Redaktion - Onkologi i Sverige

”Jag vill förmedla en annan bild av 5G”

Gao Yujia, överläkare i kirurgi vid Singapores ledande universitetssjukhus, NUH, förklarade hur morgondagens sjukhus blir intelligenta genom att kopplas samman via mjukvarudefinierade nätverk som 5G och 6G.

Gao Yujia, från Singapore var inbjuden till Sverige för att berätta om National University Health System och hur han använder AI som kirurg.

Autonom AI stod i fokus på årets upplaga av Digitalize in Stockholm, med samtal och diskussioner om utmaningarna och möjligheterna med den nya tekniken. I år möttes drygt 700 forskare, experter och företagsledare från hela världen på Münchenbryggeriet, i början av november. Huvudtalaren Gao Yujia är överläkare vid avdelningen för hepatobiliär och pankreatisk kirurgi vid NUH i Singapore, där bland annat patienter med cancer i galla, lever och bukspottkörtel behandlas. Han berättar om hur digitala tvillingar av patienter idag kan skapa holografiska bilder med hög precision, förutsägbarhet och personalisering, för användning vid såväl medicinsk utbildning som kirurgisk navigering.

Vid cancerbehandlingar kan till exempel tumörer som är mycket små och djupt inbäddade nu avlägsnas med hög precision, vilket tidigare var svårt. Detta minimerar beroendet av andra bildgivande metoder som kan ha brister i precision, säkerställer kirurgisk precision och förbättrar i slutänden resultatet för patienten. Men allt bygger på att det finns rätt digital infrastruktur på sjukhusen i form av 5G.

– För min del började det med att jag stod vid operationsbordet och önskade att jag hade ett hologram av patientens magnetröntgen. Några år senare hade vi börjat använda Microsoft Hololens i planeringen av operationer. Nästa steg var att ta in det i själva kirurgin. Där upptäcktes utmaningarna, vi hade Wifi vilket visade sig vara hopplöst.

Netflix störde

Han berättar att deras befintliga nätverk kunde störas av folk som kollade på Netflix och var för instabilt. Ett finansiellt anslag gav dock utrymme att installera ett privat 5G-nätverk tillsammans med svenska Ericsson. Med ett mjukvarudefinierat nätverk (SDN) som grund blir det möjligt att både bryta ner silos i verksamheten och att införa helt ny teknik i vården.

Från publiken kom frågan om han såg något område som AI inte kan lösa?

– Patientkontakten, som att berätta tråkiga nyheter. Det vill vi inte låta en robot göra mot oss. I de avgörande kontakterna, en varm hand eller kram, där vill vi fortfarande ha människor.

I Stockholm medverkar Gao Yujia i ett projekt mellan National University Health System och regionen om användningen av 5G i sjukhusverksamheten. Karl H Johansson är forskare och föreståndare för Digital Futures, som arrangerar Digitalize in Stockholm. Digital Futures etablerades 2020 gemensamt av KTH, Stockholms universitet och RISE, och är en av regeringens långsiktiga satsningar och omfattar Digital Futures omfattar bland andra Region Stockholm, Stockholms stad, AstraZeneca, Ericsson, Hitachi, Saab, Scania, Skanska och Xylem.

Snart möjligt med CAR-T-behandling för hjärntumörer

Möjligheterna med CAR-T-behandling ökar. Flera svenska barncancerforskare arbetar med lovande studier för att anpassa CAR-T-behandling även för solida tumörer.

Text: Cecilia Billgren

Barncancerforskaren Magnus Essand med doktoranden Matthijs Schuiling.

Cytostatika, strålbehandling och operation har länge varit de tre ben som används för behandling av barncancer. Men tack vare forskningen har nya behandlingsformer utvecklats som kan bli ytterligare verktyg att ta till i de fall som den traditionella behandlingen inte fungerar, eller då den traditionella behandlingen ger en högre risk att drabbas av allvarliga sena komplikationer.

