Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.
Tid 12:10 – 12:50
Hopp om livet! En föreläsning med fokus på behandling av cancer
Vad finns det att hoppas på när sjukdom är obotlig? Och riskerar man, som sjukvårdspersonal, att ta ifrån patienten allt hopp om man säger som det är?
Nina Cavalli-Björkman, som är onkolog, talar om det svårfångade hoppet och hur man i sjukvården kan förhålla sig till det i den kliniska vardagen.
Föreläsning av Nina Cavalli-Björkman,
Överläkare, Akademiska Sjukhuset
Rapporteringen till cancerläkemedelsregistret fungerar bra i sydöstra sjukvårdsregionen. Samtliga tre regioner ligger väl till vad gäller antal rapporterade behandlingar per invånare.
Magnus Lagerlund, basenhetschef och överläkare på onkologiska kliniken och strålningsfysik, Region Kalmar län
Magnus Lagerlund. Foto Anna Nyqvist
Hur fungerar rapporteringen till cancerläkemedelsregistret i Region Kalmar län?
– Det fungerar bra här på onkologen, men jag uppfattar att det finns behov av ökad inrapportering från övriga kliniker som ger dessa läkemedel (medicinklinikerna). Vid in- och utsättning av läkemedel som ska registreras meddelar respektive läkare detta till ansvarig sjuksköterska som sedan matar in uppgifterna. Kontroller mot Cytodos (IT-verktyg) genomförs för att säkerställa täckningen.
Vad tror du är anledningen till att sydöstra sjukvårdsregionen presterat så bra med sin inrapportering?
– Vi har sedan många år ett gott samarbete inom onkologin i vår sjukvårdsregion, bland annat via Regional arbetsgrupp (RAG) onkologi. Klinikcheferna tycker att det är en mycket viktig fråga och är drivande även nationellt. Jag är själv onkologichefsrådets representant i nationella gruppen för läkemedelsregistrering. Det finns också medarbetare i Jönköping som varit drivande i frågan och fungerat som ett stort stöd för oss i Kalmar, särskilt initialt.
Hur skulle man kunna öka rapporteringen ännu mer?
– Se till att andra kliniker som ger dessa läkemedel kommer igång med eller ökar sin registring. Sedan tror jag att direktöverföring från Cytodos blir ett verkligt lyft, men även införandet av individuell patientöversikt (IPÖ).
Per Nodbrant, verksamhetschef onkologkliniken, Länssjukhuset Ryhov, Region Jönköpings län
Per Nodbrant. Foto Johan W Avby
Hur fungerar rapporteringen till cancerläkemedelsregistret i Region Jönköpings län?
– Det fungerar väldigt bra. Två till tre personer ansvarar för aktuella klinikers inmatning. Vi har sannolikt så gott som 100 procent täckning.
Vad tror du är anledningen till att sydöstra sjukvårdsregionen presterat så bra med sin inrapportering?
– Vi har hittat en god struktur för inmatningen, även om den skiljer sig mellan regionerna. Vi har ett gott samarbete inom onkologin i sydöstra sjukvårdsregionen och diskuterar läkemedelsfrågor och registret på våra gemensamma möten med regionala arbetsgruppen onkologi. Välfungerande läkemedelskommittéer och en stödjande regional expertgrupp för cancerläkemedel bidrar. En hel del data matades redan in i det tidigare frivilliga läkemedelsregistret, så för oss blev det inte så stor skillnad.
Hur skulle man kunna öka rapporteringen ännu mer?
– Genom automatiska överföringar från individuella patientöversikter, vilket redan idag görs för vissa diagnoser (exempelvis bröst). Då behövs patientöversikter för fler ännu diagnoser och en mer stödjande attityd i organisationen för införandet av dessa. Det är också viktigt att nå ut till verksamheter utanför onkologin som också hanterar cancerläkemedel, exempelvis urologi, lungmedicin, gynekologi och hematologi.
Tommy Leijon, verksamhetschef onkologiska kliniken, Linköpings universitetssjukhus, Region Östergötland
Hur fungerar rapporteringen till cancerläkemedelsregistret i Region Östergötland?
– Rapporteringen i Östergötland fungerar mycket bra, men skulle kunna bli ännu bättre.
Vad tror du är anledningen till att sydöstra sjukvårdsregionen presterat så bra med sin inrapportering?
– Jag tror att det handlar om att det finns duktig administrativ personal som sköter registreringen, personal som är utbildad för uppgiften. Det är också viktigt med en kontinuerlig uppföljning av registreringen.
Hur skulle man kunna öka rapporteringen ännu mer?
– Det skulle möjligen vara ännu tätare uppföljning, eller om vi skulle ha en teknisk lösning för att kunna följa registreringen i realtid.
