Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

”Melanom är den enda cancerformen som vi i primärvården potentiellt kan bota.”

Digitaliseringens framfart sker överallt, inte minst inom vården. Teledermatoskopi är en teknik där ett dermatoskop sätts på mobilkamerans lins. Med telefonen skickar man sedan bilder till experter som granskar misstänkta hudförändringar på distans. Resultatet? Malignt melanom kan hittas tidigare – och kan botas helt – samt att många patienter slipper en onödig operation med risk för ärrbildning och komplikationer. Dessutom minskar tiden från besök till diagnos avsevärt.

Martin Friberg, allmänspecialist på Capio Ringen i Stockholm, är en av dem som utbildar andra i denna teknik och på sikt är det beslutat att inom det närmsta året ska alla vårdcentraler i Stockholm använda sig av teledermatoskopi. Enligt Martin är den här tekniken ett nyckelverktyg hos vårdcentralerna. Det går snabbt och är träffsäkert i jakten på att bedöma hudförändringar och upptäcka malignt melanom – vilket är en av de snabbast ökande cancerformerna i Sverige.

Hur tekniken går till
Det tas fyra bilder från olika vinklar. En vanlig, en närbild från 15cm för att se strukturen och sedan två dermatologiska bilder. Bilderna skickas sedan till hudläkare – som är subspecialiserade inom teledermatoskopi – via en krypterad app. På bara en vecka kommer svar med beskrivning av hudförändringen, rekommendation och åtgärd. Men om det rör sig om en tydlig hudcancer brukar svaret komma inom bara några dagar.

– Melanom är den enda cancern som vi har möjlighet att starta behandling för och potentiellt bota redan i primärvården. Innan teledermatoskopi kollade vi i dermatoskop och visste inte riktigt vad vi hade att göra med. Vi fällde hellre än friade och skar bort sådant vi trodde var cancer – även om vi inte var helt säkra. Om vi inte kunde bedöma själva och hudförändringen satt på ett ställe där vi inte ska operera, fick vi skicka en remiss till någon som kunde utvärdera det bättre, vilket tog tid att få ett resultat, säger Martin Friberg.

Från pilot till breddinföring
Projektet startade 2015 där det kördes en pilot på Capio Ringen. Akademiskt primärvårdscentrum och RCC driver breddinförandet av projektet och från maj 2021 tills nu är det runt 170 vårdcentraler som har satt i gång med systemet. Även i Skåne har man börjat införa det, men eftersom systemet är en del av vårdavtalet i Stockholm planeras tekniken vara implementerad på samtliga 236 vårdcentraler i regionen vid årsskiftet.

Just i Region Stockholm leder Martin Friberg tillsammans med några andra – som också ingår i projektgruppen – en utbildning inom teledermatoskopi för läkare på vårdcentraler. Martin ingick i pilotprojektet på Capio Ringen och är nu en viktig kugge i att få så många vårdcentraler som möjligt att komma i gång och börja utnyttja systemet.

– Under utbildningen går jag igenom hur tekniken fungerar och hur de som ska använda tekniken lägger upp arbetet på bästa sätt. Att hitta hudcancer är en av väldigt många saker man gör på en vårdcentral, därför är det så viktigt att få till ett bra flöde, säger Martin Friberg.

Resultatet hittills
Från maj 2021 till idag har det skickats 6500 bilder där 247 fall har bedömts som misstänkt melanom och har kunnat opereras bort på vårdcentralen. Över 80 procent av de granskade hudförändringarna har även kunnat frias utan kirurgisk åtgärd. Det är helt enkelt en stor fördel att vi idag kan fria hudprickar med hjälp av hudläkare som bara finns ett knapptryck bort.

– Jag hittar fler melanom än tidigare med hjälp av teledermatoskopi. Nu kan jag även fånga tidigt melanom som inte hunnit bli avvikande än och även fria eller fälla svårbedömt melanom mycket lättare än innan. Vi vill ju hitta tidiga melanom så ofta som möjligt – eftersom det är avgörande för överlevnaden – och det har vi möjligheten att göra nu med den här tekniken, avslutar Martin Friberg.

Svensk innovation förbättrar för barn med leukemi

Svenska Qlucore – drivande inom precisionsdiagnostik för analys av cancer – har en viktig roll i det svensk-danska samarbetet iCOPE, som bland annat siktar på en bättre behandling av barn drabbade av akut leukemi. Ett cancerområde där dödligheten och behandlingsrelaterade komplikationer fortfarande är hög och där leukemi bland barn ökar med 6 – 10 procent per år inom Europa.

iCOPE-samarbetet, som finansieras av EU-bidrag har pågått i tre år, sträcker sig över Öresundsregionen. Där ingår patienter och forskare från Region Skåne, Lunds universitet, Rigshospitalet och Danmarks Tekniska Universitet.

”Här gör vår egenutvecklade mjukvara stor nytta, både under projekttiden, men nu också som permanent lösning. Den gör det möjligt att på ett enklare sätt bedöma vilken undergrupp som en cancer tillhör genom att analysera stora datamängder. Något som med traditionella metoder kan vara arbetskrävande och omständligt, säger Carl-Johan Ivarsson, Qlucores vd.

Med hjälp av mjukvaran Qlucore Insights siktar iCOPE på att förbättra den så kallade precisionsdiagnostiken inom akut leukemi.

”Vi valde Qlucores programvara eftersom den är automatiserad och användarvänlig samt har en perfekt visuell presentation – nästan som 3D, vilket är bra för läkare med begränsad förståelse om barnleukemi samt föräldrar där det är enkelt att skriva ut ett resultat och visa för dem, säger Kjeld Schmiegelow (Professor och överläkare).

Med hjälp av precisionsdiagnostik baserat på så kallad RNA-sekvensering kan iCOPE förbättra vården för de barn som drabbas av akut barnleukemi.

”Det bästa är att vi kan implementera RNA-sekvensering inom klinisk diagnostik på ett enkelt och säkert sätt och att mjukvaran hjälper oss i detta viktiga arbete. Om vi inte hade haft tillgång till Qlucores mjukvara hade det krävts mycket arbete av specialiserade bioinformatiker, forskare och läkare, vilket hade varit både kostnadskrävande och tagit mycket tid”, säger Mette Klarskov Andersen, överläkare vid Rikshospitalet i Köpenhamn, och fortsätter.

”Vi har fått ett flertal mjukvaror presenterade för oss tidigare, men ingen av dessa har uppfyllt våra önskningar eller varit designade att passa våra behov. Denna mjukvara har imponerat på oss och gör det möjligt att designa rätt behandlingsmetod och på sikt gå mot personifierad vård och medicinering”.

Patienter går miste om samtal i livets slutskede

Läkare ska hålla så kallade brytpunktssamtal i livets slutskede med obotligt sjuka patienter. Men många gånger ges inga sådana samtal, visar en ny studie vid Lunds universitet. Ett tidsperspektiv skulle kunna hjälpa läkarna att förstå vad patienterna behöver.
– Ett ramverk för samtal utifrån år, månader och dagar skulle underlätta för att låta samtal om livets slutskede vara den process det är.

Det säger Mattias Tranberg, doktorand vid Lunds universitet, Palliativt utvecklingscentrum, Palliativ vård är den hälso- och sjukvård som ges till patienter med progressiv, obotlig sjukdom när det står klart att döden inte går att förhindra på medicinsk väg. Mattias Tranbergs forskning fokuserar på kommunikation om allvarlig sjukdom – utifrån patienter, vårdgivare, närstående och medicinska journaler. Den aktuella studien, publicerad i Palliative Medicine Reports, omfattar 249 patienter som avlidit, antingen inom specialiserad palliativ vård, på en onkologisk avdelning eller som patienter med KOL på en internmedicinsk avdelning. Forskarna har utgått från uppgifter i Svenska palliativregistret som bland annat baseras på en enkät där vårdpersonal och anhöriga besvarat ett antal frågor om vården den sista veckan i livet. För de 249 patienterna fanns dokumenterat ett ”ja” ikryssat på frågan ”Har patienten fått brytpunktssamtal i livets slutskede”. Men vid närmare granskning stämde de uppgifterna inte fullt ut.

– I förvånande många av de 249 fallen, 37 procent, hittade vi inget alls i journalanteckningarna om brytpunktssamtal i livets slutskede – varken med patienten eller med anhörig, trots att det var det som hade kryssats i. Men däremot ser vi att många andra samtal om allvarlig sjukdom hållits, och det är ju positivt, säger Mattias Tranberg.

Brytpunktssamtal hålls mellan läkare och patient och/eller mellan läkare och anhörig till patienten. Syftet med samtalen är att vara öppen med att de insatser som görs inte längre hjälper patienten och att vården behöver ändra riktning. Enligt Mattias Tranberg råder det en sammanblandning av begrepp, där ordet brytpunktssamtal förstås och används på olika sätt. Detta ökar risken för överregistrering, och kan förklara varför andra samtal än just brytpunktssamtal i livets slutskede har registrerats. Vid genomgången av journalerna granskades när i tiden samtalen hade förts i förhållande till patientens död: sex månader eller mer innan patienten dog (”år”), sex månader fram till två veckor innan (”månader”) och två veckor eller mindre före dödsdagen (”dagar”). Ju närmare döden, desto fler samtal hölls.

