Tepmetko (tepotinib) ingår i högkostnadsskyddet som ensam behandling av vuxna med framskriden icke småcellig lungcancer (NSCLC) med mutationer som leder till så kallad METex14‑skipping, efter tidigare behandling med immunterapi och/eller platinuminnehållande cellgifter.
Patienter med inflammatorisk tarmsjukdom har ökad risk för lymfom
Risken att drabbas av lymfkörtelcancer är något förhöjd vid inflammatorisk tarmsjukdom, IBD, och har ökat under senare år hos patienter med Crohns sjukdom. Det visar en ny studie publicerad i Clinical Gastroenterology and Hepatology av forskare från Karolinska Institutet. Forskarna kunde se en riskökning både hos patienter som får moderna IBD-läkemedel och de som inte får det, vilket tyder på att riskökningen kan bero på både läkemedel och sjukdomen i sig.
Foto: Getty Images.
Inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), som inkluderar Crohns sjukdom och ulcerös kolit, är en kronisk inflammation i tarmen som kan öka risken att utveckla lymfkörtelcancer (lymfom), en cancer som drabbar immunsystemet.
Ola Olén, överläkare och docent vid institutionen för medicin, Solna, vid Karolinska Institutet. Foto: SÖS Sjukhusfotografer.
– Tidigare studier av lymfomrisk vid IBD har varit för små för att dra säkra slutsatser. Studierna har inte tagit hänsyn till viktiga systematiska fel och har inte varit representativa för dagens IBD-patienter, säger Ola Olén, överläkare och docent vid institutionen för medicin, Solna, vid Karolinska Institutet och studiens försteförfattare.
I den aktuella studien ingick nästan 170 000 IBD-patienter som identifierades i svenska och danska nationella register mellan 1969 och 2019. Dessa patienter jämfördes med en matchad population utan IBD för att räkna ut risken att utveckla lymfom.
Forskarna upptäckte att patienter med både Crohns sjukdom och ulcerös kolit hade en förhöjd risk att drabbas av lymfom, men lymfomrisken var högst hos patienter med Crohns sjukdom. Det var främst T-cellslymfom och aggressiva B-cellslymfom som drev riskökningen.
– Vi fann en ökad relativ risk för olika typer av lymfom vid både Crohns sjukdom och ulcerös kolit, men det är viktigt att poängtera att den absoluta risken för lymfom är mycket låg, säger Jonas F Ludvigsson, överläkare och professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, samt studiens sisteförfattare.
– Riskökningen motsvarar endast ett extra fall av lymfom bland 1000 personer med IBD som följs i tio års tid.
Lymfomrisk ökat senaste 20 åren
Risken för lymfom har ökat hos patienter med Crohns sjukdom under de senaste två decennierna, vilket sammanfaller med den ökade användningen av immunmodulerande läkemedel vid behandling av IBD. Den högsta risken att utveckla cancersjukdomen observerades hos patienter som fått dessa läkemedel, men forskarna upptäckte i studien att även patienter som inte fått sådana läkemedel hade en ökad risk för lymfom.
– Det tyder på att både sjukdomens inflammation och dess behandling spelar roll, säger Ola Olén och fortsätter:
– Eftersom det pratas mycket om lymfomrisk vid användning av immunomodulerande behandling är det viktigt att klargöra att även sjukdomen och inflammationen i sig verkar driva lymfomutveckling. Man måste ta hänsyn till och diskutera detta när man sätter in moderna behandlingar där det kanske finns en oro för att behandlingarna ska öka risken för lymfom.
– Vi vill nu med hjälp av ännu mer detaljerade data försöka besvara frågan om vad som spelar mest roll för lymfomrisken – sjukdomen själv eller dess behandling, säger Olén.
Flera av författarna har via sina universitet tagit emot forskningsanslag från olika läkemedelsbolag i andra studier. Forskarna tog inte emot några anslag från industrin i denna studie.
Trombos och blödning – ny bilaga i Nationellt vårdprogram akut onkologi
Patienter med cancer har ökad risk för framför allt venös men även arteriell trombos. Trombos kan även vara det första symtomet på en underliggande cancersjukdom. Den nya bilagan samlar kunskapen inom området, för att bidra till mer jämlik och bättre vård.
