Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Resultat från Fas 3-studien CROWN med Lorviqua vid tidigare obehandlad ALK-positiv lungcancer publicerade

Resultat från Fas 3-studien CROWN med Pfizers LORVIQUA (lorlatinib) vid tidigare obehandlad ALK-positiv lungcancer publicerade i New England Journal of Medicine

Behandling med LORVIQUA gav 72% minskad risk för progression eller död.

Datan visade också att det sekundära effektmåttet – intrakraniellt tumörrespons, förbättrades väsentligt med LORVIQUA.

Resultat från Fas 3-studien CROWN med LORVIQUA (lorlatinib) jämfört med XALKORI (crizotinib) hos personer med tidigare obehandlad anaplastisk lymfomkinas (ALK)-positiv avancerad icke-småcellig lungcancer (NSCLC) har publicerats i New England Journal of Medicine. Vid en planerad interimsanalys resulterade behandling med LORVIQUA i en statistiskt signifikant och kliniskt meningsfull förbättring av progressionsfri överlevnad (progression-free survival, PFS), jämfört med XALKORI (HR 0,28: 95% CI, 0,19 till 0,41; p<0,001), enligt blindad oberoende granskning (blinded independent central review, BICR). Denna förlängning av det primära effektmåttet PFS under behandlingen med LORVIQUA motsvarande 72% minskning av risken för progression eller död. Studien fortsätter följa det sekundära effektmåttet – patientöverlevnad (overall survival (OS)), som inte var moget för analys vid denna tidpunkt.

 – Under nästan ett decennium har Pfizer varit engagerade i att transformera behandlingen av icke-småcellig lungcancer genom utveckling av läkemedel som LORVIQUA, en tredje generationens ALK-hämmare speciellt designad för att hämma de tumörmutationerna som driver resistens mot befintliga ALK-hämmare och för att behandla metastaser i hjärnan, säger Sandra T. Asanin, senior medicinsk rådgivare inom lungcancer på Pfizer i Sverige. De förbättrade data för progressionsfri överlevnad och de djupa intrakraniella svar som sågs i CROWN-studien belyser den potentiella rollen för LORVIQUA att förbättra behandlingsresultaten för personer med tidigare obehandlad ALK-positiv avancerad NSCLC.

 Det sekundära effektmåttet – objektiv tumörrespons (ORR) var 76% (95% CI, 68 till 83) med LORVIQUA och 58% (95% CI, 49 till 66) med XALKORI. Dessutom visade LORVIQUA ökad intrakraniell aktivitet jämfört med XALKORI. I LORVIQUA-gruppen var 96% (95% CI, 91 till 98) av personerna utan tumörprogression i centrala nervsystemet (CNS) vid 12 månader, jämfört med 60% (95% CI, 49 till 69) i XALKORI-gruppen (HR 0,07: 95% CI, 0,03 till 0,17). Hos personer med mätbara hjärnmetastaser (n=30) var intrakraniell ORR 82% (95% CI, 57 till 96, n=14) med LORVIQUA och 23% (95% CI, 5 till 54), n=3) med XALKORI. Intrakraniell komplett tumörrespons var 71% respektive 8%.

 – Lorlatinib utgör nu ytterligare en i raden av högpotenta ALK-hämmare som kommer att bidra till än bättre behandlingsresultat för denna undergrupp av lungcancerpatienter. Den aktuella utvärderingen är för tidig för att fastställa magnituden av progressionsfri överlevnad som utgör studiens primära endpoint men resultaten tyder på en effekt som motsvarar dagens förväntningar gällande verkningsgraden av en förstalinjens ALK TKI. Studien visar dessutom positiva resultat när det gäller effektiviteten att såväl förebygga som att behandla uppkomna hjärnmetastaser. Med ett flertal behandlingsalternativ vid ALK-positiv lungcancer blir den stora framtida utmaningen för oss att lära mer om i vilken ordning dessa läkemedel ska ges för att ge så maximal total effekt för patienten som möjligt, säger Anders Vikström, överläkare vid lungkliniken på Universitetssjukhuset i Linköping.

Biverkningar som inträffade hos >20% av patienterna med LORVIQUA i denna studie var: hyperkolesterolemi (70%), hypertriglyceridemi (64%), ödem (55%), viktökning (38%), perifer neuropati (34%), kognitiva effekter (21%) och diarré (21%). Biverkningar av grad 3 eller 4 inträffade hos 72% av de personer som behandlades med LORVIQUA och 56% av personer som behandlades med XALKORI. De vanligaste biverkningarna av grad 3 eller 4 för LORVIQUA var hypertriglyceridemi (20 %), ökad vikt (17 %), hyperkolesterolemi (16 %) och hypertoni (10 %). Biverkningar som ledde till permanent behandlingsavbrott inträffade hos 7% av de personer som behandlades med LORVIQUA och 9% av de personer som behandlades med XALKORI.

CROWN (NCT03052608) är en global, öppen, randomiserad fas 3-studie med två parallella armar där 296 personer med tidigare obehandlad ALK-positiv avancerad NSCLC randomiserades 1:1 till att få LORVIQUA som monoterapi (n=149) eller XALKORI som monoterapi (n=147). Det primära effektmåttet för CROWN-studien var PFS baserat på blindad oberoende granskning. Sekundära effektmått är PFS baserat på prövarens bedömning, OS, ORR, intrakraniell tumörrespons (IC-ORR), samt säkerhet.

2018 godkändes LORBRENA (lorlatinib) av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA och 2019 godkändes LORVIQUA (lorlatinib) inom EU för behandling av vuxna patienter med ALK-positiv avancerad NSCLC vars sjukdom har progredierat efter alektinib eller ceritinib som första behandling med ALK-tyrosinkinashämmare (TKI), eller crizotinib och minst en annan ALK TKI. Denna indikation är godkänd enligt ”accelerated approval” baserat på frekvensen av tumörrespons och responsens varaktighet.  CROWN-prövningen, som har lyckats demonstrera effektivitet av LORVIQUA även i första linjen, är den bekräftande prövningen inför ett fullt godkännande. Baserat på de positiva resultaten från CROWN-studien kommer data att granskas enligt FDA:s pilotprogram Real Time Oncology Review och delas med andra hälsomyndigheter för att söka godkännande för en indikation som även omfattar tidigare obehandlad ALK-positiv avancerad NSCLC.

Lungcancer är den främsta orsaken till cancerrelaterad död runt om i världen.1 NSCLC står för cirka 80–85 % av lungcancerfallen.2 ALK-positiva tumörformen förekommer i cirka 3–5 % av NSCLC-fallen.3 Under 2020 förväntas uppskattningsvis 13 000 nya fall av ALK-positiv NSCLC bli diagnosticerade i G7-länderna.4

 

Om LORVIQUA (lorlatinib)

LORVIQUA är en tyrosinkinashämmare (TKI) som i prekliniska lungcancermodeller med kromosomförändringar av ALK visat mycket hög antitumöraktivitet. LORVIQUA har utvecklats specifikt för att hämma tumörmutationer som driver resistens mot andra ALK-hämmare och för att tränga igenom blod-hjärnbarriären för att bekämpa metastaser i hjärnan. LORVIQUA är godkänt för behandling av patienter med ALK-positiv avancerad icke-småcellig lungcancer (NSCLC) var sjukdom progredierat trots behandling med alektinib eller ceritinib som den första ALK-hämmaren eller crizotinib och minst en annan ALK-hämmare.

 Om ALK-positiv icke-småcellig lungcancer (NSCLC)

Omkring 5% av de som drabbas av lungcancer har en så kallad ALK-positiv icke småcellig lungcancer (ALK–positiv NSCLC). Denna ovanliga sjukdom orsakas av en förändring i genen för ALK-receptorn som leder till dess felaktiga funktion, och drabbar oftast yngre personer samt personer som aldrig rökt. ALK–positiv NSCLC behandlas idag med målinriktade läkemedel som hämmar ALK (ALK TKI). Dessa har en mycket god men övergående effekt då tumören efter att tag utvecklar resistens mot den målriktade behandlingen och kan sprida sig vidare i kroppen, inklusive till hjärnan.

 

1World Health Organization. International Agency for Research on Cancer. GLOBOCAN 2018: Lung fact sheet. http://gco.iarc.fr/today/data/factsheets/cancers/15-Lung-fact-sheet.pdf. Accessed December 2020.

2American Cancer Society. What is lung cancer? https://www.cancer.org/cancer/lung-cancer/about/what-is.html. Accessed December 2020.

3Garber K. ALK, lung cancer, and personalized therapy: portent of the future? J Natl Cancer Inst. 2010.

4Decision Resource Group, Kantar Health.