Barncancerforskaren Per Kogner arbetar just nu med att få alla tillstånd klara för svensk medverkan i en klinisk studie för CAR-T-behandling mot neuroblastom.

Magnus Essand tror att CAR-T behandlingen skulle kunna användas även för barn med solida tumörer.

En nyare behandlingsform är så kallad immunterapi, med målriktade läkemedel som hjälper kroppens eget immunförsvar att bekämpa cancern. En form av immunterapi är så kallade CAR-T-celler. Kroppens vita blodkroppar, så kallade T-celler, tas ut från blodet och modifieras i ett laboratorium. En specifik gen för en receptor som kallas CAR (Chimeric Antigen Receptor) läggs till i T-cellernas DNA, och då har T-cellerna omprogrammerats till CAR-T-celler. När de sedan förs tillbaka in i kroppen kan de enklare känna igen en specifik molekyl på cancercellernas yta, ett så kallat antigen, koppla sig till den och därigenom ta död på cancercellerna.

Den här avancerade behandlingen används i dag för barn som drabbats av en specifik typ av svårbotad leukemi. Den är även godkänd som behandling för barn som drabbats av en viss typ av svårbehandlat lymfom. Båda dessa cancerformer består av celler som en gång varit B-celler, en annan typ av vita blodkroppar. I och med att cancercellerna ser likadana ut, det vill säga att alla uttrycker samma antigen, finns förutsättningarna för att CAR-T-behandlingen effektivt ska kunna slå ut alla cancerceller.

Solida tumörer nästa steg

Nästa steg för forskningen är att utveckla tekniken så att den kan fungera för att behandla solida tumörer. Flera projekt pågår. Barncancerfonden ger i dag finansiering till flera svenska barncancerforskare som bedriver forskning om CAR-T-behandling för solida tumörer.

En av dem är Magnus Essand, barncancerforskare och professor vid Uppsala universitet som forskat mycket om CAR-T-behandling.

– CAR-T har visat sig fungera bra för vissa leukemier och lymfom. Men det är mycket svårare att komma åt solida tumörer med CAR-T-celler. En anledning är att solida tumörer ofta har en mer heterogen celluppsättning jämfört med blodcancrar, säger Magnus Essand.

Solida tumörer består ofta av många olika typer av cancerceller, så kallade subkloner. Varje subklon har en egen specifik genetisk uppsättning, och därmed även sin egen specifika antigenuppsättning. CAR-T-celler riktar sig i regel mot en enda antigen. För att kunna ta fram CAR-T-celler för solida tumörer gäller det att hitta vilka subkloner som driver tillväxten för en specifik cancertyp, och utforma CAR-T-celler som kan känna igen just dem. Men det finns också en risk att om en subklon försvinner så kan en annan, som kunnat ”gömma sig” och undgå CAR-T-cellerna, ta över och så fortsätter tumören att växa ändå.

Gör nya celler

En annan utmaning handlar om att mikromiljön som finns i och runt solida tumörer är immunhämmande. Det innebär att celler som hör till immunförsvaret, och därigenom även CAR-T-celler, inte kan överleva länge i den miljön.

Magnus Essand visar på en mikroskopbild att det går att se om CAR-T-molekylerna, visas i rött, finns i tumörerna, syns som blåa.

I ett försök att komma runt båda dessa utmaningar har Magnus Essand och hans forskarteam tagit fram en ny generation CAR-T-celler. Förutom att utrustas med CAR, det vill säga en receptor för det antigen som finns på cancercellernas yta, så tillförs även en annan gen, kallad NAP, vars syfte är att göra mikromiljön mer gynnsam för immunförsvaret. NAP-genen kan även trigga i gång kroppens dentritiska celler, som också är en slags immunceller. Dendritiska celler har förmågan att fånga upp enskilda tumör-subkloners antigen och presentera dessa för T-cellerna, som att de ”utbildar” T-cellerna.

