Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Novartis får positiv rekommendation för godkännande av CHMP för Scemblix®

Novartis får positiv rekommendation för godkännande av CHMP för Scemblix® , en ny behandling för vuxna patienter med KML.

  • With unique STAMP mechanism of action, Scemblix could provide a new option for patients in Europe with chronic myeloid leukemia (CML) who have suffered intolerance or inadequate response with at least two prior tyrosine kinase inhibitor treatments1
  • Positive opinion based on data from pivotal Phase III ASCEMBL trial, showing a near doubling in major molecular response rate for patients treated with Scemblix® (asciminib) vs. Bosulif®* (bosutinib) (25.5% vs. 13.2%) and more than three times lower discontinuation rate due to adverse reactions (5.8% vs 21.1%) at 24 weeks1
  • CHMP recommendation comes after the approval of Scemblix by the US FDA and other countries’ regulatory authorities, potentially broadening access for more patients to Novartis transformative therapies in CML

Novartis today announced that the Committee for Medicinal Products for Human Use (CHMP) of the European Medicines Agency (EMA) has adopted a positive opinion and recommended granting marketing authorization for Scemblix® (asciminib) for the treatment of adult patients with Philadelphia chromosome-positive chronic myeloid leukemia in chronic phase (Ph+ CML-CP), previously treated with two or more tyrosine kinase inhibitors (TKIs). If approved, Scemblix will be the first CML treatment in Europe that works by specifically targeting the ABL myristoyl pocket (also known as a STAMP inhibitor in scientific literature), representing an important therapeutic advancement for patients who experience intolerance and/or resistance to currently available TKI therapies1.

 

It is estimated that, every year, more than 6,300 people will be diagnosed with CML in Europe2. While many patients will benefit from available TKI therapies, a significant proportion may experience intolerance or resistance to these treatments3-10. In an analysis of patients with CML treated with two prior TKIs, approximately 55% reported intolerance to previous treatment; and a pooled analysis of patients in the second-line setting revealed that up to 70% are unable to achieve major molecular response (MMR) within two years of follow-up11-14.

 

”Although CML treatments have advanced over the last 20 years, many patients continue to experience side effects and resistance to treatment, affecting their quality of life and putting them at risk of disease progression or even death,” says Dr. Andreas Hochhaus, Head of the Department of Hematology and Medical Oncology at Jena University Hospital in Germany. ”If approved, the novel mechanism of action of Scemblix brings us another option to combat these challenges faced by patients — offering new hope in the management of their disease.”

 

The positive CHMP opinion for Scemblix is based on results from the pivotal Phase III ASCEMBL trial, which showed a near doubling of MMR rate for patients treated with Scemblix vs. Bosulif®* (bosutinib) (25.5% vs. 13.2%) at 24-weeks, with a more than three times lower discontinuation rate due to adverse reactions (5.8% vs. 21.1%)1. The most common (incidence ≥ 20%) adverse reactions reported in this analysis were thrombocytopenia (29.5%) and neutropenia (23.1%) in the Scemblix arm; and diarrhea (71.1%), nausea (46.1%), increased ALT (28.9%), vomiting (26.3%), rash (23.7%), increased AST (21.1%) and neutropenia (21.1%) in the Bosulif arm1.

 

These results were confirmed in longer-term follow-up, where the MMR rate at week 96 was more than double with Scemblix (37.6%, 95% CI: 29.99-45.65) compared with Bosulif (15.8%, 95% CI: 8.43-25.96). This data was shared at oral presentations during the American Society for Clinical Oncology (ASCO) and the European Hematology Association (EHA) annual meetings in June 202215,16.

 

“We are pleased with the recommendation of Scemblix and hope to offer patients living with CML in Europe timely access to this innovative therapy, if approved,” said Haseeb Ahmad, President, Europe, Novartis. “We’ve worked relentlessly to improve CML care over the past two decades, and must seize this opportunity to help patients in need achieve better outcomes. With the strong clinical results seen to-date, we believe we have the potential to transform the standard of care in CML yet again with Scemblix.”

 

The CHMP recommended approval of Scemblix in CML will be referred to the European Commission (EC). The EC will review the CHMP recommendations and deliver a final decision in the coming months.

 

About Scemblix® (asciminib)

Scemblix is the first CML treatment that acts as a STAMP inhibitor, specifically targeting the ABL myristoyl pocket1. This novel mechanism of action may help address resistance in patients with CML previously treated with two or more TKIs and overcome mutations at the defective BCR::ABL1 gene, which is associated with the over-production of leukemic cells1,17-23.

 

Scemblix represents an important development for patients who experience resistance and/or intolerance to currently available TKI therapies, and it is being studied across multiple treatment lines for CML-CP, both as a monotherapy and in combination1,17-31. Specifically, the ASC4FIRST Phase III study (NCT04971226) evaluates Scemblix in newly diagnosed adult patients with Ph+ CML-CP vs. an investigator-selected TKI, with recruitment proceeding ahead of plan25.

 

Novartis has initiated regulatory filings for Scemblix in multiple countries and regions across the globe. In October 2021, the US FDA granted accelerated approval of Scemblix for adult patients with Ph+ CML-CP, previously treated with two or more TKIs based on MMR rate at 24 weeks, and full approval for adult patients with Ph+ CML-CP with the T315I mutation. In accordance with the Accelerated Approval Program, continued approval for the first indication may be contingent upon verification and description of clinical benefit from confirmatory evidence. Further data has been shared with the FDA for evaluation 32. Scemblix has received approval in several countries outside the US for adult patients with Ph+ CML-CP with resistance or intolerance to at least two or more previous therapies.

 

About Novartis Commitment to CML

Novartis has a long-standing scientific commitment to patients living with CML. For more than 20 years, our bold science has helped transform CML into a chronic disease for many patients. Despite these advancements, we’re not standing still. We continue to research ways to target the disease, seeking to address the challenges with treatment resistance and/or intolerance that many patients face. Novartis also continues to reimagine CML care through its commitment to sustainable access for patients and collaboration with the global CML community.

 

Disclaimer

This press release contains forward-looking statements within the meaning of the United States Private Securities Litigation Reform Act of 1995. Forward-looking statements can generally be identified by words such as “potential,” “can,” “will,” “plan,” “may,” “could,” “would,” “expect,” “anticipate,” “seek,” “look forward,” “believe,” “committed,” “investigational,” “pipeline,” “launch,” or similar terms, or by express or implied discussions regarding potential marketing approvals, new indications or labeling for the investigational or approved products described in this press release, or regarding potential future revenues from such products. You should not place undue reliance on these statements. Such forward-looking statements are based on our current beliefs and expectations regarding future events, and are subject to significant known and unknown risks and uncertainties. Should one or more of these risks or uncertainties materialize, or should underlying assumptions prove incorrect, actual results may vary materially from those set forth in the forward-looking statements. There can be no guarantee that the investigational or approved products described in this press release will be submitted or approved for sale or for any additional indications or labeling in any market, or at any particular time. Nor can there be any guarantee that such products will be commercially successful in the future. In particular, our expectations regarding such products could be affected by, among other things, the uncertainties inherent in research and development, including clinical trial results and additional analysis of existing clinical data; regulatory actions or delays or government regulation generally; global trends toward health care cost containment, including government, payor and general public pricing and reimbursement pressures and requirements for increased pricing transparency; our ability to obtain or maintain proprietary intellectual property protection; the particular prescribing preferences of physicians and patients; general political, economic and business conditions, including the effects of and efforts to mitigate pandemic diseases such as COVID-19; safety, quality, data integrity or manufacturing issues; potential or actual data security and data privacy breaches, or disruptions of our information technology systems, and other risks and factors referred to in Novartis AG’s current Form 20-F on file with the US Securities and Exchange Commission. Novartis is providing the information in this press release as of this date and does not undertake any obligation to update any forward-looking statements contained in this press release as a result of new information, future events or otherwise.

 

