Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Fas III-studien NATALEE visar signifikant minskad risk för återfall av bröstcancer

Novartis fas III studie NATALEE visar signifikant minskad risk för återfall av bröstcancer vid kombination med adjuvant endokrin behandling.

Primärt utfallsmått uppnåddes redan i mars, och NATALEE studien avslutades därför i förtid.

  • Kisqali (ribociklib) plus endokrin behandling (ET) minskade signifikant risken för återfall av bröstcancer jämfört med enbart standard adjuvant behandling med ET.
  • Novartis fas III studie NATALEE med ribociklib mötte det primära effektmåttet i en bred population av patienter med tidig bröstcancer (EBC).
  • NATALEE är den första och enda positiva fas III-studien av en CDK4/6-hämmare som visar konsekvent nytta i en bred population av patienter med stadium II och III hormonreceptorpositiv/human epidermal tillväxtfaktorreceptor 2-negativ HR+/HER2- EBC med risk för återfall, inklusive de utan spridning till lymfkörtlarna.
  • Cirka 30–60 % av patienter med HR+/HER2- stadium II och III EBC som behandlas med enbart ET löper risk att bröstcancern återkommer.

Läs pressmeddelandet (på engelska) här.

Fas III-studie uppvisar statistiskt signifikant förlängd total överlevnad vid metastaserad icke-småcellig lungcancer

Fas III-studien LUNAR uppvisar statistiskt signifikant och kliniskt meningsfull förlängning av total överlevnad för patienter med metastaserad icke-småcellig lungcancer efter platinabaserad behandling.

Tumor Treating Fields (TTFields) som tillägg till standardbehandling resulterade i en statistiskt signifikant och kliniskt meningsfull förbättring av total medianöverlevnad på 3 månader jämfört med standardbehandling, utan att patienterna utsattes för ytterligare systemisk toxicitet.

TTFields i kombination med immunterapi med checkpointhämmare resulterade i en oöverträffad förbättring i total medianöverlevnad på 8 månader.

LUNAR är den första kliniska fas III-studien på mer än sju år som visar på en signifikant förlängning av den totala överlevnaden vid metastaserad icke-småcellig lungcancer efter platinabehandling

Data från LUNAR-prövningen presenteras vid cancerkongressen ASCO:s årsmöte 2023.

Läs hela pressmeddelandet här.

 

Neutroner ger unik inblick i programmerad celldöd

Med hjälp av neutronreflektometri ger forskare vid Kemiska institutionen, Umeå universitet, ny förståelse på atomnivå för hur Bax, ett protein som hjälper till att avlägsna skadade celler i kroppen, fungerar. Resultatet av studien, som gjorts i samarbete med forskningsanläggningarna ESS i Lund och ISIS i Storbritannien, publiceras i tidskriften Science Advances.

Dr. Luke Clifton vid OffSpec, ett avancerat neutronreflektometer vid ISIS forskningsanläggning vid Harwell i England, som används för att mäta Bax-proteinets växelverkan med membranet (se gula pilen). Foto: STFC (UK).

– Detta arbete är relevant för förståelsen av grundläggande cellprocesser och den biologiska processen bakom cancer, säger Gerhard Gröbner, professor vid Kemiska institutionen, Umeå universitet. Det visar även på användbarheten hos neutronreflektometri. Metoden genererar unik information på molekylär nivå i biofysikalisk och biomedicinsk forskning och öppnar upp förståelsen för sambandet mellan åldrande och cancer.

Programmerad celldöd innebär ett kontrollerat avlägsnande av skadliga och överflödiga celler i kroppen. Processen är fundamental för att hålla oss friska. Därför är programmerad celldöd hårt reglerad av en familj av nyckelproteiner, den så kallade Bcl-2-familjen, där det celldödande proteinet Bax ingår. Dessa proteiner har motsatta funktioner, vissa är cellskyddande medan andra är celldödande. En välmående cell har en balanserad jämvikt mellan de olika Bcl-2-proteinerna. Men, blir det obalans mellan dessa proteiner vid programmerad celldöd kan det störa embryots utveckling under fosterstadiet, och det kan också leda till olika sjukdomar, främst cancer.

