DEBATT: Vi måste prata mer om gynekologisk cancer

Trots den höga dödligheten och de livskvalitetsförsämringar som drabbar den som överlever, är gynekologisk cancer både lågt prioriterad och underfinansierad jämfört med andra cancerformer. Det skriver Anna Linnér, medicinsk chef GSK, och Maria Ericson, samhällspolitisk chef GSK i en debattartikel i Altinget.

Att få cancer i underlivet väcker många känslor som det kan vara svårt att prata om, skriver debattörerna Anna Linnér, medicinsk chef och Maria Ericson, samhällspolitisk chef på GSK. Foto: GSK

Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Varje år drabbas närmare 3 000 kvinnor i Sverige av gynekologisk cancer, och de senaste 25 åren har cirka 1 200 kvinnor avlidit varje år på grund av cancer. Förfärliga, men relativt okända siffror.

Gynekologisk cancer underfinansieras

Att få cancer i underlivet väcker många känslor som det kan vara svårt att prata om. Sjukdomarna hamnar ofta i skymundan fastän de ger drastiska konsekvenser för både den drabbade, och för de anhöriga.

Trots den höga dödligheten och de livskvalitetsförsämringar som drabbar den som överlever, är gynekologisk cancer både lågt prioriterad och underfinansierad jämfört med andra cancerformer. Med undantag för att utrota livmoderhalscancer har gynekologisk cancer alltför länge hamnat i skymundan.

Ett stort problem är den alltför sena upptäckten. Det innebär också att väntetiden till behandling, och därmed möjlighet till överlevnad och bättre livskvalitet, fördröjs i motsvarande grad. Sjukdomarna börjar ofta med diffusa symptom, till exempel smärtor och svullnad i buken, icke menstruella blödningar, täta trängningar samt problem med mage och tarm.

Äldre kvinnor nedprioriteras

Det finns en social och ekonomisk ojämlikhet i vården av dem som drabbas av gynekologisk cancer. Det finns indikationer som visar att äldre kvinnor, och kvinnor med sämre socioekonomi inte prioriteras i vården. Det är djupt oroande, och oacceptabelt att halva befolkningen ska behöva överdriva sina symptom för att få tillgång till samma vård som den andra halvan.

Det finns indikationer som visar att äldre kvinnor, och kvinnor med sämre socioekonomi inte prioriteras i vården.

Det handlar också om att leva – inte bara överleva. För den som drabbats, och tillhör gruppen som överlever sin cancer, kan det innebära extremt svåra konsekvenser i form av strålskador och andra svåra biverkningar, något vi sällan pratar om.

Trots allt finns det hopp för framtiden och det sker mycket som är positivt inom den medicinska utvecklingen. Såväl i Tidöavtalet som i regeringsförklaringen har man uppmärksammat och pekat ut kvinnors hälsa som ett område att särskilt beakta och prioritera.

En fråga om kvinnors hälsa

För att lyckas ta vara på denna möjlighet krävs en satsning med en kombination av åtgärder, bland annat:

• Ökade forskningsanslag
• Satsning på fler gynekologer, gynonkologer och specialistsjuksköterskor
• Nationell uppmärksamhet för att bryta stigmat och öka kunskapen genom olika initiativ som exempelvis en ”gyncancerdag”
• Nationella utbildningskampanjer riktade mot såväl vårdpersonal som allmänhet för att öka kunskapen om olika symtom samt vikten av tidig upptäckt

Nu är det dags att fokusera på cancer som drabbar kvinnor – här finns mycket kvar att göra. Gynekologisk cancer är inte bara en medicinsk utmaning utan även en fråga om kvinnors hälsa och rättigheter. Genom gemensamma insatser kan vi skapa en framtid där ingen kvinna behöver stå ensam.

Vi uppmanar därför regeringen att göra verklighet av viljan att satsa på kvinnors hälsa genom att prioritera gynekologisk cancer generellt, samt att området ”gynekologisk cancer” särskilt uppmärksammas i den nationella cancerstrategin som uppdateras under hösten 2024.