Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

The role of PARP-inhibition in Prostate Cancer

The role of PARP-inhibition in Prostate Cancer

Virtuellt utbildningsmöte: Torsdagen 6 maj 2021 kl. 18:00-19:50
Målgrupp: Patologer samt vårdpersonal som arbetar med metastaserad prostatacancer

MSD och AstraZeneca bjuder in till en nordisk webbföreläsning om Prostatacancer. I programmet återfinns bland annat:

  • The role of HRRm in mCRPC
  • PARP-inhibitor in mCRPC
  • Precision Medicine in Prostate Cancer; where do we go from here?

En föreläsning med Elena Castro, onkolog vid Malaga University Hospital,
Investigator Responsible for Translational Research in Genitourinary Oncology och Andreas Stensvold, onkolog och ledare för Canceravdelningen Sykehuset Østfold

Moderator för föreläsningen är Jon Kindblom, onkolog vid Jubileumskliniken, Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Varmt välkomna!

 

Mer information och anmälan

Uppdaterat nationellt vårdprogram för prostatacancer

En reviderad version av det nationella vårdprogrammet för prostatacancer finns nu publicerat på cancercentrum.se. Ny riskgruppsindelning och utökad indikation för remiss till onkogenetisk mottagning är några av nyheterna.

Den reviderade versionen av vårdprogrammet fastställdes av RCC i samverkan den 13 april 2021. Nedan redogörs för några av de viktigaste nyheterna jämfört med 2020 års version.

Ny riskgruppsindelning

Den tidigare riskgruppen högriskcancer har delats upp i grupperna hög och mycket hög risk. Vårdprogrammet rekommenderar utredning med DT buk enbart vid mycket hög risk, vilket minskar antalet DT .

Utökad indikation för remiss till onkogenetisk mottagning

Män med mutation i BRCA 2 har kraftigt ökad risk för att drabbas av snabbt förlöpande prostatacancer i förhållandevis unga år. Bara en liten andel av mutationsbärarna är identifierade.

Vårdprogrammet rekommenderar därför nu att män med förhöjd risk för att vara mutationsbärare erbjuds remiss till onkogenetisk mottagning för att diskutera genetisk testning. Denna grupp definieras som män som före 60 års ålder diagnostiseras med prostatacancer med metastaser och/eller Gleasonmönster 5, och som har en eller flera med förstagradssläktingar med cancer i bröst, äggstock, prostata eller bukspottkörtel. Av dessa har 5-10 procent en mutation i BRCA 2. Att identifiera dessa män kan vara av betydelse både för deras egen behandling och för deras släktingar.

Hänvisa till kurator

Vårdprogrammet rekommenderar nu tydligare att alla vårdenheter som utreder och behandlar patienter med prostatacancer bör kunna hänvisa till en kurator.

Patologi och aktiv monitorering

Gleasonmönster 4 med kribriformt utseende har sämre prognos än andra former av Gleasonmönster 4. Eventuellt kribriformt mönster ska nu alltid anges i PAD-utlåtandet. Aktiv monitorering är olämpligt för män med inslag av kribriformt monster i sin cancer. Även perineural infiltration av cancern talar emot aktiv monitorering.

Stigande PSA vid singelbehandling med bikalutamid

I ett helt nytt avsnitt finns rekommendationer som kan vara av värde för denna patientgrupp.

PSMA-PET/DT

PSMA-PET/DT finns nu vid samtliga svenska universitetssjukhus. Undersökningen har betydligt högre sensitivitet och specificitet för att detektera metastaser än datortomografi och skelettskintigrafi. Trots att det ännu saknas evidens för vilken nytta en eventuell ändring av behandlingen har för patienterna kan PSMA-PET/DT övervägas vid hög risk för metastatiskt återfall efter radikal prostatektomi, om strålbehandling är aktuell i frånvaro av metastasmisstänkta fynd. Andra modaliteter för bilddiagnostik bör inte användas i denna situation.