References

  1. Rea D, et al. A Phase 3, Open-Label, Randomized Study of Asciminib, a STAMP Inhibitor, vs Bosutinib in CML After≥ 2 Prior TKIs. Blood. 2021. DOI: 10.1182/blood.2020009984. PMID: 34407542.
  2. Hoffmann, V., Baccarani, M., Hasford, J. et al. The EUTOS population-based registry: incidence and clinical characteristics of 2904 CML patients in 20 European Countries. Leukemia 29, 1336–1343 (2015). https://doi.org/10.1038/leu.2015.73
  3. Flis S, et al. Chronic myelogenous leukemia, a still unsolved problem: pitfalls and new therapeutic possibilities. Drug Des Devel Ther. 2019;13:825-843.
  4. Akard LP, et al. The “Hit Hard and Hit Early” Approach to the Treatment of Chronic Myeloid Leukemia: Implications of the Updated National Comprehensive Cancer Network Clinical Practice Guidelines for Routine Practice. Clin Adv Hematol Oncol. 2013;11(7):421-432.
  5. Cortes JE, et al. Long-term bosutinib for chronic phase chronic myeloid leukemia after failure of imatinib plus dasatinib and/or nilotinib. Am J Hematol. 2016;91(12):1206-1214.
  6. Cortes JE, et al. Ponatinib efficacy and safety in Philadelphia chromosome–positive leukemia: Final 5-year results of the phase 2 PACE trial. Blood. 2018;132(4):393-404.
  7. Garg RJ, et al. The use of nilotinib or dasatinib after failure to 2 prior tyrosine kinase inhibitors: long-term follow-up. Blood. 2009;114(20):4361-4368
  8. Hochhaus A, et al. European LeukemiaNet 2020 recommendations for treating chronic myeloid leukemia. Leukemia. 2020;34:966-984
  9. Cortes JE., et al. Final 5-Year Study Results of DASISION: The Dasatinib Versus Imatinib Study in Treatment-Naïve Chronic Myeloid Leukemia Patients Trial. J Clin Oncol. 2016;34:2333-2340.
  10. Steegmann JL., et al. European LeukemiaNet recommendations for the management and avoidance of adverse events of treatment in chronic myeloid leukaemia. Leukemia. 2016;30:1648-1671.
  11. Giles FJ, et al. Nilotinib is active in chronic and accelerated phase chronic myeloid leukemia following failure of imatinib and dasatinib therapy. Leukemia. 2010; 24(7):1299–1301.
  12. Kantarjian HM, et al. Nilotinib is effective in patients with chronic myeloid leukemia in chronic phase after imatinib resistance or intolerance: 24-month follow-up results. Blood. 2010;117(4):1141-1145. doi:10.1182/blood-2010-03-277152.
  13. Shah NP, et al. Potent, transient inhibition of BCR-ABL with dasatinib 100 mg daily achieves rapid and durable cytogenetic responses and high transformation-free survival rates in chronic phase chronic myeloid leukemia patients with resistance, suboptimal response or intolerance to imatinib. Haematologica. 2010 Feb;95(2):232-40. doi: 10.3324/haematol.2009.011452. PMID: 20139391; PMCID: PMC2817025.
  14. Gambacorti-Passerini C, et al. Bosutinib efficacy and safety in chronic phase chronic myeloid leukemia after imatinib resistance or intolerance: Minimum 24-month follow-up. Am J Hematol. 2014 Jul;89(7):732-42. doi: 10.1002/ajh.23728. Epub 2014 Apr 28. PMID: 24711212; PMCID: PMC4173127.
  15. Cortes JE, et al. Oral presentation at ASCO 2022; June 3-7, 2022. Chicago IL and virtual. Abstract 7004
  16. Réa D, et al. Oral presentation at EHA 2022; June 9-17, 2022. Vienna Austria and virtual. Abstract S155
  17. Wylie AA, et al. The allosteric inhibitor ABL001 enables dual targeting of BCR–ABL1. Nature. 2017;543(7647):733-737.
  18. Schoepfer J, et al. Discovery of Asciminib (ABL001), an Allosteric Inhibitor of the Tyrosine Kinase Activity of BCR-ABL1. J Med Chem. 2018;61(18):8120-8135.
  19. Hughes TP, et al. Asciminib in Chronic Myeloid Leukemia after ABL Kinase Inhibitor Failure. N Engl J Med. 2019; 381(24):2315-2326.
  20. Hughes TP, et al. Expanded Phase 1 Study of ABL001, a Potent, Allosteric Inhibitor of BCR-ABL, Reveals Significant and Durable Responses in Patients with CML-Chronic Phase with Failure of Prior TKI Therapy. Poster presented at: ASH Annual Meeting & Exposition; Dec. 5, 2016.
  21. Ottmann OG, et al. ABL001, a Potent, Allosteric Inhibitor of BCR-ABL, Exhibits Safety and Promising Single- Agent Activity in a Phase I Study of Patients with CML with Failure of Prior TKI Therapy. Blood. 2015;126(23):138.
  22. Mauro MJ, et al. Combination of Asciminib Plus Nilotinib (NIL) or Dasatinib (DAS) in Patients (PTS) with Chronic Myeloid Leukemia (CML): Results from a Phase 1 Study. Poster presented at: EHA Annual Meeting; June 15, 2019.
  23. Cortes JE, et al. Combination Therapy Using Asciminib Plus Imatinib (IMA) in Patients (PTS) with Chronic Myeloid Leukemia (CML): Results from a Phase 1 Study. Poster presented at: EHA Annual Meeting; June 15, 2019.
  24. ClinicalTrials.gov. 2017. Study of Efficacy of CML-CP Patients Treated with ABL001 Versus Bosutinib, Previously Treated With 2 or More TKIs. [online] Available at: https://clinicaltrials.gov/ct2/show/NCT03106779.
  25. ClinicalTrials.gov. 2021. A Study of Oral Asciminib Versus Other TKIs in Adult Patients With Newly Diagnosed Ph+ CML-CP. [online] Available at: https://clinicaltrials.gov/ct2/show/NCT04971226.
  26. ClinicalTrials.gov. 2020. Asciminib in Monotherapy for Chronic Myeloid Leukemia in Chronic Phase (CML-CP) With and WithoutT315I Mutation (AIM4CML). [online] Available at: https://clinicaltrials.gov/ct2/show/NCT04666259.
  27. ClinicalTrials.gov. 2018. Study of Efficacy And Safety Of Asciminib In Combination With Imatinib In Patients With Chronic Myeloid Leukemia In Chronic Phase (CML-CP). [online] Available at: https://clinicaltrials.gov/ct2/show/NCT03578367.
  28. ClinicalTrials.gov. 2021. Study of Efficacy and Safety of CML-CP Patients Treated With Asciminib Versus Best Available Therapy, Previously Treated With 2 or More Tyrosine Kinase Inhibitors. [online] Available at: https://clinicaltrials.gov/ct2/show/NCT04795427.
  29. ClinicalTrials.gov. 2014. A Phase I Study of Oral ABL001 in Patients With CML or Ph+ ALL. [online] Available at: https://clinicaltrials.gov/ct2/show/NCT02081378.
  30. ClinicalTrials.gov. 2021 Asciminib Treatment Optimization in ≥ 3rd Line CML-CP. [online] Available at: https://clinicaltrials.gov/ct2/show/NCT04948333
  31. ClinicalTrials.gov. 2021. Study to Determine the Dose and Safety of Asciminib in Pediatric Patients With Chronic Myeloid Leukemia [online] Available at: https://clinicaltrials.gov/ct2/show/NCT04925479
  32. Scemblix [prescribing information]. East Hanover, NJ: Novartis Pharmaceuticals Corp; 2021.

CHMP rekommenderar Oncopeptides Pepaxti för patienter med trippelklassrefraktärt multipelt myelom

CHMP rekommenderar att Oncopeptides Pepaxti får ett fullt godkännande i EU för patienter med trippelklassrefraktärt multipelt myelom

STOCKHOLM — 23 juni 2022 — Oncopeptides AB (publ) (Nasdaq Stockholm: ONCO), ett biotechbolag inriktat på att utveckla läkemedel mot svårbehandlade hematologiska sjukdomar, meddelar idag att den europeiska läkemedelsmyndigheten EMAs kommitté för humanläkemedel, CHMP, enhälligt antagit en rekommendation att ge Pepaxti® (melphalan flufenamide, också benämnt melflufen) ett fullt marknadsgodkännande i EU. Den Europeiska kommissionen kommer att fatta ett juridiskt bindande beslut baserat på EMAs rekommendation inom 60 dagar. När kommissionen fattat sitt beslut, kommer marknadsgodkännandet vara giltigt i alla EU-länder, samt för länder inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet inklusive Island, Lichtenstein och Norge.

CHMPs rekommendation baseras på data från fas 2-studien HORIZON och stöds av data från den randomiserade, kontrollerade fas-3 studien OCEAN, som användes som bekräftande studie. Inga åtaganden om uppföljande studier är villkorade i marknadsgodkännandet. Oncopeptides avser att under Q4 lämna in en ansökan till EMA för att möjliggöra för patienter med relapserande refraktärt multipelt myelom (RRMM) att få tillgång till läkemedlet i tidigare behandlingslinjer.

Pepaxti är indicerat i kombination med dexametason, för behandling av vuxna patienter med multipelt myelom som har fått åtminstone tre tidigare behandlingslinjer och vars sjukdom är resistent mot minst en proteasomhämmare, ett immunmodulerande läkemedel och en monoklonal antikropp riktad mot CD38 och vars sjukdom har progredierat under eller efter den senaste behandlingen. För patienter med en tidigare autolog stamcellstransplantation (ASCT), ska tiden till progression efter transplantation vara åtminstone tre år.

”Pepaxti hjälper patienter med multipelt myelom, en obotlig form av blodcancer. Dagens rekommendation från CHMP bekräftar att Pepaxti gör nytta för dessa patienter och har en avgörande betydelse för Oncopeptides framtid och för vår forskningsportfölj,” säger Jakob Lindberg, vd för Oncopeptides. ”EMA:s vetenskapliga utvärdering har lett till att vår dialog med den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA intensifierats med syfte att uppnå en tydlig väg framåt som ger patienter i USA tillgång till läkemedlet”.

Resultat för trippelklassrefraktära patienter som genomgått minst tre tidigare behandlingslinjer, ej gjort en ASCT eller progredierat mer än 36 månader efter en ASCT i HORIZON-studien

Respons (n=52) HORIZON studien (bedömt enligt prövare) 
Total svarsfrekvens (ORR), 95% CI (%) 28.8% (17.1%, 43.1%)
Varaktighet av respons (DOR) 95% CI (månader) 7.6 (3.0-12.3)
Tid till respons (TTR) (månader) 2.3 (1.0-10.5)

”Rekommendationen om fullt godkännande för Pepaxti i EU är verkligen goda nyheter för patienter med trippelklassrefraktär sjukdom, där det medicinska behovet förblir stort och behandlingsmöjligheterna ofta uttömts,” säger Pieter Sonneveld, professor i Hematology vid Erasmus University Medical Center i Rotterdam, Nederländerna och huvudprövare i OCEAN-studien.

“EMAs utvärdering av Pepaxti bekräftar vår vetenskapliga slutsats att överlevnadsresultaten i OCEAN-studien är sant heterogena, vilket reflekteras i läkemedlets indikation och ligger i linje med myndighetens riktlinjer,” säger Klaas Bakker, Chief Medical Officer. ”I tillägg bekräftar EMA att det inte finns några toxikologiska signaler i de båda studierna och att det finns en positiv risk-nyttobalans i den indicerade patientpopulationen. Patienterna med störst nytta av Pepaxti har inte genomgått stamcellstransplantation och är ofta äldre, vilket sammantaget utgör den största delen av patienter med RRMM.”

Som tidigare kommunicerats, så har Oncopeptides ett lånelöfte från EIB. Oncopeptides och EIB har pågående förhandlingar för att uppdatera lånevillkoren så att de avspeglar den aktuella regulatoriska situationen. I tillägg överväger bolaget ytterligare finansieringsmöjligheter för att ta tillvara potentialen med det kommande EU-godkännandet. Det skulle kunna inkludera en nyemission och andra publika eller privata finansieringsmöjligheter.

Oncopeptides kommer att öka marknadsförberedelserna efter godkännande av Europeiska kommissionen, för att bana väg för en framgångsrik lansering av Pepaxti i Tyskland under Q4, 2022. Bolaget överväger aktivt olika möjligheter att kommersialisera läkemedlet, göra det tillgänglighet för patienter i hela Europa och skapa största möjliga värde för aktieägarna.

Läkemedel med potential att minska risken för aggressiv bröstcancer

Forskare har identifierat en typ av läkemedel som kan minska risken för en aggressiv form av bröstcancer som mestadels drabbar yngre kvinnor. Forskarna har även utvecklat ett test för att skatta en individs cancerrisk över tid. I studien som är publicerad i tidskriften Genome Medicine visar forskarna att två typer av progesteronreceptorhämmare minskade cancerdrivande förändringar i vävnadsprover från friska kvinnor med mutationer (förändringar) i bröstcancergenen BRCA.

Trippelnegativ bröstcancer

BRCA-mutationer är ärftliga och ökar risken för kvinnor att utveckla så kallad trippelnegativ bröstcancer. Cancerformen kännetecknas av att tumörcellerna saknar tre typer av receptorer (mottagare) på cellytan, vilket gör det svårare att rikta läkemedel mot cancercellerna. I dag ställs kvinnor med BRCA-mutationer inför valet att operera bort brösten för att minska risken för att utveckla denna svårbehandlade cancertyp.

BRCA-mutationer:

  • Man känner till flera gener där mutationer som kan orsaka ärftlig bröstcancer, där BRCA1- och BRCA2-generna är de vanligaste. Båda är högriskgener för bröstcancer, och ger i genomsnitt 50–80 procents risk att utveckla sjukdomen.
  • Åldern vid insjuknande är i genomsnitt lägre än vid de spontana formerna, vilket innebär att framför allt bröstcancerrisken börjar öka i 30-årsåldern och ökar påtagligt från 40-årsåldern.

