Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

DENNA WEBBPLATS ANVÄNDER KAKOR (COOKIES). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Läs mer om vår cookie policy. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag godkänner”.

Riktad immunterapi lovande mot spridd prostatacancer

Nya data för xaluritamig (AMG509), en målriktad immunterapi mot STEAP1, visar lovande effekt motmetastaserande kastrationsresistent prostatacancer. Det visar data som presenterats på den just avslutade ESMO-kongressen i Madrid.

European Society for Medical Oncology (ESMO), Europas största cancerkongress, hölls i år i Madrid, 20–24 oktober. Foto: Åsa Sandin.

– Det faktum att tungt förbehandlade patienter svarar så pass bra väcker onekligen hopp, säger Ingrida Verbiené, onkolog och överläkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Resultaten publiceras samtidigt i Cancer Discovery.

Prostatacancer är en mycket vanlig cancerform i Sverige och står för en tredjedel av alla cancerfall hos män. Mer än var tjugonde man i Sverige dör av sjukdomen.

Vid European Society for Medical Oncology (ESMO), Europas största cancerkongress, presenteras interimsresultat från en fas I-studie där xaluritamig utvärderas vid metastaserande kastrationsresistent prostatacancer (mCRPC). Xaluritamig är en ny bispecifik XmAb® 2+1 T-cellsengagerande antikroppskonstruktion riktad mot STEAP1, ett protein som är överuttryckt i över 80 procent av alla fall av prostatacancer. Molekylen binder även mot CD3 på T-celler.

De 97 patienterna i studien hade mCRPC som var refraktär mot tidigare hormonbehandling (enzalutamid/abirateron) och 1–2 taxankurer. Medianåldern var 67 år och 79 procent hade genomgått fler än tre linjer av behandling, medianvärdet för tidigare genomgångna behandlingslinjer var fyra.

Xaluritamig administrerades intravenöst varje vecka eller varannan vecka med olika dosnivåer- och scheman. Studiens mål var att utvärdera säkerhet, tolerabilitet, antitumöraktivitet och farmakokinetik samt att bestämma den maximalt tolererade dosen och den rekommenderade fas II-dosen.

Preliminär farmakokinetik visade en dosproportionell ökning av exponeringen. Närmare hälften av patienterna, 49 procent, nådde PSA-50-respons, det vill säga en minskning av PSA med 50 procent eller mer, medan 28 procent svarade med en 90-procentig PSA-minskning. Motsvarande siffror för höga dosnivåer var 59 procent för PSA-50-respons och 36 procent för PSA-90-respons. ORR var 41 procent.

24 procent av patienterna nådde bekräftad partiell respons (PR = Partial Response) och 48 procent nådde stabil sjukdom (SD = stable disease) enligt RECIST-kriterierna. Av patienter som fått xaluritamig i högre dosnivåer nådde 41 procent bekräftad partiell respons och 38 procent nådde stabil sjukdom.

– Det är också intressant att immunterapi riktad mot STEAP1 uppvisar antitumöraktivitet mot både mjukvävnad och skelett, säger Ingrida Verbiené.

Vidare stod 19 av de 52 patienterna från högdoskohorter kvar på behandling vid data cutoff, och av dessa förblev 13 på behandling i sex månader eller längre. Medianvärdet för responsduration (DOR = Duration of Response) var 9,2 månader.

Resultaten publicerades samtidigt i Cancer Discovery: Xaluritamig, a STEAP1 × CD3 XmAb 2+1 Immune Therapy for Metastatic Castration-Resistant Prostate Cancer: Results from Dose Exploration in a First-in-Human Study

ESMO 2023 – signifikant bättre resultat med sotorasib-kombination vid spridd tjock- och ändtarmscancer

En kombination av KRASG12C-hämmaren Lumykras (sotorasib) och EGFR-hämmaren Vectibix gav signifikant förbättrad progressionsfri överlevnad hos patienter med metastaserande KRAS G12C-muterad kolorektalcancer jämfört med standardbehandling. Det visar nya data från fas III-studien CodeBreaK 300 som presenterats på ESMO-kongressen i Madrid. Samtidigt publicerades resultaten i den ansedda tidskriften New England Journal of Medicine.

