Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Mutationer kan minska bröstcancerbehandling

En liten del av de kvinnor som efter en bröstcanceroperation får behandling med hormonella läkemedel, skulle kanske vara mer hjälpta av en annan behandling. Det visar en studie som forskare vid Lunds universitet genomfört och som publiceras i JNCI Cancer Spectrum. ”Kan resultaten bekräftas i ytterligare studier skulle det vara relevant att screena för de mutationer vi tittat på redan vid diagnos och då överväga andra behandlingsalternativ som fungerar bättre”, skriver här Malin Dahlgren och Lao Saal, som står bakom den största studien i världen som gjorts på resistensmutationer i östrogenreceptorn i primär bröstcancer.

I decennier har östrogenreceptor alfa (ER ), som kodas av genen ESR1 på kromosom 6, varit det viktigaste terapimålet för att förhindra återfall hos kvinnor som genomgått kirurgi för bröstcancer. Östrogen har visat sig kunna driva både utveckling och progression av bröstcancer, och blockad av denna signalväg är därför en viktig strategi i eradikeringen av de brösttumörer som uttrycker ER , cirka 80 procent av de diagnostiserade fallen. Standardbehandlingen består, för postmenopausala kvinnor, av aromatasinhibitorer (AI), som hämmar vävnadernas egen produktion av östrogen, medan premenopausala kvinnor behandlas med östrogenreceptormodulatorer, selective estrogen receptor modulators,
som tamoxifen.

ESR1-mutationer som ökar östrogenreceptorns aktivitet, trots behandling med anti-östrogenpreparat har länge varit kända1, 2, men sedan mer omfattande sekvenseringsstudier började utföras på metastaserad bröstcancer har det visat sig att mutationerna var mer kliniskt relevanta än vad man tidigare trott. Under 2013 publicerades flera studier som avslöjade att en betydande andel av avancerad bröstcancer, tidigare behandlad med adjuvant hormonell terapi, hade utvecklat resistensmutationer i östrogenreceptorgenen ESR13-7. Dessa mutationer, lokaliserade i eller nära den ligand-bindande domänen, stabiliserar receptorn i den aktiverade konformationen och tillåter aktivering av transkription även i frånvaro av östrogener. Farmakologiska in vitro-studier av muterade östrogenreceptorer har visat att deras känslighetsprofil gentemot olika anti-östrogenpreparat varierar. Majoriteten av mutanterna uppvisar sämre behandlingssvar vid minskade östrogennivåer, som vid terapi med AI, men de flesta är känsliga för tamoxifen och fulvestrant, även om
högre doser ofta krävs för komplett inhibition4, 6-8.

Läs hela artikeln

 

Mobilapp minskar upplevda symtom hos patienter som behandlas för bröstcancer

En ny studie visar att patienter som använt mobilappen Interaktor under behandlingstiden upplevde färre symtom två veckor efter avslutad behandling jämfört med de patienter i kontrollgruppen som inte använt appen. Signifikanta skillnader fanns för symtomen illamående, kräkningar, aptitlöshet, förstoppning samt symtom kopplade till känslomässig funktion såsom oro, irritation och nedstämdhet. Patienterna använde appen i hög grad och uppskattade dess användarvänlighet, rapporterar här Maria Fjell, specialistsjuksköterska i onkologisk vård och medicine doktor vid Karolinska Institutet.

Det är känt att patienter med bröstcancer ofta upplever flertalet symtom orsakade av såväl sjukdom som behandling och som kan påverka deras livskvalitet negativt
under både behandlingen och lång tid efter den1. Majoriteten av patienterna som får neoadjuvant cytostatikabehandling får idag sin vård och behandling i öppenvård och
måste hantera sina symtom hemma mellan behandlingarna2. Om symtomen inte hanteras i tid finns risk för sämre livskvalitet, men även risk för att behandlingen måste skjutas
upp eller i värsta fall avbrytas, vilket kan resultera i sämre behandlingsresultat3. Det är därför viktigt att både identifiera och hantera patientens symtom i tid för att förebygga ohälsa och främja tillfrisknande vilket i sin tur kan möjliggöra snabbare återgång till dagliga aktiviteter och arbetsliv.

Inom cancervården har patientens kontaktsjuksköterska det övergripande ansvaret för patienten genom hela vårdkedjan, där stöd, tillgänglighet, bedömning av behov och
information är några arbetsuppgifter. Studier har visat att patienter med bröstcancer upplever att de behöver ännu mer stöd för att hantera symtom orsakade av sjukdom och behandling. Ofta handlar det om behov av mer information om sjukdom och behandling, men också hur symtom ska hanteras under behandlingen4. För att möta dessa behov
behöver de regelbundet identifieras och utvärderas för att kunna hanteras i rätt tid. Ett sätt att göra detta på är genom att använda mHälso-verktyg, till exempel smartphones.

Studier har visat att regelbunden användning av sådan teknik för att samla in patient-rapporterade utfallsmått (PRO), kan underlätta symtomkontroll och förbättra livskvalitet hos patienter med cancer samt underlätta kommunikation med vårdgivaren5.

ETT STÖD FÖR PATIENTERNA
Appen Interaktor utvecklades av forskargruppen ICare på Karolinska Institutet för att kunna användas som ett stöd i vården i form av rapportering och hantering av symtom för patienter med olika cancerdiagnoser såsom bröst-, prostataoch pankreascancer, samt för äldre personer som får hemsjukvård. Idag används appen endast i forskningssyfte och
innehållet utvecklades genom litteraturstudier, genomgång av rutiner och riktlinjer på klinikerna samt intervjuer med personal och patienter för varje specifik tumörgrupp.
Grundidén med appen fokuserar på patientens perspektiv utifrån en personcentrerad vård och patientens delaktighet i vården. För patienter med bröstcancer som genomgår neoadjuvant cytostatikabehandling finns det få omvårdnadsstudier som beskriver hur patienterna upplever sina symtom och vilka vårdbehov de har under behandlingen6, vilket kan spegla bristen på stödjande interventioner för denna patientgrupp.

Detta var några aspekter som motiverade valet att utvärdera hur dessa patienter kunde få stöd under sin behandling med hjälp av appen. Interaktor består av flera olika komponenter och är även interaktiv vilket innebär att patienten och sjuksköterskan får återkoppling i realtid (Figur 1). I bröstcancerversionen av appen skattar patienten förekomst, frekvens och besvärsgrad av fjorton symtom som är vanligt förekommande under cytostatikabehandling: feber, andningssvårigheter, smärta, domningar/stickningar i händer och fötter, illamående, kräkningar, diarré, förstoppning, munproblem, depression, ångest/oro, trötthet, sömnlöshet och smärta/ svullnad/rodnad i armen (relaterad till PICC-linen).

KAN LÄMNA KOMMENTAR
I slutet av rapporteringen kan patienten lämna en fritextkommentar om det finns annat att rapportera. Patientens rapportering krypteras och överförs till en säker server och via ett tillhörande webbgränssnitt kan kontaktsjuksköterskan på kliniken avläsa rapporteringen. Om patienten rapporterar symtom av svårare grad går ett larm till kontaktsjuksköterskan via sms som leder till att kontakt tas med patienten för att diskutera symtomet och hur det ska hanteras.

Larmnivåerna fastställdes i samarbete med vårdpersonal och består av gula och röda larm. Gula larm innebär kontakt med patienten inom 24 timmar och röda larm leder till kontakt inom en timme. I appen har patienten kontinuerlig tillgång till egenvårdsråd kopplade till de symtom som patienten rapporterar och det finns även egenvårdsråd för andra områden såsom hud, hår, slemhinnor, nutrition och rökavvänjning. Utöver egenvårdsråden finns tillgång till länkar på web-sidor för ytterligare information.