Källa: Cancerfonden

 

Möjligt att övervaka och förebygga bröstcancerrisk

– Alternativen för att förebygga bröstcancer hos kvinnor som bär på BRCA-mutationer är i dag väldigt begränsade och många kvinnor tvingas fatta beslut om huruvida de ska operera bort brösten för att minska sin cancerrisk. Vår forskning öppnar för möjligheten att bättre övervaka och förebygga bröstcancerrisk hos enskilda kvinnor så att de kan fatta informerade beslut, säger Kristina Gemzell Danielsson, professor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset och en av studiens författare.

Gemzell Danielssons forskargrupp genomförde studierna av behandling med progesteronreceptorhämmaren mifepriston medan andra delar genomfördes i samarbete med forskare vid bland annat University College London i Storbritannien och University of Innsbruck i Österrike.

Läkemedlen minskar cancerdrivande cellförändringar

Resultaten bekräftar forskarnas tidigare fynd att läkemedlet mifepriston minskar förändringar som kopplats till ökad cancerrisk i vävnadsprover från friska kvinnors bröst. Detsamma visades även för substansen ulipristalacetat. Både mifepriston och ulipristalacetat hämmar effekten av gulkroppshormonet progesteron och används i dag bland annat som akutpreventivmedel.

Behandlingen med mifepriston minskade cancerdrivande cellförändringar hos alla kvinnor utan BRCA-mutationer och hos cirka två-tredjedelar av kvinnor med BRCA-mutationer. Behandlingen med ulipistalacetat gav likartat resultat.

I den ena delstudien ingick 35 kvinnor, varav 15 bar på BRCA-mutationer, som under 2-3 månader behandlades med antingen mifepriston eller vitaminer (kontrollgruppen). I en annan delstudie ingick ytterligare nio kvinnor som behandlades med ulipristalacetat.[/textblock]

Test som hjälper läkare att mäta individuell cancerrisk

För att hjälpa kvinnor att bedöma sin individuella cancerrisk har forskarna utvecklat ett test kallat WID-Breast29-testet (Women’s cancer risk IDentification for Breast 29), som mäter epigenetiska förändringar i exempelvis vävnadsprover. Forskarna hoppas att testet, efter validering i större studier, ska kunna användas för att identifiera kvinnor som kan vara behjälpta av förebyggande läkemedelsbehandling.

Studien fann också att kvinnor med BRCA-mutationer hade högre progesteronnivåer under menscykeln än kvinnor utan mutationen, speciellt under perioden efter ägglossningen fram till menstruationen. Resultatet stödjer tesen om att behandling riktade mot progesteronsignalering eventuellt kan bidra till att minska cancerrisken, enligt forskarna.

Fler kliniska studier behövs

– Våra fynd tyder på att progesteronreceptorhämmare kan vara attraktiva läkemedelskandidater för att minska cancerrisk hos yngre kvinnor med BRCA-mutationer. Innan man kan rekommendera behandling behövs dock större kliniska studier för att validera resultaten i en mer diversifierad grupp samt för att undersöka eventuella biverkningar. Långvarig användning av ulipristalacetat har till exempel kopplats till leverskada medan mifepriston inte associerats med någon sådan effekt, säger Kristina Gemzell-Danielsson. Hennes grupp driver även studier av utveckling av preventivmedel med mifepriston.

Vetenskaplig artikel:

Antiprogestins reduce epigenetic field cancerization in breast tissue of young healthy women (Thomas E. Bartlett et. al.), Genome Medicine.

Akademiska först i Sverige med HIPEC behandling vid spridd äggstockscancer

Kvinnokliniken på Akademiska sjukhuset är först i Sverige med varm cytostatika i buken, eller hyperterm intraperitoneal cytostatika, HIPEC, som behandling vid spridd äggstockscancer. Behandlingen utförs inom ramen för en internationell studie där man jämför överlevnaden efter enbart kirurgi som första behandling eller en kombination med HIPEC


Kvinnokliniken på Akademiska sjukhuset är först i Sverige med varm cytostatika i buken, eller hyperterm intraperitoneal cytostatika, HIPEC, som behandling vid spridd äggstockscancer. Behandlingen utförs inom ramen för en internationell studie där man jämför överlevnaden efter enbart kirurgi som första behandling eller en kombination med HIPEC.


Marta Lomnytska

– Tidigare studier har visat att just kombinationsbehandlingen förlänger överlevnaden vid äggstockscancer,den gynekologiska cancersjukdom som har högst dödlighet. Innan HIPEC behandling kan bli klinisk praxis behöver effekten utvärderas i en större internationell klinisk studie där Akademiska som enda svenska sjukhus medverkar, säger Marta Lomnytska, överläkare vid kvinnokliniken på Akademiska sjukhuset och forskare vid Uppsala universitet.

Vid äggstockscancer (ovarialcancer) har en cancertumör uppstått på äggstocken, i någon av äggledarna eller i den del av bukhinnan som är nära äggstockarna eller äggledarna. De som får cancerformen är oftast kvinnor över 60 år. Symtomen är diffusa, med exempelvis magont och svullen mage, vilket gör den svårupptäckt. Inte sällan har sjukdomen hunnit sprida sig i bukhålan när diagnos ställs. Kirurgi med borttagning av alla synliga tumörer har central betydelse i behandlingen.

Den så kallade OVHIPEC-2-studien startade 2020 men pausades något under pandemin. Målgruppen är kvinnor med spridd äggstockscancer, så kallad carcinomatos, vilket innebär att cancercellerna har spridits till den andra äggstocken, äggledarna, livmodern och bukhinnan. För att inkluderas i studien ska patienten kunna opereras radikalt, alternativt inte ha någon eller bara minimal tumör kvar. När det kirurgiska ingreppet är klart, randomiseras de inkluderade patienterna antingen till standardbehandling, dvs utförd kirurgi, eller tillägg av HIPEC med cytostatika uppvärmd till 40-42 grader som får cirkulera i bukhålan för att få bort cancerceller som kan vara kvar. Värmen gör att cancercellerna blir mer känsliga för den cirkulerande cytostatikan.

– I Sverige startade studien tidigare i år och vi räknar med att inkludera cirka 25 patienter årligen tills vi nått cirka 100 deltagare. Då avslutas rekryteringen både från vårt eget län och patienter som remitteras till oss från universitetssjukhuset i Örebro och regionsjukhusen i Eskilstuna, Falun, Gävle, Hudiksvall och Nyköping. Internationellt har över 100 patienter randomiserats in i studien i Europa och USA, berättar Marta Lomnytska.

HIPEC behandling utförs sedan cirka 30 år tillbaka för patienterna med vissa former av tjocktarmscancer, som spridits till bukhinnan. Kirurgkliniken på Akademiska är en av fyra centra i Sverige som utför den högspecialiserade vården.

– Studiens resultat kan få stor betydelse, särskilt eftersom den är internationell och randomiserad. Om det visar sig att överlevnaden förlängs kommer sannolikt riktlinjerna för behandling att ändras, avrundar hon.

FAKTA: OVHIPEC-2-studien

  • Främsta syftet är att utvärdera överlevnaden vid spridd äggstockscancer efter kirurgi med HIPEC jämfört med enbart kirurgi.
  • Startade 2020 internationellt och beräknas pågå fram till 2025 och inkludera 538 randomiserade patienter.
  • Patienterna slumpas in i två grupper strax efter operationen, där den ena får traditionell kirurgisk behandling och den andra en kombination av kirurgi och HIPEC.
  • Efter fem år analyseras skillnaden i överlevnad mellan grupperna. Forskarna ska även analysera skillnader i tiden för återfall, livskvalitet och hälsoekonomiska aspekter.
  • Inom ramen för studien är det dessutom inplanerat att internationellt samla vävnadsprover för analys i Sverige i syfte att hitta markörer som kan förutsäga resultat av HIPEC behandling och därmed bättre kunna avgöra för vilka patienter behandlingen har störst effekt.
  • Den internationella forskningsstudien sponsras av nederländska cancerinstitutet, NKI, med tumörkirurgen och forskaren Willemien van Driel som holländsk huvudprövare.

AbbVie presenterar nya resultat från fas II-studie med epcoritamab (DuoBody®-CD3xCD20) hos patienter med relapserat/refraktärt storcelligt B-cellslymfom

AbbVie meddelar de första resultaten för patienter med storcelligt B-cellslymfom (LBCL) i den kliniska fas II-studien, EPCORE™ NHL-1, som utvärderar epcoritamab (DuoBody®-CD3xCD20), en subkutan bispecifik antikropp. Patienter som tidigare hade fått minst två linjer av anti-lymfomterapi inklusive chimär antigenreceptor (CAR) T-cellsterapi erhöll ett varaktigt behandlingssvar med epcoritamab. Dessa late-breaking resultat presenterades muntligen som en del av presidentsymposiet vid den årliga hematologikongressen, EHA (European Hematology Association Congress).

  • Epcoritamab visar kliniskt meningsfull effekt hos patienter med svårbehandlat refraktärt storcelligt B-cellslymfom (LBCL)
  • Patientpopulationen uppnådde en total svarsfrekvens (ORR – Overall Response Rate) på 63 procent och komplett respons (CR – Complete Response) på 39 procent; CAR T-naiva patienter uppnådde 69 procent ORR och 42 procent CR; patienter som tidigare behandlats med CAR T uppnådde 54 procent ORR och 34 procent CR
  • Säkerhetsprofilen överensstämmer med vad som tidigare observerats
  • Resultaten valdes ut och rapporterades som en del av en late-breaking muntlig presentation på Presidential Symposium vid den årliga hematologikongressen, EHA

Här hittar du hela pressreleasen på engelska

Nya långtidsdata för Venclyxto vid KLL

Ny långtidsdata visar att tidigare obehandlade patienter med kronisk lymfatisk leukemi har en bestående progressionsfri överlevnad fyra år efter avslutad kombinationsbehandling med venetoklax

  • 5-årsanalys av fas III-studien, CLL14, (medianuppföljning på 65,4 månader) fortsätter att visa längre progressionsfri överlevnad (PFS) vid en tidsbestämd behandling med venetoklax i kombination med obinutuzumab jämfört med klorambucil i kombination med obinutuzumab hos tidigare obehandlade patienter med kronisk lymfatisk leukemi, KLL
  • PFS var statistiskt signifikant superior för venetoklax i kombination med obinutuzumab jämfört med klorambucil i kombination med obinutuzumab (median ej uppnådd [NR] jämfört med 36,4 månader, (hazard ratio [HR]: 0,35, 95 % konfidensintervall [CI]: 0,26-0,46; P<0,0001)
  • En majoritet av patienterna som behandlades med venetoklax i kombination med obinutuzumab förblir utan återfall fyra år efter avslutad behandling

AbbVie meddelar ny långtidsdata över fem år från fas III-studien, CLL14, som utvärderar ett års tidsbestämd behandling med venetoklax i kombination med obinutuzumab. Resultaten visar att fyra år efter avslutad behandling, så har 60 procent av tidigare obehandlade patienter med kronisk lymfatisk leukemi, KLL, fortsatt längre progressionsfri överlevnad (PFS) och högre andel av minimalt kvarvarande sjukdom (MRD). Resultaten presenterades nyligen på den årliga hematologikongressen, EHA (European Hematology Association Congress).

