Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Anna Stadling – blir Bröstcancerförbundets nya ambassadör

Sångerskan och artisten Anna Stadling, aktuell med låten ”När allt det här är över”, blir ny ambassadör för Bröstcancerförbundet. I rollen som ambassadör kommer hon att stödja och stärka bröstcancerdrabbade kvinnor genom att dela med sig av sin egen erfarenhet av sjukdomen. Anna diagnosticerades med bröstcancer i november 2015 och har genomgått behandling och rekonstruktion. Samarbetet inleds inför den internationella bröstcancermånaden då Anna väljer att bära Bröstcancerförbundets rosa band. Det band som symboliserar bröstcancer i hela världen, och vars intäkter odelat går till att bekämpa bröstcancer.

– Jag fick mitt bröstcancerbesked hösten 2015, bara ett par veckor efter att min man Pecka diagnosticerats med prostatacancer. Det var en helt ofattbar och turbulent situation. Vår son var fem år gammal, plötsligt befann vi oss i stormens öga, berättar Anna Stadling.

Anna Stadling har en av Sveriges bästa pop-country-röster och är känd för ett uttryck och texter som berör. 2017 gav hon ut ”Efter stormen” tillsammans med Andreas Mattson. Skivan kom till under Annas behandling mot bröstcancer och innehåller bland annat ”När allt det här är över”. En låt som kommit att beskrivas som en nationalhymn i samband med corona-pandemin, men som egentligen beskriver Annas och hennes makes oro och hopp om framtiden under cancern.

– Genom musiken ventilerar jag mina känslor. 2016 var ett omvälvande år för hela familjen. Vi kämpade envist på och längtade tillbaka till vardagen. Det ville jag förmedla i ”När allt det här är över”. Med två parallella cancerbehandlingar kommer mycket tvivel. Men vi tog oss igenom, jag är tacksam för att det är över och att vi fick stanna kvar, säger Anna.

Varje år drabbas nära 8000 kvinnor och 60 män av bröstcancer. Varje timme får en kvinna beskedet bröstcancer, den vanligaste cancerformen hos kvinnor i Sverige. För att skapa en bättre livssituation för de drabbade, och för att nå visionen om att ingen ska drabbas, bedriver Bröstcancerförbundet insamling till förmån för patientnära forskning samt stöd och rehabilitering.

– Att bli ambassadör för Bröstcancerförbundet är självklart. Jag är redo att dela, stötta och peppa andra. Jag vill ge tillbaka, sprida kunskap om vikten av tidig upptäckt och om den hjälp som finns att få både under och efter behandling. Det här är viktigt och det kan rädda liv, säger Anna, som aktivt uppmanar kvinnor i sin omgivning att gå på sin mammografi.

Anna Stadling har en lång karriär inom musik och artisteri. Hon har sjungit och samarbetat med artister som Anni-Frid Lyngstad, Helen Sjöholm, Lars Winnerbäck, Lisa Nilsson, Louise Hoffsten, Stina Wollter och Staffan Hellstrand. 1999 gav hon ut det första av sex album. I år fick Anna hedersuppdraget att sjunga in 2020 i SVTs direktsända ”Tolvslaget från Skansen”.

Bröstcancer i siffror:

  • Varje timme får en kvinna beskedet bröstcancer
  • Nära 8000 kvinnor om året får diagnosen bröstcancer
  • 80 procent av de drabbade överlever sin cancer
  • Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor
  • Två av tre fall upptäcks vid screening (mammografi)

Läs mer

Ny analysmetod ska gynna patienter med bröstcancer

Forskare vid Lunds universitet har utvecklat en analysmodell som effektivt kan upptäcka och identifiera genmutationer i brösttumörer. I studien, som är den största i sitt slag i världen, redovisar de nu resultat från över 3 200 patienter med bröstcancer.

Lao Saal

Till sin hjälp har de använt så kallad RNA-sekvensering, en teknik och ett känsligt, exakt ”verktyg” som så smått har börjat användas kliniskt, dock ännu inte vid bröstcancer som den aktuella studien berör. Studien som publiceras i den vetenskapliga tidskriften EMBO Molecular Medicine, har använt sig av brösttumörer för analys från det stora svenska SCAN-B-projektet som initierades av professor Åke Borg och kolleger för mer än tio år sedan. SCAN-B har i dag över 15 000 patienter med bröstcancer registrerade och varje månad tillkommer cirka 100 patienter.

– Vi hoppas att SCAN-B RNA-sekvensering kommer att vara i kliniskt bruk redan nästa år, främst som en hjälp för att identifiera vilka brösttumörer som är högrisk- respektive lågrisktumörer. Målet är att patienten redan en vecka efter att kirurgen opererat ut tumören, ska få veta vilken skräddarsydd behandling som passar bäst för den enskilde, säger Lao Saal, en av cancerforskarna som lett studien.

