Individualiserad terapi och målstyrd behandling har blivit ledord i modern onkologi. Parallellt har dessa uttryck blivit nyckelbegrepp inom cancerforskning och det är idag svårt att hitta något större projekt inom cancerbiologi som inte syftar till att i slutändan hitta ett nytt behandlingsmål, i regel en molekyl som läkemedel kan riktas mot. Men, principiellt sett, hur lovande är egentligen den nya målstyrda behandling som många av oss vurmar för? Är den inslagna vägen en säker riktning mot förbättrad överlevnad för cancerpatienter? Den nuvarande trenden med målstyrd terapi fick sitt tydligaste genomslag för mer än 15 år sedan när tyrosinkinashämmaren imatinib visade sig vara en effektiv behandling mot kronisk myeloisk leukemi (KML). Denna sjukdom karakteriseras av en specifik kromosomtranslokation (delar av kromosomer som byter plats med varandra), vilket leder till oreglerad aktivitet av tyrosinkinaset ABL. Imatinib hämmar selektivt detta kinas. Framgången med imatinib står sig ännu idag och långtidsöverlevnad för KML-patienter under imatinibbehandling ligger enligt vissa studier väl över 80%.
Omorganisering av vården ger TOPPRESULTAT I GÄVLEBORG
Alla finns med på tåget, för att uttrycka det så enkelt som möjligt. Nu har vi utvecklat ett arbetssätt där vi involverar de läkarspecialiteter som krävs för bästa möjliga omhändertagande. Tidigare jobbade vi lite snävare med fokus på onkologer och kirurger, säger Thorbjörn Sakari, överläkare i kirurgi och sektionsledare för kolorektal cancer. Tillsammans med Skåne hamnade Gävleborg i topp i Svenska kolorektalcancerregistrets nationella jämförelse och Cancerfondens kartläggning. Ett antal parametrar har vägts ihop till en tabell där Gävleborg redovisar goda resultat för vård och behandling, bland annat när det gäller medianväntetiden för patienten på 47 dagar från remiss till behandlingsstart.
Elisabet Lidbrink: – Vi måste vara svaga patienters advokater
Bröstcancerläkaren och – forskaren Elisabet Lidbrink var med och startade Onkologi i Sverige och är en av tidningens återkommande medarbetare. Hennes engagemang för en god cancervård märks också på många andrasätt och når långt utanför vård- och forskarvärlden. Vi ser henne i TV-soffor, tidningsartiklar, webbchattar och debattinlägg.
– Man får inte smita undan. Jag vill dela med mig av den kunskap jag sitter inne med genom att ge nykter och saklig information om cancer. Ett av mina viktigaste syften är att lugna, många människor är så oroliga för cancer helt i onödan. Men ibland vill hon uppröra i stället för att lugna. Hon är en kampvillig eldsjäl som tar strid för att forskningsframstegen ska komma alla behövande patienter till del. Ett exempel är hennes mångåriga försvar för mammografiscreeningen.
– Mammografin har betytt jättemycket för kvinnors hälsa och för bröstmedvetandet hos svenska kvinnor. I dag söker majoriteten av alla kvinnor läkare om de känner en knöl i bröstet. Det medvetandet finns inte alls på samma sätt när det gäller andra cancersjukdomar.
Nu räknas dagarna i cancervården!
Prostatacancervården avviker avsevärt från den ljusa bilden av svensk cancervård. Dödligheten är oförändrad, ca 2 400 per år sedan över 20 år. Prevalensen är 90 000. Underbehandling gäller hela vägen från tidig upptäckt till vård i livets slutskede. Väntetiderna är avsevärda, i median 172 dagar till behandling, vilket framgår här. (Uppgifterna är hämtade från SoS:s väntetidsrapport 2014 och visar när det gäller prostatacancer endast intermediär- och högriskcancer.)
