Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

New Orleans kryllade av hematologer som äntligen fick träffas på ASH 2022

I ett 25 grader varmt och fuktigt New Orleans anordnades för första gången på tre år American Society of Hematology’s (ASH) årliga konferens i fullt fysiskt format i december 2022. Även i år var det möjligt att delta virtuellt, men då samtliga presentatörer var ålagda att delta på plats var det fysiska deltagarantalet stort.

New Orleans myllrade således av hematologer från hela världen. Att konferensen ägde rum kort in på en pandemi blev tydligt när gratis broscher som indikerade om man var villig att skaka hand eller inte delades ut. Att det fysiska formatet uppskattades var dock tydligt. Postersessionerna var fullpackade och livliga diskussioner fördes både där och under såväl muntliga presentationer som föreläsningar.

Att referera allt som presenteras på ASH är inte görligt på grund av det enorma utbudet. Här följer, med visst lymfomfokus, ett axplock av generella trender, några udda fåglar och de allra mest omtalade studieresultaten.

Att ASH är den största hematologikonferensen innebär att de allra mest banbrytande studierna ofta presenteras just här. En av de mest uppmärksammade i år var resultaten från TRIANGLE-studien, en europeisk fas III-studie där flera svenska centra deltagit. Studien presenterades av professor Dreyling från Universitetssjukhuset i München. I TRIANGLE-studien undersöktes optimal behandling för patienter 65 år eller yngre med högrisk mantelcellslymfom (MCL) som var kandidater för autolog stamcellstransplantation (ASCT). Studien var trearmad och standardbehandling (R-CHOP/R-DHAO + ASCT) jämfördes med två experimentella armar där den ena hade tillägg av BTK-hämmaren ibrutinib (Imbruvica) både under induktion och som underhållsbehandling efter ASCT.

Den tredje armen innehöll ibrutinib på samma sätt men uteslöt dessutom ASCT. Med en medianuppföljning om 31 månader var både den progressionsfria och totala överlevnaden bättre i de experimentella armarna jämfört med kontrollarmen. Att standardbehandling för MCL kommer att ändras står alltså klart. Huruvida ASCT är fortsatt nödvändigt efter ibrutinibinnehållande cytostatika vet vi dock ännu inte då ytterligare uppföljningstid krävs för att kunna jämföra de ibrutinibinnehållande armarna. Hittills ser det dock ut att gå lika bra utan ASCT. På direkt fråga om vad han tror kommer att bli standardbehandling för yngre patienter med MCL svarade professor Dreyling redan nu ibrutinibinnehållande cytostatika utan efterföljande ASCT. Han tillade dock att tiden kommer att utvisa om det finns subgrupper för vilka konsoliderande ASCT kan vara till gagn. Mer om denna studie, och annat nytt kring MCL, kan du läsa om i Ingrid Glimelius artikel i detta nummer – se sidan 36.

Ovanstående studie presenterades som abstract nummer ett på den mest prestigefyllda sessionen, plenary-sessionen. På plenary-sessionen presenterades även den omtalade ASAPstudien om förbehandling inför allogen stamcellstransplantation för patienter med återfall av akut myeloid leukemi(AML). I denna tyska studie randomiserades patienter med refraktär AML eller återfall av AML till antingen intensiv cytostatika eller observation/lågdos cytostatika vid behov inför allogen stamcellstransplantation (allo-SCT). Enligt rådande kunskapsläge är så djupt behandlingssvar som möjligt inför allo-SCT en viktig positiv prediktor för överlevnad vid AML. Hur det ser ut vid refraktär eller återfallande AML är dock inte lika välstuderat. Detta ville alltså Dr Schetelig och den tyska AML-gruppen undersöka. Totalt 281 patienter inkluderades i studien varav samtliga redan hade en stamcellsdonator eller hade >90% chans att hitta en matchad donator vid sökning. Bland patienter som randomiserades till lågdosarmen kunde 76% observeras och resterande erhöll lågdoscytostatika inför allo-SCT som i median genomfördes efter endast fyra veckor. I kontrollarmen fick patienterna högdos cytarabin och mitoxantrone inför allo-SCT. Medförfattarna fick sin hypotes bekräftad när det primära effektmåttet, komplett remission dag 56 efter transplantation, jämfördes mellan grupperna och var 84.1% i lågdosarmen jämfört med 81.3% i den intensivt förbehandlade gruppen. Hur vi i framtiden hanterar patienter med refraktär eller återfall av AML inför allo- SCT kan således komma att skifta.

Läs hela artikeln

San Antonio 2022 bjöd på intressanta studieresultat och viktiga diskussioner

Den 45:e upplagan av San Antonio Breast Cancer Symposium (SABCS) ägde rum 6-10 december 2022 i San Antonio, Texas, USA. Ett flertal intressanta kliniska och translationella studier presenterades samtidigt som viktiga resultat diskuterades av internationella experter.

CDK4/6-HÄMMARE
monarchE: Professor Stephen Johnson från Royal Marsden Hospital i London, UK presenterade en interimsanalys på totalöverlevand (OS) samt uppdaterade uppföljningen med 4-årsdata från den adjuvanta monarchE-studien som inkluderade 5 637 patienter med hormonreceptorpositiv (HR+) och HER2-negativ (HER2-), högrisk lymfkörtelpositiv bröstcancer. Kombinationsbehandlingen med abemaciklib och endokrinbehandling visade som vid tidigare analyser signifikant förbättrad invasiv sjukdomsfri överlevnad (IDFS) jämfört med endokrinterapi (IDFS 85.8% vs 79.4%,HR=0.664 95% CI: 0.578-0.762,p<0.0001) i den totala populationen och i alla utvärderade subgrupper. OS visade ingen signifikant skillnad mellan behandlingsarmarna, men data är fortfarande omogna och längre uppföljning behövs. Den uppdaterade analysen har nu publicerats i JAMA Oncology.

