Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

MTP-rådets uppdaterade rekommendation: Regionerna bör erbjuda Optune vid glioblastom

Medicintekniska produktrådet (MTP-rådet) har förnyat rekommendationen till regionerna om Optune. Rekommendationen innebär ”en uppmaning till regionerna att använda behandlingen och att det är angeläget att den införs på ett jämlikt sätt i landet”.

– Med tanke på att Optune har visats förlänga överlevnaden signifikant hos patienter med glioblastom är det här ett mycket glädjande besked, säger Magnus Jörlin, chef för Novocure i Norden.

Förändringen har kommit till stånd efter att Novocure tecknat ett nytt nationellt ramavtal med regionernas gemensamma inköpscentral.

MTP-rådets nya rekommendation till regionerna är ”att Optune bör användas vid underhållsbehandling av nydiagnostiserade patienter med supratentoriellt glioblastom tillsammans med temozolomid efter genomgången maximal resektion samt avslutad strålbehandling med samtidig kemoterapi”.

Att Optune bör användas innebär enligt MTP-rådets terminologi ”en uppmaning till regionerna att använda behandlingen och att det är angeläget att den införs på ett jämlikt sätt i landet”, medan kan användas ska ses som ett ”bejakande av behandlingen, men med ett större handlingsutrymme för vårdgivare/regioner att prioritera och bedöma vilka resurser som ska läggas på behandlingen och i vilken takt den ska införas”.

Att just denna formulering var problematisk var något som NT-rådet diskuterade redan i mars 2019 då man konstaterat att ”några regioner har uttryckt osäkerhet om produkten ska införas med anledning av att befintlig rekommendation formuleras som att Optune ’kan användas’.”

Jan Liliemark, ordförande i MTP-rådet, säger i ett pressmeddelande att ”det är glädjande att vi nu fått till stånd ett nytt nationellt ramavtal. Rabatten gör att behandlingskostnaderna är acceptabla och vi kan fortsätta att erbjuda patienter med glioblastom en god vård”.

– Jag kan bara instämma, säger Magnus Jörlin. Vi vill inte lägga oss i hur läkarna gör sina bedömningar, men det är viktigt att MTP-rådet nu understryker vikten av att Optune används på samma villkor oavsett var i landet man bor.

Vidare rekommenderar MTP-rådet regionerna ”att använda den avtalskonstruktion för hyresavtal med gemensamma villkor för samtliga regioner som har upprättats i samverkan med företaget Novocure GmbH och Adda Inköpscentral AB.”

Avtalet och rekommendationen började gälla från och med den 9 juni i år.

Kort om Tumor Treating Fields vid behandling av glioblastom
I den randomiserade fas III-studien EF-14 studerades 695 patienter med nydiagnostiserat glioblastom som efter operation fick kombinationsbehandling med strålning och cytostatika (temozolomid). Därefter fick patienterna antingen underhållsbehandling med enbart temozolomid eller temozolomid tillsammans med Optune.

I långtidsanalysen av EF-14 var medianen för total överlevnad för de patienter som fick tillägg av Optune 20,9 månader jämfört med 16,0 månader för dem som enbart fick temozolomid. Både 2- och 5-årsöverlevnad var signifikant bättre i Optune-gruppen, 42 mot 29 procent respektive 13 procent mot 5 i den grupp som bara behandlades med temozolomid. Resultaten från EF-14 är publicerade i artikeln Effect of Tumor-Treating Fields Plus Maintenance Temozolomide vs Maintenance Temozolomide Alone on Survival in Patients With Glioblastoma av Stupp et al. i JAMA, December 19, 2017, Vol 318, No. 23.

Tumor Treating Fields (Optune®) är godkänt för behandling av vuxna patienter med glioblastom i USA, EU och Japan. I USA och EU är Optune också godkänt för behandling av mesoteliom. Ytterligare kliniska prövningar utvärderar Tumor Treating Fields vid behandling av andra svårbehandlade cancerformer såsom icke-småcellig lungcancer, bukspottkörtelcancer och ovarialcancer.

Fördjupade insikter om förvärvad läkemedelsresistens vid KRAS G12C-muterad cancer

På ASCO 2022, världens största cancerkongress som nyligen hölls i Chicago, presenterades den mest omfattande analysen hittills av sannolika mekanismer för förvärvad resistens mot sotorasib, den första godkända KRASG12C-hämmaren.

– Det här är kunskap som är avgörande för att kunna utveckla strategier mot resistensutveckling mot en ny viktig grupp av lungcancerläkemedel, säger Johan Botling, docent i patologi vid Uppsala universitet.