PSMA-PET/DT är ett alternativ till utredning med datortomografi och skelettskintigrafi vid prostatacancer med hög eller mycket hög risk, men med reservationen att det är oklart hur begränsad metastasering detekterad med PSMA-PET/DT bör påverka behandlingen.

Ta del av hela det reviderade vårdprogrammet:
Nationellt vårdprogram prostatacancer, Kunskapsbanken

Studie stöder att TK1 kan förutsäga död i prostatacancer

En nyligen publicerad doktorsavhandling fördjupar kunskapen kring tidig upptäckt, förlopp och förutsägelse av behandlingseffekter vid prostatacancer. Avhandlingen heter ”Prostate cancer: population based screening and markers for long-term clinical outcome”. Den är skriven av Per-Olof Lundgren vid Karolinska Institutet, Stockholm.

Ett av delarbetena i avhandlingen undersöker i vilken utsträckning koncentrationen av enzymet Tymidinkinas 1 (TK1) i blodet kan användas för att förutsäga om mannen kommer att avlida i prostatacancer. Blodproverna insamlades under 1988 och 1989 från 330 män. Av dem fick 96 diagnosen prostatacancer och 36 avled av sjukdomen under uppföljningen på upp till 30 år. Proverna har förvarats frysta och har nu analyserats med AroCell TK 210 ELISA. Dödligheten i prostatacancer var högre bland de män som hade en hög koncentration av TK1 i blodet jämfört med de som hade en låg koncentration. 

”Detta är den tredje studien som indikerar att TK1 kan vara en värdefull biomarkör för prostatacancer”, säger AroCells CMO Gunnar Steineck. ”Inte minst vid metastatisk sjukdom torde biomarkörer kunna hjälpa läkare och patient att planera behandlingen. Förutom medicinsk kastration finns det läkemedel för prostatacancer med tre olika verkningsmekanismer. Biomarkörer kan troligen vara till hjälp för att förstå när och till vilka män de olika medlen bäst används.” 

NT-rådet rekommenderar Kyprolis i kombination med lenalidomid och dexametason som andra linjens myelombehandling

Rådet för nya terapier, NT-rådet, har utfärdat en rekommendation till Sveriges regioner om att erbjuda trippelkombinationen Kyprolis-lenalidomid-dexametason (KRd) som andra linjens behandling till vuxna patienter med myelom.

– Det är glädjande att vi nu får tillgång till en dokumenterat effektiv behandling som signifikant förlänger överlevnaden i denna sårbara patientgrupp, säger docent Ulf-Henrik Mellqvist, överläkare vid Södra Älvsborgs sjukhus i Borås.

Varje år får närmare 700 personer i Sverige diagnosen myelom, även kallat multipelt myelom, en malign tumörsjukdom i benmärgen. Då myelom inte kan botas är målet med behandlingen att bromsa sjukdomen och mildra dess symtom. Tack vare stora framsteg inom myelombehandling på senare år kan många patienter numera leva länge med god livskvalitet. Även om den första behandlingen kan ha god effekt över många år så får snart sagt alla patienter återfall tids nog.

Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, har på uppdrag av NT-rådet gjort en hälsoekonomisk utvärdering av Kyprolis i kombination med Revlimid (lenalidomid) och dexametason som andra linjens behandling vid myelom. Det är denna bedömning som ligger till grund för NT-rådets rekommendation som innebär att regionerna nu kan använda KRd som behandling i andra linjen, men inte övriga linjer.

Ulf-Henrik Mellqvist, som också är verksam vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, välkomnar möjligheten att kunna erbjuda KRd till patienter som fått återfall i sin sjukdom.

– När Kyprolis godkändes år 2015 var det just i den här kombinationen och sedan dess har det hunnit komma stora mängder data som styrker både säkerhet och effekt. Tillägget av Kyprolis har i studier visats förlänga den totala överlevnaden med över 20 procent jämfört med enbart lenalidomid och dexametason medan den progressionsfria överlevnaden ökade med nästan 50 procent.

