Redaktion - Onkologi i Sverige

Stor oro efter njurcancer men många vill inte verka svaga och pratar därför inte om det

40 procent av personer med njurcancer upplever så stor oro relaterat till sjukdomen att det stör deras koncentration. Samtidigt pratar inte var fjärde person med njurcancer med någon om sina känslor runt den och hur de mår rent psykiskt.

– Att prata om hur vi mår kan vara det första steget att må bättre när man är klar med det mest akuta. Många tänker nog att det bara är att bita ihop och vara glad över att man är färdigbehandlad och kapslar därför in de psykiska delarna, säger Jörgen Jehander, ordförande i Njurcancerföreningen.

Det är Internationella Njurcancerföreningen, IKCC, som genomfört en undersökning där Sverige är ett av 40 medverkande länder. Undersökningen ger svar på frågor om hur man mår psykiskt till följd av sin njurcancer och nu presenteras resultat. Majoriteten av de svenskar som medverkat har haft njurcancer och anses färdigbehandlade och 54 % tänker inte speciellt mycket på att cancern eventuellt kan komma tillbaka.

Däremot påverkas 40 % av oro relaterat till sjukdomen, vilket bland annat stör deras koncentration. Men att prata om detta, tar emot för många. De vanligaste orsakerna till att inte förmå prata om sina känslor relaterade till sin cancer är:

38 % vill inte framstå som svag eller att andra tycker synd om en (internationellt 29 %).
23 % känner sig obekväma med att prata om känslor knutna till sin njurcancerdiagnos, man har överlag svårt att prata om och sätta ord på sina känslor och sluter det därför inom sig (internationellt 21 %).
23 % föredrar att inte prata med andra om hur njurcancern påverkar dem (internationellt 26 %).
8 % vill inte vara en börda eller för behövande för familj och vänner (internationellt 20 %).

– Jag tror att det finns ett uppdämt behov av att få prata men att många helst gör det med andra i samma situation. Vi ser på vår slutna Facebook-grupp att många är aktiva och öppna med känslor och funderingar. Det diskuteras, stöttas och ges råd. Här kan man känna sig fri att vara öppen och särskilt under pandemin är förstås digitala kontakter ovärderliga. Som patientförening kan vi spela roll och ingjuta HOPP, kanske är det vårt största bidrag, säger Jörgen Jehander.

Länk till undersökningen

Tumörblodkärl – vad spelar de för roll?

Tid 12:10 – 12:50
Vascular endothelial growth factor (VEGF) produceras i höga nivåer i många tumörer.
VEGF driver på blodkärlsnybildning i tumören. De nybildade kärlen är ofta instabila och dysfunktionella, dvs, deras lumen har i stor utsträckning kollapsat, vilket försämrar blodledningsförmågan. Kärlens väggar släpper igenom vätska och molekyler in i tumörvävnaden som blir ödematös och ischemisk, vilket bidrar till ökad malignitet och försämrat behandlingsutfall. Genom de läckande blodkärlen tar sig tumörceller ut i blodet och sätter metastaser.

Lena Claesson-Welshs forskning har hittills kartlagt hur blodkärlsläckage uppstår i musmodeller men fokus är nu på lungcancer hos människa.
Föreläsningen kommer att handla om hur blodkärlsläckage relaterar till det kliniska förloppet och fördelar med att stoppa blodkärlsläckage utan att döda tumörblodkärlen.

Mer info och anmälan

Karolinska Universitetssjukhuset inför ny metod i Sverige för behandling av svårt sjuka cancerpatienter

En metod för kemoterapi som aldrig tidigare använts i Sverige har införts på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge där förångade cellgifter ska minska risken för canceråterfall. Behandlingsmetoden ska förbättra livskvaliteten för patienter med långt gången magsäckscancer, men också minska risken för metastaser hos patienter i ett tidigare skede av sjukdomen.

Vid PIPAC, Pressurized IntraPeritoneal Aerosol Chemotherapy, skickas förångad cytostatika in i bukhinnan under högt tryck.
Metoden har hittills använts för tre patienter som fått sin behandling i samband med operation av magsäckscancer på Karolinska i Huddinge. I två av fallen gavs behandlingen palliativt för att minska antal metastaser i bukhinnan och därmed den stora mängd vätska som kan samlas i buken vid sådana tillstånd. Det här är beprövad metod som kan minska smärta och andra besvär som dessa patienter kan ha.
I en ny studie ska PIPAC användas också för att försöka förebygga metastaser i bukhinnan för patienter med avancerad magcancer som ännu inte spridit sig.
– Magsäckscancer upptäcks ofta sent och har då tyvärr många gånger hunnit sprida sig till andra organ. Vanligast är att den sprider sig till bukhinnan, berättar Ioannis Rouvelas, kirurg, som leder arbetet med att införa metoden på Karolinska Universitetssjukhuset.

