CHMP rekommenderar XTANDI™ (enzalutamid) för behandling av högriskpatienter med återfall vid tidig prostatacancer i EU

Om EU-kommissionen formellt godkänner den utökade indikationen, blir XTANDI (enzalutamid) den första av den nyare typen av hormonläkemedel som kan erbjudas inom EU för behandling av högriskpatienter efter biokemiskt återfall med icke-metastaserad prostatacancer.^1,2,3 EU-kommissionens beslut om marknadsgodkännande förväntas i juni 2024.

– Astellas meddelar att den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA:s rådgivande kommitté (CHMP) har givit ett positivt utlåtande för XTANDI, givet som monoterapi eller i kombination med androgendeprivationsterapi (ADT), ska få en utökad indikation och godkännas för behandling av högriskpatienter som drabbas av biokemiskt återfall med icke-metastaserad prostatacancer, och som inte är lämpade för behandling med radioterapi.⁴

– Nio av tio patienter med prostatacancer utan spridning, men som har en högre risk för biokemiskt återfall,utvecklar metastaserande sjukdom. För dessa patienter finns det ett stort behov av nya behandlingsmöjligheter. Beskedet från CHMP innebär att vi nu har kommit ett steg närmare att kunna erbjuda en ny möjlig behandling av dessa patienter i Sverige, och enzalutamid blir då den första godkända androgenreceptorhämmaren för denna patientgrupp inom EU. Beskedet från CHMP kompletterar och utvidgar den redan tidigare dokumenterade effekten och säkerhetsprofilen för enzalutamid och stöder användning av produkten genom hela förloppat av avancerad prostatacancer , säger Camille Claudius, senior medicinsk direktör hos Astellas i Norden.

CHMPs positiva utlåtande baseras på resultaten från fas III-studien EMBARK, som i april 2023 presenterades vid plenarsessionen på American Urological Societys årsmöte och senare samma år publicerades i New England Journal of Medicine.

Det positiva utlåtandet kommer nu granskas av EU-kommissionen som har behörighet att godkänna läkemedel för medlemsländerna i EU, samt Island, Norge och Liechtenstein.⁶

I november 2023 godkände den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA enzalutamid som behandling av högriskpatienter efter biokemiskt återfall med icke-metastaserad prostatacancer. Resultaten från EMBARK diskuteras även med andra relevanta regulatoriska myndigheter för att stödja ytterligare ansökningar om användning av enzalutamid för denna indikation.

Om EMBARK-studien

EMBARK är en global, randomiserad, dubbelblind, internationell multicenter, fas 3-studie, som studerat XTANDI (enzalutamid) i kombination med leuprorelin hos högriskpatienter efter biokemiskt återfall (BCR) vid icke-metastaserad hormonkänslig (kastrationskänslig) prostatacancer. Studien inkluderade 1 068 patienter från olika kliniker i USA, Canada, Europa, Sydamerika och Asien. I studien deltog högriskpatienter efter biokemiskt återfall, definierat som prostataspecifikt antigen (PSA) svar (PSA-värde) med fördubblingstid ≤ 9 månader, ett serumtestosteron ≥ 150 ng/dL (5,2 nmol/L), och screening PSA ≥ 1 ng/mL efter radikal prostatektomi (operation med eller utan strålbehandling) som primär behandling för prostatacancer, eller NADIR-värde om 2 ng/ml för patienter som fick strålbehandling som enda primärbehandling för prostatacancer. Patienter i EMBARK-studien randomiserades till behandling med enzalutamid 160 mg dagligen i kombination med leuprorelin (n=355), enzalutamid 160 mg som monoterapi (n=355), eller placebo i kombination med leuprorelin (n=358). Leuprorelin 22,5 mg administrerade var 12:e vecka.

Studien EMBARK uppfyllde det primära effektmåttet metastasfri överlevnad (MFS) för enzalutamid i kombination med leuprorelin jämfört placebo i kombination med leuprorelin, och resultaten visade att kombinationen signifikant minskade risken för metastasereller död. MFS var definierat som tid i månader från randomisering till tidigaste objektiva bevis på radiologiskt verifierad sjukdomsprogression eller död, beroende på vilket som inträffade först.

Studien uppfyllde också ett viktigt sekundärt effektmått genom att visa att enzalutamid som monoterapi signifikant minskades risken för metastasereller död, jämfört med placebo i kombination med leuprorelin.

I EMBARK rapporterades biverkningar av grad 3 eller högre hos 46 procent av patienterna som fick enzalutamid i kombination med leuprorelin, jämfört med 50 procent för patienter som fick enbart leuprorelin, och hos 43 procent av patienter som fick placebo i kombination med leuprorelin.

21 procent av patienter som fick enzalutamid i kombination med leuprorelin avbröt behandlingen på grund av biverkningar som huvudorsak, jämfört med 18 procent för patienter som fick enbart leuprorelin, respektive 10 procent av patienter som fick placebo i kombination med leuprorelin.

För ytterligare detaljer om studien, vänligen läs om EMBARK på www.clinicaltrials.gov, NCT02319837.

Om icke-metastaserad hormonkänslig prostatacancer och hög risk för biokemiskt återfall (BCR)

Icke-metastaserad hormon- (eller kastrations-) känslig prostatacancer (nmHSPC eller nmCSPC) betyder att det inte finns några kliniskt detekterbara bevis på att cancern har spridit sig till andra delar av kroppen (metastaser) och att cancern fortsätter svara på medicinsk eller kirurgisk behandling för att minska testosteronnivåer.⁷Av män som har genomgått nutidens primära behandling vid icke- metastaserad hormonkänslig prostatacancer, inklusive radikal prostatektomi (operation) och/eller strålbehandling, kommer uppskattningsvis 20-40 procent inom tio år få ett biokemiskt återfall (BCR)⁸. Omkring nio av tio män med högrisk BCR kommer att utveckla metastaserande sjukdom, och en av tre kommer att dö till följd av detta återfall.⁵ EMBARK-studien fokuserade på män med högrisk BCR. Enligt EMBARK protokollet är nmHSPC med högrisk BCR de män som initialt behandlades med radikal prostatektomi eller radioterapi eller båda, samt hade en fördubblingstid av sitt PSA-värde på ≤ 9 månader. Högrisk BCR patienter har en högre risk för metastaser och död.⁹

Män med högre utbildning och inkomst får mer av viss vård och behandling för prostatacancer. Deras risk att dö av sjukdomen är dessutom lägre än för män med låg inkomst och utbildning. Det visar en studie vid Göteborgs universitet.

Bakom studien, publicerad i tidskriften International Journal of Cancer, står en grupp forskare på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, tillsammans med kollegor på Karolinska Institutet, Uppsala universitet och Umeå universitet.

Underlaget i studien är hämtat från forskningsdatabasen PCBaSe, som innehåller uppgifter från flera nationella register, bland andra Nationella prostatacancerregistret. I studien inkluderades uppgifter om totalt drygt 32 000 män. Det som analyserades var sambandet mellan inkomst och utbildning, och ett antal viktiga mått i prostatacancervården.

Ola Bratt, professor i klinisk cancerepidemiologi på Göteborgs universitet, överläkare i urologi på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och huvudansvarig forskare för studien. Foto: Emelie Ljunggren.

Mer behandling vid hög inkomst

Resultaten visar tydligt att utbildning och inkomst påverkar utredning och behandling för män med misstänkt eller nyligen diagnostiserad prostatacancer.

Med lång utbildning och högre inkomst följde ökad sannolikhet för att bli utredd med magnetkamera vid misstänkt prostatacancer, under införandefasen 2018 till 2020. Andelen som genomgick denna undersökning var 47 procent, mot 35 procent i gruppen med kort utbildning och lägre inkomst.

Vid lång utbildning och högre inkomst var sannolikheten också större att få botande behandling för en allvarlig prostatacancer utan spridning. Här låg andelarna mellan 89 och 75 procent i de olika grupperna.

Liknande skillnader påvisades för upprepad förskrivning av erektionsförbättrande tabletter efter en operation för prostatacancer. Andelen män som fick denna rehabilitering varierade mellan 44 och 52 procent, beroende på utbildning och inkomst.

Andelen män med dödlig utgång av en allvarlig prostatacancer utan spridning var klart högre för män med kort utbildning och lägre inkomst än för män med lång utbildning och högre inkomst. För hög jämfört med låg inkomst var andelarna som dog 8,5 och 12,5 procent. Skillnaderna berodde främst på att män med kort utbildning och lägre inkomst hade en allvarligare sjukdom vid diagnos, inte på att de fick sämre vård efter diagnos.

Möjliga vägar att minska ojämlikheten

– Trots att Sverige är förhållandevis socioekonomiskt jämlikt visar resultaten på skillnader i cancersjukvården beroende på inkomst och utbildning. I en internationell jämförelse är skillnaderna ganska små, säger Ola Bratt, professor i klinisk cancerepidemiologi på Göteborgs universitet, överläkare i urologi på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och huvudansvarig forskare för studien.

Forskarna ser organiserad prostatacancertestning som en möjlig väg till ökad jämlikhet i diagnostiken. Ulf Strömberg är adjungerad professor i epidemiologisk metodik på Göteborgs universitet, epidemiolog inom Region Kronoberg, och en av dem som drivit studien:

– Mycket talar för att insatser för att öka jämlikheten främst behövs i diagnostiken så att prostatacancer kan upptäckas i ett tidigare skede hos män i socioekonomiskt utsatta grupper, säger han.

Studie: Socioeconomic inequality in prostate cancer diagnostics, primary treatment, rehabilitation, and mortality in Sweden, https://doi.org/10.1002/ijc.34932

Kontakt: Ola Bratt, tel. 0702 76 32 33, e-post [email protected] – nås under tisdagen från klockan 11:00

Bild: Ola Bratt (foto: Emelie Ljunggren)

Pressansvarig: Margareta Gustafsson Kubista, tel. 0705 30 19 80, e-post [email protected]

Sahlgrenska akademin är Göteborgs universitets medicinska fakultet med utbildning och forskning inom medicin, odontologi och vårdvetenskap, www.gu.se/sahlgrenska-akademin

Med europiskt grönt ljus för Pepaxti har Oncopeptides fullt fokus på att etablera sin första produkt på marknaden. Man är igång i Tyskland och Grekland och väntas inleda försäljning i Spanien under andra halvan av 2024. BioStock har kontaktat vd Sofia Heigis för att få veta mer om bolagets kommersialisering och om den företrädesemission som man nu genomför med sikte på att bli kassaflödespositiva 2026.