Fortsatt goda resultat för Enhertu vid metastaserad HER2-positiv bröstcancer visar nya data från DESTINY-Breast01

Median duration av effekten överstiger 20 månader. Tre av fyra patienter i livet efter 18 månader.

Updated results from the positive DESTINY-Breast01 Phase II trial showed AstraZeneca and Daiichi Sankyo Company, Limited (Daiichi Sankyo)’s Enhertu (trastuzumab deruxtecan) continued to demonstrate impressive efficacy and durable responses in patients with HER2-positive metastatic breast cancer following two or more prior HER2-based regimens.

The updated data were presented in a Spotlight Poster Discussion at the 2020 San Antonio Breast Cancer Symposium (SABCS).

With a median duration of follow-up of 20.5 months, patients treated with Enhertu (5.4 mg/kg) achieved an objective response rate (ORR) of 61.4% and a median duration of response (DoR) of 20.8 months. The median progression-free survival (PFS) was 19.4 months. In an exploratory landmark analysis of overall survival (OS), evaluated at 35% maturity, an estimated 74% of patients remained alive at 18 months.

In the previous analysis at 11.1 months of follow-up, an ORR of 60.9% was seen with a median DoR of 14.8 months and median PFS of 16.4 months. Additional trials are ongoing to confirm the results seen in DESTINY-Breast01.

Approximately one in five patients with breast cancer are considered HER2 positive, which is associated with aggressive disease, high recurrence rate, and increased mortality. 1,2

Läs hela pressreleasen

Data från Oncopeptides fas 2-studie HORIZON i multipelt myelom publicerade

Fullständiga data från Oncopeptides fas 2-studie HORIZON i multipelt myelom publicerade i Journal of Clinical Oncology

STOCKHOLM — 9 december 2020 — Oncopeptides AB (publ) (Nasdaq Stockholm: ONCO), ett läkemedelsbolag inriktat på utvecklingen av riktade behandlingar för svårbehandlade hematologiska sjukdomar, meddelar idag att resultaten från den registreringsgrundande fas 2-studien HORIZON, som utvärderar intravenöst melflufen (INN melphalan flufenamide) i kombination med dexametason i patienter med relapserande och refraktärt multipelt myelom, har publicerats i den vetenskapliga tidskriften  Journal of Clinical Oncology.

Data från fas 2-studien HORIZON utgör basen för Oncopeptides ansökan om villkorat marknadsgodkännande för melflufen i kombination med dexametason för behandling av patienter med trippelklassrefraktärt multipelt myelom, som är resistenta mot minst en proteasomhämmare, ett immunmodulerande läkemedel och en monoklonal anti-CD38-antikropp. Ansökan genomgår för närvarande en prioriterad granskning av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA.

”Resultaten från HORIZON-studien visar att melflufen i kombination med dexametason har potential att erbjuda ett behandlingsalternativ för svårbehandlade patienter med en dålig prognos, inklusive patienter med trippelklassrefraktärt multipelt myelom och extramedullär sjukdom”, säger Klaas Bakker, MD, PhD, Chief Medical Officer, Oncopeptides AB. ”De här patienterna har begränsade eller inga behandlingsalternativ kvar, så en ny klass av läkemedel kan potentiellt bli mycket betydelsefull”.

Fas 2-studien HORIZON är en registreringsgrundande studie, som utvärderar säkerhet och effektivitet av melflufen i kombination med dexametason i patienter med relapserande refraktärt multipelt myelom. Studien utförs på ett flertal centra och inkluderade 157 patienter som genomgått minst två tidigare behandlingslinjer med immunmodulerande läkemedel och proteasomhämmare, samt var refraktära till pomalidomid och/eller daratumumab. I HORIZON-studien ingår undergrupper av patienter som var trippelklassrefraktära, hade extramedullär sjukdom och/eller hade högrisk baserat på cytogen profil.

Sammanfattning av studieresultaten

Effektparametrar Samtliga patienter (n=157) Trippelklass-refraktära patienter (n=119) Patienter med extramedullär sjukdom (n=55)
Total tumörsvarsfrekvens (ORR) 29% 26% 24%
Mediantid progressionsfri överlevnad (PFS) 4,2 månader 3,9 månader 2,9 månader
Mediantid total överlevnad (OS) 11,6 månader 11,2 månader 6,5 månader
Undergrupp som svarat på behandling n=45 n=31 n=13
Mediantid för behandlingssvar (DOR) 5,5 månader 4,4 månader 5,5 månader
Mediantid progressionsfri överlevnad (PFS) 8,5 månader 8,5 månader 17,3 månader

Publikationen finns tillgänglig på;  https://ascopubs.org/doi/full/10.1200/JCO.20.02259

Golfbollar ska göra att fler överlever ”mystiska tumörer”

Nu inleder Sarkomföreningen kampanjen ”Vi hade tur”, med ett utskick av golfbollar till alla vårdcentraler i Sverige. Syftet är att uppmärksamma läkare på den sällsynta men allvarliga cancersjukdomen sarkom, som inte sällan får försenad diagnos.

– Informationsinsatsen ska ses som en hjälp till primärvården att tidigare upptäcka sarkom, men också till enskilda så att de går med sina symptom till läkare. Vi vill skingra dimmorna kring denna ovanliga och aggressiva cancer som ofta kallas ”de mystiska tumörerna”, säger Magnus Carlsson, Sarkomföreningens ordförande.

Golfbollar med texten ”Är det sarkom?” och ett informationsblad med de vanligaste symtomen skickas nu ut till alla vårdcentraler i landet. Golfbollen är viktig i sammanhanget:

– En knöl som är större än en golfboll, det vill säga 5 centimeter i diameter, bör utredas för sarkom. säger Henrik Bauer, professor i ortopedisk onkologi vid Karolinska Institutet och tumörortoped vid Sarkomcentrum i Stockholm. En djupt sittande oruckbar knöl eller ensidig skelettsmärta är två andra viktiga symtom.

– På grund av att sarkom är en av de mer ovanliga typerna av cancer missas de allt för ofta i primärvården. En läkare kanske stöter på ett fall av sarkom under hela sin läkarbana. Sarkom är också en svår diagnos på grund av att den kan finnas var som helst i kroppen, säger Elisabet Lidbrink, överläkare och onkolog på Sarkomcentrum i Stockholm.

Kampanjen ”Vi hade tur” består också av en rapport. Dessutom kommer artiklar och filmer med patienter som cirkulerat i vården innan de fått remiss till rätt behandling att publiceras successivt. Inledningsvis presenteras Nicklas Janerfelts patientresa, som bland annat innebar att han fick sjukgymnastik i stället för undersökning i tid.

– Ofta måste man ha tur för att få komma till sarkomspecialister i tid, därav namnet på kampanjen. Kan vi bidra till att ytterligare en person, en enda person, får sin diagnos i tid så har kampanjen nått sitt syfte, avslutar Magnus Carlsson, Sarkomföreningens ordförande.

++

Kort om sarkom:

Sarkom är cancer som kan uppstå i alla åldrar och var som helst, i skelettet, brosk, fett, bindväv, muskler eller blodkärl.

Varje år diagnostiseras mellan 600 och 800 barn och vuxna i Sverige med sarkom. Det utgör ungefär 1 procent av all cancer. Omkring 10 procent av all cancer hos barn är sarkom.

Eftersom sarkom är så ovanligt, okänt och består av så varierande och ofta aggressiva tumörer, är dödligheten hög. Bara två av tre patienter lever fem år efter diagnos – ett faktum som inte ändrats sedan 1990. Det skiljer sig från många andra cancerdiagnoser där där tidigare upptäckt och nya läkemedel under senare år har minskat dödligheten dramatiskt.

Sarkom anses vara en av de cancerformer som orsakar flest förspillda levnadsår. Det förekommer i alla åldrar och många dör unga eller relativt unga.

I Sverige finns tre nationella sarkomcentrum, i Stockholm, Göteborg och Lund, dit den mest avancerade diagnostiken och behandlingen koncentrerats. I Linköping och Umeå finns regionala sarkomcentrum.

Uppdaterade data för Kyprolis i kombination med anti-CD38-antikroppar

Uppdaterade data från CANDOR-studien visar på ytterligare ett drygt år av progressionsfri överlevnad och signifikant högre grad av MRD-negativitet när Kyprolis kombineras med en monoklonal antikropp riktad mot CD38.

– Det är särskilt uppmuntrande att kombinationsbehandlingen ger goda resultat även för patienter som inte längre svarar på behandling med immunmodulerande läkemedel, säger docent Ulf-Henrik Mellqvist, överläkare inom hematologi vid Södra Älvsborgs sjukhus i Borås och en av landets främsta experter på myelom.