Patienten har också möjlighet att via grafer se sina rapporterade symtom över tid. Om rapportering inte har inkommit från patienten finns en påminnelsefunktion som skickar en notifiering om detta7. För att utvärdera hur patienter med bröstcancer kan få stöd genom att använda Interaktor under neoadjuvant cytostatikabehandling gjordes en randomiserad och kontrollerad studie (RCT) som följde Medical Research Councils ramverk för komplexa interventioner8. RCT:n omfattar tre delstudier med såväl kvantitativt som kvalitativt tillvägagångssätt och genomfördes på två universitetssjukhus i Stockholm.

Läs hela artikeln

Behoven ofta stora – nu ökar satsningar på långtidsuppföljning efter barncancer

När barn och unga insjuknar i cancer väcks många svåra frågor och känslor som berör en hel familj. Vid sidan av medicinska frågor finns även stora behov av samtal och psykosocialt stöd. I vuxen ålder behöver många även sjukvårdens hjälp att hantera sena komplikationer till följd av cancer. För att möta behoven riktar Regionala cancercentrum i samverkan (RCC) särskilda satsningar till landets uppföljningsmottagningar för barn och vuxna efter cancer. Satsningarna beskrivs här av Cecilia Petersen, överläkare och barnonkolog vid Karolinska Universitetssjukhuset.

I Sverige diagnostiseras årligen cirka 350 barn och ungdomar upp till 18 år med cancer. En dryg tredjedel utgörs av leukemier och lymfom, cirka 25 procent av hjärntumörer och resterande av ett stort antal andra tumörformer. Även om en del, framförallt vissa hjärntumörer, enbart opereras, behandlas de flesta barncancerpatienter med cytostatika och ibland även med strålbehandling. Överlevnaden som ökade kraftigt under framför allt 1970- och 1980-talen (figur 1), femårsöverlevnaden är idag är kring 85 procent, har lett till
att antalet vuxna individer som behandlats för cancer i barndomen blivit fler. Man räknar idag med att det finns drygt 10 000 individer som överlevt barncancer i Sverige med en medianålder på cirka 30 år.

Det har visat sig att överlevnaden ofta har ett pris i form av sena komplikationer. Komplikationerna drabbar inte alla och är relaterade till kumulativa doser av olika typer av cytostatika, stråldoser mot specificerade riskorgan, ålder vid behandling samt sannolikt även till skillnader i individuell känslighet för toxicitet. Som grupp har runt 70 procent någon form av sen komplikation av sin tidigare sjukdom och behandling och hos cirka 25 procent rör det sig om en allvarlig komplikation som exempelvis hjärtsvikt, hormonsvikt,
neurokognitiv påverkan eller sekundär malignitet. 1-3 En del har även behov av psykosocialt stöd efter traumatiska upplevelser under behandlingen och många saknar information om sin tidigare cancerbehandling.

UPPFÖLJNINGSBEHOVET VARIERAR Sedan 2016 finns ett nationellt vårdprogram för långtidsuppföljning efter barncancer4 med riktlinjer och rekommendationer för omhändertagande och toxicitetsuppföljning av organfunktioner efter olika typer av cancerbehandling i barndomen. Vårdprogrammet bygger på de uppföljningsrekommendationer som tidigare utarbetats av Svenska arbetsgruppen för långtidsuppföljning efter barncancer (SALUB), en arbetsgrupp i Svenska Barnläkarföreningens sektion för pediatrisk hematologi och onkologi. Vårdprogrammet uppdaterades 2019 och är under pågående revision. Det finns också sedan några år ett internationellt samarbete för harmonisering av uppföljningsrekommendationer efter strukturerad genomgång av aktuellt evidensläge där nya guidelines publiceras fortlöpande5
och som det nationella vårdprogrammet anpassas till.

Uppföljningsbehovet för en individ kan variera mellan att inte behöva någon uppföljning alls av organfunktioner till att rekommenderas årliga kontroller av thyroidea, lung- och njurfunktion, ekokardiografi och arbetsprov vart femte år, livslång kontroll av hypofysfunktionen eller start av bröstcancerscreening med årlig MRT av brösten vid 25 års ålder. Oavsett behov av kontroll av organfunktioner finns ofta ett informationsbehov och inte sällan ett rehabiliteringsbehov. Vid sex universitetssjukhus i landet har uppföljningsmottagningar etablerats för vuxna efter barncancer, i några regioner har dessa mottagningar funnits i någon form i ett antal år, och i andra regioner är de relativt nystartade. Mottagningarnas huvuduppgifter är att ge information om tidigare cancerbehandling och aktuella uppföljningsrekommendationer samt att tillse att toxicitetskontroller utförs enligt vårdprogrammet. Mottagningarna ger även rådgivning och samarbetar ofta med ett rehabiliteringscenter, där dock resurserna skiljer sig åt betydligt inom landet. Mottagningarna har begränsade medicinska utredningsresurser och är beroende av att kunna remittera vidare för utredningar och uppföljningsundersökningar till både primärvård och specialistkliniker.

Läs hela artikeln

Viktig hjälp vid vaginal atrofi – ny studie ger glädjande besked

En ny studie visar att det inte finns några hinder att ge vaginalgel med lågdos estriol (0,05 mg estriol per dos) till bröstcanceropererade kvinnor som står på aromatashämmare. För var och en som träffat och samtalat med bröstcancerkvinnor med besvär av vaginal atrofi är den här studien av stor betydelse. På ett enkelt sätt kan man hjälpa dem, lindra deras besvär och förbättra deras livskvalitet, skriver här Elisabet Lidbrink, överläkare vid Bröstcentrum, Karolinska Universitetssjukhuset.

Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen hos svenska kvinnor. Cirka 9 000 kvinnor drabbas varje år. Mellan 70 och 80 procent av dessa kvinnor har en hormonreceptorpositiv tumör och nästan samtliga av dessa kommer att erbjudas antihormonell terapi antingen i fem år eller tio år. För de premenopausala kvinnorna erbjuds vanligen tamoxifen, men yngre kvinnor med större risk för återfall och död i bröstcancer erbjuds GNRH-analog i kombination med antingen tamoxifen eller aromatashämmare.
Postmenopausala kvinnor med hormonreceptorpositiv bröstcancer erbjuds vanligen aromatashämmare även om tamoxifen är ett gott alternativ. Aromatashämmare har i ett
flertal stora randomiserade studier visat på några procents högre effektivitet avseende sjukdomsfri överlevnad och är därför oftast förstahandsalternativ för dessa kvinnor. Biverkningarna av hormonbehandlingarna är många och väl kända och leder i olika studier till att många kvinnor avstår från att fullfölja behandlingen. Den biverkan som kommer att diskuteras här är den vaginala atrofi som är vanlig vid behandling med aromatashämmare. Den kan vara så svår att kvinnan blöder från vagina, har smärtor och i många fall är ett sexliv med penetrerande sex omöjligt. För kvinnor som ordinerats aromatashämmare har all form av östrogenbehandling varit totalförbjudet och för de som utvecklat
vaginal atrofi har vaginalkräm utan östrogen erbjudits, till exempel Replens som ingår i läkemedelsförmånen.

BAKGRUNDEN TILL RESTRIKTIV SYN
En liten engelsk studie baserad på sju kvinnor med bröstcancer och pågående behandling med aromatashämmare (Kendall et al 2006) har bidragit till den restriktiva synen på att erbjuda vaginala östrogenpreparat till dessa kvinnor. I denna studie gavs estradioltabletter och man såg att absorptionen av östrogen från vaginal tillförsel renderade höga österogennivåer i blodet hos några av studiepopulationens kvinnor. Man kan dock inte med säkerhet säga om det var behandlingen som gav de höga nivåerna eller om några av kvinnorna inte var helt postmenopausala.

Detta var bakgrunden till tankar om att testa en vaginalgel med låg dos östrogen. Jag och dåvarande professor Bo von Schoultz, gynekolog på Karolinska Universitetssjukhuset,
började fundera på en klinisk prövning. Läkemedelsföretaget som gör Blissel (ultralågdos vaginalgel) nappade på våra idéer och då initierades Blissafe-studien. I studien som är en dubbelblind, randomiserad, prospektiv och placebokontrollad fas II-studie ingår 61 kvinnor med bröstcancerdiagnos. Alla deltagare stod på adjuvant behandling med aromatashämmare och alla hade angivit vaginala besvär. Professor Angelica Lindén Hirschberg, Enheten för obstetrik och reproduktiv medicin, Karolinska Universitetssjukhuset, genomförde den kliniska prövningen tillsammans med sina medarbetare.