Sofia Heigis är vd för Onkopeptides. Foto: Liza Simonsson.

Onkopeptides utveckling kretsar kring två teknikplattformar, från vilka man tagit fram en serie läkemedelsprojekt inom cancer. Bolaget är mest känt för huvudprodukten melflufen, i Europa marknadsfört som Pepaxti, och som sedan 2022 är godkänt i Europa för behandling av multipelt myelom. Produkten används tillsammans med kortikosteroiden dexametason i patienter som gått igenom minst tre tidigare behandlingslinjer.

Inom multipelt myelom finns det många typer av läkemedel, men främst då i tidiga behandlingslinjer. Patienten utvecklar förr eller senare resistens mot sin behandling och det är för den här patientgruppen som melflufen har tagits fram – som ett sätt att behandla patienter som nått senare stadier av sin cancer.

Fullt fokus på Europalansering

Oncopeptides är för närvarande mitt i kommersialiseringen av produkten, där man på senare tid börjat få momentum i försäljningen. Under det fjärde kvartalet förra året ökade försäljningen med 93 procent jämfört med kvartalet innan. Förväntningarna är att den ökande trenden ska fortsätta, bland annat genom att fortsätta rulla ut produkten på nya marknader.

Efter att ha FDA valt att dra tillbaka Oncopeptides accelererade godkännande i USA pga. en annan tolkning av bolagets studiedata i förhållande till de olika regulatoriska krav som finns på det accelererade godkännandet som man fått, ligger nu fullt fokus på Europa, en marknad där Oncopeptides uppskattar att Pepaxti har en årlig försäljningspotential på 1,5 miljarder kronor. Hittills har man fått in en fot i Tyskland och Grekland och närmst på tur kommer Spanien, där man siktar på marknadsinträde under andra halvan av 2024. Därutöver bearbetas en lång rad länder, där man kommit olika långt i processen. Även om fokus primärt ligger på Europa söker man även partners för att kunna ta produkten till Kina och Japan.

Genomför företrädesemission

För att hålla uppe tempot i lanseringen av Pepaxti genomför Oncopeptides en fullt garanterad företrädesemission på cirka 300 Mkr, där teckningsperioden löper 19 – 29 april. De investerare som vill säkra sitt deltagande i emissionen behöver köpa aktier innan den 15 april. Likviden från emissionen är tänkt att stödja arbetet fram tills bolaget blir lönsamt, något som man räknar ska kunna ske i slutet av 2026.

Vd kommenterar

Inför den stundande emissionen har BioStock kontaktat Oncopeptides vd Sofia Heigis för att få veta mer om marknadslanseringen och den kommande kapitalanskaffningen.

Behandlingsfältet inom multipelt myelom är stort. Kan du beskriva lite hur det ser ut och hur ni har resonerat kring Pepaxtis positionering på marknaden?

– Behandlingslandskapet är snabbt föränderligt. Ett antal nya klasser av immunoterapier håller på att introduceras, så det gäller att följa utvecklingen noga och positionera sitt läkemedel där det ger störst potential att hjälpa patienter och skapa lönsamhet.

– För oss är det i senare behandlingslinjer, där behovet är större. Vårt läkemedel har visat på en positiv risk/nytta-profil i en patientpopulation som till stor del är äldre och skör. I och med att många av våra konkurrenter rör sig mot tidigare behandlingslinjer slussas också fler patienter vidare till senare linjer. Det gör att vår målgrupp faktiskt växer genom att patienter lever längre.

Ni håller just nu på att introducera Pepaxti i Europa, där ni hittills tagit klivet in i Tyskland och Grekland och siktar på att gå in i Spanien senare i år. Kan du berätta lite om hur er övergripande kommersialiseringsstrategi ser ut?

– Vi är pragmatiska och väljer bäst modell för respektive marknad. I de flesta länder har vi valt att kommersialisera i egen regi då det i de flesta fall ger bättre lönsamhet jämfört med partnerskap. På vissa marknader, exempelvis i Grekland, har vi dock valt att gå via en partnerlösning, då det levererar mest värde.

– När vi väljer att gå i egen regi gör vi det med en förhållandevis låg kostnad per land, med ett litet högkvalificerat team som känner till lokala förhållanden och med lokala nätverk, understött från huvudkontoret i Stockholm med allt annat: produkt, kvalitetsgranskning, finans, IT etc.  Det gör att vår kostnad för sålda varor är låg, med en bruttomarginal på 95 procent och EBITA-marginal på landnivå på över 50 procent då försäljningen är som högst.

Kan du nämna något om era förväntningar om marknadspenetrationen och takten på marknadsupptaget på respektive marknad? Kort och gott – när når ni peak sales?

– Det hade varit toppen att kunna svara rakt på den frågan, men tyvärr är tidslinjen till stor del i händerna på de olika betalarmyndigheterna ute i Europa. Tar vi Spanien som exempel så har marknadsaccess där gått på rekordtid, fem månader jämfört med våra konkurrenter som gjort samma resa på ett eller två år. Här ser vi fram emot att kunna börja se ordentlig försäljning redan under andra halvåret 2024. Vi hoppas förstås på snabba framsteg även i andra länder, men att ge tidsuppskattningar när vi inte har full kontroll vore oansvarigt mot våra aktieägare.

– Den guidning vi kan ge är att vi räknar med att vara lönsamma mot slutet av 2026, och utöver det kommer vi förstås att hålla marknaden uppdaterad på framsteg i övriga länder.

Om vi tittar närmre på de olika marknaderna i Europa. Hur skiljer de sig åt och vad gör ni för att tackla de olika förutsättningarna på respektive marknad?

– Framförallt är det viktigt att framhålla att ett godkännande från EMA innebär att vi får sälja i alla länder i EU från regulatoriskt perspektiv, men för att kunna få försäljning måste man förhandla pris med landspecifika betalare. Kort uttryckt så kräver varje land att man skickar in en värdedossier, sedan har en värde/nytta-diskussion som leder till en prisförhandling. I många länder, däribland Spanien och Sverige, krävs sedan en ny förhandling på regional nivå, vilket innebär ett ytterligare steg.

– Särskilt prisförhandlingen kan ta allt från tre månader upp till två år, men såhär långt har det flutit på bra i de länder vi fått access. I Spanien ser vi till och med ut att landa på rekordtid.

När det gäller USA så har ni fått avslag från FDA gällande Pepaxti. Hur går tankarna gällande den amerikanska marknaden?

– USA för Pepaxti, eller Pepaxto som den marknadsfördes som i USA, är ett avslutat kapitel för oss. Däremot har vi tillgångar i vår pipeline som vi tror skulle kunna vara aktuella för den amerikanska marknaden, då troligtvis genom någon form av partnerskap. Så USA-dörren är inte stängd för alltid, men just nu är vår fulla fokus på den europeiska kommersialiseringen.

För att kort beröra er övriga pipeline. Vad har ni för mål för dessa tillgångar?

– Vi har två teknologiplattformar, PDC vilken melflufen är baserad på, samt SPiKE. Utan att bli för teknisk kan jag säga att de två läkemedelskandidater som ligger under PDC-plattformen befinner sig i ett tidigt forsknings- och utvecklingsskede medan val av läkemedelskandidater för SPiKE-plattformen pågår. Forskning och utveckling gör vi i egen regi, men vi tittar också på partnerskap.

300 Mkr ska nu gå till att i första hand stötta er kommersialisering. Kan du berätta lite mer om hur likviden är tänkt att fördelas?

– Vi kommer i första hand att fortsätta bygga våra team i de länder där lansering ligger närmast i tiden, Spanien, Italien, Nederländerna, Norden. Så det handlar om personal, men också marknadsföringskostnader för att skapa synlighet för vår produkt i dessa länder. Till det kommer förstås en overheadkostnad för vårt huvudkontor och de funktioner som stöttar kommersialiseringen. Sedan får vi inte glömma att vi också kommer att driva vår pipeline framåt, vilket kostar pengar, även om den kostnaden är låg i jämförelse.

När det gäller målet om att bli kassaflödespositiva i slutet av 2026; vad behöver hända för att ni ska nå det målet?

– Vi behöver givetvis öka vår försäljning, från dagens relativt låga nivåer. Jag har beskrivit hur tidslinjen ser ut där, och varför det alltid tar tid för nya läkemedel att få fart på försäljningen, särskilt när man också bygger teamet som ska sälja det från grunden. Man ska komma ihåg att den sista rekryteringen i vårt tyska team skedde så sent som i november förra året.

– Fram till dess fortsätter vi hålla hårt i pengarna. Jag är smålänning så jag brukar säga att tänka ekonomiskt är något jag har i mitt DNA, och god finansiell disciplin är något vi som bolag ständigt strävar efter.

Om man tittar på Oncopeptides som investeringscase; vad är det enligt dig som gör bolaget till en attraktiv investering just nu?

– Det finns många life science-bolag på börsen, men få har en godkänd produkt och existerande försäljning. Vi är byggda från grunden för en effektiv kommersialisering i Europa. Vi gör det med en produkt med en försäljningspotential på 1,5 miljarder per år, en potential som dessutom växer, och som har marknadsexklusivitet fram till 2037.

– Vi har inga regulatoriska frågetecken kvar, har nu med likviden från emissionen finansiering tills vi beräknar vara lönsamma och aktien är i mina ögon värderad baserat på var vi står idag, inte vår potential.

– Till vårt base case kommer också möjligheter till ytterligare värdeskapande genom försäljning i andra delar av världen, samt skapa värde ur vår pipeline.

Detta material har upprättats i marknadsföringssyfte och är inte och ska inte anses utgöra ett prospekt enligt gällande lagar och regler. De fullständiga villkoren för företrädesemissionen och mer information om bolaget kommer att redovisas i ett emissionsprospekt som är planerat att offentliggöras den 17 april 2024. 

Detta är en intervu och artikel från BioStock. Artikelns innehåll är sponsrat av det aktuella bolaget som förekommer i texten. BioStock tillhandahåller inte investeringsrådgivning, förmedlar inga investeringsorder och tar inget ansvar för agerande och/eller eventuell förlust eller skada av något slag som grundar sig på användandet av innehåll som publicerats på BioStock.se. Varje investeringsbeslut fattas istället självständigt av den enskilde investeraren.

Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse beviljar 2,1 miljarder kronor till 118 av Sveriges bästa forskare.
– Vår målsättning är att ge framstående forskare i Sverige fria medel där de själva väljer vad de vill forska på. Vi hoppas att detta ger möjlighet för djärv och banbrytande forskning, säger Peter Wallenberg Jr, ordförande för Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.

Wallenberg Scholars-programmet syftar till att ge landets ledande forskare anslag för fri forskning. Stiftelsen har efter en omfattande internationell utvärdering valt att finansiera 118 forskare under fem år med upp till 18 miljoner kronor vardera för forskare i teoretiska ämnen och upp till 20 miljoner kronor vardera för forskare i experimentella ämnen.

– En betydande del av svensk forskningsfinansiering är målstyrd. Vi vill med forskningsprogrammen Wallenberg Academy Fellows och Wallenberg Scholars stödja den fria grundforskningen säger Sara Mazur, Stiftelsens verkställande ledamot.

I utvärderingen av ansökningarna till Wallenberg Scholars har närmare 500 internationella expertutlåtanden hämtats in. Varje ansökan har lästs av fyra till fem internationella experter.

– Det är glädjande att 40 procent av de som utsetts till Wallenberg Scholars i denna omgång är kvinnor. Det är resultatet av ett målmedvetet arbete från Stiftelsen sida att universiteten ska nominera fler kvinnor. Men det är viktig att betona att de har utsetts på sina meriter. Alla ansökningar sker i konkurrens och utvärderingsprocessen tar bara hänsyn till de vetenskapliga meriterna, konstaterar Peter Wallenberg Jr.

Stiftelsen har under perioden 2009–2023 beviljat 1,8 miljarder kronor till Wallenberg Scholars- programmet, tillsammans med den nya omgången uppgår satsningen till 3,9 miljarder kronor.

Grundforskning brukar definieras som ett systematiskt och metodiskt nyfikenhetstyrt sökande efter ny kunskap och nya idéer utan sikte på någon omedelbar tillämpning. Sakta men säkert läggs pusselbit efter pusselbit med ny kunskap. Även om syftet primärt inte är att hitta tillämpningar så har grundforskning många gånger lett till stora och viktiga upptäckter som resulterat i just det. Men det handlar också om att utveckla metoder, göra avancerade beräkningar och utveckla teknologi för att tolka och bearbeta all data som samlas in.

Knut och AliceWallenbergs Stiftelse finansierar två program för fri forskning som är riktade till enskilda forskare; Wallenberg Academy Fellows där Stiftelsen finansierat 261 yngre forskare och Wallenberg Scholars för seniora forskare där nu 118 forskare vid svenska universitet utses till Wallenberg Scholars.

Lista på de 118 forskare som har beviljats anslag

Bakgrund Wallenberg Scholars
Wallenberg Scholars-programmet initierades 2009 med målsättningen att några av landets bästa forskare skulle få ett större, fritt forskningsanslag. Tanken var att ge ledande forskare frihet och re¬surser för att motivera att dessa stannade i Sverige.

Fernanda Costa Svedman, överläkare i onkologi vid Karolinska Universitetssjukhuset, och Carl Herdenberg, ST-läkare i onkologi vid Norrlands universitetssjukhus, får Pfizers och Svensk Onkologisk Förenings (SOFs) forskningsstipendium inom onkologi för postdoktorer. De får dela på stipendiet på 200 000 kronor för forskning inom urinblåsecancer respektive MYC-beroende cancergener.

I bild, från vänster: SOFs nya ordförande Per Karlsson, Camilla Thellenberg (för Carl Herdenberg), Fernanda Costa Svedman, Signe Friesland, avgående ordförande SOF och Daniel Nyqvist, Pfizer.

Fernanda Costa Svedman – studier av ctDNA som biomarkör för utveckling av individualiserad behandling och uppföljning vid urinblåsecancer.

Fernanda Costa Svedman. Foto: Jan Torbjörnsson.

– Jag känner mig mycket glad och väldigt tacksam över att ha tilldelats Pfizers och SOFs onkologistipendium som kommer vara ett värdefullt bidrag för att kunna genomföra de första ctDNAanalyserna inom ramen för BioBladder-studien. Förhoppningen är att denna forskning kommer bidra till utveckling av precisionsmedicin för urinblåsecancer genom att på ett förfinat sätt bättre kunna bestämma bästa möjliga behandling, utvärdering och uppföljning av dessa patienter, säger Fernanda Costa Svedman, överläkare i onkologi vid Karolinska Universitetssjukhuset, och postdoktor vid institutionen för onkologi-patologi, Karolinska institutet.

Studien BioBladder är en akademisk studie som koordineras vid Tema Cancer, Medicinsk enhet Bäckencancer, Karolinska Universitetssjukhuset Solna och genomförs i nära samarbete med SciLifeLab på KI och KTH, och Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet. Ansvarig prövare är Anders Ullén, professor vid Institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet.

Carl Herdenberg – studier för att identifiera behandlingsbara MYC-beroende cancergener som levercancer och lymfom där MYC-genen har en viktig roll.

Carl Herdenberg. Foto: Anja Hansen Knutsson/Region Västerbotten.

– Det är oerhört roligt och hedrande att tilldelas detta stipendium. Det kommer bli ett viktigt bidrag och kommer bland annat ge mig större möjlighet att bedriva självständig forskning och nätverkskapande. Att få forska i tre år på plats, under ledning av professor Dean Felsher vid The Dean Felshers Lab, Stanford University i USA, ett högteknologiskt forskningscenter som ger grogrund för hög forskningskvalitet, kommer bli otroligt spännande. Jag hoppas kunna etablera nya samarbeten mellan Stanford och Umeå där respektive spetskompetens kan bli grund för framtida spännande forskningsprojekt, säger Carl Herdenberg, ST-läkare i onkologi vid Norrlands universitetssjukhus, och postdoktor vid institutionen för strålningsvetenskaper, Umeå universitet.

Förhoppningen med denna forskning är att kunna öppna upp för nya målinriktade behandlingar som kan att angripa cancer som är beroende av MYC-genen utan att frisk vävnad påverkas negativt.

– Det är viktigt med fler forskande läkare som kan kombinera sin kliniska tjänst med forskning för att utveckla kunskap och metoder som är av betydelse för våra patienter. Vi är mycket glada över att kunna dela ut detta forskningsstipendium, och som 2024 tilldelas Fernanda Costa Svedman och Carl Herdenberg. Vi ser fram emot att följa deras fortsatta forskning, säger Signe Friesland, ordförande i Svensk Onkologisk Förening.

Pfizers och Svensk Onkologisk Förenings (SOFs) onkologistipendium instiftades 2022 och syftar till att stimulera fler medlemmar att fortsätta forska efter disputationen för att främja translationell och klinisk cancerforskning. Stipendiet på 200 000 kronor delades ut vid årsmötet i Malmö den 21 mars.

Samverkan med SOF kring detta stipendium för att stödja framtidens cancerforskare är mycket glädjande, och ett bidrag till att stimulera till ny forskning och utvecklingen inom områden där det finns ett stort behov av behandlingsalternativ, säger Daniel Nyqvist, medicinsk rådgivare på Pfizer.

Pfizers och SOFs onkologistipendium för postdoktorer
Från och med 2022 delar Pfizer tillsammans med Svensk Onkologisk Förening (SOF) ut forskningsstipendium. Det nyinstiftade stipendiet syftar till att premiera nyligen disputerade medlemmar som stöd i deras etablering som postdoktor och ska användas för projekt som främjar translationell och klinisk cancerforskning. Stipendiet kan sökas av SOFs medlemmar upp till fem år efter disputation med prioritering för forskningsprojekt relaterade till följande tumörområden; njurcancer, urinblåsecancer, lungcancer och bröstcancer. Stipendiet kan tillfalla en till tre sökande. En postdoktor är en tidsbegränsad forskningstjänst efter disputationen och är till för att den nydisputerade forskaren ska ha möjlighet att bygga en egen forskningsprofil. Translationell forskning innebär att resultat från experimentell forskning överförs till vården för att ge patientnytta, eller att iakttagelser eller problem i vården ger upphov till nya forskningsidéer. Prisutdelningen skedde den 21 mars på Onkologidagarna som arrangeras av Svensk Onkologisk Förening och som i år hölls i Malmö den 19 till 21 mars.

På Svensk Onkologisk Förenings årsmöte under Onkologidagarna i Malmö den 20 mars valdes Per Karlsson till ny ordförande i föreningen. Per Karlsson efterträder tidigare ordförande Signe Friesland, och var tidigare vice ordförande i föreningen.

Per Karlsson är professor i Onkologi, professor vid Sahlgrenska Akademin och överläkare i Onkologi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Per Karlsson är samtidigt universitetssjukhusöverläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Per Karlsson

Genom att kombinera genetisk analys med kliniska observationer har svenska forskare kunnat identifiera medfödda genetiska varianter hos barn som kan innebära en förhöjd risk för att drabbas av cancer och utifrån det skräddarsy både vård och uppföljning. Kunskap som också kan komma till nytta för familjer och syskon där ärftlighet finns eller kan uteslutas.

Kunskapen om vilka medfödda sjukdomar och syndrom som också innebär en medfödd risk att utveckla barncancer, så kallad barncancerpredisposition ökar. Childhood Cancer Predisposition (ChiCaP) är en svensk prospektiv studie som har undersökt nyttan av att vid diagnos komplettera tumöranalysen med sekvensering av hela arvsmassan i normalvävnad och noggrann kartläggning av kliniska fynd hos barn med solida tumörer. Analys av kliniska fynd kan inkludera allt från autism och intellektuell funktionsnedsättning till missbildningar, immunbrist och andra medicinska tillstånd men också kartläggning av familjehistoria för att identifiera eventuella nedärvningsmönster som kan signalera en ökad risk för barncancer. Studien har finansierats av Barncancerfonden.

Forskargruppen bestående av Kristina Lagerstedt Robinson, Fulya Taylan, Bianca Tesi och Ann Nordgren. Foto: Ulf Sirborn

Ny viktig kunskap

Genom att analysera barnens arvsmassa vid diagnos och sedan följa dem över tid för att utvärdera effekten av de identifierade genetiska förändringarna på deras sjukdomsförlopp och behandlingsrespons kan behandlingar av barn med cancer förbättras genom att de anpassas mer till individens unika förutsättningar.