Ta del av NT-rådets yttrande till regionerna i sin helhet.

Ny ordförande vill att vårdprogrammet för cancerrehabilitering blir ett självklart arbetsredskap

Den nationella vårdprogramgruppen för cancerrehabilitering inom RCC har en ny ordförande, Ylva Hellstadius.

Berätta lite om dig själv och din bakgrund

Jag bor på Gotland med min familj och här i regionen arbetar jag som verksamhetsutvecklare i hälso- och sjukvårdsförvaltningen. Mitt arbete handlar framförallt om implementering av nationell kunskapsstyrning i region Gotland, så det ligger inte alltför långt bort från mitt nya uppdrag som ordförande i den nationella vårdprogramgruppen för cancerrehabilitering, eftersom vårdprogrammen är en del av den nationella kunskapsstyrningen i hälso- och sjukvården.

Ylva Hellstadius

Jag är utbildad sjuksköterska och för några år sedan disputerade jag med en avhandling om psykologisk återhämtning hos patienter som behandlats för cancer i matstrupen. Det är i frågorna som rör det psykosociala omhändertagandet av patienter som drabbats av cancer som jag har mitt största engagemang samt forskning kring vilka psykologiska åtgärder som är effektiva inom cancerrehabilitering.

Du är ny ordförande för nationella vårdprogramgruppen för cancerrehabilitering, vilka är dina viktigaste uppdrag i din nya roll?

Jag vill arbeta för att göra vårdprogrammet i cancerrehabilitering till ett självklart arbetsredskap i det kliniska rehabiliteringsarbetet med patienterna. Jag hoppas att i rollen som kliniker, oavsett profession, ska man få hjälp och stöd kring vilka åtgärder som finns att vidta när man träffar en patient inom sin verksamhet som har ett eller flera rehabiliteringsbehov. Det är därför vi i vårdprogramgruppen tycker att det är så viktigt med just skattning av rehabiliteringsbehov och att det finns på plats en dokumenterad rehabiliteringsplan. Då ökar förutsättningar att kunna sätta in rätt åtgärder i rätt tid.

Vad ser du för utmaningar i detta arbete?

En av de stora utmaningarna är de regionala skillnader vi har i Sverige när det kommer till cancerrehabilitering. Det påverkar ju även förutsättningarna att implementera vårdprogrammet i regionerna, eftersom olika regioner är olika mottagliga beroende på vilka resurser man har att tillgå. Sedan årsskiftet har vi en specifik implementeringsgrupp tillsatt, där syftet är just att samla kraft nationellt för att ge regionerna det stöd de behöver i implementeringen av vårdprogrammet.

En annan utmaning som vi behöver jobba aktivt med i vårdprogramgruppen, är vad begreppet cancerrehabilitering egentligen innefattar.  Vad är rehabilitering och när startar den? Vad skiljer prehabilitering från rehabilitering och egenvård eller är det samma sak? Vad är vårdens ansvar och vad är mitt eget ansvar som patient? Det ska inte behöva finnas otydligheter i detta, det behöver vi hjälpa till att reda ut.

Vårdprogrammet har nyligen reviderats, kan du berätta lite om det?

Vårt vårdprogram omfattar rehabilitering av vuxna patienter med cancer oberoende av cancerform. Det vi har försökt lyfta fram denna gång är just vikten av att få sina rehabiliteringsbehov bedömda med hjälp av en systematisk skattning, så tidigt som möjligt, och därefter få rehabiliteringsbehoven dokumenterade i en rehabiliteringsplan som både vården och patienten kan läsa. Vi har även försökt förtydliga rekommendationerna till regioner, sjukhus och verksamheter samt vem som är regionalt ansvarig utförare av cancerrehabilitering. Kapitlet om lymfödem har uppdaterats och vi har lagt mer fokus på prehabilitering och egenvård.