Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Systemic treatment for advanced hepatocellular carcinoma – Live streaming from the UK with Prof. Jeff Evans

MSD and Eisai are pleased to invite you for a live webcast with a renown scientific leader in the field of hepatocellular carcinoma, prof. Jeff Evans. 

Date: Tuesday, 03 November 2020
Time: 12:00 – 13.00 (Swedish time)


Attendance to this event is possible in two ways:

  1. At your office/home, via the webcast link

https://webinars.on24.com/msdsweden/hepatocellularCarcinoma?Partnerref=OtulookApprovedEmail

 

  1. Together with your colleagues if your hospital is having a streaming site. Please still register via the link so we can order lunch for you. If you’re interested in having a streaming site at your hospital please contact [email protected] and/or [email protected]

About the speaker:
Prof. Jeff Evans is the Director of the Institute of Cancer Sciences at the University of Glasgow and a Professor of Translational Cancer Research. He is also the Lead of the Glasgow Experimental Cancer Medicine Centre and the Head of the Experimental Cancer Therapeutics Unit. Prof. Evans holds the title as Honorary Group Leader at the CRUK Beatson Institute. Furthermore, he is the co-editor of the clinical research section of the British Journal of Cancer and has been an experienced investigator in key studies involving hepatocellular carcinoma.

MSD and Eisai covers the cost of the lunch at the dedicated streaming sites in the presence of a MSD or an Eisai representative.

More info

Norsk forskare prisas för sin forskning kring kronisk myeloisk leukemi, KML

Incyte delar ut 2020 års stipendium The Incyte Nordic Grant for Hematological Research till Stein-Erik Gullaksen vid Universitetet i Bergen.

Incyte delar ut 2020 års stipendium The Incyte Nordic Grant for Hematological Research för hematologisk forskning till Stein-Erik Gullaksen vid Universitetet i Bergen. Stipendiet är på 20 000 US dollar och delades ut i samband med Nordic CML Study Group’s (NCMLSG) webbsända höstmöte 22 oktober.

– Jag blev väldigt glad och tacksam över att kommittén såg positivt på det arbete vi utför. Stipendier likt detta stimulerar till viktig forskning, som inte annars är möjlig inom verksamhetens ordinarie ramar, säger Stein- Erik Gullaksen.

Stein-Erik Gullaksen får stipendiet för sin forskning kopplat till kronisk myeloisk leukemi (KML). Den tidigare dödliga sjukdomen är numera ett kroniskt tillstånd för de flesta patienterna. Men en liten andel av patienterna har fortfarande en sämre prognos på grund av en aggressiv form som inte svarar på behandlingen. Gullaksens arbete har bidragit till att utveckla analysmetoder som kartlägger egenskaper hos blodcellerna före och efter behandling, som gjort det lättare att förstå mekanismerna bakom patienternas behandlingssvar.

– I grunden handlar det om att identifiera hur patienten svarar på behandlingen redan i ett tidigt stadie. Det ökar chansen att veta vilka som behöver andra behandlingsalternativ eller vilka som kommer att ha en positiv utveckling, säger Stein- Erik Gullaksen.

Genom att kombinera Gullaksens analysmetod med RNA-sekvensering kan forskningen också kartlägga interaktionen mellan sjuka och friska blodceller. Det kommer på sikt bidra till att öka kunskapen om sjukdomens biologiska behandlingsmekanismer och identifiera biomarkörer som tidigt förutsäger antingen ett positivt eller negativt svar på behandling – till nytta för både patientens hälsa och kostnader inom vården.

– Genom bättre verktyg kan vi sortera patienterna i låg eller hög riskgrupp, och identifiera vilka som kommer behöva långtidsbehandling eller som på sikt kan avsluta sin behandling. För tio år sedan var det ingen som trodde att vi skulle kunna göra denna typen av sekvensering – nu gör vi det, avslutar Stein- Erik Gullaksen.

Sedan utvecklingen av de så kallade tyrosinkinashämmarna har prognosen för de som drabbas av KML förbättrats avsevärt.

– Trots stora framsteg sedan millenniumskiftet finns det fortfarande KML-patienter som har en ogynnsam prognos. För oss är det därför viktigt att fortsätta bidra till en positiv utveckling, vilket vi verkligen tror att Gullaksens forskning kan bidra till, säger Erik Fromm, landschef på Incyte Biosciences i Norden.

Vitrakvi ingår nu i högkostnadsskyddet för patienter under 18 års ålder

Det tumöragnostiska precisionsläkemedlet Vitrakvi ingår nu i högkostnadsskyddet för patienter som påbörjar behandling före 18 års ålder

Precisionsläkemedlet Vitrakvi (larotrectinib) har beviljats subvention av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, för patienter som påbörjar behandling före 18 års ålder, med solida tumörer som bär på en sällsynt NTRK genfusion med lokalt avancerad, eller metastaserad tumör, där en kirurgisk resektion sannolikt skulle leda till svår morbiditet, och som saknar tillfredsställande behandlingsalternativ. Det är det första läkemedlet i Sverige med tumöragnostisk subvention.

Ingrid Øra, överläkare och docent, är prövare i Sverige för Bayers Scout-studie som ligger till grund för godkännandet av Vitrakvi (larotrectinib) för barn med cancer. För cancer med NTRK-fusion, en molekylär defekt, visar studien att responsen med läkemedlet är snabb och varaktig oavsett var i kroppen tumören sitter.

  • För barn med svåra återfall har behandlingen möjliggjort att barnen kan återgå till normala liv. Biverkningsprofilen är gynnsam jämfört med konventionell cancerbehandling, vilket är mycket glädjande. Förekomst av NTRK-fusion i barncancer är relativt sällsynt och varierar vid olika cancertyper. Med ökande molekylär diagnostik av cancer kommer vi sannolikt kunna erbjuda denna typ av målriktad terapi till flera patienter i framtiden”, säger Ingrid Øra, överläkare och barnonkolog vid Karolinska universitetssjukhuset och Skånes universitetssjukhus, Lund.

Larotrectinib är ett precisionsläkemedel godkänt för cancerbehandling av barn och vuxna med solida tumörer med en fusion i Neurotrophic Tropomyosine Receptor Kinase (NTRK) genen; där sjukdomen är lokalt avancerad, metastaserad eller där kirurgisk resektion sannolikt skulle leda till svår morbiditet och som saknar tillfredsställande behandlingsalternativ.

  • Sammanställda data visar att larotrectinib ger hög och varaktig respons hos barn och vuxna med TRK fusionscancer, däribland även patienter med primära hjärntumörer och hjärnmetastaser. Beslutet är mycket glädjande för de patienter som nu kan få tillgång till larotrectinib. Larotrectinib är indicerat för svårt sjuka cancerpatienter i stadier där ingen annan tillfredsställande behandling finns. TLV bedömer därför svårighetsgraden överlag som mycket hög, säger Jens Ceder, Medical Advisor, Bayer AB.

 

  • Bayer beklagar samtidigt att patienter som får diagnos och ska påbörja behandling efter 18 års ålder inte kan erbjudas subventionerat läkemedel. NT-rådet och TLV har inte velat ta emot Bayers erbjudande med rabatt som gör larotrectinib kostnadseffektivt på en nivå som normalt sett brukar bli godkänt bland liknande cancerläkemedel. Bayer ämnar att på bästa sätt tillsammans med TLV och NT-rådet hitta en väg framåt så att även patienter över 18 år kan påbörja behandling med larotrectinib,säger Jens Ceder, tf Medical Advisor, Bayer AB.

TRK fusionscancer är en ovanlig sjukdom och drabbar cirka hundra vuxna och barn i Sverige årligen. Testning är nödvändig för att upptäcka NTRK genfusioner eller TRK fusionsproteiner. Endast patienter med fastställd NTRK genfusion ska erhålla behandling med larotrectinib.

 

1 *Tumöragnostisk terapi riktas mot sjukdomens genetiska och molekylära egenskaper oberoende av var i kroppen cancern startat. Ett tumöragnostiskt läkemedel kan således användas för behandling av alla cancerformer som har den specifika biomarkören som läkemedlet riktas mot.