Fullständigt globalt pressmeddelande återfinns här.

Nya förslag för en jämlik cancervård: Bättre mätning och jämförelser krävs för att minska skillnaderna

Det finns fortfarande vita fläckar där det helt saknas underlag om hur cancervården ser ut i olika regioner. För att få bukt med ojämlikheterna som drabbar många cancerpatienter behövs en årlig mätning som förstärker den nationella uppföljning som redan finns, menar organisationen All.Can Sverige som listar sju förslag för en jämlik cancervård i ett nytt policydokument.

Hälsoklyftorna i Sverige har ökat under de senaste decennierna och under pandemin har en vårdskuld byggts upp som kommer att ta lång tid att beta av. Problemet med den ojämlika vården i Sverige har uppmärksammats i flera rapporter och utredningar. Fortfarande finns ett stort arbete att göra, konstaterar Emma Henriksson, talesperson för All.Can Sverige och med lång erfarenhet inom politiken, bland annat som ordförande i Socialutskottet.


Emma Henriksson

”Alla patienter har rätt till en lika god sjukvård oavsett var de bor eller vem de är, men där är vi inte idag. Vi på All.Can Sverige vill bidra med idéer och fakta som kan användas för att förbättra situationen för cancerpatienter. Bättre mätning och jämförelser är ett måste för att kunna vidta rätt åtgärder”, säger Emma Henriksson.

Ett av All.Cans sju förslag handlar just om att mäta och jämföra mer för att identifiera ojämlikheter i cancervården. Socialstyrelsens Öppna jämförelser är en bra grund för analys, men behöver utvecklas. En ny, årligt återkommande mätning skulle kunna genomföras inom ramen för Öppna jämförelser, föreslår All.Can.

”Tillgång till data krävs för att driva förändring och förbättra sjukvården. Med hjälp av tillgång till så kallad Big data kan man följa upp utvecklingen så att alla i Sverige får tillgång till en bättre sjukvård”, säger Henrik Grönberg, professor vid Karolinska Institutet och överläkare vid Capio S:t Göran.

”Vi vill gärna se en livlig debatt om våra idéer för en mer jämlik cancervård och vi kommer att fortsätta ta den här debatten”, avslutar Emma Henriksson.

All.Cans sju idéer för en mer jämlik cancervård:

  1. Hjälp primärvården att upptäcka cancer tidigt
  2. Uppmuntra fler cancercertifierade vårdcentraler
  3. Förnya vårdens styrning för ökad jämlikhet
  4. Utveckla nationella centra för högspecialiserade behandlingar
  5. Inrätta cancerstödprogram för utsatta områden
  6. Utöka åldersgrupper definierade i sjukvården med ”Unga vuxna”
  7. Mät och jämför mer för att identifiera ojämlikhet i cancervården

 

Om rapporten
Förslagen i rapporten Jämlik cancervård – Ett policydokument från All.Can Sverige har tagits fram av en arbetsgrupp som våren 2021 arbetade fram ett antal utgångspunkter och sju rekommendationer. Rapporten publiceras i juni 2022. All.Can Sverige vill ta vårt ansvar för att medverka till en mer jämlik situation för cancerpatienter i Sverige. Vi vill bidra med idéer och fakta som kan användas för att förbättra situationen för de som drabbas av cancer, och om vi lyckas vill vi att det ska spridas och inspirera andra.

Om All.Can Sverige
All.Can Sverige samlar patientorganisationer, akademin, sjukvårdens professioner, life science-industrin och beslutsfattare för diskussioner om effektiv och personcentrerad cancervård. Genom att samla många aktörer kan All.Can utgöra en hävstångseffekt för alla krafter som verkar för en bättre cancervård. All.Can Sverige lanserades i december 2020.

All.Can Sverige är ett samarbete mellan Nätverket mot cancer, Ung Cancer, Bröstcancerförbundet, European Cancer Patient Coalition, Nollvision cancer och Microsoft samt de finansierande företagen Bristol Myers Squibb och Roche.

Färre operationer av misstänkta hudförändringar med nytt arbetssätt

Färre operationer av misstänkta hudförändringar med nytt arbetssätt – erbjuds nu på över 100 vårdcentraler i Stockholm

Foto: Gnosco AB, Jan Torbjörnsson

Med sommaren i antågande påminns många av oss om riskerna med att exponeras för solen. Malignt melanom, som kan orsakas av solen, är en av de cancerformer som ökar snabbast i Sverige. I Stockholms län erbjuds ett nytt sätt att undersöka misstänkta hudförändringar på över 100 vårdcentraler. För patienterna innebär metoden snabbare svar och att färre behöver opereras.

I Region Stockholm får cirka 800 personer diagnosen malignt melanom varje år. Att cancern upptäcks tidigt är avgörande för överlevnaden i sjukdomen.

Den nya tekniken teledermatoskopi möjliggör en mer träffsäker bedömning av hudförändringar redan på vårdcentralen, och färre patienter behöver därmed genomgå operation för att utesluta att hudförändringen är elakartad. Av de drygt 4000 fall som nu undersökts med metoden har nära 200 melanommisstänkta hudfläckar kunnat identifierats men samtidigt har också drygt 80 procent kunnat frikännas utan operation eller annan uppföljning.

– Fram tills nu har vi i många fall fällt hellre än friat, för att vara säkra på att inte missa några maligna melanom. Med teledermatoskopin kan vi vara mer träffsäkra och inte operera patienter i onödan, säger Elinor Nemlander som är specialistläkare i allmänmedicin och projektledare vid Akademiskt Primärvårdscentrum.

Teledermatoskopi började införas på vårdcentralerna runt om i Stockholms län för ett drygt år sedan, och används nu på över 100 vårdcentraler. Ytterligare ett trettiotal vårdcentraler kommer börja använda sig av metoden under juni månad, och under hösten väntas ytterligare 60 vårdcentraler anslutas.

– Att patienten får snabbare och säkrare svar minskar så klart deras oro. Eftersom färre patienter behöver opereras och remitteras sparas också resurser i vården, säger projektledaren Elinor Nemlander.

Teledermatoskopi innebär att läkaren på vårdcentralen tar bilder av hudförändringen med hjälp av teknik monterad i ett särskilt mobilskal på en smartphone. Bilderna tas om vårdcentralsläkaren inte själv kan avgöra om hudförändringen är farlig och skickas till hudspecialister för bedömning.

– Under coronapandemin har färre patienter gått till doktorn för att kolla sina hudförändringar, och vi misstänker därför att det finns fall av malignt melanom som inte upptäckts. Att vi nu kan erbjuda en metod som ger snabbare och säkrare svar ger både en bättre service till patienterna och underlättar arbetet att beta av den vårdskulden, säger Elinor Nemlander.

MTP-rådets uppdaterade rekommendation: Regionerna bör erbjuda Optune vid glioblastom

Medicintekniska produktrådet (MTP-rådet) har förnyat rekommendationen till regionerna om Optune. Rekommendationen innebär ”en uppmaning till regionerna att använda behandlingen och att det är angeläget att den införs på ett jämlikt sätt i landet”.

– Med tanke på att Optune har visats förlänga överlevnaden signifikant hos patienter med glioblastom är det här ett mycket glädjande besked, säger Magnus Jörlin, chef för Novocure i Norden.

Förändringen har kommit till stånd efter att Novocure tecknat ett nytt nationellt ramavtal med regionernas gemensamma inköpscentral.

MTP-rådets nya rekommendation till regionerna är ”att Optune bör användas vid underhållsbehandling av nydiagnostiserade patienter med supratentoriellt glioblastom tillsammans med temozolomid efter genomgången maximal resektion samt avslutad strålbehandling med samtidig kemoterapi”.

Att Optune bör användas innebär enligt MTP-rådets terminologi ”en uppmaning till regionerna att använda behandlingen och att det är angeläget att den införs på ett jämlikt sätt i landet”, medan kan användas ska ses som ett ”bejakande av behandlingen, men med ett större handlingsutrymme för vårdgivare/regioner att prioritera och bedöma vilka resurser som ska läggas på behandlingen och i vilken takt den ska införas”.

Att just denna formulering var problematisk var något som NT-rådet diskuterade redan i mars 2019 då man konstaterat att ”några regioner har uttryckt osäkerhet om produkten ska införas med anledning av att befintlig rekommendation formuleras som att Optune ’kan användas’.”

Jan Liliemark, ordförande i MTP-rådet, säger i ett pressmeddelande att ”det är glädjande att vi nu fått till stånd ett nytt nationellt ramavtal. Rabatten gör att behandlingskostnaderna är acceptabla och vi kan fortsätta att erbjuda patienter med glioblastom en god vård”.

– Jag kan bara instämma, säger Magnus Jörlin. Vi vill inte lägga oss i hur läkarna gör sina bedömningar, men det är viktigt att MTP-rådet nu understryker vikten av att Optune används på samma villkor oavsett var i landet man bor.

Vidare rekommenderar MTP-rådet regionerna ”att använda den avtalskonstruktion för hyresavtal med gemensamma villkor för samtliga regioner som har upprättats i samverkan med företaget Novocure GmbH och Adda Inköpscentral AB.”

Avtalet och rekommendationen började gälla från och med den 9 juni i år.

Kort om Tumor Treating Fields vid behandling av glioblastom
I den randomiserade fas III-studien EF-14 studerades 695 patienter med nydiagnostiserat glioblastom som efter operation fick kombinationsbehandling med strålning och cytostatika (temozolomid). Därefter fick patienterna antingen underhållsbehandling med enbart temozolomid eller temozolomid tillsammans med Optune.

I långtidsanalysen av EF-14 var medianen för total överlevnad för de patienter som fick tillägg av Optune 20,9 månader jämfört med 16,0 månader för dem som enbart fick temozolomid. Både 2- och 5-årsöverlevnad var signifikant bättre i Optune-gruppen, 42 mot 29 procent respektive 13 procent mot 5 i den grupp som bara behandlades med temozolomid. Resultaten från EF-14 är publicerade i artikeln Effect of Tumor-Treating Fields Plus Maintenance Temozolomide vs Maintenance Temozolomide Alone on Survival in Patients With Glioblastoma av Stupp et al. i JAMA, December 19, 2017, Vol 318, No. 23.

Tumor Treating Fields (Optune®) är godkänt för behandling av vuxna patienter med glioblastom i USA, EU och Japan. I USA och EU är Optune också godkänt för behandling av mesoteliom. Ytterligare kliniska prövningar utvärderar Tumor Treating Fields vid behandling av andra svårbehandlade cancerformer såsom icke-småcellig lungcancer, bukspottkörtelcancer och ovarialcancer.

Fördjupade insikter om förvärvad läkemedelsresistens vid KRAS G12C-muterad cancer

På ASCO 2022, världens största cancerkongress som nyligen hölls i Chicago, presenterades den mest omfattande analysen hittills av sannolika mekanismer för förvärvad resistens mot sotorasib, den första godkända KRASG12C-hämmaren.

– Det här är kunskap som är avgörande för att kunna utveckla strategier mot resistensutveckling mot en ny viktig grupp av lungcancerläkemedel, säger Johan Botling, docent i patologi vid Uppsala universitet.

