Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Unik databas med biomarkörer kan ge ny kunskap om tjock- och ändtarmscancer  

En databas med närmare 1 000 biomarkörer för diagnos av tjock- och ändtarmscancer, läkemedelsbehandling och sjukdomsprognos. Det är resultaten av en ny avhandling i biomedicin av Xueli Zhang vid Örebro universitet.

Databasen är den första i sitt slag med samlad information om biomarkörer kopplade till tjocktarmscancer och ändtarmscancer, även kallat kolorektalcancer. Med hjälp av biomarkörerna kan man bland annat tidigt avgöra vilka som kommer att insjukna och hur de drabbade kommer att svara på läkemedelsbehandlingen – något som leder till en bättre prognos för patienten.

– Min förhoppning är att databasen ska komma till stor nytta för forskningen om kolorektalcancer, säger doktoranden Xueli Zhang.

Just nu finns det totalt 870 biomarkörer samlade i databasen och de är indelade i tre kategorier: diagnos, behandling och prognos. Xueli Zhang har inkluderat biomarkörer med koppling till tjock- och ändtarmscancer från mer än 1 000 vetenskapliga artiklar.

– Vårt mål är att fortsätta uppdatera databasen med nya biomarkörer och det är också viktigt att vi utökar och utvecklar databasens funktioner, säger han.

Förutspå nya biomarkörer

I en delstudie har Xueli Zhang också använt maskininlärning för att med hjälp av databasens biomarkörer förutspå nya biomarkörer för tjocktarmscancer och ändtarmscancer. Det resulterade i tolv nya biomarkörer som potentiellt kan användas för att diagnosticera sjukdomen. Några av dessa har sedan testats i vävnadsprover.

I frisk vävnad var till exempel nivåerna av biomarkören Chromogranin-A (CHGA) normala, men nästan obefintliga i vävnad från patienter med tjock- och ändtarmscancer.

– Mitt mål är att fortsätta förutspå nya biomarkörer med hjälp av maskininlärning som på sikt kan användas för mer pålitlig diagnos av kolorektalcancer i ett tidigt skede, säger Xueli Zhang.

 

Till Colorectal Cancer Biomarker Database: http://sysbio.suda.edu.cn/CBD/

Avhandlingen i sin helhet: ”Biomarkers for Diagnosis, Therapy and Prognosis in Colorectal Cancer: a study from databases, machine learning predictions to laboratory confirmations”

Specialiserade celler driver tillväxt och spridning av skivepitelcancer

Forskare från KTH/SciLifeLab och Stanford har identifierat en ny typ av cancerceller som får hudcancer att växa och sprida sig ur sin miljö. Upptäckten kan ge ökad förståelse även för andra cancertyper och kan leda till att nya mål för läkemedel undersöks. Resultaten, som nyligen publicerades i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Cell, refereras här av forskaren Kim Thrane.

Där tumörer angränsar till omgivande frisk vävnad finns en nyupptäckt typ av cancerceller som är specialiserade på att hjälpa tumören att växa och sprida sig. Dessa utgör bara en liten del av alla cancerceller i en tumör, men har en stor  inverkan på sjukdomsförloppet, exempelvis genom att aktivera celldelning i andra cancerceller eller genom att dämpa immunresponser och därmed hjälpa tumören att undkomma kroppens immunförsvar.

Dessa relativt få cancerceller spelar alltså en avgörande roll för tumörens tillväxt och spridning, men fram tills nu har vi inte vetat om att de existerar. Att blockera signalvägar som den här typen av cancerceller använder sig av
skulle kunna bli en framtida behandling för skivepitelcancer, och möjligen också andra cancerformer. Upptäckten skulle med andra ord kunna vara av stor betydelse för kommande behandlingsmetoder.
I samarbete med Stanford University School of Medicine i USA har vi från Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) genomfört en utförlig kartläggning av skivepitelcancer i huden1. Skivepitelcancer drabbade år 2016 cirka 6 500 personer i Sverige och är den hudcancerform som ökar mest. Många fall kan botas med operation och eventuellt strålbehandling, men spridd sjukdom behandlas vanligen med cytostatika och immunterapi som blockerar PD-1/PD-L12.

PROTOTYP FÖR CARCINOM
Skivepitelcancer uppstår i celltypen keratinocyter i hudens yttersta lager, epidermis. Epidermis har normalt en ordnad struktur där keratinocyter delar sig vid basalmembranet och sedan förskjuts uppåt och blir plattare i takt med att de kommer närmare hudytan där de till slut dör. Vid skivepitelcancer störs emellertid denna struktur och basalmembranet invaderas av cancerceller. Detta förlopp är mycket likt det som sker när cancer uppstår i annan  epitelvävnad i kroppen, såsom magtarmkanalen, luftvägar och runt olika organ.

