers förmåga att identifiera bröstcancer från tidigare tagna mammografibilder. Den bästa algoritmen visade sig ha lika bra träffsäkerhet som en genomsnittlig röntgenläkare. Resultatet har publicerats i JAMA Oncology och kan visa vägen mot nya sätt att organisera bröstcancerscreening i framtiden. Här beskrivs den nya kunskapen av Fredrik Strand, forskare vid institutionen för onkologi-patologi vid Karolinska Institutet och röntgenläkare på Karolinska Universitetssjukhuset.

Populationsbaserad inbjudan till screening-mammografi för tidig upptäckt av bröstcancer har varit mycket framgångsrikt. Dödligheten har sänkts med upp till 40 procent för de kvinnor som valt att delta i screening. Arbetsmässigt innebär det initialt att två bröstradiologer granskar omkring 1 000 mammografiundersökningar för att slutligen hitta fem kvinnor med bröstcancer. Det har blivit allt tydligare att det kan finnas gott om utrymme att öka screeningens goda effekter. Cirka 30 procent av de kvinnor som deltar i screening råkar ut för intervallcancer
– det vill säga att cancern upptäcks i intervallet mellan två planerade screeningtillfällen. Dessa är mer aggressiva och förknippade med förhöjd dödlighet. Många av dessa kan upptäckas vid föregående screening – i
en holländsk studie fann man en minskning av intervallcancer med över 80 procent för kvinnor som genomgick screening med magnetkamera (MR).

Vår forskargrupp, med medlemmar från Karolinska Institutet, Kungliga Tekniska Högskolan, Karolinska Universitetssjukhuset samt Capio S:t Görans sjukhus, har undersökt användandet av kommersiella AI-system för cancerdetektion i screening-mammografier. I en retrospektiv kohort bestående av nästan 9 000 kvinnor varav knappt en tiondel diagnostiserats med bröstcancer och övriga var friska genomförde vi två fall-kontrollstudier där AI-algoritmer och deras potentiella tillämpning utvärderades.

Läs hela artikeln

Möjligt att förutse risken för svåra biverkningar av cancerbehandling

Risken för att patienters blodstatus och benmärg ska påverkas kraftigt (så kallad benmärgssuppression) vid kemoterapibehandling är ett stort kliniskt problem. Forskare vid Linköpings Universitet kunde med en prediktionsmodell klassificera patienter med hög eller låg risk för benmärgssuppression. På sikt kan det bli möjligt att identifiera patienter med hög eller låg risk för benmärgssuppression genom analys av arvsmassan och baserat på det dosjustera behandlingar innan de påbörjas. Forskningen, som här beskrivs närmare av Niclas Björn och Henrik Gréen, har publicerats i npj Systems Biology and Applications.

Precisionsmedicin och mer individanpassade behandlingsmetoder har länge varit en eftersökt förbättring av läkemedelsanvändning. Inte bara för att öka och förbättra läkemedels terapeutiska effekter utan också för att
minimera oönskade biverkningar. När det kommer till användandet av kemoterapier och cellgifter blir behovet av precisionsmedicin än större1, 2, dels för att cancer ofta är en allvarlig och heterogen sjukdom, dels för att behandlingarna är starka och har många oönskade bieffekter som påverkar patientens livskvalitet. Allvarliga biverkningar leder också till att cancerbehandlingar behöver justeras, skjutas upp, avbrytas eller bytas vilket inte är optimalt och ger cancern en chans att återhämta sig. Samtidigt blir ekvationen där man vill maximera terapeutisk effekt på samma gång som man minimerar biverkningar alltmer komplex då dessa till viss del går hand i hand.

Vi tror att framgång med individanpassad precisionsmedicin för cancerbehandling med hjälp av genetik bygger på tvåhörnstenar (Figur 1): Att välja de mest effektiva läkemedlen baserat på mutationer i tumörcellerna.Att välja rätt läkemedelsdos baserat på patienters konstitutionella genotyper. Vår forskning fokuserar på det senare, att hitta normal genetisk variation hos patienterna som gör dem mer, eller mindre, känsliga för kemoterapeutiska läkemedelsbiverkningar. Genetisk variation som sedan i modeller kan förutse vilka patienter som har hög eller låg risk för allvarliga biverkningar och som kan användas för att dosjustera behandlingar
redan före behandlingsstart.

Läs hela artikeln

Xospata inkluderat i högkostnadsskyddet med begränsning

Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) har beslutat att Xospata (gilteritinib) ska ingå i läkemedelsförmånen från och med den 1 mars 2021. Xospata godkändes av EU-kommissionen i oktober 2019 för behandling av vuxna patienter med recidiverande eller refraktär FLT3-positiv akut myeloisk leukemi, AML.