I början av året godkändes Lumykras (sotorasib) som den första målriktade behandlingen mot KRAS G12C-muterad icke-småcellig lungcancer (NSCLC). Introduktionen av Lumykras betraktas som ett viktigt genombrott då man i närmare 40 års tid försökt men inte lyckats ta fram ett läkemedel som specifikt riktas mot KRAS-proteinet (KRAS = Kirsten RAt Sarcoma virus), en av de vanligaste muterade onkogenerna i solida tumörer.

En tvåårsuppföljning av studien som låg till grund för godkännandet av Lumykras visade nyligen på en responsduration på över ett år hos patienter med NSCLC, vilket får ses som positivt med tanke på hur tungt förbehandlade patienterna i studien var. Bättre förståelse för de mekanismer som ligger bakom resistensutveckling skulle potentiellt kunna ligga till grund för strategier som motverkar denna utveckling vilket skulle kunna förlänga responsens duration ytterligare.

Det som Bob T. Li, onkolog vid Memorial Sloan Kettering Cancer Center i New York, nu genomfört tillsammans med sina kolleger är den största utvärderingen av förvärvad resistens mot sotorasib.

I analysen utvärderades mutationsmönster som kan tänkas leda till sotorasibresistens hos patienter i fas I/II-studien CodeBreaK100. Cirkulerande tumör-DNA (ctDNA) från plasmaprover från 67 patienter med NSCLC och 45 med kolorektalcancer (CRC) samlades in och analyserades både vid baslinjen och vid progression. På så vis kunde forskarna identifiera minst en tillkommen förvärvad genetisk förändring vid progression hos 19 (28 %) NSCLC-patienter och 33 (73 %) CRC-patienter.

Av analysen att döma tycks resistensutvecklingen vara väldigt heterogen i såväl NSCLC som CRC med avseende på nyförvärvade mutationer, men det verkar som att det ofta handlar om förändringar som styr signalvägar för celltillväxt, så kallade RTK (receptortyrosinkinaser). I många fall handlar det om nytillkomna mutationer i RTK såsom EGFR, METoch ROS1 som driver på resistensutvecklingen. Av detta drar Li och hans kolleger slutsatsen att det sannolikt vore meningsfullt att undersöka potentialen av att kombinera sotorasib med uppströmshämmare av RTK, såsom SHP2- eller EGFR-hämmare (SHP2 = Src homology-2 domain-containing protein tyrosine phosphatase-2, EGFR = epidermal growth factor receptor).


Johan Botling, foto Stefan Johansson, TTV

– Flera av de här nytillkomna mutationerna är i sig potentiellt behandlingsbara med andra redan godkända målriktade läkemedel, men helhetsbilden är betydligt mer komplex än så, säger Johan Botling. Det här är förvisso en viktig analys av faktorer som ligger bakom förvärvad resistens mot hämmare av KRASG12C, men mer kunskap behövs om effekterna på cancerceller vid behandling med denna nya typ av målriktade läkemedel. Ökad förståelse är viktig för att kunna förhindra eller fördröja resistensutveckling.

Läs abstract på ASCO:s webbplats: Bob T. Li, et al. Largest evaluation of acquired resistance to sotorasib in KRAS p.G12C-mutated non–small cell lung cancer (NSCLC) and colorectal cancer (CRC): Plasma biomarker analysis of CodeBreaK100.

Forskar om immunförsvaret för bättre behandling vid spridd bröstcancer

Immunterapi används allt mer som behandlingsmetod vid spridd cancer. Men på bröstcancer fungerar befintliga immunterapier inte så bra. Professor Karin Leandersson och hennes forskargrupp arbetar med att ta reda på varför. Det arbetet, som inkluderar att studera det mänskliga immunförsvaret på cell- och molekylär nivå, kan nu accelerera tack vare pengar från Lundbergs Forskningsstiftelse som går till inköp av en maskin för cellanalys. ”En oerhört viktig maskin för oss,” säger Karin Leandersson.

 

Karin Leandersson, foto Kennet Rouna

Varje år får omkring 1 500 kvinnor diagnosen spridd bröstcancer och cirka 5 500 lever med diagnosen. Behandlingsmetoderna utvecklas och det går idag att bromsa sjukdomen, men inte alltid att bota den. Karin Leandersson är professor i tumörimmunologi på Clinical Research Center vid Lunds universitet. Hennes mål är att identifiera ännu okända mekanismer i immunförsvaret som påverkar cancerns spridning och därmed bidra till nya och bättre behandlingsstrategier för spridd bröstcancer.

Cancer strävar efter att sprida sig. Immunförsvaret känner igen och reagerar på cancerceller. Ofta leder det till att cancercellerna dödas. En viss form av immunterapi, som belönades med 2018 års Nobelpris i fysik eller medicin, går ut på att hindra immunförsvarets bromsar så att det blir ännu bättre på att bekämpa cancer. Det är en behandling som hjälper allt fler patienter med spridd tumörsjukdom. Men inte alla. Vid spridd bröstcancer verkar immunförsvaret göra tvärtom. Istället för att bli mer aktivt efter att ha identifierat en tumör så börjar det bromsa sin egen process.

Medfött och förvärvat immunförsvar
Människans immunförsvar består av två delar: Det medfödda systemet som aktiveras väldigt snabbt, och det förvärvade systemet som består av lymfocyter (vissa vita blodkroppar) och över tid bygger upp ett specifikt, immunologiskt minne – ett stärkt immunförsvar. Det förvärvade systemet styrs i hög grad av det medfödda systemet och det är lymfocyterna i det förvärvade systemet som är effektiva mot cancerceller.

Karin Leandersson leder ett forskningsprojekt som undersöker varför bröstcancer leder till ett nedtryckt immunförsvar.
”Vi studerar de medfödda immuncellernas bromsmekanismer och deras effekter på det förvärvade systemet och på patienternas tumörer. Dessutom undersöker vi om immunförsvaret aktivt påverkar spridningen av bröstcancer till ställen i kroppen där immunförsvaret inte kan komma åt cancern.”

Nya forskningsrön
Dagens kunskap om immunförsvarets roll vid cancer kommer i hög grad från studier på möss. Men Karin Leandersson och hennes medarbetare, som arbetar med blod- och vävnadsprover från cancerpatienter, har gjort den viktiga upptäckten att det inte alltid går att överföra den kunskapen till människor. I en del fall agerar immunförsvarets celler på motsatt sätt i människor jämfört med i möss.

”I det medfödda immunförsvaret finns vissa signalmolekyler som produceras snabbt för att gasa eller bromsa immunförsvaret. Vi har hittat en signalmolekyl som bromsar immunförsvaret i människa men gasar på immunförsvaret i möss. Forskningen har kommit långt på att studera möss men vi behöver bli bättre på att överföra den kunskapen till människa.”

Den nya insikten om skillnader i immunförsvaret hos människa respektive mus gör analyser av immunceller i prover från patienter – vilket är vad Karin Leandersson arbetar med – än viktigare. Det går att se mycket i ett enkelt blodprov och det är en stor fördel enligt Karin Leandersson.

”För att kunna analysera tumörceller krävs kirurgiska ingrepp och vävnadsprover. När det gäller immuncellerna räcker det oftast med ett blodprov, men inte alltid. Det hör till det vi undersöker – vad kan man få ut av medfödda immunceller i blod? Går de till exempel att använda som biomarkörer för ett visst stadie av sjukdomsprocessen?”


Bild som visar cancerceller (gula) och immunceller (röda makrofager och blå-gröna lymfocyter)

Ny utrustning avgörande
Tack vare en miljon kronor i stöd från Lundbergs Forskningsstiftelse kan Karin Leandersson och hennes forskargrupp nu köpa in en ny maskin för cellanalys. Med den kan forskarna skilja de olika cellerna åt och hitta just de celler som de vill studera.

”Den nya maskinen är helt avgörande för oss och nu prioriterar jag att driva fram inköpet så snabbt det går. Det handlar om en mycket central del av vårt arbete som inte är möjlig utan en bra utrustning för cellanalys.”

Väl på plats kommer den nya apparaturen att vara till nytta också för många andra cancerforskare på Clinical Research Center. Förutom bröstcancer handlar det om prostatacancer, koloncancer, cancer i bukspottskörteln med flera cancersjukdomar som drabbar många och som i sena stadier inte går att bota i nuläget.

ASCO 2022 – bättre överlevnad med Vectibix jämfört med VEGF-hämmare vid metastaserande kolorektalcancer

EGFR-hämmaren Vectibix i kombination med cytostatika ger påtagligt förbättrad total överlevnad vid första linjens behandling av patienter med icke-operabel avancerad kolorektalcancer (mCRC) jämfört med VEGF-hämmaren bevacizumab i kombination med cytostatika. Det visar data från PARADIGM, den första prospektiva randomiserade studien som utvärderar dessa behandlingsalternativ för patienter med vildtyp RAS mCRC.

– De här resultaten bekräftar värdet av EGFR-hämmaren Vectibix i kombination med cytostatika som första linjens behandling för patienter med vänstersidig kolorektalcancer, säger Jan-Erik Frödin, docent i onkologi och en av de ledande experterna på området.

De nya data presenterades vid the American Society of Clinical Oncology (ASCO) Annual Meeting i Chicago, världens största cancerkongress.

PARADIGM är en randomiserad fas III-studie som jämför effekt och säkerhet av Vectibix med bevacizumab, båda i kombination med mFOLFOX6, hos patienter med icke-operabel avancerad mCRC (n=823) i första linjens behandling. Studien, som genomfördes i Japan av Takeda, är den första prospektiva studien som utvärderar dessa behandlingsalternativ hos patienter med vildtyp-RAS mCRC. Det primära utfallsmåttet var total överlevnad (OS) hos patienter med primärtumör på vänster sida (nedåtgående kolon, sigmoideum och rektum) och vid positivt utfall följt av OS i hela ITT-populationen.

Resultaten visar att kombinationen Vectibix och mFOLFOX6 ger signifikant förbättrad total medianöverlevnad (mOS) jämfört med bevacizumab plus mFOLFOX6, 36,2 månader mot 31,3. Hos patienter med vänstersidig primärtumör var överlevnadsfördelen ytterligare något större, 37,9 månader i Vectibix-gruppen mot 34,3 månader bland dem som fick bevacizumab.

– I Sverige har vi stor och lång erfarenhet av att behandla den här patientpopulationen med Vectibix och cytostatika. PARADIGM-studien bidrar nu med prospektiva data vilket tidigare saknats. Sidoskillnaden mellan vänster- och högersidig cancer är intressant och viktig. För de vänstersidiga tumörerna som är vildtyp RAS stärks indikationen att använda EGFR-hämmare tillsammans med cytostatika i första linjen, säger Jan-Erik Frödin och utvecklar sitt resonemang:

– Tidigare studier pekar på en betydande skillnad vad gäller antikroppseffekt mellan vänster- och högersidiga tumörer. Denna studie inkluderade få högersidiga tumörer och resultaten särredovisades inte varför vi inte kan dra några slutsatser för de högersidiga tumörerna.

