Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Hälften av cancerpatienterna erbjuds inte rehab. Det här duger inte! konstaterar Blodcancerförbundet

Nätverket mot cancers nya kartläggning om rehabilitering visar att hälften av de svarade i den stora undersökningen, inte erbjudits någon rehabilitering. Och drygt hälften svarar att de inte har genomgått någon rehabilitering. ”Det här duger inte” konstaterar Blodcancerförbundets ordförande Lise-lott Eriksson. Situationen bryter mot lagtexten i Hälso- och sjukvårdslagen.

Blodcancerförbundet är en av Nätverket mot cancers medlemsorganisationer. Den gemensamma rapporten om rehabiliteringsläget visar dels att 1144 cancerpatienter svarade på enkäten, dels att situationen är bekymmersam, eftersom sjukvården inte lyckas uppfylla Hälso- och sjukvårdslagens intentioner. Rapporten redovisades under en virtuell kunskapsdag den 4 april 2023, som samlade drygt 110 deltagare.

Patienter och vårdchefer har olika bilder
Nätverket mot cancers företrädare hävdar att slutsatserna i denna undersökning, ligger väl i linje med andra studiers resultat. Patienter upplever tydliga brister i cancerrehabiliteringen.

Hälften (50%) svarar att de inte har erbjudits någon rehabilitering.
Drygt hälften (60%) har inte genomgått någon rehabilitering.
Nästan hälften (44%) svarar att rehabiliteringen de genomgått, inte lever upp till det nationella vårdprogrammets intentioner.

Nära hälften upplever alltså att samhället inte har lyckats leva upp till fastställda rekommendationer och riktlinjer i nationella vårdprogrammet för cancerrehabilitering. De patienter som uppgett att de genomgått cancerrehabilitering och de rehabiliteringsenheter som tillfrågats, har en mer negativ bild av hur cancerrehabiliteringen fungerar, än de som är ansvariga i regionernas ledningsstruktur.

Därför gjordes denna undersökning

Nätverket mot cancer (NMC) startade 2022 ett arbete om cancerrehabilitering där vi utgick från en av våra prioriterade frågor: att verka för en jämlik och god rehabilitering för alla cancerberörda, såväl patienter som anhöriga. Vi behövde mer kunskap. NMC sökte och beviljades stöd av Sjöbergstiftelsen för att genomföra en kartläggning. Vi har, ur patientperspektiv, granskat hur cancerrehabiliteringen i Sverige fungerar idag och hur behovet ser ut. Arbetet har bestått i att sammanställa och analysera såväl befintliga rapporter som att genomföra nya undersökningar, i form av intervjuer och enkäter, där patienter och representanter för regionerna ingått.

Här är nätverkets åtgärdslista för en bättre cancerrehabilitering:

  • Implementera det nationella vårdprogrammet – se till att det används och anpassas till regionala förhållanden.
  • Tydliga aktiva överlämningar mellan olika vårdnivåer måste säkerställas.
  • Utveckla digitala verktyg och lösningar, inte minst för ökad tillgänglighet.
  • Stärkt uppföljning och utvärdering av cancerrehabilitering, Här kan regionerna lära av varandra!
  • Utveckla nationella kvalitetsregister för cancerrehabilitering.
  • Stärka utvärdering och forskning inom cancerrehabilitering för mer kunskap om vilka metoder som fungerar.
  • Använd hälsoekonomiska analyser av cancerrehabilitering för att få en bild av det samhällsekonomiska värdet – ur ett helhetsperspektiv för patienter och anhöriga.
  • Öka samverkan mellan hälso- och sjukvårdens delar och med civilsamhället – det kan stärka det preventiva arbetet.
  • Samarbeta närmare med patient- och anhörigföreträdare för att stärka utvecklingen av cancerrehabilitering i alla ovan nämnda delar!
  • Vår analys visar att det är svårt att få en korrekt bild av i vilken utsträckning behoven tillgodoses och framför allt om den cancerrehabilitering som sker håller hög kvalitet, fungerar och är framgångsrik. Nätverket mot Cancer vill därför fortsätta arbetet med såväl tillgången till som utvecklingen och uppföljningen av cancerrehabilitering. Här har erfarna cancerpatienter och anhöriga en viktig roll i det fortsatta arbetet för att säkerställa att rätt åtgärder görs.