Behandling med antikoagulantia hos cancerpatienter har hittills varierat i landet, inklusive de relativt nya direkta orala antikoagulantia (DOAK). I de fall regionala eller lokala riktlinjer har funnits så har de skiljt sig åt.
För att samla kunskapen inom området och bidra till mer jämlik och bättre vård finns nu bilaga Trombos och blödning i Nationellt vårdprogram akut onkologi.
Syftet med bilagan är att ge riktlinjer för hur profylax, diagnostik, behandling (med antikoagulantia) och uppföljning av trombos och blödning ska göras hos cancerpatienter. Mer specifikt vill man också klargöra när man inom onkologin kan använda DOAK och när man inte kan/bör använda DOAK.
Nature-studie avslöjar ny mekanism för hur arvsmassan är organiserad
En hittills oförklarad mekanism för hur arvsmassa kan vecka sig, beskrivs i en studie i tidskriften Nature publicerad av forskare från Karolinska Institutet och Max Planck-institutet för biofysik. Fynden ger ny kunskap om kromosomprocesser som är viktiga för både normal utveckling och för att undvika sjukdomar.
Camilla Björkegren, professor vid institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Karolinska Institutet. Foto: Alexander Donka.
Arvsmassan i våra celler är organiserad i kromosomer. Kromosmerna är väldigt dynamiska strukturer – de måste förändra sin struktur när gener ska läsas av, när DNA-skador lagas eller när kromosomerna fördubblas inför celldelning. Dessa processer påverkas av så kallade SMC- proteinkomplex (SMC; Structural Maintenance of Chromosomes), som länkar samman olika regioner i arvsmassan så att arvsmassan veckas och kromosomerna får sin rätta struktur.
Hos människor och andra eukaryoter, det vill säga organismer vars celler har cellkärna, finns tre sådana proteinkomplex. Funktionen hos två av dem är känd sedan tidigare. I den aktuella studien har forskarna undersökt det tredje, Smc5/6-komplexet, vars funktion hittills har varit okänd.
– De här resultaten avslöjar en ny cellulär mekanism för kromosomveckning och utökar vår kunskap om hur arvsmassan är organiserad. Upptäckten är också medicinskt relevant eftersom sådan veckning är viktig för normal kromosomfunktion och för att undvika kromosomförändringar som kan leda till sjukdom, säger Camilla Björkegren, professor vid institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Karolinska Institutet, som har lett studien tillsammans med Eugene Kim, forskare vid Max Planck-institutet för biofysik i Frankfurt am Main.
Forskarna har renat fram Smc5/6-komplex från jäst och med hjälp av högupplösande mikroskopi av enskilda molekyler studerat hur det binder till och påverkar enskilda DNA-strängar. Principerna för kromosomorganisationanses vara i stort sett identiska hos jäst och människa, som båda är eukaryota organismer. I försöken var proteinkomplex och DNA märkta med fluorescerande molekyler av olika färg så att forskarna kunde följa dem i mikroskop.
Resultaten visar att Smc5/6-komplexet fungerar genom att producera DNA-loopar, en egenskap som det delar med övriga kända eukaryota SMC-komplex. Processen sker genom att Smc5/6 först binder till DNA och sedan matar ut en allt större loop från dess bas.
Forskarna har också undersökt hur processen regleras och såg då bland annat att det behövs två Smc5/6-komplex för att en loop ska bildas, medan enstaka proteinkomplex bara rör sig längs DNA-strängen.
Tidigare forskning har pekat på att Smc5/6 kan hämma vissa virus, fungera skyddande mot vissa cancertyper och är viktig för normal fosterutveckling. KI-forskarna vill nu undersöka hur det hänger ihop med den nyupptäckta mekanismen.
– Nästa steg i vår forskning är att ta reda på hur Smc5/6-komplexets förmåga att göra DNA-loopar påverkar dess funktion i celler. Det kan öka förståelsen för hur Smc5/6 kan fungera som en virushämmare, skydda mot cancer och hjälpa till under fosterutveckling, säger Camilla Björkegren.
Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet, Cancerfonden, CIMED (Centrum för innovativ medicin) och Max Planck-institutet för biofysik. Forskarna uppger att det inte finns några potentiella intressekonflikter.
Publikation: ”The Smc5/6 complex is a DNA loop extruding motor”, Biswajit Pradhan, Takaharu Kanno, Miki Umeda Igarashi, Mun Siong Loke, Martin Dieter Baaske, Jan Siu Kei Wong, Kristian Jeppsson, Camilla Björkegren och Eugene Kim, Nature, online den 19 april 2023, doi: 10.1038/s41586-023-05963-3
Fler deltar i screening av livmoderhalscancer med självprov
Deltagandet i screening av livmoderhalscancer har ökat sedan Region Stockholm införde ett erbjudande om självprovtagning av HPV (humant papillom virus) i Stockholm och på Gotland. Ökningen syns i alla åldrar men framför allt i gruppen som ofta uteblir från cellprovtagning.
Det främsta skyddet mot livmoderhalscancer, bortsett från vaccination, är att delta i regelbundna kontroller. Eftersom HPV nästan uteslutande är den bakomliggande orsaken till livmoderhalscancer, analyseras alla cellprov och numera självprov för HPV-infektion.
Självprov infördes under pandemin
Före covid-19-pandemin togs cellprov med analys för HPV vid ett besök hos en barnmorska eller gynekolog. När cellprovtagningen blev svår att genomföra på mottagningarna under pandemin införde Region Stockholm ett erbjudande om självprovtagning för HPV för kvinnor som bor i Stockholms län och på Gotland.
Nu visar statistisk från Regionalt Cancercentrum Stockholm Gotland (RCC) att deltagandet i screeningprogrammet ökat.
Under 2018 kallades alla kvinnor som är aktuella för screening till cellprovtagning hos barnmorska. Bland dem registrerades ett cellprov för 38 procent. Siffrorna kan jämföras med resultat från 2021. Då lämnade 52 procent av de som fått erbjudandet om självprovtagning av HPV in ett prov.
– Erfarenheten visar nu att vi genom självprovtagning når kvinnor som vi inte gör när vi kallar till barnmorska för provtagning, säger Nathalie Roos, verksamhetsutvecklare på RCC.
Internationellt intresse
– När vi nyligen presenterade våra resultat på den vetenskapliga EUROGIN-konferensen om HPV i Bilbao väckte Region Stockholms arbete ett stort internationellt intresse. Vi har så vitt vi kan se det största materialet i världen på självprovtagning som primär strategi, säger Nathalie Roos.
Hon poängterar att det är viktigt att kvinnor vet om att självprov är lika känsligt att upptäcka HPV som ett prov taget hos en barnmorska, men att det självklart är möjligt att gå till en barnmorska för att lämna prov om man hellre skulle vilja det, i stället för självprov.
Det ökande deltagandet syns i alla åldersgrupper. Störst var ökningen bland de kvinnor som uteblivit fyra eller fler gånger när kallelsen till barnmorska kommit. När kvinnorna i stället erbjöds självprovtagning av HPV ökade deltagande från 12 till 24 procent, det vill säga en dubblering i deltagandet.
– Det kan finnas många orsaker till att kvinnor inte vill gå till en mottagning. Man kanske tycker att det är obehagligt eller har en livssituation som gör det svårt att komma ifrån. Självprovtagning är väldigt enkelt, flexibelt och lika säkert som provtagning hos barnmorska, säger Nathalie Roos.
Om HPV-provet är positivt kallas kvinnan till ett uppföljande besök hos barnmorska. Här visar siffrorna att 90 procent av de kvinnor som hade ett positivt HPV-prov kom till det uppföljandet besöket. Det är viktigt att gå på det uppföljande besöket hos barnmorska för att kontrollera om det finns en kvarvarande HPV-infektion och om den har gett upphov till cellförändringar.
– Nu är det viktigt att öka deltagandet ännu mer. Vi arbetar för det på flera sätt. Till exempel kommer vi att börja skicka ut påminnelser via 1177 och via brev, säger Nathalie Roos.
– Jämlikhet i screening är också väldigt viktigt. Därför planerar vi även att undersöka hur screeningdeltagande ser ut i socioekonomiskt utsatta områden.