Inga nya säkerhetssignaler observerades i studien.

Paradigmskifte i njurcancervården – Snabb utveckling av nya behandlingsmöjligheter

Paradigmskifte, golden age, rekordsnabb utveckling av nya behandlingar. Det finns många sätt att beskriva det som händer inom njurcancerområdet just nu. Från att länge ha varit en svårbehandlad cancerform finns det idag en rad god kända behandlingar som förlänger överlevnaden. Och för första gången kan numera även njurcancerpatienter få adjuvant behandling. Västra Götalandsregionen är tidigt ute när det gäller implementeringen av de nya behandlingsmetoderna.
– Ja, det är nu det händer och jag är glad över att få vara med under den här tiden, säger onkologen Emma Mangelus, som arbetar i njure/melanom-teamet på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Under de senaste åren har det skett en närmast explosionsartad utveckling inom njurcancervården, främst inom området immunterapier där ett stort antal nya indikationer inom gruppen PD-1- och PD-L1- hämmare nyligen har godkänts. Tack vare nya läkemedel och nya kombinationsbehandlingar finns det nu goda möjligheter att erbjuda även njurcancerpatienter effektiv behandling.

– Eftersom njurcancer inte är känslig för strålning eller cytostatika innebär de nya terapierna ett stort genombrott inom detta område. Vi har arbetat med så kallad dubbel immunterapi som första linjens behandling vid intermediär och högrisk klarcellig njurcancer, den vanligaste formen av njurcancer, sedan 2018 och under det senaste halvåret har vi även använt oss av några av de nyligen godkända kombinationsbehandlingarna, det vill säga TKI och checkpointhämmare.

FRAMGÅNGSRIKT ARBETE I TEAM
Det finns flera förklaringar till att man ligger långt framme med dessa nya behandlingar i Göteborg. En är att man här arbetar med njurcancer och malignt melanom i ett team.
– Malignt melanom var en av de första cancersjukdomarna som behandlades med immunterapi, så vårt team har stor erfarenhet av att arbeta med dessa läkemedel som har visat sig vara effektiva också vid njurcancer. Vi lär oss av varandra, förklarar hon. Den andra förklaringen är att Västra Götalandsregionen har ett system för introduktionsfinansiering för nya läkemedel, så kallat ordnat införande, för att pröva dessa nya läkemedel under två år.

– Vi har tillgång till alla nya godkända kombinationsbehandlingar, både TKI-preparat som kan ge en snabb effekt och immunterapi där effekten dröjer men kan bli långvarig. Vid vissa aggressiva former gäller det att agera snabbt, och just kombinationen av TKI och immunterapi kan ge en både snabb OCH långverkande effekt. Studier visar att cirka tio procent av patienterna uppnår komplett remission, det vill säga att all mätbar sjukdom försvinner, och att överlevnaden ökar jämfört med enbart behandling med TKI-preparat.

Läs hela artikeln

Prostatacancerförbundet får allt större inflytande ”Vi drar på som ett lokomotiv – sedan får vården hänga på”

Det är Sveriges vanligaste cancersjukdom med omkring 10 000 nya fall per år. Att Prostatacancerförbundet nu har omkring 12 000 medlemmar och ett allt större inflytande på vården är inte förvånande. Aktiv, ofta humoristisk, marknadsföring och en välfylld forskningsfond, har bidragit till att förbundet är en politisk kraft att räkna med. Något som ordförande Kent Lewén, tidigare kommunalråd i Karlskrona och pappa till Mustaschkampen, är mycket nöjd med.

Kent Lewén valdes till ordförande för Prostatacancerförbundet förra året, men han har varit aktiv medlem länge.
– Jag var med och byggde upp föreningen Viktor i samband med att jag fick min diagnos 2008. Idag har vi 27 föreningar i landet och vi får nya medlemmar hela tiden, säger Kent Lewén, som har varit politiker i Liberalerna i många år. Han var kommunalråd i Karlskrona mellan 2003 och 2010 och är idag vice ordförande i äldrenämnden. Idén till den mycket framgångsrika kampanjen Mustaschkampen 2015 kom från honom.

– Vi blev inspirerade av Bröstcancerförbundets Rosa bandet och valde att använda den internationella symbolen Blå bandet som skapades i USA i mitten av 90-talet. Men vi
behövde ett ännu bättre varumärke och då lanserades den blå mustaschen. Att vara ordförande i ett så stort förbund kräver ett äkta engagemang och det är verkligen ingen bristvara hos Kent Lewén, som är full av förslag på hur vården av prostatacancerpatienter kan – och bör – förbättras.

– Vårt främsta fokus är att ta ordentligt hand om våra medlemmar. Vi har som mål att vi ska ringa upp alla nya medlemmar direkt och fråga hur vi kan hjälpa till. Medlemmarna
är vårt viktigaste uppdrag.

HOPPAS PÅ ALLMÄN SCREENING
Frågan om allmän screening kommer längst upp på kravlistan till landets sjukvårdspolitiker.
– Det gäller att komma igång med OPT (organiserad prostatacancertestning) i hela landet nu. Risken för överbehandling är mycket mindre idag än tidigare. Vården har blivit bättre på att differentiera patienter och vi räknar med att OPT ska leda till allmän screening vilket skulle kunna rädda omkring 1 000 liv per år, säger han och tillägger att förbundet precis har publicerat en rapport som visar vilken biopsimetod som är att rekommendera för att minska risken för svåra infektioner och sepsis.

– Vi stöder EAU:s (European Association Urology) rekommendation om transperineala biopsier, det vill säga genom huden mellan ändtarmen och pungen istället för via
ändtarmen. Det finns statistik som visar att omkring fem procent av alla får svåra infektioner av det traditionella sättet att ta biopsier. Om alla kliniker går över till den här
provtagningsmetoden skulle man spara både pengar och onödigt lidande och dessutom minska antibiotikaanvändningen. Vårdrelaterade infektioner kostar upp till 100 000
kronor per patient, påpekar han. En annan viktig fråga för förbundet handlar om att man vill ha större insyn i kvalitetsstatistik på kliniknivå.

– Vi vill bland annat kunna se detaljerade redovisningar av kirurgernas resultat och se rapporter om vårdskador, men där finns det tyvärr fortfarande ett starkt motstånd som vi har lite svårt att acceptera. Tydliga, konstruktiva och respektfulla dialoger är något vi efterlyser. Rehabilitering är ett annat, av sjukvården ofta eftersatt, område som förbundet engagerar sig i.
– Vi tar fram pengar till detta och har bland annat givit stöd för utveckling av ett program för sexuell rehabiitering som förhoppningsvis ska nå patienter via 1177. Dessutom har vi köpt in 14 platser under en vecka på Frötuna Gård. Det är än så länge ett pilotprojekt men vi hoppas att det ska skapa ringar på vattnet, att vi ska lära vården mer om rehabilitering.
– Vi drar på som ett lokomotiv och sedan får vården hänga på, tillägger han lite skämtsamt.

UTBILDAR PATIENTREPRESENTANTER
En lite svår nöt att knäcka är enligt Kent Lewén frågan om utbildning av de lokala föreningarnas patientrepresentanter i sjukvården när det gäller sjukdomsförlopp, behandling
och hur vården fungerar i Sverige.
– Det är en angelägen fråga att lyfta och vi satsar nu på att utbilda cirka 100 personer i första vändan. Jag har myntat uttrycket ”flera ska kunna mera”, och på detta tema har
vi nu genomfört det första steget i vår grundutbildning. Just nu skrivs också en ny bok om prostatacancer som finansieras av förbundet. För att kunna påverka prostatacancervården både inifrån och utifrån är Prostatacancerfonden ett viktigt verktyg. I år har 12,9 miljoner kronor delats ut till omkring 20 olika forskningsprojekt. Förra året var summan något högre, 14,7 miljoner medan ”bara” 550 000 kronor delades ut 2011. På endast tio år har forskningsanslagen med andra ord ökat med 2 500 procent, vilket är ett tydligt bevis på att effektiv marknadsföring lönar sig för en patientorganisation – och framförallt för landets prostatacancerpatienter.

– Mer än 90 procent av våra pengar går till forskning, opinionsbildning och utveckling. Väldigt lite går till administration. Den största utmaningen just nu är att få bukt med vårdköerna i landet. Det finns tyvärr inga morötter för regionerna att kapa köerna, här behövs kanske något av en gräsrotsrevolution, säger Kent Lewén.

Läs hela artikeln

Stor glädje att få träffas på riktigt igen när Uppsala bjöd på fullmatade dagar

”Äntligen!” Med detta ord, som på ett träffsäkert sätt ramade in känslan för hela mötet, inledde professor Gustav Ullenhag från SOF:s vetenskapliga kommitté Onkologidagarna på Uppsala slott den 22 mars klockan 13.00. Och mycket riktigt var det äntligen dags för Onkologidagarna att gå av stapeln igen efter två förlorade år under Covidpandemin. Äntligen gick det att anordna ett fysiskt möte igen och äntligen kunde onkologiintresserade från hela landet lämna sina datorskärmar och virtuella möten och träffas och umgås på riktigt.

Onkologidagarna hade dock, såsom brukligt är, smygstartat redan dagen innan med en STkurs i palliativ medicin som hölls digitalt. Kursen tog upp viktiga ämnen såsom lindring av smärta och andra vanliga symtom hos palliativa patienter, men även diskussioner kring etiska överväganden och när det är lämpligt att hålla brytpunktssamtal. Under måndagen hölls även ett Nationellt möte för svensk strålbehandling på Norrlands Nation. Detta var det första mötet i sitt slag, där syftet var att samla landets strålbehandlingsintresserade för att hitta vägar framåt för att utveckla svensk strålbehandling, som på senare år halkat efter i internationella jämförelser.

Första punkten på programmet efter Ullenhags inledningstal var en hederföreläsning anordnad av Sjuksköterskor i Cancervård. Titeln på föreläsningen var Human Sexuality in Cancer: Causation, Impact & Recovery och den hölls av Daniel Kelly som är sjuksköterska i grunden och professor vid School of Healthcare Sciences, Cardiff University, Wales. Kelly tog upp den mytbildning och skambeläggning som finns associerad med sexualitet hos cancerpatienter och de konsekvenser som detta får för den enskilda patienten och dennes partner. Han berättade om sin egen forskning på män med prostatacancer och deras upplevelser kring hur sexualiteten påverkats av cancerbehandlingen och hur de upplever bemötandet från sjukvården.

Hans forskning visade att dessa problem sällan tas upp, varken av patienten eller av sjukvårdspersonalen och att skälen till detta kan vara multifaktoriella men där det verkade finnas ett samband mellan mer avancerad sjukdom och en lägre benägenhet att prata om dessa besvär. Kelly, som även är delad ordförande i HPV Action Network som verkar inom ramen för European Cancer Organisation, tog även upp vikten av HPV-vaccination hos både flickor och pojkar för att förebygga all HPV-orsakad cancer, det vill säga cancer i cervix, vulva, vagina, anus, penis och orofarynx. Nätverket arbetar aktivt med att påverka politiska beslutsfattare, främst med fokus på de länder i Europa som ligger efter med HPV-vaccination, för att försöka öka vaccinationsgraden i befolkningen. Kelly tog även upp forskningsresultat som pekade på en möjlig koppling mellan HPV och prostatacancer

– dock behövs mer forskning för att bekräfta ett sådant samband.