– Vår studie visar att den här typen av precisionsdiagnostik kan leda till bättre behandlingsstrategier för cancerdrabbade barn, något som förhoppningsvis kan förbättra både överlevnaden och livskvaliteten för dessa patienter, säger Ann Nordgren, överläkare på Karolinska Universitetssjukhuset och professor i klinisk genetik vid Karolinska Institutet och Göteborgs Universitet, som är initiativtagare och projektledare för projektet GMS ChiCaP som är en del av projektet GMS Barncancer.

Förutom att hitta genetiska förändringar som orsakar cancer så kan man också hitta förändringar som påverkar val av behandling. Till exempel kan vissa medfödda diagnoser innebära att barnet tål cytostatika eller strålning sämre, vilket kan leda till allvarliga biverkningar om inte behandlingen modifieras. Andra genetiska diagnoser kan påverka val av läkemedel, till exempel komplettering med immunterapi.

11 procent hade predisposition

I den aktuella studien ingick 309 barn varav 60 procent hade olika solida tumörer och resterande 40 procent hade tumörer i centrala nervsystemet (CNS). Utöver de analyser som redan görs på tumörers arvsmassa inom GMS Barncancer så analyserades inom ramen för GMS ChiCap 189 kända cancerpredisponerande gener i blodprov från patienterna. Utöver de genetiska analyserna gjordes också en standardiserad klinisk bedömning av underliggande predisposition.

Förekomsten av ChiCaP-diagnoser i gruppen var 11 procent (35/309), varav 69 procent (24/35) var okända innan barnet diagnostiserades med cancer. ChiCaP-diagnoser var vanligare bland barn med retinoblastom (ögoncancer) och höggradiga astrocytom (en form av hjärntumör).

Tack vare nyupptäckt barncancerprediposition kunde 7 procent av alla barn som inkluderats i studien få ett ändrat kliniskt omhändertagande, antingen i form av ändrad behandling eller uppföljning på grund av den medfödda diagnosen. Bland de 35 barn med ChiCaP-fynd som ingick i studien fick 30 barn en skräddarsydd övervakning och för 11 av barnen påverkades behandlingsrekommendationerna.

Vill sprida metoden

Sverige ligger långt framme inom det som kallas precisionsdiagnostik genom projektet GMS Barncancer, vilket innebär att alla barn vid insjuknandet erbjuds helgenomsekvensering av tumör och normalvävnad för att få en så exakt diagnos som möjligt. Resultaten från GMS ChiCap-studien visar tydligt att ytterligare analyser har både ett diagnostiskt värde och klinisk betydelse genom att det kan användas både för att förbättra val av behandlingsmetod men också för att följa barn med predisposition för att kunna sätta in åtgärder tidigt vid ett nytt insjuknande.

Studien “Diagnostic yield and clinical impact of germline sequencing in children with CNS and extracranial solid tumors – a nationwide, prospective Swedish study” publiceras i The Lancet Regional Health – Europe och Ann Nordgren och Bianca Tesi, med dr, specialistläkare och förstaförfattare i studien är glada över att det positiva utfallet av studien har bidragit till en förändrad klinisk rutin, att alla barn med cancer i Sverige kommer att erbjudas utredning avseende barncancerpredisposition.

– En viktig slutsats i vår studie är betydelsen av systematisk klinisk undersökning. Den gör det lättare att tolka genetiska varianter men innebär också att vi kan hitta patienter med stark misstanke om barncancerpredisposition, där en utökad DNA-testning kan vara motiverad i fall där ingen diagnos påträffas vid analys av de 189 kända barncancerpredispositionsgener som ingår i rutinanalysen. Men vi behöver också mer forskning. Fler studier för att upptäcka fler tillstånd med barncancerpredisposition och förstå hur fynd i arvsmassan bäst kan användas för att förbättra behandlingar och uppföljningar.

Kan även hjälpa barn som inte är drabbade

Tidigare upptäckt av cancer kan också bli resultatet av att man hittar de familjer där det finns en ärftlig cancerpredisposition. Inom ramen för projektet ChiCaP har därför familjen utretts om ärftliga genetiska mutationer hittats hos barnet. Det innebär att familjemedlemmar som har en ökad risk för cancer kan erbjudas att delta i screeningprogram för att på ett tidigt stadie upptäcka cancer och därigenom förbättra prognosen.

– Förutom att kunna erbjuda anlagsbärande släktingar kontroller så har studien tack vare kombinerad analys av tumör och normalvävnad också lett till bättre möjligheter att identifiera syskon som inte löper en ökad risk för cancer och därmed inte behöver gå på kontroller. ChiCaP-studien visade att det inte fanns någon ökad risk för syskon i över 95 procent av fallen, avslutar Ann Nordgren.

GMS Barncancerpredisposition – ChiCaP

• Delade första o sistaförfattare i studien: Bianca Tesi, Kristina Lagerstedt Robinson, Frida Abel, David Gisselsson, Gustaf Ljungman, Fulya Taylan och Ann Nordgren.
• Projektet Genomic Medicine Sweden – Childhood Cancer Predisposition (GMS-ChiCaP eller GMS-Barncancerpredisposition) är en del av det nationella samarbetet kring helgenomsekvensering som pågår inom Genomic Medicine Sweden (GMS) och Barntumörbanken.
• Alla sex barncancercentrum i Sverige är involverade och erbjuder redan vid diagnos alla barn med cancer att vara med i studien.
• Studien kartlägger hur vanligt det är med barncancerpredisposition och hur olika medfödda genetiska diagnoser påverkar val av behandling, behandlingssvar, fortsatt utredning och risken för sena komplikationer. Informationen kan sedan användas för att erbjuda individanpassad behandling och adekvata kontrollprogram. Den bidrar även till en ökad förståelse för varför barn får cancer.
• Projektet visar att en förbättrad klinisk och genetisk diagnostik med kartläggning av barncancerpredisposition har betydelse för behandling och prevention hos en betydande del av alla barn med cancer.

En mobilapp som använder artificiell intelligens, AI, för att analysera bilder av misstänkta hudförändringar kan med mycket stor precision diagnosticera melanom. Det visar en studie ledd från Linköpings universitet där appen har provats på vårdcentraler. Resultaten har publicerats i tidskriften British Journal of Dermatology.

– Vår studie är först i världen med att testa en AI-baserad mobilapp för melanom i primärvården på det här sättet. Väldigt många studier har gjorts på redan insamlade bilder av hudförändringar och de studierna är relativt överens om att AI är bra på att skilja farligt från ofarligt. Vi blev nästan tagna på sängen av att ingen gjort en studie på patienter som kommer till en mottagning i primärvården, säger Magnus Falk, biträdande professor vid Institutionen för hälsa, medicin och vård vid Linköpings universitet, specialistläkare i allmänmedicin och distriktsläkare vid Region Östergötland, som har lett den aktuella studien.

Hudcancerformen melanom kan vara svår att särskilja från andra hudförändringar, även för erfarna läkare. Men det är viktigt att upptäcka melanom så tidigt som möjligt, eftersom det är en allvarlig typ av hudcancer.

I dag finns inget etablerat AI-baserat stöd för bedömning av hudförändringar i svensk sjukvård.

– Läkare på vårdcentral påträffar många hudförändringar varje dag och behöver med begränsade resurser ta beslut om handläggning vid misstanke om hudmelanom. Det resulterar ofta i ett överflöd av remisser till specialistläkare eller borttagande av hudförändringar, som i majoriteten av fallen visar sig vara ofarliga. Vi ville se om AI-stödet i appen kunde prestera bättre än läkare på vårdcentral när det gäller att identifiera pigmenterade hudförändringar som farliga eller inte, i jämförelse med slutdiagnos, säger Panos Papachristou, forskare anknuten till Karolinska Institutet och specialistläkare i allmänmedicin, studiens huvudförfattare samt medgrundare till företaget som har utvecklat appen.

Och resultaten är lovande.

– För det första missade appen inga melanom. Sjukdomen är så farlig att det är grundläggande att absolut inte missa att upptäcka den. Men nästan lika viktigt är att AI-beslutstödet kunde frikänna många misstänkta hudförändringar och avgöra att de var ofarliga, säger Magnus Falk.

I studien följde läkarna på vårdcentraler den gängse rutinen för att diagnosticera misstänkta hudtumörer. Om läkarna misstänkte melanom, remitterade de antingen patienten till hudläkare som ställde diagnos, eller så skars hudförändringen bort för vävnadsanalys och diagnos.

Först efter att läkaren bestämt hur ett misstänkt melanom skulle handläggas använde han eller hon den AI-baserade appen. Denna används genom att läkaren tar en bild av hudförändringen med en mobiltelefon försedd med en förstoringslins som kallas dermatoskop. Appen analyserar bilden och ger vägledning om huruvida hudförändringen verkar vara melanom eller inte.

För att ta reda på hur bra den AI-baserade appen fungerade som beslutstöd jämförde forskarna appens svar med diagnoserna som sjukvården ställde.

Av de drygt 250 hudförändringar som undersöktes, hittade läkarna 11 melanom och 10 förstadier till cancer, som kallas in situ melanom. Appen hittade alla melanom, och missade bara ett förstadium. I de fall appen svarade att en misstänkt förändring inte var ett melanom, inklusive in situmelanom, var sannolikheten 99,5 procent att det stämde.

– Det verkar som att det skulle kunna finnas en nytta med den här metoden. Men i den här studien fick ju inte läkarna låta sitt beslut påverkas av appens svar, så vi vet inte vad som händer i praktiken om man använder ett AI-baserat beslutstöd. Så även om det här är ett väldigt positivt resultat finns det en osäkerhet och vi behöver fortsätta utvärdera verktygets användbarhet med vetenskapliga studier, säger Magnus Falk.

Forskarna planerar nu att gå vidare med en större uppföljande studie i flera länders primärvård, där användning av appen som ett aktivt beslutsstöd jämförs mot att inte använda den alls.

Studien har finansierats med stöd av Region Östergötland och Analytic Imaging Diagnostics Arena, AIDA, i Linköping, som finansieras av det strategiska innovationsprogrammet Medtech4Health.

Utveckling för att skapa en diagnosoberoende IPÖ-lösning har påbörjats under 2024. Målet är att bredda tillämpningen från dagens åtta diagnoser och att genom den nya lösningen kunna erbjuda IPÖs nyttor till alla cancerdiagnoser.

Individuell patientöversikt (IPÖ) är ett digitalt verktyg som möjliggör insamling och visualisering av uppgifter om patientens cancersjukdom. Detta skapar en lättöverskådlig grafisk bild av patientens sjukdomshistoria och kan användas som ett komplement till patientens journal av vårdprofessionen vid exempelvis patientmöten eller vid multidisciplinära konferenser. IPÖ finns i dagsläget för åtta diagnosområden men tanken med det nya systemet är att det skall kunna användas för alla typer av cancer. Den nya versionen av IPÖ har fått arbetsnamnet ”IPÖ 2.0”.