Läs hela artikeln

Satsning på prevention – ett effektivt sätt att använda vårdens begränsade resurser

Om människors levnadsvanor varit i linje med rekommendationer som återfinns i den europeiska kodexen mot cancer hade en tredjedel av cancerfallen i Sverige kunnat undvikas. Vinsterna är omfattande, för såväl patienter som samhället i stort. Nu görs ett kraftfullt omtag i Sverige för att öka och stärka det preventiva arbetet.

Under nästa år införs exempelvis ett standardiserat och personcentrerat vårdförlopp för levnadsvanor. Arbete pågår även för att föra in preventionsparametrar i kvalitetsregister.
– Det pågår omfattande aktiviteter och insatser. Vår förhoppning är att vi ska kunna bidra till att frågor och strategier som rör levnadsvanor blir en självklar del i hela vårdkedjan, säger Ellen Brynskog, utvecklingsledare vid Regionalt cancercentrum väst, samt ordförande för den nationella arbetsgruppen för cancerprevention. Fler och fler insjuknar i cancer och antalet fall har ökat över tid. Utvecklingen beror till viss del på att vi lever allt längre, ju högre ålder desto större är risken att insjukna i cancer. Men det handlar också om vår livsstil – rökning, alkohol, för mycket sol, för låg nivå av fysisk aktivitet, övervikt och fetma samt en hög konsumtion av charkuterier och rött kött är välkända riskfaktorer för cancer.

Samtidigt som fler insjuknar överlever också allt fler. Dödligheten har minskat i flera cancerformer, tack vare förbättrad diagnostik och effektiva behandlingar. Vissa blir
botade, andra lever med cancer som en kronisk sjukdom.

EJ RÅD ATT LÅTA BLI
I februari presenterades den nationella cancerpreventionsplanen, framtagen av den nationella arbetsgruppen för cancerprevention inom Regionalt cancercentrum. Planen är
baserad på den europeiska kodexen mot cancer som består av tolv rekommendationer för att minska risken att insjukna i cancer.

– Vårt arbete handlar övergripande om att stärka det cancerpreventiva arbetet, dels på nationell nivå, dels ute i regionerna. Vi har inte råd att låta bli. Vi vet att cancerincidensen
kommer att öka och ta en allt större del av vårdens och samhällets resurser.

– Dessutom efterfrågar fler och fler patienter stöd och råd om vad som är viktigt att tänka på när det gäller hälsa och att förebygga cancer, men också hur man ska förbättra sin chans att överleva om man redan har insjuknat i cancer eller lever med en kronisk cancersjukdom.

Att arbeta förebyggande är ett av de mest effektiva sätten att använda vårdens resurser, menar hon. Trots det är endast tre till fyra procent av den offentliga vårdens resurser riktade till prevention.

Läs hela artikeln

Cancerpatienter positiva till journal på webben

När journaler blev tillgängliga via webben var många oroliga för cancerpatienter. Nu visar ny forskning från Örebro att cancerpatienter tycker webbjournalen är bra – de ser till och med fler möjligheter än andra patienter. ”De får en överblick över hälsohistoriken och en chans att förbereda sig för läkarbesök”, skriver här Jonas Moll, forskare i informatik vid Örebro universitet.

Införandet av e-hälsotjänster för patienter med möjligheten att läsa sin journal via nätet har drivits från politiskt håll både i Sverige och på internationell nivå. Målet med att ge patienter tillgång till sin journal via nätet har varit att bidra till patientens egenmakt och delaktighet men också att bidra till ökad vårdkvalitet och kostnadseffektivitet inom hälso- och sjukvården. Utvecklingen är också en del av en större rörelse i samhället som betonar patientens rätt till att vara en likvärdig partner i sin vård och behandling. År 2012 beslutade samtliga landsting och regioner att göra patientjournalen tillgänglig via Vårdguiden 1177. se och 2013 möjliggjorde Uppsala län, som första region, för sina invånare att
läsa sin journal via nätet. Dagens lösning av journal via nätet, Journalen, bygger på det system som infördes i Uppsala och idag är Inera ansvarig för Journalens utveckling, finansiering och förvaltning. Journalen används idag av mer än fyra miljoner personer och varje månad loggar över en miljon in på e-tjänsten (Inera.se).

Införandet av Journalen har varit kontroversiellt både i Sverige och internationellt. Vårdpersonalen framförde farhågor om att patienterna kan fara illa om de tar del av oroande provresultat, att de ska misstolka information och självdiagnostisera sig själva, och att etjänsten ska bidra till mer arbete genom till exempel ökad telefonkontakt (Grünloh, Cajander & Myreteg, 2016; Erlingsdóttir & Lindholm, 2015; Moll & Cajander, 2020). Liknande farhågor har också rapporterats i internationella studier från länder som USA och Storbritannien (Gerard m. fl.2017). Framför allt framförs oro för hur direktåtkomst till journalen påverkar svårt sjuka patienter (Rodriguez, 2018).

OENIGHET I FORSKNINGEN
Det finns en oenighet i forskningen om cancerpatienters tillgång till sin journal via nätet. Ett fåtal studier har påvisat att cancerpatienters tillgång till journalen via nätet kan öka oron, andra har påvisat att väntan på provresultat är en större källa till oro (Rodriguez, 2018; Rexhepi m. fl. 2018). Det finns också evidens som pekar på att tillgång till journalen via nätet förbättrar nyligen diagnostiserade cancerpatienters upplevelse av vårdprocessen utan att bidra till ökad oro (Gravis m. fl. 2010). Vidare har Wass och Vimarlund (2018) i sin studie påvisat att tillgången till journalen via nätet ökar patientens delaktighet genom att 1.) främja en mer balanserad relation mellan patient och vårdpersonal samt 2.) förbättra tillgången till information.

Liknande resultat har också rapporterats av Bell m. fl. (2017) och Bell m. fl. (2021). Studier av Esch m. fl. (2016); Wright m. fl. (2015) och Vermeir m. fl. (2017) har också påvisat att tillgången till journalen via nätet förbättrar egenvård och följsamheten till behandling. Viss forskning har också kunnat påvisa samband mellan ökat deltagande i delat beslutsfattande och tillgången till sin journal via nätet (Fossa m. fl. 2018). Utöver befintlig forskning gällande effekten av att konsultera journalen via nätet finns det ett stort antal studier om patienters inställning till denna och liknande e-hälsotjänster (Zanaboni m. fl. 2020; Mishra m. fl. 2019; Klein m. fl. 2018; Shah m. fl. 2015; Ralston m. fl.2007). Det finns också tidigare forskning om cancerpatienter och deras användning av journal via nätet (Gerber m. fl. 2014; Wiljer m. fl. 2010; Rexhepi m. fl. 2018).

Såvitt vi vet finns det dock ingen jämförande forskning om hur journalen via nätet uppfattas och används beroende på om du är allvarligt sjuk (till exempel diagnostiseras med cancer) eller har andra kroniska tillstånd som högt blodtryck och diabetes. Syftet med denna studie var således att undersöka hur cancerpatienter specifikt upplever e-Hälsotjänsten Journalen i relation till patienter som inte har denna diagnos.

Läs hela artikeln

Utvidgad receptskrivning

Sedan 2003 utges boken FYSS (Fysisk aktivitet i Sjukdomsprevention och Sjukdomsbehandling) av en fristående delförening inom Svenska Läkaresällskapet: Svensk Förening
för Fysisk Aktivitet och Idrottsmedicin (SFAIM), som tidigare utgjordes av Svensk Idrottsmedicinsk Förening och Yrkesföreningar för Fysisk Aktivitet. Det är en evidensbaserad
handbok som redovisar i vilken utsträckning fysisk aktivitet kan användas för att förebygga och behandla olika sjukdomstillstånd, vilka typer av fysisk aktivitet som är mest lämpade för olika grupper och vid olika tillstånd samt vilka eventuella risker som är förknippade med fysisk aktivitet.