VAR GÅR GRÄNSEN?
Temat för årets onkologidagar var ”Var går gränsen” och på temat åldersrelaterade gränsdragningar hölls tre presentationer:

• Cecilia Petersén, PhD, överläkare och barnonkolog vid Karolinska Universitetssjukhuset, pratade om uppföljning av barn med cancer i vuxen ålder.
Hon beskrev den ökade överlevnaden vid barncancer som i sin tur leder till fler vuxna överlevare med seneffekter av barncancerbehandlingen som behöver följas upp. Med anledning av detta finns sedan 2018 ett nationellt vårdprogram för långtidsuppföljning av barncancer. Petersén berättade om hur uppföljningen av seneffekter är organiserad, om nyckelbesöket vid 25 års ålder och vilka seneffekter som följs upp. Hon pratade även om det så kallade SALUB-registret, som är ett underregister till Svenska Barncancerregistret,
där fokus ligger på dokumentation av seneffekter efter behandling.

Läs hela referatet

Vi behöver bort från punktinsatser och få mer forskning om cancerprevention

Cancer kan drabba vem som helst, även den som lever hälsosamt. Forskning tyder dock på att cirka 30 procent av all cancer i Sverige kan förebyggas med livsstilsförändringar
– enligt WHO upp emot 50 procent globalt. Därför är förebyggande insatser mycket viktiga för att motverka prognosen om en kraftig ökning av antalet cancerfall. En tydligare och större satsning på förebyggande insatser får positiva effekter på många fler sjukdomar än cancer. Men hur fungerar preventionsarbetet – har vi lyckats förändra livsstil så att färre insjuknar? Vi ställde några frågor till den nationella cancersamordnaren Hans Hägglund.

I den europeiska kodexen mot cancer anges tolv åtgärder som människor själva kan vidta för att minska risken för cancer. Rekommendationerna är baserade på de senaste vetenskapliga rönen. Regionala cancercentrum i samverkan, RCC har regeringens uppdrag att tillsammans med andra aktörer delta i ett brett folkhälsopolitiskt arbete för förbättrade levnadsvanor. Folkhälsomyndigheten och det nationella programområdet (NPO) för levnadsvanor är exempel på sådana aktörer. Folkhälsopolitiken syftar ju också till jämlikhet. Har politiken haft avsedd effekt?

– Folkhälsopolitikens mål är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation, säger Hans Hägglund. Detta kräver en reell förskjutning av samhällsresurserna, så att en större del än i dag avsätts till förebyggande arbete. Där är vi inte ännu. För vissa cancerformer kan risken att insjukna minskas kraftigt genom vaccination mot humant papillomvirus (HPV). HPV är relaterat till insjuknande i livmoderhalscancer och flera andra
cancerformer. Vaccination mot HPV ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet för flickor sedan 2010 och från 2020 omfattas även pojkar. Regionerna har anslutit sig till en nationell forskningsstudie som har som syfte att stoppa livmoderhalscancer genom att erbjuda HPV-vaccin i kombination med screening. Ur samhällets och individens perspektiv är det angeläget med en hög täckningsgrad i vaccinationsprogrammet.

Screening ökar möjligheten att upptäcka och behandla tidigare stadier av en cancersjukdom.
– För cancerformer där det finns bra screeningmetoder är screening en effektiv åtgärd för att upptäcka cancer tidigt. Kombinationen av vaccination och screening ger bra resultat för att förebygga HPV-orsakad cancer. Strukturerade metoder bör användas och utvecklas för att så tidigt som möjligt fånga upp patienter med ökad risk för cancer. Det är också viktigt att kunskapen om alarmsymtom för cancer är väl spridd och tillämpas inom hela hälso- och sjukvården.

– Vissa högriskgrupper behöver omfattas av särskilda kontrollprogram. Det kan gälla både personer med en ärftlig ökad cancerrisk och personer som har ökad risk att insjukna till följd av annan sjukdom eller exponering för riskfaktorer.

Läs hela artikeln

Incidensen av levercancer ökar över hela världen – nu presenteras nya rön som kan förbättra behandlingen

Forskare vid Karolinska Institutet har identifierat förekomsten av en specifik kombination av ett protein och en lncRNA-molekyl i levercancer. Genom att öka förekomsten av lncRNA-molekylen minskar tumörcellernas fettdepåer vilket leder till att tumörcellernas delning upphör, och att de så småningom dör. Studien, som publicerats i den framstående tidskriften Gut, bidrar till ökad kunskap som kan leda till bättre diagnos och framtida cancerbehandlingar. Docent Claudia Kutter skriver här om hur den nya kunskapen kan förbättra diagnostik och behandling av levercancer.

Levern är inte bara det tyngsta inre organet utan också den största körteln i människokroppen. De gamla grekerna trodde att levern är källan till liv, centrum för känslor och säte för själen. Redan år 300 f.Kr. postulerade den grekiske läkaren Herophilus av Chalcedon att levern tar näring från tarmen för att omvandla den till energi som distribueras via blodet till resten av kroppen. Även om Herophilus beskrivning är enkel, fångade den leverns centrala roll som en ”metabolisk koordinator”.

Idag vet vi, efter århundraden av noggrann forskning, att levern fungerar i hematopoes, det vill säga blodbildning, i det tidiga embryot och övergår i metaboliska och avgiftande funktioner senare i livet. Under den kontinuerliga processen att bryta ner giftiga ämnen kan levervävnaden skadas. Anmärkningsvärt nog har levern en oöverträffat hög förmåga att reparera sig själv. Men om denna självregenerativa kapacitet är uttömd är vägen mot irreversibla leversjukdomar satt. Cancer är den mest elaka leversjukdomen med över 905 000 nya fall per år över hela världen1. År 2030 förutspås en incidensökning på upp till 35 procent i många länder, inklusive Sverige, på grund av kroniska hepatitvirusinfektioner, ohälsosam livsstil eller exponering för cancerframkallande ämnen. Även genetiska faktorer bidrar till utveckling av levercancer2.

Primär levercancer omfattar en samling av kliniskt olika tumörsubtyper, där hepatocellulärt karcinom (HCC) drabbar 80 procent av alla diagnostiserade patienter1 och därmed är den vanligaste formen av levercancer. På histologisk nivå kännetecknas HCC av okontrollerad levercelltillväxt och -förökning, vilket bidrar till leverdysfunktion. Det saknas förståelse för de underliggande molekylära mekanismer som orsakar den onormala cellfenotypen, delvis eftersom HCC i allmänhet diagnostiseras i ett långt utvecklat stadium av sjukdomen. Endast en av fem patienter är fortfarande vid liv ett år efter diagnosen vilket gör HCC till en av de dödligaste cancertyperna1. Trots denna alarmerande statistik finns det bara ett fåtal behandlingsalternativ.

De flesta patienter upplever återfall efter operation, och de två godkända läkemedlen som hämmar tyrosinkinasaktivitet, sorafenib och lenvatinib, förlänger endast patienters medellivslängd med ett år3. Därför är det av största vikt att nya diagnostiska markörer och behandlingsalternativ utvecklas för primär levercancer.

HAR KOMPLEXA TRANSKRIPTOM
Celler har utvecklat sofistikerade sätt att kontrollera flödet av genetisk information från DNA via RNA till protein, vilket säkerställer korrekt cellfunktion och pålitlig överföring av genetiskt material. Onormalt genuttryck och transkriptbildning kan störa denna balans och leda till sjukdomar, såsom primär levercancer. Under de senaste decennierna har intensiv forskning fokuserat på att identifiera faktorer som bidrar till den fenotypiska mångfalden i cancerceller. Till exempel avslöjade profileringen av ett stort antal patientbiopsier distinkta RNA-signaturer för varje cancertyp och resulterade i mer exakt tumörtyp, stratifiering och sjukdomsprognos4. Även om den genetiska regleringen av RNA, kallad riboreglering, är väsentlig, förblir den exakta cellulära påverkan ofta understuderad.

Efter transkription interagerar en RNA-molekyl med RNA-bindande proteiner (RBP). RBP:er är viktiga enzymer för korrekt funktion av RNA-reglerande processer. Mutationer i RBP-gener förändrar interaktionen med RNA, vilket kan påverka eller leda till sjukdom. När ett RBP och RNA interagerar bildar de specialiserade ribonukleära komplex (RNP). Denna interaktion kan ske med hjälp av RNAbindande domäner som är distinkta strukturella enheter inom RBP. Proteiner med en känd RNA-bindande domän kallas kanoniska RBP. Intressant nog, genom tekniska framsteg, har många fler proteiner identifierats som binder RNA, trots att de saknar någon känd RNA-bindande domän. Sådana proteiner kallas icke-kanoniska RBP. För närvarande omfattar katalogen över kanoniska och icke-kanoniska RBP:er cirka 5 000 proteiner.

Det betyder att ungefär en fjärdedel av alla proteiner i människokroppen har potential att binda RNA och forskare har bara börjat förstå den fulla omfattningen av komplexiteten i RBP:s verkningssätt. Även om det är känt att RBP:er kan koordinera ett transkripts öde i många olika molekylära processer, allt från kromatinförpackning till mRNA-translation5, är det nödvändigt att karakterisera vilka RBP:er det gäller, och hur dessa bidrar till den varierande sammansättningen av transkript i cancerceller. Denna kunskap är väsentlig för att förbättra framtida RNA-baserade cancerbehandlingsstrategier.

Läs hela artikeln

Kromosomal obalans i neuroblastom – molekylära aktiviteter för framtiden

Ny forskning visar på komplexiteten i de genetiska obalanserna som återfinns i neuroblastom, något som delvis kan förklara mekanismerna bakom neuroblastominitiering. Nu står forskningsfältet inför en viktig utmaning när det gäller hur man bäst tolkar de olika kromosomala abnormiteterna, och kombinationerna av molekylära aktiveringsmekanismer och avvikande cellsignalering, speciellt i högrisk neuroblastom. Här beskriver forskarna Marcus Borenäs, Torben Ek, Jikui Guan, Bengt Hallberg och Ruth Palmer, samtliga verksamma i Göteborg, senaste nytt från detta angelägna forskningsområde.

Neuroblastom är den vanligaste tumören hos spädbarn och medianåldern vid diagnos är 18 månader 1, 2. Sällsynta fall uppträder även i tonåren och hos unga vuxna1. Neuroblastom uppkommer i det primitiva sympatiska nervsystemet och tumörer kan uppkomma längs hela sympatiska gränssträngen från halsen ner till bäckenet, eller i binjurarna1. Cirka hälften av patienterna har metastaser vid diagnos1. Neuroblastom uppvisar mycket heterogent kliniskt förlopp, alltifrån spontan regress eller utmognad till ganglioneurom, till progressiv metastaserande sjukdom trots intensiv multimodal behandling1, 3.