Resultaten är övertygande, inte minst med tanke på att patienterna var tungt förbehandlade, säger docent Jakob Eberhard, överläkare vid Skånes universitetssjukhus i Lund och expert på kolorektalcancer. Foto: Åsa Sandin

– Det är en tydlig skillnad som kan förbättra för patienter med denna ovanliga, men erkänt svårbehandlade mutation, säger docent Jakob Eberhard, överläkare på onkologen vid Skånes universitetssjukhus i Lund och expert på området.

Med närmare 30 000 deltagare förra året är European Society for Medical Oncology (ESMO) Europas största cancerkongress. Vid årets upplaga, som hålls i Madrid, presenterades bland mycket annat ett så kallat late-breaking abstract med rubriken ”Sotorasib plus panitumumab versus standard-of-care for chemorefractory KRAS G12C-mutated metastatic colorectal cancer (mCRC): CodeBreak 300 phase III study”.

I den globala, oblindade fas III-studien CodeBreaK 300 randomiserades 160 patienter med kemoterapirefraktär KRASG12C-muterad metastaserande kolorektalcancer 1:1:1 till Lumykras (sotorasib) 960 mg dagligen plus Vectibix (panitumumab) 6 mg/kg IV (n=53), sotorasib 240 mg dagligen plus panitumumab 6 mg/kg IV (n=53), eller standardbehandling (läkarens val av trifluridin och tipiracil eller regorafenib) (n=54).

Det primära effektmåttet var progressionsfri överlevnad (PFS = Progression-free Survival) enligt RECIST version 1.1 utvärderat med oberoende central granskning (BICR = Blinded Independent Central Review). Här visades kombinationen av sotorasib och panitumumab vara signifikant bättre än standardbehandling med en progressionsfri medianöverlevnad på 5,6 månader med den högre sotorasibdosen (960 mg) mot 2.2 månader för standardbehandling. Även den lägre dosen (240 mg) av sotorasib var statistiskt signifikant bättre med en median-PFS på 3,9 månader.

– Det är övertygande resultat, inte minst med tanke på att patienterna i studien var tungt förbehandlade, säger Jakob Eberhard som själv är på plats i Madrid.

Viktiga sekundära effektmått inkluderade objektiv tumörrespons (ORR = Overall Response Rate), responsduration (DOR = Duration of Response), och sjukdomskontrollfrekvens (DCR = Disease Control Rate).

– Särskilt med den högre sotorasib-dosen ger kombinationsbehandlingen signifikant bättre resultat än standardbehandling, säger Jakob Eberhard. Det är också mycket positivt att behandlingen tolereras så pass väl.

Biverkningar av grad ≥3 som inträffade hos ≥5 procent av patienterna som fick den högre dosen av sotorasib var dermatit acneiform (11.3%), hypomagnesemi (5.7%) och hudutslag (5.7%). I den lägre dosen var motsvarande andelar hypomagnesemi (7.5%), diarré (5.7%). Biverkningar av grad ≥3 som inträffade hos ≥5 procent av patienterna som fick standardbehandling var neutropeni (23.5%), anemi (5.9%), och hypertoni (5.9%).

LBA10 presenterades av Filippo Pietrantonio, GI-onkolog vid Fondazione IRCCS Istituto Nazionale dei Tumori, Milano, Italien.

Resultaten är publicerade i New England Journal of Medicine: Sotorasib plus Panitumumab in Refractory Colorectal Cancer with Mutated KRAS G12C

Varaktig respons och lovande överlevnadsdata från fas II-studie med tarlatamab vid småcellig lungcancer

Imponerande antitumöraktivitet med varaktiga responser och en total medianöverlevnad på 14,3 månader – så beskriver forskarna de nya data på tarlatamab, en DLL3-riktad BiTE-molekyl mot småcellig lungcancer, som presenterades på ESMO-kongressen i Madrid.

