Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Treating advanced urothelial cancer in a changing environment

Tid:16.00-16.50

Merck och Pfizer har nöjet att bjuda in till webinar med Dr Petros Grivas, Seattle Cancer Care Alliance, USA.
Doktor Petros Grivas, MD. PhD, Seattle Cancer Alliance, har en lång erfarenhet av behandling av urotelial cancer. Dr Grivas är också prövare i stora internationella studier och delar i den här föreläsningen med sig av sina erfarenheter och kunskaper inom området med fokus på första linjens underhållsbehandling av avancerad urotelial cancer.
Moderator för mötet är överläkare Lennart Åström, Med Dr, ansvarig uroonkolog i Halland med lång erfarenhet av behandling av patienter med urotelial can

Mer information

Anmälan

Mutationer kan minska effekten av bröstcancerbehandling

En liten del av de kvinnor som efter en bröstcanceroperation får behandling med hormonella läkemedel, skulle kanske vara mer hjälpta av en annan behandling. Det visar en studie som forskare vid Lunds universitet genomfört och som publiceras i JNCI Cancer Spectrum.


Forskarna bakom studien. Foto Olle Dahlbäck

– Kan resultaten bekräftas i ytterligare studier skulle det vara relevant att screena för de mutationer vi tittat på redan vid diagnos och då överväga andra behandlingsalternativ som fungerar bättre, säger Lao Saal, en av cancerforskarna bakom studien, som är den största i världen som gjorts på resistensmutationer i östrogenreceptorn i primär bröstcancer.

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor och enbart i Sverige insjuknar cirka 10 000 kvinnor varje år. I de allra flesta brösttumörerna återfinns en så kallad östrogenreceptor (ESR1) och efter en operation är den viktigaste behandlingen för dessa kvinnor hormonella läkemedel, som minskar östrogenreceptorns aktivitet och därmed reducerar risken för återfall.


Modell av östrogenreceptor alfa-protein, som visar dimeren av två identiska receptorer (färgade gröna och blåa), med ESR1-resistensmutationer identifierade i studien färgade i rött och två östrogenhormonmolekyler visade i grå kulor och pinnar. Fotograf: Lunds universitet

Det forskarna studerat närmare är några mutationer i genen för östrogenreceptorn som upptäcktes för några år sedan hos kvinnor som fått anti-östrogenbehandling och sedan återfallit i sin cancer. Mutationerna gjorde att tumören blev resistent mot den hormonella behandlingen. Senare studier visade dock att förekomsten av dessa resistensmutationer var försvinnande liten hos patienter vid det första insjuknandet.

Mer än 3 000 brösttumörer har analyserats

Men det hindrade inte lundaforskarnas nyfikenhet och nu har de analyserat sekvenseringsdata från mer än 3 000 brösttumörer i den stora SCAN-B-forskningsdatabasen, prover tagna innan behandling med läkemedel. Bland de 2 720 tumörer som hade östrogenreceptorn och därför var aktuella för hormonell behandling, fann de 29 tumörer med någon av resistensmutationerna. Samtliga förekom hos patienter som var äldre än 50 år.

– Vi undersökte om de resistenta mutationerna, som förekom före cancerbehandling, påverkade patienternas prognos och såg då att patienter med en mutation i sin primärtumör hade tre gånger högre risk för återfall och 2,5 gånger högre risk att dö. Kopplingen mellan mutationerna och dålig överlevnad sågs även efter statistiska korrigeringar för ålder eller för andra faktorer som kan påverka utgången för patienten, berättar doktoranden Malin Dahlgren.

– Det bekräftar vad mindre studier tidigare visat, att mutationerna är ovanliga, men vi vet nu att de här resistenta mutationerna förekommer hos cirka 1 procent av bröstcancerfallen och vi är de första att visa att dessa patienter verkar svara sämre på hormonell behandling. Kan resultaten verifieras i ytterligare studier, kan det vara relevant att överväga andra behandlingsalternativ för de här patienterna, säger Lao Saal.

OLLE DAHLBÄCK

Studien i JNCI Cancer Spectrum: Pre-existing Somatic Mutations of Estrogen Receptor Alpha (ESR1) in Early-stage Primary Breast Cancer.

Författare: Malin Dahlgren, Anthony M. George, Christian Brueffer, Sergii Gladchuk, Yilun Chen, Johan Vallon-Christersson, Cecilia Hegardt, Jari Häkkinen, Lisa Rydén, Martin Malmberg, Christer Larsson, Sofia K. Gruvberger-Saal, Anna Ehinger, Niklas Loman, Åke Borg, Lao H. Saal

Finansiärer av studien: Fru Berta Kamprads stiftelse, Cancerfonden, Vetenskapsrådet, Stiftelsen för Strategisk Forskning, Vinnova, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, Gunnar Nilssons Cancerstiftelse, Mats Paulssons stiftelse, Lund-Lausanne L2-Bridge/Biltema Foundation, Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen, BioCARE, Konung Gustaf V:s Jubileumsfond, statliga finansieringen ALF m.fl.

Fakta: SCAN-B (Sweden Cancerome Analysis Network – Breast) har i dag cirka 16 000 patienter med bröstcancer registrerade och varje månad tillkommer cirka 120 patienter.

https://www.scan-b.lu.se

Nya forskningsrön om regleringen av hormonell bröstcancer

Notch-proteinerna är viktiga faktorer som reglerar tillväxt och differentiering i såväl normala celler som cancerceller. Forskare i Åbo har nu påvisat att aktiviteten i Notch-proteinfamiljens olika medlemmar kan modifieras på olika sätt genom fosforylering. Resultaten kan utnyttjas för att ta fram nya behandlingsformer mot cancer, särskilt hormonell bröstcancer.

