Redaktion - Onkologi i Sverige

VÅRD UTAN VÄNTAN – Nya Perituskliniken i Lund vill beta av den stora ”vårdskulden” inom urologi

VÅRD UTAN VÄNTAN – Nya Perituskliniken i Lund vill beta av den stora ”vårdskulden” inom urologi

Stockholm har Sophiahemmet, Göteborg har Carlanderska men först nu har södra Sverige fått ett eget privatsjukhus – i september öppnade cancerkliniken Peritus i Lund. Med fokus på urologi erbjuder kliniken toppmodern utrustning, avancerad specialistvård och snabba ledtider.
– Vi är ett komplement till den offentliga vården, säger professor emeritus Per-Anders Abrahamsson som hoppas att Peritus ska kunna hjälpa till att beta av den stora ”vårdskulden” inom urologi.

Det är inte varje dag ett nytt sjukhus öppnar i Sverige så det är med spänd förväntan Onkologi i Sverige besöker Perituskliniken någon vecka före det officiella öppnandet den 7 september. Kliniken ligger i Medicon Village i Lund, ett snabbt växande kluster inom life science beläget bara ett stenkast från både Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus.
– Vi har byggt ett nytt sjukhus från grunden på bara två år, säger Per-Anders Abrahamsson som är medicinskt ansvarig och den som stolt visar oss runt i de skinande nya lokalerna. På förekommen anledning, många har ställt frågan, passar han också på att förklara valet av namn på kliniken. Peritus betyder expert på latin, ett ovanligt passande namn just här.

ENTUSIASTISK NYBYGGARANDA
I likhet med de övriga specialisterna på kliniken har han en minst sagt gedigen erfarenhet från den offentliga vården i Sverige och en meritlista inom urologi (han är bland annat före detta generalsekretare för EAU, European Association of Urology) som är alldeles för lång för att tas upp här. Men trots, eller kanske just på grund av, att han och kollegorna är riktiga veteraner råder en entusiastisk nybyggaranda på kliniken som har ett 30-tal anställda.

– Vi har inte startat den här kliniken som en kritik mot den offentliga vården men om den hade fungerat optimalt hade vi förstås inte behövts, konstaterar han. Det finns ett utbrett missnöje och frustration bland landets sjukhuspersonal som inte bara handlar om löner utan om arbetsvillkor. Många vill ha en förändring. Det har inte varit några svårigheter för oss att rekrytera personal. Vi erbjuder bra arbetstider och har program för kompetensutveckling för både sjuksköterskor och

Men de som kommer att ha störst glädje av den nya kliniken är nog alla patienter som står i vårdkö.
– Sverige har lägst antal vårdplatser per invånare i Europa och beslutsvägarna inom sjukvården är långa. Vår ambition är att avlasta den offentliga vården genom att kapa väntetiden för patienter som väntar på att få vård för sina urologiska problem. I augusti hade 27 000 patienter i Skåne inte fått vård enligt vårdgarantin.

KORTA LEDTIDER
Trots detta har det hittills inte varit möjligt för kliniken att få ett vårdgarantiavtal med regionen.
– Man har inte kunnat skriva avtal med ett fiktivt sjukhus, men nu när vi har öppnat och allt är igång kan vi teckna avtal när det gäller försäkringsbolagen. Och eftersom organiserad screening för prostatacancer nu är initierat
i Skåne och Västra Götaland kommer allt fler att söka vård hos oss på grund av de korta ledtiderna, förutspår Per-Anders Abrahamsson och förtydligar vad korta ledtider innebär för patienten.

Läs hela reportaget

Studier av immunförsvarets B-celler kan förbättra behandling av malignt melanom

Behandling med checkpoint-hämmare har revolutionerat vården av patienter med malignt melanom, men i vissa fall uppstår en autoimmun reaktion som är så kraftig att behandlingen måste avbrytas. Professor Lill Mårtensson Bopp detaljstuderar immunförsvarets B-celler för att öka kunskapen om hur den biverkningen uppstår och samtidigt lära mer om ledgångsreumatism. Tre miljoner kronor från Lundbergs Forskningsstiftelse till ny teknik gör skillnad för forskningen som kan komma att leda till nya behandlingsformer.

