Hög tid klassa komplementär och alternativ medicin som en viktig fråga i cancervården
Hög tid klassa komplementär och alternativ medicin som en viktig fråga i cancervården
Inslagen av komplementär- och alternativ medicin (KAM) har ökat påtagligt i den svenska sjukvården. Alternativa produkter finns tillgängliga i ett stort antal butiker och är lättillgängliga vid försäljning över internet. Produkterna marknadsförs ofta som effektiva mot cancer eller andra allvarliga sjukdomar.1 Trots detta har den svenska sjukvården inte bedömt KAM som en viktig fråga och ämnet diskuteras inte rutinmässigt med cancerpatienter i den kliniska vardagen. Orsaken är sanno – likt multifaktoriell med både bristande intresse hos vårdpersonal och en ovilja hos patienten att diskutera ämnet vid mottagningsbesöket.
Enligt National Centre for Complementary and Alternative Medicine (NCCAM) definieras KAM som hälso- och sjukvård utanför konventionell sjukvård, det vill säga sådan som baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det finns dock en begreppsmässig skillnad mellan ”komplementär” och ”alternativ” medicin. Termen ”komplementär” används när patienten använder icke-beprövade terapier som ett komplement till konventionell sjukvård, medan termen ”alternativ” syftar till användning av icke-beprövade terapier istället för kon-ventionell sjukvård.2 Under senare år har dock begreppet ”komplementär- och alternativ medicin” utmanats och flertalet studier föreslår att det skall ändras då de ingående termerna har olika betydelse och inte bör blandas ihop. Istället föreslås användning av begreppet ”integrativ onkologi” i de fall konventionell cancerterapi kombinerat med de komplementära metoder som är evidensbaserade används i syfte att reducera symtom.
FLERA OLIKA UNDERKATEGORIER
Användandet av icke-konventionella terapier – oavsett om de är ”komplementära” eller ”alternativa” – kan delas in i flertalet underkategorier. Den första underkategorin är naturläkemedel, såsom örter, vitaminer och probiotika, vilka ofta säljs som kosttillskott. Den andra underkategorin är mind-bodyterapier, som exempelvis meditation, relaxering, yoga, t’ai chi, musikterapi och qigong. Dessa terapier verkar vara effektiva för att lindra ångest och öka både sömnkvalitet och livskvalitet. Den tredje underkategorin är akupunktur som har utvärderats till att vara en säker metod för att lindra symtom som bland annat smärta, cytostatikainducerat illamående och strålningsinducerad muntorrhet. Den fjärde och sista underkategorin inkluderar manipulativa kroppsbaserade metoder. I denna kategori hamnar terapier som massage, shiatsu, tui na, reflexologi etc. Vissa av dessa föreslås ha fördelaktiga effekter på ångest och smärta, men de kliniska studier som ligger till grund för detta har visats vara behäftade med metodologiska brister.