– Det kan förstås kännas väldigt obehagligt att hålla ett samtal om hur patienten vill tillbringa sin sista tid i livet medan patienten ännu är ganska pigg. Ett riktmärke kan vara frågan ”skulle jag bli förvånad om den här personen är död inom ett halvår?”. Om svaret är nej bör ett samtal hållas, säger Mattias Tranberg.

De 63 procent som fått brytpunktssamtal vid livets slutskede fick i genomsnitt detta åtta dagar före död om de vårdades inom specialiserad palliativ vård. Motsvarande siffra för patienterna på onkologen var fyra dagar, och för patienterna med KOL två dagar.

– De sent hållna samtalen har troligen även med läkares tidsbrist och senare decenniers minskade kapacitet inom cancervård att göra. Och för patienterna med KOL kommer döden ofta snabbt och tidpunkten är relativt svårt att förutsäga, trots långvarig sjukdom.

Att samtalen hålls sent kan också bero på att det är just brytpunktssamtal vid livets slutskede som används som kvalitetsindikator, vilket felaktigt antyder att de sena samtalen är viktigast. För att stötta läkare med tidsperspektivet kan studiens ramverk med år, månader och dagar användas, säger Mattias Tranberg. Det skulle kunna sänka tröskeln för att genomföra brytpunktssamtal och därmed säkra att patienter och anhöriga har information nog för att förbereda sig, och för att fatta medicinska och personliga beslut.

Ett av studiens främsta resultat är enligt Mattias Tranberg upptäckten att brytpunktssamtal inte är ett enda samtal vid ett enda tillfälle.
– Det ska vara, och är faktiskt, en process som äger rum under år, månader och dagar före döden.

Publikation
”Patterns of Communication About Serious Illness in the Years, Months, and Days before Death”
Palliative Medicine Reports, https://doi.org/10.1089/pmr.2022.0024

Fakta brytpunktssamtal: Samtalen kan vara aktuella vid olika brytpunkter: när sjukdomen inte längre går att bota, men fortfarande kan bromsas. När huvudsjukdomen inte längre kan bromsas men livsförlängande åtgärder ännu är aktuella. Samt när livsförlängande insatser inte längre är aktuellt – det är då ett så kallat brytpunktssamtal vid övergång till palliativ vård i livets slutskede hålls. Fokus ligger då på lindring och på att livskvaliteten in i det sista ska vara bästa möjliga. Källa: Mattias Tranberg, Palliativt utvecklingscentrum.

Från digital omställning till digifysiskt arbetssätt – rehabiliteringen för neuropati har hittat rätt

När Covid 19-pandemin förändrade förutsättningarna för rehabilitering vid neuropati efter cancerbehandling ställde verksamheten om. Materialet anpassades från de tidigare fysiska mötena till att fungera digitalt. Rehabiliteringsprogrammet har genomgått en resa från fysiska träffar, till att bli helt digitalt, för att nu ges digifysiskt – det bästa av två världar.

Hanna Rönnqvist, leg. arbetsterapeut på Centrum för Cancerrehabilitering i Stockholm (till höger på bild), började arbetet med att ta fram ett rehabiliteringsprogram för cancerpatienter med neuropati 2017. Innan Covid 19-pandemin hölls fysiska informationsträffar för patienterna. Något som efterfrågats framför allt för möjligheten att träffas och dela erfarenheter med varandra.

Pandemin skyndade på den digitala omställningen

När informationsträffarna inte gick att genomföra på grund av restriktionerna lades programmet ner en kort period tills man insåg att man behövde ställa om.

—Innan Covid-19 hade vi inte jobbat digitalt med rehabilitering alls. Men vår dåvarande chef var framsynt och såg till att vi hade den tekniska utrustningen vi behövde för videosamtal, hon uppmuntrade oss att testa. När vi sedan skulle ställa om fanns redan headset och webbkameror och vi kunde göra det snabbt, berättar Hanna Rönnqvist.

—Vi var tvungna att jobba mycket med den pedagogiska biten, det är lätt att det blir abstrakt annars. Eftersom rehabiliteringsprogrammet för neuropati redan fanns var det smidigt att digitalisera och det var ett av programmen som vi gjorde om till digital form i ett tidigt skede. All rehabilitering går inte att göra digitalt, men för rehabilitering vid neuropati fungerade det. Men anpassningen var en nöt att knäcka.

Materialet arbetades om till filmer, PowerPoints och bilder i en teoretisk och en praktisk del som publicerades på Stöd och behandling via 1177. Här förklarades bakgrunden till neuropati: vad är det, var i kroppen sitter det, hur ser egenvård och symptomlindring ut. I den praktiska delen visades bland annat hur handergonomiska redskap fungerar eller hur en balansövning kan gå till, hur man kan tänka i val av skor. Patienterna fick gå igenom materialet digitalt hemifrån och sedan följde man upp via videosamtal.

—Det är viktigt för patienten att veta att neuropati inte är en sjukdom utan en skada och att det inte är något som sprider sig i kroppen. Att man förstår symptomlindring och hur man kan jobba med egenvård.

—Men mötena som uppstår mellan människor, när man ses fysiskt, går inte att ersätta digitalt. Vi gjorde ett försök där vi i det uppföljande digitala samtalet träffade tre, fyra patienter samtidigt. Men det var svårt, de kände inte varandra sedan tidigare och samtalet flöt inte på.

Digifysiskt – det bästa av två arbetssätt

När restriktionerna släpptes gick man över till en hybrid av fysiskt och digitalt som man använder sig av idag. En patient som har neuropatiska besvär bokas in för fysisk träff. I samband med det får patienten tillgång till det digitala materialet på 1177. Patienten uppmuntras att gå igenom det själv innan den fysiska träffen. I programmet finns möjlighet att ställa frågor som sedan besvaras när man ses.

—Jag upplever att patienterna är mer förberedda när de kommer till träffarna nu. Neuropati är ganska komplicerat medicinskt sätt om man inte är insatt sedan tidigare. Eftersom patienterna nu får möjlighet att läsa in sig innan har de en grund när vi träffas och de får ut mer av träffarna. Samtidigt missar de inte det fysiska mötet som är så viktigt.

Det digitala materialet finns tillgängligt via 1177 även efter träffen. Patienterna har därför möjlighet att gå tillbaka till eller bestämma själva när de vill ta del av det. Även anhöriga kan vara delaktiga. Det digifysiska arbetssättet bidrar på så sätt till en mer jämlik, effektiv och tillgänglig cancerrehabilitering.

—När pandemin kom fick vi bara ta tag i och lära oss hur vi skulle arbeta digitalt, det fanns inget alternativ. Så här efteråt tror jag inte vår omställning hade gått så snabbt om pandemin inte gjort oss tvungna. Nu behöver vi göra en strukturerad uppföljning för att verkligen titta på vad som fungerar bra och mindre bra för fortsatt utveckling, avslutar Hanna Rönnqvist.

Smärta vid behandlingsrelaterad neuropati, Vårdprogrammet för cancerrehabilitering, Kunskapsbanken

Fotnot

Den 18 oktober hålls ett nationellt webbinarium om digitala möjligheter för cancerrehabilitering, där Hanna Rönnqvist medverkar.

Digitala möjligheter för cancerrehabilitering – goda exempel

Ny studie: Sverige fortsätter tappa mark inom strålbehandling

Strålning är en av de effektivaste behandlingarna vid cancer och bidrar till 30 procent av all bot mot sjukdomen. Trots detta är kompetensförsörjningen och forskningsfältet inom området i Sverige mycket eftersatt, visar en ny studie genomförd av Regionala cancercentrum i samverkan.

Studien kartlägger var svenskt strålbehandling står i förhållande till övriga nordiska länder. Datainsamling har skett genom enkäter till Nordens strålbehandlingskliniker, analys av tillgänglig statistik och intervjuer med företrädare för respektive lands strålbehandling.

Slutsatserna pekar tydligt på att Sverige fortsätter tappat mark inom många områden. Flera rapporter under de senaste åren har varnat för konsekvenserna av rekryteringsproblem och minskande forskningsaktiviteter på området. Sammanfattningsvis visar studien ur ett svenskt perspektiv att

  • uppföljning, styrning och finansiering skiljer sig mellan länderna med en högre involvering av staten i Danmark och Norge
  • det saknas läkare och sjuksköterskor i svensk strålbehandling, vilket bland annat påverkar nyttjandegraden av tillgänglig utrustning. I Sverige finns fyra kliniker där minst en strålbehandlingsmaskin helt eller delvis är nedstängd på grund av personalbrist
  • ny teknik och nya behandlingsmetoder sprids i en långsammare takt i Sverige än i Danmark och Norge
  • forskningsaktiviteten är avsevärt lägre i Sverige än i Danmark. Bristen på forskarutbildade läkare begränsar möjligheterna att bedriva forskning och utveckling på samma nivå som jämförbara länder
  • tillgången på utrustning för strålbehandling är avsevärt lägre i Sverige än i övriga nordiska länder
Kjell Bergfeldt, Skandionkliniken

Kjell Bergfeldt, Skandionkliniken

– Studiens slutsatser är oroväckande, men visar också på områdets komplexitet. Det är många nivåer som måste samverka bättre. En förutsättning för att forskningen ska frodas är en stabil tillgång till läkare och sjuksköterskor som kan handleda yngre kollegor. En försvagad forskningsmiljö kan på sikt bidra till att livsviktiga forskningsframsteg tar längre tid att implementera eller i värsta fall uteblir, säger Kjell Bergfeldt, en av författarna bakom studien.

