Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Opdivo godkänd som adjuvant behandling vid matstrupscancer eller cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck

Europeiska kommissionen godkänner Opdivo som adjuvant behandling av patienter med matstrupscancer eller cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck med kvarvarande mikroskopisk sjukdom efter kemoradioterapi

  • Godkännandet baseras på resultat från fas III-studien CheckMate -577.
  • Opdivo är den första och enda godkända adjuvanta immunterapibehandlingen inom EU för patienter med matstrupscancer eller cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck.

Bristol Myers Squibb meddelar att den Europeiska kommissionen har godkänt Opdivo (nivolumab) som adjuvant behandling av vuxna patienter med matstrupscancer (esofaguscancer) eller cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck (gastro-esophageal junction, GEJ) med kvarvarande mikroskopisk sjukdom, efter att först fått neoadjuvant kemoradioterapi följt av komplett kirurgisk resektion. Godkännandet baseras på resultat från fas III-studien CheckMate -577 som visade att behandling med Opdivo för samtliga randomiserade patienter, givet efter neoadjuvant radiokemoterapi och kirurgi, fördubblade den sjukdomsfria överlevnaden (DFS) som var studiens primära effektmått, jämfört med placebo. Säkerhetsprofilen för Opdivo överensstämde med tidigare rapporterade studier.

Resultaten från CheckMate -577 presenterades vid den virtuella europeiska cancerkongressen ESMO (European Society for Medical Oncology) i september 2020 samt vid ASCO-kongressen, American Society of Clinical Oncology, i juni 2021.

– Våra studier har visat att användningen av immunterapi i tidigt stadium kan förhindra återfall av cancer för vissa patienter. Godkännandet av Opdivo vid malignt melanom var det första godkännandet för adjuvant behandling med en immuncheckpointhämmare. Vi är mycket glada att Opdivo har blivit godkänd inom EU som den första PD1-hämmaren för adjuvant behandling vid matstrupscancer eller cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck, två patientgrupper med stora medicinska behov, säger Anna Åleskog, medicinsk direktör på Bristol Myers Squibb Sverige.

Beslutet av EU-kommissionen innebär att Opdivo nu är godkänt för denna nya indikation i alla 27 medlemsländer, inklusive Norge, Island och Liechtenstein. Opdivo har även blivit godkänt för den aktuella indikationen av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA i maj 2021, det vill säga som adjuvant behandling av patienter med matstrupscancer eller cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck (GEJ) med kvarvarande mikroskopisk sjukdom, efter att först ha fått neoadjuvant kemoradioterapi följt av komplett kirurgisk resektion.

CheckMate -577 effekt och säkerhet

Resultaten från CheckMate -577-studien visar:

  • Sjukdomsfri överlevnad (DFS): Mediantid för sjukdomsfri överlevnad för Opdivo var 22,4 månader, jämfört med 11,0 månader med placebo (95 % KI: 16,6-34,0, respektive 8,3-14,3). Opdivo minskade risken för sjukdomsåterfall eller död med 31 procent, jämfört med placebo (hazard ratio [HR] 0,69, 96,4 % konfidensintervall [KI]: 0,56-0,86; p=0,0003).
  • Säkerhet: Behandlingsrelaterade biverkningar oavsett grad inklusive grad 3 och 4 inträffade hos 71 procent respektive 13 procent bland patienterna som behandlades med Opdivo, jämfört med 46 procent respektive 6 procent bland patienterna som fick placebo. Allvarliga behandlingsrelaterade biverkningarna av någon grad, inklusive grad 3 och 4, inträffade hos mindre än 10 procent av patienterna som behandlades med Opdivo (biverkningar av någon grad respektive grad 3 och 4 inträffade hos 8 % och 6 % för Opdivo, jämfört med 3 % och 1 % av patienterna som fick placebo). Andelen patienter som avbröt behandlingen på grund av behandlingsrelaterade biverkningar oavsett grad var 9 procent för Opdivo jämfört med 3 procent i placebogruppen.