Ska kunna erbjuda IPÖs nyttor till fler användare

Syftet med IPÖ 2.0 är att möjliggöra användning av IPÖ inom samtliga cancerdiagnoser till skillnad från att idag endast finnas för åtta cancerområden. Målet är att utveckla en generisk och gemensam IPÖ-lösning som olika diagnosområden sedan kan bygga vidare på och anpassa efter egna behov.

– Genom att skapa ett diagnosoberoende IPÖ-system vill vi kunna bredda värdeskapandet genom att erbjuda IPÖ:s nyttor till fler användare inom vårdprofessionen och till fler patientgrupper. Samtidigt är det centralt att alla diagnosområden, liksom idag, ska kunna anpassa innehållet i IPÖ 2.0 så att diagnosspecifika behov och önskemål tillgodoses, säger Per-Henrik Edqvist nationell samordnare för IPÖ.

Per-Henrik Edqvist nationell samordnare för IPÖ

Planen är att IPÖ 2.0 ska se ut och fungera som IPÖ gör idag även om användargränssnittet kommer att standardiseras och att platsen för var olika variabler visas kan förändras.

– Funktionaliteten och innehållet i dagens befintliga IPÖ:er har definierats och utvecklats av vårdprofessionen själva utifrån de behov man sett. Det har varit avgörande för framgången och resulterat i att IPÖ blivit ett värdefullt verktyg i cancervården. I det kommande arbetet med IPÖ 2.0 kommer vi att ”plocka russinen ur kakan” och utgå från de erfarenheter och upplägg som de föregående åtta IPÖ-diagnoserna har utvecklat.

Många fördelar med ett gemensamt IPÖ-system

Utvecklingen av IPÖ 2.0 ska möjliggöra användning av systemet för samtliga cancerdiagnoser samtidigt som det ska generera stordriftsfördelar, exempelvis i frågor om teknisk utveckling, implementering i vården eller systemintegrationer.

En tydlig fördel med att utveckla en diagnosoberoende IPÖ är att förenkla för framtida integrationer med såväl regionernas vårdinformationssystem som andra registerlösningar på INCA-plattformen. Ytterligare en fördel är att den tekniska utvecklingen av IPÖ 2.0 hålls samman vilket sparar resurser jämfört med att utveckla och förvalta flera olika IPÖ-lösningar.

– Det är inte praktiskt och ekonomiskt möjligt att långsiktigt driva enskilda IPÖ-diagnoser som separata system med egna behov av resurssättning och utveckling. Därför behöver vi nu ta klivet framåt och både framtidssäkra och bredda IPÖ-konceptet. Denna utveckling ligger även i linje med RCCs pågående arbete med diagnosövergripande och generiska registerlösningar.

Lansering under hösten 2025

Att etablera tekniska förutsättningar, sätta det strukturella ramverket och kravställa det gemensamma och generiska innehållet i IPÖ 2.0 kommer att vara de primära fokusområdena under 2024. I detta initiala arbete söker man bred samverkan med flera olika intressenter blant annat vårdprofessionen, regionföreträdare och vårdsystemsleverantörer.

Målet är att generera en första beta-version av IPÖ 2.0 i slutet av november 2024 för att ha en produkt mogen nog för lansering under hösten 2025. Därefter kommer fokus att ligga på implementering och införandesupport inom vården samtidigt som den tekniska utvecklingen och arbetet med efterfrågade diagnosanpassningar fortsätter parallellt.

I veckan kommer nationella och internationella experter inom cancerområdet att samlas i Malmö. Årets upplaga av Onkologidagarna tar sikte på framtidens onkologi inom områden som precisionshälsa, cellterapier och Sveriges nya cancerstrategi. Arbetet med strategin leds av Mef Nilbert, överläkare vid Skånes Universitetssjukhus och adjungerad professor vid Lunds universitet.

Den 19-21 mars går Onkologidagarna av stapeln på Malmö Live och omfattar även en nationell kontaktsjuksköterskedag samt Svensk strålonkologisk förenings årsmöte.

Framtidens onkologi
Temat för Onkologidagarna är ”Framtidens onkologi – i Sverige och i världen” med presentationer om bland annat träning som en del av behandling mot cancer, cellterapier, molekylärt matchad behandling, hur onkologin behöver anpassas till en åldrande befolkning och utvecklingen av cancercentrum inom universitetssjukvården. Det finns även internationella perspektiv med inslag om cancervården i Indien och i afrikanska länder och hur svensk cancervård hänger samman med EU:s cancerplan.

– Det är viktigt att alla professioner som på olika sätt arbetar med cancer får tillfälle att träffas, kompetensutvecklas och diskutera viktiga frågor för den nationella och internationella cancervården. Det stärker utvecklingen inom alla områden av cancervården, säger Silke Engelholm, verksamhetschef för hematologi, onkologi och strålningsfysik på Skånes universitetssjukhus och ansvarig för den lokala kommittén för Onkologidagarna.

Uppdatering av nationell cancerstrategi
En av huvudpunkterna på programmet är Sveriges nya cancerstrategi. Mef Nilbert, överläkare vid Skånes Universitetssjukhus, adjungerad professor vid Lunds universitet och sakkunnig vid Socialstyrelsen, har fått i uppdrag av regeringen att föreslå en uppdatering av den nationella cancerstrategin. På Onkologidagarna kommer både hon och sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson att tala om den nya strategin som ska vara klar i slutet av november i år.

– Den befintliga cancerstrategin har funnits sedan 2009 och har tjänat oss väl, men det har skett mycket inom såväl sjukvården som forskningen sen dess. Utvecklingen har varit stark. Vi behöver integrera precisionsmedicin, erbjuda patienterna bättre koordination och helhetssyn och förstärka det förebyggande arbetet, säger Mef Nilbert.

Mef Nilbert lyfter fram att svensk cancervård i ett internationellt perspektiv, håller hög kvalitet och har goda resultat.

– Men det finns utmaningar finns inom alla områden och de behöver hanteras. Det finns till exempel stora ojämnheter och ibland ojämlikhet avseende förebyggande insatser, screening, väntetider, rehabilitering och palliativ vård. Generellt behöver forskning och klinisk verksamhet hänga samman.

Fakta Onkologidagarna

• 18-19 mars Nationell kontaktsjuksköterskedag
• 19-21 mars Onkologidagarna
• 20-21 mars Nationellt strålmöte
• Onkologidagarna arrangeras av Svensk onkologisk förening och Sjuksköterskor i cancervård
• Här finns mer information om och program för Onkologidagarna:
  Onkologidagarna – Välkommen till Onkologidagarna

Bakterierna i vår tarm tros vara inblandade i utvecklingen av tjocktarmscancer. Exponering för antibiotika, som kan förändra tarmens bakteriesammansättning, kan också påverka cancerrisken, enligt en färsk avhandling från Umeå universitet.

Med hjälp av svenska nationella registerdata från över 35 000 tarmcancerpatienter fann doktoranden Sai San Moon Lu att användning av receptbelagda antibiotika var kopplad till en högre risk för högersidig tjocktarmscancer, vilket är den första delen av tjocktarmen. Riskökningen var liten men sågs redan efter en eller två typiska antibiotikakurer. Tjocktarmscancerpatienter som hade tagit antibiotika hade också en högre risk för infektioner i operationsområdet, en potentiellt livshotande komplikation vid kirurgi.

Sai San Moon Lu, Institutionen för diagnostik och intervention. Bild:Hans Karlsson

– Resultaten gällande kopplingen mellan antibiotikaanvändning och tjocktarmscancer var väntade. Bakteriell obalans, eller dysbios, tros vara viktigast i den första delen av tjocktarmen, och andra stora studier har rapporterat liknande resultat. Fyndet för postoperativa infektioner är nytt, vilket gör det extra spännande för mig, säger Sai San Moon Lu, Institutionen för diagnostik och intervention.

Dysbios har kopplats till sämre sårläkning och komplikationer efter tarmcancerkirurgi, men studien av Lu och hans kollegor är den första som tittat på antibiotika under åren före operationen.

Att ta antibiotika ökade däremot inte risken för rektalcancer eller för infektioner i operationsområdet efter rektalcancerkirurgi i Sai San Moon Lus studier. Ett oväntat fynd var en något lägre risk för ändtarmscancer hos kvinnor som tagit antibiotika.

– En annan stor studie hade sett samma sak, men vi förväntade oss verkligen inte att kunna replikera deras resultat, säger Sai San Moon Lu.

– Vi forskare säger alltid att det behövs mer forskning, och det stämmer verkligen här.

Sai San Moon Lu fann ingen tydlig koppling mellan antibiotika som tas före diagnos och prognosen för patienter efter diagnos vid antingen tjock- eller ändtarmscancer.

– Resultaten i min avhandling betyder inte att vi ska sluta använda antibiotika, men de tyder på att en försiktig och omdömesgill användning av antibiotika kan ha fördelar utöver att förhindra spridning av antibiotikaresistenta bakterier, säger Sai San Moon Lu.

Doktorsavhandling: Antibiotics use in relation to colorectal cancer risk, survival and postoperative complications. Svensk titel: Antibiotikaanvändning och tjock- och ändtarmscancer – risk, överlevnad och postoperativa komplikationer. Opponent: Professor Jonas F Ludvigsson, Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet. Huvudhandledare: Bethany van Guelpen. Bihandledare: Sophia Harlid. Datum och tid: 22 mars 2024, 13:00-16:00 (svensk lokal tid). Plats: Hörsal Betula, Norrlands universitetssjukhus.

Text: Claes Björnberg

SCAPIS 2 – världens mest omfattande hjärtkärl- och lungstudie återstartas på Danderyds sjukhus. SCAPIS är en av världens mest omfattande hjärt- kärl- och lungsjukdomsstudie som ska identifiera individuella risker för att kunna sätta in behandling innan sjukdom uppstår. Under 2013–2018 undersöktes 30 000 slumpmässigt utvalda personer 50–64 år i SCAPIS 1, och nu ska hälften av deltagarna undersökas på nytt vid 6 universitetskliniker i Sverige. Danderyds sjukhus tar emot 2 500 av dessa med start den 18 mars.

