Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Dags att höja ambitionsnivån för den palliativ vården!

Dags att höja ambitionsnivån för den palliativ vården!

Tillgången till kunskap och nationella kunskapsstöd inom den palliativa vården har tydligt förbättrats under de tio åren med nationella cancerstrategin. Tyvärr har det inte resulterat i att patienternas behov av palliativ vård och omvårdad tillgodoses i tillräcklig utsträckning. Det menar Christiane Ricken, specialist i gynekologi, obstetrik och palliativ medicin och överläkare i de palliativa teamen i Karlstad, Säffle och Kristinehamn. Christiane Ricken är även läkarchef vid onkologikliniken på Centralsjukhuset i Karlstad och processledare för palliativ vård i RCC Uppsala-Örebro. Hon anser att utvecklingen inom den palliativa vården gått och går alldeles för långsamt och att det nu är dags att öka tempot ordentligt.

År 2009 lämnade den av regeringen tillsatta utredningen med namn “En nationell cancerstrategi” betänkandet som ligger till grund för de senaste tio årens cancerstrategi till statsrådet och chefen för Socialdepartementet1. I betänkandet konstateras att “den palliativa vården har förbättrats under det senaste decenniet, men fortfarande finns brister och skillnader i såväl tillgänglighet som kvalitet och likvärdig vård kan inte erbjudas över landet”, att “det har skett en utveckling av kunskap och kompetens, men i otillräcklig omfattning” samt att “i enlighet med riksdagens riktlinjer för prioriteringar bör den palliativa vården ges hög prioritet inom sjukvården. Trots detta är resursbehoven uppenbart eftersatta. Med tanke på det dåliga utgångsläget i kombination med de framtida resursmässiga utmaningarna finns det en allvarlig risk för att den palliativa vården även framgent kommer att vara underförsörjd i förhållande till behoven och till den höga prioritet som området borde ha”. Vid ett nytt betänkande inför en cancerstrategi som täcker det kommande decenniet skulle man tyvärr inte behöva ändra mycket i ovanstående text.

Både när det gäller den allmänna palliativa vården, det vill säga den som förväntas kunna tillhandahållas av personal med grundläggande kunskap inom palliativ vård, och den specialiserade palliativa vården som ska komma till insats när patientens symtom eller livssituation kräver just specialistkunskap i form av tillfällig konsultation eller permanent kontakt med ett helt team.

Läs hela artikeln

Cancerceller sprids med hjälp av kopparbindande protein

​Forskare vid Chalmers har visat att proteinet Atox1, som finns i högre koncentration i bröstcancerceller, deltar i den process som gör att cancercellerna börjar röra sig från den primära tumören och bildar metastaser i andra delar av kroppen. Detta gör proteinet till en potentiell biomarkör för bedömning av sjukdomens aggressivitet, men också till en möjlig måltavla för nya läkemedel. Resultaten publicerades nyligen i tidskriften PNAS.

De flesta dödsfall relaterade till bröstcancer beror på att cancern sprider sig, det vill säga att cancerceller lämnar huvudtumören och bildar metastaser i andra delar av kroppen, till exempel skelettet, levern eller lungorna. Men de molekylära mekanismerna bakom migration, det vill säga spridning, av cancerceller, har inte varit kända.

Bröstcancer sammanfaller med högre kopparnivåer i tu​mörer

Tidigare studier har visat att bröstcancer, likt andra cancersorter, sammanfaller med högre nivåer av koppar i blod och tumörceller hos patienterna. Men man har inte vetat exakt vad cancercellerna använder denna extra koppar till.

Koppar och andra metalljoner är livsviktiga för många av cellernas biologiska funktioner och krävs i små, men kontrollerade mängder, för att kroppen ska fungera bra. Fria kopparjoner är farliga och all koppar i vår kropp är bunden till proteiner. Koppar får vi i oss med maten och den transporteras sedan till rätt ställen med hjälp av transportproteiner.