”Tarlatamab ger mer än dubbelt så bra resultat som standardbehandling både när det gäller tumörrespons och progressionsfri överlevnad”, säger Salomon Tendler som är verksam vid Memorial Sloan Kettering Cancer Center i New York.

– Behandling av metastaserad småcellig lungcancer bortom första linjens terapier har innefattat få framsteg, säger Salomon Tendler, MD, PhD, expert på småcellig lungcancer verksam vid Memorial Sloan Kettering Cancer Center i New York. I denna fas II-studie observerades inga nya säkerhetssignaler, samt varaktiga tumörresponser som också reflekteras i progressionsfri överlevnad.

De nya resultaten publicerades samtidigt i prestigefyllda New England Journal of Medicine.

Småcellig lungcancer (SCLC) är en aggressiv form av lungcancer med hög återfallsrisk och dyster prognos. Under perioden 2018–2022 diagnostiserades i genomsnitt cirka 470 patienter per år med SCLC i Sverige, vilket motsvarar en dryg tiondel av det totala antalet lungcancerfall. Någon motsvarighet till de många och stora framsteg som gjorts inom behandling av icke-småcellig lungcancer de senaste decennierna har i det närmaste helt uteblivit när det gäller småcellig lungcancer, med undantag för en liten överlevandsvinst av att addera PD-1/PD-L1-checkpoint-hämmare i första linjen. De behandlingar som idag står till buds är huvudsakligen platinabaserade cytostatikaregimer som ger begränsad terapeutisk nytta. Behovet av nya, effektivare behandlingsalternativ vid SCLC är således trängande.

På den stora europeiska cancerkongressen ESMO i Madrid presenteras hoppingivande data från fas II-studien DeLLphi-301 som utvärderar säkerhet och effekt av tarlatamab vid småcellig lungcancer (SCLC).

I studien deltog tungt förbehandlade patienter med avancerad SCLC varav cirka en tredjedel genomgått tre eller fler tidigare behandlingslinjer. Med en medianuppföljning på 10,6 månader visade en intention-to-treat-analys som inkluderade 100 patienter vid den valda dosen 10 mg en objektiv tumörrespons (ORR = Overall Response Rate) på 40 procent. ORR var studiens primära effektmått.

Den progressionfria medianöverlevnaden (mPFS = Median Progression-free Survival) med tarlatamab var 4,9 månader och den totala medianöverlevnaden (mOS = Median Overall Survival) var 14,3 månader (10,8-NE). Detta kan jämföras med en review av SCLC-data som publicerades i Journal of Oncology Practice 2018 som visade att SCLC-patienter som fick tredje linjens kemoterapi hade en ORR på 18 procent med en progressionsfri medianöverlevnad på endast två månader.

Median responsduration (DOR = Duration of Response) är ännu ej uppnådd, men av de patienter som svarade på behandling med tarlatamab 10 mg upplevde 59 procent minst sex månaders respons, och 56 procent av responserna pågick vid data cutoff.

– Tarlatamab ger mer än dubbelt så bra resultat både när det gäller ORR och PFS jämfört med standardbehandling i tredje linjen. 59 procent av patienter med ORR hade också en imponerande duration av respons på sex månader eller mer – att uppnå en så betydande responsduration i denna population är onekligen mycket lovande, säger Salomon Tendler. Och med tanke på att total medianöverlevnad brukar ligga på under ett halvår blir betydelsen ännu tydligare.