Immunterapi fungerar mycket bra för flera cancerformer, men behandlingen kan också ge autoimmuna biverkningar. Ett enkelt blodprov kan hjälpa vården att tidigt upptäcka behandlingsutlöst hjärninflammation, som är en av de mest allvarliga och svårdiagnostiserade biverkningarna. Fyndet redovisas i en studie av forskare vid Göteborgs universitet. Studien ger också nya ledtrådar till hur allvarliga biverkningar av immunterapi uppstår.
Immunterapi med checkpointinhibitorer har gett onkologer helt nya möjligheter att behandla patienter med olika former av cancer. Behandlingen innebär att patientens eget immunsvar attackerar cancercellerna. Läkemedlen aktiverar immunsvaret genom att blockera signalvägar som vanligtvis fungerar som bromsar för patientens T-celler. Med behandlingen kan många patienter med exempelvis spridd malignt melanom bli fria från tumörer, eller till och med botade, men de autoimmuna biverkningarna är vanliga och ibland mycket allvarliga.
Extrem immunaktivering
– Det är nu möjligt att till och med få en patient med metastaser i hjärnan helt tumörfri, vilket är fantastiskt. Hos en del patienter blir aktiveringen av immunsvaret dock så extrem att även frisk vävnad blir kraftigt inflammerad, säger studiens försteförfattare Sara Bjursten, som är doktorand på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och specialistläkare inom onkologi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.Studien publiceras i tidskriften Journal for ImmunoTherapy of Cancer, och är resultat från ett samarbete mellan forskare inom onkologi, reumatologi och klinisk neurokemi i Göteborg.– Vi visar att enkla blodprov, flera etablerade som rutinanalyser, sannolikt kan användas för att tidigt se vilka patienter som håller på att utveckla en allvarlig hjärninflammation. Det ger en bättre möjlighet att anpassa behandlingen och att sätta in inflammationsdämpande läkemedel i tid, säger Sara Bjursten.
En tidig markör
Den första delen av studien är en fallstudie där resultaten visar att markören S-100B i blodprov kan fungera som en tidig varningssignal för hjärninflammation (encefalit) vid immunterapi. Nivåerna av S-100B i blod steg redan innan hjärninflammationen gett symtom. När hjärninflammationen diagnostiserats analyserades nyare markörer som GFAP och NFL. Dessa markörer var då skyhöga och sjönk sedan parallellt med den kliniska förbättringen.Forskarna tror att dessa enkla blodprov kan få stor betydelse för att diagnostisera behandlingsutlöst hjärninflammation, som idag är svårt att diagnostisera eftersom symtomen kan misstolkas som tumörtillväxt, stroke eller infektion.– I Göteborg använder vi nu S-100B och NFL för att övervaka risk för hjärninflammation och vi hoppas att snart kunna inkludera GFAP och Tau. Markörerna har hjälpt oss att diagnostisera ytterligare tre fall av behandlingsutlöst hjärninflammation, säger studiens sisteförfattare Max Levin, som är docent på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och överläkare inom onkologi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Tumörfri med immunterapi
Det patientfall som väckte forskarnas intresse var en man som behandlades på Sahlgrenska Universitetssjukhuset för några år sedan, där malignt melanom spridit sig till hjärnan med metastaser. Hans hjärnmetastaser krympte kraftigt av den kombinationsbehandling han fick, men han fick också en så kraftig hjärninflammation att han blev förlamad och nästan dog. Det var i hans blodprov som forskarna först kunde notera sambandet mellan markören och hjärninflammationen.Efter två års rehabilitering var patienten fortfarande tumörfri och hade lärt sig gå kortare sträckor igen.
Speciella T-celler
Ett annat spännande spår i studien visar att T-cellerna hos patienter med allvarliga biverkningar skiljer sig från T-celler hos identiskt behandlade patienter utan biverkningar. Jämfört med patienter utan biverkningar hade patienten med allvarliga biverkningar högre nivåer av den aktiverande receptorn ICOS på sina T-celler, som fungerar som en slags gaspedal. De allra högsta T-cellsnivåerna av ICOS hade patienten med hjärninflammation.– Det är ett intressant fynd. Man har tidigare inte påvisat någon speciell egenskap hos T-cellerna vid biverkningar. I de analyser som vi utvecklat tillsammans med professor Anna Rudin ingår ett batteri av aktiverande och inhibitoriska T-cell receptorer. ICOS var den receptor som stack ut på ett slående sätt hos patienter med allvarliga biverkningar. Det är möjligt att farmakologisk blockering av ICOS är ett effektivt sätt att bryta hjärninflammation och andra livshotande biverkningar, funderar Max Levin.
Kan få stor betydelse
Forskarna fortsätter undersöka om en kombination av hjärnskademarkörer kan ge ännu bättre möjlighet att tidigt upptäcka allvarliga hjärnbiverkningar vid immunterapi. Forskningsresultaten kan komma att påverka de internationella riktlinjer som finns för det kliniska handhavandet vid immunterapi. Enligt publicerade uppgifter drabbas omkring en procent av dem som får immunterapi av biverkningen hjärninflammation, men forskarna har kliniska data som tyder på att den siffran kan vara högre.