Potentiella läkemedel
När lundaforskarna analyserade genmutationerna i brösttumörerna hos patienterna i studien, fann de att nästan 87 procent hade minst en mutation som det finns potentiella läkemedel mot.

– När vi sedan exempelvis följde mönster av mutationer i tumörerna och relaterade till hur det gått för patienterna, såg vi att 34 procent av dem hade en mutation i en specifik gen, PIK3CA, och att dessa patienter i allmänhet hade en god prognos. Hos 3 procent av patienterna fann vi en annan gen, ERBB2, som var förknippad med en sämre prognos, säger Lao Saal.

– Resultaten i studien lägger till en annan dimension vad gäller om RNA-sekvensering ska användas som ett ”kliniskt verktyg” i framtiden, då vi visat att verktyget även fungerar för att upptäcka och identifiera genmutationer i bröstcancertumörer. Därför är vi är övertygade om att tekniken skulle vara en god hjälp för att förbättra prognos och behandling för patienten.

Ny forskningsdatabas
I samma studie har förstaförfattaren och doktoranden Christian Brueffer även utvecklat en webbapplikation där andra forskare kan ta del av materialet i databasen för egna studier.

– Vi vill naturligtvis att vetenskapliga framsteg ska ske så snabbt som möjligt och därför har vi gjort databasen tillgänglig även för andra forskare, säger Lao Saal.

Text: Olle Dahlbäck

Nya metoder i kampen mot livmoderhalscancer

I Sverige vaccineras flickor mot vissa typer av HPV (humant papillomvirus). Kvinnor över 23 år erbjuds undersökning, så kallad screening, för att upptäcka förstadier till livmoderhalscancer (cervixcancer). ”Genom forskningen hoppas vi kunna bidra till den samlade kunskapen för att få till bättre laborativa metoder som kan hjälpa till vid förbyggande och behandling av livmoderhalscancer”, säger forskaren Malin Kaliff på Universitetssjukhuset Örebro.

Malin Kaliff, foto: Elin Abelson.

Det finns ett behov av bättre metoder inom screeningen och vid både uppföljning och behandling av de som drabbas av sjukdomen. HPV är orsaken till nästan alla fallen av den här typen av cancer.

– Målet för studierna som vi har gjort var att undersöka så kallade biomarkörer, en biologisk markör, som i förlängningen skulle kunna användas för detta. Vi har mestadels undersökt tumörprover från kvinnor som har insjuknat i cervixcancer men också tittat på prover från screeningen, säger Malin Kaliff, molekylärbiolog på laboratoriemedicinska kliniken vid Universitetssjukhuset Örebro.

Sämre prognos då tumören innehöll fler typer av HPV

Analyserna är till största del metoder där virusets eller kvinnans DNA studeras. De har bland annat undersökt vilka genotyper av viruset som finns representerade, om det finns flera olika virustyper i samma prov och hur stor virusmängden är.

Vissa genotyper är vanligare än andra. Den grupp som Malin Kaliff har studerat är den grupp som infekterar slemhinnan i livmodertappen. Det finns högrisktyper som kan leda till cancer och sen finns det lågrisktyper som kan ge könsvårtor men som vanligtvis inte leder till cancer.

– Vi såg att i gruppen med kvinnor med cervixcancer, hade kvinnorna med tumörer som innehöll flera typer av HPV sämre prognos jämfört med dem med en typ. Det skulle kunna vara en användbar prognostisk markör i framtiden, säger Malin Kaliff.

Idag vaccinerar man för nio genotyper. Två som orsakar vårtor och sju som orsakar cancer. Kartläggning av vilka HPV-genotyper som finns i gruppen kvinnor som ännu är ovaccinerade är en viktig kunskap som man sedan kan jämföra mot när de vaccinerade grupperna av kvinnor kommer in i screeningen.

CancerRehabRapporten 2020: ”Rehabiliteringsskuld” efter corona-våren

Regionernas resurser är fortfarande för små när det kommer till att hjälpa personer som är beroende av cancerrehabilitering. Spridningen av Covid-19 har dessutom pressat vårdens resurser ytterligare. Även frivilligorganisationernas resurser har minskat genom att färre företag kunnat ställa upp med sponsring. Sammantaget skapar detta en rehabiliteringsskuld som drabbar cancerpatienter.

– Cancerdrabbade, som är vår målgrupp, är väldigt utsatta just nu, säger CancerRehabFondens generalsekreterare Pia Watkinson. Många av dem tillhör riskgruppen som kan drabbas hårt vid covid 19-smitta. Men behovet att få hjälp efter att ha gått igenom en tumörsjukdom har naturligtvis inte minskat. En undersökning av Fysioterapeuterna tyder på att en majoritet, 70 procent, av patienter med den typen av rehabiliteringsbehov bedömer att tillgången försämrats.