Se beslut på www.tlv.se

Mer om Vitrakvi (larotrectinib) på FASS.se

Ingen ökning av hjärntumörer mellan 1980 – 2012

En ny epidemiologisk studie visar att det inte skett någon ökning av den årliga incidensen av hjärntumörer mellan 1980 och 2012, en tidsperiod då mobiltelefonanvändande ökat kraftigt. Data ska dock tolkas med försiktighet, skriver ST-läkaren Jonas Nilsson i en sammanfattning av studien som är baserad på historiska data.

Under de senaste åren har det debatterats huruvida miljöfaktorer kan påverka incidensen av hjärntumörer i den generella populationen. En av de huvudsakliga faktorer som har omnämnts i dessa sammanhang är användandet av mobiltelefoner. Sedan introduktionen av mobiltelefoner under 80-talet har användandet ökat kraftigt och når nu ut till nästan alla världens hörn. Enligt International Telecommunication Union fanns det år 2014 nära sju miljarder mobiltelefonabonnemang världen över.1 Eftersom utbredningen är så omfattande så är det av högsta vikt att ta reda på dess potentiellt skadliga effekter hos människan.

Under 2011 samlade the International Agency for Research on Cancer (IARC) flertalet experter inom området för att i en arbetsgrupp diskutera resultaten av aktuella studier. Man beslutade att riskklassificera mobiltelefoni som ”möjligt carcinogen för människan” baserat på tecken till en ökad risk för uppkomst av hjärntumörtypen gliom.2

KARTLÄGGA SAMBAND
För att närmare ge stöd till ett beslutsfattande för riskklassificering hos strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) fick vi i uppdrag att genomföra en epidemiologisk studie baserad på historiska data. I studien samlades det in data från detsvenska cancerregistret för att identifiera samtliga hjärntumör diagnoser mellan åren 1980–2012 och för att sedermera beräkna incidensen av hjärntumörtyperna låggradiga gliom, höggradiga gliom samt meningeom under denna period. Vidare samlade vi via Statistiska Centralbyrån (SCB) in data på inkomst hos dessa patienter för att analysera eventuella samband mellan inkomst och incidens. Totalt identifierades 30 255 primära hjärntumörer hos 30 142 patienter (tabell 1).3Avseende meningeom såg vi en ökning av incidensen i åldrarna 0–39, 40–59 och 60–74, medan en sjunkande incidens sågs i åldersgruppen ≥ 75 år. Män och kvinnor visade på en minskning
respektive ökning av incidensen (tabell 2). Sammantaget alla åldrar sågs ingen signifikant incidenstrend av meningeom (figur A). Vi såg en diskret minskning av den årliga incidensen av höggradiga gliom hos patienter i åldersgruppen 0–39 år och en diskret ökning i åldersgruppen 60–74 år. Ingen skillnad mellan kön iakttogs (tabell 2). Sammantaget förelåg ingen övergripande incidenstrend av höggradiga gliom (figur A).

Läs hela artikeln

Viktig kunskap om barn till föräldrar i specialiserad palliativ hemsjukvård

Barn i familjer där en förälder har en livshotande sjukdom har behov av att visa sina känslor och prata med någon i familjen. I sin av handling har Rakel Eklund vid Ersta Sköndal Bräcke högskola utforskat barns erfarenheter av ”The Family Talk Intervention” som syftar till att främja öppen kommunikation inom familjen om sjukdomen. Här samman – fattar hon de viktigaste slutsatserna.

När en förälder i en barnfamilj får en livshotande sjukdom förändras livet för alla i familjen på många olika sätt. När vården dessutom sker i hemmet är barns konfrontation med förälderns sjukdom och förestående död omöjlig att undgå och kan därför väcka många tankar och känslor. Barn rapporterar känslor av skuld, oro
och rädslor men också sömn- och koncentrationssvårigheter.

Dessutom har barnen som lever med en förälder som har en livshotande sjukdom en ökad risk för psykisk ohälsa på lång sikt. Föräldrarna kan ha svårt att prata med sina barn om sjukdomen då de ibland önskar skydda sina barn eller inte vet hur de ska prata med dem. Denna osäkerhet kan innebära att barn inte alltid får information eller blir lyssnade till på ett önskvärt sätt. Föräldrar önskar stöd i sitt föräldraskap, att barnens behov ska synliggöras och uppmärksammas samt att vårdpersonal ska prata med barnen om förälderns sjukdom och hur den påverkar barnens dagliga liv1–3. I ett pluralistiskt och sekulariserat samhälle som det västerländska finns det många olika sätt att se på döden, perspektiv som kan växla över tid både hos den enskilda personen och i samhället.

Behovet av kommunikation inom familjen kan därför se väldigt olika ut och det krävs både kunskap och lyhördhet från sjukvårdspersonal för att, i en tid när olika föreställningar om livet och  döden existerar sida vid sida, fånga den enskilda personens perspektiv. Tidigare studier visar att vårdpersonal kan uppleva en osäkerhet angående vems ansvar det är att prata med barnen, eller att de har en rädsla för hur familjesamtal ska gå till4.

Läs hela artikeln

Vakenkirurgi vid maligna gliom: Så kan patientens cerebrala funktioner kartläggas under pågående operation

När en elak gliacellstumör, ett gliom, vuxit in i hjärnvävnaden står vården och patienten inför en svår balansgång. Att ta bort så mycket som möjligt av tumören ökar överlevnaden. Samtidigt innebär en operation risker för att kroppsliga och kognitiva funktioner påverkas, framför allt om tumören ligger i känsliga områden. Att ha möjlighet att genomföra öppen kirurgi där patienten är vaken har nationellt och internationellt blivit allt viktigare för centra som vill hålla högsta kvalitet i behandlingen av hjärntumörpatienter. Här beskriver neurokirurgen Rickard L Sjöberg kunskap och erfarenheter från de senaste årens användning av metoden vid Norrlands universitetssjukhus.

Neurokirurger brukar ofta använda begreppet ”ElokventKortex” som beteckning på områden där neurokirurgiskaingrepp (eller skada på hjärnan av andra skäl) kan förväntas leda till ”handikappande neurologiska
bortfall”1. Inom modern gliomkirurgi betraktas detsom allt viktigare att undvika sådana bortfall. Ett skäl tilldetta är observationer som talar för att kirurgiskt orsakadebortfall av motorik och tal kan vara förknippade med förkortad överlevnad, åtminstone hos patienter med höggradiga gliom2. Ett annat och kanske än viktigare skäl är att
även om maximal resektion tycks förlänga överlevnaden i grad II-IV gliom3, 4, kan kirurgi i typfallet, inte ens i kombinationmed andra behandlingsmodaliteter, bota sjukdomen. Av detta skäl betonas idag betydelsen av att gliomkirurgen eftersträvar en optimal ”onko-funktionell balans” i avvägningen mellan kirurgisk radikalitet och risken för kirurgiskt orsakade förluster i livskvalitet5. Kirurgen har alltså, enligt detta synsätt, anledning att sträva efter att förlänga gliompatientens liv men också att hålla i åtanke värdet i att detta liv har en rimlig livskvalitet.

FÖRNYAT INTRESSE
Denna typ av resonemang har lett till ett förnyat intresse för funktionsbevarande neurokirurgiska hjälptekniker. Ett exempel på en sådan teknik är den funktionella magnetkameraundersökningen, med vars hjälp det dels är möjligt att skapa ungefärliga kartor över såväl funktionella cerebrala nätverk som den individspecifika lokalisationen av exempelvis tal eller motorik. Andra exempel är transkraniell magnetisk stimulering och användning av motoriska stimulerings- potentialer.

Den enklaste, äldsta och samtidigt mest exakta av dessatekniker är dock att helt enkelt neurologiskt och neuropsykologiskt testa och kartlägga patientens cerebrala funktioner under pågående operation. Så kallad ”vakenkirurgi”.
Det i grunden enkla i att inte ha neurokirurgiska patienter sövda illustreras av Bengt Ljunggren som beskriver hur en av de första hjärntumör-operationerna i Sverige kom att bli vakenkirurgisk, närmast av en slump. Detta ska ha skett på Serafimerlasarettet i Stockholm 1922 då en ung Herbert Olivecrona opererade ett akustikusneurinom på sin andra neurokirurgiska patient, med denne liggande med ansiktet mot golvet. Den så kallade ”dropparen” (som ansvarade för att hålla patienten sövd genom att droppa eter på patientens mask) kom enligt beskrivningen att placeras under operationsbordet och där bli så påverkad av eterångorna att han somnade trots att narkosen knappast hade någon effekt alls på patienten.