Läs rapporten här.

Robotkirurgi ger snabbare återhämtning vid lever- och bukspottkörtelcancer

Sedan ett år opereras allt fler patienter med lever- och bukspottkörtelcancer med robotassisterad kirurgi vid Akademiska sjukhuset. Fördelen med den minimalinvasiva metoden är att patienterna återhämtar sig snabbare och mår bättre efter operation, men också att man kan utföra mer komplexa operationer än med laparaskopi/titthålsteknik. Även ablation vinner terräng som metod vid levertumörer och jämställs numera med operation med öppen kirurgi, titthålskirurgi eller robotassisterad kirurgi.

Sedan ett år opereras allt fler patienter med lever- och bukspottkörtelcancer med robotassisterad kirurgi vid Akademiska sjukhuset. Fördelen är bland annat att patienterna återhämtar sig snabbare och mår bättre efter operation. Foto: Akademiska sjukhuset.

– Det finns stora fördelar med robotassisterad kirurgi. Patienterna kommer snabbare i rörelse, får mindre sår och smärta efter operationen. Snabbare återhämtning ger ökat välmående efter operation och mindre vävnadstrauma leder till färre kirurgiska komplikationer, säger Jozef Urdzik, sektionschef för lever-pankreaskirurgi vid Akademiska sjukhuset.

Han lyfter även fram fördelar för vårdpersonalen med robotassisterad kirurgi, framförallt minskad arbetsbelastning eftersom smärtlindringen efter operation blir enklare, behovet av kontroller minskar samt att patienten återhämtar sig snabbare och får färre komplikationer som måste behandlas.

Robotkirurgi används på Akademiska sjukhuset sedan 2014. Först ut var canceroperationer inom urologi, gynekologi och tjock- och ändtarm. Den minimalinvasiva tekniken innebär att operationen görs av en robot som en kirurg styr med händer och fötter via en konsol. Roboten har titthålsinstrument som förs in genom små snitt i huden. Genom ett av titthål förs en kamera in som filmar operationen inifrån.

– Robotkirurgi gör det möjligt för kirurger att operera med högre precision än traditionell titthålskirurgi. Detta i kombination med högre rörelsefrihet i instrumenten jämfört med öppen kirurgisk teknik gör ingreppen säkrare. Med minskad blödning i anslutning till operationen är det möjligt att utföra mer komplexa operationer som tidigare som standard opererades i öppen kirurgi eller med traditionell titthålskirurgi av några enstaka laparoskopicentra i världen efter lång träning, framhåller Jozef Urdzik.

Ablation vinner terräng som behandling vid levertumörer

En annan viktig förändring är att termisk mikrovågorsablation av levertumörer numera jämställs med operation med öppen kirurgi, laparoskopi eller robotassisterad kirurgi. Ablation innebär att man använder värme (en temperatur över 60 grader) för att skada/lösa upp proteiner och orsaka celldöd.

– Tidigare använde vi oftast ablation som förstahandsmetod för lämpliga patienter med levercellscancer. Idag ses ablation som lika effektiv som kirurgi mot metastaser. Patienter med mindre, enstaka tumörer, som tidigare opererades med laparoskopi behandlas nu med ablation. Omvänt; patienter som inte kan genomgå ablation, oftast med större tumörer eller tumörer som ligger på ”fel”/svårt åtkomligt ställe, opereras nu med robotassisterad kirurgi i stället för öppen kirurgi, förklarar Jozef Urdzik.

Han berättar att allt fler sådana behandlingar utförs i datortomografi (skiktröntgen) på röntgenavdelning. Patienter får endast ett instickställe på buken. De observeras på avdelningen över natten eller sover på patienthotell. Sedan årsskiftet har man inom kirurgen, i samarbete med röntgen och anestesi, ökat kapacitet för denna typ av behandling.

