Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

DENNA WEBBPLATS ANVÄNDER KAKOR (COOKIES). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Läs mer om vår cookie policy. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag godkänner”.

Människor utsätts för cancerframkallande ämnen i onödan

Sexvärt krom är ett starkt cancerframkallande ämne som kan användas vid tillverkning av till exempel färg och rostskydd samt ytbehandling av metallprodukter. Det kan också frisättas vid tillverkning av eller svetsning i rostfritt stål. I Sverige exponeras ungefär 18 000 arbetare för sexvärt krom på sin arbetsplats. Forskare vid Lunds universitet har nu gjort en kartläggning av de risker som arbetstagarna utsätts för. De hävdar att gränsvärdet är för högt och att människor utsätts för cancerframkallande ämnen i onödan.

Karin Broberg, professor i arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet. Foto: Åsa Hansdotter, Lunds universitet.

Senast det gjordes en kartläggning i Sverige om sexvärt krom var 1996 och det nästan 30 år gamla gränsvärdet är ett tekniskt uträknat värde och baseras alltså inte på hur många som faktiskt blir sjuka. Gränsvärdet i dag ligger på 5 mikrogram/kubikmeter luft. Det motsvarar 20 extra lungcancerfall per 1000 exponerade arbetare efter 40 års yrkesmässig exponering.

– Nivån för sexvärt krom i Sverige är idag femhundra gånger högre än vad vi normalt accepterar för cancerframkallande ämnen utomhus. Vi ligger också högre än andra länder som exempelvis Danmark, Holland och Frankrike. Danmark sänkte sitt gränsvärde till 1 mikrogram/kubikmeter efter en larmrapport för ett par år sedan, säger Karin Broberg, professor i arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet.

Många minns kanske filmen Erin Brockovich som baseras på en verklig miljöskandal med sexvärt krom i 90-talets USA. Men sedan 90-talet har vi hunnit glömma bort hur farligt ämnet är. Det har nu dock aktualiserats i flera europeiska länder – just på grund av att arbetare fortfarande insjuknar i lungcancer från sexvärt krom.

Karin Broberg har under de senaste två åren lett en ny kartläggning om i vilken omfattning anställda i Sverige utsätts för sexvärt krom och hur arbetsgivare hanterar riskerna. Genom att mäta luft, blod och urin hos arbetare som exponeras, hoppas forskarna att resultaten ska ligga till grund för nya gränsvärden.

Malin Engfeldt, forskare i arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet. Foto: Åsa Hansdotter, Lunds universitet.

– Hos 81 procent av arbetarna på företagen uppmättes lufthalter under 1 mikrogram/kubikmeter, men 7 procent överskred det svenska gränsvärdet. Störst risk löpte de som svetsade i rostfritt stål, säger Malin Engfeldt, forskare vid Lunds universitet.

Studien visade också att de som arbetar med tillräcklig ventilation har lägre halter krom i kroppen. Däremot hade de som använde andningsskydd högre halter krom i kroppen än de som inte använde andningsskydd. Förklaringen kan vara att den enskilde arbetstagaren har svårt att veta när andningsskydd behövs eller inte. Man tar av andningsskyddet för tidigt, eller utsätter medarbetare i närliggande arbete. Dessutom räcker det att man inte rakat sig på morgonen, så sluter skyddet inte tätt och förlorar därmed upptill 90 procent av sin effekt.

– Andningsskydd ger en falsk trygghetskänsla. Genom att arbetsgivare framhåller vikten av personlig skyddsutrustning lägger man över ansvaret på arbetstagaren, medan det borde vara arbetsgivaren som i första hand ska eliminera kromexponeringen genom tekniska lösningar, säger Malin Engfeldt.

För att arbetsgivare ska kunna införa rätt åtgärder, måste de först förstå vilka risker som arbetstagarna utsätts för. Idag finns ingen transparens för vilka nivåer som är farliga, utan många har en uppfattning om att alla gränsvärden är trygga, vilket inte ger företag något incitament att jobba med säkerheten. Karin Broberg ifrågasätter vilka signaler myndigheterna sänder ut när de accepterar att vissa människor exponeras för cancerframkallande ämnen ute i industrin, när det finns lösningar för att förhindra sjukdomar som lungcancer och KOL.

