Stor glädje att få träffas på riktigt igen när Uppsala bjöd på fullmatade dagar
”Äntligen!” Med detta ord, som på ett träffsäkert sätt ramade in känslan för hela mötet, inledde professor Gustav Ullenhag från SOF:s vetenskapliga kommitté Onkologidagarna på Uppsala slott den 22 mars klockan 13.00. Och mycket riktigt var det äntligen dags för Onkologidagarna att gå av stapeln igen efter två förlorade år under Covidpandemin. Äntligen gick det att anordna ett fysiskt möte igen och äntligen kunde onkologiintresserade från hela landet lämna sina datorskärmar och virtuella möten och träffas och umgås på riktigt.
Onkologidagarna hade dock, såsom brukligt är, smygstartat redan dagen innan med en STkurs i palliativ medicin som hölls digitalt. Kursen tog upp viktiga ämnen såsom lindring av smärta och andra vanliga symtom hos palliativa patienter, men även diskussioner kring etiska överväganden och när det är lämpligt att hålla brytpunktssamtal. Under måndagen hölls även ett Nationellt möte för svensk strålbehandling på Norrlands Nation. Detta var det första mötet i sitt slag, där syftet var att samla landets strålbehandlingsintresserade för att hitta vägar framåt för att utveckla svensk strålbehandling, som på senare år halkat efter i internationella jämförelser.
Första punkten på programmet efter Ullenhags inledningstal var en hederföreläsning anordnad av Sjuksköterskor i Cancervård. Titeln på föreläsningen var Human Sexuality in Cancer: Causation, Impact & Recovery och den hölls av Daniel Kelly som är sjuksköterska i grunden och professor vid School of Healthcare Sciences, Cardiff University, Wales. Kelly tog upp den mytbildning och skambeläggning som finns associerad med sexualitet hos cancerpatienter och de konsekvenser som detta får för den enskilda patienten och dennes partner. Han berättade om sin egen forskning på män med prostatacancer och deras upplevelser kring hur sexualiteten påverkats av cancerbehandlingen och hur de upplever bemötandet från sjukvården.
Hans forskning visade att dessa problem sällan tas upp, varken av patienten eller av sjukvårdspersonalen och att skälen till detta kan vara multifaktoriella men där det verkade finnas ett samband mellan mer avancerad sjukdom och en lägre benägenhet att prata om dessa besvär. Kelly, som även är delad ordförande i HPV Action Network som verkar inom ramen för European Cancer Organisation, tog även upp vikten av HPV-vaccination hos både flickor och pojkar för att förebygga all HPV-orsakad cancer, det vill säga cancer i cervix, vulva, vagina, anus, penis och orofarynx. Nätverket arbetar aktivt med att påverka politiska beslutsfattare, främst med fokus på de länder i Europa som ligger efter med HPV-vaccination, för att försöka öka vaccinationsgraden i befolkningen. Kelly tog även upp forskningsresultat som pekade på en möjlig koppling mellan HPV och prostatacancer
– dock behövs mer forskning för att bekräfta ett sådant samband.
VAR GÅR GRÄNSEN?
Temat för årets onkologidagar var ”Var går gränsen” och på temat åldersrelaterade gränsdragningar hölls tre presentationer:
• Cecilia Petersén, PhD, överläkare och barnonkolog vid Karolinska Universitetssjukhuset, pratade om uppföljning av barn med cancer i vuxen ålder.
Hon beskrev den ökade överlevnaden vid barncancer som i sin tur leder till fler vuxna överlevare med seneffekter av barncancerbehandlingen som behöver följas upp. Med anledning av detta finns sedan 2018 ett nationellt vårdprogram för långtidsuppföljning av barncancer. Petersén berättade om hur uppföljningen av seneffekter är organiserad, om nyckelbesöket vid 25 års ålder och vilka seneffekter som följs upp. Hon pratade även om det så kallade SALUB-registret, som är ett underregister till Svenska Barncancerregistret,
där fokus ligger på dokumentation av seneffekter efter behandling.