Även när det gäller vård och smärtlindring efter operation sker stora förändringar. För patienter som opererats för levertumör i öppen kirurgi startade kirurgkliniken för några veckor sedan ”Enhanced Recovery Protokol” som innebär förändrade vårdrutiner. Bland annat har smärtlindringen tiden närmast efter operation ändrats från epiduralbedövning till en kombination av spinalanestesi (en dos av läkemedel som ges in i spinalrummet i ryggraden) och TAP-blockad, en form av smärtlindring som innebär att nervgrenar till operationssnittet blockeras.

– Vår bild är att flertalet patienter har mindre smärta efter operation. De kommer i rörelse mycket tidigare och kan snabbare starta med vanlig mat och därmed ett vanligt liv. Att patienterna är mer självständiga innebär samtidigt att vårdtyngden minskar. Mot slutet av våren kommer vi att starta liknande program också för patienter opererats för tumör i bukspottkörteln, avrundar han.

Enkelt blodprov kan avslöja risk för metastaser vid uvealt melanom

En studie av forskare vid Karolinska Institutet och S: Eriks Ögonsjukhus visar att det med ett enda blodprov går att förutsäga vilka patienter som senare kommer att utveckla metastaser efter en uvealt melanom-diagnos. Det nyutvecklade testet beskrivs i en artikel i tidskriften BMC Cancer.

Ögonpatolog och -onkolog Gustav Stålhammar och hans forskargrupp har utvecklat ett enkelt blodprov som kan förutsäga vilka patienter som löper en större risk att utveckla metastaser vid uvealt melanom.

Nästan hälften av alla patienter som får diagnosen uvealt melanom utvecklar med tiden dottertumörer. Nu har forskargruppen för ögononkologi och -patologi vid Karolinska Institutet och S:t Eriks Ögonsjukhus utvecklat ett test som kan förutsäga en patients risk att drabbas av sådana dottertumörer. För testet behövs bara ett enda blodprov från armen, till skillnad från andra test som kräver tillgång till antingen tumörvävnad som måste opereras ut från ögat, eller att patienten lämnar regelbundna blodprover.

–Genom att mäta halten av två olika proteiner i blodet kan patienten få veta om den har låg, medelhög eller hög risk att drabbas. Vi vet att patienter mår bättre av att få information om sin risk, även om det innebär att man får veta att prognosen är dålig. Därför är det viktigt att kunna erbjuda våra patienter det här testet, säger ansvarig forskargruppsledare, ögononkolog och -patolog Gustav Stålhammar.

En annan fördel med testet är att det möjliggör en bättre styrning av vårdens resurser. Patienter med högre risk kan få en tätare uppföljning, medan patienter med mycket låg risk får en glesare uppföljning.

Testet kallas serUM-Px och har utvecklats i tre steg. Först undersöktes en stor mängd proteiner för att hitta de som är allra lämpligast. Därefter användes de utvalda proteinerna tillsammans med information om patienterna för att ta fram själva testet. I denna mäts halten av proteinerna leptin och osteopontin. I sista steget bekräftades att testet har en god förmåga att förutsäga en enskild patients risk. Testet är ännu inte tillgängligt kliniskt.

Läs mer om testet här.

71 miljoner kronor till forskartjänster inom barncancerområdet

Barncancerfonden har beslutat att bevilja 26 nya tjänster inom barncancerforskning. En satsning på 71 miljoner kronor för att öka kunskapen om barncancer, förbättra dagens behandlingsmetoder men också omvårdnaden av de drabbade, både under och efter behandling. Diagnoser i fokus är bland annat hjärntumörer och leukemi.

Barncancercentrum, Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg. Foto: Sofia Sabel.