RIGHT choice: Dr. Yen-Shen Lun från National Taiwan Universitetssjukhus presenterade de primära resultaten från denna fas II-studie som inkluderade premenopausala patienter med HR+/HER2- avancerad bröstcancer med högrisk/aggressiva karakteristiska inklusive visceralkris, snabbt progredierande sjukdom
eller symtomgivande icke-visceral sjukdom. 222 patienter randomiserades till första linjens behandling med ribociklib + endokrinbehandling (ET, letrozol eller anastrozol + goserelin) eller kombinationsbehandling med cytostatika (physician’s choice). Median progressionsfri överlevnad (PFS) förbättrades signifikant i ribociklib + ET-armen jämfört med cytostatika (24 versus 12.3 månader; HR 0.54, 95% CI 0.36-0.79, p=0.0007). Dessutom färre dosreduktioner samt behandlingsrelaterade biverkningar påvisades i ribocicklib-gruppen.

PACE-studie: Dr Erica Mayer från Dana- Farber Cancer Institute i Harvard Medical School presenterade data av fulvestrant +/- palbociclib i patienter med ER+/HER2- metastaserad bröstcancer som progredierade på tidigare behandling med CDK4/6 plus endokrinbehandling. 220 patienter inkluderades i den här fas II-studien. Kombinationsbehandling med palbociklib visade inte någon signifikant förbättring av PFS jämfört med fulvestrant monoterapi (4.6 mot 4.8 månader, HR=1.11, p=0.62) efter en median uppföjlningstid av 23.6 månader. En tredje arm i studien utvärderade tilläggseffekt av en PD-L1-hämmare (avelumab) till kombinationsbehandlingen med palbociklib och fulvestrant. Lovande, hypotesgenererande resultat visades gällande risken för sjukdomsprogression (HR=0.75, 95% CI 0.47-1.20) samt överlevnad (HR=0.68, 95% CI 0.40-1.15), jämfört med fulvestrant monoterapi, men skillnaderna var statistiskt icke-signifikanta.

Läs hela artikeln

Nuklearmedicin – visualiserad precisionsmedicin

Inom nuklearmedicin visualiseras en fysiologisk process i kroppen som man vill undersöka. De tvåhuvudkomponenterna som gör detta möjligt är ett radiofarmakon och en nuklearmedicinsk kamera. Ett radiofarmakon består av radionuklidmärkta bärarmolekyler som injiceras i patienten. Radionukliden sönderfaller, och i den processen bildas annihilationsfotoner eller gammastrålning som kan detekteras med en Positron-Emissions-Tomografi-kamera (PET) eller gammakamera. Den bild vi får ut återspeglar den fysiologiska eller patofysiologiska process som radiofarmakonet undergått vid tiden för bildtagningen.

Här beskriver sjukhusfysiker Maria Holstensson, professor Rimma Axelsson och Per Grybäck, specialistläkare i radiologi och nukleärmedicin, senaste nytt inom detta högintressanta fält.

Redan idag diagnostiseras cancer med hjälp av radiofarmaka som söker sig till tumörer. Ett av de vanligaste radiofarmaka som används är 18F-FDG (fluorodeoxyglucose märkt med radionukliden 18F) som har samma upptagsmekanism som glukos. 18F-FDG avspeglar glukosmetabolismen i kroppen och kan med hög precision detektera flertalet energihungriga tumörtyper, men är också användbart för att detektera inflammatoriska tillstånd.

För tumörtyper där 18F-FDG inte är känsligt används andra PET-radiofarmaka. Neuroendokrina tumörer är exempel på tumörer med högt somatostatinreceptoruttryck och för att diagnostisera dessa används radiofarmakonet 68Ga-DOTATOC som söker sig till somatostatinreceptorer på cellytan. Prostataspecifikt membranantigen (PSMA) är ett transmembranprotein som uttrycks starkt hos en stor andel av patienter med prostatacancer. Prostatcancerdiagnostik med 18F- eller 68Ga-märkt PSMA ingår numera i det Nationella vårdprogrammet och erbjuds för både primärdiagnostik och recidiverande prostatacancer.

Parallellt med den diagnostik inom nuklearmedicin som drivs som klinisk rutin pågår också forskningsstudier med nya målriktade radiofarmaka. På Karolinska Universitetssjukhuset pågår för tillfället studier med nya radiofarmaka vars mål är tumörstroma, HER2-receptorer eller GRPR-uttryck (Gastrin-Releasing Peptide Receptor).

TUMÖRER RIKA PÅ STROMA
Tumörer i bukspottskörtel, magsäck och ovarier är rika på stroma. Cellerna i detta stroma blir cancerassocierade fibroblaster (CAF) i processen för tumörutveckling och är inblandade i tillväxt, migration och progression av cancern i dessa organ. CAF uttrycker bland annat markören FAP (Fibroblast-Aktiverande Protein), och FAP-hämmare (FAPI) anrikas selektivt i vävnader där dess målprotein uttrycks. Tumörer som är större än ungefär 1–2 millimeter behöver stödjande stroma för att kunna växa sig ännu större. Av den anledningen finns det potential för att kunna visualisera tumörer så små som omkring 3–5 millimeter med FAP hämmarbaserade radiofarmaka, till exempel 68Ga-FAPI. Eftersom det finns ett mycket lågt uttryck av FAP i andra organ, och tillfört FAPI snabbt renas från blodcirkulationen via njurarna, erhålls en hög kontrast av FAPI-upptag i tumörer vid bildtagning i PET. I tre parallella studier på Karolinska Universitetssjukhuset ska diagnostisk prestanda och kliniskt värde för 68Ga-FAPI att detektera cancer i bukspottkörtel, magsäck och ovarier bestämmas

Det finns receptorer på cancercellernas yta som ansvarar för tillväxt och spridning av cancerceller. En av dessa är HER2 som är en del av familjen Epidermal Growth Factor Receptors. Överuttryck av HER2-protein i magsäckscancer, med hjälp av immunhistokemi, beskrevs först på 1980-talet. Idag analyseras HER2-överuttryck med samma teknik på prover som kräver biopsi eller kirurgiska prover. Det finns växande evidens för att HER2 är en viktig biomarkör och drivkraft för tumörgenes i bröst och esofaguscancer. Även om det finns motstridiga publikationer har vissa studier antytt att en HER2-positiv cancer är förknippad med dålig prognos och aggressiv sjukdom.