Lill Mårtensson Bopp. Foto Annika SöderpalmTidigare levde bara fem av 100 patienter med spridd hudcancer, malignt melanom, tio år efter diagnos. Behandling med så kallade checkpoint-hämmare har lett till att siffrorna nu ser helt annorlunda och mycket bättre ut. Checkpoint-hämmarna aktiverar T-cellerna i patientens immunsystem och gör att de går till attack mot cancercellerna. Men hos vissa patienter leder behandlingen till en autoimmun reaktion. Då går immunförsvaret till attack mot den egna kroppen, vilket bland annat kan resultera i olika reumatiska sjukdomar. Ibland blir biverkningarna så svåra att behandlingen måste avbrytas.Hittills har forskningen fokuserat på T-cellerna i sökandet efter orsaken till den autoimmuna reaktionen. Men nyligen visades att det ibland också sker förändringar i B-cellerna i patienternas immunförsvar vid behandling med checkpoint-hämmare. Dessutom verkar det som att ju fler förändrade B-celler patienten har, desto allvarligare blir biverkningarna.Lill Mårtensson Bopp, professor vid Avdelningen för reumatologi och inflammationsforskning vid Sahlgrenska akademin har länge intresserat sig för B-celler och deras roll vid leukemi och ledgångsreumatism. Vissa B-celler kallas minnesceller. Hos patienter med ledgångsreumatism är förekomsten av denna B-cellstyp mindre än hos friska och dessutom saknar en andel av B-cellerna proteinet CD21 som normalt finns på deras yta. Just de två förändringarna finns också hos personer som fått immunrelaterade biverkningar efter behandling med checkpoint-hämmare.För att kunna undersöka om det är B-celler utan CD21 som skapar problemen vid melanombehandlingarna krävs mer kunskap om de cellerna.
”Vi behöver hitta en positiv markör, något kännetecken på cellytan på just dessa celler, som gör att vi kan identifiera dem”, säger Lill Mårtensson Bopp.

Tre miljoner kronor i anslag från Lundbergs Forskningsstiftelse har gjort det möjligt för forskargruppen att skaffa en mycket avancerad cellsorterare – en apparat som kan skilja ut enskilda celler och lägga dem i separata små fack i en så kallad analysplatta. Med hjälp av cellsorteraren ska Lill Mårtensson Bopp undersöka om olika B-celler använder olika gener och om det finns något gemensamt mönster i B-celler hos personer med ledgångsreumatism och hos dem som fått reumatiska biverkningar efter behandling med checkpoint-hämmare.

Lill och hennes kollegor ska också kartlägga B-celler utan proteinet CD21 hos melanompatienter.
”Vi vill ta reda på om B-celler utan CD21 finns hos patienterna före behandlingen eller om de är en konsekvens av den. Då kan det bli möjligt att innan behandling med checkpoint-hämmare ta reda på om den enskilde patienten på grund av sina B-celler kommer att få immunrelaterade biverkningar.”

På sikt kan forskningen leda till nya behandlingar:
”Om det är B-celler utan CD21 som är inblandade i både ledgångsreumatism och de autoimmuna reaktionerna vid behandling med checkpoint-hämmare kanske man kan behandla genom att slå ut de B-cellerna,” avslutar Lill Mårtensson Bopp.