– Leukemier och hjärntumörer är de vanligaste diagnoserna inom barnonkologi så fördelningen av tjänster speglar verkligheten, områden där forskarna ser behov av mer och ny kunskap för att kunna rädda fler liv och minska komplikationer efter behandling, säger Britt-Marie Frost, forskningschef på Barncancerfonden. 

Akut lymfatisk leukemi, ALL, är den enskilt vanligaste barncancerdiagnosen. Under de senaste åren har behandlingsresultaten förbättrats och mer än 90 procent av barnen överlever, men fortfarande saknas behandling för de fyra till fem procent som dör, oftast svårbehandlade återfall. Men också de barn som botas kan efter genomgången behandling drabbas av allvarliga biverkningar, kroniska problem eller handikapp. Många skador orsakade av tuffa behandlingar skulle kunna undvikas med bättre kunskap och uppföljning. 

En del av forskningen om leukemier sker idag inom det internationella ALLTogether som både är ett behandlingsprotokoll och en studie som Barncancerfonden finansierar. 

– Viktiga forskningsområden är bland annat att hitta sätt att identifiera vilka barn som riskerar att överbehandlas och att hitta och testa nya behandlingar som kan förhindra återfall, berättar Britt-Marie Frost. 

Inom hjärntumörområdet är det också fortsatt viktigt att hitta både bot och behandlingsmetoder som minimerar risken för sena komplikationer, menar Britt-Marie Frost.  

– Det är glädjande att vi kan rädda livet på fler barn, men vi ser att behandlingarna har ett pris i form av komplikationer. Både fysiska och psykosociala problem kan göra livet tufft långt efter det att cancerbehandlingen är över. 

Forskartjänster är en viktig del av Barncancerfondens stöd, tillsammans med projektfinansiering och stöd till infrastrukturer. Forskarna som får anslag befinner sig på olika nivåer i sin forskarkarriär och är verksamma inom en rad olika diagnosområden.  

– I år sökte över 100 forskare våra tjänster så vi vet att intresset är högt och behovet stort. Vi vet också att de som fått tjänster via Barncancerfonden ofta stannar inom barncancerområdet och fortsätter att arbeta för att få fram nya och bättre behandlingar, så stödet är också viktigt på lång sikt, avslutar Britt-Marie Frost.

Så fördelas tjänsterna enligt beslutet:

  • Akademiska sjukhuset, Uppsala: 1 tjänst 
  • Göteborgs universitet: 5 tjänster
  • Karolinska institutet: 5 tjänster 
  • Karolinska universitetssjukhuset: 5 tjänster 
  • Lunds universitet: 4 tjänster 
  • Skånes universitetssjukhus: 2 tjänster  
  • Uppsala universitet: 4 tjänster 

Tumor Treating Fields prövas vid behandling av hjärnmetastaser vid lungcancer

Hjärnmetastaser är en vanligt förekommande och svårbehandlad komplikation vid lungcancer. Nu, endast ett par månader efter att lungcancerstudien LUNAR nått det primära effektmåttet, rapporterar Novocure att inklusionen i fas III-studien METIS är klar. Det är en randomiserad, öppen pivotal studie som utvärderar effektiviteten av Tumor Treating Fields (TTFields)-terapi med elektriska fält efter stereotaktisk strålkirurgi (SRS) för behandling av hjärnmetastaser till följd av icke-småcellig lungcancer (NSCLC).

I METIS deltar 270 vuxna patienter med mellan en och tio hjärnmetastaser från NSCLC. Efter SRS randomiserades patienterna till antingen TTFields och stödjande behandling (supportive care) eller enbart stödjande behandling. Patienterna ska följas i minst tolv månader och det primära effektmåttet är tid till första intrakraniella progression. Sekundära effektmått inkluderar bland annat tid till neurokognitiv svikt, total överlevnad, radiologisk responsfrekvens, tid till andra intrakraniella progression, livskvalitet och biverkningar.

TTFields mot tumörer i hjärnan används sedan tidigare under namnet Optune och har dramatiskt förbättrat överlevnaden vid glioblastom, eller gliom WHO grad 4, den allvarligaste formen av hjärntumör.