Benchmarkingstudien belyser även goda exempel i Norden. I intervjuerna nämns resurssatta cancerplaner som viktiga för en snabb expansion av tillgänglig utrustning, både i form av behandlingsrum och linjäracceleratorer, men också annan teknisk utrustning för exempelvis bildtagning. I Danmark innehåller cancerplanerna också finansiering av ny personal, samt resurser och stödstrukturer för klinisk och preklinisk forskning på strålbehandlingsområdet. Det danska centret för strålforskning framhålls i intervjuer ha betytt mycket för utvecklingen av dansk strålbehandlingsforskning.

– Strålbehandlingen som ges idag håller en hög nivå, men det finns fortfarande mycket kvar att vidareutveckla och goda exempel från andra länder att inspireras av. Framför allt kan vi inte låta Sverige fortsätta tappa mark inom området. Då riskerar vi snart att cancerpatienter inte får ta del av den bästa behandlingen. I nästa steg kommer vi i arbetsgruppen att föreslå nödvändiga åtgärder för att vända utvecklingen åt rätt håll, säger Johan Ahlgren, medförfattare till studien.

Precisionsmedicin 2.0 för val av bröstcancerbehandling

Modern RNA-sekvensering kan ge bröstcancervården värdefulla ledtrådar och matcha enskilda patienter till rätt behandling – utifrån tumörens unika egenskaper och genuttryck. I en aktuell studie har data och genuttryck från drygt 7 700 cancertumörer använts för att utveckla vässade analysmodeller av RNA-sekvenseringen; en analys av ett enskilt vävnadsprov kan beskriva flera av tumörens egenskaper.

Precisionsmedicin gör det möjligt att ge patienter individanpassad vård utifrån tumörens egenskaper. Idag görs flera olika analyser av biomarkörer för att kartlägga dessa egenskaper – både kostsamma och tidskrävande. I takt med att användandet av detta växer, ökar även behovet av fler analyser. Det finns sekvenseringsteknologi tillgänglig inom sjukvården som kan analysera bröstcancerprov och kartlägga det som kallas multigensignaturer, alltså hur mycket RNA som uttrycks från olika gener vid ett givet tillfälle, i tumören. Nu visar forskare vid Lunds universitet att utifrån endast en enda RNA-sekvenseringsanalys kan man få många precisionsbaserade svar. Studien som har letts av cancer- och bioinformatikforskare vid Lunds universitet är publicerad i den vetenskapliga tidskriften npj Breast Cancer.

Johan Vallon-Christersson och Niklas Loman. Foto: Tove Smeds

– Det finns så mycket mer potential för RNA-sekvensering av bröstcancer. Det kan leda till billigare och bättre möjligheter för individualiserad behandling, säger Johan Vallon-Christersson, forskare vid Lunds universitet. Han har lett studien där man nu visar att det är praktiskt möjligt att använda RNA-teknologin på bröstcancervävnad som provtagits i samband med de rutiner som redan finns i vården idag.

Hittar ytterligare undergrupper med skillnader i prognos

Forskarna har tagit fram sådana multigenmodeller för de klassiska biomarkörer man redan känner till och provtar för i vården, dels för en befintlig multigensignatur som på senare år börjat användas kliniskt för molekylär kategorisering av bröstcancer och bedömning av risk för återfall. Forskarna analyserade även kliniskt utfall och kunde då visa att de nya modellerna ytterligare kan dela upp befintliga kliniska bröstcancergrupper i undergrupper, med kliniskt relevanta skillnader i prognos (risk för allvarliga återfall).

Därefter utvärderades analysmodellerna både i bröstcancermaterial från SCAN-B och från Malmö respektive Oslo där multigensignatur från ett kommersiellt tillgängligt test fanns för jämförelse. Den retrospektiva bedömningen med de nya modellerna pekade på ändrad behandlingsrekommendation för 17 procent av patienterna i en viss grupp bröstcancerpatienter än vad vården rekommenderat. Utav dessa 17 procent skulle häften fått mindre kemoterapibehandling, hälften skulle fått mer.

– Resultaten i studien visar att de nya analysmodellerna och de biomarkörer som används i vården idag har en god överensstämmelse för en rad viktiga markörer, men inte för alla. Man ser också att utfallet vad gäller att välja ut patienter för medicinsk behandling är god om man jämför med det tillgängliga kommersiella testet, säger Niklas Loman, forskare vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus, en av de kliniska partnerna som också medverkat i studien.

– Även där överensstämmelsen med biomarkör är mindre god kan uppdelningen i vissa fall vara kliniskt relevant. Resultaten för en av analysmodellerna indikerar detta och det är också något som vi och andra forskare påvisat tidigare, säger Johan Vallon-Christersson.

Att enkelt kunna analysera enskilda prov löpande kliniskt är viktigt för att analysmodellerna ska kunna användas i vården.

– RNA-sekvensering av bröstcancer baserat på de fynd vi gjort i studien är under klinisk utvärdering inom den södra sjukvårdsregionen sedan slutet av 2021. Studien visar på möjligheten att använda RNA-sekvensering i sjukvården för att beskriva tumörens egenskaper. En stor fördel är också att listan över analysmodeller att utläsa från RNA-sekvenseringsdata förhållandevis enkelt kan utökas efterhand, allteftersom forskningen gör nya framsteg, säger Niklas Loman.

Publikation

RNA sequencing-based single sample predictors of molecular subtype and risk of recurrence for clinical assessment of early-stage breast cancer.
npj Breast Cancer 8, 94 (2022). https://doi.org/10.1038/s41523-022-00465-3

SCAN-B-projektet och studien är genomförda tack vare engagemang från personal vid deltagande sjukhus, den Sydsvenska Bröstcancergruppen, RCC Syd, liksom stöd från bland andra Berta Kamprads, Mats Paulssons stiftelser och Cancerfonden.

Mammografi minskar risken att dö i bröstcancer

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor och utgör cirka 30 procent av all cancersjukdom. Socialstyrelsens nya utvärdering av mammografin visar att screeningprogrammet minskar dödligheten med 16 procent i åldersgruppen 40-49 år och med drygt 20 procent i guppen 50–74 år. Detta uppmärksammas med anledning av bröstcancerdagen 1 oktober.


Röntgenbilden visar ett bröst utan cancer fotograferat uppifrån. De mörka partierna är fettvävnad och de vita kärl- och bindvävnad.

 

– Nu har vi svart på vitt att deltagande i screeningen bidrar till tidig upptäckt och bättre prognos. Nationellt upptäcks omkring 60 procent av alla bröstcancerfall på det sättet. Uppsala ligger på andra plats i landet med 76 procent enligt Nationellt kvalitetsregister för bröstcancer, NKBC, säger Henrik Lindman, verksamhetschef för blod- och tumörsjukdomar, Akademiska sjukhuset.

– Ett högt deltagande i screeningen är en förutsättning för att minska dödligheten i bröstcancer. Kvinnor vars bröstcancer upptäcks via screening har i genomsnitt mindre tumörer. Fler slipper cytostatikabehandling och kan i större utsträckning genomgå bröstbevarande kirurgi. Här ligger Uppsala i topp i Sverige tack vare satsningar på så kallad onkoplastisk kirurgi och en relativt stor del som får medicinsk behandling innan operation i syfte att krympa tumören, fortsätter han.

I Uppsala län kommer cirka 80 procent av kvinnorna som kallas till mammografin. Enligt Lindman håller regionen intervallen bäst och har den snabbaste handläggningen inom sjukvårdsregion Mellansverige.

– Kontinuitet är av stor vikt. Därför är det också glädjande att mammografienheten i vår region kunde hålla öppet under pandemin vilket inte var fallet över hela landet, säger Henrik Lindman.Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor. År 2020 fick omkring 7 400 kvinnor diagnosen invasiv bröstcancer i Sverige, att cancer trängt in i närliggande vävnad. Samtidigt fick 940 kvinnor besked om förstadium till bröstcancer. Genomsnittsåldern vid diagnos är 64 år.