CAR-T celler som utsöndrar NAP kan därför leda till en bredare attack mot tumören. Resultatet blir att fler tumörceller dör, både de som uttrycker det antigen CAR-T cellerna är riktade mot men också andra tumörceller med andra antigen.

– Genom att utrusta CAR-T-cellerna med NAP-genen blir immunförsvaret ännu mer effektivt, säger Magnus Essand.

Magnus Essand och hans forskarteam har nu fått klartecken för en klinisk studie där CAR-T-celler med NAP-genen ska testas på patienter med lymfom, först på vuxna och i steg två även på barn. Därefter hoppas han kunna göra en liknande klinisk studie för hjärntumörformen glioblastom.

CAR-T mot hjärntumörer

Forskning görs även för att försöka hitta ett sätt att använda CAR-T för att behandla hjärntumörer. Men då tillkommer ytterligare en utmaning. Förutom att hjärntumörer ofta har en blandad celluppsättning, innebär också dess placering i hjärnan att de ligger innanför blod-hjärn-barriären som skyddar hjärnan från okända partiklar i blodet. För att kunna angripa hjärntumörer med CAR-T-celler måste de föras in direkt till tumören, det går inte att ge dem via blodet.

– Innan vi kan testa för hjärntumörer behöver vi lösa hur CAR-T-cellerna ska föras in i hjärnan på ett säkert och effektivt sätt, säger Magnus Essand.

En möjlig väg framåt är att använda en slags kateter som opereras in i huden vid en av hjärnans fyra hålrum, så kallade ventriklar. Förhoppningen är att CAR-T-cellerna ska kunna föras in i hjärnan via en ventrikel, och därigenom komma innanför blod-hjärn-barriären.

– Den här tekniken används idag för att ge cytostatika direkt till hjärntumörer, så det finns goda förutsättningar för att det ska kunna fungera även för CAR-T-behandling, säger Magnus Essand.

Men först behöver Magnus och hans forskarteam undersöka toxiciteten av CAR-T-cellerna, det vill säga säkerställa att metoden att föra in dem direkt i hjärnan inte innebär några allvarliga biverkningar. Även vilken dos, när och hur många gånger en patient ska behandlas behöver studeras mer innan metoden är säker att testa i en klinisk studie.

– Vi har en bit kvar innan vi kan göra en klinisk studie för glioblastom, minst ett par år, säger Magnus Essand.

Per Kogner vill göra CAR-T tillgängligt för svenska barn med högriskneuroblastom. ”Vi kommer att skicka T-celler från svenska barn, med återfall av neuroblastom, till ett laboratorium i Rom, där själva CAR-T-cellerna tas fram. Sen skickas de tillbaka hit och vi kan ge behandlingen här”, säger Per Kogner.

Klinisk studie för neuroblastom

För barncancerdiagnosen neuroblastom, som är en svårbotad cancerform som uppstår i nervsystemet utanför hjärnan och som orsakar tumörer bland annat i binjurarna, har forskningen kommit längre. Barncancerforskaren Per Kogner arbetar just nu med att få alla tillstånd klara för svensk medverkan i en klinisk studie för CAR-T-behandling. Det är ett europeiskt projekt, där ett forskarteam i Italien utrustat CAR-T-cellerna med en gen som gör det möjligt för dem att upptäcka en specifik biomarkör kallad GD2, som ofta finns hos tumörceller vid neuroblastom. Per Kogner hoppas att studien ska komma i gång tidigt nästa år.

– Det kommer fungera så att vi skickar T-celler från svenska barn med återfall av neuroblastom till ett laboratorium i Rom, där själva CAR-T-cellerna tas fram. Sen skickas de tillbaka hit och vi kan ge behandlingen här, säger Per Kogner. Medan starten av studien i Sverige och övriga Europa är beroende av beslut hos den europeiska myndigheten EMA pågår behandling av enstaka barn i Rom.

– Jag hoppas att vi med den här studien både gör CAR-T terapi tillgänglig för svenska barn med högriskneuroblastom och får mer kunskap om vilka barn som blir mest hjälpta av denna nya immunterapi, för att bättre kunna individanpassa behandlingen och förhoppningsvis bota ännu fler barn, säger Per Kogner.