Träffsäkerheten i den initiala kontakten med sjukvården korrelerar med hur resten av vårdförloppet uppfattas av patienten. Det framkommer i en enkätundersökning från nätverket All.Can Sverige med över 1000 cancerpatienter.
En stor majoritet av cancerpatienterna, 80 procent, anger ”nöjd” eller ”mycket nöjd” som sammantaget intryck av cancervården. Endast fem procent anger ”missnöjd” eller ”mycket missnöjd”. Av dem som fått en felaktig första diagnos eller fått vänta länge på första diagnosen är andelen som svarar ”missnöjd” eller ”mycket missnöjd” tre till fem gånger högre.
Korrelationen mellan missnöjdheten som helhet och när första vårdkontakten inte blev bra är extra stark hos unga cancerpatienter. Där tycks även träffsäkerheten vid första vårdkontakten vara sämre. Åldersgruppen 16 till 34 år är överrepresenterad jämfört med helheten när det gäller andel som uppger att de fått felaktig första diagnos eller att det tog lång tid innan de fick sin diagnos (i båda fallen omkring 2,5 gånger högre andel).
Enkäten visar också att det finns en mängd negativa ekonomiska konsekvenser av en cancerbehandling, utöver förlorad arbetsinkomst. Exempel på detta är privata resekostnader, extra utgifter för hjälpmedel, och brist på rimligt försäkringsskydd efter en genomgången cancerbehandling.
Enkäten genomfördes mellan 8 december 2020 och 31 maj 2021.
Om All.Can
All.Can är ett internationellt initiativ för att förbättra cancervården genom att fokusera på det som betyder mest för patienterna.
All.Can Sverige är initierat av BristolMyers Squibb, Roche, Amgen, Janssen, MSD samt Microsoft. Med i initiativet finns även Nätverket mot cancer, Ung Cancer, Bröstcancerförbundet och The European Cancer Patient Coalition samt företrädare för Nollvision Cancer, profession och forskning.
All.Can Sverige är finansierat gemensamt av Amgen, Bristol Myers Squibb, Janssen, MSD och Roche.
Det svenska initiativet följer det etiska regelverk som finns uppsatt av Läkemedelsindustriföreningen, Lif.
Kontaktuppgifter till talesperson Emma Henriksson, tel. 070- 365 41 91.
Kontaktuppgifter till All.Can Sveriges kansli är Håkan Jonsson, Hallvarsson & Halvarsson, [email protected].
I höst blir egenprovtagning av HPV (humant papillomvirus) standardmetod för att förebygga livmoderhalscancer i Region Skåne. Metoden har successivt införts de senaste åren och fick en extra skjuts under pandemin.
Region Skåne är bland de första regionerna i landet att införa egenprovtagning HPV som primär metod för att förebygga livmoderhalscancer. Under pandemin var det en större andel kvinnor som använde egenprovtagning jämfört med provtagning hos barnmorska. Från och med 1 september 2021 kommer samtliga kvinnor i åldern 23-64 år att få hem ett provtagningskit i brevlådan istället för kallelse till barnmorska. Kvinnor som inte nappat på erbjudandet om provtagning vid 64 års ålder, påminns årligen tills dess att prov inkommit, som längst fram till och med 70 års ålder.
– Vi vill underlätta för Skånes kvinnor. Med egenprovtagning kan var och en göra provet på sina villkor. Det ska vara lätt att göra rätt, säger Gunilla Bodelsson, verksamhetschef för Klinisk genetik och patologi.
Varje år får cirka 500 kvinnor i Sverige livmoderhalscancer. Antalet fall har dock halverats sedan 1960-talet, till stor del tack vare regelbunden provtagning. Nästan alla fall av livmoderhalscancer orsakas av HPV-virus, som kan leda till cellförändringar.
– I de flesta fall läker HPV-infektionen ut av sig själv men det är viktigt att delta i den egenprovtagning som Region Skåne erbjuder för att få ett bra skydd mot utveckling av cellförändringar och livmoderhalscancer, säger Gunilla
Egenprovtagning är precis lika säkert som att låta en barnmorska utföra testet när det gäller att upptäcka HPV. Provet tas enkelt av kvinnan själv med hjälp av en bomullspinne som förs upp i vagina. Kvinnan skickar sedan in provet för analys och får provsvaret hem per post. Om egenprovtagningen visar spår av HPV-virus får kvinnan en kallelse till cellprovtagning hos barnmorska. Cellprovtagning ger möjlighet till mikroskopisk undersökning av celler, som visar om HPV-infektionen har gett upphov till cellförändringar eller i sällsynta fall cancer.