– I Sverige tror vi att vi är så bra på arbetsmiljö men vi behöver aktivt jobba med att sänka exponeringen av tungmetaller. Sexvärt krom är ett exempel men det finns även andra. På mindre företag och hos underleverantörer, brister det i information om risker och det skulle behövas inspektioner på ett helt annat sätt än vad som förekommer idag. Det finns åtgärder som minskar exponeringen av krom, men då måste man först förstå vikten av att använda utrustningen rätt, avslutar Karin Broberg.

Läkare som ger negativa besked upplevs som mindre empatiska

Cancerpatienter som tog emot ett negativt sjukdomsbesked upplevde läkarna som mindre empatiska än patienter som fick ett mer positivt besked. Lundaforskarna bakom studien tror dels att det handlar om rollen som budbärare av ett så negativt besked. Men också om att läkare i en slimmad vårdorganisation tenderar att tappa bort mottagandet av patientens känslor.

Mattias Tranberg, psykolog, forskare vid Institutionen för kliniska vetenskaper i Lund och Palliativt utvecklingscentrum, Lunds universitet. Foto: Ingemar Hultquist, Lunds universitet.

I studien ingick 186 cancerpatienter vid onkologisk avdelning på Skånes universitetssjukhus i Lund. De besked som de 17 läkarna lämnade till patienter inom ramen för studien, handlade om hur sjukdomen utvecklade sig.

– Beskeden delades in i negativa eller neutrala/goda. Negativa kan vara att personen återinsjuknat i cancer, eller att cancern har vuxit eller spridit sig. Neutrala eller positiva besked är att sjukdomen är stabil, att behandlingen går som väntat, får tumören att krympa till exempel, säger Mattias Tranberg, psykolog och forskare vid Palliativt utvecklingscentrum*, Lunds universitet.

Patienterna skulle sedan skatta läkarens empatiska förmåga, baserat på tillfället då beskedet gavs. När det kom till hur läkaren upplevdes lyssna och känna med patienten var skillnaden stor mellan grupperna, säger Mattias Tranberg.

– De som fick dåliga besked uppfattade läkaren som mindre empatisk. Framför allt kände de sig mindre lyssnade på, trots att de samtalen i genomsnitt varade elva minuter längre än de där beskedet varit positivt. Det var mest läkaren som pratade tyckte de, läkaren fokuserade mer på informationen och budskapet än på mottagandet.

Det kompletterar bilden i en av Mattias Tranbergs tidigare studier, där läkare vittnade just om detta: att de koncentrerat sig för mycket på det kliniska budskapet och tappat bort mottagarens känslor och reaktioner. I samma studie uppgav läkare att de upplevde sig lastade i egenskap av budbärare. En faktor som däremot förvånade Mattias Tranberg i den nya studien var att så få läkare och patienter kände varandra sedan tidigare. I enbart sex procent av fallen då ett negativt besked gavs kände läkaren och patienten varandra väl. I 61 procent av fallen hade de aldrig träffats förut. Med så få av läkarna och patienterna som kände varandra, går det inte att statistiskt avgöra själva relationens betydelse för empatiupplevelsen, menar Mattias Tranberg.

Jacob Engellau, docent i onkologi vid Lunds universitet, överläkare Skånes universitetssjukhus. Foto: Privat.

– Men det är ju lätt att förstå, rent psykologiskt, att en okänd läkare som ger dig ett negativt besked inte framstår som empatisk. Sådant kan lätt upplevas som ett regelrätt angrepp. Men när en läkare du känner säger ”jag är så ledsen att detta har hänt”… ja, då vet du att läkaren verkligen känner med dig, säger Jacob Engellau, en av forskarna bakom studien.

Han är docent vid Lunds universitet, överläkare i onkologi vid Skånes universitetssjukhus i Lund och handleder yngre läkare i patientkommunikation. De vittnar ofta om det plågsamma med bristande vårdkontinuitet.

– Att bygga en vi-känsla är ett vanligt sätt för att tackla en svår situation känslomässigt. Det ger läkare och patient möjlighet att dela resan, vilket ger patienten en enorm trygghet – och gör jobbet mer hanterbart för läkaren. Men det kräver förstås tid och mellanmänskliga möten, säger Jacob Engellau.

Han erfar att vården under många år frångått det personcentrerade arbetssättet för att istället ge plats åt en mer slimmad, tidspressad ”vårdproduktion”.

– Att skapa kontinuitet har visat sig vara det mest svårbemästrade inom sjukvården. Det är ett enormt bekymmer, och en källa till bland annat överbehandling, ökade konflikter och svårigheter att skapa relationer, säger Jacob Engellau.

