Debatt: Med AI är kunskapen gratis – och läkarens roll måste förändras
Renske Altena, onkolog och medicinskt ansvarig på Dokrates.
Onkologen Renske Altena skriver om hur AI förändrar patientens kunskapsnivå och med det vardagen för läkaren, likaså relationen mellan läkare och patient och att anpassningen måste ske i tid.
I läkarens mottagningsrum har patientens roll förändrats påtagligt. Som onkolog som träffar många människor med avancerad cancer ser jag hur den välinformerade patienten håller på att ersättas av den AI-utrustade. Utvecklingen tvingar oss att fundera på vad läkaryrket kommer att vara om tio eller tjugo år.
Låt mig börja med det positiva. Att träffa en kunnig patient medför fördelar av olika anledningar: vårdrelationen blir mer ömsesidig, beslutsfattandet mer förankrat och följsamheten i regel bättre. Tidigare mötte jag ofta patienter eller anhöriga som läst in sig med stor grundlighet, gått igenom PubMed-abstrakt och kunnat detaljer kring molekylära subtyper eller studier som ibland låg utanför min egen kunskap. Den asymmetri som länge präglat förhållandet mellan läkare och patient har gradvis luckrats upp, vilket läkarkåren bör välkomna.
Mot den bakgrunden bör den nya situationen förstås, inte som en motsats. Patienten kommer in med utskrifter från ChatGPT, Claude eller andra språkmodeller. Texterna är välformulerade, ofta korrekta, ibland nyanserade. Men när vi resonerar på djupare nivå kring diagnos och behandlingsbeslut, varför just denna behandling skulle vara lämplig, vad biverkningsprofilen innebär, hur evidensläget ser ut, märker jag återkommande att patienten själv inte riktigt har tagit till sig det som står där. Patienten har en text, men inte alltid en förståelse.
Skillnaden mot den tidigare pålästa patienten ligger inte i mängden information utan i förhållandet till den. Den som kämpat sig igenom materialet har byggt en intern karta över sin sjukdom. Den som fått en färdig produkt levererad har inte nödvändigtvis gjort det. Grunden för informerat samtycke utmanas när den intellektuella tyngdlyftningen utförs av en osynlig tredje part.
Vi måste våga lyfta blicken. Den AI vi möter idag är ny och dess bedömningar ojämna, men trenden är otvetydig. Inom några år är dessa system sannolikt minst lika kunniga som den genomsnittliga onkologen, och på sikt är det rimligt att tänka sig att de överträffar även de mest erfarna specialisterna. Det är ingen science fiction utan en nykter extrapolation av det som redan sker.
Vad innebär det för läkaryrket? Vi gör klokt i att inte försvara oss bakom föreställningen att den kliniska intuitionen alltid kommer att vara unikt mänsklig. Det är möjligt att den inte är det. Men just därför blir det viktigare att tänka igenom vad som är läkarens kärna, bortom kunskapen i sig. Det vi gör i framtiden kommer att handla om det som är svårast att delegera till en maskin: att hjälpa patienten att förstå, att översätta en abstrakt sannolikhet till ett liv, en familj, en kropp, att bära oro tillsammans med någon när osäkerheten är som störst, och att fatta beslut där värderingar och inte data är det avgörande. Och att vara den som tar det medicinska ansvaret – inte bara juridiskt, utan existentiellt – för det som görs i en annan människas kropp.
”Den som vågar stå kvar i mötet med en rädd patient gör något ingen modell kan göra”
Bilden av specialisten som vandrande uppslagsverk blir mindre relevant. Den läkare som kan föra ett samtal där patienten verkligen förstår blir mer central, liksom den som kan integrera AI-analysen med en klinisk helhetsbedömning och kommunicera när man bör avvika. Den som vågar stå kvar i mötet med en rädd patient gör något ingen modell kan göra.
Min poäng är inte att rädda professionen, utan att ta utvecklingen på allvar i tid för att kunna forma den. Vi bör börja samtala – i utbildningen, i specialitetsföreningarna, i Läkarförbundet – om vad vårt yrke ska vara när kunskapsövertaget inte längre är vår grund. Om vi gör det väl har läkaryrket en framtid som är mer mänsklig, just därför att de delar av arbetet som kan automatiseras blir det. Det vi då har kvar är det som från början var det viktigaste.
Disclosure: Artikeln har författats med språkligt stöd av AI-verktyget Claude (Anthropic). Det intellektuella innehållet, resonemanget och slutsatserna står författaren själv för.