Boken har i varje ny upplaga fått mycket goda recensioner – med rätta, det är en fantastiskt genomarbetad och dataspäckad bok lämplig både som uppslagsbok och lärobok med 53 kapitel
– men har trots det fått relativt liten klinisk betydelse. Boken har en allmän del och en del som ger en evidensbaserad och detaljerad rekommendation om fysisk aktivitet vid en mängd olika sjukdomstillstånd som exempelvis ”Långvariga utbredda smärttillstånd” och ”Cancer.” Den borde användas mycket, mycket mer.

ETT VIDGAT KONCEPT
I en artikel i New England Journal of Medicine (2020; 383: 97–99) vidgas konceptet ”Fysisk aktivitet på recept ytterligare” av Martin Roland, Sam Everington och Martin Marshall under rubriken ”Social prescribing – Transforming the relationship between physicians and their patients.” Författarna utgår från att många patienter har sjukdomar som – trots mycket välbelagd ”medicinsk” patofysiologi – också påverkas mycket påtagligt av sociala omständigheter och att därför sociala insatser också borde vara av värde.

Det är på intet sätt några nya tankegångar men de har aktualiserats i England där National Health Service (NHS) nu ska ge alla läkare i primärvård tillgång till ”link workers” som ska kunna verkställa de sociala recept som läkarna skriver ut. Man planerar att utbilda 1 000 sådana personer under en tvåårsperiod och siktar mot en miljon sociala receptskrivningar per år. Målet är att minska antalet besök på akutmottagningarna och förbättra både den fysiska och mentala hälsan. Det är också kopplat ett forskningsprogram till satsningen för att undersöka om insatsen är värd resursåtgången. Ett mål är också att bryta läkarnas och patienternas beroende av laboratorietester och mediciner och istället
kunna se patienten ur ett helhetsperspektiv där en diagnos endast är en del av helheten – idag har ju läkaren i stort bara tillgång till sin medicinska verktygslåda och kommer då att använda den när patienten söker hjälp.

Läs hela artikeln

Så kan strålbehandling ges ännu mer exakt

En markant utveckling har skett de senaste decennierna inom extern strålbehandling gällande avbildningsmetoder för att visualisera och verifiera patientens behandlingsposition1- 4. Detta möjliggör att den konforma dosfördelning som dagens avancerade behandlingsapparater kan producera verkligen hamnar exakt på tumören och därmed maximerar dosen till tumören och minimerar dosen till normal vävnad. Här beskriver Kenneth Wikström, sjukhusfysiker i Uppsala, den senaste utvecklingen av kunskapsläget på området.

Strålbehandlingsprocessen börjar med att avbilda patientens inre anatomi då patienten ligger i behandlingsposition. Ofta används datortomografi men ibland också magnetkamera för att bland annat få bättre mjukvävnadskontrast. Baserat på dessa bilder görs en individuell datorsimulering (dosplan) av behandlingen för att hitta bästa sätt att fokusera stråldosen till tumören. För att ytterligare skona normalvävnad delas behandlingen oftast upp på flera tillfällen.

Det är därför viktigt att patientens behandlingsposition går att återskapa på ett snabbt och effektivt sätt utan att kompromissa vad gäller noggrannhet. Traditionellt har hudmarkeringar och rumslasrar använts för att återskapa behandlingspositionen tillsammans med efterföljande verifiering med någon form av avbildningsmetod.

De vanligaste metoderna är att använda Cone beam CT (CBCT) eller att kombinera ett antal 2D-röntgenbilder. CBCT bygger på att man roterar ett röntgenrör och detektorplatta
runt patienten och baserat på insamlade projektioner kan 3D-bilder rekonstrueras. Dessa matchas sedan mot dosplaneringsbilderna för att hitta hur behandlingsbordet ska förflyttas eller vinklas för att patienten ska ligga enligt dosplanen.

Däremot kan det vara svårt att hitta eventuella fel i patientens ställning med CBCT eftersom volymen är begränsad i kraniell-kaudal riktning, till exempel om en arm ligger snett eller att patientens rygg är krökt. Även om man skulle hitta ställningsfel är det tidsödande att åter gå in till
patienten, rätta till ställningsfelet och sedan verifiera med nya bilder utifrån kontrollrummet. Dessutom har CBCT begränsningar vad det gäller rörelseövervakning medan
strålning ges och att detektera andningsrörelsen för andningssynkroniserade behandlingar.

TUSENTALS PUNKTER PÅ HUDYTAN
Ytskanning är en annan avbildningsmetod som funnits kommersiellt tillgängligt i ungefär 15 år med vilken man kan detektera både positioneringsfel och ställningsfel. På senare år har metoden även utvecklats till att också möjliggöra rörelseövervakning och andningssynkronisering. Principen för body surface laserscanning-systemet (BSLS, Sentinel ®, C-rad AB, Uppsala), som använts i min avhandling som presenterades i februari i år, bygger på en takmonterad enhet som sveper en laserstråle över patienten och en kamera som detekterar reflektionen.

Systemet räknar ut avståndet till tusentals punkter på hudytan och avbildar patientytan i rummet på några sekunder med hög precision. Genom att jämföra aktuell patientyta och med en referensyta, till exempel patientytan ifrån dosplaneringsunderlaget eller en BSLS-skannad patientyta, kan justeringsförslag presenteras i form av bordsförflyttning och färgkodning på ytan för justering av patientställning.

Läs hela artikeln

Hälsoekonomisk bedömning av Sarclisa vid multipelt myelom

TLV har tagit fram en hälsoekonomisk bedömning till regionerna för läkemedlet Sarclisa i kombination med pomalidomid och dexametason (IsaPd). Utredningen gäller behandling av vuxna patienter med recidiverande och refraktärt multipelt myelom, som tidigare har genomgått minst två behandlingar, där tidigare behandling inkluderat lenalidomid och en proteasomhämmare och en uppvisad sjukdomsprogression vid senaste behandlingen.

Multipelt myelom är en form av cancer som drabbar en typ av vita blodkroppar, plasmaceller i benmärgen. Cirka 600 svenskar insjuknar i multipelt myelom varje år med en medianålder på 72 år vid diagnos. Sjukdomen leder till komplikationer i flera olika organ med symtom som blodbrist, smärtor, infektionskänslighet och njurpåverkan.

Isatuximab är en human monoklonal antikropp som binder till proteinet CD38, vilket uttrycks i höga nivåer på ytan av myelomceller. Därigenom aktiverar isatuximab immunsystemet till att döda cancercellerna.

Företaget har jämfört behandlingseffekterna av IsaPd med de daratumumab i monoterapi, Kd och PCd genom indirekta jämförelser. Baserat på dessa bedömer TLV att behandling med IsaPd resulterar i signifikant bättre effekt avseende PFS men jämförbar effekt avseende OS i förhållande till både daratumumab i monoterapi samt Kd. De indirekta jämförelserna mot daratumumab i monoterapi samt Kd innehåller dock stora osäkerheter. TLV bedömer vidare behandlingseffekterna av IsaPd och PCd som jämförbara avseende både PFS och OS.

TLV har utvärderat effekten av behandling med IsaPd i relation till kombinationsbehandlingen pomalidomid och dexametason (Pd).
Den kliniska fas III-studien ICARIA-MM visar att behandling med IsaPd har signifikant bättre effekt på progressionsfri överlevnad jämfört med Pd. Vid tidpunkten för denna analys var data avseende total överlevnad omogna och indikerade endast en trend mot bättre överlevnad i IsaPd-gruppen.

I TLV:s analyser för IsaPd i jämförelse mot Pd resulterar i en kostnad per vunnet kvalitetsjusterat levnadsår på 4,1 miljoner kronor. Osäkerheten i resultaten är höga.