Läs hela artikeln

Sahlgrenska först ut i Skandinavien med ny typ av robotassisterad kirurgi för lungcancer

Snabbare operationstid, läketid och minskad smärta för patienten. Det är några av fördelarna med den nya robotassisterade operationsmetoden. Sahlgrenska Universitetssjukhuset är nu först i Skandinavien med att ha genomfört en robotassisterad titthålsoperation för lungcancer där roboten går in genom endast ett operationssår. Här beskriver thoraxkirurgerna Andreas Westerlind och Maya Landenhed Smith, som var med och genomförde den första operationen, den senaste utvecklingen på området.

Lungcancer är den femte vanligaste cancerformen i Sverige och även den cancerform som leder till flest cancerrelaterade dödsfall. Varje år insjuknar cirka 4 500 patienter i Sverige och lungcancer är därmed fortsatt ett betydande folkhälsoproblem. Incidensen har minskat bland männen men fortsätter att öka hos kvinnor. Majoriteten av patienterna är mellan 60 och 80 år gamla vid tidpunkt för diagnos. Rökning är den viktigaste riskfaktorn för utveckling av lungcancer men hos andelen nydiagnostiserade patienter har 12 procent aldrig rökt.

Lungcancer stadieindelas efter tumörstorlek, lymfkörtelengagemang och förekomst av metastaser. Behandlingsval och prognos är beroende av tumörstadium. Eftersom lungcancer ofta inte ger symtom i tidigt skede upptäcks sjukdomen inte sällan sent och ungefär hälften av patienterna diagnostiseras i avancerade stadier där kirurgisk behandling inte är aktuell, men där cytostatika och i vissa fall målstyrd läkemedelsbehandling eller immunterapi och radioterapi kan ge förlängd överlevnad. För tidiga tumörstadier är kirurgisk behandling förstahandsval förutsatt att patientens övriga hälsotillstånd tillåter operation. Cirka 1 000 patienter med lungcancer opereras årligen i Sverige med kurativ intention.

För de patienter som opereras är femårsöverlevnaden mer än 60 procent och för de tidiga tumörstadierna med liten tumör utan lymfkörtelspridning är femårsöverlevnaden cirka 80 procent. Tidig upptäckt av sjukdomen och hög tillgänglighet till kirurgisk vård är därmed av stor vikt för framgångsrik behandling.

MULTIDISCIPLINÄRT TEAMARBETE
Sahlgrenska Comprehensive Cancer Centre (SCCC) samlar all cancervård på Sahlgrenska Universitetssjukhuset med mål att med högsta möjliga kliniska kompetens och med forskning i framkant samarbeta för att ge patienterna den bästa möjliga vården. Lungcancerkirurgi vid Thoraxkirurgiska kliniken är en del av ett större multidisciplinärt teamarbete runt patienten som drabbats av lungcancer.

Innovativ utveckling av kirurgisk behandling av lungcancer i kombination med förbättring av vårdomhändertagandet av patienten är ett ständigt pågående arbete där Sahlgrenska Universitetssjukhuset sedan flera år arbetar efter ett tvärfackligt fast track-koncept för lungkirurgi. Stor vikt läggs vid preoperativ patientinformation om planerad tidig mobilisering och eftersträvade korta vårdtider efter operation i syfte att reducera komplikationer i form av bland annat lunginflammation och blodproppar.

Även den kirurgiska tekniken har under de senare åren utvecklats och gått från öppen kirurgi via ett större operationssår mellan två revben, så kallad torakotomi, till övervägande minimalinvasiva tekniker med videoassisterad torakoskopisk kirurgi (VATS) där kirurgen använder ett eller flera mindre titthål för att utför operationen.

Som första center i Sverige har sedan cirka ett år också robotassisterad multiportal operationsteknik (multiportal RATS) implementerats på regelbunden basis. Ytterligare ett utvecklingsarbete sker nu med utveckling av så kallad robotassisterad uniportal teknik (uniportal RATS). I stället för att använda flera titthål utförs operationen genom endast ett operationssår. Operationen innebär att den cancerdrabbade delen av lungan opereras ut ur patienten med hjälp av operationsroboten som kopplas till patienten under operationen. Genom det cirka fem cm långa operationssåret mellan två av patientens revben placeras en kameraarm i operationssårets bakre översta del och två instrumentarmar i den nedre delen av operationssåret för parallellt arbete vid sidan av optiken.

Läs hela artikeln

Därför startade han en ny patientorganisation: Finns för stora regionala skillnader i vården – och för långa väntetider

En sommarmorgon för fyra år sedan upptäckte den pensionerade allmänläkaren Carl-Henrik Sundin att han kissade blod.

– Jag trodde att det handlade om en urinvägsinfektion eller prostatabesvär men det visade sig vara cancer i urinblåsan. Symtomen togs på allvar direkt och jag blev opererad inom rimlig tid, men behandlingen tog hårt på mina krafter och jag beslöt mig för att ta reda på mer om denna sjukdom som jag faktiskt aldrig ägnat en tanke åt tidigare, säger Carl-Henrik Sundin, som startade Blåscancerförbundet 2021.

Det var för att skapa uppmärksamhet kring denna ”glömda” cancerform som drabbar omkring 3 300 personer per år och orsakar cirka 800 dödsfall, som Carl-Henrik Sundin startade den nya patientorganisationen.

– Det var ILCO som tidigare samlade patienter med blåscancer men jag tyckte att de fokuserade alldeles för mycket på tarmcancer och tarmstomier och alldeles för lite på de 30 000 patienteri Sverige som har urinblåsecancer, varav en del har urostomi.

Sagt och gjort. Efter noggrann research startade Carl-Henrik Sundin, som är bosatt i Kvissleby söder om Sundsvall, en egen patientförening, mitt under pandemin.

– Jag är en entreprenör och har varit med och grundat vårdbolag. Blåscancerförbundet fick glädjande nog bra respons från start och idag är jag bland annat patientrepresentant på RCC. Vi får också bidrag från Cancerfonden och är med i världsorganisationen World Bladder Cancer Coalition.