I helgen presenterades uppdaterade analyser från fas III-studien CANDOR på ASH, världens största och viktigaste hematologikongress. I CANDOR utvärderas Kyprolis och dexametason i kombination med en monoklonal antikropp riktad mot CD38, KdD, i jämförelse med enbart Kyprolis och dexametason, Kd, vid behandling av relapserat eller refraktärt myelom.

Redan vid 2019 års ASH-kongress rapporterades att KdD reducerade risken för progression eller död med 37 procent och att median-PFS inte var uppnått för KdD vid en medianuppföljning på 17 månader. Nu, efter ytterligare cirka elva månaders uppföljning, visar sig tillägget av en CD38-antikropp förlänga den progressionsfria överlevnaden 13,4 månader – från 15,2 månader i Kd-gruppen till 28,6 månader i KdD-gruppen.

Säkerhetsresultaten var i linje med tidigare rapporterade resultat vilket, enligt prövarna, innebär att trippelkombinationen fortsätter att uppvisa en gynnsam nytta-risk-profil och därmed representerar ett effektivt behandlingsalternativ för patienter med R/R myelom.

Signifikant högre grad av MRD-negativitet I ett annat CANDOR-abstract presenteras en analys av minimal kvarvarande sjukdom (MRD = minimal residual disease) i de båda armarna. Forskarna bakom analysen konstaterar att signifikant fler patienter som behandlades med KdD uppnådde MRD-negativ komplett respons (MRD [-] CR) jämfört med dem som fått Kd vid den primära analysen vid landmark 12 månader.

Bland patienter som uppnått MRD [-] CR (MRD-negativitet definierat som en myelomcell per 10 000 analyserade benmärgsceller, 10^-4, eller bättre) uppvisade de som behandlats med KdD påtagligt djupare MRD-negativitet. Detta kan exemplifieras med att 22,6 procent i KdD-gruppen uppnådde 10^-6, det vill säga högst en myelomcell per miljon celler – en grad av MRD-negativitet som ingen i Kd-gruppen uppnådde.

I spannet mellan 10^-5 och 10^-6, återfanns 23,8 av patienterna i KdD-gruppen medan motsvarande andel i Kd-gruppen var 13,3 procent. Vid en medianuppföljning på sex månader hade ingen patient med MRD [-] CR progredierat.

Tidigare exponering för eller eller refraktäritet mot immunmodulerande behandling (lenalidomid) hade ingen negativ inverkan på MRD [-] CR-frekvensen inom KdD-armen.

– Sammantaget styrker de CANDOR-data som presenterats vid ASH att Kyprolis med dexametason i kombination med daratumumab kan ge djupa och varaktiga behandlingssvar hos patienter med relapserande och lenalidomid-refraktär sjukdom, säger Ulf-Henrik Mellqvist.

Se abstracts från ASH: Carfilzomib, Dexamethasone, and Daratumumab Versus Carfilzomib and Dexamethasone in Relapsed or Refractory Multiple Myeloma: Updated Efficacy and Safety Results of the Phase 3 Candor Study

Se även Dimopoulos M et al.,Carfilzomib, dexamethasone, and daratumumab versus carfilzomib and dexamethasone for patients with relapsed or refractory multiple myeloma (CANDOR): results from a randomised, multicentre, open-label, phase 3 study. Lancet. 2020 Jul 18;396(10245):186–197.

MRD-analysen har tagits fram under ledning av professor Ola Landgren som nyligen utnämndes till chef för forskningsprogrammet Experimental Therapeutics vid Sylvester Comprehensive Cancer Center, University of Miami Health System och the Miller School of Medicine: Evaluation of Minimal Residual Disease (MRD) Negativity in Patients with Relapsed or Refractory Multiple Myeloma Treated in the Candor Study

Om CANDOR
Study of Carfilzomib, Daratumumab and Dexamethasone for Patients With Relapsed and/or Refractory Multiple Myeloma, CANDOR, är en randomiserad, öppen open-label fas III-studie av Kyprolis, dexametason och Darzalex (daratumumab), KdD, jämfört med Kyprolis och dexametason (Kd). I studien utvärderas 466 relapserade eller refraktära myelompatienter som fått en till tre tidigare behandlingar. Patienterna behandlades till dess att sjukdomen progredierade. Det primära effektmåttet var progressionsfri överlevnad (PFS), och de viktigaste sekundära effektmåtten var total responsfrekvens (ORR), minimal kvarvarande sjukdom (MRD) och total överlevnad. PFS definierades som tid från randomisering till sjukdomens progression eller död av någon orsak.

I kombinationsarmen fick patienter Kyprolis 56 mg/m2 två gånger i veckan och dexametason i kombination med daratumumab. I kontrollarmen fick patienter Kyprolis 56 mg/m2 två gånger i veckan och dexametason.

CANDOR initierades som en del av ett samarbete med Janssen. I enlighet med villkoren i avtalet har Janssen delfinansierat studien.

Novartis Kisqali® visar nästan fem års medianöverlevnad hos patienter med metastaserande bröstcancer

Novartis today announced updated median overall survival (OS) results for Kisqali® (ribociclib) in combination with endocrine therapy, marking the longest survival data ever reported in premenopausal women with hormone receptor positive, human epidermal growth factor receptor-2 negative (HR+HER2-) metastatic breast cancer. The Phase III MONALEESA-7 trial evaluated Kisqali plus endocrine therapy (goserelin plus either an aromatase inhibitor or tamoxifen) as initial treatment compared to endocrine therapy alone in pre- and perimenopausal women with HR+/HER2- metastatic breast cancer. These updated median OS data will be presented today at the 2020 San Antonio Breast Cancer Virtual Symposium.

After a median of 53.5 months follow-up, median OS for patients taking Kisqali in combination with endocrine therapy was 58.7 months vs. 48.0 months for endocrine therapy alone (HR=0.76 [95% CI: 0.61-0.96])1.Additionally, a similar median OS benefit of 58.7 months was observed with Kisqali plus an aromatase inhibitor subgroup vs. 47.7 months in the placebo plus aromatase inhibitor subgroup (HR=0.80 [95% CI, 0.62-1.04]), and the survival benefit shown in subgroup analyses was consistent with the intent-to-treat (ITT) population1. This exploratory ad hoc analysis follows the previously reported MONALEESA-7 OS analysis presented at the 2019 American Society of Clinical Oncology (ASCO) Annual Meeting and published in the New England Journal of Medicine, which demonstrated statistically significant OS results for Kisqali in combination with endocrine therapy. After a median of 42 months follow-up, the estimated survival rate was 70.2% [95% CI: 63.5 to 76.0] for women who received Kisqali in combination with endocrine therapy compared to 46.0% [95% CI, 32.0 to 58.9] for women who received endocrine therapy alone (HR=0.71 [95% CI: 0.54 to 0.95]) p=0.00973)4.

“These longer-term data showing ribociclib can help women with metastatic breast cancer live longer are remarkable and emphasize the progress we’ve made in treating this disease, which until now, had an estimated median survival of just three years,” said Debu Tripathy, M.D., chair of Breast Medical Oncology, MD Anderson Cancer Center. “I’m hopeful the proven overall survival benefit with ribociclib will shift the standard for those with metastatic breast cancer, and that patients are empowered to ask their doctors about which treatments give them the best chance of living longer with the best quality of life.”

The need for chemotherapy was delayed by more than four years (50.9 months) in patients taking Kisqali in combination with endocrine therapy (HR=0.69; 95% CI: 0.56-0.87)1. No new adverse events wereobserved. Kisqali is not indicated for use with tamoxifen.

“We’re proud to be able to provide the CDK4/6 inhibitor with the longest ever reported median overall survival benefit of nearly five years in younger women,” said Susanne Schaffert, Ph.D., President, Novartis Oncology. “It is our vision to develop therapies that give patients the longest life possible, and these best-in-class data help us realize that vision by proving Kisqali extends the lives of younger premenopausal womenwith metastatic breast cancer, who typically have more aggressive disease and unique needs.”

Metastatic breast cancer in premenopausal women is biologically distinct, more aggressive and the leading cause of cancer death in women 20-59 years old2,3.

Kliniska studier central del av verksamheten på The Christie

Manchester är inte bara känt för fotboll och sitt musikliv. För onkologer är Manchester platsen för The Christie, Europas största cancercenter med 60 000 patienter per år och omkring 500 pågående kliniska studier. Här tar Maria Ekholm med oss till lärdomar och erfarenheter från en post-doc-vistelse på The Christie Hospital.