I början av året godkändes Lumykras (sotorasib) som den första målriktade behandlingen mot KRAS G12C-muterad icke-småcellig lungcancer (NSCLC). Introduktionen av Lumykras betraktas som ett viktigt genombrott då man i närmare 40 års tid försökt men inte lyckats ta fram ett läkemedel som specifikt riktas mot KRAS-proteinet (KRAS = Kirsten RAt Sarcoma virus), en av de vanligaste muterade onkogenerna i solida tumörer.

En tvåårsuppföljning av studien som låg till grund för godkännandet av Lumykras visade nyligen på en responsduration på över ett år hos patienter med NSCLC, vilket får ses som positivt med tanke på hur tungt förbehandlade patienterna i studien var. Bättre förståelse för de mekanismer som ligger bakom resistensutveckling skulle potentiellt kunna ligga till grund för strategier som motverkar denna utveckling vilket skulle kunna förlänga responsens duration ytterligare.

Det som Bob T. Li, onkolog vid Memorial Sloan Kettering Cancer Center i New York, nu genomfört tillsammans med sina kolleger är den största utvärderingen av förvärvad resistens mot sotorasib.

I analysen utvärderades mutationsmönster som kan tänkas leda till sotorasibresistens hos patienter i fas I/II-studien CodeBreaK100. Cirkulerande tumör-DNA (ctDNA) från plasmaprover från 67 patienter med NSCLC och 45 med kolorektalcancer (CRC) samlades in och analyserades både vid baslinjen och vid progression. På så vis kunde forskarna identifiera minst en tillkommen förvärvad genetisk förändring vid progression hos 19 (28 %) NSCLC-patienter och 33 (73 %) CRC-patienter.

Av analysen att döma tycks resistensutvecklingen vara väldigt heterogen i såväl NSCLC som CRC med avseende på nyförvärvade mutationer, men det verkar som att det ofta handlar om förändringar som styr signalvägar för celltillväxt, så kallade RTK (receptortyrosinkinaser). I många fall handlar det om nytillkomna mutationer i RTK såsom EGFR, METoch ROS1 som driver på resistensutvecklingen. Av detta drar Li och hans kolleger slutsatsen att det sannolikt vore meningsfullt att undersöka potentialen av att kombinera sotorasib med uppströmshämmare av RTK, såsom SHP2- eller EGFR-hämmare (SHP2 = Src homology-2 domain-containing protein tyrosine phosphatase-2, EGFR = epidermal growth factor receptor).


Johan Botling, foto Stefan Johansson, TTV

– Flera av de här nytillkomna mutationerna är i sig potentiellt behandlingsbara med andra redan godkända målriktade läkemedel, men helhetsbilden är betydligt mer komplex än så, säger Johan Botling. Det här är förvisso en viktig analys av faktorer som ligger bakom förvärvad resistens mot hämmare av KRASG12C, men mer kunskap behövs om effekterna på cancerceller vid behandling med denna nya typ av målriktade läkemedel. Ökad förståelse är viktig för att kunna förhindra eller fördröja resistensutveckling.

Läs abstract på ASCO:s webbplats: Bob T. Li, et al. Largest evaluation of acquired resistance to sotorasib in KRAS p.G12C-mutated non–small cell lung cancer (NSCLC) and colorectal cancer (CRC): Plasma biomarker analysis of CodeBreaK100.

Forskar om immunförsvaret för bättre behandling vid spridd bröstcancer

Immunterapi används allt mer som behandlingsmetod vid spridd cancer. Men på bröstcancer fungerar befintliga immunterapier inte så bra. Professor Karin Leandersson och hennes forskargrupp arbetar med att ta reda på varför. Det arbetet, som inkluderar att studera det mänskliga immunförsvaret på cell- och molekylär nivå, kan nu accelerera tack vare pengar från Lundbergs Forskningsstiftelse som går till inköp av en maskin för cellanalys. ”En oerhört viktig maskin för oss,” säger Karin Leandersson.

 

Karin Leandersson, foto Kennet Rouna

Varje år får omkring 1 500 kvinnor diagnosen spridd bröstcancer och cirka 5 500 lever med diagnosen. Behandlingsmetoderna utvecklas och det går idag att bromsa sjukdomen, men inte alltid att bota den. Karin Leandersson är professor i tumörimmunologi på Clinical Research Center vid Lunds universitet. Hennes mål är att identifiera ännu okända mekanismer i immunförsvaret som påverkar cancerns spridning och därmed bidra till nya och bättre behandlingsstrategier för spridd bröstcancer.