Läs hela artikeln

Vill sätta ljuset på en bortglömd cancerform

”Bättre rapportering till register skulle säkra vård och forskning”

Trots att urinblåsecancer är nästan lika vanlig som malignt melanom med omkring 3 000 nya fall per år är det något av en bortglömd sjukdom. Att symtomen kan misstolkas för en ofarlig urinvägsinfektion och att inrapporteringen till kvalitetsregistret är ojämnt fördelad över landet kan leda till sämre och försenad vård.

– Vi är stolta över att kunna visa hur vården utvecklas. Borde det inte kännas lite pinsamt att inte visa sina resultat tillsammans med övriga sjukhus, undrar urologen Truls Gårdmark, som ansvarar för kvalitetsregistret, ett viktigt verktyg för såväl forskning som en välfungerande vård.

Urinblåsecancer är den tredje vanligaste cancerformen hos män och den åttonde hos kvinnor. Antalet dödsfall per år är omkring 800, återfall i sjukdomen är vanliga och rökning är den mest kända riskfaktorn. Blåscancer kräver också täta uppföljningskontroller och är därför en av de ”dyraste” cancerformerna. Varje år diagnostiseras drygt 3 000 personer med urinblåsecancer, där det vanligaste symtomet är blod i urinen.

– Problemet är att även en ofarlig urinvägsinfektion kan leda till blod i urinen, men det är alltid en varningssignal som bör tas på allvar och föranleda utredning. Äldre kvinnor som kommer till primärvården med dessa symtom behandlas ofta med antibiotika trots att det kan vara symtom på cancer, medan det sällan handlar om cancer när en ung person får samma symtom. Vi måste helt enkelt bli bättre på att differentiera, att träffa rätt med våra insatser, säger Truls Gårdmark, urolog på Danderyds sjukhus och registerhållare för blåscancerregistret som har funnits sedan 1997.

Trots att täckningsgraden, det vill säga hur stor andel av alla fall som registreras i registret är 95 procent totalt i Sverige, är inregistreringen dålig på vissa ställen.

Läs hela artikeln

Immmunterapi och behandling – hur går det ihop?

Den 3–7 oktober 2022 arrangerades den så kallade ”IOveckan” för andra året i rad. Här beskriver docent Lars Ny och ST-läkaren Anna Fager på vilket sätt metastasering av solida cancerformer till hjärnan är en stor klinisk utmaning – och hur utvecklingen ser ut på detta angelägna område.

Läkemedelsföretaget BMS var initiativtagare till denna utbildningsaktivitet som främst riktade sig till personal inom svensk hälso- och sjukvård som arbetar inom cancerområdet och med särskilt intresse för immunonkologi. Föreläsningar och diskussioner hade formen av webinarier som ”State of the Art” och berörde i år angelägna utvecklingsområden inom immunonkologin inkluderande biomarkörer för effekt och biverkningar, kombinationsbehandlingar, immuncheckpointhämmare vid gastrointestinal cancer samt användning av immunterapi vid hjärnmetastaserad sjukdom.

Metastasering av solida cancertyper till hjärnan är en stor klinisk utmaning och engagerar en ökad population av patienter med tumörgrupper där man tidigare inte såg denna typ av metastaseringsmönster, något som gör att vi får börja tänka om och ha denna organmanifestation med i beaktande vid diagnos/ staging och behandlingsutvärdering. Hjärnmetastasering har historiskt varit särskilt uppmärksammad vid tre större tumörgrupper – bröstcancer, lungcancer och malignt melanom. Behandlingsmöjligheterna och biologin vid dessa sjukdomar skiljer sig åt i många avseenden och medicinsk onkologisk behandling samt strålbehandling används på relativt olika sätt utifrån gällande behandlingsrekommendationer i deras respektive nationella vårdprogram i Sverige. Vid malignt melanom har immunterapin med immuncheckpointhämmare i monoterapi (PD-1 hämmare) eller i kombination (PD-1 hämmare och CTLA-4 hämmare) etablerats som ett förstahandsval oavsett tumörmutationsprofil. Registreringsstudierna bakom dessa behandlingsrekommendationer har inte inkluderat patienter med obehandlad eller aktiv hjärnmetastasering. Dock har det på senare år genomförts ett antal mindre kliniska prövningar på denna patientgrupp.

Läs hela artikeln

Ny nationell cancersamordnare på plats

Kjell Ivarsson – ny nationell cancersamordnare – påbörjade sin vårdkarriär som sjuksköterska. Och sedan gick det fort. Han blev läkare, specialiserade sig inom cancerkirurgi, forskade inom tumörimmunologi och har en gedigen bakgrund som chef inom svensk hälso- och sjukvård med sig i den nya rollen. Närmast kommer han från tjänsten som hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Blekinge och har även varit ordförande i RCC Sydöst.

– Sverige är ett av Europas främsta länder vad gäller canceröverlevnad, säger han. Det finns mycket att vara stolt över, men också en hel del att utveckla.

Fokus har alltså sedan länge legat på cancervård och cancerforskning. Nu sluts cirkeln i och med det nya uppdraget som nationell cancersamordnare. Men han slutar aldrig att vara nyfiken och ställer sig ofta frågan vilka nya lösningar som finns för cancervården.

– Jag känner mig ödmjuk inför uppdraget och hedrad över att ha blivit tillfrågad. Jag ser fram emot att tillsammans med olika team föra cancervården framåt, med respekt för de utmaningar som finns. Jag tror på samarbete, samverkan och relationer. Det är också viktigt att ha ett helhetstänk och se hur närliggande vårdområden sammanlappar med cancervården, säger Kjell Ivarsson.

Han påbörjade läkarutbildningen efter bara några år som sjuksköterska.

– Erfarenheten av att ha arbetat som sjuksköterska har varit mycket viktig utifrån det personcentrerade perspektivet. Det har jag haft nytta av i mitt senare arbete som läkare, konstaterar han.

AVHANDLING OM LASERBEHANDLING
I samband med medicinstudierna kom Kjell Ivarsson i kontakt med ett forskningsprojekt inom kirurgi som rörde lokalbehandling av tumörer med laser. Han skrev sin avhandling om metod, effekter och immunologiska skeenden i samband med laserbehandling. Forskningen tog honom vidare till kirurgisk verksamhet och han specialiserade sig på den övre abdominella kirurgin.