Det enklaste bedömdes i denna situation vara att släpa undan dropparen och fortsätta operationen, som ska ha tagit 6 timmar, i lokalbedövning. Detta ska ha bidragit till att lokalbedövning i början av 1900-talet blev vanligt som enda anestesi vid de neurokirurgiska operationerna på Serafimerlasarettet6. Möjligheten att operera på detta sätt såväl då som nu har naturligtvis sin grund i det faktum att hjärnan till skillnad från hjärnhinnor och skalp helt saknar känsel.

Läs hela artikeln

Bröstcancervården i Jönköping först ut med individuella patientöversikter

De åtta diagnosspecifika individuella patientöversikterna (IPÖ) som är på väg att införas i cancervården i Sverige har alla sitt ursprung i en nationell generisk modell. Arbetsgruppen för IPÖ bröstcancer var de som först kom igång med att utveckla en patientöversikt enligt den generiska modellen. Hösten 2018 började Onkologkliniken vid Länssjukhuset Ryhov i Jönköping att registrera palliativa patienter i det nya verktyget och sedan januari 2019 använder de det även för patienter med primär bröstcancer.

Per Nodbrant, verksamhetschef för Onkologkliniken i Jönköping, berättar att önskemålet att snabbt få överblick över patienternas sjukdomshistoria och möjligheten att följa upp och utvärdera verksamheten var drivkrafter bakom att de satte igång.
– Patientöversikten med sitt upplägg och sin layout med figurer och grafer kan verkligen göra skillnad, inte minst vid de interna terapikonferenserna. Patientöversikten ger en snabb överblick av journalinnehållet och det bidrar till en effektivare och bättre handläggning av patientfallen, säger han. Per Nodbrant ser också att IPÖ ger många fördelar och möjligheter i samband med uppföljning och styrning av verksamheten och att de tidigare saknat ett bra verktyg för sådant. De har inte på något enkelt sätt kunnat få fram vilka patienter med en viss diagnos som står på en viss typ av behandling eller vilka resultat det genererar.

FÅR SNABBT VIKTIGA SVAR
– Vi har rätt bra koll på klinikens volymer för besök, behandlingar, diktat, vårddygn med mera. Men sådant som vilken typ av vård och behandling vi producerar och hur det går för patienterna vet vi mycket mindre om. Med patientöversikten kan vi snabbt besvara flera viktiga frågeställningar där vi tidigare enbart kunnat göra kvalificerade gissningar, säger Per Nodbrant.
Tack vare patientöversikten kan de plocka fram data som är av stor betydelse för klinikens verksamhet och utveckling såväl medicinskt som ekonomiskt, till exempel förskrivning och kostnader för CDK4/6-hämmare för 2019, hur många patienter per år som uppfyller inklusionskriterierna för att ingå i en klinisk strålbehandlingsstudie, hur många som under 2019 har inkluderats i någon klinisk studie och hur stor andel av de strålbehandlade patienterna som erhållit adjuvant bröstcancerbehandling.
– Vi kan även snabbt följa upp att läkarna är medvetna om klinikens behandlingsrekommendationer, där det kan vara aktuellt med flera preparat och vi kanske av kostnadsskäl valt att rekommendera ett av dem. Det är förstås extra viktigt nu när det börjar komma flera konkurrerande preparat på samma indikation, säger Per Nodbrant.

Läs hela artikeln

Ny kunskap om hur RNA rör sig kan bidra till nya läkemedel mot cancer

Forskare vid Karolinska Institutet rapporterar i tidskriften Nature att de har funnit ett helt nytt tillvägagångssätt som korta RNA-molekyler använder för att styraproduktionen av proteiner inne i cellerna. Studien visar att en RNA-molekyl, som spelar en viktig roll i cancer, kan påverka sin aktivitet genom att förändra sin struktur. Upptäckten öppnar för helt nya strategier att behandla olika typer av cancer.

Korta RNA-molekyler i våra celler som kallas mikroRNA reglerar aktiviteten hos budbärar-RNA (mRNA) – molekylen som kodar för byggstenarna i vår kropp, proteinerna. Exakt hur denna reglering går till är inte känt i detalj, men man vet att mikroRNA kan tysta mRNA-molekyler och därmed förhindra proteinproduktion. Därför kan de användas som verktyg eller mål för läkemedelsbehandling, skriver Katja Petzold, docent vid Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik vid Karolinska Institutet, som lett studien.

P53, proteinet som är känt som genomets portvakt och en viktig cancerregulator, aktiverar transkription avmikroRNA 34a (miR-34a) och är i en återkopplingsslingareglerad av miR-34a, riktad mot Sirt1, som inaktiverar
p53. MiR-34a tillhör den klass av mikroRNA som reglerar proteinuttryck via RNA-induced silencing complex – RISC. RISC består av proteinet Argonaute (här hAgo2) som är laddat med en guide-RNA (en miRNA). Guiden kodar information för målet, som behöver regleras, i de första åtta baserna, så kallade seed-sequence. Om seed består av de åtta Watson-Crick-basparen regleras miRNA mest effektivt, och tills nu har man inget annat medel för att förutsäga miRNA-effektiviteten annat än genom sekvensen av seed – åtta av 22 nukleotider av hela mikroRNA.

KÄRNMAGNETISK RESONANS
Vi utforskade därför hur hela miRNA-sekvensen, dess struktur och även strukturändring förklarar regleringseffektiviteten av miRNA med exemplet miR-34a. Vi studerade strukturen av mikroRNA och dess förändringar, för vi vet att en struktur i sig själv inte kan förklara funktionen. Man kan tänka sig det som att en bild av en stängd sax som ser ut som en dolk, bara om den öppnar sig får den funktionen att skära. Tidigare har man sagt att en struktur relateras till en funktion, men nu måste vi utveckla det mer: en RNA-molekyl behöver ändra sin struktur för att uppfylla sina funktioner. En RNA-molekyl kan även ha flera olika strukturer som kan relatera till olika funktioner eller växla mellan att sätta på och stänga av funktionen. I vår studie använde vi kärnmagnetisk resonans (NMR, magnetröntgens atom-upplösta syskon) för att avslöja attmiR-34a ändrar sin struktur via en ändring i basparning(bild, övre del). Vi använde ett avancerat NMR-experiment som heter R1? relaxation dispersion, som kan mäta rörelse av en atom och olika tillstånd/strukturer av denna atom, därtill olika tillstånd som hela miRNA kan befinna sig i.

Dessa tillstånd kallar vi exalterade tillstånd, för att de har lite mer energi, motsvarande en vätebindning, än grundtillståndet. Grundtillståndet är strukturen man kan avbilda med experiment som Kryo-EM eller röntgenkristallografi och är RNA:s mest stabila tillstånd, som molekylen spenderar mest tid i. Exalterade tillstånd är i kemisk jämvikt med grundtillståndet och finns bara under ett ögonblick, till och med kortare än en blinkning. Vi har upptäckt att miR-34a, som formar ett komplex med budbärar-RNA (mRNA) av Sirt 1 (silent information regulator 1: mSirt1), existerar i två olika tillstånd (bilden). Grundtillståndet, som finns 99 % av tiden, och det exalterade tillståndet, som finns 1 % av tiden och har en livslängd på ungefär en millisekund. De två tillstånden är ganska lika och i grundtillståndet är seed bara 6.5 baspar långt (övre del i bilden), vilket förklarar varför den inte nedreglerar så bra. Med ett byte av detta baspar från en Watson-Crick GC till en wobble GU baspar förlängs seed till åtta baspar och gör komplexen maximalt aktiva. Seed-förlängning möjliggör också att resten av miR- 34a kan binda mSirt1 (undre del i bilden) och därför intensifieras hela aktiviteten av RISCen vidare. Strukturen och dynamiska ändringar av strukturen är mätt i en in vitro-miljö, som betyder att den är i en minimalistisk omgivning med bara vatten och salt i små glasrör.