Astellas meddelar att Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) har beslutat att Xospata (gilteritinib) ska ingå i högkostnadsskyddet från och med den 1 mars 2021 med begränsning till nuvarande indikation: monoterapi för behandling av vuxna patienter som har recidiverande eller refraktär akut myeloisk leukemi, AML, med en FLT3-mutation.1

AML är en cancersjukdom som utgår från omogna förstadier av benmärgens blodbildande celler. I Sverige drabbas cirka 350 personer av AML varje år, och i ungefär 30 procent av fallen har de elakartade cellerna en mutation i FLT3-genen, vilket innebär försämrad prognos för patienterna. TLV bedömer att tillståndet har en mycket hög svårighetsgrad.1

I sitt beslut daterat den 26 februari 2021 skriver TLV:

”Med hänsyn tagen till innehållet i sidoöverenskommelsen är TLV:s samlade bedömning att kostnaden för behandling med Xospata är rimlig i förhållande till nyttan för AML-patienter med mutation i FLT3-genen som fått sin sjukdom tillbaka eller som inte svarat adekvat på initial kemoterapi.”

Mer detaljer om TLV:s beslut finns att läsa här.1

TLV:s beslut om subvention för Xospata baseras på resultat från fas III-studien ADMIRAL.2 Den europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) gav ansökan en särskilt hög prioritet samt tilldelade gilteritinib status som orphan drug (särläkemedel).3

Resultaten från ADMIRAL-studien visade en median för total överlevnad (OS) på 9,3 månader för patienter som fick gilteritinib jämfört med 5,6 månader för patienter som fick kemoterapi (hazard ratio, HR=0,64 (95% KI 0,49-0,83), p=0,001)2. Efter ett år levde 37 procent av patienterna som fått behandling med gilteritinib, jämfört med 17 procent för patienter som behandlats med kemoterapi.2 25,5 procent av patienterna som behandlades med gilteritinib fick stamcellstransplantation, jämfört med 15,3 procent av patienterna som fick kemoterapi.2

– Patienter med akut myeloisk leukemi, AML, som har en mutation i FLT3-genen och som fått sin cancersjukdom tillbaka eller som inte svarat adekvat på behandling med kemoterapi har generellt en dålig prognos och för dessa patienter behövs fler behandlingsalternativ. Överenskommelsen innebär att dessa patienter nu har ett ytterligare alternativ, säger Ove Schebye, medicinsk direktör vid Astellas Pharmas nordiska kontor.

Om Xospata (gilteritinib)

Gilteritinib är en oral så kallad FLT3- och AXL-hämmare och tillhör en grupp av cancerläkemedel som kallas proteinkinashämmare. Gilteritinib hämmar FLT3-receptorsignalering och proliferation i celler som exogent uttrycker FLT3-mutationer inklusive FLT3‑ITD, FLT3‑D835Y och FLT3‑ITD‑D835Y, samt inducerar apoptos i leukemiceller som uttrycker FLT3‑ITD.1

Gilteritinib är resultatet av ett samarbete mellan Astellas och Kotobuki Pharmaceutical Co., Ltd. Astellas äger de globala rättigheterna att utveckla och marknadsföra gilteritinib.

Astellas undersöker för närvarande gilteritinib i flera fas III-studier med patienter med FLT3-positiv AML. För mer information om dessa studier, besök http://www.clinicaltrials.gov

För mer information om gilteritinib, se www.fass.se

Om ADMIRAL-studien

ADMIRAL (NCT02421939) 4, en internationell, randomiserad multicenterstudie där 371 vuxna patienter med återfall eller refraktär FLT3-positiv akut myeloisk leukemi (AML) inkluderats. De primära sammansatta effektmåtten för studien var total överlevnad (OS) och komplett remission eller komplett remission med partiell hematologisk återhämtning (CH/CRh). Patienterna randomiserades (2:1) till att få antingen gilteritinib (120 mg) eller kemoterapi (sviktbehandling).2

De vanligaste rapporterade biverkningarna för respektive behandling i ADMIRAL-studien var febril neutropeni (43,7%), anemi (43,4%) och pyrexi (38,6%).2 Vanliga biverkningar av grad 3 eller högre som rapporterades vid behandling med gilteritinib, var anemi (19,5%), febril neutropeni (15,4%), trombocytopeni (12,2%) och minskat antal blodplättar (12,2%). Allvarliga behandlingsrelaterade biverkningar per patientår, justerade i relation till tid för exponering, var mindre vanliga vid behandling med gilteritinib (7,1%) jämfört med kemoterapi (9,2%).2