Cancerceller har dock förmåga att skydda sig mot effekten av det celldödande proteinet Bax, vilket generellt är ett problem vid behandling av cancer, säger Gerhard Gröbner och hans kollega Jörgen Ådén.

För att avlägsna skadliga celler aktiverar kroppen celldödande proteiner så som Bax. Aktiverat Bax perforerar den yttre membrandelen av mitokondrierna (cellernas kraftverk) vilket leder till att cellen dör. Dessvärre blockerar förhöjda mängder av det cellskyddande membranproteinet Bcl-2 Bax-proteinets effekt. Det är en viktig orsak till tillväxt och behandlingsresistens hos många tumörer.

– Att utveckla en molekylär förståelse för hur Bax attackerar mitokondrierkan därför öppna vägen för utveckling av till exempel Bax-optimerade läkemedel mot cancer, säger Gerhard Gröbner.

Hur det celldödande Bax-proteinet binder till mitokondriernas membranytor och utför sin funktion är dock dålig utrett, eftersom detaljerade bilder och strukturer av membranet tidigare inte funnits tillgängliga.

I den aktuella studien använde forskarna huvudsakligen tekniken neutronreflektometri (NR) tillsammans med ett avancerat instrument vid neutronanläggningen ISIS i England, i nära samarbete med ESS i Lund, som för närvarande är under uppbyggnad.

De studerade strukturen av Bax i olika membranmiljöer och med tidsupplösta experiment kunde de se hur Bax bildar porer i membranet. Detta gav en molekylär och mekanistisk insikt i denna kritiska process under celldöd.

Viktiga samarbetspartner har varit Dr. Luke Clifton vid ISIS och Dr. Hanna Wacklin-Knecht, ESS, samt Institutionen för fysikalisk kemi vid Lunds universitet. Samarbetet möjliggjordes tack vare Vetenskapsrådets speciellt inriktade projektanslag. Projektet är ett bra exempel på hur neutroner kan användas i banbrytande forskning och förbereder även andra forskargrupper i hur tekniken kan användas.

– I framtida experimentella studier hoppas vi kunna ta reda på hur överproduktion av det cellskyddande Bcl-2-proteinet och celldödande Bax växelverkar i membran för att förstå mekanismen hur tumörceller undvikerprogrammerad celldöd, säger Gerhard Gröbner.

Läs den vetenskapliga studien.

Långsinta mördarceller kan öka överlevnaden i hudcancer

I huden finns särskilda mördarceller med långvarigt minne som skyddar mot inkräktare. Nu har forskare vid Karolinska Institutet identifierat hur dessa celler bildas och kunnat visa att personer med bättre överlevnad vid melanom har höga nivåer av minnesmördarceller i cancervävnad. Studien publiceras i tidskriften Immunity.

I huden och andra vävnader kan vissa av immunförsvarets T-celler, så kallade vävnadsresidenta minnes-T-celler, bildas lokalt i vävnaden och ge ett skydd mot infektioner som de stött på tidigare. Några av dem uttrycker proteiner som gör att de kan döda infekterade celler. Dessa ”minnesmördarceller” kan också bidra till de inflammatoriska hudsjukdomarna vitiligo och psoriasis. Senare års forskning har även visat att de är inblandade i kroppens immunsvar vid olika cancersjukdomar.

Varierande behandlingssvar

Minnesmördarcellerna har bland annat visat sig svara på immunterapi, en Nobelprisbelönad behandling som går ut på att kroppens eget immunförsvar trimmas/aktiveras för att angripa tumörcellerna. Immunterapi ges vanligen som ett komplement till annan cancerbehandling och det varierar stort hur bra olika patienter svarar på behandlingen.

Yenan Bryceson. Foto: Ulf Sirborn.

– Vi vet inte så mycket om hur och varför minnesmördarcellerna bildas i huden och vilken betydelse detta har för cancerpatienter. Genom att ta reda på hur dessa celler utvecklas kan vi bidra till effektivare immunterapi för exempelvis melanom, säger Yenan Bryceson, professor vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet.