Därför behövde vi visa att denna ändring verkligen händer i en naturlig miljö, i humancellerna. Vi använde en ljusbaserad cellanalys baserad på ett protein som kallas Luciferase, som producerar lika mycket ljus som det finns luciferase- proteinmolekyler. Vi testade detta i HEK-celler och det visade sig att det exalterade tillståndet verkligen var mer aktivt. Grundtillståndet har en förmåga att nedreglera mSirt1 till 50 % av mängden och det exalterade tillståndet kan nedreglera mSirt1 dubbelt så mycket. Dock är det inte lika mycket som man hade förväntat sig från in vitro NMRexperimenten, där skillnaden mellan tillstånden är 100 gånger. Troligt är att jämvikten mellan tillstånden i cellerna inte är densamma som i in vitro-experimentet, till exempel kan grundtillståndet i cellerna bara bli 66 % och det exalterade tillståndet 33% (och därför får vi bara dubbelt så mycket nedreglering), då vi inte vet hur cellernas miljö påverkar jämvikten som vi har studerat. En intressant detalj är att energiskillnaden mellan det två tillstånden är pytteliten, om man bara ändrar lite pH, salt, proteinkoncentration eller någonting annat, kan jämvikten ändra sig helt och snabbt. Därför tror vi att det kan bli en snabb regleringsmekanism i cellerna.

Läs hela artikeln

 

Immunterapi vid pankreascancer?

Efter många, många års basal forskning och minst lika många trevande kliniska försök är idag immunterapi vid cancer en klinisk realitet. Men när det gäller pankreascancer har framstegen dröjt – här förklarar Åke Andrén-Sandberg vad detta sannolikt beror på.

Det mest slående exemplet vad gäller framsteg är kanske malignt melanom, som vid spridning förr var en obotlig sjukdom men som idag någon gång kan botas och ofta hållas i schack av immunterapi1. De mest lyckade immunterapierna hittills är baserade på att T-cellerna kan identifiera cancerceller genom deras unika antigen och sedan döda dem. Immunterapin utnyttjar denna centrala egenskap genom ett flertal identifierade mekanismer, exempelvis förstärkning av de endogena T-cellernas antitumorala aktivitet genom överföring av genetiskt modifierade tumörspecifika T-celler. Därigenom kan man bryta immundämpande funktioner inducerade av cancern, vilka skadar T-cellernas naturliga immunövervakning2. Trots att man kommit långt kunskapsmässigt avseende basal biologi och vid några cancerformer kliniskt, har framstegen uteblivit vid pankreascancer. Det är därför av intresse att veta vad som skiljer pankreascancern från de tumörer där immunterapier lyckats.

PREKLINISKA MODELLER
Duktal pankreascancer har klassiskt beskrivits som tämligen ointressant immunologiskt vad avser djurmodeller eftersom cancern nästan helt saknar intratumorala CD8+ Tceller. När man prövat immunologiska modeller som visat effekt på andra cancertyper har pankreas-cancern sällan haft någon effekt, exempelvis då man prövat interleukin 2, onkolytiska virus, ”checkpoint”-blockad, TGF-beta-inhibitorer, neoantigenvacciner och CD47-blockad3. Även om de som enstaka behandling inte haft någon effekt kan det naturligtvis inte uteslutas att de kan bidra till effekt av kombinationsbehandlingar.

Kronisk inflammation inducerar eller driver tumörprogressionen
Det är känt sedan 1993 kliniskt att kronisk pankreatit kan ge upphov till pankreascancer, men de biologiska mekanismerna har huvudsakligen kartlagts i musmodeller. Det är klarlagt att muterat Kras i dessa modeller är obligata och att komponenter i den inflammaotiska processen driver tumörutvecklingen: interleukin 6, medfödda (”innate”) immunceller och regulatoriska B-celler medan interleukin 13 omvandlar makrofager till tumörstödjande makrofager. CD4+ T-celler producerar interleukin 17 som verkar som tumörpromotorer för vissa cancrar. Utöver detta hämmar CD4+ T-celler CD8+ T-cellers svar på tumörutveckling. Detta bara taget som exempel på det komplexa molekylärbiologiska spelet som gör att kronisk inflammation i pankreas kan utveckla pankreascancer.

Läs hela artikeln

Antihistaminet desloratadin och överlevnad i cancer – så ser det intressanta sambandet ut

Kan en högst vanlig allergimedicin förbättra överlevnaden hos patienter med den allvarliga hudcancersjukdomen malignt melanom? En ny forskningsstudie från Lunds universitet tyder på att så kan vara fallet.
”Tidigare studier har visat att samma antihistaminer har överlevnadsvinster i bröstcancer. Nu ser vi samma sak när det gäller malignt melanom. Men det krävs mer forskning för att konfirmera resultaten”, skriver här professor Håkan Olsson, Lunds universitet. Han är en av forskarna bakom studien som nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Allergy.

Antihistaminer är välbeprövade läkemedel vars främsta användning varit vid allergi och närbesläktade tillstånd samt vid autoimmuna sjukdomar. Tidigt utvecklade antihistaminer hade vissa besvärande biverkningar som risk för sedering och hjärtbiverkningar som omöjliggjorde dess användning. Moderna antihistaminer har till stor del varit biverkningsfria förutom lätt sedering i enstaka fall och har globalt använts av miljontals patienter i olika
åldersgrupper. De preparat som framförallt använts i Sverige är cetirizin, ebastin, loratadin, desloratadin, fexofenadin och klemastin.

Tidiga studier av antihistaminer och dess roll vid tumörsjukdomar har varit motsägelsefulla, bland annat beroende på att man inte särskilt olika typer av antihistaminer. Vår forskargrupp kom i kontakt med antihistaminer och dess roll för canceröverlevnad genom att vi i en initial studie  såg en överlevnads-vinst vid bröstcancer hos patienter som hade autoimmuna sjukdomar1. Vid fortsatta analyser kunde vi visa att det inte var autoimmuniteten i sig själv som betingade överlevnadsvinsten utan bruket av antihistaminet desloratadin.

STUDIER AV BRÖSTCANCER
Vid studier av bröstcancer (n=61 627) sammanlänkade vi cancerregister, dödsorsaksregister och läkemedelsregistret i en nationell populationsbaserad studie. Vi valde att studera tidsperioden 2005 till 2013 då desloratadin då fortfarande var under patentskydd. Från cancerregister hämtades födelseår och kalenderår. Sjukdomsstadium imputerades då TNM-stadium var ofullständigt och delvis felaktigt åren 2008–2012 i cancerregistret. Desloratadin uppvisade en signifikant bättre överlevnad både peridiagnostiskt och postdiagnostiskt. Både hos patienter med hormonreceptorpositiva och hormonreceptornegativa tumörer sågs en överlevnadsvinst som väl matchade andra terapimodaliteter. Även en bättre överlevnad sågs hos användare av loratadin och ebastin. Antihistaminerna cetirizin, fexofenadin och klemastin uppvisade ingen överlevnadsvinst mot icke-användare. Då loratadin metaboliseras till desloratadin är det oklart om loratadin har en egeneffekt.

Om man slog ihop användare av desloratadin och loratadin minskade risken för en kontralateral bröstcancer talande för en möjlig preventiv effekt. Den vanliga terapidosen med desloratadin har varit 5–10 mg och i vissa fall med urticaria 20 mg/dag. Data antyder att en högre dos är bättre, men data är inte signifikant, sannolikt beroende på att för få är högdosanvändare. En lag time-analys pekar på att 4 års behandling är bättre än 1 års behandling. Resultaten vid bröstcancer har redovisats på ASCO, AACR och San Antonio Breast Conference5-8. Bröstcancerstudien är nu publicerats i Acta Oncologica3. Patent för desloratadin-behandling av bröstcancer har erhållits i USA och Europa.