För mer information kontakta

Ove Schebye, nordisk medicinsk direktör, Astellas Pharma +45 4343 0355

Referenser

1. Beslut TLV, publicerat den 26 februari 2021, https://www.tlv.se/beslut/besl…

2. AE Perl, G Martinelli, JE Cortes et al. N Engl J Med 2019;381:1728–40.

3. European Public Assesment Report – gilteritinib, https://www.ema.europa.eu/en/documents/assessment-report/xospata-epar-public-assessment-report_en.pdf. 2021-03-02

4. ClinicalTrials.gov. A Study of ASP2215 Versus Salvage Chemotherapy in Patients with Relapsed or Refractory Acute Myeloid Leukemia (AML) With FMS-like Tyrosine Kinase (FLT3) Mutation: https://clinicaltrials.gov/ct2/show/NCT02421939. Accessed March 2021.

Färre cancerfall upptäcks under pandemin

Antalet personer som upptäcks och diagnostiseras med cancer har minskat under covid-19-pandemin. Antalet rapporterade tumörer har minskat med strax under 10 % under perioden januari-oktober 2020 jämfört med samma period 2019. Det framgår av Regionala cancercentrum i samverkans tredje rapport om pandemins effekter på cancervården.

Covid-19 pandemin har påverkat stora delar av hälso-och sjukvården. På många håll har resurser på kort tid ställts om till vård av patienter med covid-19-diagnos. Även människors sökmönster till vården har påverkats. Många invånare har avstått från att söka vård för nytillkomna symptom, på grund av oro för smitta eller för att undvika att belasta vården. Inom hjärtkärlsjukvården minskade antalet patienter som sökte för akuta tillstånd, t ex bröstsmärtor, kraftigt i början av pandemin.

Även på cancerområdet har förändringar setts i form av nedgångar i antal nydiagnostiserade tumörer. RCC i samverkans tredje rapport om covid-19-pandemin och cancervård fokuserar på tumörer och förstadier samt nydiagnostiserade fall och återfall som rapporterats till cancerregistret. Jämförelsen gäller mellan åren 2019 och 2020.

Rapporten visar tydlig nedgång i antalet rapporterade tumörer, med vissa skillnader mellan diagnoser och regioner. Antalet rapporterade tumörer har minskat med 9.3% under perioden januari-oktober 2020 jämfört med samma period 2019. Minskningen avviker inte från det som rapporterats från andra länder, Norge rapporterar också en nedgång på ca 9 %, medan andra länder rapporterar ännu fler odiagnostiserade cancerfall, t ex Nordirland (19 %) och Spanien (40 %).

Cancervården prioriterad och välfungerande under pandemin
Cancervården har varit prioriterad och välfungerande under den pågående pandemin, och väntetiderna för cancerkirurgin har till och med minskat i landet. En förklaring är dock att invånarna har tvekat att söka vård.

-Invånarna har både tvekat att söka vård och att delta i screening, på grund av oro att bli smittade eller för att inte belasta vården. Färre har sökt vård och färre har genomgått screening, men det har även varit tillfälliga neddragningar och stängning av screeningverksamheterna, säger Hans Hägglund, nationell cancersamordnare vid Sveriges Kommuner och regioner och ordförande för RCC i samverkan.

Antalet nyregistrerade tumörer under perioden har minskat med totalt 8 938 jämfört med samma period året innan, men det kan inte översättas direkt till antalet patienter som nyinsjuknat i cancer, eftersom en person kan ha flera tumörer. Uppskattningsvis rör det sig om minst 5 000 patienter. Det exakta antalet fastställs i juni med säkra helårsdata för 2020. Störst påverkan syns under första vågen i perioden mars – augusti. I början av hösten ses en återhämtning.

Möjliga konsekvenser
En konsekvens av en fördröjd upptäckt och diagnostiserad cancer är att patientens prognos kan försämras. Patienter kan också komma att behöva en mer intensiv behandling med kombination av operation, cellgifter och strålbehandling på grund av mer avancerad cancersjukdom.

– Dess värre riskerar vi troligen att få se en viss ökad sjuklighet och dödlighet i cancer framöver. Hur stor denna blir vet vi inte ännu, säger Hans Hägglund. Vi vet att tidig diagnostik är särskilt viktig för till exempel hals- och nackpatienter och patienter med lung- och tjocktarmscancer men också olika blodsjukdomar, där tumörerna växer snabbt. Därför är det nu viktigt att söka vård om man får symtom, och att gå på screening när man blir kallad.