Cancer som uppstår i epitelceller kallas gemensamt carcinom och omfattar ungefär 90 procent av alla cancerfall. Skivepitelcancer kan därför fungera som en prototyp för carcinom och vi tror att resultaten från denna studie kan ge ökad förståelse för tillväxt och spridning av många former av cancer. En fördel med att studera just skivepitelcancer är att både tumörer och motsvarande normal vävnad är relativt lättillgänglig, och förutom att analysera tumörer från tio patienter har vi inkluderat normal hudvävnad från alla patienter. På så sätt har vi kunnat identifiera skillnader som uppstår i vävnaden runt omkring en tumör, utöver just cancercellerna.

Läs hela artikeln

Okänd blodbroms med cancerkoppling – EMP3 är proteinet bakom världens ovanligaste blodgrupp

Forskare i Lund och Bristol har löst gåtan om en blodgrupp så sällsynt att man bara känner till ett tiotal människor som har den, varav en enda är blodgivare. När det cancerrelaterade proteinet EMP3 saknas på röda blodkroppar och blodplättar resulterar det i blodgruppen MAM-negativ. Studien där forskarna samtidigt kom på att EMP3 är en hittills okänd bromsmolekyl i blodbildningen publicerades nyligen i Nature Communications. Här beskriver professor Martin L Olsson och docent Jill Storry senaste nytt från det högintressanta forskningsområdet.

Varje år bidrar blodgivare med ungefär 400 000 påsar blod för att den svenska sjukvården ska kunna fungera1. Det är många olika patientkategorier som blir mottagare av dessa gåvor, sedan blodet delats upp i sina tre terapeutiska huvudkomponenter: röda blodkroppar, blodplättar och plasma. Blodtransfusioner ges dels på grund av akuta, kortvariga behov som  efter stora trauman, större operationer, eller i samband med stora blödningar
vid förlossning. Men de största blodkonsumenterna har ofta kroniska, kanske till och med livslånga, behov avtransfusionsbehandling. I denna kategorifinner vi benigna hematologiska tillstånd som hemoglobinopatier och
andra ärftliga sjukdomar som påverkarblodbildningen.

En annan stor och viktig kategori av transfusionskrävande patienter har maligna sjukdomar, både hematologiska och andra typer av cancer. Många typer av cancerbehandling hämmar benmärgens kapacitet att tillgodose patientens behov av röda och vita blodkroppar samt blodplättar. Därför går en stor andel av alla blodkomponenter till patienter av just denna kategori, så att de ska kunna klara sig genom tuffa, benmärgshämmande försök till bot. Blod kan också bidra till goda effekter i den palliativa vården så att patienten orkar mer. En alldeles särskild kategori då blod är livsnödvändigt är stamcellstransplantationen, varvid patienten i praktiken byter benmärgoch oftast behöver understöd med transfusionsbehandling under kortare eller längre tid. Varje enhet blod som lämnas ut till alla dessa patienter måste
matchas så att blodgrupperna stämmer mellan givare och mottagare. Landets transfusionsmedicinska laboratorier jobbar hårt för att hitta rätt blod för alla och lyckas nästan alltid med sin uppgift.

PASSANDE BLODGIVARE SAKNAS
Då och då dyker det dock upp patienter som behöver en blodtransfusion, men som har en så sällsynt blodgrupp att det inte finns någon blodgivare som passar. Blodprovet skickas då till ett referenslaboratorium som det i Lund, eller i de få fall det inte heller hjälper, till International Blood Group Reference Laboratory (IBGRL) i Bristol för att avgöra patientens blodgrupp och för att hitta rätt blod till patienten. Precis som vi människor ser olika ut på utsidan, är våra röda blodkroppar nämligen också olika på cellytan där det sitter en mängd proteiner och kolhydrater som har olika funktioner. Små ärftliga skillnader i dessa molekyler avgör vilken blodgrupp individen får.

Många känner till blodgruppssystemen ABO (av kolhydrattyp) och Rh (av proteintyp) som alla blodtransfusioner matchas för. Eftersom bakterier i framför allt tjocktarmen bär på ABO-lika ytstrukturer har alla över ett halvårs ålder antikroppar mot de ABO-antigen man själv saknar. Därför måste ABO-grupperna vara kompatibla vid transfusion och organtransplantation. Rh-negativa individer saknar RhD-proteinet på sina röda blodkroppar och får därför blod från RhD-negativa givare.