Tomas Jernberg, överläkare på Danderyds sjukhus och huvudansvarig för SCAPIS i Stockholm.

I SCAPIS 2 genomgår deltagarna utförliga hälsoundersökningar med prover, tester, röntgen av organ och avancerad bildtagning av hjärtats blodkärl. Allt insamlat material från SCAPIS 1 har samlats i en nationell forskningsbank som är en av världens mest kompletta data-, bild- och biobank. Med SCAPIS 2, där 15 000 personer ska återundersökas, blir den redan världsunika forskningsbanken ännu bättre och ger forskarna fantastiska möjligheter att skapa nya genombrott under lång tid framöver.
Sex universitet och universitetssjukhus leder och driver SCAPIS i nära samarbete med Hjärt-Lungfonden, som är studiens huvudfinansiär.
– Vi vet att en stor del av vår befolkning i åldern 50–64 år riskerar att drabbas av hjärtinfarkt. Med vår forskning försöker vi utveckla nya metoder för att hitta riskindivider. Vi vet sedan tidigare studier på SCAPIS-materialet att fyra av tio svenskar 50–64 år har synliga plack i hjärtats kranskärl och då utan tidigare känd hjärt-kärlsjukdom. Plack är inlagringar av kolesterol i kärlväggen. Dessutom hade en av tjugo en oupptäckt allvarlig förträngning i kranskärlen, säger Tomas Jernberg, överläkare och professor vid Karolinska Institutet, institutionen för kliniska vetenskaper Danderyds sjukhus och huvudansvarig för SCAPIS i Stockholm.

Superröntgen ger nya möjligheter
SCAPIS-studien undersöker också fysiskt aktivitet och levnadsvanor i detalj, för att få information om viktiga riskfaktorer som vi idag vet för lite om.
– För att kunna rädda fler liv behöver vi studera de levnadsvanor och riskfaktorer som är aktuella idag. Vid uppföljningen 2024 undersöks också patienterna med en ny, ultramodern skiktröntgenutrustning som har förmågan att avbilda vävnader, blodkärl, förkalkningar och plack med betydligt högre upplösning än tidigare, vilket underlättar bedömningen för läkaren och möjliggör bättre forskning. Forskarna kan nu beskriva förekomst av fett, plack eller förkalkningar i hjärtats kranskärl med betydligt bättre detalj. Denna så kallade fotonräknande datortomografiutrustningen på Danderyds sjukhus har blivit möjligt tack vare en mångmiljonsatsning från Hjärt-Lungfonden, säger Tomas Jernberg, överläkare och professor vid Karolinska Institutet och institutionen för kliniska vetenskaper Danderyds sjukhus.

FAKTA SCAPIS 2
SCAPIS står för Swedish CArdioPulmonary bioImage Study och är en studie med målet att förebygga och förhindra hjärt-kärl- och lungsjukdom. Forskningsstudien SCAPIS 1 startade 2013 där 30 000 slumpmässigt utvalda svenskar lämnade forskningsprover och genomgick en rad hälsoundersökningar. Forskningsstudien SCAPIS 2 startar i mars 2024 där 15 000 av forskningsdeltagarna skall återundersökas, varav 2 500 ska undersökas på Danderyds sjukhus. De kommer lämna prover, genomgå en rad undersökningar och de undersöks med en ny, ultramodern skiktröntgenutrustning som har förmågan att avbilda blodkärl, förkalkningar och plack med betydligt högre upplösning är tidigare.

SCAPIS forskningsresultat
Forskning möjliggör en djupare förståelse för de underliggande mekanismerna bakom hjärt-kärlsjukdomar, vilket är avgörande för att utveckla effektivare behandlingar och förebyggande åtgärder. Hjärt-kärlsjukdom är fortfarande den vanligaste dödsorsaken i Sverige och världen. SCAPIS har redan gett många nya insikter. Den första vetenskapliga publikationen på hela materialet i SCAPIS 1 visar att fyra av tio svenskar 50–64 år har synliga plack i hjärtats kranskärl, trots att de inte har några symtom. Andra studier visar att bo i områden med låg utbildningsnivå och låg medelinkomst innebär en kraftigt ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Studien visar även att personer som lever med oupptäckt diabetes, så kallad prediabetes, har betydligt mer åderförkalkning i hjärtats kranskärl än friska, och löper därmed större risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdom.

Det här händer i kroppen vid en hjärtinfarkt
Vid hjärtinfarkt brister ett plack i något av hjärtats kranskärl. Där bildas en blodpropp som täpper igen kärlet, vilket leder till syrebrist och att hjärtmuskeln skadas. När hjärtmuskeln skadas kan det orsaka ett akut hjärtstopp, och om man inte får vård omedelbart så riskerar man att avlida. Om man får vård snabbt kan man minska risken för en stor hjärtmuskelskada, och minska risken för hjärtsvikt eller allvarliga hjärtrusningar. Danderyds sjukhus är snabbast i Sverige på att öppna upp blockerade blodkärl med ballongvidgning vid en akut hjärtinfarkt.

Anocca, ett TCR-T-cellterapiföretag, och EmendoBio Inc. ett utvecklings- och genredigeringsläkemedelsföretag, tillkännagav i dag ett icke-exklusivt licensavtal för användning av EmendoBios nya OMNI-A4 genredigeringsteknologi för att påskynda tillverkningen och utvecklingen av Anoccas breda pipeline av TCR-T-cellterapier för svårbehandlade solida cancerformer.

”Att integrera EmendoBios teknologi i vår tillverkningsprocess stödjer Anoccas mål att generera cellterapiprodukter av högsta kvalitet. Detta nästa generations genredigeringssystem ger den precision och effektivitet som krävs för att täcka produktionen av vårt växande bibliotek av TCR-T-produkter i en högprecisionstillverkningsprocess. Vi är glada över att arbeta med EmendoBio för att utveckla genredigerade TCR-T[1]-cellterapier när vi förbereder oss för vårt första kliniska program som riktar in sig på den genetiska KRAS-mutationen i en svårbehandlad solid cancer, säger Anoccas vd och medgrundare, Reagan Jarvis.

”Detta icke-exklusiva licensavtal markerar en betydande milstolpe inom området för T-cellterapi”, säger Dr Ei Yamada, direktör för EmendoBio. ”Tillsammans med Anocca anammar vi den delade visionen att utnyttja potentialen hos både genredigering och cellterapier för att uppnå en banbrytande inverkan på patienternas resultat. Vår kombinerade expertis kommer att öppna upp nya vägar för terapeutisk utveckling och tänja på gränserna för vad som är möjligt inom avancerad medicin.”

Anocca säkrade nyligen en GMP-tillverkningslicens från de svenska tillsynsmyndigheterna för sin produktionsanläggning för cellterapi, den största i Norden. EmendoBios teknologi stärker Anoccas tillverkningsförmåga och är en bra grund för bolagets ambitiösa mål att nå fler patienter snabbare med personliga behandlingar inriktade på de underliggande genmutationerna bakom svårbehandlade cancerformer. Den licensierade genredigeringsteknologin är en del av EmendoBios portfölj av patentskyddade teknologier utvecklade för att vara mycket aktiva och specifika för cellterapiapplikationer.

Anoccas och EmendoBios engagemang för innovation och vetenskaplig excellens bäddar för en lovande framtid inom T-cellterapi. Avtalet understryker inte bara betydelsen av samarbeten inom biotekniksektorn utan förstärker också båda företagens engagemang för att förbättra behandlingsresultatet för patienter globalt.

[1] TCR-T-terapier: T cell receptor-engineered T cell therapies – en typ av cellterapi som använder T cellers naturliga målinriktningsförmåga för att identifiera och utrota sjuka celler som cancer.

Medicinsk bildanalys med hjälp av AI har utvecklats snabbt under de senaste åren. I en av de största studierna hittills av AI-stödd bildanalys av lymfom, cancer i lymfsystemet, har forskare på Chalmers utvecklat en datormodell som i nio fall av tio lyckas hitta tecken på lymfkörtelcancer. 

Utvecklingen av nya datorstödda metoder för att tolka medicinska bilder går snabbt, och på senare år har allt fler metoder för olika sjukdomstillstånd tagits fram. Det kan minska arbetsbördan för radiologer, genom att ge ett andra utlåtande eller rangordna vilka patienter som behöver behandling snabbast.

– Ett AI-baserat datorsystem för att tolka medicinska bilder bidrar också till ökad jämlikhet i vården genom att patienterna får tillgång till samma expertis och kan få sina bilder granskade inom rimlig tid, oavsett vilket sjukhus de är på. I och med att ett AI-system har tillgång till mycket mer information underlättar det även vid ovanliga sjukdomar där radiologerna sällan ser bilder, säger Ida Häggström, docent vid institutionen för elektroteknik på Chalmers.
I nära samverkan med Sahlgrenska akademin och Sahlgrenska universitetssjukhuset vid Göteborg universitet deltar hon i utvecklingen av den medicinska bilddiagnostiken inom cancerområdet, men även inom en del andra områden som till exempel hjärt-kärlsjukdom, stroke och benskörhet.

Stor studie för att spåra cancer i lymfsystemet

Tillsammans med kliniskt verksamma forskare vid bland annat Memorial Sloan Kettering Cancer Center i New York har Ida Häggström utvecklat en datormodell som nyligen presenterats i The Lancet Digital Health.
– Utifrån över 17 000 bilder från drygt 5 000 lymfompatienter har vi skapat ett inlärningssystem där datorer har fått träna på att hitta tecken på cancer i lymfsystemet, säger Ida Häggström.
I studien har forskarna undersökt ett bildmaterial som sträcker sig drygt tio år bakåt i tiden. De har jämfört bilder från så kallad positronemissionstomografi (PET) och datortomografi (CT), både före och efter behandling, med patienternas slutliga diagnos.

Övervakad träning

Datormodellen som Ida Häggström har utvecklat kallas Lars, Lymphoma Artificial Reader System. Det är ett så kallat djupinlärningssystem som bygger på artificiell intelligens. En bild från positronemissionstomografi (PET) matas in och analyseras av AI-modellen. Den tränas i att hitta mönster och särdrag i bilden för att göra en så bra förutsägelse som möjligt om bilden är positiv eller negativ, det vill säga om den innehåller lymfom eller inte.
– Jag har använt det som kallas övervakad träning, där man visar bilder för datormodellen som sedan får bedöma om patienten har diagnosen lymfom eller inte. Modellen får även se den sanna diagnosen, så om bedömningen blir fel justeras datormodellen så att den successivt blir bättre och bättre på att avgöra diagnosen.
Vad innebär det då i praktiken att datorn använder sig av artificiell intelligens och djupinlärning?
–  Det handlar om att vi inte har programmerat förbestämda instruktioner i modellen om vilken information i bilden den ska titta på, utan låter den lära sig själv vilka bildmönster som är viktiga för att få så bra förutsägelser som möjligt.