Även om det finns utmaningar är han optimistisk. Utöver stöd från Barncancerfonden för den svenska delen har hela studien fått ett viktigt anslag från det europeiska samarbetet FKC, ”Fight Kid’s Cancer”.

– Resultat från den italienska studien har publicerats i respekterade New England Journal of Medicine och Nature Medicine. De visar att det går att få bra behandlingssvar utan svåra biverkningar för barn med neuroblastom med hjälp av CAR-T. Och har det lyckats en gång bör det ju kunna gå att göra igen!

Även om det finns utmaningar är Kogner optimistisk. Utöver stöd från Barncancerfonden för den svenska delen har hela studien fått ett viktigt anslag från det europeiska samarbetet FKC, ”Fight Kid’s Cancer”.

Regionala Cancercentrum – RCC – december

Mer jämlikt med kunskapsstöd

Regionala cancercentrums kunskapsstöd bygger på bästa medicinska kunskap och ger rekommendationer om utredning, behandling, omvårdnad, rehabilitering och uppföljning av patienter. Syftet med kunskapsstöden är att bidra till en jämlik och god vård till alla patienter, oavsett bostadsort, kön och socioekonomisk status.

Nya och reviderade kunskapsstöd går på öppen remissrunda. Det betyder att alla som vill får lämna synpunkter, men remissrundan riktar sig framför allt till professionen och patientföreningar samt till regionerna.

Kunskapsstöd som är på remissrunda till den 13 februari:

Binjuretumörer och paragangliom
Mantelcellslymfom
Melanom – avsnitt 13.3 Strålbehandling av hjärnmetastaser
Antiemetika – Vuxen
Levnadsvanor, övervikt och obesitas vid cancer

Kunskapsstöd som uppdaterats under hösten:

Livmoderkroppscancer
Antiemetika vuxen
Gallblåse- och gallvägscancer
Myelodysplastiskt syndrom (MDS)
Prostatacancer
Waldenströms makroglobulinemi
Kronisk lymfatisk leukemi (KLL)
Melanom

Cytostatika körkort

Arbete med cytostatika ställer stora krav på uppdaterade kunskaper och goda rutiner, för att administrationen ska vara säker för både patienter och medarbetare. Hitta utbildningstillfällen i din region i kalendariet på cancercentrum.se.

Att vägleda patienter med tarmproblem till behandling och egenvård

Tarmfunktionsproblem är en mycket vanlig effekt av behandling av cancer i lilla bäckenet. Det har stor negativ påverkan på patientens livskvalitet, men det finns en mängd behandlingar och egenvårdsråd. Utbildningen tar en timme att genomföra och rustar dig att möta och vägleda patienter med tarmproblem.

Till utbildning

Hjälp oss utveckla framtidens RCC-utdata!

Hjälp oss att förbättra tillgången till statistik och utdata från kvalitetsregister inom cancerområdet. Dina erfarenheter är avgörande för att vi ska kunna stödja verksamheter som använder uppgifter från registren. Enkäten tar bara cirka 5 minuter att besvara och är öppen till 31 december.

Länk till enkäten

Var ett stöd vid cancerrelaterad fatigue

Regionala cancercentrum i samverkan har tagit fram en ny nationell broschyr om fatigue vid cancer – den långvariga trötthet som många upplever under och efter cancersjukdom och behandling. Syftet är att ge patienter och närstående ökad kunskap, stöd och konkreta strategier för att hantera cancerrelaterad trötthet i vardagen. Materialet kommer även successivt att integreras i nya versioner av Min vårdplan.

Nytt! Missa inte nya stöddokumentet för Infusionsrelaterade reaktioner

Ett nytt och efterfrågat stöddokument ger nu en samlad översikt och praktisk vägledning kring infusionsrelaterade reaktioner (IRR) vid parenteral antitumoral behandling. Dokumentet bygger på svenska och internationella riktlinjer och ska fungera som ett stöd för all personal inom medicinsk onkologi och hematologi.