Läs hela artikeln

Unik databas med biomarkörer kan ge ny kunskap om tjock- och ändtarmscancer  

En databas med närmare 1 000 biomarkörer för diagnos av tjock- och ändtarmscancer, läkemedelsbehandling och sjukdomsprognos. Det är resultaten av en ny avhandling i biomedicin av Xueli Zhang vid Örebro universitet.

Databasen är den första i sitt slag med samlad information om biomarkörer kopplade till tjocktarmscancer och ändtarmscancer, även kallat kolorektalcancer. Med hjälp av biomarkörerna kan man bland annat tidigt avgöra vilka som kommer att insjukna och hur de drabbade kommer att svara på läkemedelsbehandlingen – något som leder till en bättre prognos för patienten.

– Min förhoppning är att databasen ska komma till stor nytta för forskningen om kolorektalcancer, säger doktoranden Xueli Zhang.

Just nu finns det totalt 870 biomarkörer samlade i databasen och de är indelade i tre kategorier: diagnos, behandling och prognos. Xueli Zhang har inkluderat biomarkörer med koppling till tjock- och ändtarmscancer från mer än 1 000 vetenskapliga artiklar.

– Vårt mål är att fortsätta uppdatera databasen med nya biomarkörer och det är också viktigt att vi utökar och utvecklar databasens funktioner, säger han.

Förutspå nya biomarkörer

I en delstudie har Xueli Zhang också använt maskininlärning för att med hjälp av databasens biomarkörer förutspå nya biomarkörer för tjocktarmscancer och ändtarmscancer. Det resulterade i tolv nya biomarkörer som potentiellt kan användas för att diagnosticera sjukdomen. Några av dessa har sedan testats i vävnadsprover.

I frisk vävnad var till exempel nivåerna av biomarkören Chromogranin-A (CHGA) normala, men nästan obefintliga i vävnad från patienter med tjock- och ändtarmscancer.

– Mitt mål är att fortsätta förutspå nya biomarkörer med hjälp av maskininlärning som på sikt kan användas för mer pålitlig diagnos av kolorektalcancer i ett tidigt skede, säger Xueli Zhang.

 

Till Colorectal Cancer Biomarker Database: http://sysbio.suda.edu.cn/CBD/

Avhandlingen i sin helhet: ”Biomarkers for Diagnosis, Therapy and Prognosis in Colorectal Cancer: a study from databases, machine learning predictions to laboratory confirmations”

Specialiserade celler driver tillväxt och spridning av skivepitelcancer

Forskare från KTH/SciLifeLab och Stanford har identifierat en ny typ av cancerceller som får hudcancer att växa och sprida sig ur sin miljö. Upptäckten kan ge ökad förståelse även för andra cancertyper och kan leda till att nya mål för läkemedel undersöks. Resultaten, som nyligen publicerades i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Cell, refereras här av forskaren Kim Thrane.

Där tumörer angränsar till omgivande frisk vävnad finns en nyupptäckt typ av cancerceller som är specialiserade på att hjälpa tumören att växa och sprida sig. Dessa utgör bara en liten del av alla cancerceller i en tumör, men har en stor  inverkan på sjukdomsförloppet, exempelvis genom att aktivera celldelning i andra cancerceller eller genom att dämpa immunresponser och därmed hjälpa tumören att undkomma kroppens immunförsvar.

Dessa relativt få cancerceller spelar alltså en avgörande roll för tumörens tillväxt och spridning, men fram tills nu har vi inte vetat om att de existerar. Att blockera signalvägar som den här typen av cancerceller använder sig av
skulle kunna bli en framtida behandling för skivepitelcancer, och möjligen också andra cancerformer. Upptäckten skulle med andra ord kunna vara av stor betydelse för kommande behandlingsmetoder.
I samarbete med Stanford University School of Medicine i USA har vi från Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) genomfört en utförlig kartläggning av skivepitelcancer i huden1. Skivepitelcancer drabbade år 2016 cirka 6 500 personer i Sverige och är den hudcancerform som ökar mest. Många fall kan botas med operation och eventuellt strålbehandling, men spridd sjukdom behandlas vanligen med cytostatika och immunterapi som blockerar PD-1/PD-L12.

PROTOTYP FÖR CARCINOM
Skivepitelcancer uppstår i celltypen keratinocyter i hudens yttersta lager, epidermis. Epidermis har normalt en ordnad struktur där keratinocyter delar sig vid basalmembranet och sedan förskjuts uppåt och blir plattare i takt med att de kommer närmare hudytan där de till slut dör. Vid skivepitelcancer störs emellertid denna struktur och basalmembranet invaderas av cancerceller. Detta förlopp är mycket likt det som sker när cancer uppstår i annan  epitelvävnad i kroppen, såsom magtarmkanalen, luftvägar och runt olika organ.

Cancer som uppstår i epitelceller kallas gemensamt carcinom och omfattar ungefär 90 procent av alla cancerfall. Skivepitelcancer kan därför fungera som en prototyp för carcinom och vi tror att resultaten från denna studie kan ge ökad förståelse för tillväxt och spridning av många former av cancer. En fördel med att studera just skivepitelcancer är att både tumörer och motsvarande normal vävnad är relativt lättillgänglig, och förutom att analysera tumörer från tio patienter har vi inkluderat normal hudvävnad från alla patienter. På så sätt har vi kunnat identifiera skillnader som uppstår i vävnaden runt omkring en tumör, utöver just cancercellerna.

Läs hela artikeln

Okänd blodbroms med cancerkoppling – EMP3 är proteinet bakom världens ovanligaste blodgrupp

Forskare i Lund och Bristol har löst gåtan om en blodgrupp så sällsynt att man bara känner till ett tiotal människor som har den, varav en enda är blodgivare. När det cancerrelaterade proteinet EMP3 saknas på röda blodkroppar och blodplättar resulterar det i blodgruppen MAM-negativ. Studien där forskarna samtidigt kom på att EMP3 är en hittills okänd bromsmolekyl i blodbildningen publicerades nyligen i Nature Communications. Här beskriver professor Martin L Olsson och docent Jill Storry senaste nytt från det högintressanta forskningsområdet.

Varje år bidrar blodgivare med ungefär 400 000 påsar blod för att den svenska sjukvården ska kunna fungera1. Det är många olika patientkategorier som blir mottagare av dessa gåvor, sedan blodet delats upp i sina tre terapeutiska huvudkomponenter: röda blodkroppar, blodplättar och plasma. Blodtransfusioner ges dels på grund av akuta, kortvariga behov som  efter stora trauman, större operationer, eller i samband med stora blödningar
vid förlossning. Men de största blodkonsumenterna har ofta kroniska, kanske till och med livslånga, behov avtransfusionsbehandling. I denna kategorifinner vi benigna hematologiska tillstånd som hemoglobinopatier och
andra ärftliga sjukdomar som påverkarblodbildningen.

En annan stor och viktig kategori av transfusionskrävande patienter har maligna sjukdomar, både hematologiska och andra typer av cancer. Många typer av cancerbehandling hämmar benmärgens kapacitet att tillgodose patientens behov av röda och vita blodkroppar samt blodplättar. Därför går en stor andel av alla blodkomponenter till patienter av just denna kategori, så att de ska kunna klara sig genom tuffa, benmärgshämmande försök till bot. Blod kan också bidra till goda effekter i den palliativa vården så att patienten orkar mer. En alldeles särskild kategori då blod är livsnödvändigt är stamcellstransplantationen, varvid patienten i praktiken byter benmärgoch oftast behöver understöd med transfusionsbehandling under kortare eller längre tid. Varje enhet blod som lämnas ut till alla dessa patienter måste
matchas så att blodgrupperna stämmer mellan givare och mottagare. Landets transfusionsmedicinska laboratorier jobbar hårt för att hitta rätt blod för alla och lyckas nästan alltid med sin uppgift.

PASSANDE BLODGIVARE SAKNAS
Då och då dyker det dock upp patienter som behöver en blodtransfusion, men som har en så sällsynt blodgrupp att det inte finns någon blodgivare som passar. Blodprovet skickas då till ett referenslaboratorium som det i Lund, eller i de få fall det inte heller hjälper, till International Blood Group Reference Laboratory (IBGRL) i Bristol för att avgöra patientens blodgrupp och för att hitta rätt blod till patienten. Precis som vi människor ser olika ut på utsidan, är våra röda blodkroppar nämligen också olika på cellytan där det sitter en mängd proteiner och kolhydrater som har olika funktioner. Små ärftliga skillnader i dessa molekyler avgör vilken blodgrupp individen får.