I Sverige infördes screeningen successivt under 1980- och 1990-talen. Idag erbjuds kvinnor i åldern 40–74 år röntgenundersökning av brösten var 18–24:e månad. Syftet är att tidigt upptäcka och behandla bröstcancer för att minska risken att dö i sjukdomen. Enligt rapporten har dödligheten minskat sedan 1970-talet, men framför allt sedan mitten av 1990-talet.

– Av kvinnor 55–74 år som fick sin första bröstcancerdiagnos år 1970 avled 60 procent inom tio år. Ungefär en tredjedel av dem hade dock en annan dödsorsak än bröstcancer. Sedan dess har dödligheten inom tio år minskat till 20 procent, och ungefär lika många har bröstcancer som dödsorsak som en annan dödsorsak, konstaterar Henrik Lindman.För kvinnor 40–54 år som fick sin första bröstcancerdiagnos 1970 dog 40 procent inom tio år, varav ungefär 90 procent med bröstcancer som dödsorsak. Sedan dess har dödligheten inom tio år minskat avsevärt till 12 procent, och 80 procent av dem har bröstcancer som dödsorsak. Dödligheten i bröstcancer, med bröstcancer som dödsorsak, ligger numera på samma procentsats för de båda åldersgrupperna, 10 procent.

2008 började Nationellt kvalitetsregister för bröstcancer samla in uppgifter om dödlighet efter bröstcancer som upptäckts via screening och inte. Här framgår att skillnaden är stor: Ungefär fem procent av alla kvinnorna vars bröstcancer upptäcktes via screening 2008–2011 dog inom tio år med bröstcancer som dödsorsak i båda åldersgrupperna. Bland dem som fick bröstcancer som inte var screeningupptäckt var andelen strax under 15 procent i gruppen 40–54 år och 15–20 procent i gruppen 55–74 år.

Henrik Lindman betonar samtidigt att man av statistiken inte kan avgöra om det är screening eller förbättrad behandling som har störst påverkan på dödligheten. Sannolikt menar han att det är en kombination av tidig upptäckt och förbättrade behandlingsmetoder och att eEndast randomiserade kontrollerade studier kan besvara frågan.

Ny genpanel ger fler cancerpatienter möjligheter till behandling och deltagande i kliniska studier

Genomic Medicine Sweden (GMS) har tagit fram en bred genpanel för solida tumörer som möjliggör detaljerad diagnostik för dagens och morgondagens målinriktade behandlingar. Genpanelen börjar implementeras i rutinsjukvården under hösten.

I takt med att precisionsmedicin och fler målinriktade behandlingar blir en självklar del av cancervården, så ökar också behovet av mer specifik kunskap om de molekylära förändringar som påverkar behandlingsval.

Inom Genomic Medicine Sweden, GMS, har arbetsutskottet för solida tumörer tagit fram en bred genpanel som genererar detaljerad molekylär information från 560 cancerkopplade gener. Panelen har validerats i ett nationellt samarbete och under hösten pågår implementering regionalt vid universitetssjukhusen för användning i rutinsjukvården.

Flexibel genpanel

”Det finns flera skäl till att vi har valt att ta fram en egen bred genpanel. Genom att själva hålla i design och vidareutveckling av genpanelen kan vi snabbt lägga till nya funktioner när nya kliniska behov uppstår. Ett sådant exempel är den komplexa biomarkören HRD”, säger Anders Edsjö, co-chair GMS solida tumörer och överläkare vid Klinisk genetik, patologi och molekylär diagnostik, Region Skåne.

HRD, homolog rekombinationsdefekt, ingår i genpanelen för att kunna förutse svar på behandling med PARP-hämmare vid ovarialcancer, men kan också förväntas bli värdefull vid fler frågeställningar om behandling framöver.

”Utgångspunkten har varit att kunna täcka både behandlingsstyrande molekylära förändringar inom ramen för så kallad precisionsonkologi, liksom diagnostiska behov för genetisk subtypning av tumörer inom molekylär patologi”, säger Johan Botling, co-chair GMS solida tumörer och docent, överläkare vid Akademiska sjukhuset/Uppsala universitet.

Dessutom inkluderas gener som idag inte är direkt kopplade till en behandling men som har en känd tumörbiologisk betydelse. För patienter ger det nya möjligheter att inkluderas i framtida kliniska studier eller att få tillgång till kommande målinriktade behandlingar.

Ett tvärprofessionellt samarbete

”För att lösa de komplexa frågeställningarna har vi samlat ett tvärprofessionellt team av patologläkare, molekylärbiologer, bioinformatiker och andra yrkesgrupper”, säger Johan Botling.

I arbetet med att ta fram GMS560-panelen har ett hundratal personer från alla regionala Genomic Medicine Centers (GMCs), laboratorierna vid universitetssjukhusen och kopplade regionala laboratorier samarbetat.

Det nationella samarbetet som GMS utgör har gjort det möjligt att samla resurser för att ta fram tekniska lösningar för de medicinska delfrågeställningar som ingår i genpanelen. Exempelvis har validering av så kallade mutationssignaturer delats mellan olika noder. GMC-noden i Uppsala har fokuserat på tumörmutationsbörda (TMB), Lund på homolog rekombinationsdefekt (HRD) och Örebro på mikrosatellitinstabilitet (MSI).

Implementering i rutinsjukvården

Efter ett omfattande valideringsarbete under det senaste året är GMS560-panelen nu redo att börja implementeras i sjukvården. Hur detta ska gå till bestäms av respektive verksamhet och styrs i stor utsträckning av rekommendationer i de nationella vårdprogrammen för berörda cancerformer.

”Om allt går som planerat kommer den nya heltäckande genpanelen kunna bli en viktig grundsten för den framtida cancervården och möjliggöra en säkrare diagnostik, prognostik och behandlingsprediktion”, säger Anders Edsjö.

Rekordbelopp mot äggstockscancer

Välgörenhetsloppet Lenas Lopp för Livet slog alla rekord och 430 000 kronor samlades in till forskning om äggstockscancer. Ett rekordstort antal personer i Sverige och utomlands promenerade och sprang för att stötta forskningen.


Det var fullt ös vid starten av loppet i Västerås.

Lena Wäpplings Stiftelse arrangerar årligen välgörenhetsloppet Lenas Lopp för Livet, där varenda krona går till forskning om äggstockscancer. Upplägget är enkelt: deltagaren samlar kilometer genom att gå, jogga eller springa i en timmes tid. Varje kilometer räknas och målet är att tillsammans komma ett varv runt jorden.

Stiftelsens grundare, Lena Wäppling, är själv drabbad av spridd äggstockscancer och säger:


Lena Wäppling hälsar tack till alla som ställt upp för forskningen om äggstockscancer.

– Dödligheten i äggstockscancer är skrämmande hög. Vi behöver hitta bättre sätt att upptäcka sjukdomen tidigt, för då kan den enklare behandlas och fler överlever. Mer forskning behövs för att rädda liv.

Ett rekordstort antal personer, 1 600, deltog i årets lopp som genomfördes i virtuell form under en veckas tid. Dessutom kunde man under veckan delta i arrangemang i Sundsvall, Västerås, Helsingfors och Zürich. Lena Wäppling säger:

– Det är helt fantastiskt att så många människor engagerar sig för forskning om äggstockscancer, säger Lena Wäppling. Det har tagits morgon- och kvällspromenader och har joggats och sprungits över hela Sverige. Även i Storbritannien, Polen, Schweiz, USA, Qatar och Kina har många ställt upp.

De insamlade medlen går oavkortat till de forskningsanslag som Lena Wäpplings Stiftelse årligen delar ut. Anslagen går i huvudsak till forskningsprojekt inom tidigt upptäckt och diagnos av äggstockscancer.

 

Hopp om ny behandling för cancer i bukspottkörteln

Cancer i bukspottkörteln är en aggressiv sjukdom. Hos majoriteten av patienterna har cancern redan spridit sig när sjukdomen upptäcks och då har sjukvården inte någon effektiv behandling att erbjuda. Forskaren Roberto Valente ska i en studie utvärdera en möjlig ny metod som han tror kan förbättra överlevnaden för de med spridd pankreascancer. Ett anslag från Lundbergs Forskningsstiftelse går till ny teknik som ökar precisionen i den nya metoden.

 


Överläkare Roberto Valente. Foto: Umeå universitet

Cirka 1 900 svenskar får varje år diagnosen pankreascancer, cancer i bukspottkörteln. Antalet fall ökar och orsaken till det är ännu okänd. Sjukdomen drabbar främst personer mellan 60 och 70 år. Den är mycket aggressiv och svårbehandlad. 20 procent av patienterna kan opereras när cancern upptäcks. För de övriga är prognosen dålig. I 30–40 procent av fallen har cancern börjat växa in i stora kärl i buken vilket innebär att den inte går att operera bort och hos merparten av patienterna, 50–60 procent, har cancern hunnit spridit sig till andra delar av kroppen redan vid diagnos.