Bakgrundsfakta
Lill Mårtensson Bopp berättar:
B-lymfocyter och dess molekyler viktiga för att utveckla cancer och som diagnostiska markörer. Projektet är baserat på B-cellskomponenter och B-cellsubpopulationer och deras impakt på uppkomsten cancer, såsom leukemi, och frekvensen av autoimmunitet i patienter med malignt melanom som behandlas med immune checkpoint inhibitors. Projektet består av två delar där vi använder vår expertis beträffande B-celler i samarbete med ett multi-disciplinärt nätverk för att dels förstå basala processer och dels translatera vår kunskap för att förbättra cancer-behandlingen. Den här ansökan består av två delar. I den ena delen studerar vi B-cellskomponenter and sub-populationer viktiga för uppkomsten av cancer för att förstå bakomliggande mekanismer. Vår hypotes är att avsaknad av/för mycket av vissa molekyler kan ge upphov till leukemi men endast i kombination med tex kromosom-förändringar, som är vanligt förekommande hos patientens leukemiceller. I den andra delen studerar vi också B-cellskomponenter and sub-populationer men i det här fallet som biomarkörer för att förutse autoimmuna reaktioner vid behandling av maligna melanom och andra cancertyper med immune checkpoint inhibitors. De flesta av våra experiment baseras på olika typer av B-celler vilka vi analyserar på som särskilda subpopulationer eller som singel-celler med hjälp av cellulära- och molekylärbiologiska metoder. För att överhuvudtaget kunna bedriva dessa studier så är vi helt beroende av en cellsorterare, ett sofistikerat instrument som är nödvändigt för att just isolera celler på populations- och singel-cell nivå. Vi förväntar oss att våra studier kommer att öka kunskapen om bakomliggande mekanismer som kan leda till uppkomst av cancer och att vi kommer att klargöra om olika B-cellsubpopulationer kan användas som biomarkörer för att förutse autoimmuna reaktioner vid behandling av maligna melanom och andra cancer typer med immune checkpoint inhibitors. Vidare så förväntar vi oss att vi kommer att stärka den translationella multi-disciplinära forskningen med detta samarbete, mellan forskare och kliniker från olika discipliner, och att det kan leda till ny diagnostik och preventiva metoder och biomarkörer.

Benmärgsceller färgas in med flourescerande markörer som märker in B- och T-celler. Markörerna kan därmed detekteras på flödescytometern, dvs cellsorteraren. Flourescencen projiceras på en skärm vilket ger en uppfattning om frekvensen B och T celler.
B-cellerna selekteras elektroniskt och kan mha fler flourescerande markörer delas in i olika typer tex Early, plasma celler …
B-cellerna av intresse, tex Early, dvs celler som efter transformation blir leukemi celler, sorteras därefter i rör eller platta för vidare analys, tex:
1. Proteiner som samlokaliserar analyseras med proximity ligation assay på konfokal mikroskop
2. Transkriptomet i enskilda celler analyseras med 10x Genomics single-cell RNAseq
3. Frekvensen av celler som uttrycker en viss gen analyseras med single-cell quantitative PCR (qPCR

På Lundbergstiftelsens hemsida finns en intervju med Lill Mårtensson Bopp:
https://www.lundbergsstiftelsen.se/2019/lill-martensson-bopp/

Tobias Stiftelsens anslag till forskning om blodcancersjukdom 2020

Tobias Stiftelsens anslag 2020 har tilldelats Magnus Tobiasson och Eva Hellström Lindberg, båda forskare vid Karolinska Institutet. Anslaget uppgår till 10 miljoner kronor fördelat på 5 år. Det ska stödja forskning kring tidig upptäckt av återfall efter stamcellstransplantation för patienter med blodcancersjukdomen myelodysplastiskt syndrom.

Forskarna har utvecklat genetiska metoder som i en större nordisk studie har visat sig kunna upptäcka återfall på ett tidigt stadium. Det unika med studien är att individuella återfallsmarkörer tas fram för varje enskild patient och att metoden är så pass enkel att den kan användas i klinisk rutinverksamhet.

Anslaget från Tobias Stiftelsen möjliggör nu att forskarna kan starta nästa studie där markörerna ska användas för att styra behandlingen efter stamcellstransplantation. Förhoppningen är att tidigt insatt behandling vid synlig återfallsmarkör kan trycka tillbaka sjukdomen och därmed förhindra återfall och leda till fler botade patienter.

Ytterligare målsättningar är att användande av markörerna ska leda till mer riktad behandling med färre komplikationer efter stamcellstransplantation, samt att man på ett tidigare stadium kan förutsäga att sjukdomen är botad.

– Det generösa anslaget möjliggör att vi snabbt kan utveckla metoder för att behandla patienter så effektivt som möjligt, med syfte att bota fler samtidigt som vi hoppas kunna minska allvarliga biverkningar av behandlingen, säger Magnus Tobiasson, läkare och forskare vid institutionen för medicin, Huddinge, som leder projektet.