– Den bilden stämmer med de signaler vi får, säger Pia Watkinson. Vid sidan av ”vårdskulden” finns en rehabiliteringsskuld som ansvariga politiker och hela samhället måste förhålla sig till.

Den offentliga sjukvården har inte resurser nog att rehabilitera alla cancerdrabbade som är i behov av hjälp. Därför är frivilligorganisationer som CancerRehabFonden ett viktigt komplement till sjukvården. I CancerRehab-Rapporten redovisas uppgifter från Giva Sverige, som är en branschorganisation för civilsamhällesaktörer som lever på insamlade medel. De tyder på att hela den frivilliga sektorn drabbats av ett kraftigt intäktsbortfall under ”corona-våren”. Det kan handla om en trettioprocentig nedgång jämfört med ett normalår. Huvudorsaken är färre sponsringsavtal.

– Om en stor del av företagets marknad försvunnit över en natt är det lätt att förstå att man inte prioriterar sponsring. Så i en situation där våra insatser behövs mer än någonsin riskerar våra resurser att minska, säger Pia Watkinson.

– Nu måste politikerna ta sitt ansvar, både genom att bygga ut sina egna rehabiliteringsresurser och genom att ge frivilligorganisationerna ett tillfälligt stöd, så att vi kan hjälpa till även framöver när det offentliga inte räcker till, säger Pia Watkinson.

Ladda ned rapporten

Nya terapier mot strålbiverkningar baseras på lokal justering av proteinet plasminogen

Mer än hälften av de cancerpatienter som behandlas för sin sjukdom erhåller någon form av strålbehandling. Strålning är mycket effektivt, men ger också biverkningar i form av skador på bestrålade hudområden – dermatit. Idag finns det ingen effektiv förebyggande terapi för att behandla uppkomst av radiodermatit. De strategier som används för att behandla dermatit är dessutom ineffektiva. Men nu visar ny forskning från Umeå lovande resultat vad gäller nya behandlingsstrategier och förhoppningsvis framtida läkemedel. Här beskriver forskarna Mahsa Fallah och Tor Ny de senaste rönen inom området, bland annat hur proteinet plasminogen kan användas.

Ungefär 50 procent av de cancerpatienter som behandlas för sin sjukdom får någon form av strålbehandling ensamt eller i kombination med andra terapier. Även om teknikerna för strålbehandling kontinuerligt utvecklas och förbättras drabbas många patienter av strålningsinducerade sidoeffekter på normal och icke cancerogen vävnad. Sådana biverkningar drabbar oftast vävnader med snabbt prolifererande celler, framförallt i huden, mag-tarmkanalen och benmärgen. När det gäller huden påverkas den faktiskt i någon form efter alla former av strålbehandling. Den tidigaste synliga reaktionen är erythem som inträffar hos över 90 procent av patienterna. Erythem
kan senare övergå till deskvamation (avfjällning av huden) och i svårare fall även till att hudsår bildas. Strålningsinducerad dermatit är väldigt smärtsamt och påverkar patienternas livskvalitet mycket negativt och ibland medför att strålterapin inte kan fullföljas. Det finns även andra biverkningar av strålbehandling som kan komma betydligt senare, från månader till år efter strålbehandlingen. Sådana sena biverkningar av strålbehandling kan bland annat innefatta sårbildning och även utveckling av fibros.

De terapier man idag använder för att behandla strålningsinducerade biverkningar är inte optimala. Främst används krämer med eller utan tillsats av kortikosteroider, antibiotika eller olika typer av förband. Ibland när det gäller
svåra skador krävs även hudtransplantationer. Mekanismerna för hur vanliga sår på huden bildas och läker skiljer sig mycket från hur strålningsinducerade sår bildas och läker. När det gäller vanliga hudsår orsakas sådana sår av någon form av trauma. Det kan vara ett snabbt mekaniskt, kemiskt eller värmetrauma. Läkningsprocessen när det gäller dessa sår består av tre delvis överlappande faser (inflammations-, vävnadsbildnings- och vävnadsomlagringsfasen). Under fysiologiska förhållanden aktiveras och termineras dessa tre läkningsfaser genom en koordinerad verkan av ett stort antal olika signalmolekyler som cytokiner, kemokiner och tillväxtfaktorer som tillsammans styr denna komplicerade biologiska process. Onormal aktivering eller terminering av någon av dessa faser kan resultera i att läkningsprocessen avstannar och att kroniska sår utvecklas. När det gäller bildning av strålningsinducerad dermatit eller strålningsinducerade hudsår är processen delvis annorlunda. Dessa sår utvecklas mer över tid och är orsakade av en oxidativ stress som orsakas av strålningen följt av ett kraftigt utbrott av inflammation som sedan ofta leder till en bristfällig vävnadsomlagring.

Läs hela artikeln