Bedömningen är att cancervården kommer att klara av detta, men det blir en utmaning för vården att komma ifatt när det gäller både utredning och behandling.

Regionerna kommer nu att vidta åtgärder som att prioritera screeningverksamheterna och införa självprovtagning/hemtest som en del i livmoderhalsscreening, och informera om symtom vid cancer och när invånarna ska söka. Cancerverksamheterna inom och mellan regionerna kommer att samordnas och man fortsätter att ha god följsamhet till standardiserade vårdförlopp och vårdprogram för jämlik och god vård.

– Sjukvården fortsätter nu att prioritera. Den som har störst behov av vård ska få vård först, enligt hälso- och sjukvårdslagen, avslutar Hans Hägglund.

Uppskjuten cancervård, delrapport 3 – Inrapporteringsstatistik till cancerregistret jämförelseår 2020 och 2019

Fakta

Diagnosspecifika uppgifter

1. Prostatacancer

a. -20 % nyregistrerade i riket (-9.4% Sydöst till -28.7% Väst)

b. Färre söker, gäller framförallt äldre (äldre färre diagnoser)

c. Förändringar i rekommendationer, april – juni, ingen PSA testning till på patienter utan symtom

d. Antalet behandlingar med syfte att bota patienterna har inte minskat

2.Bröstcancer

a. -10.7% nyregistrerade i riket (0.8 väst – 19.0% SG)

b. Färre deltar i screening

c. Antalet screeningupptäckta fall har minskat

3.Lunga

a. -11.9% nyregistrerade i riket (2.7 Norr – 16.3% Väst)

b. Svårigheter på grund av samma symtom som covid-19 (hosta, andnöd, förkylningssymtom, smärta i bröstkorgen, senare avmagring, trötthet och aptitlöshet)

4.Livmoderhalscancer (få fall)

a. -4.9% nyregistrerade i riket (ökat i Sydöst 30.6% till – 30.4 (Syd)

b. Få regioner är igång med självtest (Syd, Stockholm-Gotland, Dalarna, Östergötland)

Regionala skillnader

1. Skillnaderna i regionerna varierar mellan 7.6 till 12.4% fler oupptäckta fall

2. Regionerna varierar i avstånd till vård och andra förutsättningar. De har också drabbats olika hårt och i olika tidsperioder av pandemin

3. Sannolikt också på grund av tillfälliga regionala och lokala förändringar i rutiner för cancerutredning

Makrofager i skottlinjen – nya behandlingar banar väg för effektivare immunterapi

Immunterapi mot cancer har gjort stora framsteg och för många patienter finns nu möjlighet till framgångsrika behandlingar som inte fanns för tio år sedan. Det finns dock vissa typer av cancer där befintlig immunterapi inte har fungerat. I en studie från Karolinska Institutet har en ny typ av immunterapi utvecklats som ger hopp om fler framtida behandlingsalternativ mot cancer. Studien har publicerats i Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS). Här beskriver forskarna Dhifaf Sarhan, Johan Botling och Mikael Karlsson de senaste fynden på detta högintressanta forskningsområde.

Immunterapi mot cancer har möjliggjort bot och lindring vid tidigare dödliga cancerformer, men är trots alla framgångar endast effektivt hos färre än 40 procent av alla cancerpatienter (Hamid et al., 2013). Effektiviteten av behandlingen är starkt begränsad av tumörstödjande och immunreglerande celler i mikromiljön i tumören som blockerar immuncellerna från att ta död på cancercellerna. Därför har fokus riktats mot dessa celler för strategier som kan göra immunterapi mer effektiv, dels för att förbättra effektiviteten i behandlingen, dels för att terapin ska fungera för fler cancertyper ( Jia, Liu, & Shan, 2020). Vi har tidigare rapporterat att specifika antikroppar mot så kallade makrofager, i flertal tumörtyper dämpar deras härmningsförmåga och förhindrar tumörtillväxten i musmodeller för cancertillväxt.

Våra nya resultat visar nu att dessa makrofager infiltrerar ett flertal cancerformer i människor inklusive lungcancer, melanom, och bukspottkörtelcancer, och begränsar funktionen av immunceller och effektiviteten av immunterapi. Vi kan nu även visa i två oberoende studier som nyligen publicerats att hämning av tumörmakrofager med hjälp av antikroppar kan förstärka immunförsvarets funktion för att döda behandlingsresistenta cancerceller (Eisinger et al., 2020; La Fleur et al., 2020). Detta projekt är ett samarbete mellan Karolinska Institutet, Uppsala universitet, Institute for Research in Biomedicine i Schweiz och Rockefeller University i New York och har stöd från Cancerfonden och Sjöbergstiftelsen. Detta stöd har möjliggjort utveckling av nya humana antikroppar som riktar sig mot de immunhämmande cellerna i tumören och vi planerar nu att ta dessa vidare för att göra terapin tillgänglig för patienter.