Manchester, beläget i nordvästra England, har drygt en halv miljon invånare i själva staden medan det bor cirka 2,8 miljoner i Greater Manchester. Området är mycket tätbefolkat och inom åtta mils radie bor över tio miljoner invånare. Staden hade en viktig roll inom textilindustrin under den industriella revolutionen, men på senare år är Manchester mest känt för sina fotbollslag och för dess rika musikliv. I onkologkretsar är Manchester också känt för The Christie Hospital eller ”The Christie” som det brukar kallas. The Christie grundades i slutet av 1800-talet av advokaten Richard Christie för att behandla cancersjukdomar och sjukhuset är uppkallat efter honom och hans fru Mary. Tidiga behandlingar inkluderade till exempel magsaftsextrakt från kor, men sedan dess har forskare på The Christie varit pionjärer inom cancerbehandling och några av milstolparna är:
• 1901: Behandling med röntgenstrålar
• 1905: Behandling med radium
• 1970: Första kliniska bröstcancerstudien med tamoxifen
• 1986: Först att använda odlad benmärg för behandling av leukemi
• 1991: Först att genomföra ”single harvest blood stem-cell transplant”
• 2002: Första centret i världen att införa ”image guided” strålbehandling i klinisk rutin
• 2008: The Christie blir Storbritanniens första Comprehensive Cancer Centre
• 2018: The Christie öppnar Storbritanniens första protoncenter

Idag är The Christie Europas största cancercenter och varje år behandlas här mer än 60 000 patienter. Här bedrivs omkring 500 kliniska studier och det finns en stor Fas-1-enhet. Därtill finns ett flertal ”Christie peripheral sites”, det vill säga hubbar på andra sjukhus runt om i Greater Manchester som bemannas av läkare från The Christie.

Läs hela reportaget

Ny kunskap om hur prostatacancer bildar metastaser

En ökad förståelse på molekylär nivå av vilka mekanismer som prostatacancerceller använder sig av för att bli rörliga och sprida sig, kan på sikt ge nya möjligheter till behandling av aggressiv prostatacancer. Det visas i en ny studie av forskare vid Umeå universitet i samarbete med forskare i Uppsala och Tokyo.
”Vi visar att en specifik aminosyra i en signalmolekyl spelar en viktig roll i att göra cancercellerna mer rörliga och på så sätt bidrar till ökad risk för metastaser”, skriver här Maréne Landström, professor vid Umeå universitet.

För aggressiv och metastaserande prostatacancer finns ännu inga prediktiva biomarkörer i kliniskt bruk eller effektiva behandlingar att tillgå för de män som utvecklar detta livshotande tillstånd. Behovet av att utveckla bättre prediktiva biomarkörer och effektivare behandlingar är således stort och angeläget för denna grupp av cancerpatienter. Antalet män som insjuknar i prostatacancer väntas öka överallt i världen under de kommande åren då denna cancerform är starkt korrelerande till livslängd och förväntad livslängd ökar nu globalt sett. Prostatacancer är den vanligaste cancerformen bland män i Sverige idag. Enligt Cancerfondens statistik insjuknade 33 914 män i prostatacancer år 2018 (ref: Cancerfonden.se Statistik) och prostatacancer är den näst vanligaste orsaken till cancerrelaterad död i Sverige. Även i ett globalt perspektiv är prostatacancer den vanligaste formen av cancer bland västerländska män och orsaken till cancerrelaterad död (Ferlay, J. et al., 2015).

Sedan början av 1940-talet har det varit känt att prostatacancer är beroende av det manliga könshormonet testosteron och därför är så kallad anti-androgen behandling en vanlig behandlingsform. Tyvärr utvecklar många patienter med tiden en androgen-oberoende eller kastrations-resistent form av prostatacancer som kan vara letal. Prostatacancer kan vara av en beskedlig natur, det vill säga att den inte behöver ge upphov till så stora besvär för patienten. Så länge den är högt differentierad och växer lokalt så kan mannen behandlas framgångsrikt med medicinsk eller kirurgisk kastration, operation av prostatakörteln eller strålbehandling. När cancern ger sig tillkänna som en lågt differentierad cancer eller recidiverar efter att patienten har fått behandling med antiandrogener eller har genomgått kirurgisk kastration, är sjukdomsförloppet mer dramatiskt och mannen kan riskera att utveckla en spridning av cancern till skelettet som ger upphov till smärtsamma skelettmetastaser och död. Vad som ligger bakom tillståndet metastaserande kastrationsresistent prostatacancer (mCRPC) har varit föremål för intensiv forskning under lång tid, men ännu är de bakomliggande orsakerna ej helt kända, även om livsstilsfaktorer och inflammatoriska reaktioner i prostatakörteln tros bidra till utvecklandet av mCRPC. Det finns samband mellan livsstilsfaktorer som till exempel övervikt och prostatacancer, då risken att utveckla allvarligare former av prostatacancer är högre hos män med övervikt (Hammarsten et al., Nature Reviews Urology 2018).

Läs hela artikeln

 

12 miljoner till forskning inom cancer, stroke och Parkinson

Ett blodprov för säkrare diagnos av äggstockscancer, utveckling av ett nytt cancervaccin och av en ny genterapi för cancer. Av de 20,7 miljoner kronor som Mats Paulssonstiftelserna i år delar ut i anslag till forskning inom Life Science kommer 12 miljoner kronor från Mats Paulssons stiftelse för forskning, innovation och samhällsbyggande. Större delen av anslagen går till nya möjligheter att diagnosticera eller behandla cancer.

Mats Paulssons stiftelse för forskning, innovation och samhällsbyggande är ägare till Medicon Village i Lund och modellen är att avkastning på kapital tillsammans med överskott från verksamheten inom Medicon Village går tillbaka till forskning.

Utöver donationer kopplade till cancer, belönas i år också forskning för att förutsäga risk för höftfraktur i den åldrande befolkningen, en ny ultraljudbaserad mjukvara som ska prediktera stroke och hjärtinfarkt samt monitorering av Parkinsons sjukdom i hemmamiljöer via ett digitalt verktyg.

Stiftelsen har sedan 2019 en inriktning mot anslag till akademiska forskningsprojekt som i närtid kan leda till samhällsgynnande innovationer samt anslag till medeldyr utrustning. Inriktningen är ett samarbete mellan Lunds universitet och Malmö universitet, där universiteten bjuder in forskare att ansöka om anslag till projekt inom ramen för inriktningen. Ansökningarna prioriteras först av universiteten själva och därefter av Stiftelsens forsknings- och innovationsråd. I år, liksom föregående år, har Stiftelsen fattat beslut om att bevilja 2 miljoner kronor vardera till 6 av dessa projekt.

– Kvaliteten i årets anslagsrunda har varit hög och det är mycket glädjande att se det fina arbete som universiteten gör för att nominera projekt till Stiftelsen. Årets projekt visar på en imponerande kompetensbredd, från digital hälsa till prevention och riskgruppsklassificering inom ortopediska såväl som kardiovaskulära sjukdomar samt utveckling av nya och innovativa diagnostiska eller terapeutiska metoder. Alla med tydliga mål och innovationspotential. Vi ser med tillförsikt fram emot ett fortsatt samarbete med universiteten, säger Thomas Laurell, professor vid avdelningen för biomedicinsk teknik vid Lunds universitet och medlem av Stiftelsens forsknings- och innovationsråd.

Läs mer om samtliga utdelningar från Mats Paulssonstiftelserna för 2020 i fördjupad information på https://www.matspaulssonstiftelserna.com/.

Mats Paulssonstiftelserna

Mats Paulssonstiftelserna är samlingsnamnet för de stiftelser som entreprenören Mats Paulsson är initiativtagare till. Här i ingår Mats Paulssons stiftelse för forskning, innovation och samhällsbyggande, Mats Paulssons stiftelse och Stiftelsen Stefan Paulssons Cancerfond. En gemensam nämnare för stiftelserna är att stödja ändamål som gagnar vetenskaplig forskning och innovationer inom framför allt medicin och Life Science.

Medicon Village
Medicon Village är den självklara platsen för att göra forskningsidéer för människors nytta till verklighet. Genom att underlätta gränsöverskridande samarbeten skapas förutsättningar för att medicinska framsteg ska ge fler människor ett friskare och hälsosammare liv. På Medicon Village arbetar drygt 2600 personer i mer än 170 organisationer. Fastighetsverksamheten finns i Medicon Village Fastighets AB, medan innovationsverksamheten drivs av Medicon Village Innovation AB. Båda bolagen är helägda av Mats Paulssons stiftelse för forskning, innovation och samhällsbyggande, www.mediconvillage.se. 

 

———————————————————————————————————————————————


Lista över 2020 års anslag

Mats Paulssons stiftelse för forskning, innovation och samhällsbyggande

Projekt: Omprogrammering av celler för immunoterapi mot cancer

Beviljat anslag: 2 miljoner kronor

Huvudsökande: Filipe Pereira, universitetslektor, Medicinska fakulteten, Lunds universitet

Sammanfattning: Cancer är en komplicerad grupp av sjukdomar med en mängd olika orsaker och egenskaper, vilket försvårar möjligheterna att få fram individanpassade och effektiva behandlingar. Omprogrammering av celler är en strategi som innebär spännande möjligheter när det gäller att överbrygga dessa begränsningar. Projektets målsättning är åstadkomma en helt individanpassad terapi som förhindrar att cancertumörer undgår immunförsvarets skyddande effekter.