Läs hela utvärderingen här

Keytruda i kombination med kemoterapi för behandling av avancerad esofaguscancer i första linjen

NT–rådets rekommendation till regionerna är:
• att Keytruda i kombination med platinabaserad kemoterapi och fluoropyrimidin bör användas i första linjen vid behandling av patienter med lokalt avancerad inoperabel eller metastaserad esofaguscancer eller HER‑2‑negativt adenocarcinom i gastroesofageala övergången hos vuxna vars tumörer uttrycker PD‑L1 ≥ 10 enligt metoden Combined Positive Score (CPS).

NT-rådet har en arbetsmodell för framtagande av rekommendationer gällande PD1- och PD-L1- hämmare, som innebär att det finns möjlighet att utvärdera nya indikationer av PD1- och PD-L1- hämmare baserat på en bedömning av relativ effekt och säkerhet som görs av aktuell nationell vårdprogramgrupp samt baserat på det upphandlade priset för läkemedlet.

Eftersom budgetpåverkan bedöms liten har NT-rådet valt att utvärdera indikationen enligt ovan och inte baserat på en hälsoekonomisk värdering. Bedömningen har gjorts i samråd med nationella arbetsgruppen för cancerläkemedel (NAC) och aktuell nationell vårdprogramgrupp inom Regionala cancercentrum (RCC) i samverkan på uppdrag av NT-rådet.

Rekommendationen baseras på överlevnadsdata från en randomiserad fas 3-studie, Keynote-590, där Keytruda i kombination med kemoterapi jämförs med enbart kemoterapi. Resultatet i studien visade statistiskt signifikant klinisk förbättring för både total överlevnad och progressionsfri överlevnad vid behandling med Keytruda i kombination med kemoterapi jämfört med enbart kemoterapi. Keytruda i kombination med kemoterapi vid esofaguscancer graderas 4 av 5 på ESMO MCBS-skalan för bedömning av patientnytta. Kostnaden för kombinationsbehandling bedöms som rimlig i relation till dagens standardbehandling baserat på patientnytta, upphandlat pris för Keytruda samt pris för kemoterapi.

Inom ramen för regionernas samverkansmodell för läkemedel har nationella upphandlingar genomförts för samtliga nu godkända PD1- och PD-L1-hämmare. Avtal har tecknats som gäller från och med 2021-01-01. Avtalen innebär att regionerna får en del av kostnaden återbetald.

Läs hela rekommendationen här

Nytt vårdprogram hypofystumörer

Ett nytt nationellt vårdprogram för hypofystumörer har nu fastställts av RCC i samverkan .

Varje år diagnostiseras mer än 500 patienter med hypofystumörer i Sverige. Även om majoriteten av tumörerna är histologiskt godartade så kan konsekvenserna av själva tumören ha stor inverkan på patienternas livskvalitet, både genom påverkan på syn och hormonproduktion, samt genom konsekvenser av den behandling som krävs. Av stor betydelse är att samtliga patienter med hypofystumörer genomgår en strukturerad utredning, för att vården ska kunna erbjuda den behandling som bedöms som mest adekvat för den enskilde individen.

Det nya vårdprogrammet är viktigt för att svenska patienter med hypofystumörer ska utredas och behandlas på ett likartat sätt, oavsett var i landet de bor. I vårdprogrammet finns rekommendationer för bland annat hur de biokemiska, radiologiska och patologiska diagnoserna ställs på ett optimalt sätt, vilka behandlingsalternativ som är mest lämpliga utifrån tumörtyp, storlek och utbredning, samt hur patienterna följs upp. Vårdprogrammets rekommendationer är också viktiga för att undvika onödiga undersökningar hos patienter med mindre förändringar i hypofysen, ändringar som inte kommer att påverka patienternas hälsa.

Nationellt vårdprogram hypofys, Kunskapsbanken

Uppdaterat vårdprogram för lungcancer

Det nationella vårdprogrammet för lungcancer har uppdaterats. Den största förändringen i 2021 års upplaga är ett helt omskrivet kapitel för omvårdnad och rehabilitering vid lungcancer. Detta kapitel har utarbetats av en författargrupp med bred kompetens inom omvårdnad och rehabilitering.

Utöver det har ett nyskrivet kapitel om psykosocialt omhändertagande lagts till i vårdprogrammet och samtliga behandlingskapitel har uppdaterats. Kapitlet Läkemedelsbehandling vid lungcancer är det kapitel som genomgått den mest märkbara förändringen, där den största förändringen gäller behandling av metastaserad icke-småcellig lungcancer.

Vid behandlingsprediktiva mutationer rekommenderas nu andra eller tredje generationens tyrosinkinasinhibitorer framför de äldre preparaten. Antalet preparat i första linjens behandling har utökats med nya godkända preparat. Immunterapi i kombination med cytostatika rekommenderas i första hand till patienter med metastaserad såväl småcellig som icke-småcellig lungcancer utan behandlingsprediktiva mutationer. För första gången tillförs en dubbelimmunterapi i kombination med cytostatika till de sedan tidigare rekommenderade kemoimmuterapiregimerna för icke-småcellig lungcancer.

Ytterligare förändringar jämfört med tidigare version kan du läsa om i inledningskapitlet i vårdprogrammet.

Nationellt vårdprogram lungcancer, Kunskapsbanken

Hopp om livet! En föreläsning med fokus på behandling av cancer

Tid 12:10 – 12:50

Hopp om livet! En föreläsning med fokus på behandling av cancer

Vad finns det att hoppas på när sjukdom är obotlig? Och riskerar man, som sjukvårdspersonal, att ta ifrån patienten allt hopp om man säger som det är?
Nina Cavalli-Björkman, som är onkolog, talar om det svårfångade hoppet och hur man i sjukvården kan förhålla sig till det i den kliniska vardagen.

Föreläsning av Nina Cavalli-Björkman,
Överläkare, Akademiska Sjukhuset

För mer information och anmälan

God rapportering till register för cancerläkemedel

Rapporteringen till cancerläkemedelsregistret fungerar bra i sydöstra sjukvårdsregionen. Samtliga tre regioner ligger väl till vad gäller antal rapporterade behandlingar per invånare.

Magnus Lagerlund, basenhetschef och överläkare på onkologiska kliniken och strålningsfysik, Region Kalmar län


 Magnus Lagerlund. Foto Anna Nyqvist

Hur fungerar rapporteringen till cancerläkemedelsregistret i Region Kalmar län?

– Det fungerar bra här på onkologen, men jag uppfattar att det finns behov av ökad inrapportering från övriga kliniker som ger dessa läkemedel (medicinklinikerna). Vid in- och utsättning av läkemedel som ska registreras meddelar respektive läkare detta till ansvarig sjuksköterska som sedan matar in uppgifterna. Kontroller mot Cytodos (IT-verktyg) genomförs för att säkerställa täckningen.

Vad tror du är anledningen till att sydöstra sjukvårdsregionen presterat så bra med sin inrapportering?

– Vi har sedan många år ett gott samarbete inom onkologin i vår sjukvårdsregion, bland annat via Regional arbetsgrupp (RAG) onkologi. Klinikcheferna tycker att det är en mycket viktig fråga och är drivande även nationellt. Jag är själv onkologichefsrådets representant i nationella gruppen för läkemedelsregistrering. Det finns också medarbetare i Jönköping som varit drivande i frågan och fungerat som ett stort stöd för oss i Kalmar, särskilt initialt.

Hur skulle man kunna öka rapporteringen ännu mer?

– Se till att andra kliniker som ger dessa läkemedel kommer igång med eller ökar sin registring. Sedan tror jag att direktöverföring från Cytodos blir ett verkligt lyft, men även införandet av individuell patientöversikt (IPÖ).

Per Nodbrant, verksamhetschef onkologkliniken, Länssjukhuset Ryhov, Region Jönköpings län


Per Nodbrant. Foto Johan W Avby

Hur fungerar rapporteringen till cancerläkemedelsregistret i Region Jönköpings län?

– Det fungerar väldigt bra. Två till tre personer ansvarar för aktuella klinikers inmatning. Vi har sannolikt så gott som 100 procent täckning.