Läs publikationen här.

NT-rådet: Enhertu vid HER2-låg bröstcancer

NT-rådets rekommendation till regionerna är att Enhertu (trastuzumab deruxtekan) som monoterapi bör användas för behandling av vuxna patienter med icke-resektabel eller metastaserad HER2-låg bröstcancer som tidigare fått kemoterapi för metastaserad sjukdom eller utvecklat recidiv under eller inom sex månader efter avslutad adjuvant kemoterapi.

NT-rådet har sedan tidigare en rekommendation för Enhertu vid HER2-positiv bröstcancer, den här rekommendationen avser HER2-låg bröstcancer.

  • Tillståndets svårighetsgrad är hög.
  • Tillståndet är vanligt.
  • Osäkerheten i den vetenskapliga dokumentationen är låg.
  • Osäkerheten i den hälsoekonomiska värderingen är måttlig.

NT-rådets ställningstagande i denna rekommendation bygger på patientnyttan för den aktuella patientgruppen med målsättning att förlänga tiden till progression och förbättra överlevnaden vid ett fortskridande sjukdomstillstånd. Signifikant förbättrad progressionsfri överlevnad (PFS) och total överlevnad (OS) hos patienter som behandlats med Enhertu jämfört med TPC (läkarens val av kemoterapi) är visat i studien som ligger till grund för godkännandet av indikationen.

Läs hela rekommendationen.

Umeå först ut med beslut om genetisk diagnostik av barncancer i egen regi

Norra sjukvårdsregionen där Barncancercenter vid Norrlands universitetssjukhus ingår har fattat beslut om att införa helgenomsekvensering i rutinsjukvården. Foto: Ulrika Wikström.

– Grunden till en framgångsrik behandling finns i rätt diagnos, därför innebär införandet av helgenomsekvensering i rutinsjukvården att vi får bättre förutsättningar att utveckla behandlingarna av barncancer, säger Frans Nilsson barnonkolog och medicinsk chef vid barnonkologiskt centrum i Umeå. Där har de som första region i Sverige fattat beslut om hur de ska finansiera införandet av helgenomsekvensering i rutinsjukvården.

Sedan 2021 har samtliga sjukvårdsregioner i Sverige erbjudit alla barn som insjuknar i cancer att få sin diagnos genom så kallad helgenomsekvensering, vilket innebär att hela arvsmassan i barnets tumörceller kartläggs, liksom DNA i friska celler från annan vävnad eller blod. Sekvenseringen har hittills finansierats via Barncancerfonden och Socialdepartementet, och projektet har bedrivits inom ramen för den nationella satsningen GMS, Genomic Medicine Sweden. Planen har hela tiden varit att finansieringen av helgenomsekvenseringen, om projektet föll väl ut, skulle övertas av regionerna och att diagnosmetoden på sikt ska ersätta nuvarande diagnosmetoder.

Magnus Hedström, områdeschef för länssjukvårdsområde 1 där både barnonkologi och Laboratoriemedicin ingår. Foto: Angelica Säfvenberg.

Barncancercenter vid NUS, Norrlands universitetssjukhus, diagnosticerar och initierar all onkologisk behandling för barn med cancer inom norra sjukvårdsregionen. I den mån det är möjligt utförs sedan onkologisk behandling även på barnets hemsjukhus. Norra sjukvårdsregionen är inte bara först ut med beslutet att ta över finansieringen utan NUS bygger också ut sin laboratoriediagnostiska verksamhet med ny utrustning så att helgenomsekvenseringen till hösten kan göras på sjukhuset.

– Vi gör just nu stora satsningar och investeringar för att kunna göra den genetiska analysen för norra sjukvårdsregionen själva här på sjukhuset. Den nya tekniken gör att vi kan utveckla nya forskningssamarbeten med Umeå universitet, men jag ser också att vuxna patienter och patienter med sällsynta diagnoser kommer ha stor nytta av det vi nu bygger upp, säger Magnus Hedström, områdeschef för länssjukvårdsområde 1 där både barnonkologi och Laboratoriemedicin ingår.

Frans Nilsson, barnonkolog och medicinsk chef vid barnonkologiskt centrum i Umeå. Foto: Therése Strömberg.