Kjell Ivarsson har senare haft ett flertal chefsroller inom hälso- och sjukvården och har blivit van att leda och anpassa vården i takt med den utveckling som sker och med hänsyn till oförutsägbara händelser, som exempelvis coronapandemin. Erfarenheterna tar han med sig i sin nya roll, som han beskriver som komplex och med goda möjligheter att kunna påverka.

– Under mina första veckor kommer jag framför allt att fokusera på att bygga relationer. Jag planerar att besöka varje regionalt cancercentrum ute i landet för att lära känna människorna som byggt upp verksamheterna. Det ser jag som en betydelsefull uppgift att prioritera, inte bara nu i början, utan även kontinuerligt.

Läs hela artikeln

På väg mot nytt läkemedel mot aggressiv prostatacancer – lågmäld professor glömmer aldrig lidandet hon såg som sjuksköterska

Som ung sjuksköterska på urologen kände hon starkt för patienter med prostatacancer som ofta hade det besvärligt. Idag, som erfaren forskare och professor i patologi, är det inte omöjligt att Marene Landström och hennes forskargrupp i Umeå är nära att hitta ett nytt läkemedel som på sikt kan hjälpa just patienter med aggressiv prostatacancer. Med lågmäld envishet och ett djupt engagemang som drivkraft är denna sympatiska forskare ett utmärkt exempel på att den som skriker högst och syns mest inte nödvändigtvis uppnår mest.

Uppmärksamhet är inget Marene Landström, född 1959, någonsin har längtat efter, inte heller som barn. Men om man är född i ett litet samhälle i Västerbotten och har begåvats med det vackra, men synnerligen ovanliga förnamnet Marene, har det inte alltid varit lätt att undvika uppmärksamhet.

– Det var väldigt pinsamt att heta så när jag var liten. Fröken trodde inte att jag riktigt visste vad jag hette, att jag hade missuppfattat mitt eget namn. Jag kände mig jättedum, men som vuxen känns namnet bara bra, säger Marene Landström och berättar att hon fick namnet efter en sommarflicka från Stockholm som föräldrarna hade träffat.

Det är lätt att förstå att namnet gav henne svårigheter. Marene är ett italienskt namn som är så ovanligt i Sverige att det inte ens går att googla på, man hamnar ideligen på Marianne, Marlene, Marina etc.

Marene är inte bara en ort i italienska Piemonte, det är också associerat med hav som heter mare på italienska. Och den by där Marene växte upp, bruksorten Olofsfors utanför Nordmaling, ligger faktiskt nära havet, om än ett något kyligare hav än Medelhavet.

– Det var en riktig Bullerby-känsla i vår by, berättar hon. Vi lekte alltid ute och man cyklade till skolan, allt var fridfullt.

LÄRARE UPPTÄCKTE BEGÅVNING
Det var på högstadiet som en lärare i biologi upptäckte att Marene hade ”läshuvud”.

– Jag var en riktig plugghäst i skolan och minns inte riktigt om jag hade ett särskilt intresse just för biologi. Men den här läraren uppmuntrade mig och tyckte att jag borde bli läkare och det där glömde jag inte.

På gymnasiet läste hon naturvetenskaplig linje, men istället för att söka in på läkarlinjen direkt valde hon att först utbilda sig till sjuksköterska.

– Det fanns flera orsaker till detta. Jag behövde läsa upp mitt gymnasiebetyg och jag hade ingen riktig kontakt med den akademiska världen. Mina föräldrar var inga akademiker, pappa var snickare och mamma jobbade i en kiosk.

Men som så ofta i livet visade det sig att hennes val inte bara var nödvändigt utan faktiskt också mycket klokt. Åren som sjuksköterska kom nämligen att prägla hela hennes fortsatta karriär.

– Jag jobbade på kirurgen/urologen på Norrlands universitetssjukhus i två år och fick då även en inblick i forskningen eftersom jag blev rekryterad till en forskargrupp som arbetade med prostatacancer.

Hon utvecklade ett starkt intresse för dessa patienter som ofta hade väldigt ont.

– De hade det verkligen besvärligt, konstaterar hon och där någonstans föddes hennes starka vilja att hjälpa dem. Efter att ha klarat högskoleprovet med glans påbörjade hon läkarutbildningen i Uppsala 1982 och läste därefter först en period i Uppsala och senare i Umeå. Intresset för forskning fanns som sagt redan innan hon började utbildningen och hon disputerade 1992.

– Jag hade hunnit få två barn också under de här åren, säger hon och berättar att hon började med preklinisk forskning på Ludwiginstitutet för cancerforskning i Uppsala där hon höll i flera olika projekt som stöddes av Vetenskapsrådet och Cancerfonden.

Läs hela artikeln

Flera nya behandlingsmöjligheter ger nu ökat hopp vid mantelcellslymfom

Mantelcellslymfom är en av de tio vanligaste undergrupperna av lymfom – en kronisk cancersjukdom där prognosen är dålig på lång sikt. Glädjande nog har det nu kommit både målstyrda läkemedel och nya immunterapier. Tyrosinkinashämmaren ibrutinib blev i oktober 2022 subventionerad vid första återfall av mantelcellslymfom. Nu kommer en diskussion att påbörjas om införande även i primärbehandlingen efter helt färska resultat presenterade på American Society of Haematology (ASH) den 11 december 2022. Immunterapin gör stora framsteg vid behandling av återfall och CAR-T-cellsterapi har nyligen blivit subventionerat i tredje linjen och de bispecifika antikropparna är på väg att introduceras. Här beskriver professor Ingrid Glimelius den hoppingivande utvecklingen på området.

