Forskning inom prostatacancer minskar lidande och räddar liv

Mustaschkampen har bidragit till att forskningen inom prostatacancer ökar i Sverige. Under de senaste åren har stora framsteg gjorts. Jan-Erik Damber, professor i urologi vid Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet och ledamot av Prostatacancerförbundets forskningsråd svarar på vilka de tre viktigaste anledningarna är till att forska inom prostatacancerområdet.

1. Förbättrad diagnostik
Prostatacancer är landets vanligaste cancersjukdom och den som tar flest mäns liv. Tidig upptäckt är avgörande för om sjukdomen ska kunna botas. Forskning pågår inte minst i Sverige för att förbättra diagnostiken genom bättre bildteknik och nya markörer. Prostatacancerförbundet stödjer denna forskning och hoppas få möjlighet att öka insatserna.

2. Bättre behandlingsmetoder förlänger liv och ökar livskvaliteten för män med spridd prostatacancer
Cirka 2 300 män avlider varje år av prostatacancer. Spridd sjukdom innebar förr svårt lidande och snar död. Under de senaste åren har stora framsteg gjorts för att bromsa sjukdomens framfart utan svårare biverkningar. Omfattande forskning pågår för att förstå sjukdomen och att utveckla och testa nya läkemedel. På lång sikt anas möjligheten att genom immunbehandling till och med kunna bota sjukdomen. Prostatacancerförbundet vill gärna driva på detta arbete genom stöd till forskningen.

3. Uppföljning och rehabilitering
Mer än 120 000 män lever idag med diagnosen prostatacancer och antalet ökar, inte minst som följd av att alltfler upptäcks i tid och därför kan behandlas innan sjukdomen spridit sig i kroppen. Kirurgi och strålning är de vanligaste metoderna. Båda medför ofta nedsatt livskvalitet på grund av biverkningar i form av läckage och nedsatt sexuell förmåga, förutom den psykiska påfrestning som en cancersjukdom alltid innebär. Även de som behandlas för spridd sjukdom kan drabbas av dessa och andra problem. Prostatacancerförbundet stödjer sådan forskning som kan leda till ny kunskap och nya arbetssätt och kan omsättas i ett bättre omhändertagande av patienterna.

– Det är fantastiskt roligt att kunna dela ut tio miljoner kronor till patientnära svensk prostatacancerforskning. Inriktningen för de projekt som fått anslag är att hitta nya metoder för bättre diagnos och behandling, säger professor Jan-Erik Damber, professor i urologi, Sahlgrenska akademin och ledamot av Prostatacancerförbundets forskningsråd.

Tio miljoner kronor till prostatacancerforskning
Hittills i år har Prostatacancerförbundet redan delat ut tio miljoner kronor till svenska forsknings- och utvecklingsprojekt, vilket är två miljoner kronor mer än vid samma tidpunkt föregående år. Det totala beloppet som delades ut i forskningsanslag under hela 2019 var 12,2 miljoner kronor. Anledningen till att förbundet har haft möjlighet att fortsätta utöka stödet till forskning om prostatacancer är de fantastiska bidragen till Prostatacancerfonden och en mycket framgångsrik höst för Mustaschkampen 2019.

– Vi fick in väldigt många ansökningar av hög kvalitet under den aktuella ansökningsperioden, fler än något tidigare år. Därför känns det extra roligt att vi har haft möjlighet att dela ut medel till så många intressanta projekt hittills under 2020. Det ska bli spännande att följa samtliga projekt, säger Göran Hellberg, generalsekreterare Prostatacancerförbundet.

Dessa 23 forsknings- och utvecklingsprojekt har tilldelats pengar under 2020:
Amanda Hellström, lnst för Hälso- och Vårdvetenskap, Linnéuniversitetet.
Anders Bjartell, lnst för translationell medicin, Lunds universitet.
Andreas Josefsson/Stina Rudolfsson, Kirurgi och perioperativa vetenskaper, Umeå universitet.
Anna Lantz, lnst för Medicinsk Epidemiologi och Biostatistik, Karolinska Institutet.
Anzhelika Vorobyeva, Uppsala universitet.
Camilla Thellenberg Karlsson, Strålningsvetenskaper, Onkologi, Umeå universitet.
Caroline Olsson, Radiofysik, Göteborgs universitet.
Delila Gasi Tandefelt, Kliniska vetenskaper, Göteborgs universitet.
Henrik Grönberg, lnst för Medicinsk Epidemiologi och Biostatistik, Karolinska Institutet.
Joanna Strand, Kliniska vetenskaper, Lunds universitet.