Läs hela artikeln

Anti-angiogen terapi

Immunterapi har revolutionerat cancerbehandling och ingivit nytt hopp till patienter med aggressiv cancer, men effektiviteten hämmas av att tumörens blodkärl ofta är dysfunktionella och dåliga på att attrahera immunceller. Genom att farmakologiskt förbättra blodkärlens funktion kan man öka T-cellsrekryteringen till tumören, och därmed effektivisera terapin.

Vi lever i en spännande tid för cancerforskning och onkologi, där en ökad förståelse för samspelet mellan tumörceller och normala celler i mikromiljön ger nya möjligheter att behandla cancer, och där den mest dynamiska utvecklingen just nu sker inom immunterapi. Kirurgi, strålning, cellgifter och farmakologisk behandling riktad mot tumörcellerna har länge utgjort grundbulten för cancerterapi. Men aggressiv metastaserande cancer och cancerformer som växer invasivt in i vitala organ är utmanande att behandla och kräver en större vapenarsenal. Under det senaste decenniet har immunterapi fått ett riktigt genombrott som terapi, och visat sig vara effektiv
som behandling även för flera spridda cancerformer som tidigare inte kunnat botas. Men tyvärr är det ännu bara en andel av cancerpatienter som hjälps av immunterapi. Gemensamt för de flesta former av immunstimulerande terapi som används idag är att de antingen bygger på utveckling eller aktivering av tumördödande T-celler, som i sin tur behöver ha tillgång till tumörvävnaden för att utöva sin effekt. T-celler rör sig i cirkulationen och kan ta sig in i tumören genom att interagera med de endotelceller som klär insidan av tumörens blodkärl.

Tyvärr påverkas blodkärlens funktion av tumören, vilket i många fall medför en försämrad förmåga att interagera med T-celler och hjälpa dessa att ta sig in i tumörvävnaden. Nya studier har visat att anti-angiogen terapi kan leda till en normalisering av blodkärlens funktion, och därmed effektivisera immunterapi. Här sammanfattar vi de molekylära mekanismerna som är inblandade i rekrytering av T-celler till tumören, hur dessa störs i samband med cancer och hur processen kan optimeras genom att kombinera immunterapi med behandling riktade mot blodkärlen.

Läs hela artikeln

Ny analysmetod för att visa på risk och effekt vid immunterapi

Vi har i en nyligen publicerad artikel1 beskrivit användandetav en ny analysmetod (loopmodellen) som en i framtiden potentiellt möjlig metod att värdera anti-tumöreffekt samt risken för bieffekter vid immunterapier. Målriktade antikroppsläkemedel har sedan mer än 20 år använts inom onkologi/hematologi och deras användningsområde, och antalet nya antikroppar ökar stadigt. Initialt utvecklades läkemedel som riktades mot tumörceller och dess ytproteiner, vilket leder till cellavdödning genom ADCC (antibody-dependent cellular cytotoxicity) och CDC (complement-dependent cyotoxicity). Idag används också antikroppar för att målsöka immunceller och aktivera immunförsvaret

genom att blockera negativa reglermekanismer. Exempel på detta är antikroppar mot check-point-molekyler (PD1/PDL1 eller CTLA-4) som förhindrar en negativ inhibering av immunförsvaret2, 3. En annan mekanism är agonistiska antikroppar som aktiverar receptorer inom tumörnekros-receptorfamiljen (TNFR) som stimulerar vårt immunförsvar1, 4. CD20, som målsöks av rituximab, uttrycks både på friska B-celler och maligna tumörceller. Rituximab är också den antikropp som alltsedan godkännandet 1997 fått störst användning inom onkologi/hematologi. Från att ha utvecklats för att behandla hematologiska sjukdomar har användningsområdet växt och idag behandlas bland annat även ett stort antal patienter med olika typer av autoimmuna sjukdomar5. Infusionsrelaterade reaktioner är välkända och vanliga, och en klinisk riskvärdering (tumörbörda, övrig sjuklighet
mm) görs före behandlingsstart. Trots det föreligger en stor individuell skillnad i biverkningar av behandlingen. Behandlingseffekten varierar också från patient till patient.

Läs hela artikeln