Mantelcellslymfom är en lymfomundergrupp som drabbar cirka 140 personer per år i Sverige. På många sätt ter den sig som en snällare variant av lymfom, men förloppet är ofta mer aggressivt än man primärt tror. Mantelcellslymfom drabbar främst män. Mantelcellslymfom är en svårbotad, kroniskt recidiverande och ibland aggressiv sjukdom. Vid generaliserad sjukdom och symtom krävs intensiv behandling. Mer långsamväxande varianter av mantelcellslymfom finns också. Det kan var knivigt att initialt förutsäga vilka som kommer att få ett aggressivt sjukdomsförlopp. Här gör vi och forskare i Lund en kartläggning av sjukdomens biologi. Mikromiljön i tumörerna förefaller ha betydelse för tumörutveckling och prognos. p53-uttryck och TP53-mutationer i tumörerna är förenade med sämre prognos (Figur 1).

Överlevnaden påverkas även av patientkaraktäristika såsom ålder (Figur 2A), kön och andra sjukdomar. Överlevnaden har även förbättrats över tid (Figur 2B). Glädjande nog har det under senare år kommit ett antal målstyrda läkemedel för mantelcellslymfom, som i studier har visat god effekt. Tyrosinkinashämmaren ibrutinib, som ges i tablettform, blev i oktober 2022 tillåten vid återfall av mantelcellslymfom enligt TLV i Sverige. Det dröjer nog inte länge innan den införs i primärbehandlingen till äldre men även till yngre individer. Nästa generations tyrosinkinashämmare, zanubrutinib och acalabrutinib, har testats med god effekt i tidiga studier. Lovande resultat finns även för pirtobrutinib, en icke-kovalent Brutons tyrosinkinashämmare.

Läkemedlet venetoklax, som är en Bcl-2-hämmare, har också visat effekt i olika studier. Lenalidomid är godkänt sedan flera år tillbaka och används i kombination med andra terapier. Således har verktygen för behandling utökats avsevärt under en väldigt kort tidsrymd. Utmaningarna idag är att veta när dessa läkemedel bäst ska användas, för vilka grupper och hur länge! Vi har redan lärt oss mycket om att skräddarsy behandlingslängden genom att mäta mätbar kvarvarande sjukdom (MRD) i blod och benmärg under och efter behandlingen vilket hjälper till att styra behandlingslängden av terapin i studier.

Läs hela artikeln

Prostatacancerdöd bland äldre – ofta baserad på svag evidens

I Sverige lever cirka 188 000 män med prostatacancer, och de allra flesta av dem kommer inte att dö av sin cancer. Det beror på att allt fler lågrisktumörer upptäcks på grund av PSA-testning och tidig diagnostik, men också på förbättrad utredning och behandling. Korrekt klassifikation av dödsorsak är viktig, men ofta svår – framför allt vid mycket hög ålder. Mer än hälften av alla män som dog av prostatacancer i Sverige under 2020 var över 80 år. Bland dessa män och bland män med lågriskcancer finns en risk att prostatacancer felaktigt anges som dödsorsak om ingen annan uppenbar orsak finns, trots att belägg för prostatacancer-progress saknas. Här beskriver Andri Wilberg Orrason senaste nytt på detta angelägna område.

Prostatacancer är den vanligaste cancerformen hos män i västvärlden. De senaste två decennierna har användning av radikal behandling för prostatacancer ökat, samtidigt som död av prostatacancer har minskat med 20 procent. I Sverige är det stora skillnader mellan åldersgrupper i denna minskning. Bland män under 80 år har denna minskning varit 50 procent men bara 13 procent bland män över 80 år. Detta kan till del förklaras av att äldre män oftare diagnostiseras med avancerad prostatacancer och sällan behandlas radikalt. En annan förklaring till dessa skillnader kan bero på svårigheter i dödsorsaksbestämningen hos gamla multisjuka män. Äldre män med lågrisk prostatacancer kan därför ha en ”sticky-diagnosis bias”, det vill säga prostatacancern bedöms som huvuddödsorsak trots att evidens för progress av prostatacancern saknas.

Syftet med denna studie var att undersöka graden av evidensen för prostatacancerprogress bland män i olika åldrar och med olika riskkategorier. För att åstadkomma detta eftergranskades journaler för män som enligt Dödsorsaksregistret dött av prostatacancer.

MATERIAL OCH METODER
Vi identifierade 18 900 män i Sverige som dog av prostatacancer mellan 2011 och 2018 enligt Dödsorsaksregistret (Figur 1). 16 008 av dessa män fanns med i Nationella prostatacancerregistret (NPCR) som innehåller data om cancerkarakteristik, diagnostik, och behandling. Av dessa 16 008 män, identifierade vi 5 543 män som behandlades på ett av 20 sjukhus i studien. Vi tog fram ett randomiserat urval av 512 män från dessa sjukhus baserat på ålder vid död och riskkategori vid diagnos. Riskkategori vid diagnos definierades som: Lågrisk, kliniskt stadium T1–T2, Gleason score 6 och PSA <10 ng/ml; mellanrisk, T1–T2, Gleason score 7 och/eller PSA 10–19.9 ng/ml; högrisk lokaliserad eller lokalt avancerad, T3, Gleason score 8–10 och/eller PSA 20–49.9 ng/ml; regionala metastaser, T4, N1 och/eller PSA 50–99.9 ng/ml; fjärrmetastaser, M1 eller ≥100 ng/ml. Vi exkluderade män över 90 år och antog att dessa män hade samma evidensunderlag som män 85–89 år.

Läs hela artikeln

Specialistläkare från mindre sjukhus på efterlängtad kurs

Gyncancerpatienter genomgår ofta långa behandlingar och träffar under processen många olika läkare – på olika kliniker och mottagningar i landets regioner. Eftersom onkologer och kirurger ”delar på” patienterna krävs det bra samarbete och tydlig kommunikation bland vårdgivarna. På den uppskattade Efterutbildningskursen i Gynekologisk Cancer i oktober fick 25 specialistläkare från mindre sjukhus i hela landet en efterlängtad möjlighet att uppdatera sig om det senaste inom området – och framför allt möjlighet att träffas.

”Jag blev färdig specialist 1996 och har en lång undervisningskarriär. Detta var dock första gången som jag, tillsammans med Susanne Malander, var kursledare för specialistläkare från hela landet, en kategori som normalt inte erbjuds så många möjligheter till vidareutbildning.

Det var en mycket duktig och intresserad grupp som ställde bra frågor och vi fick en fin respons.