Om CheckMate -577

CheckMate -577 är en randomiserad, multi-center, dubbelblind fas III-studie som utvärderar Opdivo som adjuvant behandling hos patienter med matstrupscancer eller cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck (GEJ) efter neoadjuvant behandling med kemoradioterapi följt av komplett kirurgisk resektion, och som efter det inte uppnått patologisk komplett respons. Studiens primära effektmått var sjukdomsfri överlevnad (DFS) och sekundärt effektmått var total överlevnad (OS). I studien randomiserades 794 patienter till att behandlas med placebo (n=262) eller Opdivo 240 mg (n=532), givet som infusion varannan vecka i 16 veckor, följt av Opdivo 480 mg, var fjärde vecka tills sjukdomsprogression, oacceptabel toxicitet, eller avslutande av behandling i samtycke. Behandlingen pågick i upp till ett år. Uppföljning av OS pågår.

”Strukturerad samordning av cancervården ger bra resultat”

REPLIK DN DEBATT 1/8.

Hans Hägglund, SKR och Regionala cancercentrum: Vi fortsätter att bygga ut vården med ännu större fokus på förebyggande vård och tidig upptäckt.

Läs repliken här

”Många dör i cancer på grund av senfärdiga beslutsfattare”

Tre cancerexperter: Den i särklass billigaste insatsen för att rädda människor från att dö i cancer är prevention och screening.

Trots det brister den preventiva cancervården, vilket leder till att vi nu i väntrummen ser allt fler från socioekonomiskt svagare grupper med avancerade cancersjukdomar. Något som tydligt exponerats under coronapandemin.

Läs hela debattinlägget här

En celltypskarta över mänskliga vävnader

I en studie som publicerats i den amerikanska tidskriften Science Advances, presenteras en karta över enskilda celltyper i mänskliga vävnader – Single Cell Type section. En atlas med öppen tillgång (open access) har lanserats med mer än 250 000 interaktiva bilder och diagram, där forskare kan undersöka uttrycket i enskilda celltyper för alla proteinkodande gener i olika vävnader.


Förhållandet mellan några av de viktigaste mänskliga celltyperna som analyserats i publikationen av Karlsson et al (2021). Foto: Human Protein Atlas

Den nya kunskapsportalen har skapats som en del av det Sverige-baserade projektet Human Protein Atlas (www.proteinatlas.org). I projektet kombineras transkriptomdata från enskilda celler med antikroppsbaserad profilering för att möjliggöra en cell-, vävnads- och organomfattande karta över proteinerna i människokroppen. Kartan fungerar som en grund för forskning om människans biologi och sjukdomar.

De dramatiska förbättringarna i massiv parallell sekvensering i kombination med tekniker som separerar enskilda celler och datautveckling har gjort det möjligt att på ett kraftfullt sätt sekvensera RNA från enskilda celler. I artikeln har forskarna använt analys av enstaka celler baserad på en kombination av RNA-sekvensering och antikroppsbaserad profilering för att skapa en öppet tillgänglig karta över 192 mänskliga celltyper.

Analysen belyser distinkta kluster av celluttryck som motsvarar celltyper med liknande funktioner, både inom samma organ och mellan olika organ. En klassificering utfördes för att kartlägga genuttrycksprofilen för alla proteinkodande gener bland alla olika celltyper. Syftet var att bestämma antalet gener med förhöjt uttryck i särskilda celltyper, vilket visar på hög eller låg celltypsspecificitet. Av alla analyserade celltyper visade nästan 14 000 gener ett förhöjt uttryck i speciella celltyper, varav cirka 2 000 gener befanns vara specifika för endast en av celltyperna.

Celltyper i testiklar visade det högsta antalet förhöjda gener, följt av flimmerhårsbeklädda celler i luftvägarna. Intressant nog upptäcktes endast 11 procent av generna i alla analyserade celltyper, vilket tyder på att antalet grundläggande gener (så kallade ”hushållningsgener”) är förvånansvärt få.


Mattias Uhlén, professor i mikrobiologi vid KTH. Foto: Jens Lasthein

– Artikeln beskriver ett viktigt tillskott till Human Protein Atlas, som har blivit en av världens mest besökta biologiska databaser, med miljontals webbsidor fyllda av information om alla människans proteinkodande gener, säger Mathias Uhlén, chef för Human Protein Atlas-konsortiet.