MEGALiT – möjliggör skräddarsydd behandling mot cancer genom ett modernt studieupplägg

MEGALiT – möjliggör skräddarsydd behandling mot cancer genom ett modernt studieupplägg

En multicenter fas II-kombinerad paraply- och korg studie med omfattande insamling av biomaterial för translationell forskning. Behandling sker med godkända läkemedel och planen är att tillämpa avancerade diagnostiska plattformar som beslutsstöd i dagligt kliniskt arbete. Samtidigt som man systematiskt samlar in vävnadsmaterial som kan ligga till grund för framtida forskning. Detta är storsatsningen MEGALiT som här utförligt och högintressant beskrivs av Hannah Karlsson, projektledare för MEGALiT vid Kliniska forsknings- och utvecklingsenheten på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Minst var tredje person kommer under sin livstid att få ett cancerbesked. 1 Vi ser tydligt att vården idag ställs inför situationer där patienter med avancerad cancer har progredierat på standardbehandling, och man har uttömt alla tillgängliga behandlingsalternativ. Som läkare kan det upplevas frustrerande att inte kunna erbjuda läkemedel som är godkända för andra typer av cancerformer än den som patienten de möter har. Det finns stöd för behandling med godkända läkemedel utanför indikation, vilket kan motiveras om det sker systematiskt och inom ramen för forskning då resultaten kan samlas in på ett kontrollerat sätt och komma fler till gagn. Vi behöver därför inom en studie använda genetisk analys som grund för behandlingsbeslut, utöka prospektiv insamling av biomaterial och bereda tillgång till läkemedel så att vi kan erbjuda jämlika förutsättningar över hela landet. För att kunna genomföra detta krävs en modell och infrastruktur som idag inte är utvecklad och tillgänglig i Sverige. Att behandla enligt principen för precisionsmedicin innebär att individanpassa och skräddarsy behandlingen för individen baserat på (idag främst) de genetiska egenskaperna hos en cancer (”genetiskt betingad sjukdom”). Precisionsmedicin innebär de facto ett paradigmskifte inom cancervården.

Cancer grupperas och behandlas traditionellt efter ”organklass” och nationella behandlingsrekommendationer beskrivs i vårdprogrammen utifrån organspecifik tumörtyp. Konceptet precisionsmedicin utgår ifrån att varje patient är unik med sin sjukdom och därmed utreds/diagnostiseras därefter. Genetiska markörer bidrar till att förutsäga vilken behandling som kan fungera för en specifik patient, att en målstyrd behandling kan ges till rätt patient i rätt tid. Det är här initiativet MEGALiT kommer in i syfte att bidra till att skapa jämlik cancervård över hela landet, samt skapa ytterligare behandlingsmöjligheter för svårt sjuka cancerpatienter.

VAD ÄR MEGALiT?
När man hör ordet MEGALiT tänker nog många på enorma stenbumlingar och Stonehenge. För ett projekt som är så komplext och omfattande som detta kan det faktiskt vara en lämplig bild/ föreställning att ha i bakhuvudet. Precisionsmedicin-projektet MEGALiT (A MolEcularly Guided Anti- Cancer Drug Off-Label Trial) initierades under 2017 utifrån två parallella initiativ från Uppsala och Lund där initiativtagarna till de båda projekten möttes i samband med ett vetenskapligt möte i USA. De fann att de hade en gemensam målbild kring den kliniska studie de ville starta och såg värdet i att slå sig samman för att jobba på bred front och undvika parallella utvecklingsspår. Arbete med att ta fram ett studieprotokoll och bygga upp en projektstruktur initierades. MEGALiTstudien presenterades även i sin dåvarande form i september 2017 för Genomic Medicine Sweden (GMS) som vid tidpunkten nyligen expanderat till ett nationellt initiativ inom precisionsmedicin med fokus på diagnostik. Målsättningen för MEGALiT var, och är även idag, att behandla patienter systematiskt och inom forskning med avseende på behandlingseffekt och toxicitet, i samarbete med industrin. Ett 20-tal läkemedelsbolag bjöds tidigt in till potentiellt samarbete inom studien, med stort intresse som följd. Ur denna skara har sedan ett fåtal bolag klivit fram som engagerade partners. Under 2018 anslöt även Sahlgrenska Universitetssjukhuset som samarbetspartner och ytterligare en klinik där patienter kommer att behandlas inom ramen för studien. Under studiens planeringsarbete har även en dialog kontinuerligt hållits med DRUP-teamet i Nederländerna som med sin precisionsmedicinstudie, The Drug Rediscovery Protocol (DRUP Trial), koordinerad från Netherlands Cancer Institute (NKI) i Amsterdam, är en av våra förebilder inom precisionsmedicin i Europa och en samarbetspartner som har stöttat MEGALiT från start samt utgör en framtida partner avseende utvärdering av studiedata.