Vi är vana vid ett regelbundet regionalt samarbete via de multidisciplinära konferenser där kliniker från andra sjukhus deltar tillsammans med gynonkologerna och patologerna från SUS. Vi kirurger sammankallar och administrerar dessa konferenser varje vecka. Dessutom håller vi tillsammans med RCC praktiska endagarskurser för läkare, kontaktsjuksköterskor och övrig personal som arbetar med cancerpatienter.

På den här kursen gavs det möjlighet till fördjupade diskussioner om bland annat nya behandlingar, ökad individuell anpassning, nya prioriteringar och olika etiska dilemman. Det viktigaste var att förmedla praktisk kunskap som det inte går att läsa sig till, saker som inte står i vårdprogrammet – att få hjälp med hur man ska tänka kring vissa patientfall som man inte riktigt kan bli klar över.”

Kursledare: Päivi Kannisto, docent, överläkare, specialist i gynekologi och gynekologisk tumörkirurgi, Skånes Universitetssjukhus, Lund

”Det var första gången jag ledde en sådan här kurs och det var verkligen otroligt kul för oss som arbetar på stora centra att träffa kollegor från mindre sjukhus ute i landet. Vi har redan ett tätt samarbete, vi delar ju faktiskt på patienterna, men vi får sällan möjlighet att mötas på det här viset. Att få grotta ned sig i ett ämne i tre dagar hör inte till vanligheterna i vår vardag, numera är det svårt för oss att kunna vara borta från våra jobb.

Det främsta syftet med den här kursen var att förklara för dem som handlägger gyncancer ute i regionerna vad vi på universitetssjukhuset bygger våra behandlingsbeslut på. Att förtydliga vårdprogrammet och få dem att förstå varför vi agerar som vi gör.

Kursupplägget var mycket ambitiöst och det var roligt att se att alla var så engagerade, att alla kom till tals och fick möjlighet att ställa väldigt bra frågor. Gynekologisk cancer har en stark ställning i den nationella vården, regionerna gör överlag ett bra jobb. Vi kämpar gemensamt för en jämlik vård, att små diagnoser ska behandlas lika överallt. Själv har jag vigt mitt liv åt äggstockscancer och jag anser att damen i Kalix ska få samma vård som damen i Huddinge, det är ett av målen för vårt arbete”.

Kursledare: Susanne Malander, överläkare, specialist i gynekologisk och allmän onkologi, Skånes universitetssjukhus, Lund

Läs hela artikeln

Hur hanterar man svårförklarade fakta för en patient – och sedan för sig själv?

FALLBESKRIVNING:
Det rör sig om en då 72-årig musiker som varit på min mottagning några gånger tidigare. Han var för åldern välbehållen men jag hade redan då påpekat för honom att hans levervärden var något för höga. Vi var ense om förhöjningen berodde på att han druckit för mycket vin under lång tid – för honom var vin en väsentlig del av det liv han ville leva.

Nu kom han i november 2020 med ascites. Som en del i kartläggningen gjordes då en datortomografi, vilken visade en 7 cm stor primärtumör i en cirrotisk lever och minst fem dottertumörer omkring.

Fråga: Hur ger man denna information till patienten? Loppet är ju nästan kört avseende levercirrosen och ”dubbelkört” när det gäller en så stor primärtumör och ”trippelkört” beroende på metastaserna.

Nästa steg var att klassificera enligt Child-Pugh-skalan. Med 8 poäng på skalan klassificerades patienten som ChildB, det vill säga med en prognostiserad femårsöverlevnad till 50 procent, sett enbart till levercirrosen.

Levercirrosen omöjliggjorde kirurgisk resektiv behandling, och universitetsklinikens specialister såg inte heller någon möjlighet för någon cellgiftsbehandling utan rekommenderade enbart palliativa åtgärder enligt den multidisciplinära konferensen.

Fråga: Hur överlämnar man denna information till patienten, det vill säga att man ska ge upp redan från början, utan något försök till bot ens?

Genom total alkoholabstinens, bra näring och hårdast möjliga ascitesbehandling uppnådde patienten gränsen för Child A inom en relativt kort tid och specialisterna lät sig bevekas att pröva en behandling med TACE (transarteriell kemoembolisring). Den gick helt komplikationsfritt och patienten sattes upp för ytterligare en. Ur symtomsynpunkt blev denna mycket besvärlig, vilket troligen berodde på att en del av det injicerade passerade ut i systemcirkulationen – patienten var på gränsen att inte överleva men återhämtade sig gradvis. Kontrollröntgenbilden efter tillfrisknandet var dock mycket positiv.

Läs hela artikeln

Välskriven skräckbok nytt grepp på döden

Trots att han har tillbringat mer än 40 år i dödens omedelbara närhet kan han inte riktigt släppa taget. Nu tar den nyligen pensionerade Peter Strang, Sveriges förste professor i palliativ medicin, ett helt nytt grepp på både döden och sitt eget skrivande. I den kusligt verklighetstrogna och tankeväckande spänningsromanen ”Dödshjälparen” utforskar han gränslandet mellan dödshjälp, självmord och mord. En komplex fråga som kanske inte är bara svart eller vit.

Döden, döden, döden. Ja, med det mantrat kunde Peter Strang, i likhet med Astrid Lindgren, ha börjat alla sina arbetsdagar och så hette också den TV-serie han medverkade i 2013. Som onkolog och professor i palliativ medicin har han ägnat sig mer åt döden än de allra flesta i professionen. Och med tanke på hans betydande insatser inom den palliativa vården är det inte fel att säga att hans långvariga arbete med döden och döendet faktiskt är hans livsverk. Få personer har gjort mer för att ändra på synen på vården i livets slutskede – vikten av god fysisk och psykisk smärtlindring, fokus på det existentiella lidandet, kompetensutveckling av vårdpersonalen, att verkligen se och respektera den döende människan och hennes/hans anhöriga.