Projekt: Utveckling av ett nytt blodprov för förbättrad diagnostik av äggstockscancer

Beviljat anslag: 2 miljoner kronor

Huvudsökande: Magnus Jakobsson, PhD, Biträdande universitetslektor, Lunds Tekniska Högskola, Lunds universitet
Sammanfattning: I detta projekt avser man att ta fram underlag för (identifiera biomarkörer) och utveckla ett diagnostiskt test (iDOC). Detta test förväntas användas av kliniker för att bestämma om patienter med misstänkt äggstockscancer ska opereras, eller inte. Dessutom strävar man efter att besvara om patienter med elakartade (maligna) tumörer svarar på modern immun-modulerande behandling.

Projekt: Datorbaserade kliniska studier för att prediktera risk för höftfraktur och behandling

Beviljat anslag: 2 miljoner kronor

Huvudsökande: Hanna Isaksson, Professor, Lunds Tekniska Högskola, Lunds universitet
Sammanfattning: Det övergripande målet med projektet är att utveckla personliga förebyggande lösningar för att förutsäga risk för höftfraktur i den åldrande befolkningen. Detta kommer ske genom utveckling och validering av en ny avancerad metod att förutsäga höftfrakturer. De förväntade resultaten kommer att gynna andra forskare, sätta nya riktmärken för simuleringsbaserade kliniska studier och, viktigast av allt, ge klinikerna mer exakta verktyg för bedömning av frakturrisk.

Projekt: Nya adjuvant för nästa generations cancer-vaccin

Beviljat anslag: 2 miljoner kronor

Huvudsökande: Kristian Riesbeck, Professor, överläkare Medicinska Fakulteten, Lunds universitet

Sammanfattning: Nya immunterapier, som utnyttjar kroppens eget försvar för att bekämpa tumörceller har revolutionerat cancerbehandlingen på kort tid. Trots det svarar långt ifrån alla patienter på behandling. I projektet vill man undersöka om ett visst protein kan användas för att ta fram ett nytt och effektivt cancervaccin. Förhoppningen är att på sikt kunna utveckla ett effektivt vaccin som snabbt och enkelt kan anpassas efter varje individ.

Projekt: Ny ultraljudbaserad mjukvara för att prediktera stroke och hjärtinfarkt

Beviljat anslag: 2 miljoner kronor

Huvudsökande: Isabel Gonçalves, Professor, Medicinska fakulteten, Lunds universitet

Sammanfattning: Hjärtattacker och stroke, de vanligaste orsakerna till för tidig död och sjuklighet i hela världen, orsakas oftast av inflammerade och fettrika åderförkalkningsplack. I den kliniska vardagen saknas en metod för att upptäcka patienter med dessa plack innan de drabbas. Projektet har utvecklat en ny billig, snabb, strålnings- och kontrastfri ultraljudsmetod för åderförkalkningsplack utvärdering och bättre screening, behandling och åderförkalkningsmonitorering.

Projekt: Parkapp

Beviljat anslag: 2 miljoner kronor

Huvudsökande: Dario Salvi, PhD, biträdande universitetslektor, Institutionen för konst, kultur och kommunikation, Malmö universitet

Sammanfattning: Diagnos och bedömning av Parkinsons sjukdom baseras främst på kliniska kriterier, men dessa är subjektiva, oregelbundna och inte alltid tillförlitliga. Användning av smartphones är ett sätt för forskare att genomföra experiment och samla in kompletterande data till kliniska bedömningar som möjliggör för patienter att delta på distans från sina hem. Målsättningen är att utveckla ett digitalt verktyg för kontinuerliga hälsomätningar med fjärrdiagnostik. Projekt har potential att leda till ett system för monitorering av Parkinsons sjukdom i hemmamiljöer för klinisk praktik i Sverige.

Övriga anslag från Mats Paulssonstiftelserna kopplade till Medicon Village

Bland årets utdelningar har ytterligare 5 miljoner kronor beviljats av Mats Paulssons stiftelse till stöd för fortsatt forskningssamarbete mellan Lunds universitet och Swiss Cancer Center i Lausanne. L2 Bridge samarbetet fokuserar på utveckling av innovativa tekniker, forskningsverktyg och metoder som kan möjliggöra nya och patientspecifika former av cancerbehandling. Projektet har bl a identifierat nya behandlingsformer för bröstcancer som nu undersöks vidare. Några av forskarlagen i L2 Bridge har sitt säte på Medicon Village, med professorerna Carl Borrebaeck och Kristian Pietras.

Lund Melanoma Study Group – BioMEL biobank är ännu ett projekt, baserat på Medicon Village, som får utdelning.  Projektet med huvudsökande professor Christian Ingvar har fått ett anslag på 2,1 miljoner kronor från Mats Paulssons stiftelse och Stefan Paulssons cancerfond. BioMEL är Lund Melanoma Study Groups biobank som prospektivt samlar tumörbiopsier och blod med tillhörande klinisk/patologisk information från melanompatienter för koppling till molekylärbiologin. Forskargruppen är multidisciplinär med kliniker, epidemiologer och molekylärbiologer kring malignt melanom.


Läs mer om samtliga utdelningar från Mats Paulssonstiftelserna för 2020 i fördjupad information på https://www.matspaulssonstiftelserna.com/.

Snabbare genetiska analyser – för att möta vårdens behov

Patienter med misstänkt akut leukemi får nu snabbare provsvar. Allt tack vare ett nytt arbetssätt och en effektiv metod som har utvecklats i Skåne. Det innebär att behandlande läkare kan få snabbare svar om en patient har misstänkt akut leukemi. Tidigare tog det alltid över två dygn. Nu tar det bara fyra till fem timmar för medarbetarna på laboratoriet att göra en genetisk analys. Här beskriver sjukhusgenetiker Linda Arvidsson och enhetschef Anna Collin hur utvecklingsarbetet gått till.

Ett omfattande teknikskifte pågår inom sjukvården och innebär att de mer traditionella genetiska undersökningsmetoderna på våra genetiska laboratorier successivt ersätts av storskaliga tekniker som gemensamt benämns next generation sequencing (NGS) eller, mer korrekt, massiv parallell sekvensering (MPS)1,2. Dessa storskaliga tekniker möjliggör undersökningar av vårt genom i en enda analys och används för att hitta genetiska förändringar som ger upphov till sjukdomar eller som kan användas som riskmarkörer och ge varje individ chansen till att få individuellt anpassad behandling (precisionsmedicin). Många frågeställningar som inkommer till genetiska laboratorier kräver snabba svarstider för att möta sjukvårdens och vårdprogrammens behov. Ett område där sådana krav ställs är till exempel utredning av patienter som insjuknat i leukemi.
MPS är en omfattande undersökningsmetod och innebär idag en svarstid på 21 dagar i normalfallet för dessa förvärvade frågeställningar och som snabbast sju dagar för en mycket brådskande analys. För att kunna tillgodose det fortsatta behovet av snabba svarstider har vi, parallellt med införandet av MPS, också satsat på att optimera och förbättra de klassiska genetiska metoderna såsom fluorescense in situ hybridisering (FISH).

Läs hela artikeln

Karolinska Hematology Seminar XVIII – CAR T, allogen SCT, checkpointblockad, KLL, DLBCL och covid-19 i fokus 2020

På grund av den pågående covid-19- pandemin hölls den artonde upplagan av Karolinska Hemotology Seminar i form av ett webbinarium den 3–4 september 2020, som vanligt under ledning av Magnus Björkholm, professor vid Karolinska Institutet. Detta år bjöds deltagarna på föreläsningar om kronisk lymfatisk leukemi och diffust storcelligt B-cellslymfom, behandling med CAR Tceller, allogen stamcellstransplantation och checkpointblockad samt en aktuell översikt av hur covid-19 påverkar hematologiska patienter.

Dr Claire Roddie, Department of Haematology, UCL Cancer Institute i London redogjorde för utvecklingen av den immunologiska behandlingen med CAR T-celler och vilka förbättringar som kan förväntas i framtiden.
Denna terapi bygger på att autologa T-celler från varje enskild patient modifieras så att de, när de återförs till patienten, blir ”superaggressiva” och går till attack mot de maligna cellerna. Metoden är för närvarande mycket arbetsintensiv, tidskrävande och kostsam, och stora ansträngningar görs därför för att förenkla tillverkningen och infrastrukturen för att minska komplexiteten och kostnaderna.