Användarträff Min vårdplan – varje månad.

Användarträffar för Min vårdplan vänder sig till dig som är kontaktsjuksköterska eller arbetar med Min vårdplan i klinik. Dela erfarenheter och funderingar med andra i hela landet. Du deltar digitalt. Ingen föranmälan krävs. Nästa tillfälle 19 februari. Användarträff Min vårdplan – Regionala cancercentrum i samverkan

Att möta tonåringar och unga vuxna i cancervården

Varje år får över 800 personer i åldern 16–30 år en cancerdiagnos – mitt i en livsfas präglad av självständighet, framtidsdrömmar och stora livsval. Nu finns en webbaserad grundutbildning för all vårdpersonal som möter unga vuxna. Utbildningen tar cirka tre timmar och kan delas upp i avsnitt.

Till utbildning

Podden där svensk cancervård får en röst

Bakom mikrofonen står tre engagerade läkare: Lisa Liu Burström, specialist inom Gastrointestinal-onkologi på Karolinska Universitetssjukhuset, Ali Inan El-Naggar, ST-läkare vid Örebro Universitetssjukhus, och Roksana Attaeinejad, ST-läkare på Karolinska Universitetssjukhuset.

Podden görs av Roksana Attaeinejad, ST-läkare på Karolinska Universitetssjukhuset, Lisa Liu Burström, specialist inom Gastrointestinal-onkologi på Karolinska Universitetssjukhuset,
och Ali Inan El-Naggar, ST-läkare vid Örebro Universitetssjukhus,

Tillsammans vill de skapa en plattform där svensk onkologi får ta plats, utvecklas och inspirera, i ett format som når ut även utanför sjukhusets väggar. Här berättar de mer om bakgrunden, arbetet bakom kulisserna och vad de hoppas att podden ska bidra med till svensk cancervård.

10 snabba frågor till skaparna av podden

Berätta lite kort om vilka ni är?

– Vi är ett gäng engagerade läkare i onkologi som brinner för kunskap, utveckling och dialog inom cancerområdet. Vår vardag är kliniken, där patientmötet och arbetet i team är kärnan men vi vill också skapa en plattform där svensk onkologi får ta plats och växa.

Hur föddes idén till podden?

– Podden är en del av Svensk Onkologisk Förening (SOF), som sedan flera år arbetat med att expandera i olika medier. En del av det arbetet blev just poddarna där en del av idéerna uppstod när det saknades effektiva utbildningsmaterial inför ESMO-tentan som man kunde lyssna på på väg till jobbet, när man nattar barnen, när man är åksjuk på bilresor. Där föddes idén till våra ABC-avsnitt med baskunskap, tillsammans med en önskan om ett roligt format att inhämta grundkunskaper inom olika tumörområden. Därefter har det rullat på och expanderat.

Hur väljer ni vilka ämnen och gäster som ska vara med?

Det viktigaste för oss är att det vi producerar ska kännas intressant för oss och våra kollegor runt om i landet som arbetar med onkologi.

– Vi utgår från aktuella frågor inom svensk cancervård – forskning, behandlingar, professionella utmaningar, etik och arbetsmiljö. Gästerna är personer som inspirerar oss: kliniker, forskare, ledare inom vården och ibland personer som tänker lite annorlunda och öppnar nya perspektiv. Vi försöker tänka brett och gör vårt bästa att hitta personer som representerar onkologin i hela landet i den mån det går.

Vad vill ni att lyssnarna ska få ut av varje avsnitt?

– Vi hoppas att man kan få ut lite av varje. Podden har från början varit tänkt att bygga på tre ben – en utbildningsserie med grundläggande baskunskap i tumörgrupper, inspirationsavsnitt där vi porträtterar inspirerande onkologer, och avsnitten med ”onkologispanarna” där vi lyfter olika vardagsproblem och tankar i vår vardag. Vi vill att man lämnar varje avsnitt med en ny tanke, ett nytt perspektiv eller ny energi – det kan vara en forskningsinsikt, ett kliniskt resonemang eller bara känslan av att ”just det här gör vårt jobb meningsfullt”.