Vad tror du är anledningen till att sydöstra sjukvårdsregionen presterat så bra med sin inrapportering?

– Vi har hittat en god struktur för inmatningen, även om den skiljer sig mellan regionerna. Vi har ett gott samarbete inom onkologin i sydöstra sjukvårdsregionen och diskuterar läkemedelsfrågor och registret på våra gemensamma möten med regionala arbetsgruppen onkologi. Välfungerande läkemedelskommittéer och en stödjande regional expertgrupp för cancerläkemedel bidrar. En hel del data matades redan in i det tidigare frivilliga läkemedelsregistret, så för oss blev det inte så stor skillnad.

Hur skulle man kunna öka rapporteringen ännu mer?

– Genom automatiska överföringar från individuella patientöversikter, vilket redan idag görs för vissa diagnoser (exempelvis bröst). Då behövs patientöversikter för fler ännu diagnoser och en mer stödjande attityd i organisationen för införandet av dessa. Det är också viktigt att nå ut till verksamheter utanför onkologin som också hanterar cancerläkemedel, exempelvis urologi, lungmedicin, gynekologi och hematologi.

Tommy Leijon, verksamhetschef onkologiska kliniken, Linköpings universitetssjukhus, Region Östergötland

Hur fungerar rapporteringen till cancerläkemedelsregistret i Region Östergötland?

– Rapporteringen i Östergötland fungerar mycket bra, men skulle kunna bli ännu bättre.

Vad tror du är anledningen till att sydöstra sjukvårdsregionen presterat så bra med sin inrapportering?

– Jag tror att det handlar om att det finns duktig administrativ personal som sköter registreringen, personal som är utbildad för uppgiften. Det är också viktigt med en kontinuerlig uppföljning av registreringen.

Hur skulle man kunna öka rapporteringen ännu mer?

– Det skulle möjligen vara ännu tätare uppföljning, eller om vi skulle ha en teknisk lösning för att kunna följa registreringen i realtid.

Hjärninflammation efter immunterapi upptäcks tidigt med blodprov

Immunterapi fungerar mycket bra för flera cancerformer, men behandlingen kan också ge autoimmuna biverkningar. Ett enkelt blodprov kan hjälpa vården att tidigt upptäcka behandlingsutlöst hjärninflammation, som är en av de mest allvarliga och svårdiagnostiserade biverkningarna. Fyndet redovisas i en studie av forskare vid Göteborgs universitet. Studien ger också nya ledtrådar till hur allvarliga biverkningar av immunterapi uppstår.

Immunterapi med checkpointinhibitorer har gett onkologer helt nya möjligheter att behandla patienter med olika former av cancer. Behandlingen innebär att patientens eget immunsvar attackerar cancercellerna. Läkemedlen aktiverar immunsvaret genom att blockera signalvägar som vanligtvis fungerar som bromsar för patientens T-celler. Med behandlingen kan många patienter med exempelvis spridd malignt melanom bli fria från tumörer, eller till och med botade, men de autoimmuna biverkningarna är vanliga och ibland mycket allvarliga.

Extrem immunaktivering

Max Levin och Sara Bjursten är läkar- och forskarkollegor inom onkologi. Foto: Anna Rehnberg

– Det är nu möjligt att till och med få en patient med metastaser i hjärnan helt tumörfri, vilket är fantastiskt. Hos en del patienter blir aktiveringen av immunsvaret dock så extrem att även frisk vävnad blir kraftigt inflammerad, säger studiens försteförfattare Sara Bjursten, som är doktorand på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och specialistläkare inom onkologi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.Studien publiceras i tidskriften Journal for ImmunoTherapy of Cancer, och är resultat från ett samarbete mellan forskare inom onkologi, reumatologi och klinisk neurokemi i Göteborg.– Vi visar att enkla blodprov, flera etablerade som rutinanalyser, sannolikt kan användas för att tidigt se vilka patienter som håller på att utveckla en allvarlig hjärninflammation. Det ger en bättre möjlighet att anpassa behandlingen och att sätta in inflammationsdämpande läkemedel i tid, säger Sara Bjursten.

En tidig markör

Den första delen av studien är en fallstudie där resultaten visar att markören S-100B i blodprov kan fungera som en tidig varningssignal för hjärninflammation (encefalit) vid immunterapi. Nivåerna av S-100B i blod steg redan innan hjärninflammationen gett symtom. När hjärninflammationen diagnostiserats analyserades nyare markörer som GFAP och NFL. Dessa markörer var då skyhöga och sjönk sedan parallellt med den kliniska förbättringen.Forskarna tror att dessa enkla blodprov kan få stor betydelse för att diagnostisera behandlingsutlöst hjärninflammation, som idag är svårt att diagnostisera eftersom symtomen kan misstolkas som tumörtillväxt, stroke eller infektion.– I Göteborg använder vi nu S-100B och NFL för att övervaka risk för hjärninflammation och vi hoppas att snart kunna inkludera GFAP och Tau. Markörerna har hjälpt oss att diagnostisera ytterligare tre fall av behandlingsutlöst hjärninflammation, säger studiens sisteförfattare Max Levin, som är docent på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och överläkare inom onkologi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Tumörfri med immunterapi

Det patientfall som väckte forskarnas intresse var en man som behandlades på Sahlgrenska Universitetssjukhuset för några år sedan, där malignt melanom spridit sig till hjärnan med metastaser. Hans hjärnmetastaser krympte kraftigt av den kombinationsbehandling han fick, men han fick också en så kraftig hjärninflammation att han blev förlamad och nästan dog. Det var i hans blodprov som forskarna först kunde notera sambandet mellan markören och hjärninflammationen.Efter två års rehabilitering var patienten fortfarande tumörfri och hade lärt sig gå kortare sträckor igen.

Speciella T-celler

Ett annat spännande spår i studien visar att T-cellerna hos patienter med allvarliga biverkningar skiljer sig från T-celler hos identiskt behandlade patienter utan biverkningar. Jämfört med patienter utan biverkningar hade patienten med allvarliga biverkningar högre nivåer av den aktiverande receptorn ICOS på sina T-celler, som fungerar som en slags gaspedal. De allra högsta T-cellsnivåerna av ICOS hade patienten med hjärninflammation.– Det är ett intressant fynd. Man har tidigare inte påvisat någon speciell egenskap hos T-cellerna vid biverkningar. I de analyser som vi utvecklat tillsammans med professor Anna Rudin ingår ett batteri av aktiverande och inhibitoriska T-cell receptorer. ICOS var den receptor som stack ut på ett slående sätt hos patienter med allvarliga biverkningar. Det är möjligt att farmakologisk blockering av ICOS är ett effektivt sätt att bryta hjärninflammation och andra livshotande biverkningar, funderar Max Levin.

Kan få stor betydelse

Forskarna fortsätter undersöka om en kombination av hjärnskademarkörer kan ge ännu bättre möjlighet att tidigt upptäcka allvarliga hjärnbiverkningar vid immunterapi. Forskningsresultaten kan komma att påverka de internationella riktlinjer som finns för det kliniska handhavandet vid immunterapi. Enligt publicerade uppgifter drabbas omkring en procent av dem som får immunterapi av biverkningen hjärninflammation, men forskarna har kliniska data som tyder på att den siffran kan vara högre.

Titel: Early rise in brain damage markers and high ICOS expression in CD4+ and CD8+ T cells during checkpoint inhibitor-induced encephalomyelitis

Tidig och korrekt cancerdiagnos korrelerar med bättre upplevelse av det totala omhändertagandet

Träffsäkerheten i den initiala kontakten med sjukvården korrelerar med hur resten av vårdförloppet uppfattas av patienten. Det framkommer i en enkätundersökning från nätverket All.Can Sverige med över 1000 cancerpatienter.

En stor majoritet av cancerpatienterna, 80 procent, anger ”nöjd” eller ”mycket nöjd” som sammantaget intryck av cancervården. Endast fem procent anger ”missnöjd” eller ”mycket missnöjd”. Av dem som fått en felaktig första diagnos eller fått vänta länge på första diagnosen är andelen som svarar ”missnöjd” eller ”mycket missnöjd” tre till fem gånger högre.