Clarie Roddie berättade bland annat att man försöker få fram tekniker för allogen CAR T-cellsbehandling, så kallad universal CAR. Sådana CAR T-celler skulle kunna tillverkas från såväl T-celler från friska vuxna donatorer, celler från navelsträngsblod, inducerade pluripotenta stamceller (iPSCs) som embryonala stamceller (ES). Det finns dock många barriärer och svårigheter som måste övervinnas för att detta ska bli verklighet, bland annat måste riskerna för GVHD (graft versus host disease) minimeras.

BEHANDLINGFÖRSÖK MED ALLOGEN CAR-TERAPI
Det pågår också behandlingsförsök med modifierade naturliga mördarceller (NK-celler). I en nyligen publicerad studie1 användes sådana celler (anti-CD19 CAR NK-celler) från navelsträngsblod för att behandla 11 patienter med recidiverande eller refraktär (r/r) CD19-positiv non-Hodgkins lymfom eller kronisk lymfatisk leukemi (KLL). Dessa celler var alltså inte HLA-matchade, men behandlingen gav inte upphov till ”cytokinstorm” (cytokin release syndrome, CRS), neurotoxicitet eller GVHD. Åtta av patienterna, 73 procent, svarade på behandlingen inom 30 dagar efter infusionen och CAR NK-cellerna explanderade och fanns kvar i åtminstone tolv månader.
I en annan studie2 användes T-celler från friska donatorer för att framställa genetiskt modifierade CAR T-celler, produkten UCART19 där U står för universal. Såväl pediatriska som vuxna patienter med högrisk r/r B-cells ALL (akut lymfatisk leukemi) som tidigare fått mycket intensiva behandlingar utan önskvärt resultat ingick i studien. Mer än 80 procent av de 20 patienterna uppnådde remission (CR eller CRi) och de allra flesta av dessa även MRD-negativitet. Hos samtliga av de sistnämnda noterades också expansion av UCART19-celler. Svår CRS förekom hos 15 procent av patienterna men bara två patienter drabbades av GVHD (i form av låggradiga hudsymtom) och man såg inga tecken på neurotoxicitet.

Clarie Roddie betonade dock att det behövs betydligt större studier innan man kan uttala sig om effekterna av dessa koncept. Det återstår att se om allogen (universal) CAR-behandling kan göras billigare och enklare, om GVDH och avstötning kan förhindras och vilka långsiktiga effekter och biverkningar som terapin ger. Det pågår en mängd forskningsprojekt och kliniska försök inom detta område, och i många av dessa används den nyligen Nobelprisbelönade gensax-tekniken (CRISPR/Cas9) för den genetiska modifieringen av cellerna.

Läs hela referatet

Partiklar i tumörvävnad och blod för att tidigare upptäcka bukspottkörtelcancer– en uppgift för labb och klinik i samarbete-

Cancer i bukspottkörteln kvarstår sedan decennier som en av de dödligaste tumörtyperna i Sverige såväl som globalt, då symtom och diagnos ofta uppkommer sent i sjukdomsförloppet och riktigt effektiv behandling saknas. Diagnostiska verktyg för att kunna upptäcka cancern i tidigare tumörstadium, och därmed högre chans att kirurgiskt och onkologiskt kunna behandla sjukdomen, är av stor betydelse för patientens sjukdomsförlopp. I en aktuell studie publicerad i Cell (Hoshino, Kim, Bojmar, Gyan et al., 2020), huvudsakligen utförd på Weill Cornell Medicine och Sloan Kettering, New York, USA, har så kallade ”Extracellulära Vesiklar och Partiklar – EVPs” från ett tjugotal cancer typer, däribland bukspottkörtelcancer, undersökts med avseende på tidig biomarkörspotential. Här beskrivs den senaste kunskapen på området av forskarna Linda Bojmar och Per Sandström.

Extracellulära Vesiklar och Partiklar – EVPs är små mikrovesiklar, nanometer (nm) i storlek, som utsöndras från celler och utgörs till stor del av så kallade exosomer, som på senare år studerats flitigt i samband med cancer. EVPs består av både större (Exo-Large – 90-120nm) och mindre (Exo-Small – 60-80nm) exosomer samt mindre partiklar utan distinkt dubbelt fettmembran (Exomere – <50nm) (Zhang el al., 2018, Zhang, Lyden, 2019) (Figur 1). EVPs, och specifikt de mer studerade, samt frekvent använda nomenklaturen, exosomer, avges från celler normalt, men en ökad och förändrad utsöndring uppstår vid malign förändring. Fullständig biogenes av EVPs är okänd men studier har hittills visat specifikt att exosomer bildas via inbuktningar i endosomer och utsöndras i multivesikulära kroppar (multivesicular bodies – MVBs). EVPs tros vara nyckelbudbärare mellan olika celltyper och organ i kroppen och kan överföra material som proteiner och nukleinsyror, och därmed omprogrammera mottagarcellen. Aktivering av stromala celler och immunceller i metastatiska mottagarorgan, tidigt i den metastatiska processen, är ett fenomen kalllat pre-metastatisk nisch, och tros föregå samt bidra till metastasering. EVPs tillhör gruppen utsöndrade tumörfaktorer, som kan avges från en primärtumör och påverka distala organ. I djurstudier har samband mellan EVPs och deras specifika innehåll kopplats till förändringar i den premetastatiska nischen med ökad metastasering som påföljd (Peinado et al., 2012, Costa-Silva et al., 2015, Hoshino et al., 2015, Rodrigues et al., 2019). Studier pågår om förekomsten och betydelsen av den pre-metastatiska nischen hos patienter med bland annat bukspottkörtelcancer.

Läs hela artikeln

Nationella regimbiblioteket– en guldgruva för kunskapsstyrning

Det nationella regimbiblioteket för cancerläkemedel är under ständig utveckling och innehåller i dagsläget nära 500 aktuella regimer. Det är en central kunskaps källa för framförallt läkare, sjuksköterskor och farmaceuter. Regimbiblioteket är i dag en integrerad del av kvalitetsregistren och avgörande för kvalitets- och patientsäkerhetsarbetet i cancervården. Det rymmer även aktuell patientinformation som kan nås via olika e-tjänster.

Mycket har hänt sedan arbetet med det nationella regimbiblioteket startade 2011. Det är i högsta grad ett levande bibliotek och rymmer i dag 486 godkända regimer; tydliga och enhetliga beskrivningar av hur antitumorala läkemedel ska ges, doseras och kombineras. Fler är under arbete och i mitten av nästa år kommer förhoppningsvis 100 nya att vara fastställda och publicerade. AnnSofie Fyhr, apotekare och nationellt ansvarig för regimbiblioteket har varit med sedan arbetet påbörjades.
– Vi har en nära dialog med landets vårdprogramgrupper och de medarbetare som är kliniskt verksamma i vården. Det är ett fantastiskt stimulerande och angeläget arbete. När regimerna är publicerade får vi många relevanta frågor och kommentarer från vårdens medarbetare. Samarbetet innebär att vi kontinuerligt förtydligar och förbättrar innehållet.

STÄNDIGT PÅGÅENDE ARBETE
Regimbiblioteket fyller en viktig funktion, menar AnnSofie Fyhr.
– Det främjar patientsäkerheten och säkerställer att informationen är nationellt enhetlig, kvalitetssäkrad och lätttillgänglig. Vi ser till att uppdatera, komplettera och rensa bort regimer som inte längre är aktuella och vi ansvarar för att regimerna korrekt speglar de behandlingar som ska användas i vården.

Sedan 2015 publiceras de godkända regimerna på en syskonwebb till RCCs webbplats och nås antingen via cancercentrum. se eller på hemsidan för nationella regimbiblioteket (www.regimbiblioteket.se). Publicering av regimerna sker efter granskning och godkännande av regimansvariga inom respektive nationell vårdprogramgrupp. Samtliga regimer kan skrivas ut i pdf-format eller hämtas via xml-filer till Cytodos och CytoBase.
– Vårdprogrammen anger vilka regimer som är rekommenderade, men för en mer utförlig information om exempelvis doser, hur ofta behandling ska ges, provtagning och administrering, kan man vända sig till regimbiblioteket, säger AnnSofie Fyhr.

Läs hela artikeln

Calquence-data från fyra studier förstärker kardiovaskulär säkerhetsprofil vid KLL

Data från fyra studier uppges stärka säkerhetsprofilen för Astra Zenecas Calquence inom KLL.
Säkerhetsdata från totalt 762 patienter har sammanställts. 17 procent av dessa rapporterade någon form av hjärtbiverkning, men mindre än en procent av patienterna som behandlades med Calquence avbröt behandlingen till följd av dessa.