Vad hoppas ni att podden bidrar med till svensk cancervård?

– Vi vill bidra till en mer sammanhållen, kunskapsdelande och inspirerande onkologigemenskap. Det ska vara en plats där både erfarna specialister och nya i yrket hittar motivation, uppdatering, kunskap och perspektiv. Om vi stärker engagemanget och stoltheten i professionen, då har vi gjort något viktigt.

Vilket avsnitt tycker ni fler borde lyssna på – och varför?

– Vi tycker att porträttintervjun med onkologen Elizabeth Smyth från Oxford är så värd att lyssna på. Bland annat för att hon är en så inspirerande och härlig person med båda fötterna på jorden. Hon är öppen och genuin och man blir glad av att bara få höra hennes röst.

Vem drömmer ni om att få med som gäst i podden?

– Det finns många! Roksana hade gärna sett att vår sjukvårdsminister var med i podden. Lisa drömmer om att få intervjua Siddhartha Mukherjee, författare till The Emperor of All Maladies. Ali hade gärna haft med forskarna James P. Allison och Tasuku Honjo, Nobelpristagarna 2018 för upptäckterna bakom dagens checkpointhämmare.

Vad drömmer ni om att podden ska ha åstadkommit om fem år?

– Att vi blivit en naturlig kunskaps- och inspirationskälla för alla som arbetar inom cancerområdet i Sverige. Att podden bidragit till att unga läkare väljer onkologi, att forskningsresultat når ut snabbare, och att vården fortsätter utvecklas med både hjärna och hjärta.

Om ni fick beskriva podden med tre ord?

– Kunskap. Perspektiv. Gemenskap.

Podden finns på Spotify: ”En podd om onkologi”. Följ podden på Instagram på @sofpodden för uppdateringar och extramaterial.

”SVF skapar ordning och reda i butiken”

Tio år efter att de standardiserade vårdförloppen, SVF, infördes är de en självklar del av svensk cancervård. De har inte bara bidragit till en mer jämlik och tillgänglig vård för patienterna, de har även blivit ett viktigt verktyg för att skapa ordning och reda och öka kvaliteten i vårdflödena. Här blickar Kjell Ivarsson tillbaka på ett decennium med SVF och resonerar kring hur de kan utvecklas i framtiden.

Ovisshet, otrygghet och orolig väntan. Tiden fram till att du har fått din diagnos är den period som de flesta cancerpatienter vittnar om som den svåraste. Du vet ännu inte om du faktiskt har en cancersjukdom och du går och väntar på att få ett besked. Frågorna är många och oron stor. Det här var också en av grundorsakerna till att standardiserade vårdförlopp, SVF, infördes i svensk cancervård för tio år sen. På den tiden var perioden mellan det första besöket hos läkaren och en fastställd diagnos betydligt mer varierande beroende på var du bodde och vilken vårdgivare du besökte. För flera diagnoser var väntetiderna orimligt långa. SVF infördes därför både för att korta ledtiderna till diagnos och för att skapa en mer jämlik vård, där alla patienter utreds på samma sätt och inom samma tidsram.

– SVF har skapat ordning och reda i butiken och gjort att en process, som tidigare hade en tendens att vara både ojämn och spretig, numera är standardiserad och jämlik över hela landet, säger Kjell Ivarsson, nationell cancersamordnare.

Han har följt utvecklingen sedan starten 2015 och beskriver SVF som en av de mest genomgripande förändringarna i svensk cancervård.

– Det har skapat en röd tråd genom hela vårdprocessen, från välgrundad misstanke till diagnos och start av behandling. Tidigare byggde mycket på personliga kontakter och lokala rutiner. Nu finns det ett gemensamt språk och en struktur som binder ihop primärvård, diagnostik och specialistvård.