Frans Nilsson, som är barnonkolog och medicinsk chef vid barnonkologiskt centrum i Umeå vill också framhäva att barncancerforskningen kommer att fortsätta fast regionerna tar över finansieringen.

– Att vi nu tar över ansvaret och kostnader för helgenomsekvenseringen innebär inte att vi minskar fokuset på forskningen. Vi har flera diagnoser där behovet av nya mer effektiva behandlingar är stort, men vi behöver också skräddarsy nuvarande behandlingar bättre så att vi minskar de sena komplikationerna som idag drabbar mer än vartannat barn.

Britt-Marie Frost, Barncancerfondens forskningschef är glad över att regionerna nu börjar deklarera att de tar över finansieringen för diagnostiken under våren.

– Barncancerfondens viktigaste uppgift är att stimulera till och finansiera forskning som ökar överlevnaden och minskar sena komplikationer. När regionerna finansierar diagnostiken kan vi stötta nya projekt som kan använda de data vi får från helgenomsekvenseringarna och kombinera det med annan data för att se till att precisionsdiagnostiken kan leda till att fler barn får en individanpassad läkemedelsbehandling.

Läs mer om nyttan av helgenomsekvensering.

FAKTA norra sjukvårdsregionen:

  • Varje år insjuknar omkring 30–35 barn i norra sjukvårdsregionen, i en cancersjukdom.
  • 150–200 barn är under vård eller aktiv uppföljning för en cancersjukdom inom norra sjukvårdsregionen.
  • I norra sjukvårdsregionen finns ungefär 1000 barncanceröverlevare.
  • Barncancercenter vid NUS diagnosticerar och initierar all onkologisk behandling för barn med cancer inom norra sjukvårdsregionen.
  • Onkologisk behandling genomförs på barnets hemsjukhus, om det är möjligt, men på grund av långa avstånd sker mycket av behandlingen på barnonkologiskt centrum på NUS.

FAKTA GMS Barncancer:

  • Satsningen inom barncancer startade 2019 med ett uppstartsbidrag från Barncancerfonden på 15 miljoner kronor och görs tillsammans med Barntumörbanken.
  • Proverna som analyseras samlas in vid Sveriges sex barnonkologiska. centrum som ligger i Stockholm, Göteborg, Lund, Uppsala, Linköping och Umeå.
  • Målet för GMS barncancer är att införa molekylärgenetiska analyser i rutinsjukvården för barn med cancer för att förfina diagnosen och förbättra behandlingsmöjligheterna.
  • För att GMS Barncancer ska kunna övergå i rutinsjukvården krävs långsiktig finansiering från regionerna.

NT-rådet öppnar för ny behandling vid kronisk blodcancersjukdom

NT-rådet rekommenderar att Tecvayli (teklistamab) kan användas för behandling av vuxna patienter med svårbehandlat multipelt myelom.

Rekommendationen är att Tecvayli kan användas för behandling av vuxna patienter med recidiverande och refraktärt multipelt myelom som har fått minst tre tidigare terapier och som har uppvisat sjukdomsprogression vid den senaste behandlingen.

– Den här typen av terapi kommer att göra stor skillnad för de patienter med myelom som har aktiv sjukdom trots flera tidigare behandlingar säger Åsa Derolf, ny ordförande i NT-rådet.

I samband med nationell samverkan för Tecvayli har nationella förhandlingar genomförts med det aktuella företaget, vilket har resulterat i avtal som innebär återbäring av en del av kostnaden för Tecvayli till regionerna.

NT-rådet har också samrått med vårdprogramgruppen för multipelt myelom för bedömning om data som finns avseende effekt och säkerhet, och hur läkemedlet bör doseras. Och detta finns beskrivet i den uppdaterade versionen av det nationella vårdprogrammet för myelom.

Behandlingskostnaden för Tecvayli är mycket hög och behandlingen ska följas upp noggrant. Många nya läkemedel är så högt prissatta av företagen att de inte kan bedömas som kostnadseffektiva. Förhandlingar och avtal är därför många gånger nödvändiga för att NT-rådet ska kunna utfärda en positiv rekommendation. I det här specifika fallet har NT-rådet, efter dialog med vårdprogramgruppen för multipelt myelom och läkemedelsföretaget, utgått ifrån att läkemedlet ska kunna användas med en glesare dosering än den officiellt angivna vilket påverkar behandlingskostnaden.

Läs NT-rådets rekommendation.

Nationella vårdprogrammet för myelom.