Läs hela pressmeddelandet här

Större precision och färre biverkningar – men bara en klinik i Sverige arbetar med protonstrålning, Skandionkliniken

Tekniken är dyrare men precisionen är större och biverkningarna färre. Trots det är behandling med protonstrålning betydligt mindre vanlig i Sverige än traditionell fotonstrålning. Onkologi i Sverige har besökt Skandionkliniken i Uppsala, den enda klinik i Sverige som arbetar med protonstrålning, en metod som främst används vid behandling av barn och ungdomar med olika former av hjärncancer eller andra tumörsjukdomar. Sedan 2015 kommer patienter från hela Sverige – och även från utlandet – till den ljusa, supermoderna byggnaden nära Akademiska sjukhuset mitt i Uppsala för att få unik strålbehandling.

Skandionkliniken, som med sin nordiska design ger ett lugnt och elegant intryck redan i receptionen, drivs av de sju regioner i landet där det finns ett universitetssjukhus. Och det är det lokala sjukhuset som avgör vilken typ av strålbehandling patienten ska få, om hon eller han ska remitteras till Skandionkliniken eller få klassisk behandling i hemmaregionen. Eftersom strålbehandlingen ofta tar mellan fem och sex veckor med dagliga strålningar erbjuds långväga patienter boende på Hotell von Kraemer som ligger i samma byggnad och har ett 80-tal rum. Efter att ha fått en pratstund med den vänliga undersköterskan Marie Glaser som idag arbetar i receptionen och
som sätter en ära i att ge alla patienter och anhöriga ett varmt och professionellt välkomnande, beundrar vi den japaninspirerande innergården där man kan ta igen sig mellan behandlingarna. Man förstår hur viktigt det är att en plats där sjuka människor och oroliga anhöriga ska tillbringa lång tid är utformad på ett sätt som skapar lugn. Skandionkliniken, som blev klar 2015 och har ett 50-tal anställda, är Nordens första – och fortfarande Sveriges enda – protonstrålningsklinik. Metoden är inte ny, de första behandlingarna utfördes redan 1957, vid Gustaf Werners institut, senare kallat The Svedberg-laboratoriet.
– Man har pratat om protonstrålning sedan 1940-talet. Det var bara Berkeley i USA som var före Uppsala med att testa tekniken, berättar Alexander Dasu, som är chefsfysiker på kliniken.

Läs hela reportaget

Systrarna gick Kungsleden för forskning om pankreascancer

40 mil i benen, 27 dagar i ur och skur och nära 60 000 insamlade kronor till cancerforskningen. I somras gick de norrländska systrarna Lina och Sara Åström hela Kungsleden för att uppmärksamma och stötta forskningen kring pankreascancer – en sjukdom som drabbat flera av deras anhöriga.

Man brukar ibland prata om drömprojekt och detta är ett sådant i rent bokstavlig bemärkelse. Idén till det ovanliga insamlingsinitiativet började nämligen med en dröm en natt förra året.
– Som anhörig till någon med pankreascancer känner man hopplöshet, det finns ju inget man kan göra, berättar Lina, som är 28 år och fyra år yngre än sin syster Sara.
– Vi kände både att vi ville göra något konkret och en natt drömde jag att jag gick Kungsleden. Jag blev så exalterad av drömmen att jag ringde till Sara mitt i natten och berättade om den. Strax därpå började systrarna planera för sin långa vandring, Lina är en nyutexaminerad sjuksköterska som arbetar på Sunderbyns sjukhus och bor i Boden. Storasyster Sara bor i Göteborg och arbetar som VVS-konsult.

Läs hela artikeln

 

Fortbildningsdagar via zoom med fokus på covid-19 och hematologi

Årets nationella fortbildningsdagar i hematologi var minst sagt annorlunda än tidigare år. Istället för att ett gäng glada hematologer samlades i ett höstsoligt Lund för tre dagars umgänge och utbildning utspelade sig årets fortbildning över zoom-länk. Tredagarsmötet var utbytt till en två timmars livesändning från ett konferensrum på Karolinska i Huddinge, komplett med munskydd på för samtliga (få) deltagare som faktiskt var på plats. Förklaringen lyder förstås, som så mycket annat år 2020, covid-19.

Undertecknad som haft tur nog att få plats på Svensk förening för hematologis eftertraktade ST-kurs i cytostatika, som trots allt ägde rum på plats i Lund, satt således något besviken över de uteblivna hematologdagarna på ett skakigt tåg på väg tillbaka till Stockholm och följde det hela via länk. Först ut var Per Ljungman, professor i hematologi vid Karolinska Universitetssjukhuset och hedersmedlem i SFH. Per Ljungman bjöd som vanligt på en intressant och fullmatad föreläsning, som passande nog handlade just om covid-19 ur ett hematologiskt perspektiv. Föreläsningen inleddes med nuvarande kunskapsläge generellt kring covid-19. Mycket finns förstås fortsatt att lära men åhörarna gavs en bra genomgång om bland annat smittspridningsvägar och antal sjukdomsfall hittills. Ljungman konstaterade att symtombilden varierar stort och att de hittills kända riskfaktorerna inkluderar
hög ålder, manligt kön och övervikt. Likaså pekar mycket data på att genetiska variationer i immunförsvaret spelar stor roll för hur sjuk man blir. Vidare visades aktuella siffror över fall i den andra våg som verkar sprida sig
över Europa just nu.

PROBLEM FÖR TRANSPLANTERADE
Därefter fortsatte föredraget med att rapportera den data som samlats in om pandemin via EBMT sedan slutet av februari. EBMT förstod tidigt att viruset det rapporterades om från Kina hade potential att bli ett stort problem för transplantationsvården, varvid man initierade ett rapporteringssystem för alla allogen- och autologtransplanterade patienter som drabbades av covid-19. Mellan 28/2 och 10/4 rapporterades 272 fall av covid-19 hos tidigare stamcellstransplanterade patienter i Europa.

Av dessa hade 97 genomgått en autolog stamcellstransplantation och resterande en allogen sådan. I genomsnitt var tiden från transplantation till insjuknande i covid-19 13,7 månader för allogent transplanterade och cirka 25 månader för de som genomgått en autolog stamcellstransplantation. Något förvånande visade sig dock tiden från transplantation inte inverka signifikant på prognosen vid covid-19. En inte oansenlig andel av patienterna hade asymptomatisk sjukdom; 4,6 procent av de allogent transplanterade och 9,3 procent av de autologt stamcellstransplanterade. Detta till trots var utgången för många av patienterna dyster, totalt avled 68/272 transplanterade varav 62 hade covid-19 som huvudsaklig dödsorsak. Således låg mortaliteten sekundär till covid-19 i denna transplanterade grupp på 26 procent. Den siffran kan jämföras med en mortalitet på 8,8 procent bland allo/autologtransplanterade patienter som insjuknade i svininfluensan. Riskfaktorer för sämre utgång vid covid-19 bland transplanterade hematologiska patienter var samma som för den generella populationen, det vill säga bland annat ålder, komorbiditet och övervikt. Fram till augusti har totalt 398 patienter rapporterats in till kohorten, men kohorten är fortsatt för liten för att kunna utvärdera effekt av enskilda preparat (exempelvis Remdesivir).

Läs hela artikeln

Så skapar nanoteknik nya vägar till stamcellers inre

Forskare vid Lunds universitet har utvecklat en lovande nanoteknikbaserad metod för att leverera biomolekyler till mänskliga blodstamceller. Metodens förmåga att bibehålla cellernas funktion utan någon negativ påverkan har stor potential inom både grundforskning och kliniska tillämpningar. Här beskrivs den nya kunskapen av forskarna Ludwig Schmiderer, Jonas Larsson och Martin Hjort vid Lunds universitet.

Blodstamceller finns i benmärgen och ger upphov till alla typer av blodceller men har även förmågan att återskapa sig själva. En daglig produktion av miljardtals blodceller underhålls genom en hel livslängd av ett mycket begränsat antal blodstamceller. Trots sin enorma potential är blodstamceller ytterst känsliga och tenderar att självdö eller mogna ut om de skadas eller manipuleras. Evolutionsmässigt är detta en fördel då det minskar
risken för att exempelvis DNA- skador propageras vidare eller kvarstår under en längre tid.

För många allvarliga blodsjukdomar är transplantation av blodstamceller (benmärgstransplantation) en sista utväg för en botande behandling. Hit hör till exempel akut myeloisk leukemi (AML) och andra blodmaligniteter,
men också nedärvda sjukdomar som immunbristsjukdomar (till exempel SCID) och hemoglobinopatier (exempelvis sickle cellanemi). Benmärgstransplantation kan antingen baseras på patientens egna celler eller celler från en HLA-matchad donator. För att göra plats i benmärgen föregås en transplantation vanligtvis av behandling med antingen cytostatika eller strålning där existerande blodstamceller slås ut. Transplanterade blodstamceller kan då slå sig ner i benmärgen Blodstamceller finns i benmärgen och börja producera nya blodceller.