Det här är en nystartad forskningsstudie som leds av Odense Universitetssjukhus i Danmark. Ett utbildnings-och forskningsutbyte pågår mellan sjukhusen kring PIPAC, som ursprungligen kommer ifrån Tyskland.
– Fördelen med att använda cytostatika som aerosol under högt tryck tror vi kan vara att cytostatikan når ut i vävnaden på ett effektivt sätt, så att den kan absorberas i större mängder än vid andra metoder, säger Ioannis Rouvelas.

Vid PIPAC kopplas en högtrycksinjektor till ett instrument som liknar en stålpenna och som omvandlar cytostatika till gas. Gasen sprutas sedan in bukhinnan under högt tryck. Behandlingen ges i slutet av en magsäcksoperation under titthålskirurgi. Den förångade cytostatikan tar fem minuter att ge, och får 25 minuter på sig att verka.
Säkerhetsförberedelserna innan den första behandlingen har varit omfattande och metodens utförande har godkänts av Arbetsmiljöverket.
– Behandlingen ges i ett slutet system, så inget av aerosolen ska kunna läcka ut i rummet. All personal i operationssalen har fått utbildning i metoden och har speciell skyddsutrustning på sig, säger Ioannis Rouvelas.

Magsäckscancer drabbar ca 600 patienter per år i Sverige. Till studien med PIPAC kommer cirka 10-12 svenska patienter att inkluderas. Ett 20-tal patienter kommer att få PIPAC som palliativ behandling under det närmaste året.

Ökat kliniskt värde av fortsatt behandling till progression med EGFR-hämmare vid spridd kolorektalcancer

Nya data på ASCO 2021: Ökat kliniskt värde av fortsatt behandling till progression med EGFR-hämmare vid spridd kolorektalcancer

Nya data från PanaMa-studien visar att fortsatt behandling med panitumumab (Vectibix) och cytostatika som underhållsterapi förlänger den progressionsfria överlevnaden för patienter med metastaserande kolorektalcancer.

– Det terapeutiska värdet av att inkludera EGFR-hämmare har varit föremål för diskussion, men här ser vi tre månaders förlängd progressionsfri överlevnad av att fortsätta behandla med panitumumab, säger Jan-Erik Frödin, docent i onkologi och en av landets mest erfarna experter på området.

På den stora cancerkongressen ASCO som i år hålls virtuellt presenterades data från den så kallade PanaMa-studien där EGFR-hämmaren panitumumab i kombination med 5-fluorouracil/leukovorin (5FU/LV) utvärderas som underhållsbehandling vid metastaserad kolorektalcancer (mCRC). PanaMa kan sägas utgöra den tredje, och avgörande, delen i den trilogi av studier som inleddes med SAPPHIRE och fortsatte med VALENTINO.

I SAPPHIRE kunde man visa att underhållsbehandling med 5-FU/LV plus panitumumab gav motsvarande effekt som kombinationen mFOLFOX6 och panitumumab, men med väsentligt reducerad förekomst av oxaliplatin-associerad perifer neuropati. Av VALENTINO-studien framgick att kombinationen 5-FU/LV plus panitumumab i sin tur gav bättre utfall än vid monoterapi med panitumumab.

I den nu aktuella studien randomiserades patienter med RAS vildtyp mCRC till underhållsbehandling med antingen 5FU/LV plus panitumumab eller enbart 5FU/LV. Efter 218 händelser vid data-cut off var den progressionsfria överlevnaden (PFS) i den grupp som fått tillägg av panitumumab 8,8 månader jämfört med 5,7 månader för dem som fått underhållsbehandling med 5FU/LV enbart. Även när det gäller total överlevnad där data ännu ej är mogna (OS, händelsefrekvens 54,4%), sågs en numerisk fördel för panitumumab-gruppen, 28,7 månader jämfört med 25,7 månader för 5FU/LV-gruppen. Grundat på dessa resultat menar PanaMa-prövarna att 5FU/LV plus panitumumab bör övervägas som standard vid underhållsbehandling för patienter med metastaserande kolorektalcancer.

Jan-Erik Frödin anser att PanaMa förvisso utgör ett värdefullt komplement till de lärdomar som tidigare studier gett, men han är tveksam till prövarnas tankar om att inkludera EGFR-hämmare i standardbehandlingen vid underhållsterapi.