”Behandlingsalternativen är få när cancern har spridit sig. Det bästa vi kan erbjuda är cellgifter. De förbättrar överlevnaden för vissa, men vi talar ändå bara om månader. När vi studerar vävnadsprover från pankreascancer ser vi att cancercellerna är relativt få och att de har mycket ärrvävnad runt sig. Cancervävnaden har inte heller så många kärl. De faktorerna gör att cellgifterna blir mindre effektiva, de kommer inte in i tumörerna”, förklarar Roberto Valente, överläkare på Norrlands Universitetssjukhus och forskare vid Umeå universitet.

Studie på lovande ny metod
Hos många av patienterna skapar tumörerna i bukspottkörteln ett tryck mot gallgången. De får, förutom cellgiftsbehandling, ett metallrör inopererat i gallgången som underlättar flödet av galla ut till tunntarmen. I en kommande studie ska Roberto Valente jämföra de patienterna med patienter som dessutom ska behandlas med radiofrekvens ablation – en högfrekvent elektrisk energi som förs in via sond och bränner tumörerna. Metoden används med framgång mot flera andra cellförändringssjukdomar, vid levercancer har den visat sig vara lika effektiv som kirurgi.

Huvudsyftet med studien är att ta reda på om metoden förbättrar överlevnaden för patienterna och om den är säker. Tidigare studier visar på stor förbättring i överlevnad, men de studierna är ganska små och retrospektiva, det vill säga de tittar i efterhand på utfallet av olika behandlingar. Därmed har de lägre tillförlitlighet än prospektiva studier som följer patientgrupperna under behandlingens gång, vilket är vad Roberto Valente ska göra. 90 eller fler patienter ska rekryteras från kliniker i Sverige, Danmark, Norge och Finland.

”Vi gör en randomiserad kontrollerad studie* så att vi med säkerhet kan definiera vilken verkan behandlingen har. Förutom att ablation kan vara ett effektivt sätt att ta bort tumörerna så vill jag se om metoden förbättrar immunförsvaret. Tumörerna skadas av ablationen och blir inflammerade vilket kan öka aktiviteten i kroppens eget immunförsvar och dess reaktion mot tumörerna.”

Ny skärm ökar precisionen
Cancer är ett av tre prioriterade forskningsområden som Lundbergs Forskningsstiftelse ger anslag till. Roberto Valente kommer att använda sitt anslag från stiftelsen till en stor skärm som ska användas vid ablationsbehandlingarna. I nuläget används flera olika skärmar. En visar bilder från den endoskopiska** kameran, en annan visar genomlysningen som används för att se tumörernas placering och ibland används en tredje skärm som är kopplad till en kamera som placeras i gallgången under ingreppet.

”På den nya skärmen får vi upp all information på ett ställe och ser tydligare vilket gör att vi kan utföra behandlingen med större precision. Vi vet med säkerhet var vi ska leverera energin som bränner tumörerna”, säger Roberto Valente.

Teamet i en operationssal på Norrlands universitetssjukhus. Fr vä: Kristina M Lindgren, Marina Johansson, Ulla Ekbäck, Kristina Rudberg och Roberto Valente. Foto: Umeå universitet

Stort behov av nya behandlingsalternativ
Överlevnadsprognosen för nästan alla cancersjukdomar har förbättrats avsevärt de senaste 40 åren. Pankreascancer är ett undantag. Så gott som alla patienter som drabbas av cancer i bukspottkörteln dör av den då sjukdomen växer till i buken och/eller sprider sig. Behovet av nya behandlingar som kan förbättra prognosen för patientgruppen är mycket stort. Målet för Roberto Valentes forskning är att bidra till det.

*Randomiserad kontrollerad studie: En studie där deltagarna slumpmässigt väljs till den grupp som får behandlingen som ska studeras eller till en kontrollgrupp.

**Endoskopi: En medicinsk undersökning eller kirurgi som innebär att läkaren tittar in i kroppen med hjälp av ett endoskop som förs in till det ställe som undersöks. Endoskopet har en kamera vars bilder visas på en bildskärm.

Imbruvica ingår i högkostnadsskyddet med begränsning för ytterligare en patientgrupp

Nu subventioneras Imbruvica, filmdragerade tabletter om 560 mg, också som behandling vid mantelcellslymfom (MCL) som inte svarar tillfredsställande på rituximab-baserade cellgiftskombinationer eller av andra skäl inte bedöms vara lämpliga för behandling med rituximab-baserade cellgiftskombinationer.

Mantelcellslymfom (MCL) är en tumörform som utgår från immunsystemets B-lymfocyter. MCL debuterar ofta som spridd cancersjukdom. Obehandlad har sjukdomen i allmänhet ett snabbt förlopp. TLV bedömer tillståndets svårighetsgrad som mycket hög.

Aktiv substans i Imbruvica är ibrutinib, som hämmar enzymet Brutons tyrosinkinas, blockerar överaktiva signalvägar och gör att antalet tumörceller minskar.

Företagets subventionsansökan för Imbruvica gäller styrkan 560 mg, filmdragerad tablett, som endast ska användas vid MCL. Subventionsansökan är begränsad till patienter med så kallad cytostatikarefraktär sjukdom eller för de patienter där behandling med rituximab-baserade cellgiftskombinationer, så kallad kemoimmunterapi, av andra skäl inte är lämpliga.

TLV har i tidigare beslut rörande subvention för patienter med MCL bedömt att relevant jämförelsealternativ vid refraktär sjukdom i första hand utgörs av behandling med bortezomib. TLV gör motsvarande bedömning i nuvarande ärende. Eftersom det saknas direkt jämförande kliniska studier som utvärderat den relativa effekten, det vill säga effekten av Imbruvica i förhållande till jämförelsealternativet, används indirekta metoder. Indirekta jämförelser av studier innebär att bedömningar kring relativ effekt är förenade med en mycket hög osäkerhet. Trots de osäkerheter som är förknippade med indirekta jämförelser, bedömer TLV utifrån tillgängligt underlag att Imbruvica är en mer effektiv behandling än jämförelsealternativet bortezomib hos gruppen cytostatikarefraktära patienter.

TLV bedömer osäkerheten i företagets hälsoekonomiska analys som mycket hög, vilket främst beror på osäkerheter i hur mycket bättre effekt Imbruvica har.

Så kallade trepartsöverläggningar har ägt rum mellan TLV, regionerna och företaget. Inom ramen för dessa överläggningar har företaget och regionerna tecknat en sidoöverenskommelse för Imbruvica som innebär att behandlingskostnaderna för Imbruvica minskar. Sidoöverenskommelse är en del av TLV:s beslutsunderlag. Med hänsyn tagen till innehållet i sidoöverenskommelsen är TLV:s samlade bedömning att kostnaden för behandling med Imbruvica är rimlig i förhållande till nyttan för de patientgrupper som ansökan om subvention avser.

Mot denna bakgrund beslutar TLV att Imbruvica ska subventioneras och ingår i högkostnadsskyddet med begränsning till patienter med MCL som inte svarar tillfredsställande på rituximab-baserade cellgiftskombinationer eller av andra skäl inte bedöms vara lämpliga för behandling med desamma.

Den uppdaterade subventionsbegränsningen för Imbruvica från den 1 oktober 2022 är därmed:

Mantelcellslymfom

Imbruvica filmdragerade tabletter i styrkan 560 mg ingår i högkostnadsskyddet med begränsad subvention till patienter med MCL som inte svarar tillfredsställande på rituximab-baserade cytostatikakombinationer eller av andra skäl inte bedöms vara lämpliga för behandling med kemoimmunoterapi.

Kronisk lymfatisk leukemi

Imbruvica kapsel 140 mg samt Imbruvica filmdragerad tablett i styrkorna 140 mg, 280 mg, 420 mg ingår i högkostnadsskyddet med begränsad subvention till endast patienter med 1) kronisk lymfatisk leukemi som tidigare fått behandling eller som har kromosomavvikelsen 17p-deletion eller genmutationen TP53-mutation, 2) i monoterapi för patienter med kronisk lymfatisk leukemi med omuterad IGHV eller en kromosomavvikelse 11q-deletion.

Läs beslutet i sin helhet här

Ny IHE rapport om primärvården och tidigare upptäckt av lungcancer

I denna nya rapport beskrivs primärvårdens roll vid upptäckt av lungcancer, samt vilka problem och lösningar som primärvårdsläkare uppfattar kring arbetet med att identifiera lungcancerpatienter tidigare i sjukdomsförloppet.

Läs mer och ladda ner rapporten

Effektivare mammografi och ny kunskap med AI och 3D

Mammografi räddar liv genom att upptäcka bröstcancer. Men alla tumörer hittas inte. Professor Sophia Zackrisson bygger tillsammans med sin forskargrupp en bilddatabas med drygt 500 000 digitala mammografier. Den ska bidra till att både förbättra bedömningen av risken olika kvinnor löper att få bröstcancer och kunskap om hur 3D-mammografi och AI kan göra att fler bröstcancerfall upptäcks i tidigt skede. Ett anslag från Lundbergs Forskningsstiftelse bidrar till databasens infrastruktur.