Läs hela artikeln

 

TLV vill komma längre med kombinationsbehandlingar på cancerområdet

En del av lösningen för att fler patienter ska få tillgång till kombinationsbehandlingar kan vara att skapa en nationell plattform, där regioner och företag kan komma överens om olika förhandlingslösningar i samband med att två eller flera läkemedel kombineras med varandra. Det menar Tandvårds – och läkemedelsförmånsverket, TLV, i en ny rapport.

Att två eller fler läkemedel kan användas i kombination med varandra skapar möjlighet att anpassa behandling till den enskilda patienten och kan därmed förlänga liv. Dock finns det utmaningar när läkemedlen som ingår är dyra och prissätts för att användas var för sig. En kombination kan dessutom bestå av både förmåns- och klinikläkemedel som har olika regler för prissättning. Företagen har däremot alltid möjligheten att sänka sina priser för sina respektive läkemedel för att möjliggöra att de kan användas i kombination med varandra.

Utveckla strukturer på nationell nivå

Att utveckla strukturer på nationell nivå är en förutsättning för att lyckas hitta förhandlingslösningar som möjliggör tillgång för patienterna till fler nya kombinationsbehandlingar och då framför allt på cancerområdet. En av utmaningarna med en förhandlingsprocess mellan regionerna och flera företag är att företagen ofta önskar sekretess kring vissa delar i avtalet samtidigt som alla parter har rätt till insyn i sitt ärende medan det pågår.

Strukturerade och transparanta processer för förhandling och uppföljning av avtal mellan regioner och företag skulle underlätta arbetet med prissättning av kombinationsbehandlingar och det är viktigt att det utvecklingsarbetet fortsätter. TLV deltar gärna i ett sådant arbete, säger Jonathan Lind Martinsson, enhetschef på TLV.

Att följa upp läkemedelsanvändningen är en förutsättning

Att kunna följa upp användningen är en annan viktig förutsättning för att det ska bli aktuellt med avtalslösningar kring kombinationsbehandlingar. Det finns idag ingen samlad uppföljning på nationell nivå av klinikläkemedel. Det skulle till exempel underlätta om regionerna rapporterade in användningen av klinikläkemedel till Socialstyrelsens patientregister.

Vi kommer att arbeta vidare kring kombinationsbehandlingar tillsammans med regionerna och andra aktörer inom ramen för vår ärendehantering och våra olika regeringsuppdrag, för att öka tillgången till hälsodata och ta fram betalningsmodeller för avancerade terapier, säger Jonathan Lind Martinsson

Läs rapporten här

Novartis analys bekräftar nyttan av Kymriah® på patienter med vissa typer av lymfom

Novartis announced analyses from two separate trials with Kymriah® (tisagenlecleucel) in patients with certain advanced lymphomas. In the interim analysis of the investigational Phase II ELARA study, Kymriah led to a complete response (CR) in 65% of patients with relapsed or refractory (r/r) follicular lymphoma (FL) and an overall response rate (ORR) of 83% after at least three months of follow-up.

These patients continued to relapse or have refractory disease despite exposure to numerous lines of therapy (median four prior lines of therapy [range 2-13]) prior to Kymriah infusion1. The second analysis – a 40-month median follow-up from the Phase II JULIET trial – reported that the two-year progression-free survival (PFS) rate was 33% in patients with r/r diffuse large B-cell lymphoma (DLBCL), an important finding given these patients have limited treatment options that provide durable responses2. The JULIET study continued to show the effectiveness and well-characterized safety profile of Kymriah for these patients. These results were presented today during the 62nd American Society of Hematology Annual Meeting & Exposition (ASH).

“For people who have follicular lymphoma that continues to relapse or does not respond after treatment with many lines of therapy, response to therapy becomes less likely with each additional treatment,” said Nathan H. Fowler, MD, Department of Lymphoma and Myeloma, Division of Cancer Medicine at MD Anderson Cancer Center. “We are encouraged by these interim results from the ELARA trial, as there is a great need for potentially definitive options and an alternative to stem cell transplant. We look forward to continuing to learn more about how Kymriah may provide benefit for these patients.”

In the interim analysis of the investigational ELARA clinical trial, in which 52 patients were evaluable for efficacy with a median follow-up of 9.9 months, Kymriah led to responses for the majority of patients treated. Specifically, after at least three months of follow-up, 65% (99.5% CI, 45.1-82.4) of patients achieved a complete response, meeting the primary endpoint. The overall response rate was 83% (95% CI, 69.7-91.8). For those who had a complete response, the vast majority (90%) sustained responses for six months or more.

Safety results from this analysis of the ELARA trial suggest there was no emergence of new safety signals for Kymriah in the 97 patients evaluable for safety. No patients experienced grade 3/4 CRS, as defined by the Lee Scale, and any grade CRS occurred in 49% of patients (29% grade 1; 20% grade 2). To treat CRS, 15% of patients required tocilizumab and 3% required steroids. One percent of patients experienced grade 3/4 NEs and any grade NEs occurred in 9% of patients. Median time to CRS and severe NE onset was four and 8.5 days respectively, with respective median time to resolution of four and two days. All neurological and CRS events resolved with appropriate management. Three patients died from progressive disease and no deaths were treatment-related. Kymriah was administered in the outpatient setting for 18% of patients in the ELARA trial1.

Results from the primary analysis of the ELARA study, with data from 90 patients followed up for at least 6 months, will be presented at an upcoming medical meeting.

“Novartis is dedicated to continuing to explore the safety and efficacy of Kymriah for patients with advanced blood cancers who do not achieve long-term remissions despite multiple prior lines of therapy,” said John Tsai, MD, Head of Global Drug Development and Chief Medical Officer, Novartis. “As we go deeper with our research in CAR-T cell therapies, these new analyses showcase the potential to rewrite cancer survival in patients with certain advanced lymphomas.”

 

New updated efficacy results from pivotal JULIET clinical trial
New updated efficacy results from a 40-month median follow-up analysis demonstrated continued durable responses for patients with r/r DLBCL treated with Kymriah in the JULIET trial (n=115). Among the 61 patients who responded to treatment, the relapse-free probability was 60% at 24 and 36 months; median DOR was not reached (95% CI, 10-not estimable [NE])3. Two-year progression-free survival rate was 33% 2. Survival probability at 24 and 36 months was 40% and 36%, respectively. Importantly, no new safety signals were observed after more than three years of long-term follow-up observation3.

“Before the availability of Kymriah, long-term responses to treatment for those living with relapsed or refractory DLBCL were rare,” said Ulrich Jaeger, MD, Medical University of Vienna, Vienna, Austria. “With these results from the JULIET trial, including biomarker analysis to better define patient subgroups who may benefit the most from CAR-T cell therapy, we are providing further evidence that Kymriah may be a definitive option for some patients. Additionally, with no new safety signals observed, physicians can continue to confidently refer their patients to certified centers to be treated with Kymriah.”

The relationship between biomarkers, such as baseline Myc overexpression in tumors and tumor microenvironment (TME) characteristics, and response to Kymriah was also assessed in this analysis. Outcomes were better for those with negative Myc expression compared to those who had Myc overexpression, which leads to an unfavorable immunosuppressive TME with a restricted T-cell response. These results are consistent with historical outcomes for patients with Myc- and Myc+ expression4. Analyses to further identify biomarkers for response to CAR-T cell therapy are ongoing.

More information about Novartis activities at ASH can be found on the Novartis 2020 ASH Annual Meeting virtual portal.

About the ELARA trial
ELARA is a Phase II, single-arm, multicenter, open-label trial investigating the efficacy and safety of Kymriah in adult patients with r/r FL. This international trial has enrolled patients from over 30 sites in 12 countries worldwide. The primary endpoint is CRR based on best response by central review (Lugano 2014 criteria). Patients evaluable for efficacy had measurable disease at infusion and more than six months of follow-up from infusion or discontinued early. After infusion, disease assessments were performed every three months. Secondary endpoints include overall response rate, duration of response, progression-free survival, overall survival and safety.

In Q2 2020, the FDA granted Regenerative Medicine Advanced Therapy (RMAT) designation to Kymriah in r/r FL, based on preliminary results from the ELARA trial. RMAT designation is intended to expedite the development and review of Kymriah as a regenerative therapy for this underserved patient population. Kymriah also has Orphan Drug designation from the FDA for this indication.

About the JULIET Trial

JULIET was the first multi-center global registration study for Kymriah in adult patients with r/r DLBCL. JULIET, led by researchers at the University of Pennsylvania, enrolled patients from 27 sites in 10 countries across the US, Canada, Australia, Japan and Europe, including Austria, France, Germany, Italy, Norway and the Netherlands.