När SVF infördes startade det med fem diagnoser: akut leukemi, urinblåsecancer, prostatacancer, matstrups- och magsäckscancer samt huvud- och halscancer. Sedan dess har ytterligare 26 diagnoser fått egna standardiserade vårdförlopp och arbetssättet är numera väletablerat inom vården, men så var det inte i början.

– När vi började arbeta med SVF inom cancervården var det många som var skeptiska och undrade vilken nytta det skulle medföra, men i dag är det nog få som arbetar i cancervården som kan tänka sig att leva utan standardiserade vårdförlopp, säger Kjell Ivarsson.

Välinformerade patienter

Man kan tycka att tio år är lång tid för ett arbetssätt som SVF att sätta sig men Kjell Ivarsson menar att vi måste ha respekt för att det faktiskt tar tid när man inför en process som berör så många olika områden inom vården.

– SVF är en struktur som går tvärs igenom ett antal organisatoriska system: primärvård, specialistvård, diagnostik och tillbaka till specialistvården. Det är många olika instanser som ska synka och samspela och då måste vi vara ödmjuka inför att det faktiskt tar tid att implementera.

Han tillägger att, utöver den uppenbara fördelen med likadana utredningsförlopp i alla landets regioner, ska man inte heller glömma en annan stor fördel med SVF.

– De har bidragit till att patienterna blir mer välinformerade, och en välinformerad patient mår också oftast bättre psykosocialt, vilket i sin tur är oerhört viktigt när behandlingen väl ska inledas.

Även om SVF infördes primärt för patienternas skull har de även bidragit till flera andra stora vinster under sina tio år. Genom att styra upp processarbetet och ständigt mäta, analysera och följa upp har man även, tack vare SVF, kunnat identifiera många flaskhalsar i vården. Moment där patienterna fastnar, tiden rinner i väg och köer bildas.

– De här flaskhalsarna har varit underlag för att rikta de 220 miljoner kronor som staten har delat ut årligen till olika förbättringsprojekt inom svensk cancervård de senaste åren, säger Kjell Ivarsson och tillägger att det just nu pågår över 130 olika sådana förbättringsprojekt inom patologi och bild- och funktionsdiagnostik, som har identifierats som flaskhalsar just tack vare analys av SVF-statistiken.

– Genom att vi kraftsamlar inom patologi och bild- och funktionsmedicin inom alla regioner kan vi också lära av varandra och ta efter andra regioners goda idéer. Dessutom får arbetet positiva konsekvenser för hela vården och inte bara cancervården.

Han framhåller också att standardiserade vårdförlopp inte bara handlar om att mäta ledtider utan om att skapa ett lärande system där uppföljningen används för att förstå och förbättra, inte för att peka ut.

– Det handlar inte bara om att mäta, utan om att förstå varför något ser ut som det gör och vad vi kan lära oss av det, säger Kjell Ivarsson.

Remissförfarande

SVF har också bidragit till att lämna stuprörstänket och främja samverkan och nätverkande mellan olika vårdinstanser och regioner. Ett exempel är SVF-koordinatorns arbete som är en administrativ funktion som tillkommit sedan SVF infördes och som har till uppgift att se till att remisser hamnar rätt och kommer fram i rätt tid. SVF-koordinatorn är den som först får remissen och som återkopplar till den remitterande enheten om något saknas och måste kompletteras. Koordinatorn har koll på hela flödet i processen och ser till att det blir bra övergångar mellan enheterna och även över regionerna.

Standardiseringen handlar inte bara om att mäta ledtider utan om att skapa ett lärande system, säger Kjell Ivarsson.

– Detta samarbete, som sker både intraregionalt och över regiongränserna, är så oerhört viktigt och en nyckel till framgång. För om processen ska bli bra gäller den gamla devisen: utför ditt uppdrag så bra som möjligt, underlätta för de som kommer steget efter och återkoppla till dem som är steget före. Med SVF-processen är detta möjligt, säger Kjell Ivarsson och tillägger:

– Det är oerhört viktigt att vi tar ett kollektivt ansvar för att processen ska fungera, för den är alltid överordnad organisationen.