  • Även om många patienter är nöjda med sin vård, lyfter resultatet i enkäten frågan om betydelsen av att träffa rätt tidigt. Det säger Emma Henriksson, talesperson för All.Can Sverige.

Korrelationen mellan missnöjdheten som helhet och när första vårdkontakten inte blev bra är extra stark hos unga cancerpatienter. Där tycks även träffsäkerheten vid första vårdkontakten vara sämre. Åldersgruppen 16 till 34 år är överrepresenterad jämfört med helheten när det gäller andel som uppger att de fått felaktig första diagnos eller att det tog lång tid innan de fick sin diagnos (i båda fallen omkring 2,5 gånger högre andel).

  • Unga vuxna får cancer mer sällan än äldre, men de har ofta en tuffare cancerresa och det är viktigt att vården blir bättre på att läsa av symptomen i de åldersgrupperna, säger Emma Tonnes, generalsekreterare för Ung cancer och ledamot av styrgruppen för All.Can Sverige.

Enkäten visar också att det finns en mängd negativa ekonomiska konsekvenser av en cancerbehandling, utöver förlorad arbetsinkomst. Exempel på detta är privata resekostnader, extra utgifter för hjälpmedel, och brist på rimligt försäkringsskydd efter en genomgången cancerbehandling.

Enkäten genomfördes mellan 8 december 2020 och 31 maj 2021.

Om All.Can

All.Can är ett internationellt initiativ för att förbättra cancervården genom att fokusera på det som betyder mest för patienterna.

All.Can Sverige är initierat av BristolMyers Squibb, Roche, Amgen, Janssen, MSD samt Microsoft. Med i initiativet finns även Nätverket mot cancer, Ung Cancer, Bröstcancerförbundet och The European Cancer Patient Coalition samt företrädare för Nollvision Cancer, profession och forskning.

All.Can Sverige är finansierat gemensamt av Amgen, Bristol Myers Squibb, Janssen, MSD och Roche.

Det svenska initiativet följer det etiska regelverk som finns uppsatt av Läkemedelsindustriföreningen, Lif.

Kontaktuppgifter till talesperson Emma Henriksson, tel. 070- 365 41 91.

Kontaktuppgifter till All.Can Sveriges kansli är Håkan Jonsson, Hallvarsson & Halvarsson, [email protected].

Skåne inför egenprovtagning HPV för att förebygga livmoderhalscancer

I höst blir egenprovtagning av HPV (humant papillomvirus) standardmetod för att förebygga livmoderhalscancer i Region Skåne. Metoden har successivt införts de senaste åren och fick en extra skjuts under pandemin.

Region Skåne är bland de första regionerna i landet att införa egenprovtagning HPV som primär metod för att förebygga livmoderhalscancer. Under pandemin var det en större andel kvinnor som använde egenprovtagning jämfört med provtagning hos barnmorska. Från och med 1 september 2021 kommer samtliga kvinnor i åldern 23-64 år att få hem ett provtagningskit i brevlådan istället för kallelse till barnmorska. Kvinnor som inte nappat på erbjudandet om provtagning vid 64 års ålder, påminns årligen tills dess att prov inkommit, som längst fram till och med 70 års ålder.

Underlätta för Skånes kvinnor

– Vi vill underlätta för Skånes kvinnor. Med egenprovtagning kan var och en göra provet på sina villkor. Det ska vara lätt att göra rätt, säger Gunilla Bodelsson, verksamhetschef för Klinisk genetik och patologi.

Varje år får cirka 500 kvinnor i Sverige livmoderhalscancer. Antalet fall har dock halverats sedan 1960-talet, till stor del tack vare regelbunden provtagning. Nästan alla fall av livmoderhalscancer orsakas av HPV-virus, som kan leda till cellförändringar.

– I de flesta fall läker HPV-infektionen ut av sig själv men det är viktigt att delta i den egenprovtagning som Region Skåne erbjuder för att få ett bra skydd mot utveckling av cellförändringar och livmoderhalscancer, säger Gunilla

Säker metod

Egenprovtagning är precis lika säkert som att låta en barnmorska utföra testet när det gäller att upptäcka HPV. Provet tas enkelt av kvinnan själv med hjälp av en bomullspinne som förs upp i vagina. Kvinnan skickar sedan in provet för analys och får provsvaret hem per post. Om egenprovtagningen visar spår av HPV-virus får kvinnan en kallelse till cellprovtagning hos barnmorska. Cellprovtagning ger möjlighet till mikroskopisk undersökning av celler, som visar om HPV-infektionen har gett upphov till cellförändringar eller i sällsynta fall cancer.

Skolsköterskor utbildas i kampen mot cancer

Regionalt cancercentrum Stockholm Gotland har tagit fram en webbkurs om barn och cancer för skolsköterskor. Det är ett nytt sätt att involvera elevhälsan främst i det förebyggande arbetet, men också i arbetet med att ta hand om familjer som drabbas.

Webbutbildningen: Barn och cancer – skolsköterskans roll berör bland annat HPV-vaccin, barn som närstående och hälsosamma levnadsvanor. Utbildningen är kostnadsfri och finns tillgänglig från och med 1 september.

Webbutbildningen vänder sig främst till skolsköterskor men några delar passar även andra roller i elevhälsoteamet. Utbildningen har två huvudspår. Det första handlar om barn som kommer i kontakt med cancer, antingen att de drabbas själva eller någon i deras närhet. Det andra spåret tar upp de områden där vi kan jobba med barn för att förebygga att cancer uppstår senare i livet.

– Varje år får ca 370 barn och ungdomar i Sverige en cancerdiagnos. Trots att vi kan bota 85 procent är cancer ändå den vanligaste dödsorsaken hos barn i åldrarna 1–14 år. Vi vet inte alltid orsaken till att barn får cancer. Barncancer är också svårt att förebygga, men vi behöver öka kunskapen på tidiga tecken för att på så sätt upptäcka dessa sjukdomar tidigare, säger Lena Sharp, chef på RCC Stockholm Gotland.

Preventiva åtgärder för utrotning av livmoderhalscancer

Cancer är en av de största folksjukdomarna i dag. Nästan hälften av all vuxencancer kan förebyggas med hälsosamma levnadsvanor. Men nyttan av preventiva åtgärder är störst bland unga. Dit hör bland annat HPV-vaccinering.

– Med HPV-vaccinering i kombination med screening kan vi i Sverige i stort sett utrota livmoderhalscancer. Men såklart möter varje skolsköterska en och annan som inte vill ta vaccin. Därför innehåller utbildningen den senaste forskningen om HPV och vaccinet så att man kan bemöta motstånd på ett konstruktivt sätt, säger Jennie Jackson, kursansvarig och projektledare på RCC Stockholm Gotland.

Barn och cancer – skolsköterskans roll innehåller sex kapitel som vardera är 30–60 minuter långa: alarmsymtom för barncancer, skolans roll för barn med cancer, barn som närstående, HPV-vaccin, hälsosamma levnadsvanor och motiverande samtal som samtalsmetod. Innehållet presenteras genom filmer, quiz och interaktiva texter.

Utbildningen är kostnadsfri och finns tillgänglig på Regionala cancercentrums webbplats från och med 1 september 2021.

Webbutbildning Barn och cancer – skolsköterskans roll

Antibiotika ger ökad risk för cancer i tjocktarmen

Det finns ett tydligt samband mellan att äta antibiotika och att få en ökad risk att drabbas av cancer i tjocktarmen inom de närmaste fem till tio åren. Det kan nu forskare vid Umeå universitet slå fast efter en studie av 40 000 cancerfall. Antibiotika påverkar bakteriefloran i tarmen, vilket tros vara en orsak till den ökade cancerrisken.