MEGALiT har vuxit över tid och är idag en klinisk studie, ett samarbete mellan sjukvården, akademien och industrin, en möjlighet till lärande avseende implementering av precisionsmedicin i multicentermiljö och en gruppinsats av MEGALiTs studiegrupp. I samband med studiens utformande och utveckling dyker flertalet frågeställningar och behov upp, många kända sedan tidigare – genom studien får vi en möjlighet att adressera dem. Vi har därför inlett ett brett utvecklingsarbete tillsammans med våra samarbetspartners avseende exempelvis effektiv datainsamling och provhantering, utvecklande av processer och effektiva arbetsflöden, verktyg och riktlinjer för precisionsmedicinska studier, vilka under gång kommer att utvärderas och tillämpas i den kliniska studien MEGALiT.

Läs hela artikeln

 

Nya angreppssätt vid metastaserad prostatacancer – ”behandla tidigt”

Nya angreppssätt vid metastaserad prostatacancer – ”behandla tidigt”

De senaste fyra åren har behandlingen vid metastaserad prostatacancer genomgått en stor förvandling, där man kort skulle kunna sammanfatta det med ”mer är bättre”. Nu är det ju inte alltid så enkelt och följande text är ett försök att reda ut vad som hänt inom området och vad det betyder för våra patienter och för vården.

Vid ASCO 2015 presenterades den första studien, CHAARTED1 som kunde visa att mer intensiv behandling i form av tillägg av docetaxel i form av sex 3-veckorskurer (75mg/m2) till kastrationsbehandling vid diagnos av metastaserad prostatacancer gav en påtagligt förlängd överlevnad. Med onkologiska mått mätt en otrolig vinst på 13,6 månaders förlängd total överlevnad. De flesta patienterna i studien hade inte fått någon annan primär behandling, endast en dryg fjärdedel hade genomgått prostatektomi eller strålbehandling innan de diagnostiserades med metastaser. I denna studie hade man prespecificerat att analysera grupper med låg respektive hög tumörbörda, där hög definierades som alla med visceral metastsering eller med fyra eller flera skelettmetastaser varav minst en utanför kotpelaren eller bäckenet. För gruppen med hög tumörbörda var överlevnadsvinsten ännu mer uttalad, det skilde 17 månader mellan behandlingsgrupperna medan medianöverlevnad vid tiden för analys inte var uppnådd för gruppen med låg tumörbörda. Vid en senare uppföljning av studien kunde man inte påvisa någon statistiskt säkerställd överlevnad för dem med låg tumörbörda2 .

STAMPEDE-studien har presenterat flera av sina armar och för Docetaxel (arm C)3 som tillägg till kastration har likande överlevnadsvinst påvisats, 10 månader i hela gruppen, inkluderande män utan metastaser eller med endast körtelmetastaser och cirka 15 månaders vinst för dem med metastaserad sjukdom. Gruppen utan metastaser var lite för liten för att medge säkra data men de föreföll inte ha någon överlevnadsvinst. I den här studien ingick endast några få procent av män med tidigare kurativt syftande lokal behandling.

För både CHAARTED och STAMPEDE gäller att sekundära effektmått som tid till skelettrelaterade händelser, tid till nästa behandling mm var bättre i kombinationsarmen. Biverkningar av docetaxel var de väntade, dock i något högre utsträckning jämfört med tidigare studier. Mycket få patienter avbröt behandlingen på grund av toxicitet. Den patientrapporterade livskvaliteten i kombinationsarmen var något lägre under den period när cytostatikan gavs men återgick sedan vid ett år till samma nivå som för kontrollarmen. En tidigare mindre studie, GETUG-15, hade inte kunnat påvisa någon överlevnadsvinst men när det gjordes en metaanalys av de här studierna4 tillsammans med totalt nära 3 000 randomiserade män kunde vi se att tillägget av docetaxel förbättrade överlevnaden och i absoluta tal var det en nio-procentig vinst vid fyra års uppföljning. Även förstärkt hormonell behandling har prövats för patientgruppen med metastaser vid diagnos. Hittills är abiraterone godkänt på indikationen genom två studier med liknande upplägg. Den första är Latitude5 som adderat abiraterone och prednisolon till standard kastrationsbehandling.

