Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Mätning av kontinuitet

I ett öppet brev i Dagens Samhälle den 19:e juni 2013 beskrev Britt-Marie Ahrnell hur hennes svårt sjuke man Rolf bollades mellan olika specialister. Kardiologer och onkologer tvistade om vem som hade ansvaret när hjärtkomplikationer tillstötte. Specialister på Radiumhemmet ansåg att det var kardiologernas ansvar, medan kardiologerna hänvisade till onkologerna. ”Hjärtläkaren vinner duellen och slipper ordna sängplats. Rolf läggs in på Radiumhemmet,” skrev Britt-Marie Ahrnell. Artikeln publicerades av fler medier och den följdes av en offentlig debatt om vikten och värdet av kontinuitet. Problemet och behovet har uppmärksammats sedan 1970-talet. Lagstiftning garanterade länge att det fanns patientansvariga läkare. Socialstyrelsen har gjort två utvärderingar av hur lagen fungerade, 1995 och 2005. Då konstaterades att ansvaret för patientens behov av samordning, kontinuitet och trygghet bör ligga på fler personer, från flera yrkesgrupper som är i kontakt med patienten, dvs. teamet, enheten eller avdelningen. Därför ändrades lagen år 2010 och det personliga läkaransvaret togs bort. I och med lagändringen övergick det till att ”Verksamhetschefen ska säkerställa att patientens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet i vården tillgodoses. Om det är nödvändigt för att tillgodose dessa behov, eller om en patient begär det, ska verksamhetschefen utse en fast vårdkontakt för patienten.” En utvärdering 2012 av förändringen visade att det fanns en stor osäkerhet om hur lagen skulle tolkas.

 

Läs hela artikeln

Liknande poster

Ny undersökning: låg kunskap om cancerrisk – Cancerfonden lanserar livsstilstest