Inga nya säkerhetssignaler observerades jämfört med fas I-studien. Behandlingsavslut på grund av behandlingsrelaterade biverkningar (TRAEs = Treatment-Related Adverse Events) var ovanliga (4%). De vanligast uppkomna biverkningarna under behandling (TEAEs = Treatment-Emergent Adverse Events) som rapporterades bland patienter i tarlatamab 10 mg-gruppen var cytokinfrisättningssyndrom (CRS; 49%), feber (38%), minskad aptit (25%) och dysgeusi (24%). Fall av CRS var främst begränsade till första och andra dosen och var i de flesta fall av grad 1 eller 2 och kunde vanligen hanteras. Vid tarlatamab 10 mg-dosen förekom varken CRS eller ICANS (ICANS = Immune effector Cell-Associated Neurotoxicity Syndrome, immuneffektorcell-associerat neurotoxicitetssyndrom) eller relaterade neurologiska händelser av grad 3.

Resultaten från DeLLphi-301 är publicerade i New England Journal of Medicine: Tarlatamab for Patients with Previously Treated Small-Cell Lung Cancer

 

Resultat visar signifikant förlängd överlevnad vid behandling med Padcev i kombination med Keytruda

Resultat från fas 3-studie EV-302 visar signifikant förlängd överlevnad för behandling med Padcev (enfortumab vedotin) i kombination med Keytruda (pembrolizumab) hos patienter med lokalt avancerad eller metastaserad urotelial cancer

Resultaten visar att behandling med enfortumab vedotin i kombination med pembrolizumab minskade risken för död med 53 procent, jämfört med behandling med kemoterapi. Mediantiden för total överlevnad förbättrades med drygt 15 månader för kombinationen enfortumab vedotin och pembrolizumab, jämfört med kemoterapi. Resultaten kommer ligga till grund för ansökningar om godkännande hos regulatoriska myndigheter.

Läs hela pressmeddelandet här.

Avhandling om möjligheterna med AI för precisionsdiagnostik av tumörvävnad

Under de senaste åren har det skett snabba framsteg inom området för beräkningspatologi, vilket inbegriper tillämpningen av artificiell intelligens (AI) inom patologi. Traditionell patologi innebär studiet av sjukdomar genom att undersöka vävnadsprover. I beräkningspatologi analyseras digitala patologibilder med hjälp av datoralgoritmer för att extrahera relevant information.

Pilippe Weitz, doktorand vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik. Foto: Gunilla Sonnebring.

Här används olika tekniker från maskininlärning, bildanalys och statistik för att assistera patologer, eller andra kliniker, i sjukdomsdiagnos och prognos. Utvecklingen av metoder inom beräkningspatologi har två huvudsakliga syften; automatisering av rutinflöden som annars skulle utföras av patologer och utveckling av metoder för att extrahera ny information från vävnadsbilderna. I sin avhandling fokuserar Philippe Weitz, doktorand vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, på utveckling, tillämpning och utvärdering av nya metoder för precisionsdiagnostik.

Vad har du undersökt i din avhandling?

– De första två studierna i min avhandling fokuserar på utveckling och utvärdering av metoder för prediktion av genuttryck från histopatologiska bilder. I mina övriga tre studier fokuserar vi på registrering av patologibilder. En av mina publikationer beskriver ACROBAT-datasetet, som vi publicerade för att genomföra en tävling inom analys av histopatologiska bilder.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Framstegen inom metoder för storskalig dataanalys och tillgängligheten av stora dataset har möjliggjort utvecklingen av modeller inom maskininlärning och AI för medicinsk diagnostik i forskningssammanhang. Jag tror att dessa metoder har potential att förbättra nuvarande kliniska rutiner, och jag vill bidra till denna utveckling. Det är väldigt motiverande för mig att resultaten av min forskning kan komma patienter till nytta.

Vad tycker du bör göras i framtida forskning?

– Framåt bör vi göra flera och mer omfattande valideringsstudier av de metoder och lösningar som utvecklas av oss och andra. Just nu förlitar sig många studier på interna testdataset för att utvärdera algoritmprestanda, vilket ger otillräckligt stöd för att kunna införa dessa lösningar bredare inom klinisk patologi.