Barncancerfonden instiftar nationell arbetsgrupp för toxicitet och sena komplikationer
Barncancerfonden avsätter 20 miljoner kronor per år i fem år till forskning om komplikationer till följd av cancerbehandling. Syftet är att hitta sätt att förebygga uppkomst av sena komplikationer, att utveckla skonsammare behandlingsmetoder för framtidens barncancerpatienter, men också att förbättra livskvalitén hos de som lever med sena komplikationer idag.
Arja Harila-Saari. Foto: Mikael Wallerstedt
– Intensiv forskning har lett till en förbättrad överlevnad för barn med cancer. Vi står nu inför en ny era, där målsättningen är att på lång sikt kunna ge barnen ett bättre liv, säger ordförande för arbetsgruppen professor Arja Harila-Saari vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet.
Barn med cancer löper stor risk att drabbas av både akuta reaktioner under själva behandlingen och sena komplikationer långt efter att den avslutats. Orsaken är att de behandlingar som barnet genomgårofta är extra tuffa för en liten kropp som fortfarande växer och utvecklas. I dagsläget drabbas cirka 70 procent av de barn som får cancer av sena komplikationer, varav ungefär en tredjedel räknas som allvarliga eller potentiellt livshotande. Problemen kan uppstå så lång tid som 20–30 år efter avslutad behandling. Vanliga komplikationer är till exempel hjärt- och kärlsjukdomar, kognitiva- och hormonella problem.
Sedan 2016 finns ett nationellt vårdprogram för långtidsuppföljning efter barncancer. Enligt programmet ska alla vuxna individer som har behandlats för cancer under barn- och ungdomsåren erbjudas uppföljning och sjukvård av högsta internationella klass.
För att ytterligare förbättra förutsättningarna har Barncancerfondens styrelse beslutatatt avsätta upp till 20 Mkr/år under en femårsperiod med start 2022. Det långsiktiga målet är att Sverige ska bli ett föregångsland vad gäller att förebygga komplikationer och utveckla skonsammare behandlingsmetoder och för hur individer som behandlats för barncancer följs upp och tas om hand efter avslutad behandling.
– Vi är väldigt glada över att kunna göra den här viktiga satsningen, vi vill ju att framtidens barncanceröverlevare ska få leva sina liv så komplikationsfria som möjligt. De kommande fem årens forskning blir ett viktigt steg på vägen, säger Kerstin Sollerbrant, senior forskningsexpert på Barncancerfonden.
I och med satsningen tillsätts en nationell professionsstyrd multidisciplinär arbetsgrupp, Nationella ArbetsGruppen för Toxicitet och Sena Komplikationer (NAG-TSK), ledd av professor Arja Harila-Saari vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet. Arbetsgruppen, som kommer att bestå av representanter från landets sex barncancercentra, har i uppdrag att ytterligare specificera hur den strategiska satsningen kan utformas och implementeras. Till sin hjälp kommer arbetsgruppen också att ha en anställd projektledare.
Arbetsgruppen NAG-TSK
Stockholm: Professor/överläkare Klas Blomgren
Göteborg: MD PhD Aron Onerup
Umeå: Överläkare Per Erik Sandström
Lund: MD PhD Anna Sällfors Holmqvist
Uppsala: MD PhD Kim Ramme
Linköping: Meddelas senare
Arbetsgruppen NAG-TSKs uppdrag
I den multidisciplinära arbetsgruppens uppdrag ingår:
- Att arbeta med att ta fram förslag på hur en effektiv och innovativ forskningssatsning kan utformas.
- Att i nära samverkan med andra aktörer och arbetsgrupper, framför allt Svenska Arbetsgruppen för Långtidsuppföljning efter Barncancer, SALUB och Uppföljningsmottagningarnas nätverk, se till att SALUB-registret har de funktioner och den kvalitet som krävs för att på bästa sätt stötta både långtidsuppföljning och forskning inom området akut toxicitet och sena komplikationer.
- Att i nära samverkan med andra aktörer och arbetsgrupper verka för att förbättra uppföljning och kliniskt omhändertagandet av individer som behandlats för barncancer, samt att utarbeta konkreta förslag på hur vården i Sverige bör utformas för att bäst möta de behov som tidigare barncancerpatienter som lever med sena komplikationer har.
- Att knyta till sig relevanta samarbetspartner i ett större nätverk. Det kan vara till exempel forskare verksamma inom området som inte ingår i själva arbetsgruppen, patientrepresentanter och vårdvetenskapsrepresentanter. Till nätverket kan värdefull kompetens från andra kliniker och/eller forskare utanför barncancerområdet adjungeras, liksom framstående internationella representanter för forskning.