Stöd till radiologer

Ida Häggström beskriver processen med att lära datorn att spåra exempelvis cancer i bilderna som tidskrävande, och säger att det har tagit flera år att genomföra studien. En utmaning har varit att få fram ett så stort bildmaterial. Det har också inneburit mycket arbete att anpassa datormodellen så att den kan skilja på cancer och de tillfälliga behandlingsspecifika förändringar som kan synas i bilderna efter strålbehandling och cytostatika.
– I studien uppskattade vi datormodellens noggrannhet till ungefär nittio procent, och särskilt vid svårtolkade bilder skulle den kunna vara ett stöd till radiologerna i deras bedömningar.
Fortfarande återstår det dock ett stort arbete för att validera datormodellen om den ska kunna användas i den kliniska verksamheten.
– Vi har gjort datorkoden tillgänglig nu så att andra forskare kan arbeta vidare utifrån vår datormodell, men de kliniska tester som behöver göras är omfattande, säger Ida Häggström.

Ida Häggström, docent vid institutionen för elektroteknik på Chalmers. Fotograf: Chalmers/Malin Arnesson

Mer om forskningen

Den vetenskapliga artikeln ”Deep learning for [¹⁸F]fluorodeoxyglucose-PET-CT classification in patients with lymphoma: a dual-centre retrospective analysis” har publicerats i The Lancet Digital Health.
Bakom studien står Ida Häggström, Doris Leithner, Jennifer Alvén, Gabriele Campanella, Murad Abusamra, Honglei Zhang, Shalini Chhabra, Lucian Beer, Alexander Haug, Gilles Salles, Markus Raderer, Philipp B. Staber, Anton Becker, Hedvig Hricak, Thomas J. Fuchs, Heiko Schöder och Marius E. Mayerhoefer.
Forskarna är verksamma vid Chalmers tekniska högskola, Memorial Sloan Kettering Cancer Center i New York, Medical University i Wien, Icahn School of Medicine at Mount Sinai i New York och NYU Langone Health i New York.

Glykaner, eller komplexa kolhydrater, finns överallt i våra kroppar och är involverade i en mängd biologiska processer och sjukdomar. Tillsammans med RNA, DNA och proteiner hör de till de viktigaste av människans molekylära komponenter. Ändå är kunskapen om dem mycket begränsad.

”Vi vet att de är viktiga, men vi förstår ännu inte riktigt vad de gör, hur de är uppbyggda eller hur de regleras. De är svåra att studera och mäta av flera olika skäl, bland annat för att de är mer komplexa och mer varierande än andra typer av molekyler,” berättar Daniel Bojar, biträdande universitetslektor och forskare vid Institutionen för kemi och molekylärbiologi på Göteborgs universitet.

Hans forskning syftar till att få fram ny kunskap om komplexa kolhydrater och i första hand använda den för diagnostisering i form av ett salivprov.

”Saliv innehåller gott om kolhydrater och är väldigt enkelt att ta prov på, dessutom utan obehag för patienten. Om kolhydraterna i saliven kan visa vad som händer i andra delar av kroppen så skulle det vara ett kraftfullt diagnostiskt verktyg.”

Banbrytande AI-modeller
Hittills har det främsta hindret för diagnostisering via mätning av kolhydrater i saliv varit att det tagit orimligt lång tid att analysera proverna. Men det har Daniel Bojar och hans team ändrat på. Genom att kombinera AI, datavetenskap och experimentella tekniker har de lyckats utveckla metoder som gör det möjligt att komma närmare och studera kolhydraterna. Ett anslag om fyra miljoner kronor från Lundbergs Forskningsstiftelse innebär att Daniel Bojar kan utrusta laboratoriet med modern apparatur som i kombination med de nya AI-baserade metoderna kommer att spela stor roll för forskningens närmaste utveckling.

”Pengarna går till en ny masspektrometer med högre känslighet än den vi har tillgång till nu. Den nya apparaturen kommer att göra det mycket enklare för oss att mäta kolhydraterna i saliven. Genom att koppla ihop mätningen med våra AI-modeller och skapa ett fullständigt automatiserat system får vi helt andra förutsättningar.”

Från dagar till sekunder
I nuläget krävs det mer än en dags arbete för att analysera ett enda salivprov. Med AI-modellerna och den nya uppskattar Daniel Bojar att man kommer att kunna både mäta och analysera 100 patientprover eller fler per dag.

”Vår modell gör analysen så gott som omedelbar, den tar bara några sekunder per prov. Med den nya masspektrometern får vi förutsättningar för snabba storskaliga studier som kan ge nya insikter om kolhydraternas roll vid cancer och andra sjukdomar och leda till att vi kan identifiera biomarkörer.”

På sikt menar Daniel Bojar att en växande kunskap om komplexa kolhydrater också kommer att leda till nya behandlingsmetoder. Men just nu fokuserar han på diagnostiken. Kolhydrater i cancerceller skiljer sig mycket åt jämfört med kolhydrater i friska celler. Särskilt stor är skillnaden i saliv vid lungcancer vilket bidragit till att det är den cancerform som Daniel Bojar och hans team initialt riktar in sig på.

Optimala förutsättningar
Masspektrometern förväntas vara på plats till sommaren och efter en period med inkörning och finjustering hoppas Daniel Bojar kunna börja mäta salivprover mot slutet av året. Och han tror att det går att komma upp i volym ganska snabbt.

”Vi kommer att etablera metoden genom att testa på normala salivprover för att sedan övergå till patientprover. Jag föreställer mig att vi börjar med ett tiotal prover per dag och att vi ganska snabbt kan komma upp i ett hundra om dagen. I väntan på masspektrometern fokuserar vi på att finjustera våra AI-modeller så att vi har optimala förutsättningar för vårt fortsatta arbete när apparaturen är på plats. Den kommer att göra stor skillnad!”

Bilder:

1. Daniel Bojar
2. En masspektrometer som finns på laboratoriet idag
3. Närbild av en masspektrometers injektionsdel
Foto: Magnus Gotander

IngaBritt och Arne Lundbergs Forskningsstiftelse grundades av IngaBritt Lundberg år 1982 till minne av hennes make grosshandlaren Arne Lundberg född 1910 i Göteborg. Stiftelsen har till ändamål att främja medicinsk vetenskaplig forskning huvudsakligen rörande cancer, njursjukdomar samt ortopedi och prioriterar inköp av apparatur, hjälpmedel och utrustning. Under åren 1983 till och med 2023 har 607 anslag beviljats uppgående till sammanlagt 1050 MSEK, varav 36 MSEK beviljades 2023. Forskning inom Göteborgsregionen har företräde. Stiftelsen har sitt säte i Göteborg. www.lundbergsstiftelsen.se

Barnonkologin ligger fortfarande efter vuxenonkologin inom vissa områden, inte minst gällande tillgången till nya och godkända behandlingar. Fler kliniska prövningar behövs men också översikt över vilka terapiområden som forskning och utveckling behöver stimuleras. Statistik som följer utvecklingen av kliniska prövningar är ett verktyg för att nå målet om fler cancerläkemedel utprovade och godkända för barn.

Barncancerfonden är positiv till att regeringen nu ger Läkemedelsverket i uppdrag att på nationell nivå sammanställa och tillhandahålla statistik avseende kliniska prövningar i Sverige och har i flera olika remissvar lyft behovet av statistik och information om planerade och pågående kliniska studier i Sverige.

– Det är ett viktigt uppdrag för att utvecklingen av nya läkemedel inom barnonkologin ska kunna följas, säger Barncancerfondens forskningschef Britt-Marie Frost.

Britt-Marie Frost, forskningschef på Barncancerfonden

Utvecklingen av barnläkemedel släpar efter

För att kunna följa utvecklingen inom pediatrik i allmänhet och barncancer i synnerhet behöver statistiken också kunna brytas ned utifrån ålder, diagnoskod, typ av studie samt sponsor. Detta för att på mer detaljerad nivå kunna mäta utvecklingen över tid, samt bedöma hur olika insatser påverkar forskningsintensiteten inom olika terapiområden.

– I dag tar det över 6 år innan ett cancerläkemedel som godkänts för vuxna utökas till att även inkludera barn och en förklaring är att det är både svårare och mindre lönsamt att utveckla och testa läkemedel för barn, konstaterar Britt-Marie Frost.

Särskilda behov för sällsynta diagnoser

En nationell databas med information om samtliga aktiva studier och prövningar är bra för att säkerställa att både patienter och behandlande läkare kan få information om vilka studier som är öppna i Sverige och vilken patientgrupp som eftersöks. Barncancerfonden skulle också gärna se att en nationell plattform kompletteras med ett internationellt perspektiv och vägledning, för att säkerställa att patienter och vårdprofessionerna även har en översyn över de internationella studier som pågår.

– I grunden är barncancer många sällsynta sjukdomar och när vi dessutom nu kan dela in diagnoser utifrån genetisk information får vi ännu fler underdiagnoser. Ska vi kunna fortsätta att utveckla läkemedel till barn så måste vi i Sverige kunna delta i fler internationella kliniska prövningar, menar Britt-Marie Frost.

Det här är särskilt påtagligt inom precisionsmedicinska studier. Nationell tillgänglig statistik och internationell samverkan är av vikt för att undvika att flera studier konkurrerar om samma patienter och att svenska patienter omfattas av studier av hög kvalitet.

Redan idag risk för ojämlik vård

En nationell ingång är bra men Britt-Marie Frost är dock orolig över att möjligheten att delta i kliniska prövningar och läkemedelsforskning i framtiden kommer att bli mer ojämlik då många läkemedelsföretag signalerar att de vill att prövningarna görs i samarbete med certifierade prövningscentra, sk ITCC.

– Vi har fått signaler att läkemedelsföretagen har börjat kräva att prövningen genomföras av ITCC-centra. Sverige har bara två, ett i Stockholm och ett i Göteborg. Det innebär att vi ser en ökad risk för ojämlikhet och att svårt sjuka barn i framtiden inte kan delta i en studie om man bor i fel region, säger Britt-Marie Frost.