Bröstcancer är den vanligaste cancern bland kvinnor både i Finland och i övriga västländer. Tack vare hormonella behandlingar är prognosen för östrogenberoende bröstcancer god i jämförelse med andra undertyper av bröstcancer. Trots detta kan också den i vissa fall förändras till en mer aggressiv sjukdom som bildar metastaser och för att få bukt med den behövs nya metoder.

Forskningsgrupper under ledning av professorn i cellbiologi Cecilia Sahlgren (Åbo Akademi) och docent Päivi Koskinen, universitetslektor i cellfysiologi och molekylgenetik (Åbo universitet), har forskat i interaktionen mellan PIM- och Notch-proteiner i cancerceller. PIM-kinaserna är enzymer som fosforylerar andra proteiner. Notch-proteinerna är cellmembranreceptorer vilkas intracellulära del kan lossna och förflytta sig till cellkärnan för att reglera sina målgeners genuttryck.

Det har påvisats att en alltför hög förekomst av PIM-kinaser främjar cancercellernas livsduglighet samt deras förmåga att bilda metastaser, men det har förblivit mer oklart vilken betydelse de olika medlemmarna av Notch-familjen har för utvecklingen av cancer.

– Vi har nu påvisat att PIM-kinaserna fosforyliserar de intracellulära delarna i både Notch1- och Notch3-proteinerna, men till vår förvåning på olika ställen trots att de är mycket liknande till sin struktur, berättar universitetsläraren Niina Santio från Åbo universitet.

– Som en följd av fosforyliseringen ökar Notch1-proteinets transkriptionella aktivitet, men Notch3-proteinets aktivitet minskar. Som fosforyliserade främjar bägge proteinerna dock cancercellernas tillväxt, vilket också det är överraskande, konstaterar postdoc-forskaren Sebastian Landor från Åbo Akademi.

Utöver cellodlingar och xenografter från hönsembryon analyserade man också patientmaterial i undersökningarna. I dem observerade man att en alltför hög förekomst av PIM1- och Notch3-proteiner har ett tydligt samband med en dålig prognos för långt framskriden östrogenrelaterad bröstcancer.

– Kliniska data tillsammans med våra experimentella observationer tyder på att kombinationsläkemedel som riktas mot PIM- eller Notch-proteiner skulle kunna ge nya möjligheter i synnerhet för behandling av dessa svåraste bröstcancertumörer, preciserar Niina Santio.

Forskningsartikeln publiceras i tidskriften Journal of Biological Chemistry och kan fritt läsas på webben: https://doi.org/10.1016/j.jbc.2021.100593

Europakommissionen godkänner en andra indikation för Sarclisa vid recidiverande multipelt myelom

  • Godkännandet baseras på fas 3-studien IKEMA som visade att Sarclisa som tillägg till standardbehandlingen karfilzomib och dexametason minskade risken för sjukdomsprogression eller död med 47% hos patienter som recidiverat efter en till tre tidigare terapier
  • Sarclisa i kombinationsbehandling var associerad med odetekterbara nivåer av multipelt myelom (MM) hos nästan 30% av patienterna med recidiverande MM
  • Detta är det andra EU-godkännandet på mindre än 12 månader för Sarclisa i kombination med en standardbehandling för recidiverande eller refraktärt MM

Läs hela globala pressmeddelandet här

Hälsoekonomisk bedömning av Darzalex vid multipelt myelom

TLV har tagit fram en hälsoekonomisk bedömning till regionerna för läkemedlet Darzalex i kombination med bortezomib, melfalan och prednison (DVMP). Utvärderingen gäller behandling av vuxna patienter med nyligen diagnostiserat multipelt myelom och som inte är lämpliga för så kallad autolog stamcellstransplantation.

Multipelt myelom är en form av cancer som drabbar en typ av vita blodkroppar, plasmaceller i benmärgen. Cirka 600 svenskar insjuknar i multipelt myelom varje år med en medianålder på 72 år vid diagnos. Sjukdomen leder till komplikationer i flera olika organ med symtom som blodbrist, smärtor, infektionskänslighet och njurpåverkan.

Darzalex är en antikropp som binder till proteinet CD38 som finns i höga nivåer på ytan av myelomceller. Darzalex aktiverar immunsystemet som dödar cancercellerna.

TLV har utvärderat effekten av behandling med DVMP i relation till två jämförelsealternativ: kombinationen bortezomib, melfalan och prednison (VMP), och kombinationen lenalidomid och dexametason (Rd).

Den kliniska studien ALCYONE visade dels en förlängd tid till att antingen sjukdomen förvärrades eller patienten avled, dels förbättrad överlevnad, för de patienter som behandlades med DVMP jämfört med VMP.

Enligt TLV:s bedömning visar indirekta jämförelser att DVMP jämfört med Rd gav en förlängd tid till att antingen sjukdomen förvärrades eller patienten avled. TLV bedömer, baserat på indirekta jämförelser i kombination med publicerade studier, att det är rimligt att anta att DVMP även leder till förbättrad överlevnad jämfört med Rd.

I TLV:s analyser varierar kostnaden per vunnet kvalitetsjusterat levnadsår för DVMP med mellan 1,62 och 1,91 miljoner kronor när läkemedlet jämförs med VMP, 1,52 och 1,87 miljoner kronor när det jämförs med Rd18 (behandling under längts 18 månader) och 1,15 och 1,40 miljoner kronor när det jämförs mot Rd-mix (en mix av behandling under längst 18 månader och fram till dessa att sjukdomen förvärras). Osäkerheten i resultaten är höga.

Läs hela rapporten här