Cancer strävar efter att sprida sig. Immunförsvaret känner igen och reagerar på cancerceller. Ofta leder det till att cancercellerna dödas. En viss form av immunterapi, som belönades med 2018 års Nobelpris i fysik eller medicin, går ut på att hindra immunförsvarets bromsar så att det blir ännu bättre på att bekämpa cancer. Det är en behandling som hjälper allt fler patienter med spridd tumörsjukdom. Men inte alla. Vid spridd bröstcancer verkar immunförsvaret göra tvärtom. Istället för att bli mer aktivt efter att ha identifierat en tumör så börjar det bromsa sin egen process.

Medfött och förvärvat immunförsvar
Människans immunförsvar består av två delar: Det medfödda systemet som aktiveras väldigt snabbt, och det förvärvade systemet som består av lymfocyter (vissa vita blodkroppar) och över tid bygger upp ett specifikt, immunologiskt minne – ett stärkt immunförsvar. Det förvärvade systemet styrs i hög grad av det medfödda systemet och det är lymfocyterna i det förvärvade systemet som är effektiva mot cancerceller.

Karin Leandersson leder ett forskningsprojekt som undersöker varför bröstcancer leder till ett nedtryckt immunförsvar.
”Vi studerar de medfödda immuncellernas bromsmekanismer och deras effekter på det förvärvade systemet och på patienternas tumörer. Dessutom undersöker vi om immunförsvaret aktivt påverkar spridningen av bröstcancer till ställen i kroppen där immunförsvaret inte kan komma åt cancern.”

Nya forskningsrön
Dagens kunskap om immunförsvarets roll vid cancer kommer i hög grad från studier på möss. Men Karin Leandersson och hennes medarbetare, som arbetar med blod- och vävnadsprover från cancerpatienter, har gjort den viktiga upptäckten att det inte alltid går att överföra den kunskapen till människor. I en del fall agerar immunförsvarets celler på motsatt sätt i människor jämfört med i möss.

”I det medfödda immunförsvaret finns vissa signalmolekyler som produceras snabbt för att gasa eller bromsa immunförsvaret. Vi har hittat en signalmolekyl som bromsar immunförsvaret i människa men gasar på immunförsvaret i möss. Forskningen har kommit långt på att studera möss men vi behöver bli bättre på att överföra den kunskapen till människa.”

Den nya insikten om skillnader i immunförsvaret hos människa respektive mus gör analyser av immunceller i prover från patienter – vilket är vad Karin Leandersson arbetar med – än viktigare. Det går att se mycket i ett enkelt blodprov och det är en stor fördel enligt Karin Leandersson.

”För att kunna analysera tumörceller krävs kirurgiska ingrepp och vävnadsprover. När det gäller immuncellerna räcker det oftast med ett blodprov, men inte alltid. Det hör till det vi undersöker – vad kan man få ut av medfödda immunceller i blod? Går de till exempel att använda som biomarkörer för ett visst stadie av sjukdomsprocessen?”


Bild som visar cancerceller (gula) och immunceller (röda makrofager och blå-gröna lymfocyter)

Ny utrustning avgörande
Tack vare en miljon kronor i stöd från Lundbergs Forskningsstiftelse kan Karin Leandersson och hennes forskargrupp nu köpa in en ny maskin för cellanalys. Med den kan forskarna skilja de olika cellerna åt och hitta just de celler som de vill studera.

”Den nya maskinen är helt avgörande för oss och nu prioriterar jag att driva fram inköpet så snabbt det går. Det handlar om en mycket central del av vårt arbete som inte är möjlig utan en bra utrustning för cellanalys.”

Väl på plats kommer den nya apparaturen att vara till nytta också för många andra cancerforskare på Clinical Research Center. Förutom bröstcancer handlar det om prostatacancer, koloncancer, cancer i bukspottskörteln med flera cancersjukdomar som drabbar många och som i sena stadier inte går att bota i nuläget.

ASCO 2022 – bättre överlevnad med Vectibix jämfört med VEGF-hämmare vid metastaserande kolorektalcancer

EGFR-hämmaren Vectibix i kombination med cytostatika ger påtagligt förbättrad total överlevnad vid första linjens behandling av patienter med icke-operabel avancerad kolorektalcancer (mCRC) jämfört med VEGF-hämmaren bevacizumab i kombination med cytostatika. Det visar data från PARADIGM, den första prospektiva randomiserade studien som utvärderar dessa behandlingsalternativ för patienter med vildtyp RAS mCRC.

– De här resultaten bekräftar värdet av EGFR-hämmaren Vectibix i kombination med cytostatika som första linjens behandling för patienter med vänstersidig kolorektalcancer, säger Jan-Erik Frödin, docent i onkologi och en av de ledande experterna på området.

De nya data presenterades vid the American Society of Clinical Oncology (ASCO) Annual Meeting i Chicago, världens största cancerkongress.