Professor Sophia Zackrisson. Foto: Kenneth Ruona


Professor Sophia Zackrisson och bröstradiolog Annicka Lindahl granskar 3D-mammografibilder. Foto: André de Loisted

Varje år går en miljon kvinnor i Sverige till mammografiundersökning som syftar till att uppnå lägre dödlighet i bröstcancer. Mammografiscreeningen upptäcker dock inte alla tumörer. Sophia Zackrisson, professor i radiologi och forskare vid Lunds universitet, har tillsammans med sin forskargrupp i en studie funnit att 3D-mammografi hittar 34 procent fler bröstcancertumörer än vanlig mammografi. Därtill visar studien att 3D-mammografi minskar risken för intervallcancer med 40 procent. Intervallcancer är de fall av bröstcancer som diagnostiseras mellan screeningtillfällena, vanligen genom att kvinnan själv hittar symptom. Intervallcancer präglas ofta av snabbt växande tumörer och patienterna som drabbas har därför generellt sämre prognos än de vars cancer upptäcks vid screening.

En utmaning med 3D-bilderna är att de tar längre tid att analysera. Samtidigt är det redan i nuläget brist på röntgenläkare som kan utföra granskningen. En del av lösningen på problemet kan vara att använda artificiell intelligens, AI, och Sophia Zackrisson utvärderar den möjligheten. I ett första steg genom att göra befintliga mammografibilder tillgängliga för forskningen. Då måste de flyttas ur sitt kliniska sammanhang till en egen databas. Och det behövs många bilder. Hon bygger en databas som inkluderar alla mammografier som gjorts i Malmö sedan röntgenbilderna blev digitala där år 2004, ungefär en halv miljon bilder. 20–30 000 av dem är från den nämnda 3D-studien, övriga är bilder från vanlig mammografi i 2D.

Människa och dator tillsammans
”För att datorn ska bli bra på att granska mammografibilder behöver den tränas och då behövs stora mängder bilder med information om vilka fall som är normala, vad som är godartade förändringar respektive vilka som är cancer. Nästa steg är att göra AI-bedömningar av bilderna i databasen och jämföra datorns analys med den som gjorts tidigare av röntgenläkare. På sikt handlar det troligen om att arbeta med en kombination, mycket tyder på att människan och datorn tillsammans kan utföra uppgiften bättre än de båda var för sig”, säger Sophia Zackrisson.

Frågan om 3D-mammografi ska ersätta dagens mammografi utreds för närvarande av Socialstyrelsen, ett första ställningstagande väntas under hösten.
”Vi kommer att behöva både vanlig och 3D-mammografi och det är viktigt att hitta AI-lösningar även för vanlig mammografi eftersom det är där vi har historiken. En kvinna kan gå på ett stort antal screeningundersökningar under sitt liv och därför behöver vi bra metoder för att hitta saker över tid.”

Bättre riskbedömningar
”Styrkan och det unika med den här databasen är att den täcker så lång tid, från 2004 till 2020, och vi kommer dessutom att komplettera med bilder som tagits senare. Vi har mammografibilder för kvinnor som screenats upp till tio gånger. Om någon av dem får bröstcancer kan vi lära oss genom att, eventuellt med hjälp av AI, titta på undersökningsbilder bakåt i tiden och se om vi kan definiera några tidiga riskfaktorer. Då kanske vi kan identifiera en ökad risk för bröstcancer hos någon annan med liknande biologiska förutsättningar.”

En annan stor fördel med bilddatabasen är att den kompletteras av en vävnadsdatabas med vävnadsprover och genetiska analyser av tumörer från kvinnor i Malmö och Lund. Även den inkluderar material från en lång tid tillbaka.
”Kombinationen av bilddatabasen och vävnadsmaterialet skapar förutsättningar för intressanta forskningsstudier. Genom att komplettera med variabler som kvinnans ålder, förekomst av cancer i hennes familj och andra riskfaktorer kan vi kanske lära något nytt om sjukdomen och få fram bättre riskbedömningar”, förklarar Sophia Zackrisson.

Nationellt och internationellt
Att flytta och strukturera drygt en halv miljon bilder är ett stort arbete som kräver särskild kompetens och kostar pengar. Projektet genomförs med finansiellt stöd från Lundbergs Forskningsstiftelse. Själva överföringen är avklarad, nu återstår att organisera databasen och göra kopplingar till andra register och databaser. Enligt Sophia Zackrisson kan de första resultaten presenteras under 2023 och redan nu skriver forskarna en vetenskaplig artikel om metoden de använt för att skapa databasen.

Parallellt pågår ett projekt med att bygga en nationell valideringsbas för mammografibilder. Databasen som Sophia Zackrisson och hennes team bygger med material från Malmö ska bidra till den.
”Det är viktigt att få material från många olika regioner i Sverige. Vi måste säkerställa att AI-användningen fungerar på mammografibilder som kan ha tagits med olika utrustning eller på andra sätt skiljer sig åt mellan till exempel Skåne och Dalarna. Liknande projekt finns på andra håll i världen och forskningen gynnas av att vi alla kan få tillgång till större material.”

Utökat stöd till forskning kring sarkom, den glömda cancern

Sarkomföreningens forskningsfond har beslutat att tilldela 100 000 kronor vardera till tre projekt som kan bidra till genombrott i kampen mot sarkom, en ovanlig och ofta mycket aggressiv cancer i kroppens stödjevävnader.


– Medlen kommer helt och hållet från medlems- och minnesgåvor. Vi drabbade, såväl sjuka som anhöriga, upplever en enorm frustration över att sarkomforskningen får så lite uppmärksamhet och ständigt lider brist på resurser, säger Magnus Carlsson, ordförande i Sarkomföreningen.

Medan överlevnaden i de större cancerdiagnoserna såsom prostata- och bröstcancer glädjande nog har ökat enormt de senaste decennierna, har inte så många framsteg gjorts när det gäller ovanliga cancerformer.

Bidragen ges till följande projekt:

Epidemiologi och behandling av angiosarkom. Huvudforskare David Wennergren, medicine doktor, överläkare tumörortepedi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.


Syftet med studien är att undersöka och beskriva epidemiologi och behandlingsresultat för patienter behandlade för angiosarkom på bål, rygg, armar och ben i Sverige under perioden 2000-2020, samt att,utifrån dessa resultat analysera om skyddande faktorer respektive riskfaktorer för lokalrecidiv, fjärrmetastaser och mortalitet kan identifieras.

Angiosarkom är en ovanlig tumörform som kan drabba människor i alla åldrar men som oftast drabbar medelålders och äldre kvinnor. Angiosarkom utgör cirka 1% av alla sarkom, som i sin tur utgör cirka 0,6% av alla cancersjukdomar. Angiosarkom är ofta en högmalign mjukdelstumör som växer infiltrativt och är associerad med höga mortalitetstal med en femårsöverlevnad på 30–40%

Dedifferentierade liposarkom. Huvudforskare: Helena Nyström, specialistläkare Onkologi, Skånes Universitetssjukhus.


Dedifferentierade liposarkom är aggressiva, svårbehandlade mjukdelssarkom som oftast är belägna i bakre delen av bukhålan. Om tumören inte går att operera eller är spridd, är prognosen dålig. Ofta erbjuds då behandling med kemoterapi som dock har begränsad nytta och kan ge biverkningar.

Genom att kombinera ett läkemedel riktat mot en av de överaktiverade signalvägarna, med immunterapi hoppas forskarna kunna påverka och bromsa sjukdomsförloppet. Fas 2-studien kommer att inkludera patienter i Sverige, Norge och Danmark. Under studiens gång kommer vävnadsprov samlas in och analyseras, vilket kommer ge oss möjlighet att studera vad som händer i tumören under behandling och förhoppningsvis leda till ökad kunskap om denna svårbehandlade tumörtyp.

Immunterapi och dess möjliga påverkan på osteosarkom. Huvudforskare: Nikolas Herold, medicine doktor, barnläkare, Karolinska Institutet


Knäckfrågan är enligt teamet att förstå vad det är som skiljer botbara från icke-botbara osteosarkom. Forskargruppen har upptäckt att en skillnad är att de som svarar bra på standardbehandlingen har en specifik typ av immunceller i cancertumören. Det får gruppen att tro att modern immunterapi skulle kunna vara ett alternativ för att förbättra överlevnaden. Målet är att immunterapi ska kunna läggas till som en del av behandlingsprotokollen och göra att flera patienter med osteosarkom överlever.

Osteosarkom är en den vanligaste formen av skelettcancer hos barn och unga. Idag överlever ca 50 % av alla som drabbas av osteosarkom och de med spridd sjukdom har mycket sämre prognos än de med lokal sjukdom. Att förbättra överlevnaden ytterligare har visat sig vara svårt. Trots stora internationella studier har det inte gjorts några betydande framsteg de senaste decennierna.

+++

– Med dessa intressanta projekt som leds av hängivna och kompetenta forskningsledare och deras team hoppas vi på framsteg. Detta är viktigt inte bara för oss som drabbats av sarkom, säger Magnus Carlsson, ordförande i Sarkomföreningen, utan för alla som drabbats av mer ovanlig cancer som så ofta glöms bort i forskningssammanhang.