VÄLSKRIVEN SKRÄCKBOK
Det är det goda döendet han har kämpat för i alla år och han har skrivit en rad olika fackböcker på temat. För något år sedan skrev han sin första roman, ”I skuggan av sommaren”, en existentiell berättelse med cancertema. Med boken ”Dödshjälparen” som kom ut i höstas och utspelar sig på ett fiktivt närsjukhus, tar han steget in i en mörkare värld – en värld där de som är satta att vårda och hjälpa oss inte alltid vill oss väl, en värld där det måhända är alldeles för lätt för någon med onda avsikter att påskynda döden istället för att förhindra eller underlätta den. ”Dödshjälparen” är inte bara en spänningsroman, det är en lågmäld och mycket välskriven skräckbok där man inte förrän långt in i handlingen börjar förstå vem som är den skyldige/a.

Läs hela artikeln

Implementering av CAR T-cells-behandling i den svenska sjukvården: Utmaningar och möjligheter

Onsdag den 29 mars 2023, kl. 12.10–12.55

Immunoterapi är en form av behandling som bryter ny mark inom olika områden. Hittills har det främst använts för behandling av hematologiska maligniteter. Forskning är på gång även inom solida tumörer. Särskilt tilltalade med den nya formen av behandling är att man använder cell- och genterapi i kampen mot sjukdomen.

Föreläsare Stephan Mielke är professor i hematologi och cellterapi vid institutionen för laboratoriemedicin och vid institutionen för medicin, Huddinge, samt FoU-chef för Tema Cancer samt föreståndare för CAST vid Karolinska Universitetssjukhuset. Stephan forskar om immunoterapi mot cancer – hur cancer kan bekämpas med hjälp av immunsystemet. Forskningen handlar dels om hur potentialen i patientens egna immunförsvar kan utnyttjas, dels om förbättrade metoder vid transplantation av blodstamceller från en annan person.

För mer information och anmälan

Gyncancerdagen 2023

Kostnadsfria digitala föreläsningar kring gynekologisk cancer – lyssna till några av landets främsta experter!

Prevention, vård, rehab & forskning
Under dagen tar vi upp ämnen som berör de olika gyncancerdiagnoserna, närståendestöd, tidig upptäckt, seneffekter & inte minst sneglar vi på framtidens gyncancerbehandlingar. Gyncancer berör yngre som äldre, drabbade och deras närstående alltså både män som kvinnor – så varmt välkommen till en informativ dag om gynekologisk cancer!

Gyncancerdagen arrangeras av Nätverket mot gynekologisk cancer. Nätverket mot gynekologisk cancer ingår i Nätverket mot cancer, som består av flera nationella cancerprofilerade patient- och intresseorganisationer som tillsammans arbetar för att förbättra cancervården i Sverige.

Föranmälan krävs men eventet är öppet för alla & helt kostnadsfritt.

Se program och boka din plats här

Behandling av mesoteliom med dubbel immunterapi

Kliniska erfarenheter av att behandla mesoteliom med dubbel immunterapi vid Lungkliniken på Lunds Universitetssjukhus – presentation av patientfall
Tisdag 7 mars 2023
Kl. 12.10 – 12.50

Under detta webinar kommer Ronny Öhman, Lungkliniken Universitetssjukhuset Lund, redogöra för de erfarenheter han skaffat sig då han behandlat mesoteliompatienter med dubbel immunterapi. Ronny kommer även ta upp ett par patientfall. Därefter följer en diskussion utifrån kliniska frågeställningar och de behandlingsalternativ som är tillgängliga vid mesoteliom.

Mötet modereras av Anders Vikström, Lungmedicinska kliniken, Universitetssjukhuset Linköping.

Föreläsare:
Ronny Öhman
Lungläkare, Lungkliniken, Universitetssjukhuset Lund

Moderator:
Anders Vikström
Överläkare vid Lungmedicinska kliniken, Universitetssjukhuset Linköping

För mer information och anmälan

Multidiciplinär webbinarserie med fokus på bröstcancer

Onkologisk behandling av äldre patienter med spridd luminal bröstcancer.
13 mars 12:10-12:55 

Föreläsningen lyfter frågor gällande behandlingsval av den äldre patienten med spridd luminal bröstcancer, och vad säger våra nationella guidelines om denna patientgrupp?

Program

12:10–12:55
Du kan ställa frågor och delta i diskussionen under livesändningen.

12:10 Välkomna – Pfizer
12:15 Föreläsning
12:45 Tid till frågor
12:55 Slut

För mer information och anmälan

BRAF-muterat metastaserat melanom

Vill du diskutera behandling av patienter med BRAF-muterat metastaserat melanom?
Välkommen att delta vid en diskussion som tar avstamp i nya data som presenterats under det gångna året.

Måndag 30 januari 2023 Kl. 12.05 – 12.45

Mötet sker under ledning av Hildur Helgadottir som är en av prövarna i SECOMBIT-studien och medförfattare till publikationen i JCO, september 2022. Inledningsvis går Hildur igenom tillgänglig evidens att luta sig mot vid val av behandling till patienter med BRAF-muterat melanom. Därefter följer en diskussion utifrån kliniska frågeställningar. Mötet modereras av Sander Ellegård.

Varmt välkommen hälsar vi som arbetar med immunonkologi på BMS

Föreläsare
Hildur Helgadottir
Hildur Helgadottir arbetar som överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset inom hudonkologi och klinisk genetik. Hennes förskning är inriktad på genetik, epidemiologi och behandling vid melanom.

Moderator
Sander Ellegård
Sander Ellegård arbetar som ST-läkare i onkologi och melanomansvarig vid onkologiska kliniken, Universitetssjukhuset i Linköping.

 

För mer information och anmälan

Det andra bröstet

Multidiciplinär webbinarserie med fokus på bröstcancer
Onsdag 1 februari 2023, kl. 12.10–12.55

Det andra bröstet
En föreläsning av Andreas Karakatsanis, docent i bröstkirurgi, överläkare på kirurgiska kliniken, Akademiska sjukhuset, Uppsala.

Föreläsningen kommer att täcka strategier kring hanterandet av ett friskt bröst hos kvinnor som har unilateral bröstcancer. Vad gör man med andra bröstet?

Program
12:10–12:55
Du kan ställa frågor och delta i diskussionen under livesändningen.

12:10 Välkomna – Pfizer
12:15 Föreläsning
12:45 Tid till frågor
12:55 Slut

För mer information och anmälan