– Resultaten understryker att det finns flera skäl att vara restriktiv med antibiotika. Antibiotikabehandling är i många fall nödvändig och räddar liv, men vid mindre allvarliga åkommor som kan förväntas läka ut ändå bör man vara försiktig. Framförallt för att förhindra att bakterier utvecklar resistens men också, som denna studie visar, för att antibiotika kan öka risken för framtida tjocktarmscancer, säger Sophia Harlid, cancerforskare vid Umeå universitet.

Forskarna kunde se att både män och kvinnor som använt antibiotika under sammanlagt mer än sex månader löpte 17 procents ökad risk att få cancer i den högra delen av tjocktarmen dit maten når först efter tunntarmen, jämfört med personer som inte fått någon antibiotika alls. För vänstersidig tjocktarmscancer sågs däremot ingen förhöjd risk. Inte heller risken för ändtarmscancer påverkades av antibiotika hos män, medan kvinnor som ätit antibiotika hade något minskad förekomst av cancer i just ändtarmen.

Den förhöjda risken för tjocktarmscancer kunde ses fem till tio år efter antibiotikaanvändningen. Även om riskökningen var störst för de som använt mest antibiotika, gick det att se att också enstaka antibiotikakurer gav en visserligen mindre men statistiskt säkerställd ökning av cancerrisken.

Den aktuella studien är en registerstudie där forskarna har studerat 40 000 personer med kolorektalcancer, det vill säga cancer i tjocktarm eller ändtarm, i det svenska kolorektalcancerregistret under åren 2010 – 2016. De har jämförts med en kontrollgrupp om 200 000 matchande cancerfria individer i totalbefolkningen. Uppgifterna om personernas antibiotikaanvändning är hämtade från läkemedelsregistret från 2005 – 2016. Den svenska studien bekräftar i stort resultaten från en tidigare något mindre brittisk studie.

För att närmare förstå vad det är hos antibiotika som orsakar riskökningen, studerade forskarna även ett bakteriedödande läkemedel mot urinvägsinfektioner som inte är antibiotika och som inte påverkar tarmfloran. Det fanns ingen skillnad i frekvensen av tjocktarmscancer hos personer som använt läkemedlet vilket talar för att det är just antibiotikans påverkan på tarmfloran som ökar risken för cancer. Studien gäller enbart antibiotika som intas oralt, men även om antibiotikan tas intravenöst direkt i blodet, kan bakteriefloran i tarmsystemet påverkas.

– Det finns absolut ingen anledning till oro bara för att man har ätit antibiotika. Riskökningen är måttlig och den absoluta risken för individen påverkas ganska lite. Sverige är även på väg att införa allmän screening för kolorektalcancer. Precis som vid andra screeningprogram är det viktigt att delta så att eventuell cancer kan upptäckas tidigt eller till och med förebyggas eftersom även förstadier ibland kan tas bort, säger Sophia Harlid.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Journal of the National Cancer Institute, som är en av världens högst rankade tidskrifter inom cancerforskning. Studien är finansierad av Lions cancerforskningsfond i norr.

Mer info

Leverkirurgi och lokal värmebehandling sammankopplas med ökad överlevnad vid spridd endokrin bukspottkörtelscancer

Neuroendokrina tumörer i bukspottskörteln sprider sig ofta till andra organ. Sjukligheten är lägre och överlevnaden betydligt längre för patienter som, efter att primärtumören i bukspottkörteln tagits bort, fått behandling lokal värmeablation eller kirurgi för levermetastaser, jämfört med om enbart primärtumören tagits bort. Det framgår av en studie vid Akademiska sjukhuset och Sahlgrenska universitetssjukhuset.


Operation av patient med neuroendokrintumör i bukspottkörteln, så kallad pankreas-NET. På bilden syns fyra av sex endokrinkirurger i teamet: Olov Norlen , Peter Stålberg, Per Hellman och Branislav Klimacek.

– Resultaten visar att femårsöverlevnaden för patienter i studien var drygt 70 procent för de som efter borttagande av modertumören fick leverkirurgi och/eller lokal värmeablation (THA) av levermetastaser jämfört med 42 procent i kontrollgruppen. Det talar för att sådan behandling av dottersvulster kan erbjudas i ett försök att förbättra prognosen/överlevnaden, säger Olov Norlén, överläkare och sektionschef för endokrin-och bröstkirurgi vid Akademiska sjukhuset.

Neuroendokrina tumörer (NET) är ett samlingsnamn för en relativt ovanlig typ av hormonproducerande tumörer som oftast uppstår i mag-tarmkanalen eller lungorna, men även i bukspottkörteln.

Den aktuella studien omfattade totalt 714 patienter som behandlades för metastaserad pankreas-NET (spridd endokrin cancer i bukspottkörteln) vid Akademiska sjukhuset och Sahlgrenska universitetssjukhuset åren 1995–2018, varav 589 på Akademiska. Fokus var de 108 patienter med bortopererad primärtumör i bukspottkörteln, som antingen genomgått lokal värmebehandling (ablation) eller kirurgi för sina levermetastaser.

Termisk hepatisk ablation (THA) är en lokal, ofta röntgenstyrd behandling, som innebär att man via en nål använder värmeenergi (mikrovågor eller radiovågor) för att behandla metastaserna i levern.

Enligt Olov Norlén går trenden mot alltmer minimalinvasiv kirurgi med titthål för fler diagnoser och ingrepp såsom vid leverkirurgi och operation för endokrina bukspottkörteltumörer.

– De metoder som används minskar risken att skada frisk intilliggande vävnad, ger ofta mindre problem med smärta, kortade vårtider samt påskyndad rehabilitering jämfört med stor öppen kirurgi. Här spelar teknikutvecklingen en viktig roll liksom ökad användning av datortomografi, ultraljud och magnetkamera som gör att alltfler små tumörer upptäcks i ett tidigt skede, innan de börjat ge symptom, säger han.

På Akademiska sjukhuset finns bred kompetens inom området. Neuroendokrina tumörer är ett av fyra center of excellence jämte neurotrauma, inflammationer och typ 1-diabetes. Av de cirka 1 000 patienter som behandlas årligen för neuroendokrina tumörer på Akademiska är 300 nya patienter. Cirka 60 av dessa genomgår kirurgisk behandling.

Vård av patienter med neuroendokrina tumörer är föremål för att bli Nationell Högspecialiserad Vård, NHV, som innebär att högspecialiserad vård koncentreras till som mest fyra enheter i landet. När det gäller NET inleds ansökningsförfarandet i september och i december förväntas Socialstyrelsen besluta vilka fyra enheter som får sådant nationellt ansvar.

– En ökad koncentration av avancerad vård är av stor betydelse för patienterna. Att vården av ovanliga tumörer centraliseras till färre kliniker förväntas leda till en mer jämlik vård nationellt. Kunskapsöverföring mellan enheterna kommer sannolikt också att bidra till den utvecklingen, framhåller Olov Norlén.

Studien publicerades nyligen i den medicinska tidskriften Bristish Journal of Surgery Open. (BJSO).
Läs hela artikeln.

FAKTA: Neuroendokrina tumörer (NET)

  • Kan uppkomma i flera olika organ varav de flesta finns i tunntarmen, många i lungan och övriga i andra organ som till exempel i magsäcken, ändtarmen eller bukspottkörteln.
  • Gemensamt för tumörerna är att de i regel producerar olika hormoner, som kan ge upphov till olika symtom.
  • De flesta som drabbas är över 60 år och något fler är kvinnor
  • Det finns idag inga klara teorier om vad som orsakar NET.
  • Många patienter opereras, oavsett om tumörerna har hunnit sprida sig eller inte
  • Nästan alla patienter med neuroendokrina tumörer som ger hormonella symtom får behandling med en form av läkemedel, så kallade somatostatinanaloger, för att stoppa tumörtillväxten. Detta gäller framför allt tunntarms-NET, men även vissa NET i bukspottkörteln.
  • När tumören metastaserat/spridits till levern finns ett flertal olika behandlingar, inkluderande kirurgi, läkemedel, värmeablation, hämning av blodkärlsförsörjning till tumörerna och så kallad målsökande strålbehandling.