+++

Kort om sarkom:

Sarkom är cancer som kan uppstå i alla åldrar och var som helst, i skelettet, brosk, fett, bindväv, muskler eller blodkärl.

Varje år diagnostiseras mellan 600 och 800 barn och vuxna i Sverige med sarkom. Det utgör mindre än1 procent av all cancer.  Omkring 10 procent av all cancer hos barn är sarkom.

Eftersom sarkom är så ovanligt, okänt och består av så varierande och ofta aggressiva tumörer, är dödligheten hög. Det skiljer sig från många andra cancerdiagnoser där där tidigare upptäckt och nya läkemedel under senare år har minskat dödligheten dramatiskt.

Sarkom anses vara en av de cancerformer som orsakar flest förspillda levnadsår. Det förekommer i alla åldrar och många dör unga eller relativt unga.

Effektivare behandling av blodcancer med ny forskningsmetod och modern teknik

Människans blodceller skapas i benmärgen. Där gömmer sig också upprinnelsen till många sjukdomar, inklusive olika former av blodcancer. För att förstå hur blodcancer uppstår behövs mer kunskap om benmärgen och cancercellernas beteende i den. Med ett nytt avancerat mikroskop, inköpt med medel från Lundbergs Forskningsstiftelse, kan forskaren Paul Bourgine ta avgörande steg i arbetet med att skapa nya läkemedel för behandling av blodcancer.


Paul Bourgine. Foto: Lunds universitet

Det finns flera olika typer av blodcancer (leukemi). Framgångsrik forskning har resulterat i bra behandlingar och därmed goda prognoser för många patienter. Men för vissa former av blodcancer saknas fortfarande effektiva behandlingar. Paul Bourgine är Assistent professor på Wallenberg centrum för molekylär medicinsk forskning vid Lunds universitet. I ett av sina projekt studerar han blodcancerformen akut myelisk leukemi och myelodysplastiskt syndrom. Det senare inkluderar flera olika blodsjukdomar och leder ofta till akut myelisk leukemi som är den vanligaste formen av blodcancer hos vuxna. Sjukdomarna drabbar huvudsakligen personer över 60 år och är i nuläget mycket svåra att bota.

Ny forskningsmetod ger mer kunskap
Enligt Paul Bourgine har det hittills varit svårt för vetenskapen att förstå hur sjukdomarna i benmärgen uppstår, metoderna har inte varit tillräckligt bra. Nu har han och hans forskargrupp tagit fram en ny teknik som skapar bättre möjligheter för studier av blodcancerns uppkomst och utveckling. Enkelt beskrivet går tekniken ut på att operera in mycket små bitar av mänskligt ben i möss, injicera blodcancerceller från människa in i de benbitarna och låta cellerna utvecklas där. Därmed skapas en miljö för cancercellerna att växa i som i hög grad motsvarar den mänskliga biologin. I nästa steg tas benbiten ut igen och skärs i tunna skivor vilka forskarna sedan studerar i mikroskop.
”Vi tittar på vilken typ av celler som är involverade och hur cancercellerna växer. Vi kan också testa nya läkemedel genom att injicera ett sådant i benbiten och sedan se om cancercellerna dör eller står emot behandlingen”, säger Paul Bourgine.


Mänsklig benvävnad från en av de små benbitar som används i projektet. Foto: Lunds universitet

Säkrare analys med den senaste mikroskoptekniken
För att metoden ska fungera krävs mycket sofistikerade mikroskop. En anslag om tre miljoner kronor från Lundbergs Forskningsstiftelse har möjliggjort inköp av ett sådant.
”Vi ansökte om finansiering av ett konfokalmikroskop* med den allra senaste tekniken. Det behövs för att vi med säkerhet ska kunna identifiera de olika cellerna och var i benmärgen de sitter. Dessutom underlättar mikroskopet arbetet med att skanna in informationen, det går fortare.”

Mer nyanserad och komplex information
Vävnadsproverna från benbiten behandlas med ämnen som gör att olika sorters celler får olika färger i mikroskopet; blodkärl blir röda, fettceller gröna och så vidare. I de mikroskop de sedan tidigare har tillgång till kan Paul Bourgine och hans forskarkollegor se fyra färger. Med det nya mikroskopet kan de arbeta med upp till åtta färger vilket gör stor skillnad för vad de kan se och förstå om blodcancerns uppkomst, tillväxt och respons på behandling.
”Fyra färger räcker inte för att helt säkerställa att det är en mänsklig cancercell vi tittar på. Med det nya mikroskopet kan vi med säkerhet särskilja mänskliga celler från musceller, se om en cell är frisk eller är en cancercell och hur cancercellerna är lokaliserade i benbitarna. Vi kan också fastställa vad som är ben, blodkärl och fettceller. En central del av analysen handlar om att se vilken typ av andra celler eller strukturer som cancercellerna söker sig till och kommunicerar med. Ju fler färger vi kan använda, desto fler strukturer och celler kan vi identifiera. Det nya mikroskopet ger oss mycket mer komplex och nyanserad information vilket gör att vi kan dra fler slutsatser om olika samband som påverkar cancern.”

Läkemedel som hittar cancercellerna
Målet för Paul Bourgines projekt är att ta fram nya och mer effektiva behandlingar för patienter med akut myelisk leukemi. När forskarna vet var cancercellerna är lokaliserade och vilka andra typer av celler de interagerar med kan de utveckla mediciner som riktar in sig på de interaktionerna – om cancercellerna helst placerar sig intill exempelvis fettceller så kan forskarna skapa läkemedel som hittar cancercellerna just där och bekämpar dem.

* Konfokalmikroskop: ett avancerat mikroskop som med hjälp av laserljus konstruerar tredimensionella bilder av biologiska prov, till exempel vävnadssnitt. Konfokalmikroskopi används i stor utsträckning för att studera subcellulära strukturer.

Mantelcellslymfom kan behandlas effektivare med bättre uppföljning

Mantelcellslymfom är en av de tio vanligaste undergrupperna av lymfom; en kronisk cancersjukdom där prognosen är dålig på lång sikt. Cytostatika ersätts allt oftare med målstyrda läkemedel. En nordisk studie vid bland annat Akademiska sjukhuset visar att uppföljning gör det möjligt att pausa och återuppta behandlingen för patienter med återfall, beroende på hur patienten svarar. Detta uppmärksammas i anslutning till internationella lymfomdagen 15 september.

– Med bättre kontroll av kvarvarande sjukdom kan man pausa och, vid behov, återuppta den målsökande behandlingen. Idag använder vi både bcl-2 hämmare, tyrosinkinashämmare och immunmodulerande läkemedel, som ges som tabletter i stället för cytostatika. För patienterna blir det mycket lättare att ta medicinerna och förhoppningen är också effektivare behandling och mindre risk för biverkningar, säger Ingrid Glimelius,överläkare på onkologkliniken, Akademiska sjukhuset, och forskare vid Uppsala universitet.

Fokus för den nordiska studien har varit patienter som haft återfall av mantelcellslymfom efter tidigare behandling med cytostatika eller annan intensiv terapi. Totalt har 59 patienter inkluderats i studien, varav 18 på Akademiska sjukhuset.

Det nya är att forskarna löpande mätt kvarvarande cancerceller var tredje månad. När patienten vid två upprepade tillfällen hade mindre än en kvarvarande lymfomcell på 100 000 celler i blodet eller benmärgen pausades behandlingen. Sedan återstartades den när det åter gick att mäta antalet cancerceller.

– På så vis får patienten behandling endast när man behöver det vilket minskar risken för biverkningar, förklarar Ingrid Glimelius.

En nyligen publicerad studie har visat att patienter med mantelcellslymfom, även efter avslutad behandling, har högre risk för annan sjuklighet än friska personer som ingått i kontrollgrupp, bland annat infektioner, lungsjukdomar, andra blodsjukdomar och annan cancer.

– För vissa patienter har vi kunnat mäta återkomst av sjukdomen på ett väldigt tidigt stadium och framgångsrikt återstartat behandlingen. Vi såg dock att närmare nio av tio behövde justering av doserna och tillägg med tillväxtfaktorer för de vita blodkropparna eftersom behandlingen medförde ökad risk för låga vita blodkroppar och infektioner. Här finns behov att förbättra existerande behandlingsrekommendationer, framhåller Ingrid Glimelius.

Hon understryker samtidigt att många av patienterna i studien kunde avsluta behandlingen efter att ha haft omätbar sjukdom i två upprepade mätningar. Likaså att flera av patienterna fortfarande är utan behandling och inte har fått något återfall. Vid uppföljningen efter sex månader hade en majoritet av patienterna svarat bra på behandlingen. Två år efter behandlingsstart lever många fortfarande utan sjukdom.

I en ny studie, som startade i våras, går forskarna vidare med ett liknande koncept, men med en nyare generation av målstyrda läkemedel, acalabrutinib. En viktig skillnad är att man även tar in patienter som har helt nyupptäckt sjukdom. Även dessa kan erbjudas de målsökande tabletterna och få sin behandling styrd av hur väl de svarar på terapin.