Många känner till blodgruppssystemen ABO (av kolhydrattyp) och Rh (av proteintyp) som alla blodtransfusioner matchas för. Eftersom bakterier i framför allt tjocktarmen bär på ABO-lika ytstrukturer har alla över ett halvårs ålder antikroppar mot de ABO-antigen man själv saknar. Därför måste ABO-grupperna vara kompatibla vid transfusion och organtransplantation. Rh-negativa individer saknar RhD-proteinet på sina röda blodkroppar och får därför blod från RhD-negativa givare.

 Läs hela artikeln

Umeåforskare i europeiskt projekt för AI mot cancer

Umeå universitet är ett av 20 forskningsinstitut i Europa och USA som deltar i ett projekt som ska bygga en säker och storskalig plattform för artificiell intelligens, AI, och precisionsmedicin inom onkologi.

Eucanimage ingår i EU:s Horizon 2000 och har fått finansiering från EU-kommissionen med tio miljoner euro. Umeås medverkan leds av prorektor Katrine Riklund, professor vid Institutionen för strålningsvetenskaper.


Katrine Riklund

Projektet syftar till att skapa AI-lösningar för patient-specifika ”fingeravtryck” inom onkologi.

Databasen kommer att byggas av data från över 25 000 personer i Europa som ger möjlighet att undersöka kliniska frågeställningar på ett sätt som inte gjorts hittills. Tillgång till såväl medicinska bilddata som molekylära och kliniska data som dessutom kommer att knytas till den europeiska genom-fenotyp databasen kommer att göra det möjligt att exempelvis uppskatta molekylära subtyper av brösttumörer och att följa detektion av små levermetastaser och metastaser av kolorektalcancer..

Konsortiet bygger delvis på redan etablerade initiativ såsom Euro-Bioimaging, euCanSHare och EUCAN-Connect. Samarbetet inkluderar även canceravbildnings databasen TCIA i USA. Ett nära samarbete mellan radiomics, AI och legala aspekter lägger grunden för att skapa ett säkert beslutsstödssystem för framtida onkologi.

Läs mer (engelska)

Nu behandlas de första cancerpatienterna utanför studier med CAR-T-celler

Sedan 2014 har 39 cancerpatienter fått CAR-T-celler som behandling på Akademiska sjukhuset inom ramen för kliniska studier. Från slutet av oktober kommer immunterapin för första gången erbjudas patienter med återfall av maligna lymfom som klinisk rutin.

Nu kan fler patienter med återfall av maligna lymfom erbjudas immunterapi med CAR-T-celler på Akademiska sjukhuset.

– Det känns väldigt glädjande att behandlingsarsenalen utökas. Det är ett viktigt nytt läkemedel som nu kan ges kliniskt till patienter med återfall av maligna lymfom som annars skulle haft en väldigt dålig prognos. Tack vare behandlingen kan en stor andel kan botas och behöver ingen mer behandling, säger Gunilla Enblad, överläkare och professor i onkologi vid Akademiska sjukhuset/Uppsala universitet.

På Akademiska sjukhuset har ett flertal studier gjorts på CAR-T-celler sedan 2014.
Sedan 2019 är immunterapin godkänd för lymfom och för akut lymfatisk leukemi i Sverige.

– I ett första steg kommer den nya immunterapin att erbjudas patienter med återfall av maligna lymfom, men på sikt kan andra cancerformer komma att inkluderas. Närmast på tur att registreras är myelom. Det pågår också studier för maligna melanom, hjärncancerformerna gliom och glioblastom samt prostatacancer och cancer i äggstockarna, berättar Gunilla Enblad.

Lymfom eller lymfkörtelcancer är ett samlingsnamn på cancersjukdomar som uppstår i celler i kroppens lymfsystem. Det är en av de vanligaste cancerformerna bland vuxna i Sverige. Varje år får nästan 2 500 personer någon form av sjukdomen.

Immunterapi ses alltmer som den fjärde hörnstenen i arsenalen av cancerbehandlingar vid sidan av strålning, kirurgi och cytostatika. I korthet innebär CAR-T-behandling att man renar fram ett slags immunceller, kallade T-celler, från patientens eget blod. Cellerna skickas sedan till laboratorium i antingen USA eller Europa, där de förses med en ny gen som kodar för ett protein kallat ”chimeric antigen receptor”, CAR. Denna receptor innehåller bland annat en del av en antikropp som gör att T-cellerna kan söka upp och döda cancerceller. Därefter odlas cellerna under tre till fem veckor, så att de blir fler, innan de återförs till patienten.

De flesta som fått CAR-T-cellbehandling i Sverige har fått det inom ramen för kliniska studier, drygt 40 personer. Hittills har en handfull barn och vuxna fått klinisk behandling vid Skåne universitetssjukhus och Karolinska universitetssjukhuset.

En utmaning hon ser är att läkemedelsföretagen ställer mycket höga krav på de universitetssjukhus som ska ge behandlingen, vilket innebär mycket pappersarbete. En annan utmaning är prislappen. Behandlingen är fortfarande dyr.

Proteomik och genomik för nya möjligheter inom cancerdiagnostik

Ett nytt sätt att identifiera cancerbiomarkörer har utvecklats av forskare vid Lunds universitet. Den nya tekniken möjliggör mycket känslig, snabb och kostnadseffektiv identifiering av bio markörer för cancer. Detta skapar nya möjligheter för tidigare diagnos av cancer och därmed också effektivare behandling. Forskningen, som här beskrivs av Mattias Brofelth och Carl Borrebaeck, har publicerats i Nature Communication Biology.

Analys av blodets dynamiska uppsättning av proteiner är en utmanande uppgift till följd av blodproteomets enorma komplexitet. Samtidigt är blodproteomet en rik källa av information som till stor del är outforskad i jakten på relevanta biomarkörer (Borrebaeck, 2017). Genom att exempelvis studera skillnader i uttryck av olika proteiner som är kopplade till immunförsvaret är det möjligt att tidig detektera respons på förändringar i kroppen till följd av en begynnande sjukdom så som en växande tumör. Att dessutom kombinera informationen från ett flertal proteiner i en så kallad multiplex biomarkörsignatur ökar möjligheten att hitta ett unikt ”fingeravtryck” för en specifik sjukdom, jämfört med att mäta enskilda markörer.

Blodbaserade biomarkörsignaturer har stor potential att kunna ge vägledning vid screening, diagnos, prognos, monitorering eller behandling av tumörsjukdomar. För att övervinna blodproteomets utmaningar krävs
tekniska innovationer i kombination med avancerad bioinformatik. Affinitetsproteomik är en teknik som med framgång har använts för denna uppgift. Ett exempel är mikroarrayer på chip (biomatriser) som baseras
på antikroppars förmåga att ur det komplexa blodprovet fiska fram sitt specifika protein och ge en signal i proportion till dess koncentration (Haab, 2001) (Schröder, 2013). Vi har tidigare visat att biomarkörsignaturer går att identifiera i ett blodprov för sjukdomar såsom bland annat cancer i pankreas (Mellby, 2018), bröst (Carlsson, 2008) samt i olika autoimmuna sjukdomar (Delfani, 2017).

SYNERGI MELLAN FORSKNINGSFÄLT
Dessa teknologiska framsteg har banat väg för en fortsatt utveckling och vi publicerade nyligen en konceptstudie för nästa generations teknikplattform, kallad ProMIS – Protein detection using Multiplex Immunoassay in Solution (Brofelth, M., Ekstrand, A.I., 2020). Konceptet bygger på att kombinera antikropparnas målsökande egenskaper med genomikens förmåga för ultrakänslig detektion med hjälp av NGS (Next Generation Sequencing) (Figur 1). Denna synergi mellan forskningsfälten uppnås genom att koppla en unik DNA-etikett till varje antikropp. Syntetiskt DNA kan idag rutinmässigt produceras efter önskemål och vi designade våra etiketter somen kort sekvens av nukleotider, specifik för varje antikropp.