Elisabeth Storch är styrelseledamot i Tobias Stiftelsen och storasyster till Tobias Storch, som avled 1991 i väntan på att hitta en givare för stamcellstransplantation och som har givit stiftelsen dess namn.

– Från att genom åren framför allt ha stött grundforskning, så är vi glada att nu kunna stödja ett projekt som tar denna basala forskning vidare till konkret tillämpning för att hjälpa patienter, säger hon.

Studien kommer att genomföras i samarbete med samtliga transplantationscentra i de nordiska länderna. De genetiska analyserna görs i samarbete med Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Tobias Stiftelsen startade det svenska stamcellsregistret, Tobias Registret, och stöder forskningen kring stamcellstransplantationer och de sjukdomar som kan botas med denna behandling. Tobias Stiftelsen har hittills donerat 115 miljoner kronor till svensk forskning.

Mer om Tobias Stiftelsen

Bröstbevarande kirurgi ökar livskvaliteten och är lika säker som traditionell kirurgi

På senare år har tekniker inom bröstbevarande kirurgi, onkoplastik, utvecklats för att vid behandling av bröstcancer förbättra både det funktionella och estetiska resultatet. Onkoplastik är lika säker som konventionell bröstbevarande kirurgi vid bröstcancer och patienternas hälsorelaterade livskvalitet ökar. Det framkommer i en ny avhandling från Lunds universitet.

– Att rekonstruera bröstet med onkoplastik i samband med canceroperationen är en lika säker metod som att ta bort hela bröstet, förutsatt att bröstet strålbehandlas efter kirurgin. Onkoplastik som behandlingsmetod varken fördröjer efterbehandlingen eller försämrar prognosen. Patienterna är nöjdare med resultatet och deras psykosociala välbefinnande efter operation ökar på kort såväl som på lång sikt, säger Michael Rose, doktorand vid Lunds universitet och specialistläkare i kirurgi och plastikkirurgi på Sydvestjysk Sygehus i Esbjerg, Danmark.

Risken att förlora ett bröst kan öka de psykiska påfrestningarna vid en bröstcancerdiagnos. Onkoplastik kombinerar två kirurgiska principer:

Bröstkirurgi för att ta bort tumören.
Plastikkirurgi för att rekonstruera bröstet vid canceroperationen.

I Danmark och Sverige har onkoplastik använts i över ett decennium. Behandlingsmetoden introducerades redan 2008 i Danmark på Sydvestjysk Sygehus och används även vid kliniker i Europa och USA. Liksom i Danmark råder det även inom svensk bröstcancerkirurgi ännu tydliga skillnader inom landets regioner för vilka patienter som erbjuds tekniken eller inte.

Onkoplastik i Sverige

I Sverige pågår liknande forskningsstudier som i Danmark med syfte att avgöra den bästa operationen för varje enskild bröstcancerpatient. Bland annat har Bröstcancerförbundet stött initiativet från Svensk förening för bröstkirurgi (SFFB) att kompetensutveckla svenska kirurger och lär ut tekniken genom nationella årliga kurser.

– Inom Region Skåne är onkoplastikkirurgi fullt introducerad, och på Skånes universitetssjukhus är samtliga bröstkirurger utbildade i onkoplastikkirurgi. Vi erbjuder operationsmetoden till alla patienter som planeras för bröstbevarande kirurgi där vi bedömer att onkoplastikkirurgisk teknik ger ett bättre postoperativt resultat eller gör det möjligt att ta bort större tumörer, kommenterar Lisa Rydén, professor i kirurgi vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus.

Studerat danska patienter

Michael Rose har i sitt avhandlingsarbete följt och utvärderat onkoplastik som behandlingsmetod vid tre danska sjukhus under åren 2008–2013. Ett övergripande mål med avhandlingens fyra delstudier har varit att kunna visa på hur onkoplastik i Danmark bör och ska kunna genomföras i klinisk praxis.