– Vinsterna med en behandling måste alltid vägas mot dess biverkningar, säger han. Man kan inte bortse från att EGFR-hämmare ger en del biverkningar och många patienter uppskattar stort att få en behandlingspaus.

PanaMa leds av professor Dominik Paul Modest, Charité Universitätsmedizin i Berlin, internationellt ansedd som en av de ledande experterna inom kolorektalcancer. Se abstract från ASCO. Maintenance Therapy with 5-Fluorouracil/Leucovorin (5FU/LV) Plus Panitumumab (pmab) or 5FU/LV Alone in RAS Wildtype (WT) Metastatic Colorectal Cancer (mCRC) – The PANAMA Trial (AIO KRK 0212)

Signifikant förlängd överlevnad för två Opdivokombinationer hos patienter med icke-resektabel avancerad eller metastaserande esofaguscancer av skivepiteltyp

Resultat från CheckMate -648 visar signifikant förlängd överlevnad för två Opdivokombinationer jämfört med enbart kemoterapi hos patienter med icke-resektabel avancerad eller metastaserande esofaguscancer av skivepiteltyp (matstrupscancer)

Opdivo (nivolumab) i kombination med kemoterapi samt Opdivo i kombination med Yervoy (ipilimumab), jämfört med enbart kemoterapi ger i båda behandlingsarmarna en signifikant förlängd överlevnad jämfört med enbart kemoterapi för både PD-L1-positiva såväl som samtliga randomiserade patienter
CheckMate -648 är den tredje globala studie där Opdivo uppvisar en signifikant fördel vid behandling av vuxna patienter med cancer i övre mag-tarmkanalen
Resultaten presenterades muntligen under ASCO 2021 den 5 juni 2021

Bristol Myers Squibb presenterade resultat från fas III-studien CheckMate -648. Studien utvärderar Opdivo (nivolumab) i kombination med kemoterapi respektive Opdivo i kombination med Yervoy (ipilimumab), jämfört med enbart kemoterapi hos patienter med icke-resektabel avancerad eller metastaserande esofaguscancer av skivepiteltyp (matstrupscancer). Resultaten visar att de två Opdivobaserade kombinationerna ger en statistisk signifikant förbättrad totalöverlevnad (OS), jämfört med kemoterapi. Fördelen sågs både hos patienter med ett PD-L1-uttryck ≥1% liksom hos samtliga som randomiserades att behandlas med Opdivo. Kombinationen Opdivo och Yervoy är den första behandling med dubbel immunterapi som visat en signifikant överlevnadsfördel, jämfört med kemoterapi, för denna patientgrupp. Dessa resultat presenterades muntligen (Abstract #LBA4001) på årets virtuella ASCO-kongress, American Society of Clinical Oncology, den 5 juni 2021.

Studiens två primära effektmått var totalöverlevnad (OS) och progressionsfri överlevnad (PFS) hos patienter med tumörer med PD‑L1-uttryck. Progressionsfri överlevnad utvärderades av en oberoende granskningskommitté (BICR). Opdivo i kombination med kemoterapi hos patienter med PD‑L1-uttryck visade en mediantid för totalöverlevnad på 15,4 månader, jämfört med 9,1 månader med enbart kemoterapi, (hazard ratio [HR] 0,54, 99,5% KI: 0,37-0,80, p<0,0001). Opdivo i kombination med kemoterapi hos patienter med PD‑L1-uttryck visade även statistiskt signifikant fördel avseende progressionsfri överlevnad. Mediantid var 6,9 månader för Opdivo i kombination med kemoterapi, jämfört med 4,4 månader med enbart kemoterapi (HR: 0,65, 98,5 % KI: 0,46-0,92, p=0,0023).

Sekundärt effektmått i studien inkluderade totalöverlevnad och progressionsfri överlevnad hos samtliga patienter i studien. Opdivo i kombination med kemoterapi hos samtliga patienter visade en mediantid för totalöverlevnad på 13,2 månader, jämfört med 10,7 månader för enbart kemoterapi (HR 0,74, 99,1 % KI: 0,58-0,96, p=0,0021). Progressionsfri överlevnad för Opdivo i kombination med kemoterapi hos samtliga patienter uppnåddes ej (5,8 månader jämfört med 5,6 månader; HR 0,81, 98,5 % KI: 0,64-1,04, p=0,0355).