I Uppsala pågår även studier med immunterapi, så kallade bispecifika antikroppar och i september startar studier med antikropps-cytostatika konjugat, där cytostatika sitter fastsatt på antikroppen och på så vis verkar precis där tumörcellerna finns. Planer finns också att inleda studier med CAR-T celler framöver.

– De patienter som får återfall efter dessa målstyrda läkemedel kan således erbjudas immunterapi inom ramen för andra studier, avrundar Ingrid Glimelius.

Läs mer om delresultat av den nordiska studien.

Läs mer delresultat om studierna om biverkningar efter avslutad behandling: Late effects in mantle cell lymphoma patients treated with or without autologous stem cell transplantation

 FAKTA: Mantelcellslymfom

  • I Sverige diagnostiseras ungefär 120 personer årligen med mantelcellslymfom, som är en av de tio vanligaste undergrupperna av lymfom.
  • Det är en malign tumörsjukdom som utgår från en sorts vita blodkroppar (B-lymfocyter) som normalt finns i lymfkörtlarna.
  • Sjukdomen drabbar oftast äldre och är vanligare bland män.
  • Traditionellt är den vanligaste behandlingen en kombination av cytostatika och antikroppar. För yngre patienter gör man sedan en stamcellstransplantation för att få ännu bättre effekt.

Var tredje njurcancerpatient har ingen dialog alls med sin läkare om behandlingen, visar KANTAR Sifo-undersökning

Var tredje njurcancerpatient har ingen dialog alls med sin läkare om behandlingen. Detta trots att studier visar att sådana samtal leder till bättre behandlingsalternativ med färre biverkningar.

-Det är skrämmande att patienter inte involveras i en cancerbehandling som kan vara direkt livsavgörande. Är man inte involverad så förstår man inte heller sin behandling, säger Jörgen Jehander, ordförande Njurcancerföreningen.

Undersökningen har gjorts av KANTAR Sifo och inkluderar 82 personer som har diagnostiserats med njurcancer, drygt hälften har fått diagnosen under de senaste två åren. På frågan om de diskuterat behandlingen svarar 33 % att ”läkaren bestämde och meddelade mig bara vad som gällde”.

Att bromsa eller bota cancer är viktigt, men så är även livskvaliteten under behandlingen. Det kan till exempel handla om allt från arbete, resor, fritid, trötthet, tarmfunktion eller sexliv.

51 % svarar att det inte fick någon information om detta.

Ytterst få, sex %, har fått information om eller blivit tillfrågade att medverka i en forskningsstudie om njurcancer. Sådana studier ger möjlighet att prova nya behandlingsmetoder.

-Det har gjorts stora framsteg inom njurcancerbehandling och fler överlever och kan leva med en kronisk cancer. Men om patienter inte involveras i forskningen i Sverige, så riskerar vi ett avbrott i den positiva utvecklingen, säger Jörgen Jehander. Det måste till bättre samtal och diskussioner mellan läkare och patient, att involvera patienten vet vi leder till bättre behandlingsalternativ och att patienten får färre biverkningar.

Undersökningen presenteras på Njurcancerföreningens seminarium 15 september – till programmet.

Läs rapporten här

Resultat från fas III ARASENS-studien presenterades vid ESMO 2022

Nya resultat från fas III-studien ARASENS som studerat effekten och säkerheten av darolutamid plus androgendeprivationsterapi (ADT) och docetaxel hos patienter med metastaserad hormonkänslig prostatacancer (mHSPC) visar att darolutamid, utöver att utöka generell överlevnad (OS), även har en stark tolerabilitetsprofil och förmåga att upprätthålla patienters livskvalitet (QoL) genom kontroll av sjukdomsrelaterade fysiska symptom och smärta.

De fullständiga resultaten presenterades under ESMO Congress 2022 Quality of life and patient-relevant endpoints with darolutamide in the phase III ARASENS study | OncologyPRO (esmo.org) .

”För de som diagnostiserats med avancerad prostatacancer, är det av största vikt att hitta en behandling som inte bara är effektiv utan även gör det möjligt för dem att upprätthålla sin livskvalitet”, sade Bertrand Tombal, MD., fil.dr., och professor i urologi vid Katolska universitetet i Louvain (UCL) och Bryssels universitetssjukhuscenter i Saint-Luc, Belgien. ”De nya insikterna från ARASENS-studien ger ytterligare stöd för darolutamids potential för patienter med mHSPC i denna kritiska fas av deras liv.”

Läs hela pressmeddelandet här

Mer kunskap om tidiga symtom på hjärntumör kan rädda liv


Foto: Barncancerfonden

Bättre kunskap om tidiga symptom på hjärntumörer behövs i vården. Det är en av slutsatserna i en studie om skillnader i tid till diagnos mellan olika typer av hjärncancer som Barncancerfonden varit med och finansierat.

Tumörer i hjärnan är näst efter leukemi den vanligaste cancerdiagnosen hos barn och årligen insjuknar nära 100 barn. Hjärntumörer är en stor grupp med många olika underdiagnoser och symtomen varierar beroende på var i hjärnan tumören uppstår. Symtomen kan vara diffusa och kommer ofta smygande och gradvis. Det gör dem svåra att både uppmärksamma och diagnostisera.

Genom bättre behandling överlever idag cirka 80 procent men utvecklingen har stått still ett tag. En förhoppning är att snabbare diagnos och kortare tid till behandling kan vara ett sätt att rädda fler liv men framför allt också att minska komplikationer och biverkningar av tumör och behandling hos överlevare.

Skillnader finns

Olof Rask, överläkare och barnneurolog vid Skånes Universitetssjukhus, och kollegor har i en nyligen publicerad studie analyserat statistik för hjärntumörer i Svenska Barncancerregistret. Forskarna konstaterar att det finns stora skillnader i hur lång tid det gått från det att barnets symtom uppmärksammats till att remiss till undersökning och behandling sedan skickats.

– Orsakerna är flera, säger Olof Rask. Vi har kunnat se att det finns skillnader som har samband med barnets ålder, typ av cancer och hur man sökt vård. Låggradiga tumörer med diffusa symtom är, kanske som förväntat, en riskfaktor för senare diagnos men vi kan också se att till exempel vara tonåring ökar tiden till diagnos liksom val av vårdnivå.

Mängden symtom påverkar också tid till diagnos. Flera samtidiga typiska symtom som huvudvärk i kombination med morgonkräkningar och påverkad motorik leder ofta till snabb diagnos medan synpåverkan av oklar orsak och tidig eller sen pubertet var associerat med senare diagnos och behandling.

De tumörtyper som i studien hade längst tid mellan symtomdebut och diagnos var tumörer i synnerven, centrala hjärntumörer och ryggmärgstumörer.

Utbildning behövs

Pernilla Grillner, överläkare i barnonkologi, Astrid Lindgrens Barnsjukhus och medförfattare till artikeln hoppas att resultatet nu kan användas för att utveckla vårdens förmåga att fånga upp barn och unga med hjärntumörer.

– Positivt är att vi ser att barn och familjer söker vård relativt tidigt i sjukdomsförloppet, oberoende av tumörtyp eller lokalisation.  Men det innebär samtidigt att det är inom vården vi ser en förbättringspotential. Vi tror att det behövs en utbildningsinsats för professionen så att de mindre kända symtomen bättre fångas upp och utreds, säger Pernilla Grillner och fortsätter:

– Snabba remissvägar och en god och jämlik tillgänglighet till neuroradiologisk utredning är också viktigt att åstadkomma för att korta tiden mellan symtomdebut och behandling.

Både Olof Rask och Pernilla Grillner är aktiva i Vårdplaneringsgruppen för CNS-tumörer hos barn (VCTB), som nu diskuterar vidare hur kunskapen om tidiga och diffusa symtom ska kunna öka hos personalen inom hälso- och sjukvården, ett arbete Barncancerfonden stödjer.

– Vi har bland annat tittat på hur man under flera år har arbetat med kampanjer i Storbritannien, både mot profession och allmänhet, och det går att förkorta tiden till diagnos konstaterar Pernilla Grillner.

Studien “Prospective registration of symptoms and times to diagnosis in children and adolescents with central nervous system tumors: A study of the Swedish Childhood Cancer Registry” har publicerats i Pediatric Blood Cancer, https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/pbc.29850

Current treatment and recent therapeutic developments in TNBC

We are delighted to invite you to a webinar exploring the evolving treatment landscape of metastatic triple negative breast cancer (mTNBC). Dr Mark Harries, Consultant Medical Oncologist at Guy’s and St Thomas’ in London will discuss the current and evolving treatment landscape of TNBC and introducing the newly approved antibody-drug conjugate (ADC), the first-in-class ADC that targets TROP-2, a commonly expressed marker in TNBC.

October 5, 2022 | 12:15 – 12:55 (CEST) SE-TRO-0060

For more information and registration click here