 Läs hela artikeln

Umeåforskare i europeiskt projekt för AI mot cancer

Umeå universitet är ett av 20 forskningsinstitut i Europa och USA som deltar i ett projekt som ska bygga en säker och storskalig plattform för artificiell intelligens, AI, och precisionsmedicin inom onkologi.

Eucanimage ingår i EU:s Horizon 2000 och har fått finansiering från EU-kommissionen med tio miljoner euro. Umeås medverkan leds av prorektor Katrine Riklund, professor vid Institutionen för strålningsvetenskaper.


Katrine Riklund

Projektet syftar till att skapa AI-lösningar för patient-specifika ”fingeravtryck” inom onkologi.

Databasen kommer att byggas av data från över 25 000 personer i Europa som ger möjlighet att undersöka kliniska frågeställningar på ett sätt som inte gjorts hittills. Tillgång till såväl medicinska bilddata som molekylära och kliniska data som dessutom kommer att knytas till den europeiska genom-fenotyp databasen kommer att göra det möjligt att exempelvis uppskatta molekylära subtyper av brösttumörer och att följa detektion av små levermetastaser och metastaser av kolorektalcancer..

Konsortiet bygger delvis på redan etablerade initiativ såsom Euro-Bioimaging, euCanSHare och EUCAN-Connect. Samarbetet inkluderar även canceravbildnings databasen TCIA i USA. Ett nära samarbete mellan radiomics, AI och legala aspekter lägger grunden för att skapa ett säkert beslutsstödssystem för framtida onkologi.

Läs mer (engelska)

Nu behandlas de första cancerpatienterna utanför studier med CAR-T-celler

Sedan 2014 har 39 cancerpatienter fått CAR-T-celler som behandling på Akademiska sjukhuset inom ramen för kliniska studier. Från slutet av oktober kommer immunterapin för första gången erbjudas patienter med återfall av maligna lymfom som klinisk rutin.

Nu kan fler patienter med återfall av maligna lymfom erbjudas immunterapi med CAR-T-celler på Akademiska sjukhuset.

– Det känns väldigt glädjande att behandlingsarsenalen utökas. Det är ett viktigt nytt läkemedel som nu kan ges kliniskt till patienter med återfall av maligna lymfom som annars skulle haft en väldigt dålig prognos. Tack vare behandlingen kan en stor andel kan botas och behöver ingen mer behandling, säger Gunilla Enblad, överläkare och professor i onkologi vid Akademiska sjukhuset/Uppsala universitet.

På Akademiska sjukhuset har ett flertal studier gjorts på CAR-T-celler sedan 2014.
Sedan 2019 är immunterapin godkänd för lymfom och för akut lymfatisk leukemi i Sverige.

– I ett första steg kommer den nya immunterapin att erbjudas patienter med återfall av maligna lymfom, men på sikt kan andra cancerformer komma att inkluderas. Närmast på tur att registreras är myelom. Det pågår också studier för maligna melanom, hjärncancerformerna gliom och glioblastom samt prostatacancer och cancer i äggstockarna, berättar Gunilla Enblad.

Lymfom eller lymfkörtelcancer är ett samlingsnamn på cancersjukdomar som uppstår i celler i kroppens lymfsystem. Det är en av de vanligaste cancerformerna bland vuxna i Sverige. Varje år får nästan 2 500 personer någon form av sjukdomen.

Immunterapi ses alltmer som den fjärde hörnstenen i arsenalen av cancerbehandlingar vid sidan av strålning, kirurgi och cytostatika. I korthet innebär CAR-T-behandling att man renar fram ett slags immunceller, kallade T-celler, från patientens eget blod. Cellerna skickas sedan till laboratorium i antingen USA eller Europa, där de förses med en ny gen som kodar för ett protein kallat ”chimeric antigen receptor”, CAR. Denna receptor innehåller bland annat en del av en antikropp som gör att T-cellerna kan söka upp och döda cancerceller. Därefter odlas cellerna under tre till fem veckor, så att de blir fler, innan de återförs till patienten.

De flesta som fått CAR-T-cellbehandling i Sverige har fått det inom ramen för kliniska studier, drygt 40 personer. Hittills har en handfull barn och vuxna fått klinisk behandling vid Skåne universitetssjukhus och Karolinska universitetssjukhuset.

En utmaning hon ser är att läkemedelsföretagen ställer mycket höga krav på de universitetssjukhus som ska ge behandlingen, vilket innebär mycket pappersarbete. En annan utmaning är prislappen. Behandlingen är fortfarande dyr.