Opdivo i kombination med Yervoy hos patienter med ett PD‑L1-uttryck visade en mediantid för totalöverlevnad på 13,7 månader, jämfört med 9,1 månader för enbart kemoterapi (HR 0,64, 98,6% KI: 0,46-0,90, p=0,001). Kombinationen Opdivo och Yervoy hos samtliga patienter visade en mediantid för totalöverlevnad på 12,8 månader, jämfört med 10,7 månader för enbart kemoterapi (HR: 0,78, 98,2 % KI: 0,62-0,98, p=0,011). Progressionsfri överlevnad för Opdivo i kombination med Yervoy hos patienter med PD‑L1-uttryck uppnåddes ej (4,0 månader jämfört med 4,4 månader; HR 1,02, 98,5 % KI: 0,73-1,43, p=0,8958).

Säkerhetsprofilen för Opdivo i kombination med kemoterapi respektive Yervoy, var likvärdig med vad som rapporterats i tidigare studier med dessa kombinationsbehandlingar för andra tumörtyper. Behandlingsrelaterade biverkningar av grad 3 eller 4 rapporterades hos 47 procent för kombinationen Opdivo med kemoterapi, hos 32 procent för kombinationen Opdivo och Yervoy, samt hos 36 procent av patienterna som fick kemoterapi. Säkerhetsprofilen för patienter med PD-L1-uttryck på högre eller lika med en procent (≥1%) var likvärdig den som rapporterats för respektive behandling hos alla randomiserat.

Mediantiden för varaktighet av respons (DOR), och som utvärderades av en oberoende granskningskommitté (BICR), hos patienter med PD-L1-uttryck var 8,4 månader för Opdivo i kombination med kemoterapi, 11,8 månader för Opdivo i kombination med Yervoy och 5,7 månader för enbart kemoterapi, jämfört med 8,2 månader, 11,1 månader och 7,1 månader för respektive behandling hos alla patienter randomiserat.

Opdivo i kombination med kemoterapi visade också en kliniskt meningsfull ökning avseende andel patienter med PD-L1-uttryck som svarade på behandlingen, objektiv responsfrekvens (ORR). Enligt BICR var den objektiv responsfrekvens 53 procent för Opdivo i kombination med kemoterapi, 35 procent för Opdivo i kombination med Yervoy och 20 procent för enbart kemoterapi, jämfört med 47 procent, 28 procent samt 27 procent för respektive behandling hos alla patienter randomiserat.

CheckMate –648 är den första globala fas III-studien som utvärderar både en kombination av immunterapi och kemoterapi samt en kombination av dubbel immunterapi vid metastaserad esofaguscancer av skivepiteltyp (ESCC, matstrupscancer).

– Dessa data ska läggas till redan tidigare presenterade studiedata som visat på positiva resultat för Opdivo vid både metastaserad sjukdom och tidiga stadier av cancer i övre mag-tarmkanalen. Opdivo har nu visat klinisk effekt som behandling i första linjen vid flera olika former av cancer i övre mag-tarmkanalen, och med olika histologi och tumörlokalisation, säger Anna Åleskog, medicinsk direktör på Bristol Myers Squibb Sverige.

Om CheckMate -648

CheckMate -648 är en multi-center, randomiserad fas III-studie som utvärderar kombinationen Opdivo och Yervoy, eller Opdivo och kemoterapi (fluorouracil och cisplatin), jämfört med enbart kemoterapi (fluorouracil och cisplatin) hos patienter med icke-resektabel avancerad eller metastaserande esofaguscancer av skivepiteltyp (ESCC, matstrupscancer).

Primärt effektmått i studien var total överlevnad (OS) och progressionsfri överlevnad (PFS) och som utvärderas av en oberoende granskningskommitté (BICR) hos patienter med PD-LI-uttryck på ≥1%. Sekundära effektmått inkluderade total överlevnad (OS), progressionsfri överlevnad (PFS) enligt BICR, hos alla patienter randomiserat.

I behandlingsarmen med Opdivo i kombination med kemoterapi randomiserades 321 patienter till att få Opdivo 240 mg dag 1 och dag 15, fluorouracil 800 mg/m² per dag i fem dagar (dag 1 till dag 5) och cisplatin 75 mg/m² dag 1 i cykler om fyra veckor. Patienterna behandlades med Opdivo upp till 24 månader eller tills sjukdomsprogression alternativt toxicitet, och med kemoterapi tills sjukdomsprogression eller oacceptabel toxicitet.

I behandlingsarmen med Opdivo i kombination med Yervoy randomiserades 325 patienter till att få Opdivo 3 mg/kg varannan vecka och Yervoy 1 mg/kg var sjätte vecka upp till 24 månader eller tills sjukdomsprogression alternativt oacceptabel toxicitet.