Behandlingen gavs kontinuerligt till progress. Inga patienter med tidigare primärbehandling togs med i studien och de skulle också ha minst två av tre högrisk-kriterier. Som riskkriterier räknades mer än tre skelettmetastaser, visceral metastasering och Gleason ≥8. Vid den första interrimsanalysen som visade på tydlig fördel för kombinationen tilläts patienterna att gå över och få kombinationsbehandlingen och vid den finala analysen kunde man visa på 16,8 månaders överlevnadsvinst. Även STAMPEDE-studien har redovisat en behandlingsarm med abiraterone + prednisolon6 utöver kastration. Resultaten är mycket lika de som presenterades från LATITUDE. Vid tre år finns en total överlevnadsskillnad på sju procent mellan armarna. Vid subgruppsanalyser kan man inte visa att det finns någon skillnad, alla har vinst av tilläggsbehandlingen oberoende av ålder, utbredning av metastasering mm.

Läs hela artikeln

Jan-Åke Gustafsson 15 år efter mediedrevet: ”Mest nöjd med att ha handlett 150 doktorander till disputation”

Jan-Åke Gustafsson 15 år efter mediedrevet: ”Mest nöjd med att ha handlett 150 doktorander till disputation”

En utpräglad och åtminstone förr lite otålig tävlingsmänniska som under sin långa och framgångsrika forskarkarriär inte bara har fått otaliga anslag och utmärkelser utan även många fiender. Det extrema mediedrev med starka inslag av personförföljelse som professor Jan-Åke Gustafsson, en av världens främsta hormonforskare, utsattes för 2006 fick honom att lämna Sverige och flytta till Texas. För gott.

Trots att denne nyblivne Jubileumsdoktor (KI:s doktorspromotion i november 2019) har bott och arbetat i Houston, USA, länge nu är hans genuina stockholmska intakt och han har inte släppt taget helt om sitt kära Novum i Flemingsberg – en idag blomstrande, livaktig och internationell forskningspark som han var ytterst delaktig i att bygga upp för några decennier sedan. Mer om detta senare. Innan vi träffas i hans arbetsrum på hypermoderna Neo som det heter idag noterar vi att det finns en föreläsningssal som är döpt efter honom. En staty hade inte känts fel heller, för utan JanÅke Gustafssons outtröttliga engagemang hade denna del runt dåvarande Huddinge sjukhus, nu Karolinska Universitetssjukhuset, kanske fortfarande bara varit ett livlöst, öststatsinspirerat betongkluster. Idag kryllar det av studenter från hela världen som bland annat pluggar på Södertörns högskola, här ligger KTH:s skola för Teknik och Hälsa; Röda Korsets högskola samt en rad olika KS- och KI-verksamheter, caféerna är många och trendiga och det ligger en rad företag utspridda i området. Det hela har med andra ord blivit precis så som professor Gustafsson en gång tänkte sig, men det vore fel att påstå att vägen hit varit helt spikrak för denne världsberömde, vittbereste forskare som byggt upp en rad internationella forskningssamarbeten, och som till sist kanske blev lite för stor för Sverige. Att säga att 76-årige Jan-Åke Gustafsson, född i centrala Stockholm, uppvuxen i Vällingby och Täby, har haft lite bråttom i livet är ett understatement.

VILL SE SNABBA RESULTAT
– Ja, jag måste nog tillstå att en av mina sämsta egenskaper är bristande tålamod. Jag har alltid velat se resultat så snabbt som möjligt, men med åren har jag lärt mig att bli mer tålmodig. Som ung student var det verkligen snabba resultat som gällde. Han disputerade redan 1968, endast 25 år gammal, men hade otippat nog från början tänkt sig att bli präst.
– Ja, som barn var jag mycket intresserad av religiösa saker. Konfirmationsprästen imponerade på mig och jag gillade att hålla egna predikningar hemma. Men att läsa latin tyckte jag var rikigt trist så när det blev dags för realexamen hade jag bestämt mig för att satsa på att bli läkare, säger han och berättar att pappa var kriminalkommissarie på narkotikaroteln i Stockholm. Det kan tyckas som om äpplet har fallit ganska långt från trädet här, men att lösa brott och att forska har onekligen sina likheter. Båda handlar ju om problemlösning, att hitta förklaringar. Med stora A i alla ämnen, förutom musik, teckning och gymnastik, kunde Jan-Åke välja vad han ville läsa på KI, där han började 1962.
– Jag gjorde militärtjänstgöringen som läkare men insåg tidigt, efter att ha flörtat lite med medicin, att jag inte ville arbeta kliniskt. Jag tyckte kemi var mer intressant och började forska om steroider och tarmflora parallellt med studierna på KI.
– Trots att jag aldrig har arbetat kliniskt har jag alltid haft patientperspektivet som ledstjärna i min forskning. Att veta att det man gör är nyttigt för patienterna är det som ger stimulans i forskningsarbetet.

Läs hela artikeln