Internationella neuroblastom-risk-gruppen (INRG) tog 2009 fram ett klassificeringssystem baserat på ålder, stadium, tumörhistologi, differentieringsgrad, MYCN-amplifiering, 11q-aberration och ploiditet för att definiera väldigt låg – (5 år Event Free Survival (EFS) >85%), låg – (5 år EFS >75% till ≤85%), intermediär-(5 år EFS ≥50% till ≤75%) och högrisk (5 år EFS <50%) grupper4. Högriskgruppen utgör den procentuellt största gruppen av patienterna (cirka 40 procent)4. Behandling av högrisk neuroblastom utgör den största utmaningen och man har genom sekventiella studier kommit fram till intensiv induktionskemoterapi, lokalbehandling med kirurgi och postoperativ radioterapi, konsolidering med högdoskemoterapi med autologt stamcellsstöd och underhållsbehandling med anti- GD2 och 13-cis retioninsyra (Figur 1). Bördan av behandlingen är stor med risk för komplikationer och sena biverkningar5.

Det finns alltså stor anledning att hitta mer målriktad och immunologiskt inriktad terapi än nuvarande toxiska behandlingsprotokoll. Därför att det viktigt att förstå de bakomliggande molekylära aktiveringsmekanismerna för initiering av neuroblastom.

Hur neuroblastom uppkommer är till stor del inte känt, hitintills har endast ett fåtal cancerdrivande gener identifierats. Däremot visar hög-risk neuroblastom fler genetiska avvikelser som till exempel amplifiering av proto-onkogenen MYCN eller aberration av 11q4 och fem års överlevnad för båda dessa grupper är under 50 procent (Tabell 1)2, 6. Det finns dock många andra genetiska avvikelser, både hos högrisk och icke-högrisk neuroblastom, som skulle kunna ha betydelse för framtida behandlingsformer. När Cohn et al. tog fram klassificeringssystemet för neuroblastom 2009 var den totala överlevnaden (overall survival) för 1p aberrationer 100 procent samtidigt som det endast fanns data för 17q status från mindre än fem procent av deltagarna, varför 1p och 17q-status exkluderades från kriterierna för klassificeringen av neuroblastom4.

Här presenterar vi nya rön med fokus på framför allt MYCN-amplifiering (MNA) och 11q-aberrationer, som avslöjar molekylära mekanismer som sannolikt bidrar till högrisk neuroblastom.

Läs hela artikeln

 

Kicki Waller symposiet – Fullmatat symposium i Åre när det äntligen gick att ses

Efter att Kicki Wallers bröstcancersymposium varit inställt under 2020 och 2021 på grund av Covid 19-pandemin var det extra kul att återigen kunna ses live i Åre. Årets möte var uppdelat i fem teman:
1) Kirurgi och strålbehandling av axillen – utveckling,
2) Patientinformation,
3) Bröstcancervård för äldre kvinnor,
4) Fjärrmetastaserad sjukdom och
5) Bilddiagnostik.

Mötet inleddes med avtackning av tidigare ordförande Catharina Ihre Lundgren och programansvarig Irma Fredriksson samt presentation av ny ordförande som är Helena Ikonomidis-Sackey och ny programansvarig som är Jana de Boniface. Jana de Boniface, kirurgkliniken, Capio S:t Görans Sjukhus, inledde första temat med senaste nytt gällande axillstaging efter neoadjuvant kemoterapi (NACT). Incidensen för lymfödem efter tre år hos kliniskt lymfkörtelpositiva patienter som genomgått NACT följt av axillarutrymning
(ALND) är cirka 60–75 procent.

Det är en av flera viktiga anledningar till att det pågår en de-eskalering av kirurgisk axillstaging efter NACT. Enligt kommande nationella riktlinjer 2022 rekommenderas sentinel node biopsi (SNB) med minst tre uttagna lymfkörtlar och dual tracer alternativt Targeted axillary dissection (TAD) hos kliniskt lymfkörtelpositiva patienter (cN1 = högst tre misstänkta metastaser) som konverterar till ycN0 efter NACT. Om SNB eller TAD är negativa utförs ingen ALND. TAD innebär att lymfkörtelmetastasen markeras innan NACT och att den excideras tillsammans med SNB efter NACT. Falsk negativ kvot (FNR) vid TAD är i vissa studier knappt två procent. Om SNB utförs enligt rekommendationen ovan är FNR cirka sju procent, alltså samma nivå som när SNB utförs innan NACT.

Frågan är hur ycN0 ska definieras. Ultraljud av armhålan efter NACT är svårbedömt eftersom fibros och kvarvarande metastas är svåra att särskilja (Negativt Prediktivt Värde 50). Jana de Bonifaces förslag är: åtminstone regress i axillen/ bröstet, regress av palpationsfynd i axillen (om det fanns). Det är också viktigt att tänka på subtyp eftersom HER2+ och TNBC har störst andel axill-pCR (patologisk komplett remission).

STRÅLBEHANDLING UNDER LUPP
Sara Alkner, Onkologkliniken, Skåne, diskuterade strålbehandling mot axillen: när, var och hur mycket. I strålbehandlingsstudier som är utförda efter 1989 ses mindre ickebröstcancerdödlighet och samtidigt med en liten vinst vad gäller totalöverlevnad.

Modern strålbehandling tar hänsyn till riskorgan när target definieras vilket tillsammans med strålbehandlingsteknik som till exempel VMAT, tomoterapi och protoner minimerar doser till känslig normalvävnad. På några år har vi gått från 50 Gy på 25 fraktioner till dagens 2,67 Gy till 40 Gy mot såväl bröst som regionala körtelstationer. Åldersboost till personer < 50 år kan ges integrerat. Under pandemin har strålbehandling lokalt mot bröst eller thorax givits enligt Fast Forward-studien, med 5,2 Gy till 26 Gy. Med dagens förbättrade diagnostik och behandling av tidig bröstcancer kan man fundera på om strålbehandlingen ger samma vinst som tidigare. Om vi riktar blicken internationellt har man börjat deeskalera strålbehandling mot regionala körtelstationer om patienten är axillarutrymd eller har ett begränsat körtelengagemang i sentinel node. Så frågan man kan ställa sig är om axillen ska strålbehandlas över huvud taget. Studier pågår och i Sverige, Norge och Finland kommer en studie att starta 2023, T-REX (Tailored regional radiotherapy), där 1 800 patienter med T1-2 cN0 med 1–2 makrometastaser (SNB) ska randomiseras till att få eller avstå strålbehandling mot körtelstationer beroende på ARTIC- nivå (Adjuvant Radiotherapy Intensification Classifier).

ARTIC är ett verktyg som klassificerar grad av nytta med strålbehandling utifrån genprofil och ålder. Det första temat avslutades av Helena Ikonomidis-Sackey, kirurgkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, som redogjorde för vad axillkirurgi innebär för patienten. Incidensen av lymfödem är fyra gånger vanligare efter ALND jämfört med SNB. Men även efter SNB förekommer en betydande armmorbiditet. Armsvullnad uppstår hos cirka fem procent av patienterna efter SNB och 20 procent efter ALND. Motsvarande siffror för känselnedsättning är 10 procent respektive 30 procent, inskränkt rörlighet i axelleden 10 procent respektive 20 procent och värk 30 procent respektive 50 procent. Helena Ikonomidis-Sackey berättade också att lymfödem inte verkar ge nedsatt livskvalitet, men att nedsatt rörlighet gör det. Patienter med värk/nedsatt rörlighet i axelleden har en 2,5 gånger ökad risk att inte återgå till tidigare arbetsgrad. Vi behöver således ha fokus på ökad rörlighet för alla patienter som genomgått axillkirurgi. Sannolikt behöver många fler patienter än vi tror hjälp med rörelseträning/sjukgymnastik även efter SNB.

Läs hela referatet som PDF

RNA-molekyler styr reparationen av människans arvsmassa i cancerceller

Länge trodde man att RNA endast deltog i proteintillverkning, men ny forskningvisar motsatsen. ”Våra senaste forskningsfynd visar att vissa RNA kan binda till enzym som reparerar skadat DNA och fungera som av- och på-knapp för dessa enzym”, skriver här Marianne Farnebo, docent vid Karolinska Institutet.Därmed kan RNA styra DNA-reparation, en upptäckt som på sikt kan leda till möjligheten att både motverka cancerutveckling och skapa bättre cancerbehandlingar.

Den genetiska informationen för hur en människa ska se ut finns i vårt DNA som lagrar all information om hur kroppens celler ska utvecklas och fungera. Varje dag uppstår tusentals skador i cellernas DNA, ändå håller den sig förvånansvärt intakt. Ett effektivt reparationsmaskineri är källan till hur cellen säkrar den genetiska informationen, reparerar sitt DNA och motverkar sjukdomar som cancer.

Orsakerna till DNA-skador är många – de kan exempelvis uppstå som följd av exponering av solstrålar, cigarettrök eller andra mutagena ämnen, men också av naturliga händelser inom cellen, som vid celldelning eller energiproduktion. När en skada skett avlägsnas den av speciella enzymer och på olika sätt. Skador som kemiska modifieringar på DNA-molekylen repareras genom excision reparation, där den skadade delen tas bort och ersätts med en frisk del. Om DNA-strängarna istället går av, antingen den ena eller båda strängarna, utförs reparation på andra sätt och via andra enzym (se exempel nedan). Olämpligt val av reparationsväg kan resultera i ett spektrum av sjukdomar som sträcker sig från utvecklingsstörningar till cancer och därför behöver dessa val regleras noggrant.

DUBBELSTRÄNGSBROTT FARLIGAST
Den mest toxiska formen av DNA-skada innebär att båda DNA-strängarna går av samtidigt, så kallat dubbelsträngsbrott. Eftersom båda strängarna är skadade kan ingen av dem användas som ritning för att genomföra reparation vilket gör processen svårare. Cellen måste då antingen använda friska DNA-strängar på andra kromosomer som ritning (kallad homolog rekombination) eller klistra ihop de fria ändarna utan ritning (kallad icke-homolog sammanfogning)

1. Den förstnämnda (som använder en ritning) resulterar i mer perfekt resultat och används ofta för att reparera delar av DNA som anses innehålla viktig information (till exempel gener). Men eftersom den tar längre tid och endast är tillgänglig vid vissa cellcykel- faser, används icke-homolog sammanfogning oftare. Exakt hur cellen styr av och på för dessa reparationsvägar som konkurrerar med varandra är oklart, men våra senaste fynd ger svaret – RNA-molekyler.

RNA är grundläggande molekyler som finns i alla levande organismer. En del fungerar som källa för proteintillverkning och kallas protein-kodande RNA medan andra, icke-kodande RNA, utför andra funktioner i cellen. Allt fler studier pekar på att icke-kodande RNA kan spela en avgörande roll vid reparation av DNA på flera olika sätt. RNA kan agera både som vägvisare för reparationsfaktorer eller brobyggare vid själva reparationen genom att hybridisera med skadat DNA2. Vår senaste upptäckt visar att RNA dessutom kan kontrollera DNA-reparation genom att blockera eller aktivera reparationsenzym.

Läs hela artikeln