Den aktuella studien har kartlagt utvecklingen av minnesmördarceller i huden hos människa, i ett nära samarbete mellan KI-forskarna Beatrice Zitti och Elena Hoffer. Forskarna isolerade T-celler från hud och blod hos friska frivilliga och använde avancerade tekniker för att undersöka geners aktivitet och uttryck av olika proteiner. På så vis kunde de identifiera T-celler i blodet som har potential att utvecklas till minnesmördarceller lokalt i huden. Genom att slå ut specifika gener kunde de även påvisa vilka gener som krävs för utmognaden av minnesmördarceller i vävnader.

Effektivare immunterapi

I ett nästa steg studerade forskarna tumörprover från patienter med hudcancer, melanom. De fann att patienter som hade en bättre överlevnad också hade en större ansamling av minnesmördarceller lokalt i huden.

Liv Eidsmo. Foto: Stefan Zimmerman.

– Vi har kunnat identifiera flera faktorer som styr bildandet av minnesmördarceller, som har en viktig del i att upprätthålla en frisk hud. Det är en fin balansgång mellan effektivt skydd mot tumörer och infektioner i huden och bidrag till inflammatoriska sjukdomar som vitiligo och psoriasis, säger Liv Eidsmo, forskare vid Köpenhamns universitet och vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, som lett studien tillsammans med Yenan Bryceson.

Forskarna vill nu använda kunskapen för att optimera T-cellers svar vid immunterapi så att de blir ännu bättre på att eliminera cancerceller i vävnader.

Studien genomfördes i samarbete med Karolinska Universitetssjukhuset, Nordiska Kliniken och Vrinnevisjukhuset.

Läs artikeln här.

Vanligare med äggstockscancer efter äggledarinflammation

Kvinnor som drabbas av äggledarinflammation löper större risk att utveckla äggstockscancer. Den vanligaste orsaken till äggledarinflammation är klamydiabakterien Chlamydia trachomatis. Mer forskning behövs för att undersöka sambandet mellan bakterien, äggledarinflammation och äggstockscancer.

Äggstockscancer drabbar drygt 700 kvinnor om året i Sverige. Sjukdomen ger ofta få eller inga symtom i tidigt skede och det finns inga validerade metoder för screening. Det gör att när cancern väl upptäcks har tumören ofta spridit sig och är svår att behandla. Därför är det viktigt att hitta bakomliggande orsaker och modifierbara riskfaktorer för sjukdomen, så att den kan förebyggas eller upptäckas tidigare.

Äggledarinflammation har sedan tidigare föreslagits som en riskfaktor för äggstockscancer. Sarah Jonsson, Institutionen för klinisk vetenskap, har för en avhandling undersökt huruvida äggledarinflammation och klamydiabakterier har samband med risken för att utveckla s.k. epiteliala äggstockstumörer, som utgör cirka 90 % av alla fall av äggstockscancer.

Högre risk

Resultaten visar att kvinnor med tidigare äggledarinflammation löper högre risk att utveckla äggstockscancer. När det gäller kopplingen till klamydiabakterien var resultaten inte entydiga. I studien påvisades klamydiabakteriens DNA i äggstocksvävnad från kvinnor med äggstockscancer men inte hos kvinnor med s.k. borderlinetumörer eller godartade tumörer.

– Underlaget är dock så pass litet att man inte kan dra några definitiva slutsatser. Vår studie med klamydiabakteriens antikroppar i blodprover kunde inte påvisa någon association med senare risk för äggstockscancer, vilket tidigare studier har gjort. Resultaten ger anledning att undersöka sambandet mellan äggstockscancer och klamydiabakterien med en annan mer specifik klamydiaantikropp, säger Sarah Jonsson.

Fler faktorer än bakterier

En annan upptäckt är att upprepade äggledarinflammationer var förknippat med en ännu större riskökning för cancer. Dessutom skilde sig associationen åt mellan de olika subtyperna av äggstockscancer.

– Resultaten från avhandlingen ger oss en bättre förståelse av sambandet mellan äggledarinflammation och ökad risk för äggstockscancer, men fler och större studier behövs. Det verkar som att sambandet mellan äggledarinflammation och äggstockscancer beror på fler faktorer än enbart klamydiabakterier. Det krävs dock ytterligare studier för att bedöma om det finns ett orsakssamband samt om äggledarinflammation påverkar prognosen vid äggstockscancer, säger Sarah Jonsson.