I Danmark jämförde Michael Rose och hans kollegor onkoplastik och traditionell bröstbevarande kirurgi hos totalt 1 596 bröstcancerpatienter varav 197 patienter behandlades med onkoplastik. Särskilt undersökte forskarna om säkerheten skiljer sig mellan de två behandlingsmetoderna.

– Vi kunde se att det inte fanns någon ökad risk för återfall hos de kvinnor som behandlats med onkoplastik i stället för traditionell bröstbevarande kirurgi. Det fanns inte heller några skillnader i hur länge kvinnorna levde efter sin behandling av bröstcancern, säger Michael Rose.

Trots att metoden, som används i delar av Danmark och i Sverige i dag, både är säker och gör att fler patienter får behålla bröstet är den ännu inte etablerad som klinisk rutin i de båda länderna. Förutom hälsoeffekter tror Michael Rose att onkoplastik är en kostnadseffektiv behandlingsmetod på sikt, men forskning saknas på detta område.

För patienten blir det till exempel färre ingrepp och psykologiskt kan det vara positivt att vakna upp med två bröst i stället för ett. Om båda ingreppen görs vid ett och samma tillfälle minskar även antalet sjukskrivningsdagar för patienten samtidigt som vårdens kostnader minskar.

Michael Rose menar att onkoplastik snarare bör införas som komplement till traditionell kirurgi och att specialisternas kunskaper kan utvecklas, och tillägger:

– Alla bröstcancerpatienter ska inte behandlas med onkoplastik. Varje fall förutsätter en individuell bedömning, säger Michal Rose.

Michael Roses profil i Lucris, Lunds universitets forskningsportal

Michael Rose försvarar sin avhandling ”Oncoplastic Breast Surgery – Surgical Strategy, Oncological and Patient-reported Outcome” vid Lunds universitet den 23 oktober 2020.

Ladda ner Michael Roses avhandling

Forskningen är finansierad av bland andra Stiftelsen för cancerforskning vid onkologiska kliniken vid Skånes universitetssjukhus Malmö, Einar och Inga Nilssons stiftelse för kirurgiforskning, Lunds universitets medicinska fakultet och Sydvestjysk sygehus i Esbjerg, Danmark.

Fakta studiedesign

Klinisk forskning, epidemiologisk forskning
Studiedesign: Kvalitativ studie, registerbaserad studie, enkätstudie
Observationsstudie: Kohortstudie
(Delstudie I: deskriptiv klinisk studie)
(Delstudie II: deskriptiv teknisk studie)
(Delstudier III och IV: epidemiologisk registerstudie)

FAKTA ONKOPLASTIK VID BRÖSTCANCER

Onkoplastik innebär att man vid bröstcanceroperation omformar bröstet och använder flera avancerade kirurgiska tekniker för att ta bort tumören samtidigt som man bevarar bröstets form, funktion och utseende. Hur bröstrekonstruktionen och operationen genomförs beror på var tumören sitter och hur utbredd den är, hur stort bröstet är, och hur det som tas bort kan ersättas med kroppsegen vävnad. Ibland opereras även det andra bröstet med en bröstförminskning, för att brösten ska bli så lika som möjligt.

Onkoplastik är en individanpassad kirurgi och bör därför i varje enskild situation bedömas inom ett multidisciplinärt team. Dialog om teknikens för- och nackdelar bör dessutom alltid föras mellan patient och behandlande kirurg. I dag är alltfler bröstkirurger utbildade i onkoplastik vilket innebär att det kosmetiska resultatet blir bättre för bröstcancerpatienter.

FAKTA BRÖSTCANCER

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor. Omkring 30 procent av all cancer hos svenska kvinnor är bröstcancer, och i Sverige insjuknar cirka 20 kvinnor varje dag. Varje år ställs omkring 9 000 bröstcancerdiagnoser i Sverige av totalt 61 000 cancerdiagnoser.

