Bröstcancerpatienter avbryter sin behandling
Bröstcancerpatienter avbryter sin behandling
Följsamheten till antihormonell behandling vid bröstcancer är låg. En pilotstudie där man studerat varför kvinnor slutar med behandlingen och hur man kan stödja dem att fortsätta är nyss slutförd. Aina Johnsson, med.dr, socionom, Kuratorskliniken och Onkologkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, är en av intiativtagarna till studien.
Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor i Sverige. För år 2014 rapporterades 9 730 nya fall med kvinnlig bröstcancer, vilket motsvarar en tredjedel av alla cancerfall hos kvinnor1. Under de senaste 40åren, har den åldersjusterade incidensen fördubblats. Även om förekomsten har ökat, har fem-årsöverlevnaden förbättrats1. Detta beror på förbättrad diagnostik och effektivare onkologiska behandlingar i form av kemoterapi, antihormonell behandling, strålbehandling och i förekommande fall målsökande behandling. Adjuvant antihormonbehandling, såsom tamoxifen och aromatashämmare, minskar risken för återfall i bröstcancer med 41 procent och den cancerspecifika dödligheten med 31 procent. ATLASstudien visade att fortsatt behandling med tamoxifen i tio år i stället för att stanna vid fem år, gav en ytterligare minskning av återfall i bröstcancersjukdomen och förlängde överlevnaden3. Trots de uppenbara hälsovinsterna fullföljer inte alla patienterna den antihormonella bröstcancerbehandlingen. Flera studier har visat att följsamheten till behandlingen kan var så låg som 50 procent. En retrospektiv studie av svenska kvinnor med bröstcancer visade att cirka 30 procent hade avbrutit den antihormonella terapin vid treårs uppföljning efter att behandlingen påbörjats, varav hälften av dessa hade avbrutit behandlingen under det första året. I studier finns beskrivet hur demografiska, socioekonomiska, psykosociala, hälso- och behandlingsrelaterade faktorer tycks påverka patientens följsamhet till ordinerad behandling. Vilka biverkningar som patienten upplever och omfattningen av desamma har också stor betydelse för följsamheten. Om fördelarna med behandlingen inte är helt uppenbara för patienten så är detta en väsentlig riskfaktor för att behandlingen inte kommer att fullföljas5. För att uppnå långsiktig följsamhet är det viktigt att sjukvården ger patienterna noggrann information angående den antihormonella terapin och gör dem delaktiga i beslutet kring behandling.