Cecilia Lindskog, chef för HPA Tissue Profiling-gruppen vid Uppsala universitet. Foto: David Naylor

– Vi är glada över att den nya Single Cell Type-kartan nu gjorts öppet tillgänglig. Den utgör en unik resurs för att studera celltypsspecificitet och den exakta lokaliseringen av alla våra proteiner, säger Cecilia Lindskog, chef för HPA Tissue Profiling-gruppen.

Arbetet finansierades av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.

Publikation:
Karlsson et al “A single cell type transcriptomics map of human tissues” Sci. Adv. 7, abh2169 (2021). https://advances.sciencemag.or…

Mycket kroppsfett ökar risken för cancer i matsmältningsorganen

Fetma ökar risken för cancer i matsmältningsorganen och det är mängden kroppsfett snarare än personens storlek som är den främsta fetmarelaterade riskfaktorn för dessa cancertyper. Det visar en ny studie som publiceras i tidskriften PLOS Medicine av forskare vid universitetet i Cambridge och Karolinska Institutet.

Tidigare observationsstudier har visat att ett högt BMI (kroppsmasseindex) är kopplat till flera cancertyper.

I den nya studien har forskare använt data från UK Biobank och stora internationella konsortier samt en metod som kallas Mendelsk randomisering för att undersöka vid vilka cancertyper det finns ett orsakssamband mellan kroppsstorlek och cancerrisk samt hur olika komponenter som kroppsfett, BMI och längd påverkar denna risk.

Forskarna studerade om individer med genvarianter som är kopplade till högt BMI, mycket kroppsfett eller kroppslängd över genomsnittet också har en ökad risk att drabbas av 22 olika cancertyper.

Susanna Larsson Foto Anna Persson

– Kroppsvikten påverkas ofta av förekomsten av cancer eller av cancerbehandlingen. Att titta på gener snarare än en individs längd eller vikt minskar risken för att hitta samband i observationsdata som inte är orsakssamband, säger Susanna Larsson, docent vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet och delad sistaförfattare till artikeln.

BMI och cancer i matsmältningsorganen

Genetisk benägenhet att vara lång var förknippat med något ökad risk för alla olika kategorier av cancer. Genetisk benägenhet för högt BMI var huvudsakligen kopplat till ökad risk för cancer i matsmältningsorganen, framför allt cancer i lever, mage, matstrupe och bukspottkörtel.

Den ökade risken för cancer i matsmältningsorganen kunde främst förklaras av genvarianter som ger ökad benägenhet till mycket kroppsfett.

– Det innebär att kroppsfett är en viktigare riskfaktor än kroppsstorlek och att högt BMI inte nödvändigtvis är en riskfaktor för många olika cancertyper, utan främst för cancer i matsmältningsorganen, säger Susanna Larsson.

Genetisk benägenhet för högt BMI var även kopplat till ökad risk för cancer i livmodern, äggstockarna och lungan, men minskad risk för bröst- och prostatacancer.

Högre risk med fler celler i kroppen

Studien visar inte mekanismerna bakom associationerna, men en hypotes är att långa människor har högre cancerrisk eftersom de har fler celler i kroppen. Enligt forskarna kan kopplingen mellan kroppsfett och cancer i matsmältningsorganen bero på större konsumtion av cancerframkallande ämnen i fet mat, eller att mer fettvävnad ger ökad inflammation i mag-tarmkanalen.

Kopplingen mellan fetma och könsspecifika cancerformer påverkas sannolikt av produktionen av könshormoner i fettvävnad.

Studien gjordes i samarbete med forskare vid universitetet i Cambridge och Bristol, Storbritannien. Forskarna har inte mottagit någon specifik finansiering för studien.

Denna nyhetsartikel är baserad på ett pressmeddelande från universitetet i Cambridge.

Publikation

“Body size and composition and risk of site-specific cancers in UK Biobank and large international consortia: a Mendelian randomisation study”. Mathew Vithayathil, Paul Carter, Siddhartha Kar, Amy M. Mason, Stephen Burgess, och Susanna C. Larsson. PLOS Medicine, online 29 juli 2021, doi: 10.1371/journal.pmed.1003706.