Han betonar också att strukturen i sig inte räcker – det är människorna i systemet som får den att fungera.

– Det är tack vare det stora engagemanget hos alla som arbetar i och kring SVF som det här har blivit möjligt. Utan det hade det inte fungerat.

Under åren med SVF har det höjts en del kritiska röster kring allt från ledtider till att kriterierna för välgrundad misstanke skulle vara för vida. Vissa kritiker hävdar att alltför många patienter får gå in i ett standardiserat vårdförlopp, när bara en tredjedel faktiskt visar sig ha cancer i slutänden. Kjell Ivarsson tycker att det är fel sätt att se på saken.

– Vi får inte glömma att dessa två tredjedelar som inte har cancer ändå kan ha en allvarlig sjukdom. Det måste förstås också utredas och behandlas.

Andra områden för SVF

Alltför långa väntetider och missade ledtidsmål är en annan ständig diskussionsfråga, inte minst i förslaget till ny cancerstrategi där detta tas upp.

– Visst är ledtiderna viktiga och det är även viktigt att vården kan mäta och rapportera dem på ett smidigt sätt. Men oavsett vad man tycker om dem så finns det delar i SVF som är minst lika viktiga som att hålla ledtiderna, och det är till exempel just SVF:ernas roll som processtöd, säger Kjell Ivarsson.

Det systematiska arbetet med processer och uppföljning har väckt uppmärksamhet även utanför cancervården. På senare tid har flera andra stora sjukdomsgrupper visat ett växande intresse för SVF och vad de kan lära sig från dem. För i dag har ingen annan sjukdomsgrupp ett lika etablerat standardiserat vårdförlopp som cancervården.

– Jag har haft samtal med både Hjärt-lungföreningen om hur SVF skulle kunna fungera inom hjärtkärlvården, och med Myndigheten för vårdanalys om vad man kan göra när det kommer till området demenssjukdomar. Där är ju tidig upptäckt oerhört viktigt, inte minst nu när det kommer nya läkemedel, och då SVF kan vara ett verktyg för att upptäcka demens tidigt, säger Kjell Ivarsson och tillägger:

– Detta att andra sjukdomsgrupper börjar intressera sig och vill lära av oss, tycker jag är ett mycket gott betyg till SVF.

Men även det som fungerar bra kan alltid utvecklas till det bättre. Kjell Ivarsson ser utvecklingspotential även för dagens SVF:er.

– Nu när vi har en etablerad och implementerad struktur, då kan vi börja skruva ytterligare på den och förfina den. Jag tror att vi kan få ut ännu mer av våra SVF:er om vi arbetar vidare med dem.

I framtiden hoppas han på att kunna ta processarbetet vidare ytterligare en dimension och han efterlyser ett ständigt nyfiket efterfrågande på resultaten av SVF för att utveckla dem vidare. Han avslutar med en eloge till alla de som arbetar med patienter i de standardiserade vårdförloppen

– Det finns ett oerhört fint engagemang kring våra SVF:er där ute. Jag vill verkligen tacka alla som är med och driver arbetet vidare på det här strukturerade sättet och som bidrar till att vi blir ännu bättre och skarpare inom svensk cancervård, och i framtiden även inom andra sjukdomsområden.

Kort om standardiserat vårdförlopp, SVF

Ett standardiserat vårdförlopp börjar alltid med att det finns en välgrundad misstanke om cancer. Varje cancerdiagnos har sina beskrivningar av välgrundad misstanke, det vill säga vilka kriterier som ska vara uppfyllda för att patienten ska remitteras till vidare utredning. På samma sätt har varje diagnos sina egna tidsramar från välgrundad misstanke till start av behandling, och vilka steg som ska tas och i vilken ordning. I dag finns det 31 SVF som täcker in de flesta cancersjukdomar.