PARADIGM är en randomiserad fas III-studie som jämför effekt och säkerhet av Vectibix med bevacizumab, båda i kombination med mFOLFOX6, hos patienter med icke-operabel avancerad mCRC (n=823) i första linjens behandling. Studien, som genomfördes i Japan av Takeda, är den första prospektiva studien som utvärderar dessa behandlingsalternativ hos patienter med vildtyp-RAS mCRC. Det primära utfallsmåttet var total överlevnad (OS) hos patienter med primärtumör på vänster sida (nedåtgående kolon, sigmoideum och rektum) och vid positivt utfall följt av OS i hela ITT-populationen.

Resultaten visar att kombinationen Vectibix och mFOLFOX6 ger signifikant förbättrad total medianöverlevnad (mOS) jämfört med bevacizumab plus mFOLFOX6, 36,2 månader mot 31,3. Hos patienter med vänstersidig primärtumör var överlevnadsfördelen ytterligare något större, 37,9 månader i Vectibix-gruppen mot 34,3 månader bland dem som fick bevacizumab.

– I Sverige har vi stor och lång erfarenhet av att behandla den här patientpopulationen med Vectibix och cytostatika. PARADIGM-studien bidrar nu med prospektiva data vilket tidigare saknats. Sidoskillnaden mellan vänster- och högersidig cancer är intressant och viktig. För de vänstersidiga tumörerna som är vildtyp RAS stärks indikationen att använda EGFR-hämmare tillsammans med cytostatika i första linjen, säger Jan-Erik Frödin och utvecklar sitt resonemang:

– Tidigare studier pekar på en betydande skillnad vad gäller antikroppseffekt mellan vänster- och högersidiga tumörer. Denna studie inkluderade få högersidiga tumörer och resultaten särredovisades inte varför vi inte kan dra några slutsatser för de högersidiga tumörerna.

Inga nya säkerhetssignaler observerades i studien.

Paradigmskifte i njurcancervården – Snabb utveckling av nya behandlingsmöjligheter

Paradigmskifte, golden age, rekordsnabb utveckling av nya behandlingar. Det finns många sätt att beskriva det som händer inom njurcancerområdet just nu. Från att länge ha varit en svårbehandlad cancerform finns det idag en rad god kända behandlingar som förlänger överlevnaden. Och för första gången kan numera även njurcancerpatienter få adjuvant behandling. Västra Götalandsregionen är tidigt ute när det gäller implementeringen av de nya behandlingsmetoderna.
– Ja, det är nu det händer och jag är glad över att få vara med under den här tiden, säger onkologen Emma Mangelus, som arbetar i njure/melanom-teamet på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Under de senaste åren har det skett en närmast explosionsartad utveckling inom njurcancervården, främst inom området immunterapier där ett stort antal nya indikationer inom gruppen PD-1- och PD-L1- hämmare nyligen har godkänts. Tack vare nya läkemedel och nya kombinationsbehandlingar finns det nu goda möjligheter att erbjuda även njurcancerpatienter effektiv behandling.

– Eftersom njurcancer inte är känslig för strålning eller cytostatika innebär de nya terapierna ett stort genombrott inom detta område. Vi har arbetat med så kallad dubbel immunterapi som första linjens behandling vid intermediär och högrisk klarcellig njurcancer, den vanligaste formen av njurcancer, sedan 2018 och under det senaste halvåret har vi även använt oss av några av de nyligen godkända kombinationsbehandlingarna, det vill säga TKI och checkpointhämmare.

FRAMGÅNGSRIKT ARBETE I TEAM
Det finns flera förklaringar till att man ligger långt framme med dessa nya behandlingar i Göteborg. En är att man här arbetar med njurcancer och malignt melanom i ett team.
– Malignt melanom var en av de första cancersjukdomarna som behandlades med immunterapi, så vårt team har stor erfarenhet av att arbeta med dessa läkemedel som har visat sig vara effektiva också vid njurcancer. Vi lär oss av varandra, förklarar hon. Den andra förklaringen är att Västra Götalandsregionen har ett system för introduktionsfinansiering för nya läkemedel, så kallat ordnat införande, för att pröva dessa nya läkemedel under två år.

– Vi har tillgång till alla nya godkända kombinationsbehandlingar, både TKI-preparat som kan ge en snabb effekt och immunterapi där effekten dröjer men kan bli långvarig. Vid vissa aggressiva former gäller det att agera snabbt, och just kombinationen av TKI och immunterapi kan ge en både snabb OCH långverkande effekt. Studier visar att cirka tio procent av patienterna uppnår komplett remission, det vill säga att all mätbar sjukdom försvinner, och att överlevnaden ökar jämfört med enbart behandling med TKI-preparat.

Läs hela artikeln