I Danmark diagnosticeras var nionde kvinna under sin livstid med bröstcancer, och 2016 fick cirka 4 700 kvinnor diagnosen.
Källa: Michael Rose och Cancerfonden

Förbättrad canceröverlevnad i de nordiska länderna – stor nordisk jämförelse

För svenska män som diagnostiserades med prostatacancer 2010 var femårsöverlevnaden 92 %, en ökning med 31 procentenheter sedan 1990. Femårsöverlevnaden i bröstcancer steg i Sverige med 8 procentenheter mellan 1990 och 2010, från 82 % till 90 %. Foto: Lars Lanhed

En stor jämförande långtidsstudie av canceröverlevnaden i de nordiska länderna visar på förbättringar i alla länder. De skillnader som tidigare fanns mellan länderna har minskat. Flera olika faktorer tros ligga bakom förbättringarna.

Tidigare jämförelser av canceröverlevnaden i de nordiska länderna har visat på tydliga skillnader, där Danmark har uppvisat en sämre överlevnad än övriga länder.

I samarbete med representanter för de nordiska cancerregistren har nu forskare vid Karolinska Institutet gjort en uppdaterad jämförelse av trender i canceröverlevnad de senaste 25 åren.

Studien bygger på data från de nationella cancerregistren i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige, och omfattar över två miljoner patienter som diagnosticerats med cancer mellan 1990 och 2016.

Nio olika cancerformer
Jämförelsen gäller andelen patienter som överlevt ett och fem år efter att de diagnostiserats med cancer i tjocktarm, ändtarm, lunga, njure, bröst, livmoder, äggstock, prostata eller malignt melanom i huden.

Både ett- och femårsöverlevnaden för flertalet undersökta cancerformer har kontinuerligt förbättrats i alla nordiska länder. Tidigare observerade skillnader mellan länderna har minskat. Förbättringarna har varit särskilt tydliga i Danmark, där överlevnaden i cancer nu nått ungefär samma nivå som övriga nordiska länder.

Ett exempel är tjocktarmscancer, där femårsöverlevnaden i Danmark ökade med 16-17 procentenheter mellan 1990 och 2010, från 46 % till 62 % för kvinnor och från 42 % till 60 % för män.

Positiv utveckling även i Sverige
Motsvarande förändring i Sverige under samma period var en ökning med 12-13 procentenheter till 66 % för kvinnor och 64 % för män.

Studien visar att även ettårsöverlevnaden har förbättrats stort mellan 1990 och 2015. I Sverige ökade ettårsöverlevnaden i lungcancer med 25 respektive 20 procentenheter till 56 % för kvinnor och 48 % för män. Och för patienter med njurcancer med 20 respektive 22 procentenheter till 87 % för kvinnor och 86 % för män. Ettårsöverlevnaden för kvinnor med äggstockscancer ökade med 20 procentenheter till 87 %.

Satsningarna på cancervården har gett resultat
– Den positiva utvecklingen tyder på att de åtgärder för att förbättra cancervården som utförts i de nordiska länderna har varit lyckade, säger Mats Lambe, funktionschef vid RCC Uppsala Örebro och professor vid Karolinska Institutet, samt en författarna till studien.

Mats Lambe menar att sådant som nationella strategier och cancerplaner liksom införande av standardiserade vårdförlopp och nationellt enhetliga vårdprogram som uppdateras kontinuerligt har bidragit till att cancerpatienter i de nordiska länderna får högkvalitativ vård enligt senaste praxis, vilket sannolikt bidragit till den förbättrade överlevnaden.

Publikation
Studien publiceras idag i den ansedda vetenskapstidskriften Acta Oncologica och uppmärksammas samtidigt i alla de nordiska länderna med ett gemensamt pressmeddelande.

Trends in cancer survival in the Nordic countries 1990-2016: the NORDCAN survival studies.
Frida E Lundberg, Therese M-L Andersson, Mats Lambe, Gerda Engholm, Lina Steinrud Mørch, Tom Børge Johannesen, Anni Virtanen, David Pettersson, Elínborg J Ólafsdóttir, Helgi Birgisson, Anna L V Johansson, Paul C Lambert. Acta Oncologica, online 19 October 2020, doi: 10.1080/0284186X.2020.1822544

Improved survival for cancer patients in a large Nordic comparison (pressmeddelande Karolinska Institutet)