Detta ger oss möjligheten att ”läsa av” och kvantifiera DNA-etiketten med NGS vilket resulterar i att vi kan mäta vilket målprotein (biomarkör) som antikroppen har bundit. Analysen av blodprovet kan då göras helt i lösning genom att först märka alla proteiner i blodprovet med biotin och sedan binda upp dem till magnetiska kulor (beads) med hjälp av streptavidin. Kulorna kan separeras och tvättas med hjälp av en magnet, vilket också möjliggör en framtida övergång till en helt automatiserad process baserat på robotisering.

Läs hela artikeln

 

Vem springer ifrån Carolina

Ung, synnerligen rask och nybliven doktor. Med ett rykande färskt SM-guld i maraton i fickan kan man nog tveklöst utnämna 27-åriga Carolina Wikström till Sveriges just nu snabbaste kvinnliga läkare. Nu siktar hon på OS nästa år samtidigt som hon funderar på vilken väg hon ska välja inom yrket.

I juni i år blev Carolina Wikström, född i Hudiksvall och vuppvuxen i Uppsala, färdig läkare. Eftersom hon bevisligen går fort fram i livet fick hon direkt ett vikariat som underläkare på onkologkliniken på Gävle sjukhus.
– Jag hade egentligen tänkt utbilda mig till civilingenjör, kanske som en stilla protest gentemot mina föräldrar som båda är läkare. Men trots att jag först var lite motvillig tog intresset för medicin över och jag har aldrig ångrat mitt val. Läkare är ett tryggt yrke och jag gillar att man aldrig blir fullärd.

Carolina tyckte att alla blocken i utbildningen var intressanta men insåg tidigt att hon framförallt lockades av de medicinska specialiteterna.
– Jag trivs mycket bra här på onkologen trots stundtals svåra samtal och situationer. Som ny doktor får man dock bra stöd och handledning här vilket känns tryggt.

TRÄNAR TVÅ GÅNGER PER DAG
Men nu till den i alla avseenden snabba och framgångsrika löparkarriären. För märkligt nog har denna svenska mästare inte alls hållit på att träna på elitnivå länge.
– Jag har hållit på att springa sedan gymnasiet men bara för motionens skull. Mamma och jag brukade springa tillsammans, hon har alltid varit en aktiv löpare som har deltagit i olika lopp, bland annat flera maraton. Först för två år sedan fick jag för mig att satsa på strukturerad träning på elitnivå, berättar hon och tillägger att hon numera tränar två gånger om dagen.
– Det brukar bli någon mil per pass, ett pass före jobbet och ett efter, säger hon och får det att låta enkelt. När Carolina, som tränar för löparklubben Roslagen, sprang sitt första maraton 2018, kom hon i mål på tiden 3, 11.
– Jag ville se hur bra jag kunde bli så sedan dess har jag tränat hårt.
En satsning som verkligen lönat sig för den 5 september i år vann hon obekymrat SM-guldet i maraton på tiden 2, 33, 59.

Läs hela artikeln

VÅRD UTAN VÄNTAN – Nya Perituskliniken i Lund vill beta av den stora ”vårdskulden” inom urologi

VÅRD UTAN VÄNTAN – Nya Perituskliniken i Lund vill beta av den stora ”vårdskulden” inom urologi

Stockholm har Sophiahemmet, Göteborg har Carlanderska men först nu har södra Sverige fått ett eget privatsjukhus – i september öppnade cancerkliniken Peritus i Lund. Med fokus på urologi erbjuder kliniken toppmodern utrustning, avancerad specialistvård och snabba ledtider.
– Vi är ett komplement till den offentliga vården, säger professor emeritus Per-Anders Abrahamsson som hoppas att Peritus ska kunna hjälpa till att beta av den stora ”vårdskulden” inom urologi.

Det är inte varje dag ett nytt sjukhus öppnar i Sverige så det är med spänd förväntan Onkologi i Sverige besöker Perituskliniken någon vecka före det officiella öppnandet den 7 september. Kliniken ligger i Medicon Village i Lund, ett snabbt växande kluster inom life science beläget bara ett stenkast från både Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus.
– Vi har byggt ett nytt sjukhus från grunden på bara två år, säger Per-Anders Abrahamsson som är medicinskt ansvarig och den som stolt visar oss runt i de skinande nya lokalerna. På förekommen anledning, många har ställt frågan, passar han också på att förklara valet av namn på kliniken. Peritus betyder expert på latin, ett ovanligt passande namn just här.

ENTUSIASTISK NYBYGGARANDA
I likhet med de övriga specialisterna på kliniken har han en minst sagt gedigen erfarenhet från den offentliga vården i Sverige och en meritlista inom urologi (han är bland annat före detta generalsekretare för EAU, European Association of Urology) som är alldeles för lång för att tas upp här. Men trots, eller kanske just på grund av, att han och kollegorna är riktiga veteraner råder en entusiastisk nybyggaranda på kliniken som har ett 30-tal anställda.

– Vi har inte startat den här kliniken som en kritik mot den offentliga vården men om den hade fungerat optimalt hade vi förstås inte behövts, konstaterar han. Det finns ett utbrett missnöje och frustration bland landets sjukhuspersonal som inte bara handlar om löner utan om arbetsvillkor. Många vill ha en förändring. Det har inte varit några svårigheter för oss att rekrytera personal. Vi erbjuder bra arbetstider och har program för kompetensutveckling för både sjuksköterskor och

Men de som kommer att ha störst glädje av den nya kliniken är nog alla patienter som står i vårdkö.
– Sverige har lägst antal vårdplatser per invånare i Europa och beslutsvägarna inom sjukvården är långa. Vår ambition är att avlasta den offentliga vården genom att kapa väntetiden för patienter som väntar på att få vård för sina urologiska problem. I augusti hade 27 000 patienter i Skåne inte fått vård enligt vårdgarantin.

KORTA LEDTIDER
Trots detta har det hittills inte varit möjligt för kliniken att få ett vårdgarantiavtal med regionen.
– Man har inte kunnat skriva avtal med ett fiktivt sjukhus, men nu när vi har öppnat och allt är igång kan vi teckna avtal när det gäller försäkringsbolagen. Och eftersom organiserad screening för prostatacancer nu är initierat
i Skåne och Västra Götaland kommer allt fler att söka vård hos oss på grund av de korta ledtiderna, förutspår Per-Anders Abrahamsson och förtydligar vad korta ledtider innebär för patienten.

Läs hela reportaget

Studier av immunförsvarets B-celler kan förbättra behandling av malignt melanom

Behandling med checkpoint-hämmare har revolutionerat vården av patienter med malignt melanom, men i vissa fall uppstår en autoimmun reaktion som är så kraftig att behandlingen måste avbrytas. Professor Lill Mårtensson Bopp detaljstuderar immunförsvarets B-celler för att öka kunskapen om hur den biverkningen uppstår och samtidigt lära mer om ledgångsreumatism. Tre miljoner kronor från Lundbergs Forskningsstiftelse till ny teknik gör skillnad för forskningen som kan komma att leda till nya behandlingsformer.