Särskilda medicinska behov finns

I Läkemedelsverkets uppdrag ingår också att följa övergripande trender och mönster, nationella och regionala, inom kliniska prövningar, oberoende av huvudmannaskap, och eventuella förändringar i prövningslandskapet samt prövningsrepresentationen över olika grupper och områden.

Vid en genomgång av de 186 cancerläkemedel som godkänts av den europeiska läkemedelsmyndighetens (EMAs) mellan 1995–2022 går det att konstatera att enbart 29 av dessa 186 cancerläkemedel är beprövade och godkända för barn och att bara hälften av de läkemedel som beprövats på barn under perioden riktar sig mot de barncancerdiagnoser som endast står för 5,4 procent av barncancerrelaterade dödsfall.

– För de diagnoser som i dag har en hög genomsnittlig dödlighet och där behovet av nya behandlingsalternativ är särskilt stor går tyvärr utvecklingen alldeles för långsamt, menar Britt-Marie Frost. Med ett bättre statistiskt underlag skulle vi bättre kunna se inom vilka områden det finns stora behov och kanske se till att skapa incitament för att få fram mer forskning och prövningar för dessa diagnoser.

Kvinnor som drabbas av en ovanlig äggstockscancer som kallas germinalcellstumörer har sämre överlevnad än män med motsvarande tumörer, det vill säga testikelcancer. Efter fem år med sjukdomen levde 98 procent av männen men överlevnaden för kvinnor var bara 85 procent. Det visar en ny studie från Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Journal of Internal Medicine.

– Vår genomgång visar att det finns utrymme att förbättra prognosen och minimera långsiktiga biverkningar hos kvinnor med germinalcellstumörer från äggstockarna, genom att använda behandlingsstrategier som används vid testikelcancer, säger Camilla Sköld, specialistläkare i gynekologisk cancer vid Akademiska sjukhuset, och forskare vid Uppsala universitet och studiens försteförfattare.

Camilla Sköld, specialistläkare Akademiska sjukhuset, forskare vid Uppsala universitet. Foto: Anthoula Koliadi

Varje år drabbas cirka 300 män av en testikelcancer som kallas germinalcellstumörer. Den kvinnliga motsvarigheten är äggstockscancer som är mycket ovanligare, och drabbar cirka 14 personer (av totalt cirka 700 fall av äggstockscancer). Båda sjukdomarna drabbar främst unga patienter. Bland kvinnor under 30 år är det den vanligaste typen av äggstockscancer.

– Biologiskt utgår båda tumörsjukdomarna från samma typ av omogna germinalceller. I om med att det numerärt är så pass många fler personer som drabbas av testikelcancer och att det därför finns mer forskning inom området, ville forskarna se om det skulle gå att tillämpa den kunskapen för att förbättra behandlingen av kvinnorna med de betydligt ovanligare germinalcellstumörerna från äggstocken, säger Ingrid Glimelius, professor i onkologi och överläkare på Akademiska sjukhuset, och studiens huvudförfattare.

Forskarna har jämfört behandlingsriktlinjer och prognos för kvinnor och män med germinalcellstumörer i äggstock och testikel. I studien jämfördes överlevnaden hos 7 663 patienter som diagnosticerades med testikelcancer under åren 1995-2022 med överlevnaden hos 293 kvinnor som diagnosticerades med germinalcellstumörer från äggstockarna åren 1990-2018. Man såg då att femårsöverlevnaden var 98,2 procent hos män, jämfört med endast 85,2 procent hos kvinnor.

– Vi presenterar en översikt över de epidemiologiska, tumörbiologiska och kliniska riktlinjer som finns när det gäller testikelcancer, och föreslår därefter åtgärder för att förbättra forskning och vård av patienter med germinalcellstumörer i äggstocken baserat på detta. Vi tror att man både kan förbättra överlevnaden och minska risken för biverkningar av behandlingen genom att samla patienter med dessa ovanliga tumörer på färre sjukhus, säger Camilla Sköld. Överlevnadsskillnaderna kan delvis även bero på underliggande tumörbiologiska skillnader mellan de två tumörtyperna, och ytterligare jämförande studier av tumörbiologin vore därför värdefullt.

Sköld C, Jansson AK, Glimelius I. Malignant ovarian and testicular germ cell tumors: Common characteristics but different prognoses. J Intern Med. 2024;1–20, doi: 10.1111/joim.13778 , https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/joim.13778

Njurfonden delar ut över 7 miljoner kronor till forskning om njursjukdomar – den största summan sedan fonden instiftades. Tre forskare berättar om sina spännande projekt i ett webbinarium på Världsnjurdagen 14 mars.

Njursjukdom är ett ökande globalt folkhälsoproblem. En av tio i Sverige är drabbade och om 20 år beräknas kronisk njursjukdom vara den femte vanligaste dödsorsaken i världen.

Trots att så många är drabbade är tyvärr inte njurforskning prioriterat då de statliga anslagen fördelas. Njurfondens bidrag till forskningen har därför fått mycket stor betydelse.

”Vi är mycket glada att Njurfondens bidrag till forskningen ökar och kan bidra till att njursjukdomar så småningom kan behandlas och förhoppningsvis till och med kan botas i framtiden. Det pågår mycket framgångsrik njurforskning i Sverige som säkerställer att alla gåvor till Njurfonden kommer till god nytta för njursjuka”, säger Håkan Hedman, ordförande i Njurfonden.

Bidragen går till forskning vid samtliga lärosäten i Sverige, som rör kronisk njursjukdom, dialys och transplantation.

Njurfondens forskarbidrag uppmärksammas vid ett webbinarium den 14 mars på Världsnjurdagen, då samtliga tillkännages. Tre av forskarna medverkar och presenterar sina projekt närmare. Webbinariet leds av Peter Bárány, docent i njurmedicin och ledamot i Njurfondens styrelse.

Webbinariet Njurfondens forskarbidrag 2024 sänds 14 mars kl. 12.00

Till webbinariet

Lista över beviljade forskarbidrag 2024

Insamlingsstiftelsen Njurfonden samlar in ekonomiska medel och lämnar bidrag till vetenskaplig forskning om njursjukdomar och njurtransplantationer samt arbetar för att befolkningen får kunskap om njurarnas viktiga funktioner. Njurfonden grundades 2013 av Njurförbundet, Svensk Njurmedicinsk Förening (SNF), Svensk Njurmedicinsk Sjuksköterskeförening (SNSF) och Svensk Transplantationsförening (STF). Vår vision är att ingen ska behöva lida av sjukdomar, skador eller funktionsnedsättningar i njurarna. H.K.H. Prins Daniel är beskyddare av Njurfonden. www.njurfonden.se

En stor internationell forskningsstudie, COSMOS, initierad av Karolinska Institutet och Imperial College London, Storbritannien, har studerat över 250 000 mobiltelefonanvändare för att undersöka om de som använder mobiltelefon mycket och under lång tid har en högre risk för hjärntumör än andra. Studien, publicerad i Environment International, fann inte något samband mellan långvarig mobiltelefonanvändning och risken för hjärntumör.

Den utbredda användningen av mobiltelefoner och annan trådlös kommunikation har lett till oro för att den radiofrekventa elektromagnetiska strålningen vid mobil teknologi kan ge upphov till cancer och andra sjukdomar.

WHO och EU har efterfrågat studier av hög kvalitet för att kunna besvara dessa frågor. Mot bakgrund av detta initierades COSMOS-studien för nästan 20 år sedan.

Mellan 2007 och 2013 besvarade ett stort antal personer i fem länder detaljerade frågor om mobiltelefonanvändning. Deltagarna följdes sedan i cancerregister för att registrera insjuknande i hjärntumör.

Professor Maria Feychting. Foto: Andreas Andersson.

– För första gången har forskare kunnat genomföra en framåtblickande kohortstudie där detaljerad information om deltagarnas mobiltelefonanvändning samlats in. Resultaten visar att de som sammanlagt talat flest antal timmar i mobiltelefon inte har högre risk att insjukna i hjärntumör än andra, säger Maria Feychting, professor vid Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, som lett COSMOS-studien om cancerrisk.

Förekomsten av hjärntumör bland de tio procent som totalt talat  flest antal timmar i mobiltelefon skiljde sig inte från de individer som använt mobilen betydligt mindre.

Använt mobilen i mer än 15 år

Personer som började använda mobiltelefon mer än 15 år innan de besvarade COSMOS frågeformulär hade inte högre risk att insjukna än de som använt mobiltelefon kortare tid.

COSMOS är enligt forskarna den hittills enda studie som har kunnat kombinera en prospektiv kohortdesign, som mäter förändring i exponering och utfall över tid, med detaljerad information om omfattningen av mobiltelefonanvändning.

COSMOS har nu visat att de som pratar allra mest i mobilen inte har högre risk för hjärntumör än andra.

WHO:s cancerforskningsinstitut, IARC, klassificerade 2011 radiofrekventa fält som ”möjligen carcinogena”. Denna bedömning baserades till stor del på fall-kontrollstudierna som tillfrågat hjärntumörpatienter och friska kontroller i efterhand om sin tidigare mobiltelefonanvändning.

Forskarna pekar på att resultaten från COSMOS kommer att vara ett viktigt bidrag till det vetenskapliga underlaget vid framtida hälsoriskbedömningar, men att mer forskning behövs.

– Mobiltelefonitekniken förändras ständigt och vissa av tumörerna vi studerade är väldigt ovanliga. Därför kommer vi att fortsätta följa COSMOS-deltagarna för att kunna dra säkrare slutsatser om eventuella risker på lång sikt, säger Maria Feychting.

I Sverige har studien finansierats av Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för arbetsliv, hälsa och välfärd (FORTE), AFA Försäkring, Strålsäkerhetsmyndigheten och VINNOVA (se studien för mer information om finansiering).

Flera av forskarna är eller har varit engagerade som vetenskapliga experter i kommittéer på uppdrag av nationella och internationella myndigheter, såsom WHO och EU. Forskarna uppger att det inte finns några intressekonflikter.

Publikation

“Mobile phone use and brain tumour risk – COSMOS, a prospective cohort study”, Maria Feychting, Joachim Schüz, Mireille B. Toledano, Roel Vermeulen, Anssi Auvinen, Aslak Harbo Poulsen, Isabelle Deltour, Rachel B. Smith, Joel Heller, Hans Kromhout, Anke Huss, Christoffer Johansen, Giorgio Tettamanti, Paul Elliott, Environment International, online mars 2024, doi:10.1016/j.envint.2024.108552.