Lill Mårtensson Bopp. Foto Annika SöderpalmTidigare levde bara fem av 100 patienter med spridd hudcancer, malignt melanom, tio år efter diagnos. Behandling med så kallade checkpoint-hämmare har lett till att siffrorna nu ser helt annorlunda och mycket bättre ut. Checkpoint-hämmarna aktiverar T-cellerna i patientens immunsystem och gör att de går till attack mot cancercellerna. Men hos vissa patienter leder behandlingen till en autoimmun reaktion. Då går immunförsvaret till attack mot den egna kroppen, vilket bland annat kan resultera i olika reumatiska sjukdomar. Ibland blir biverkningarna så svåra att behandlingen måste avbrytas.Hittills har forskningen fokuserat på T-cellerna i sökandet efter orsaken till den autoimmuna reaktionen. Men nyligen visades att det ibland också sker förändringar i B-cellerna i patienternas immunförsvar vid behandling med checkpoint-hämmare. Dessutom verkar det som att ju fler förändrade B-celler patienten har, desto allvarligare blir biverkningarna.Lill Mårtensson Bopp, professor vid Avdelningen för reumatologi och inflammationsforskning vid Sahlgrenska akademin har länge intresserat sig för B-celler och deras roll vid leukemi och ledgångsreumatism. Vissa B-celler kallas minnesceller. Hos patienter med ledgångsreumatism är förekomsten av denna B-cellstyp mindre än hos friska och dessutom saknar en andel av B-cellerna proteinet CD21 som normalt finns på deras yta. Just de två förändringarna finns också hos personer som fått immunrelaterade biverkningar efter behandling med checkpoint-hämmare.För att kunna undersöka om det är B-celler utan CD21 som skapar problemen vid melanombehandlingarna krävs mer kunskap om de cellerna.
”Vi behöver hitta en positiv markör, något kännetecken på cellytan på just dessa celler, som gör att vi kan identifiera dem”, säger Lill Mårtensson Bopp.

Tre miljoner kronor i anslag från Lundbergs Forskningsstiftelse har gjort det möjligt för forskargruppen att skaffa en mycket avancerad cellsorterare – en apparat som kan skilja ut enskilda celler och lägga dem i separata små fack i en så kallad analysplatta. Med hjälp av cellsorteraren ska Lill Mårtensson Bopp undersöka om olika B-celler använder olika gener och om det finns något gemensamt mönster i B-celler hos personer med ledgångsreumatism och hos dem som fått reumatiska biverkningar efter behandling med checkpoint-hämmare.

Lill och hennes kollegor ska också kartlägga B-celler utan proteinet CD21 hos melanompatienter.
”Vi vill ta reda på om B-celler utan CD21 finns hos patienterna före behandlingen eller om de är en konsekvens av den. Då kan det bli möjligt att innan behandling med checkpoint-hämmare ta reda på om den enskilde patienten på grund av sina B-celler kommer att få immunrelaterade biverkningar.”

På sikt kan forskningen leda till nya behandlingar:
”Om det är B-celler utan CD21 som är inblandade i både ledgångsreumatism och de autoimmuna reaktionerna vid behandling med checkpoint-hämmare kanske man kan behandla genom att slå ut de B-cellerna,” avslutar Lill Mårtensson Bopp.

Bakgrundsfakta
Lill Mårtensson Bopp berättar:
B-lymfocyter och dess molekyler viktiga för att utveckla cancer och som diagnostiska markörer. Projektet är baserat på B-cellskomponenter och B-cellsubpopulationer och deras impakt på uppkomsten cancer, såsom leukemi, och frekvensen av autoimmunitet i patienter med malignt melanom som behandlas med immune checkpoint inhibitors. Projektet består av två delar där vi använder vår expertis beträffande B-celler i samarbete med ett multi-disciplinärt nätverk för att dels förstå basala processer och dels translatera vår kunskap för att förbättra cancer-behandlingen. Den här ansökan består av två delar. I den ena delen studerar vi B-cellskomponenter and sub-populationer viktiga för uppkomsten av cancer för att förstå bakomliggande mekanismer. Vår hypotes är att avsaknad av/för mycket av vissa molekyler kan ge upphov till leukemi men endast i kombination med tex kromosom-förändringar, som är vanligt förekommande hos patientens leukemiceller. I den andra delen studerar vi också B-cellskomponenter and sub-populationer men i det här fallet som biomarkörer för att förutse autoimmuna reaktioner vid behandling av maligna melanom och andra cancertyper med immune checkpoint inhibitors. De flesta av våra experiment baseras på olika typer av B-celler vilka vi analyserar på som särskilda subpopulationer eller som singel-celler med hjälp av cellulära- och molekylärbiologiska metoder. För att överhuvudtaget kunna bedriva dessa studier så är vi helt beroende av en cellsorterare, ett sofistikerat instrument som är nödvändigt för att just isolera celler på populations- och singel-cell nivå. Vi förväntar oss att våra studier kommer att öka kunskapen om bakomliggande mekanismer som kan leda till uppkomst av cancer och att vi kommer att klargöra om olika B-cellsubpopulationer kan användas som biomarkörer för att förutse autoimmuna reaktioner vid behandling av maligna melanom och andra cancer typer med immune checkpoint inhibitors. Vidare så förväntar vi oss att vi kommer att stärka den translationella multi-disciplinära forskningen med detta samarbete, mellan forskare och kliniker från olika discipliner, och att det kan leda till ny diagnostik och preventiva metoder och biomarkörer.

  1. Benmärgsceller färgas in med flourescerande markörer som märker in B- och T-celler. Markörerna kan därmed detekteras på flödescytometern, dvs cellsorteraren. Flourescencen projiceras på en skärm vilket ger en uppfattning om frekvensen B och T celler.
  2. B-cellerna selekteras elektroniskt och kan mha fler flourescerande markörer delas in i olika typer tex Early, plasma celler …
  3. B-cellerna av intresse, tex Early, dvs celler som efter transformation blir leukemi celler, sorteras därefter i rör eller platta för vidare analys, tex:
    1. Proteiner som samlokaliserar analyseras med proximity ligation assay på konfokal mikroskop
    2. Transkriptomet i enskilda celler analyseras med 10x Genomics single-cell RNAseq
    3. Frekvensen av celler som uttrycker en viss gen analyseras med single-cell quantitative PCR (qPCR

På Lundbergstiftelsens hemsida finns en intervju med Lill Mårtensson Bopp:
https://www.lundbergsstiftelsen.se/2019/lill-martensson-bopp/

Tobias Stiftelsens anslag till forskning om blodcancersjukdom 2020

Tobias Stiftelsens anslag 2020 har tilldelats Magnus Tobiasson och Eva Hellström Lindberg, båda forskare vid Karolinska Institutet. Anslaget uppgår till 10 miljoner kronor fördelat på 5 år. Det ska stödja forskning kring tidig upptäckt av återfall efter stamcellstransplantation för patienter med blodcancersjukdomen myelodysplastiskt syndrom.

Forskarna har utvecklat genetiska metoder som i en större nordisk studie har visat sig kunna upptäcka återfall på ett tidigt stadium. Det unika med studien är att individuella återfallsmarkörer tas fram för varje enskild patient och att metoden är så pass enkel att den kan användas i klinisk rutinverksamhet.

Anslaget från Tobias Stiftelsen möjliggör nu att forskarna kan starta nästa studie där markörerna ska användas för att styra behandlingen efter stamcellstransplantation. Förhoppningen är att tidigt insatt behandling vid synlig återfallsmarkör kan trycka tillbaka sjukdomen och därmed förhindra återfall och leda till fler botade patienter.

Ytterligare målsättningar är att användande av markörerna ska leda till mer riktad behandling med färre komplikationer efter stamcellstransplantation, samt att man på ett tidigare stadium kan förutsäga att sjukdomen är botad.

– Det generösa anslaget möjliggör att vi snabbt kan utveckla metoder för att behandla patienter så effektivt som möjligt, med syfte att bota fler samtidigt som vi hoppas kunna minska allvarliga biverkningar av behandlingen, säger Magnus Tobiasson, läkare och forskare vid institutionen för medicin, Huddinge, som leder projektet.

Elisabeth Storch är styrelseledamot i Tobias Stiftelsen och storasyster till Tobias Storch, som avled 1991 i väntan på att hitta en givare för stamcellstransplantation och som har givit stiftelsen dess namn.

– Från att genom åren framför allt ha stött grundforskning, så är vi glada att nu kunna stödja ett projekt som tar denna basala forskning vidare till konkret tillämpning för att hjälpa patienter, säger hon.

Studien kommer att genomföras i samarbete med samtliga transplantationscentra i de nordiska länderna. De genetiska analyserna görs i samarbete med Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Tobias Stiftelsen startade det svenska stamcellsregistret, Tobias Registret, och stöder forskningen kring stamcellstransplantationer och de sjukdomar som kan botas med denna behandling. Tobias Stiftelsen har hittills donerat 115 miljoner kronor till svensk forskning.

Mer om Tobias Stiftelsen